Etikett: 1985/86

30 juni 2023

Torino 1980–1990

Torino höll till i mitten av Serie A under stora delar av 1980-talet. Bästa säsong var 1984/85 då laget slutade på andra plats bakom Verona. 1988/89 kom Torino på femtonde plats i tabellen och åkte ner i Serie B. Sejouren i näst högsta serien blev dock bara ettårig. Torino vann serien och tog klivet upp i Serie A igen. Det blev även tre cupfinaler för Torino under 1980-talet. Laget gick till final i italienska cupen 1981, 1982 och 1988, men förlorade samtliga gånger.

Bland spelarprofilerna i Torino under 1980-talet fanns anfallarna Francesco Graziani och Paolino Pulici som gjorde sina sista säsonger i klubben 1980/81 respektive 1981/82. I mitten av decenniet förfogade man över spelare som österrikiske anfallaren Walter Schachner och brasilianske VM-spelaren Júnior. En annan österrikisk anfallare, Toni Polster, spelade i klubben 1986/87 tillsammans med danske mittfältaren Klaus Berggreen. 1988 värvade Torino den brasilianske anfallaren Müller som var med i Brasiliens VM-lag både 1986 och 1990.

Torino på 1980-talet: Tröjorna

I början av 1980-talet tillverkade Umbro tröjorna åt Torino, men Superga var teknisk sponsor. Mellan 1982 och 1984 levererade Tixo Sport tröjorna och från och med 1984 tog Adidas över. Klubbens första sponsor som placerade sin logotyp på tröjorna hette Barbero och var sponsor 1981–1983. Efter en säsong med Ariostea som sponsor tog Sweda över mellan 1984 och 1988. Torino avslutade 1980-talet med Indesit som sponsor.

Här är Torinos hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Torinos tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Säsongen 1989/90 spelade Torino i Serie B.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1980/81	9	30	8	10	12	26	29	26
1981/82	9	30	8	11	11	25	30	27
1982/83	8	30	9	12	9	30	28	30
1983/84	5	30	11	11	8	37	30	33
1984/85	2	30	14	11	5	36	22	39
1985/86	4	30	11	11	8	31	26	33
1986/87	11	30	8	10	12	26	32	26
1987/88	7	30	8	15	7	33	30	31
1988/89	15	34	8	11	15	37	49	27
1989/90	1 (B)	38	19	15	4	63	24	53

28 juni 2023

Sampdoria 1980–1990

Sampdoria låg i Serie B i början av 1980-talet. Under ledning av tränaren Renzo Ulivieri gick laget upp i högsta divisionen 1982 och etablerade sig direkt som ett mittenlag i Serie A. Irländske mittfältaren Liam Brady och engelske anfallaren Trevor Francis var två av de nya profilerna i Sampdoria. Även unge anfallaren Roberto Mancini kom till klubben 1982. Två år senare tog Eugenio Bersellini över som tränare. Skotten Graeme Souness ersatte Brady och in kom även anfallaren Gianluca Vialli och högerbacken Moreno Mannini. Just Vialli och Mancini kom att bilda ett fruktat anfallspar i Sampdoria under åtta säsonger. Säsongen 1984/85 blev riktigt lyckad med en fjärdeplats i ligan och seger i italienska cupen.

Efter en tolfteplats i ligan 1986 tog jugoslaven Vujadin Boskov över som tränare. Han ersatte Souness och Francis med brasilianaren Toninho Cerezo och tysken Hans-Peter Briegel. Sampdoria klättrade till sjätte plats 1986/87 och sedan fjärde plats 1987/88. Samma säsong tog laget sin andra italienska cuptitel, en titel man försvarade 1988/89. Sampdoria tog sig även till final i Cupvinnarcupen både 1989 och 1990. Första gången blev det förlust mot Barcelona, men 1990 besegrade Sampdoria belgiska Anderlecht i finalen på Ullevi i Göteborg. Bland de nya spelarna i slutet av 1980-talet fanns målvakten Gianluca Pagliuca, mittfältaren Giuseppe Dossena och högeryttern Attilio Lombardo. I ligan slutade Sampdoria på femte plats både 1988/89 och 1989/90.

