Etikett: 1983/84

Inter 1983–1985

Säsongen 1983/84 hade Luigi Radice ansvaret som tränare för Inter. Ny i laget var belgiske mittfältaren Ludo Coeck från Anderlecht som på grund av skador bara kom att spela nio ligamatcher. Mittfältaren Giancarlo Pasinato och anfallaren Aldo Serena var tillbaka från lån i Milan. Inter slutade på fjärde plats i Serie A och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I årets UEFA-cup slog man ut turkiska Trabzonspor och holländska Groningen men åkte sedan ut mot österrikiska Austria Wien. Målvakten Walter Zenga spelade samtliga 30 ligamatcher och Alessandro Altobelli blev bäste målskytt med totalt femton mål varav tio i ligan.

Sommaren 1984 såldes Ludo Coeck och tyske mittfältaren Hansi Müller för att ge plats åt två nya utlänningar: irländske mittfältaren Liam Brady från Sampdoria och tyske anfallaren Karl-Heinz Rummenigge från Bayern München. Nya i laget var också mittfältarna Andrea Mandorlini (Ascoli) och Franco Causio (Udinese). Som tränare ersattes Radice av Ilario Castagner. Inter klättrade en placering i tabellen och slutade trea, fem poäng efter mästarna Verona. I höstens UEFA-cupmatcher slog man ut Sportul Studențesc från Bukarest, Glasgow Rangers och Hamburg. I vårens kvartsfinaler besegrades Köln, men i semifinalen tog det stopp mot Real Madrid. Även i italienska cupen tog sig Inter till semifinal men förlorade mot Milan. Alessandro Altobelli och Giuseppe Baresi spelade samtliga 30 ligamatcher och Altobelli kom tvåa i Serie A:s skytteliga med sjutton mål.

Tröjorna tillverkades av Mec Sport och sponsor var Misura. Hemmatröjan fanns i några olika variante med varierande bredd på ränderna. Dessa användes som vanligt tillsammans med svarta byxor och strumpor. Reservstället bestod av vita tröjor med en blå och en svart rand längs ärmarna, samt vita byxor och strumpor. Under 1984/85 användes även de svarta byxorna tillsammans med den vita tröjan.

Lazio 1983/84

Lazio, som var nykomling i Serie A, inledde med argentinaren Juan Carlos Morrone som tränare, men efter sju förluster på de tolv inledande ligamatcherna ersattes han av Paolo Carosi. Laget slutade på trettonde plats och klarade sig kvar tack vare bättre resultat i de inbördes mötena med Genoa som åkte ur. Nya i laget var brasilianaren Batista från Palmeiras och dansken Michael Laudrup. Den senare hade värvats av Juventus men på grund av regeln om max två utlänningar per lag lånades han ut till Lazio. Laudrup spelade samtliga 30 ligamatcher och blev även tillsammans med Bruno Giordano lagets bäste målskytt med åtta ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och klubbens sponsor var Sèleco. Hemmatröjan var ljusblå med vita muddar. Numren var till en början vita men ändrades efter ett par matcher till mörkblå. Bortatröjan var vit med ljusblå muddar.

Hellas Verona 1983/84

Inför säsongen 1983/84 värvade Verona ytterbacken Mauro Ferroni (Sampdoria), mittbackarna Silvano Fontolan (Como) och Massimo Storgato (Juventus), mittfältaren Luciano Bruni (Reggiana) samt anfallarna Giuseppe Galderisi (Juventus), Maurizio Iorio (Roma) och skotten Joe Jordan (Milan). Målvakten Claudio Garella och liberon och lagkaptenen Roberto Tricella kom att spela samtliga 30 ligamatcher och Iorio blev lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav 14 i ligan. Verona slutade på sjätte plats i Serie A, två placeringar sämre än året innan, och i UEFA-cupen slog man ut Röda Stjärnan från Belgrad, men åkte sedan ut mot österrikiska Sturm Graz. I italienska cupen tog man sig till final där det blev förlust mot Roma efter 1–1 hemma och 0–1 borta i returen.

