Torino höll till i mitten av Serie A under stora delar av 1980-talet. Bästa säsong var 1984/85 då laget slutade på andra plats bakom Verona. 1988/89 kom Torino på femtonde plats i tabellen och åkte ner i Serie B. Sejouren i näst högsta serien blev dock bara ettårig. Torino vann serien och tog klivet upp i Serie A igen. Det blev även tre cupfinaler för Torino under 1980-talet. Laget gick till final i italienska cupen 1981, 1982 och 1988, men förlorade samtliga gånger.
Bland spelarprofilerna i Torino under 1980-talet fanns anfallarna Francesco Graziani och Paolino Pulici som gjorde sina sista säsonger i klubben 1980/81 respektive 1981/82. I mitten av decenniet förfogade man över spelare som österrikiske anfallaren Walter Schachner och brasilianske VM-spelaren Júnior. En annan österrikisk anfallare, Toni Polster, spelade i klubben 1986/87 tillsammans med danske mittfältaren Klaus Berggreen. 1988 värvade Torino den brasilianske anfallaren Müller som var med i Brasiliens VM-lag både 1986 och 1990.
Torino på 1980-talet: Tröjorna
I början av 1980-talet tillverkade Umbro tröjorna åt Torino, men Superga var teknisk sponsor. Mellan 1982 och 1984 levererade Tixo Sport tröjorna och från och med 1984 tog Adidas över. Klubbens första sponsor som placerade sin logotyp på tröjorna hette Barbero och var sponsor 1981–1983. Efter en säsong med Ariostea som sponsor tog Sweda över mellan 1984 och 1988. Torino avslutade 1980-talet med Indesit som sponsor.
Här är Torinos hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.
Tabellraderna
Torinos tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Säsongen 1989/90 spelade Torino i Serie B.
Sampdoria låg i Serie B i början av 1980-talet. Under ledning av tränaren Renzo Ulivieri gick laget upp i högsta divisionen 1982 och etablerade sig direkt som ett mittenlag i Serie A. Irländske mittfältaren Liam Brady och engelske anfallaren Trevor Francis var två av de nya profilerna i Sampdoria. Även unge anfallaren Roberto Mancini kom till klubben 1982. Två år senare tog Eugenio Bersellini över som tränare. Skotten Graeme Souness ersatte Brady och in kom även anfallaren Gianluca Vialli och högerbacken Moreno Mannini. Just Vialli och Mancini kom att bilda ett fruktat anfallspar i Sampdoria under åtta säsonger. Säsongen 1984/85 blev riktigt lyckad med en fjärdeplats i ligan och seger i italienska cupen.
Efter en tolfteplats i ligan 1986 tog jugoslaven Vujadin Boskov över som tränare. Han ersatte Souness och Francis med brasilianaren Toninho Cerezo och tysken Hans-Peter Briegel. Sampdoria klättrade till sjätte plats 1986/87 och sedan fjärde plats 1987/88. Samma säsong tog laget sin andra italienska cuptitel, en titel man försvarade 1988/89. Sampdoria tog sig även till final i Cupvinnarcupen både 1989 och 1990. Första gången blev det förlust mot Barcelona, men 1990 besegrade Sampdoria belgiska Anderlecht i finalen på Ullevi i Göteborg. Bland de nya spelarna i slutet av 1980-talet fanns målvakten Gianluca Pagliuca, mittfältaren Giuseppe Dossena och högeryttern Attilio Lombardo. I ligan slutade Sampdoria på femte plats både 1988/89 och 1989/90.
Sampdoria på 1980-talet: Tröjorna
Puma levererade tröjorna till Sampdoria i början av 1980-talet, men vintern 1980/81 tog Ennerre över. Man behöll dock Pumas byxor ett tag. Ennerre var tröjleverantör fram till 1988 då Kappa tog över. Tröjreklam blev tillåtet i början av 1980-talet och mellan 1982 och 1988 var Phonola sponsor åt Sampdoria. Från och med 1988 hette sponsorn ERG.
Här är Sampdorias hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.
Tabellraderna
Sampdorias tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Säsongerna 1980/81 och 1981/82 spelade Sampdoria i Serie B.
Roma var ett topplag i Serie A under stora delar av 1980-talet, framförallt under första hälften av decenniet. Höjdpunkten var säsongen 1982/83 då laget blev italienska mästare under ledning av svenske tränaren Nils Liedholm. Året efter gick Roma till final i Europacupen, men förlorade mot Liverpool efter straffsparksläggning. Romas store målskytt under denna period var Roberto Pruzzo som blev skyttekung i Serie A tre gånger. Några andra profiler i laget var mittfältarna Carlo Ancelotti och brasilianaren Falcão samt yttern Bruno Conti.
