Etikett: 1985/86

Engelska division ett 1985/86

1985/86 tog Liverpool tillbaka ligatiteln från lokalkonkurrenten Everton och vann engelska division ett för sextonde gången. Everton kom på andra plats medan West Ham gjorde sin bästa säsong i historien och slutade trea. De båda Liverpoolklubbarna möttes även i FA-cupfinalen. Även här segrade Liverpool som därmed blev tredje klubb på 1900-talet att vinna liga- och cupdubbeln. Oxford United, nykomling i högsta serien, vann Ligacupen efter finalseger över Queens Park Rangers. Ipswich Town, Birmingham City och West Bromwich Albion tog hand om de tre sista platserna och åkte ner i tvåan.

Skytteligavinnare blev Gary Lineker, Everton, som gjorde 30 mål. Lineker blev även utsedd till årets spelare i England både av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) och av spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association). Tony Cottee, West Ham United, blev utsedd till årets unga spelare.

Laguppställningar engelska division ett 1985/86 (OpenOffice-kalkylblad)

Tröjorna

Här är alla hemmatröjor i engelska division ett 1985/86. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1985/86

Sju olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Umbro med åtta lag medan sex lag använde Adidas, två lag var använde Le coq sportif och Patrick och ett lag vardera använde Admiral, Henson och Hummel. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

  • Umbro – Arsenal, Coventry City, Manchester City, Newcastle United, Oxford United, Sheffield Wednesday, Watford och West Bromwich Albion
  • Adidas – Ipswich Town, Liverpool, Luton Town, Manchester United, Nottingham Forest, Queens Park Rangers och West Ham United
  • Le coq sportif – Chelsea och Everton
  • Patrick – Birmingham City och Southampton
  • Admiral – Leicester City
  • Henson – Aston Villa
  • Hummel – Tottenham Hotspur

Ligatabell engelska division ett 1985/86

Här är ligatabellen 1985/86. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Liverpool 42 26 10 6 89 37 88
2 Everton 42 26 8 8 87 41 86
3 West Ham United 42 26 6 10 74 40 84
4 Manchester United 42 22 10 10 70 36 76
5 Sheffield Wednesday 42 21 10 11 63 54 73
6 Chelsea 42 20 11 11 57 56 71
7 Arsenal 42 20 9 13 49 47 69
8 Nottingham Forest 42 19 11 12 69 53 68
9 Luton Town 42 18 12 12 61 44 66
10 Tottenham Hotspur 42 19 8 15 74 52 65
11 Newcastle United 42 17 12 13 67 72 63
12 Watford 42 16 11 15 69 62 59
13 Queens Park Rangers 42 15 7 20 53 64 52
14 Southampton 42 12 10 20 51 62 46
15 Manchester City 42 11 12 19 43 57 45
16 Aston Villa 42 10 14 18 51 67 44
17 Coventry City 42 11 10 21 48 71 43
18 Oxford United 42 10 12 20 62 80 42
19 Leicester City 42 10 12 20 54 76 42
20 Ipswich Town 42 11 8 23 32 55 41
21 Birmingham City 42 8 5 29 30 73 29
22 West Bromwich Albion 42 4 12 26 35 89 24

West Ham United 1985–1987

1985/86

West Ham United kom att göra sin bästa säsong i historien 1985/86. Under sommaren 1985 förstärkte man laget med högeryttern Mark Ward från Oldham och skotske centern Frank McAvennie från St Mirren.

Inledningen av säsongen blev dock mindre lyckad med tre förluster på de fyra första ligamatcherna. Därefter spelade West Ham upp sig avsevärt. Oavgjort 2–2 mot Liverpool följdes av ytterligare sjutton matcher utan förlust, däribland nio raka segrar från 19 oktober till 14 december. Efter halva säsongen låg West Ham trea i tabellen på samma poäng som tvåan Liverpool. McAvennie toppade dessutom skytteligan med arton mål.