Sampdoria på 1980-talet: Tröjorna

Puma levererade tröjorna till Sampdoria i början av 1980-talet, men vintern 1980/81 tog Ennerre över. Man behöll dock Pumas byxor ett tag. Ennerre var tröjleverantör fram till 1988 då Kappa tog över. Tröjreklam blev tillåtet i början av 1980-talet och mellan 1982 och 1988 var Phonola sponsor åt Sampdoria. Från och med 1988 hette sponsorn ERG.

Här är Sampdorias hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Sampdorias tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Säsongerna 1980/81 och 1981/82 spelade Sampdoria i Serie B.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1980/81	5 (B)	38	11	21	6	39	33	43
1981/82	2 (B)	38	17	13	8	41	25	47
1982/83	7	30	8	15	7	31	30	31
1983/84	7	30	12	8	10	36	30	32
1984/85	4	30	12	13	5	36	21	37
1985/86	12	30	8	11	11	27	25	27
1986/87	6	30	13	9	8	37	21	35
1987/88	4	30	13	11	6	41	30	37
1988/89	5	34	14	11	9	43	25	39
1989/90	5	34	16	11	7	46	26	43

26 juni 2023

AS Roma 1980–1990

Roma var ett topplag i Serie A under stora delar av 1980-talet, framförallt under första hälften av decenniet. Höjdpunkten var säsongen 1982/83 då laget blev italienska mästare under ledning av svenske tränaren Nils Liedholm. Året efter gick Roma till final i Europacupen, men förlorade mot Liverpool efter straffsparksläggning. Romas store målskytt under denna period var Roberto Pruzzo som blev skyttekung i Serie A tre gånger. Några andra profiler i laget var mittfältarna Carlo Ancelotti och brasilianaren Falcão samt yttern Bruno Conti.

Mellan 1984 och 1987 var en annan svensk tränare i Roma, Sven-Göran Eriksson. Han nådde dock inte samma framgångar som sin företrädare med en andraplats och två sjundeplatser i ligan. Han lyckades dock föra laget till seger i italienska cupen 1986. Under ”Svennis” ledning tog mittfältaren Giuseppe Giannini en plats i startelvan. Han kom att bli en av lagets stora profiler under andra hälften av 80-talet och första hälften av 90-talet. Även polacken Zbigniew Boniek spelade i Roma i mitten av 1980-talet.

1987 kom Nils Liedholm tillbaka till Roma. Första säsongen slutade med en tredjeplats i ligan, men Roma avslutade 1980-talet med att komma åtta och sexa (sista säsongen med Luigi Radice på tränarbänken). Ny stor målskytt i laget i slutet av decenniet var den tyske anfallaren Rudi Völler.

Roma på 1980-talet: Tröjorna

Playground levererade tröjorna till Roma i början av 1980-talet. Mellan sommaren 1982 och januari 1984 var Patrick tröjleverantör. Därefter tog Kappa över fram till 1987. Från och med 1987 levererade Ennerre tröjorna. När tröjreklam blev tillåtet 1981 satte pastatillverkaren Barilla sin logotyp på tröjorna. Barilla var klubbens sponsor fram till 1994.

Här är Romas hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Romas tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1980/81	2	30	14	14	2	43	20	42
1981/82	3	30	15	8	7	40	29	38
1982/83	1	30	16	11	3	47	24	43
1983/84	2	30	15	11	4	48	28	41
1984/85	7	30	10	14	6	33	25	34
1985/86	2	30	19	3	8	51	27	41
1986/87	7	30	12	9	9	37	31	33
1987/88	3	30	15	8	7	39	26	38
1988/89	8	34	11	12	11	33	40	34
1989/90	6	34	14	13	7	45	40	41

24 juni 2023

Napoli 1980–1990

Napoli var ett topplag i Serie A i början av 1980-talet med en tredje- och en fjärdeplats 1980/81 respektive 1981/82. I laget fanns bland andra den holländske liberon Ruud Krol som spelat två VM-finaler på 70-talet.

