Etikett: 1983/84

Fiorentina 1983–1985

Inför säsongen 1983/84 förstärkte tränaren Giancarlo De Sisti laget med mittfältarna Gabriele Oriali (Inter) och Pasquale Iachini (Genoa) samt anfallaren Paolo Pulici (Udinese). Fiorentina slutade på tredje plats i ligan, fem poäng efter Roma och sju efter mästarna Juventus. I italienska cupen åkte man ut mot Bari i kvartsfinalen. Giovanni Galli och Eraldo Pecci spelade samtliga 30 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Paolo Monelli med tolv ligamål och Daniel Bertoni med tio. Giancarlo Antognoni bröt benet och missade en stor del av säsongen och även hela nästa säsong.

Som ersättare för Antognoni värvades brasilianaren Sócrates från Corinthians inför säsongen 1984/85. Bland övriga nyförvärv fanns försvararen Claudio Gentile från Juventus och liberon/mittfältaren Leonardo Occhipinti från Pisa. Giancarlo De Sisti lämnade laget på grund av sjukdom och ersattes i tolfte ligaomgången av Ferruccio Valcareggi som ledde laget till en niondeplats i ligan. I UEFA-cupens första omgång slog Fiorentina ut turkiska Fenerbahçe, men åkte sedan ut mot belgiska Anderlecht. I italienska cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Sampdoria. Galli och Pecci spelade återigen samtliga 30 ligamatcher och Monelli blev bäste målskytt med sju ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och var lila med ett vitt band över bröstet där sponsorn Opels logotyp var placerad. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast med färgerna inverterade.

Sampdoria 1982–1988

1982 förde tränaren Renzo Ulivieri upp Sampdoria i Serie A. Inför återkomsten i högsta serien förstärkte man laget med irländske mittfältaren Liam Brady från Juventus och engelske anfallaren Trevor Francis från Manchester City. Bland nyförvärven fanns även 17-årige anfallaren Roberto Mancini från Bologna. Laget slutade på sjunde plats i ligan 1982/83, en placering som upprepades följande säsong.

1984 tog Eugenio Bersellini över som tränare. Han kom närmast från Torino och hade 1980 lett Inter till Serie A-titeln. Liam Brady såldes till Inter och för att fylla utlänningskvoten värvades skotten Graeme Souness från Liverpool. Nya i laget var också 20-årige anfallaren Gianluca Vialli från Cremonese samt högerbacken Moreno Mannini från Como. Säsongen slutade med en fjärdeplats i ligan, vilket var lagets bästa placering sedan 1960/61. Sampdoria tog sig till final i italienska cupen där man mötte Milan. I första matchen på San Siro gjorde Souness matchens enda mål och i returen hemma på Luigi Ferraris gjorde Mancini och Vialli varsitt mål i 2–1-segern. Sampdoria vann därmed sin första stora titel. 1985/86 blev inte lika lyckad. Det blev visserligen återigen finalspel i cupen (förlust mot Roma), men i ligan föll man till tolfte plats och i Cupvinnarcupen åkte man ut mot Benfica i andra omgången.

Jugoslaven Vujadin Boškov tog över som tränare 1986 och Francis och Souness såldes till Atalanta respektive Glasgow Rangers. Dessa ersattes av brasilianske mittfältaren Toninho Cerezo (Roma) och västtysken Hans-Peter Briegel (Verona). Laget klättrade till sjätte plats i ligan och sedan fjärde plats 1987/88. 1988 tog Sampdoria sin andra italienska cuptitel efter att ha besegrat Torino med sammanlagt 3–2.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Phonola. Under 1985/86 var Ennerre-loggan flyttad till det högra bröstet för att ge plats åt symbolen som visar att laget är regerande italienska cupmästare.