Några förluster i början av det nya året gjorde att West Ham sjönk till femte plats i tabellen. Men den 22 mars inledde laget en period med elva segrar på tretton matcher – bland annat besegrade man Newcastle med hela 8–1. Inför säsongens sista match låg West Ham på andra plats, en poäng före Everton och fyra efter Liverpool. Den sista matchen stod just mellan Everton och West Ham på Goodison Park, en match som Everton vann med 3–1, vilket innebar att West Ham slutade på tredje plats i ligan 1985/86.

I FA-cupens tredje omgång slog West Ham ut Charlton Athletic. Därefter behövde man två omspelsmatcher för att besegra Ipswich Town. I femte omgången blev det oavgjort mot Manchester United och i omspelet lyckades West Ham vinna med 2–0, men i sjätte omgången blev det förlust mot Sheffield Wednesday. I Ligacupen lyckades West Ham bara besegra Swansea City innan man föll mot Manchester United.

Laguppställning 1985/86: 1 Phil Parkes – 2 Ray Stewart, 4 Tony Gale, 5 Alvin Martin, 3 Steve Walford – 7 Mark Ward, 9 Alan Dickens, 11 Neil Orr, 6 Alan Devonshire – 8 Frank McAvennie, 10 Tony Cottee.
Parkes, Gale och Ward spelade samtliga 52 tävlingsmatcher under säsongen. McAvennie gjorde totalt 28 mål varav 26 i ligan vilket gav en andraplats i skytteligan bakom Evertons Gary Lineker. Hans anfallskollega Tony Cottee gjorde totalt 26 mål varav 20 i ligan.

1986/87

Säsongen 1986/87 blev inte alls lika lyckad för West Ham. Laget slutade först på femtonde plats i ligan, på samma poäng som Chelsea, Sheffield Wednesday och Southampton men med sämre målskillnad. I FA-cupens tredje omgång krävdes omspel för att besegra division fyra-laget Orient. Därefter mötte West Ham de båda Sheffield-lagen. Först besegrade man Sheffield United, men i nästa omgång blev det förlust efter omspel mot Sheffield Wednesday. I Ligacupen slog West Ham ut Preston North End, Watford och Oxford United, men i kvartsfinalen blev det förlust efter omspel mot Tottenham Hotspur.

Tröjorna

Precis som tidigare tillverkades tröjorna av Adidas och sponsor var Avco. Årets tröjor hade kritstrecksränder på tvären och det klubbmärke som man använt 1980–83 fanns återigen på tröjorna. V-hals och muddar var både på hemma- och bortatröjan vita med en ljusblå och en vinröd linje. På hemmatröjan löpte tre ljusblå ränder längs ärmarna medan de var vinröda på bortatröjan. Hemmabyxor och -strumpor var vita med tre vinröda ränder längs sidorna respektive upptill. På ena byxbenet återfanns klubbens initialer WHUFC. Bortabyxorna och -strumporna var i samma stil fast blå.

Watford 1985–1988

Watford slutade på tolfte plats i ligan 1985/86 följt av nionde plats 1986/87. Säsongen 1987/88 åkte Watford ner i division två efter att ha slutat på tjugonde plats. I FA-cupen tog sig Watford till sjätte omgången (kvartsfinal) både 1986 och 1988 (förlust mot Liverpool respektive Wimbledon). 1987 lyckades man ta sig ända till semifinal där det blev förlust mot Tottenham. I Ligacupen nådde Watford inga större framgångar. Laget åkte ut i tredje omgången både 1986 och 1987 samt fjärde omgången 1988.