Mellan 1984 och 1987 var en annan svensk tränare i Roma, Sven-Göran Eriksson. Han nådde dock inte samma framgångar som sin företrädare med en andraplats och två sjundeplatser i ligan. Han lyckades dock föra laget till seger i italienska cupen 1986. Under ”Svennis” ledning tog mittfältaren Giuseppe Giannini en plats i startelvan. Han kom att bli en av lagets stora profiler under andra hälften av 80-talet och första hälften av 90-talet. Även polacken Zbigniew Boniek spelade i Roma i mitten av 1980-talet.
1987 kom Nils Liedholm tillbaka till Roma. Första säsongen slutade med en tredjeplats i ligan, men Roma avslutade 1980-talet med att komma åtta och sexa (sista säsongen med Luigi Radice på tränarbänken). Ny stor målskytt i laget i slutet av decenniet var den tyske anfallaren Rudi Völler.
Roma på 1980-talet: Tröjorna
Playground levererade tröjorna till Roma i början av 1980-talet. Mellan sommaren 1982 och januari 1984 var Patrick tröjleverantör. Därefter tog Kappa över fram till 1987. Från och med 1987 levererade Ennerre tröjorna. När tröjreklam blev tillåtet 1981 satte pastatillverkaren Barilla sin logotyp på tröjorna. Barilla var klubbens sponsor fram till 1994.
Här är Romas hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.
Tabellraderna
Romas tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.
Napoli var ett topplag i Serie A i början av 1980-talet med en tredje- och en fjärdeplats 1980/81 respektive 1981/82. I laget fanns bland andra den holländske liberon Ruud Krol som spelat två VM-finaler på 70-talet.
Efter ett par sämre säsonger (tia och elva i ligan) värvade Napoli 1984 den argentinske stjärnan Diego Maradona från Barcelona. Under åtta säsonger kom det mesta att handla om Maradona. Första säsongen slutade visserligen bara med en åttondeplats, men därefter höll klubben till i toppen av Serie A. Efter en tredjeplats 1985/86 tog Napoli sin första ligatitel 1986/87. Laget vann även italienska cupen genom att finalbesegra Atalanta. I laget fanns, förutom Maradona, spelare som försvararen Ciro Ferrara, mittfältarna Fernando De Napoli och Salvatore Bagni samt anfallarna Bruno Giordano och Andrea Carnevale.
Till 1987/88 förstärkte Napoli anfallet med brasilianaren Careca. Efter att länge ha varit i ledningen tappade laget på slutet och fick nöja sig med andra plats bakom Milan. Napoli kom på andra plats även 1988/89, men istället lyckades man vinna UEFA-cupen efter att ha besegrat Stuttgart i finalen. Till denna säsong värvade man ytterligare en brasilianare, mittfältaren Alemão. Säsongen 1989/90 blev Napoli återigen italienska mästare, denna gång efter att ha slutat två poäng före Milan.
Napoli på 1980-talet: Tröjorna
Här är Napolis hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.
Tabellraderna
Napolis tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.
Milan fick inleda 1980-talet med spel i Serie B. Detta som straff för att ha varit inblandat i den stora spelskandalen Totonero 1980. Laget tog sig tillbaka direkt till högsta serien, men åkte ur igen, denna gång beroende på resultaten på plan. Efter att återigen vunnit Serie B etablerade man sig som ett mittenlag i Serie A. Några av profilerna i Milan under första hälften av 1980-talet var engelsmännen Ray Wilkins, Mark Hateley och Luther Blissett.
1986 köpte mediemogulen Silvio Berlusconi klubben. Nu skulle Milan återigen bli ett storlag att räkna med. Året efter värvade man de två holländska stjärnorna Ruud Gullit och Marco van Basten. Även tränaren Arrigo Sacchi var ny i klubben. Framgångarna lät inte vänta på sig uran Milan blev italienska mästare 1988. Förutom de två holländarna fanns spelare som försvararna Franco Baresi och Paolo Maldini, mittfältarna Roberto Donadoni och Carlo Ancelotti samt anfallaren Pietro Paolo Virdis. 1988 fyllde Milan på med en tredje holländare, Frank Rijkaard. Samtliga tre hade blivit Europamästare med Holland 1988. Milan följde upp ligatiteln med att vinna Europacupen både 1989 och 1990.
