Etikett: 1984/85

Inter 1983–1985

Säsongen 1983/84 hade Luigi Radice ansvaret som tränare för Inter. Ny i laget var belgiske mittfältaren Ludo Coeck från Anderlecht som på grund av skador bara kom att spela nio ligamatcher. Mittfältaren Giancarlo Pasinato och anfallaren Aldo Serena var tillbaka från lån i Milan. Inter slutade på fjärde plats i Serie A och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I årets UEFA-cup slog man ut turkiska Trabzonspor och holländska Groningen men åkte sedan ut mot österrikiska Austria Wien. Målvakten Walter Zenga spelade samtliga 30 ligamatcher och Alessandro Altobelli blev bäste målskytt med totalt femton mål varav tio i ligan.

Sommaren 1984 såldes Ludo Coeck och tyske mittfältaren Hansi Müller för att ge plats åt två nya utlänningar: irländske mittfältaren Liam Brady från Sampdoria och tyske anfallaren Karl-Heinz Rummenigge från Bayern München. Nya i laget var också mittfältarna Andrea Mandorlini (Ascoli) och Franco Causio (Udinese). Som tränare ersattes Radice av Ilario Castagner. Inter klättrade en placering i tabellen och slutade trea, fem poäng efter mästarna Verona. I höstens UEFA-cupmatcher slog man ut Sportul Studențesc från Bukarest, Glasgow Rangers och Hamburg. I vårens kvartsfinaler besegrades Köln, men i semifinalen tog det stopp mot Real Madrid. Även i italienska cupen tog sig Inter till semifinal men förlorade mot Milan. Alessandro Altobelli och Giuseppe Baresi spelade samtliga 30 ligamatcher och Altobelli kom tvåa i Serie A:s skytteliga med sjutton mål.

Tröjorna tillverkades av Mec Sport och sponsor var Misura. Hemmatröjan fanns i några olika variante med varierande bredd på ränderna. Dessa användes som vanligt tillsammans med svarta byxor och strumpor. Reservstället bestod av vita tröjor med en blå och en svart rand längs ärmarna, samt vita byxor och strumpor. Under 1984/85 användes även de svarta byxorna tillsammans med den vita tröjan.

Avellino 1984/85

Till säsongen 1984/85 fick argentinaren Antonio Angelillo jobbet som tränare för Avellino. Laget slutade på en delad elfteplats tillsammans med Como och Udinese, tre poäng före Ascoli som åkte ur. Nyförvärvet från Monza, mittfältaren Angelo Colombo, spelade samtliga 30 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med sex ligamål. Efter säsongen såldes han till Udinese.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Santal. I de två första ligamatcherna spelade Avellino i vita tröjor med ett grönt fält i mitten. Den kortärmade hemmatröja som användes under hösten var grön med vit V-hals och vita muddar. I slutet av säsongen användes en grön tröja med vit överdel. Under hösten hade den långärmade hemmatröjan grön krage med vita ränder, men senare under säsongen bytte man till en variant med rund hals. Bortatröjan var vit med grön krage och gröna muddar, men i sista ligamatchen mot Verona användes en vit tröja med grön överdel. I bortamatchen mot Milan spelade Avellino i gula tröjor.

Como 1984/85

Efter två år i Serie B var Como tillbaka i högsta serien. Som tränare anställdes Ottavio Bianchi, tidigare i Avellino. Bland de nya spelarna i laget fanns tyske mittfältaren Hansi Müller från Inter och svenske anfallaren Dan Corneliusson från Stuttgart. Säsongen inleddes med tre raka oavgjorda matcher följt av en 0–3-förlust mot Napoli innan första segern kom hemma mot Udinese. Under första hälften av säsongen blev det fem segrar, fem oavgjorda och fem förluster. Under andra hälften gick det sämre, bara en seger på femton matcher, men laget lyckades ändå klara sig kvar tack vare åtta oavgjorda matcher. Como slutade på elfte plats i tabellen, tre poäng från nedflyttning. Målvakten Giuliano Giuliani samt mittfältarna Luca Fusi och Gianfranco Matteoli spelade samtliga 30 ligamatcher. Moreno Morbiducci, nyförvärv från Perugia i oktober, blev bäste målskytt med tre fullträffar medan Dan Corneliusson stod för två.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Mita. Hemmatröjan var blå med tunna vita ränder och med vit V-hals. Bortatröjan var vit med tunna blå ränder och blå V-hals och tredjetröjan var i samma stil fast röd med vita ränder.

Udinese 1984/85

Säsongen 1984/85 slutade Udinese på tolfte plats i Serie A, tre placeringar sämre än året innan, och i italienska cupen åkte man ut redan i gruppspelet. Målvakten Fabio Brini, ytterbacken Dino Galparoli och mittfältaren Manuel Gerolin spelade samtliga 30 ligamatcher och nyförvärvet från Catania, Andrea Carnevale, blev bäste målskytt med sju mål. Brasilianaren Zico åkte på en skada och gjorde bara tre mål på femton ligamatcher. Efter säsongen lämnade han Italien och återvände till Flamengo. Ny tränare denna säsong var brasilianaren Luís Vinício som närmast kom från Pisa.