Efter ett par sämre säsonger (tia och elva i ligan) värvade Napoli 1984 den argentinske stjärnan Diego Maradona från Barcelona. Under åtta säsonger kom det mesta att handla om Maradona. Första säsongen slutade visserligen bara med en åttondeplats, men därefter höll klubben till i toppen av Serie A. Efter en tredjeplats 1985/86 tog Napoli sin första ligatitel 1986/87. Laget vann även italienska cupen genom att finalbesegra Atalanta. I laget fanns, förutom Maradona, spelare som försvararen Ciro Ferrara, mittfältarna Fernando De Napoli och Salvatore Bagni samt anfallarna Bruno Giordano och Andrea Carnevale.

Till 1987/88 förstärkte Napoli anfallet med brasilianaren Careca. Efter att länge ha varit i ledningen tappade laget på slutet och fick nöja sig med andra plats bakom Milan. Napoli kom på andra plats även 1988/89, men istället lyckades man vinna UEFA-cupen efter att ha besegrat Stuttgart i finalen. Till denna säsong värvade man ytterligare en brasilianare, mittfältaren Alemão. Säsongen 1989/90 blev Napoli återigen italienska mästare, denna gång efter att ha slutat två poäng före Milan.

Napoli på 1980-talet: Tröjorna

Här är Napolis hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Napolis tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1980/81	3	30	14	10	6	31	21	38
1981/82	4	30	10	15	5	31	21	35
1982/83	10	30	7	14	9	22	29	28
1983/84	11	30	7	12	11	28	38	26
1984/85	8	30	10	13	7	34	29	33
1985/86	3	30	14	11	5	35	21	39
1986/87	1	30	15	12	3	41	21	42
1987/88	2	30	18	6	6	55	27	42
1988/89	2	34	18	11	5	57	28	47
1989/90	1	34	21	9	4	57	31	51

22 juni 2023

AC Milan 1980–1990

Milan fick inleda 1980-talet med spel i Serie B. Detta som straff för att ha varit inblandat i den stora spelskandalen Totonero 1980. Laget tog sig tillbaka direkt till högsta serien, men åkte ur igen, denna gång beroende på resultaten på plan. Efter att återigen vunnit Serie B etablerade man sig som ett mittenlag i Serie A. Några av profilerna i Milan under första hälften av 1980-talet var engelsmännen Ray Wilkins, Mark Hateley och Luther Blissett.

1986 köpte mediemogulen Silvio Berlusconi klubben. Nu skulle Milan återigen bli ett storlag att räkna med. Året efter värvade man de två holländska stjärnorna Ruud Gullit och Marco van Basten. Även tränaren Arrigo Sacchi var ny i klubben. Framgångarna lät inte vänta på sig uran Milan blev italienska mästare 1988. Förutom de två holländarna fanns spelare som försvararna Franco Baresi och Paolo Maldini, mittfältarna Roberto Donadoni och Carlo Ancelotti samt anfallaren Pietro Paolo Virdis. 1988 fyllde Milan på med en tredje holländare, Frank Rijkaard. Samtliga tre hade blivit Europamästare med Holland 1988. Milan följde upp ligatiteln med att vinna Europacupen både 1989 och 1990.

Milan på 1980-talet: Tröjorna

Här är Milans hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Milans tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Säsongerna 1980/81 och 1982/83 spelade Milan i Serie B.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1980/81	1 (B)	38	18	14	6	49	29	50
1981/82	14	30	7	10	13	21	31	24
1982/83	1 (B)	38	19	16	3	77	36	54
1983/84	8	30	10	12	8	37	40	32
1984/85	5	30	12	12	6	31	25	36
1985/86	7	30	10	11	9	26	24	31
1986/87	5	30	13	9	8	31	21	35
1987/88	1	30	17	11	2	43	14	45
1988/89	3	34	16	14	4	61	25	46
1989/90	2	34	22	5	7	56	27	49

20 juni 2023

Juventus 1980–1990

Juventus var den dominerande klubben i Italien under stora delar av 1980-talet. Klubben blev italienska mästare fyra gånger och gick till final i Europacupen två gånger. Det blev förlust mot Hamburg 1983 och seger över Liverpool 1985.