Milan på 1980-talet: Tröjorna
Här är Milans hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.
Tabellraderna
Milans tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Säsongerna 1980/81 och 1982/83 spelade Milan i Serie B.
Juventus var den dominerande klubben i Italien under stora delar av 1980-talet. Klubben blev italienska mästare fyra gånger och gick till final i Europacupen två gånger. Det blev förlust mot Hamburg 1983 och seger över Liverpool 1985.
När Serie A åter öppnade upp för utländska spelare 1980 värvade Juventus den irländske mittfältaren Liam Brady från Arsenal. Två år senare bytte man ut honom mot fransmannen Michel Platini som blev den stora stjärnan i Turin-klubben under fem säsonger. Juventus värvade även polacken Zbigniew Boniek och senare dansken Michael Laudrup. I laget fanns dessutom flera italienska landslagsspelare såsom målvakten Dino Zoff, försvararna Claudio Gentile, Gaetano Scirea och Antonio Cabrini, mittfältaren Marco Tardelli och anfallaren Paolo Rossi. Samtliga dessa blev världsmästare med Italien 1982.
I slutet av 1980-talet befann sig Juventus i en generationsväxling. Efter ligatiteln 1986 lämnade även tränaren Giovanni Trapattoni klubben efter tio säsonger. Framgångarna uteblev och laget avslutade decenniet med en sjätteplats och två fjärdeplatser i ligan.
Juventus på 1980-talet: Tröjorna
Här är Juventus hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.
Tabellraderna
Juventus tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.
Under hela 1980-talet var Inter med och slogs om topplaceringar i Serie A. Det blev fyra tredjeplaceringar, två fjärdeplaceringar, två femteplaceringar och en sjätteplacering.
Inters stora målskytt under 1980-talet var Alessandro Altobelli som gjorde 128 mål på 317 ligamatcher 1977–1988. 1984 fick han sällskap i anfallet av den tyske storstjärnan Karl-Heinz Rummenigge som kom att tillbringa tre säsonger i klubben. Samtidigt värvade man irländske mittfältaren Liam Brady från Juventus. I laget fanns också italienska landslagsspelare såsom målvakten Walter Zenga och försvararna Giuseppe Bergomi, Giuseppe Baresi och Fulvio Collovati.
Säsongen 1988/89 blev en stor triumf för Inter. Laget vann 26 av de 34 ligamatcherna och förlorade bara två gånger. Därmed blev Inter italienska mästare för trettonde gången. Lagets stora profiler var de två tyskarna Andreas Brehme och Lothar Matthäus samt anfallaren Aldo Serena som blev skyttekung med 22 mål. Till nästa säsong anslöt en tredje tysk, anfallaren Jürgen Klinsmann. Tränare var Giovanni Trapattoni som kom till klubben från Juventus 1986.
Inter på 1980-talet: Tröjorna
Här är Inters hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.
Tabellraderna
Inters tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.
Fiorentina tillhörde topplagen i Serie A i början av 1980-talet. Säsongen 1981/82 var laget nära att ta hem ligatiteln, men oavgjort i sista matchen samtidigt som Juventus vann gjorde att man fick nöja sig med andra plats. Det blev dessutom en tredjeplats För Fiorentina 1983/84 samt femte plats vid tre tillfällen under 1980-talet. En stor profil i laget under denna period var landslagsmittfältaren Giancarlo Antognoni som spelade 341 ligamatcher åren 1972–1987. Efter att Serie A återigen öppnat upp för utländska spelare 1980 värvade Fiorentina två argentinska spelare som båda blivit världsmästare 1978. Först kom yttern Daniel Bertoni och senare liberon Daniel Passarella.
Under andra hälften av 1980-talet gick det något sämre för Fiorentina med en tiondeplats 1986/87 och en tolfteplats 1989/90. Efter att Antognoni lagt skorna på hyllan tog Roberto Baggio, värvad från Vicenza 1985, över som lagets stora profil. Besvikelsen bland supportrarna var enorm när han såldes till Juventus 1990. Även svenske mittbacken Glenn Hysén spelade två säsonger i klubben 1987–1989.
Fiorentina på 1980-talet: Tröjorna
Här är Fiorentinas hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.
Tabellraderna
Fiorentinas tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.