Tröjorna tillverkades av Diadora och sponsor var Agfacolor. Hemmatröjan var svart med ett diagonalt vitt fält mitt på. Två olika bortatröjor användes. I bortamatchen mot Juventus den 14 april spelade Udinese i en helblå tröja med blå byxor och strumpor och borta mot Ascoli två veckor senare användes en blå tröja med vit krage och vita muddar.

Torino 1984–1987

Luigi Radice, som hade tagit Torino till ligatiteln 1976, var tillbaka på tränarbänken säsongen 1984/85. Laget förstärktes med målvakten Silvano Martina (Genoa), brasilianske mittfältaren/backen Júnior (Flamengo), mittfältaren Claudio Sclosa (tillbaka från lån i Bologna och Como) samt anfallaren Aldo Serena (lån från Inter). Laget slutade på andra plats i tabellen, fyra poäng efter överraskningslaget Verona, och i italienska cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Sampdoria. Målvakten Martina och mittfältaren Giuseppe Dossena spelade samtliga 30 ligamatcher och bästa målskyttar blev Júnior med totalt tio mål varav sju i ligan och Serena med nio ligamål.

Hösten 1985 slog Torino ut grekiska Panathinaikos i UEFA-cupens första omgång men åkte sedan ut mot Hajduk Split. I ligan blev det en femteplats vilket återigen kvalificerade laget för UEFA-cupen och i italienska cupen gick det precis som föregående säsong med förlust mot Sampdoria i kvartsfinalen. Antonio Comi tog en ordinarie plats i laget och spelade samtliga 30 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav sju i ligan.

Inför 1986/87 värvades målvakten Fabrizio Lorieri från Inter och holländske anfallaren Wim Kieft från Pisa. Under hösten slog Torino ut franska Nantes, ungerska Rába ETO och belgiska Beveren i UEFA-cupen. I kvartsfinalen som spelades i mars blev det förlust mot österrikiska Tirol Innsbruck. I Serie A sjönk laget till elfte plats i tabellen och i italienska cupen föll man mot Cagliari i åttondelen. Försvararen Giovanni Francini och Júnior spelade samtliga 30 ligamatcher och Wim Kieft blev bäste målskytt med totalt 16 mål varav åtta i ligan.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Sweda. Hemmastället bestod av en helt vinröd tröja med vinröd krage, vita byxor och vinröda strumpor. Bortastället bestod av en helt vit tröja med vit krage, vinröda byxor och vita strumpor. Under våren 1987 användes andra tröjmodeller med tre ränder längs ärmarna i några av matcherna. Numren var i engelsk stil, det vill säga den typ av nummer som de flesta engelska lag använde under 60- och 70-talen.

Lazio 1984/85

Lazio inledde säsongen med Paolo Carosi som tränare, men efter 0–5 mot Udinese i andra omgången ersattes han av argentinaren Juan Carlos Lorenzo som hade tränat klubben under två perioder på 60-talet. Lorenzo lyckades dock bara vinna två ligamatcher och under de tio sista omgångarna leddes laget av andretränaren Giancarlo Oddi tillsammans med Roberto Lovati. Det blev ändå ingen mer seger och Lazio slutade näst sist i tabellen och åkte ner i Serie B med bara två segrar och sexton gjorda mål på hela säsongen. Michael Laudrup och målvakten Fernando Orsi spelade samtliga 30 ligamatcher och Bruno Giordano blev bäste målskytt med fem ligamål. Efter tio år i Lazio såldes Giordano efter säsongen till Napoli.

Tröjorna var sig ganska lika från föregående säsong med skillnaden att klubbens sponsor valde att pryda dem med varumärket Castor. Även klubbmärket ändrades något. I några matcher användes tröjor i ett exklusivare material kallat Filo di Scozia som hade en annan typ av krage och muddar.

Hellas Verona 1984/85

Sommaren 1984 värvade Verona tyske ytterbacken/mittfältaren Hans-Peter Briegel från Kaiserslautern och danske anfallaren Preben Elkjær från belgiska Lokeren. Säsongen inleddes med seger i cupmatchen mot Benevento i en match där Elkjær gjorde hattrick. Så småningom åkte man ut mot Inter i kvartsfinalen, men i ligaspelet gick det bättre. I första ligamatchen besegrades Napoli med 3–1 i vad som var Diego Maradonas första Serie A-match. Sedan rullade det på och Verona förlorade bara två ligamatcher på hela säsongen, borta mot Avellino i januari och hemma mot Torino i april. Verona blev därmed italienska mästare för första gången efter att ha slutat fyra poäng före Torino i tabellen. Målvakten Claudio Garella, liberon och lagkaptenen Roberto Tricella samt mittfältaren Domenico Volpati spelade samtliga 30 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Giuseppe Galderisi och Preben Elkjær med totalt tretton mål (elva respektive åtta i ligan).