När Serie A åter öppnade upp för utländska spelare 1980 värvade Juventus den irländske mittfältaren Liam Brady från Arsenal. Två år senare bytte man ut honom mot fransmannen Michel Platini som blev den stora stjärnan i Turin-klubben under fem säsonger. Juventus värvade även polacken Zbigniew Boniek och senare dansken Michael Laudrup. I laget fanns dessutom flera italienska landslagsspelare såsom målvakten Dino Zoff, försvararna Claudio Gentile, Gaetano Scirea och Antonio Cabrini, mittfältaren Marco Tardelli och anfallaren Paolo Rossi. Samtliga dessa blev världsmästare med Italien 1982.

I slutet av 1980-talet befann sig Juventus i en generationsväxling. Efter ligatiteln 1986 lämnade även tränaren Giovanni Trapattoni klubben efter tio säsonger. Framgångarna uteblev och laget avslutade decenniet med en sjätteplats och två fjärdeplatser i ligan.

Juventus på 1980-talet: Tröjorna

Här är Juventus hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Juventus tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1980/81	1	30	17	10	3	46	15	44
1981/82	1	30	19	8	3	48	14	46
1982/83	2	30	15	9	6	49	26	39
1983/84	1	30	17	9	4	57	29	43
1984/85	6	30	11	14	5	48	33	36
1985/86	1	30	18	9	3	43	17	45
1986/87	2	30	14	11	5	42	27	39
1987/88	6	30	11	9	10	35	30	31
1988/89	4	34	15	13	6	51	36	43
1989/90	4	34	15	14	5	56	36	44

18 juni 2023

Inter 1980–1990

Under hela 1980-talet var Inter med och slogs om topplaceringar i Serie A. Det blev fyra tredjeplaceringar, två fjärdeplaceringar, två femteplaceringar och en sjätteplacering.

Inters stora målskytt under 1980-talet var Alessandro Altobelli som gjorde 128 mål på 317 ligamatcher 1977–1988. 1984 fick han sällskap i anfallet av den tyske storstjärnan Karl-Heinz Rummenigge som kom att tillbringa tre säsonger i klubben. Samtidigt värvade man irländske mittfältaren Liam Brady från Juventus. I laget fanns också italienska landslagsspelare såsom målvakten Walter Zenga och försvararna Giuseppe Bergomi, Giuseppe Baresi och Fulvio Collovati.

Säsongen 1988/89 blev en stor triumf för Inter. Laget vann 26 av de 34 ligamatcherna och förlorade bara två gånger. Därmed blev Inter italienska mästare för trettonde gången. Lagets stora profiler var de två tyskarna Andreas Brehme och Lothar Matthäus samt anfallaren Aldo Serena som blev skyttekung med 22 mål. Till nästa säsong anslöt en tredje tysk, anfallaren Jürgen Klinsmann. Tränare var Giovanni Trapattoni som kom till klubben från Juventus 1986.

Inter på 1980-talet: Tröjorna

Här är Inters hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Inters tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1980/81	4	30	14	8	8	41	24	36
1981/82	5	30	11	13	6	39	34	35
1982/83	3	30	12	14	4	40	23	38
1983/84	4	30	12	11	7	37	23	35
1984/85	3	30	13	12	5	42	28	38
1985/86	6	30	12	8	10	36	33	32
1986/87	3	30	15	8	7	32	17	38
1987/88	5	30	11	10	9	42	35	32
1988/89	1	34	26	6	2	67	19	58
1989/90	3	34	17	10	7	55	32	44

16 juni 2023

Fiorentina 1980–1990

Fiorentina tillhörde topplagen i Serie A i början av 1980-talet. Säsongen 1981/82 var laget nära att ta hem ligatiteln, men oavgjort i sista matchen samtidigt som Juventus vann gjorde att man fick nöja sig med andra plats. Det blev dessutom en tredjeplats För Fiorentina 1983/84 samt femte plats vid tre tillfällen under 1980-talet. En stor profil i laget under denna period var landslagsmittfältaren Giancarlo Antognoni som spelade 341 ligamatcher åren 1972–1987. Efter att Serie A återigen öppnat upp för utländska spelare 1980 värvade Fiorentina två argentinska spelare som båda blivit världsmästare 1978. Först kom yttern Daniel Bertoni och senare liberon Daniel Passarella.