Laguppställning 1985/86: 1 Tony Coton – 2 Nigel Gibbs, 5 Steve Terry, 6 John McClelland, 3 Wilf Rostron – 7 Worrell Sterling/Nigel Callaghan, 4 Brian Talbot, 10 Kenny Jackett, 11 John Barnes – 8 Luther Blissett, 9 Colin West.
Steve Terry, Kenny Jackett och Brian Talbot spelade mest med 41 av de 42 ligamatcherna. Talbot hade värvats från Arsenal sommaren 1985 men stannade bara drygt ett år innan han i oktober 1986 såldes till Stoke City. Colin West blev lagets bäste målskytt med tretton ligamål. Även han tillbringade bara drygt ett år i klubben. Watford hade värvat honom från Sunderland i mats 1985 och sålde vidare honom till Glasgow Rangers i maj 1986.

Umbro levererade tröjorna och sponsor var Solvite. Designen var ny och hade ett tvåfärgat band över bröstet delat på diagonalen. Denna design använde även Newcastle på sin bortatröja. Byxor och strumpor var röda och av samma modell som tidigare. I vissa bortamatcher använde Watford dock de svarta byxorna och/eller strumporna från reservstället tillsammans med den gula hemmatröjan. Under 1985/86 var bortatröjan likadan som tidigare fast med den nya sponsorn. Till säsongen 1986/87 tog Umbro fram en ny tröja i samma stil som hemmatröjan som Watford använde tillsammans med byxor i matchande stil. 1987/88 introducerade man vita byxor och strumpor som alternativ till den vita tröjan.

Tottenham Hotspur 1985–1987

1985/86

Peter Shreeves andra säsong som huvudansvarig i Tottenham blev mindre lyckad. Laget följde upp tredjeplatsen 1984/85 med en tiondeplats i ligan 1985/86. I FA-cupen krävdes det omspel för att slå ut både Oxford United och Notts County, men i femte omgången blev det förlust mot Everton. I Ligacupen slog Tottenham ut Orient och Wimbledon, men förlorade sedan mot Portsmouth efter två omspelsmatcher. Tottenham deltog även i ScreenSport Super Cup, som hade skapats som kompensation för att de engelska klubbarna var avstängda från europeiskt cupspel på grund av katastrofen på Heyselstadion under Europacupfinalen 1985. Laget kom tvåa i sin grupp efter Liverpool och tog sig till semifinal där det blev förlust mot Everton efter förlängning i returmötet (båda mötena hade slutat oavgjort vid full tid).

Laguppställning 1985/86: 1 Ray Clemence – 2 Danny Thomas/Gary Stevens, 4 Graham Roberts, 5 Paul Miller/Gary Mabbutt, 6 Steve Perryman, 3 Chris Hughton – 7 Osvaldo Ardiles/Gary Mabbutt, 10 Glenn Hoddle – 8 Mark Falco, 9 Clive Allen/Tony Galvin, 11 Chris Waddle.
Målvakten Ray Clemence spelade samtliga 42 ligamatcher och Mark Falco blev lagets bäste målskytt med nitton ligamål.

1986/87

I maj 1986 fick Peter Shreeves sparken och David Pleat tog över som manager inför säsongen 1986/87. Under sommaren 1986 förstärkte Tottenham laget med försvararna Mitchell Thomas (Luton Town) och Richard Gough (Dundee United). Samtidigt sålde man Mark Falco till Watford. I oktober värvades belgiske anfallaren Nico Claessen från Standard Liège och i december anlände mittfältaren Steve Hodge från Aston Villa.

En fin säsong för Tottenham slutade med en tredjeplats i tabellen, en poäng före Arsenal och sex poäng efter Liverpool. Tottenham tog sig även hela vägen till final i FA-cupen genom att besegra Scunthorpe United, Crystal Palace, Newcastle United, Wimbledon och Watford. I finalen på Wembley blev det dock förlust med 3–2 mot Coventry City. I Ligacupen slog Tottenham ut Barnsley, Birmingham City, Cambridge United och West Ham United, men i semifinalen mot Arsenal blev det förlust efter omspel. Ray Clemence och Richard Gough spelade mest med 55 av de 57 tävlingsmatcherna varav 40 i ligan. Clive Allen gjorde totalt 49 mål varav 33 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i division ett. Allen blev även utsedd till årets spelare i England.