Hemmatröjan var av samma modell som under våren 1984. Den kortärmade tröjan hade V-hals medan den långärmade hade rund hals. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast med färgerna inverterade. Den långärmade bortatröjan hade gul krage med en blå trekant vid halsen. Två olika sorters strumpor användes, dels den vanliga Adidas-modellen med tre ränder upptill, dels en variant med tre lodräta ränder.

Fiorentina 1983–1985

Inför säsongen 1983/84 förstärkte tränaren Giancarlo De Sisti laget med mittfältarna Gabriele Oriali (Inter) och Pasquale Iachini (Genoa) samt anfallaren Paolo Pulici (Udinese). Fiorentina slutade på tredje plats i ligan, fem poäng efter Roma och sju efter mästarna Juventus. I italienska cupen åkte man ut mot Bari i kvartsfinalen. Giovanni Galli och Eraldo Pecci spelade samtliga 30 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Paolo Monelli med tolv ligamål och Daniel Bertoni med tio. Giancarlo Antognoni bröt benet och missade en stor del av säsongen och även hela nästa säsong.

Som ersättare för Antognoni värvades brasilianaren Sócrates från Corinthians inför säsongen 1984/85. Bland övriga nyförvärv fanns försvararen Claudio Gentile från Juventus och liberon/mittfältaren Leonardo Occhipinti från Pisa. Giancarlo De Sisti lämnade laget på grund av sjukdom och ersattes i tolfte ligaomgången av Ferruccio Valcareggi som ledde laget till en niondeplats i ligan. I UEFA-cupens första omgång slog Fiorentina ut turkiska Fenerbahçe, men åkte sedan ut mot belgiska Anderlecht. I italienska cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Sampdoria. Galli och Pecci spelade återigen samtliga 30 ligamatcher och Monelli blev bäste målskytt med sju ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och var lila med ett vitt band över bröstet där sponsorn Opels logotyp var placerad. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast med färgerna inverterade.

Atalanta 1984/85

Efter fem år var Atalanta tillbaka i högsta serien. Inför återkomsten förstärkte man laget med försvararen Carlo Osti (Avellino), mittfältaren Glenn Strömberg (Benfica) och anfallaren Lasse Larsson (Malmö FF). Efter en tung start med elva insläppta mål på de fyra första ligamatcherna repade sig laget och slutade på tionde plats. Atalanta vann bara fem matcher, men tog ändå tillräckligt många poäng för en mittenplacering tack vare hela arton oavgjorda matcher, fler än något annat lag i serien. Andrea Agostinelli och Carmine Gentile spelade samtliga 30 ligamatcher och Marino Magrin och Marco Pacione blev lagets bästa målskyttar med fem ligamål var.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Sit-in.

Sampdoria 1982–1988

1982 förde tränaren Renzo Ulivieri upp Sampdoria i Serie A. Inför återkomsten i högsta serien förstärkte man laget med irländske mittfältaren Liam Brady från Juventus och engelske anfallaren Trevor Francis från Manchester City. Bland nyförvärven fanns även 17-årige anfallaren Roberto Mancini från Bologna. Laget slutade på sjunde plats i ligan 1982/83, en placering som upprepades följande säsong.

1984 tog Eugenio Bersellini över som tränare. Han kom närmast från Torino och hade 1980 lett Inter till Serie A-titeln. Liam Brady såldes till Inter och för att fylla utlänningskvoten värvades skotten Graeme Souness från Liverpool. Nya i laget var också 20-årige anfallaren Gianluca Vialli från Cremonese samt högerbacken Moreno Mannini från Como. Säsongen slutade med en fjärdeplats i ligan, vilket var lagets bästa placering sedan 1960/61. Sampdoria tog sig till final i italienska cupen där man mötte Milan. I första matchen på San Siro gjorde Souness matchens enda mål och i returen hemma på Luigi Ferraris gjorde Mancini och Vialli varsitt mål i 2–1-segern. Sampdoria vann därmed sin första stora titel. 1985/86 blev inte lika lyckad. Det blev visserligen återigen finalspel i cupen (förlust mot Roma), men i ligan föll man till tolfte plats och i Cupvinnarcupen åkte man ut mot Benfica i andra omgången.

Jugoslaven Vujadin Boškov tog över som tränare 1986 och Francis och Souness såldes till Atalanta respektive Glasgow Rangers. Dessa ersattes av brasilianske mittfältaren Toninho Cerezo (Roma) och västtysken Hans-Peter Briegel (Verona). Laget klättrade till sjätte plats i ligan och sedan fjärde plats 1987/88. 1988 tog Sampdoria sin andra italienska cuptitel efter att ha besegrat Torino med sammanlagt 3–2.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Phonola. Under 1985/86 var Ennerre-loggan flyttad till det högra bröstet för att ge plats åt symbolen som visar att laget är regerande italienska cupmästare.