Under andra hälften av 1980-talet gick det något sämre för Fiorentina med en tiondeplats 1986/87 och en tolfteplats 1989/90. Efter att Antognoni lagt skorna på hyllan tog Roberto Baggio, värvad från Vicenza 1985, över som lagets stora profil. Besvikelsen bland supportrarna var enorm när han såldes till Juventus 1990. Även svenske mittbacken Glenn Hysén spelade två säsonger i klubben 1987–1989.

Fiorentina på 1980-talet: Tröjorna

Här är Fiorentinas hemma- och bortatröjor på 1980-talet. Klicka på en bild för att se den i större format.

Tabellraderna

Fiorentinas tabellrader på 1980-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1980/81	5	30	9	14	7	28	25	32
1981/82	2	30	17	11	2	36	17	45
1982/83	5	30	12	10	8	36	25	34
1983/84	3	30	12	12	6	48	31	36
1984/85	9	30	8	13	9	33	31	29
1985/86	5	30	10	13	7	29	23	33
1986/87	10	30	8	10	12	30	35	26
1987/88	8	30	9	10	11	29	33	28
1988/89	7	34	12	10	12	44	43	34
1989/90	12	34	7	14	13	41	42	28

9 mars 2022

Engelska division ett 1985/86

1985/86 tog Liverpool tillbaka ligatiteln från lokalkonkurrenten Everton och vann engelska division ett för sextonde gången. Everton kom på andra plats medan West Ham gjorde sin bästa säsong i historien och slutade trea. De båda Liverpoolklubbarna möttes även i FA-cupfinalen. Även här segrade Liverpool som därmed blev tredje klubb på 1900-talet att vinna liga- och cupdubbeln. Oxford United, nykomling i högsta serien, vann Ligacupen efter finalseger över Queens Park Rangers. Ipswich Town, Birmingham City och West Bromwich Albion tog hand om de tre sista platserna och åkte ner i tvåan.

Skytteligavinnare blev Gary Lineker, Everton, som gjorde 30 mål. Lineker blev även utsedd till årets spelare i England både av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) och av spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association). Tony Cottee, West Ham United, blev utsedd till årets unga spelare.

Laguppställningar engelska division ett 1985/86 (OpenOffice-kalkylblad)

Tröjorna

Här är alla hemmatröjor i engelska division ett 1985/86. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Sju olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Umbro med åtta lag medan sex lag använde Adidas, två lag var använde Le coq sportif och Patrick och ett lag vardera använde Admiral, Henson och Hummel. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

Umbro – Arsenal, Coventry City, Manchester City, Newcastle United, Oxford United, Sheffield Wednesday, Watford och West Bromwich Albion
Adidas – Ipswich Town, Liverpool, Luton Town, Manchester United, Nottingham Forest, Queens Park Rangers och West Ham United
Le coq sportif – Chelsea och Everton
Patrick – Birmingham City och Southampton
Admiral – Leicester City
Henson – Aston Villa
Hummel – Tottenham Hotspur

Ligatabell engelska division ett 1985/86

Här är ligatabellen 1985/86. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Liverpool	42	26	10	6	89	37	88
2	Everton	42	26	8	8	87	41	86
3	West Ham United	42	26	6	10	74	40	84
4	Manchester United	42	22	10	10	70	36	76
5	Sheffield Wednesday	42	21	10	11	63	54	73
6	Chelsea	42	20	11	11	57	56	71
7	Arsenal	42	20	9	13	49	47	69
8	Nottingham Forest	42	19	11	12	69	53	68
9	Luton Town	42	18	12	12	61	44	66
10	Tottenham Hotspur	42	19	8	15	74	52	65
11	Newcastle United	42	17	12	13	67	72	63
12	Watford	42	16	11	15	69	62	59
13	Queens Park Rangers	42	15	7	20	53	64	52
14	Southampton	42	12	10	20	51	62	46
15	Manchester City	42	11	12	19	43	57	45
16	Aston Villa	42	10	14	18	51	67	44
17	Coventry City	42	11	10	21	48	71	43
18	Oxford United	42	10	12	20	62	80	42
19	Leicester City	42	10	12	20	54	76	42
20	Ipswich Town	42	11	8	23	32	55	41
21	Birmingham City	42	8	5	29	30	73	29
22	West Bromwich Albion	42	4	12	26	35	89	24