Den kortärmade hemmatröjan var blå med smala gula ränder och med gul V-hals och gula muddar. Under våren lades klubbmärket till på ena bröstet. Den långärmade varianten som användes i slutet av hösten till och med januari var helt blå med gul rund hals, men från och med februari fick även den långärmade tröjan smala gula ränder.

Den kortärmade bortatröjan var under hösten likadan som hemmatröjan fast med färgerna inverterade. Under våren användes en helgul variant med rund hals. Den långärmade bortatröjan var gul med blå rund hals och blå muddar.

Fiorentina 1983–1985

Inför säsongen 1983/84 förstärkte tränaren Giancarlo De Sisti laget med mittfältarna Gabriele Oriali (Inter) och Pasquale Iachini (Genoa) samt anfallaren Paolo Pulici (Udinese). Fiorentina slutade på tredje plats i ligan, fem poäng efter Roma och sju efter mästarna Juventus. I italienska cupen åkte man ut mot Bari i kvartsfinalen. Giovanni Galli och Eraldo Pecci spelade samtliga 30 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Paolo Monelli med tolv ligamål och Daniel Bertoni med tio. Giancarlo Antognoni bröt benet och missade en stor del av säsongen och även hela nästa säsong.

Som ersättare för Antognoni värvades brasilianaren Sócrates från Corinthians inför säsongen 1984/85. Bland övriga nyförvärv fanns försvararen Claudio Gentile från Juventus och liberon/mittfältaren Leonardo Occhipinti från Pisa. Giancarlo De Sisti lämnade laget på grund av sjukdom och ersattes i tolfte ligaomgången av Ferruccio Valcareggi som ledde laget till en niondeplats i ligan. I UEFA-cupens första omgång slog Fiorentina ut turkiska Fenerbahçe, men åkte sedan ut mot belgiska Anderlecht. I italienska cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Sampdoria. Galli och Pecci spelade återigen samtliga 30 ligamatcher och Monelli blev bäste målskytt med sju ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och var lila med ett vitt band över bröstet där sponsorn Opels logotyp var placerad. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast med färgerna inverterade.

Sampdoria 1982–1988

1982 förde tränaren Renzo Ulivieri upp Sampdoria i Serie A. Inför återkomsten i högsta serien förstärkte man laget med irländske mittfältaren Liam Brady från Juventus och engelske anfallaren Trevor Francis från Manchester City. Bland nyförvärven fanns även 17-årige anfallaren Roberto Mancini från Bologna. Laget slutade på sjunde plats i ligan 1982/83, en placering som upprepades följande säsong.

1984 tog Eugenio Bersellini över som tränare. Han kom närmast från Torino och hade 1980 lett Inter till Serie A-titeln. Liam Brady såldes till Inter och för att fylla utlänningskvoten värvades skotten Graeme Souness från Liverpool. Nya i laget var också 20-årige anfallaren Gianluca Vialli från Cremonese samt högerbacken Moreno Mannini från Como. Säsongen slutade med en fjärdeplats i ligan, vilket var lagets bästa placering sedan 1960/61. Sampdoria tog sig till final i italienska cupen där man mötte Milan. I första matchen på San Siro gjorde Souness matchens enda mål och i returen hemma på Luigi Ferraris gjorde Mancini och Vialli varsitt mål i 2–1-segern. Sampdoria vann därmed sin första stora titel. 1985/86 blev inte lika lyckad. Det blev visserligen återigen finalspel i cupen (förlust mot Roma), men i ligan föll man till tolfte plats och i Cupvinnarcupen åkte man ut mot Benfica i andra omgången.

Jugoslaven Vujadin Boškov tog över som tränare 1986 och Francis och Souness såldes till Atalanta respektive Glasgow Rangers. Dessa ersattes av brasilianske mittfältaren Toninho Cerezo (Roma) och västtysken Hans-Peter Briegel (Verona). Laget klättrade till sjätte plats i ligan och sedan fjärde plats 1987/88. 1988 tog Sampdoria sin andra italienska cuptitel efter att ha besegrat Torino med sammanlagt 3–2.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Phonola. Under 1985/86 var Ennerre-loggan flyttad till det högra bröstet för att ge plats åt symbolen som visar att laget är regerande italienska cupmästare.