Inför säsongen 1980 kom Billy Ohlsson tillbaka till Hammarby efter en sejour i västtyska Arminia Bielefeld. Nya i laget var också målvakten Anders Markström (Flarkens IF) och anfallaren Jonnie Efraimsson (IFK Motala). Tränare var Bengt ”Julle” Gustavsson som kom till klubben 1979. Hammarby slutade på femte plats i Allsvenskan 1980 och Billy Ohlsson blev skyttekung med nitton mål på 26 matcher. Även försvararna Klas Johansson och Björn Hedenström spelade samtliga 26 allsvenska matcher. 1981 började dåligt för Hammarby. Laget låg på nedflyttningsplats efter sexton omgångar, men man spelade upp sig och slutade på sjunde plats. Anders Markström stod i mål i samtliga 26 allsvenska matcher och Ulf Eriksson blev lagets bäste målskytt med nio fullträffar.
1982: SM-final
Säsongen 1982 minskade man antalet lag i Allsvenskan till tolv och införde ett SM-slutspel på hösten. Hammarby, med nye tränaren Bengt Persson, inledde återigen svagt och efter halva serien hade man bara vunnit tre matcher. Med hjälp av supportrarnas nya sambaorkester på läktarna kom dock laget igång och klättrade upp till andra plats i tabellen. Hammarby inledde slutspelet med att slå ut Örgryte i kvartsfinalen efter 1–0 borta och 5–1 hemma. I första semifinalen blev det förlust med 3–1 mot Elfsborg på Ryavallen, men i returen på Söderstadion vann Bajen med 3–0. IFK Göteborg stod för motståndet i SM-finalen. I första matchen på Nya Ullevi vände Hammarby underläge till seger med 2–1. Returen spelades på Söderstadion fyra dagar senare och denna gång tog de blåvita revansch och vann med 3–1 vilket räckte för att snuva Hammarby på SM-guldet.
Laguppställning SM-finalerna 1982: 1 Anders Forsberg – 19 Per Holmberg, 6 Björn Hedenström, 7 Sten-Ove ”Putte” Ramberg, 5 Klas Johansson – 4 Thomas Dennerby, 20 Mats Wahlberg, 8 Michael Andersson – 16 Peter Gerhardsson, 15 Jonnie Efraimsson, 11 Ulf Eriksson; avbytare: 3 Thom Åhlund, 9 Kenneth Ohlsson.
1983: Final i Svenska cupen
1983 förstärkte Hammarby laget med försvararen Sulo Vaattovaara från Gällivare SK. Laget nådde inte upp till samma nivå som föregående säsong utan slutade på femte plats i Allsvenskan. I SM-slutspelet blev det respass direkt efter förlust med 2–5 hemma mot AIK följt av 1–1 i returen. Däremot tog man sig till final i svenska cupen 1982/83. I finalen på Råsunda i juni vann IFK Göteborg efter att Dan Corneliusson gjort matchens enda mål i förlängningen. Eftersom göteborgarna var regerande svenska mästare och därför kvalificerade för Europacupen fick Hammarby en plats i Cupvinnarcupen hösten 1983. I första omgången slog Hammarby ut Nentori Tirana från Albanien efter 4–0 hemma följt av förlust med 2–1 borta. Därefter mötte man finländska Haka Valkeakoski. Bägge mötena slutade 1–1 efter 90 minuter och i förlängningen av returmatchen i Helsingfors gjorde finländarna mål och gick vidare till nästa omgång.
Hammarby IF 1984
Inför säsongen 1984 värvade Hammarby målvakten Roger Skalleberg (IK Bele), försvararen Kjell Granqvist (Nyköpings BIS) och anfallaren Hasse Holmqvist (Djurgården). Holmqvist stannade dock bara fram till sommaren innan han blev proffs i västtyska Fortuna Düsseldorf. Hammarby slutade på fjärde plats i Allsvenskan. Första kvartsfinalmatchen slutade med en 2–3 förlust borta mot Kalmar, men Hammarby vände och vann med 3–0 på hemmaplan. Efter att båda semifinalmatcherna mot IFK Norrköping slutat 0–0 avgjordes det hela genom straffsparksläggning. Norrköpingmålvakten Mats Johansson räddade Per Holmbergs straff och tog sitt lag till final. Billy Ohlsson gjorde fjorton allsvenska mål och blev skyttekung för andra gången.
Tröjorna
Adidas levererade tröjorna till Hammarby under åren 1980 till 1984. Sponsor var Tipstjänst som valde att placera 1X2 på tröjorna och byxorna. Åtminstone från 1982 och framåt stod det 1X2 även på strumporna. Hemmatröjan var vit med grön krage och tre gröna ränder längs ärmarna. 1981 modifierade man klubbmärket en aning och man gjorde även Adidas-märket något större, åtminstone på vissa tröjor. Byxorna var gröna med tre vita ränder längs sidorna och strumporna var vita med tre gröna ränder upptill. Bortatröjan och -strumporna var i samma stil fast gröna med vita detaljer. De gröna byxorna användes både med hemma- och bortatröjan.