7 mars 2022

West Ham United 1985–1987

1985/86

West Ham United kom att göra sin bästa säsong i historien 1985/86. Under sommaren 1985 förstärkte man laget med högeryttern Mark Ward från Oldham och skotske centern Frank McAvennie från St Mirren.

Inledningen av säsongen blev dock mindre lyckad med tre förluster på de fyra första ligamatcherna. Därefter spelade West Ham upp sig avsevärt. Oavgjort 2–2 mot Liverpool följdes av ytterligare sjutton matcher utan förlust, däribland nio raka segrar från 19 oktober till 14 december. Efter halva säsongen låg West Ham trea i tabellen på samma poäng som tvåan Liverpool. McAvennie toppade dessutom skytteligan med arton mål.

Några förluster i början av det nya året gjorde att West Ham sjönk till femte plats i tabellen. Men den 22 mars inledde laget en period med elva segrar på tretton matcher – bland annat besegrade man Newcastle med hela 8–1. Inför säsongens sista match låg West Ham på andra plats, en poäng före Everton och fyra efter Liverpool. Den sista matchen stod just mellan Everton och West Ham på Goodison Park, en match som Everton vann med 3–1, vilket innebar att West Ham slutade på tredje plats i ligan 1985/86.

I FA-cupens tredje omgång slog West Ham ut Charlton Athletic. Därefter behövde man två omspelsmatcher för att besegra Ipswich Town. I femte omgången blev det oavgjort mot Manchester United och i omspelet lyckades West Ham vinna med 2–0, men i sjätte omgången blev det förlust mot Sheffield Wednesday. I Ligacupen lyckades West Ham bara besegra Swansea City innan man föll mot Manchester United.

Laguppställning 1985/86: 1 Phil Parkes – 2 Ray Stewart, 4 Tony Gale, 5 Alvin Martin, 3 Steve Walford – 7 Mark Ward, 9 Alan Dickens, 11 Neil Orr, 6 Alan Devonshire – 8 Frank McAvennie, 10 Tony Cottee.
Parkes, Gale och Ward spelade samtliga 52 tävlingsmatcher under säsongen. McAvennie gjorde totalt 28 mål varav 26 i ligan vilket gav en andraplats i skytteligan bakom Evertons Gary Lineker. Hans anfallskollega Tony Cottee gjorde totalt 26 mål varav 20 i ligan.

1986/87

Säsongen 1986/87 blev inte alls lika lyckad för West Ham. Laget slutade först på femtonde plats i ligan, på samma poäng som Chelsea, Sheffield Wednesday och Southampton men med sämre målskillnad. I FA-cupens tredje omgång krävdes omspel för att besegra division fyra-laget Orient. Därefter mötte West Ham de båda Sheffield-lagen. Först besegrade man Sheffield United, men i nästa omgång blev det förlust efter omspel mot Sheffield Wednesday. I Ligacupen slog West Ham ut Preston North End, Watford och Oxford United, men i kvartsfinalen blev det förlust efter omspel mot Tottenham Hotspur.

Tröjorna

Precis som tidigare tillverkades tröjorna av Adidas och sponsor var Avco. Årets tröjor hade kritstrecksränder på tvären och det klubbmärke som man använt 1980–83 fanns återigen på tröjorna. V-hals och muddar var både på hemma- och bortatröjan vita med en ljusblå och en vinröd linje. På hemmatröjan löpte tre ljusblå ränder längs ärmarna medan de var vinröda på bortatröjan. Hemmabyxor och -strumpor var vita med tre vinröda ränder längs sidorna respektive upptill. På ena byxbenet återfanns klubbens initialer WHUFC. Bortabyxorna och -strumporna var i samma stil fast blå.