Inför säsongen 1985/86 tog Jim Smith, tidigare i Oxford United, över som manager för Queens Park Rangers. Han ledde laget till trettonde plats i ligan, sex placeringar bättre än föregående säsong. I FA-cupens tredje omgång förlorade QPR mot division två-laget Carlisle United, men i Ligacupen gick det bättre. Först blev det seger över Hull City, även de hemmahörande i division två. Därefter besegrade man fyra division ett-klubbar i rad: Watford, Nottingham Forest, Chelsea (efter omspel) och Liverpool. I finalen på Wembley stod Oxford United för motståndet. Där vann Oxford med 3–0 och tog sin första stora cuptitel.
Laguppställning: 1 Paul Barron – 2 Alan McDonald, 5 Steve Wicks, 6 Terry Fenwick, 3 Ian Dawes – 7 Martin Allen/Michael Robinson, 8 Robbie James/Wayne Fereday, 4 Gary Waddock/Warren Neill, 11 Wayne Fereday/Michael Robinson – 9 Gary Bannister, 10 John Byrne. I Ligacupfinalen spelade Warren Neill i tröja nummer 4, Martin Allen i nummer 7, Robbie James i nummer 8 och Michael Robinson i nummer 11. Avbytare var Leroy Rosenior. Alan McDonald och Ian Dawes spelade samtliga 42 ligamatcher och Gary Bannister blev bäste målskytt med sexton ligamål.
Precis som tidigare levererade Adidas tröjorna åt QPR och sponsor var Guinness. Årets modell hade tre röda ränder längs ärmarna och hals och muddar var röda med en blå och en vit rand. Tröjreklamen fanns i två storlekar. Den mindre varianten användes främst i tv-sända matcher. I Ligacupfinalen återfanns inskriptionen ”Milk Cup Final / Wembley 1986” runt Adidas-loggan. Byxor och strumpor var vita med tre röda ränder. I bortamatcher mot lag med vita byxor eller strumpor spelade QPR i blå byxor och/eller strumpor med tre vita ränder. Queens Park Rangers behöll samma reservställ som laget hade använt sedan 1983.
2 svar på ”Queens Park Rangers 1985/86”