I Cupvinnarcupen hösten 1983 spelade Hammarby i gröna tröjor i tre av de fyra matcherna, alltså både hemma och borta mot Nentori samt hemma mot Haka. I bortamatchen mot Haka spelade Hammarby i vita tröjor. Till matcherna i Cupvinnarcupen ändrade man på tröjreklamen så att 1X2 stod på en rad istället för diagonalt. Man tog även bort reklamen från byxor och strumpor.
Newcastle kom på tredje plats i division två 1983/84 och tog därmed steget tillbaka till högsta serien. Kevin Keegan, som blev lagets bäste målskytt med totalt 28 mål, valde efter säsongen att avsluta karriären. Inför 1984/85 kom Jack Charlton in som ny manager för att ersätta den avgående Arthur Cox. Efter att ha inlett den nya säsongen med tre raka segrar började det gå sämre och laget sjönk i tabellen. För att hejda fallet värvade Charlton i februari 1985 de två anfallarna Tony Cunningham (Manchester City) och George Reilly (Watford). Med dessa två i laget förändrades lagets spelstil till att handla mer om långbollar. Newcastle slutade så småningom på fjortonde plats i tabellen, tre poäng ovanför nedflyttningsstrecket. I Ligacupen slog Newcastle ut Bradford City i andra omgången, men åkte därefter ut mot Ipswich Town efter omspel. I FA-cupens tredje omgång blev det förlust mot Nottingham Forest efter omspel. Malcolm Brown spelade 45 av de 46 tävlingsmatcherna. Bästa målskyttar blev Peter Beardsley med sjutton mål (samtliga i ligan) och Chris Waddle med sexton mål varav tretton i ligan. En spelare som gjorde sin första seniormatch var Paul Gascoigne, ännu inte fyllda arton år, som fick hoppa in i hemmamatchen mot Queens Park Rangers i april 1985. Bortamatchen mot samma lag i september 1984 slutade för övrigt 5–5 vilket gjorde den till den målrikaste under hela säsongen.
Laguppställning 1984/85: 1 Kevin Carr/Martin Thomas – 2 Malcolm Brown, 5 John Anderson/Jeff Clarke, 6 Glenn Roeder, 3 Wes Saunders/Kenny Wharton – 7 Neil McDonald, 4 Pat Heard/David McCreery, 8 Kenny Wharton, 11 David McCreery/Pat Heard – 9 Chris Waddle, 10 Peter Beardsley.
I juli 1985 såldes Chris Waddle till Tottenham Hotspur. Detta ledde till att Jack Charlton hamnade i dispyt med supportrar under en träningsmatch mot Sheffield United. Bråket fick Charlton att avgå sex dagar före säsongsstart. Willie McFaul (målvakt i Newcastle 1966–75) tog över som tillförordnad manager. Säsongen inleddes med två oavgjorda (Southampton och Luton) följt av seger över Liverpool vilket var tillräckligt för att McFaul skulle få jobbet permanent. Han värvade till en början yttrarna Ian Stewart (Millwall) och Alan Davies (Manchester United) och i december anlände centern Billy Whitehurst (Hull City). Newcastle lyckades ta elva poäng mer än under föregående säsong och slutade på elfte plats. I Ligacupen slog man ut Barnsley i andra omgången, men åkte sedan ut mot Oxford United och i FA-cupen blev det förlust mot Brighton i tredje omgången. Glenn Roeder spelade samtliga 46 tävlingsmatcher (även Peter Beardsley spelade alla 42 ligamatcher). Peter Beardsley blev bäste målskytt med nitton mål (samtliga i ligan). Dessutom tog Paul Gascoigne en ordinarie plats i laget.
Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Newcastle Breweries. Hemmatröjan var svartvit-randig med svart V-hals och svarta muddar med tre vita ränder. Byxorna var svarta med två vita ränder längs sidorna. Strumporna var 1983–85 svarta med vit överdel, men 1985/86 bytte man till strumpor med vit Umbro-markering på överdelen. Reservtröjan 1983–85 var grå med svarta kritstrecksränder. Denna användes tillsammans med grå byxor med två svarta ränder längs sidorna samt grå strumpor med svart Umbro-markering på överdelen. 1985/86 introducerades en ny bortatröja. Även denna var övervägande grå men hade ett svart och vitt band över bröstet.