Tröjorna

1985 tog Hummel över efter Le coq sportif som tröjleverantör åt Tottenham. Sponsor var fortfarande Holsten. Den vita hemmatröjan hade marinblå diagonala ränder över bröstet samt Hummels karakteristiska sparrar (chevron) längs ärmarna. Byxorna var vita, vilket Tottenham tidigare bara använt i europeiska cupmatcher. Till säsongen 1986/87 introducerade Hummel marinblå byxor som alternativ i matcher mot lag med vita byxor. Bortatröjan hade diagonala ränder i två nyanser av ljusblått samt smala marinblå och vita ränder. Byxor och strumpor var även de ljusblå. Under 1985/86 använde Tottenham de ljusblå byxorna även tillsammans med den vita tröjan i vissa bortamatcher. Till 1986/87 tog man fram ett marinblått tredjeställ i samma stil som det ljusblå bortastället. I FA-cupfinalen 1987 presenterade Tottenham sitt nya matchställ som laget kom att använda under de följande två säsongerna. Av misstag kom dock hälften av spelarna ut på plan i tröjor utan Holsten-reklamen.

Southampton 1985–1987

1985/86

Inför säsongen 1985/86 tog Chris Nicholl över som manager för Southampton. Han var tidigare mittback i bland annat Southampton 1977–83 och kom närmast från ett jobb som assisterande manager i Grimsby Town. Nicholl kunde dock inte föra Southampton till samma framgångar som företrädaren Lawrie McMenemy. Southampton slutade på fjortonde plats i ligan 1985/86, nio placeringar sämre än året innan. Däremot tog man sig till semifinal i FA-cupen efter att ha slagit ut Middlesbrough, Wigan Athletic, Millwall (efter omspel) och Brighton. I semifinalen blev det förlust med 2–0 mot blivande mästarna Liverpool. I Ligacupens andra omgång tog sig Southampton vidare på straffsparksläggning efter två mållösa matcher mot Millwall. Därefter besegrade man Birmingham City efter omspel, men i fjärde omgång blev det förlust mot Arsenal, även det efter omspel.

Laguppställning 1985/86: 1 Peter Shilton – 2 Gerry Forrest, 5 Mark Wright, 6 Kevin Bond, 3 Mark Dennis – 7 Nick Holmes/Andy Townsend, 4 Jimmy Case, 8 Glenn Cockerill, 10 David Armstrong – 9 Steve Moran, 11 Danny Wallace.
Gerry Forrest värvades från Rotherham United i december 1985. Innan dess hade Ivan Golac och Steve Baker spelat i tröja nummer 2. David Armstrong spelade 41 av de 42 ligamatcherna och blev även lagets bästa målskytt med femton ligamål.

1986/87

Nästa säsong, 1986/87, klättrade Southampton två placeringar och slutade på tolfte plats, men i FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Everton. I Ligacupen tog sig Southampton till semifinal genom att besegra Swindon Town, Manchester United (efter omspel), Aston Villa och Shrewsbury Town. Men även i denna semifinal blev det förlust mot Liverpool.

Tröjorna

Tröjtillverkaren Patrick hade tagit fram en ny design som även användes av Birmingham City. Sponsor var som tidigare Draper Tools. Hemmatröjan var rödrandig med svarta och vita fält över axlarna. Klubbmärket var något modifierat med anledning av klubbens 100-årsjubileum 1985 och hade texten ”Centenary Year / 1885 1985 / Southampton FC”. Byxorna var svarta med röda, vita och svarta ränder längs sidorna. Strumporna var vita med två par röda och svarta ränder upptill. Reservstället var i samma stil som hemmastället. Tröjan var ljusblårandig och hade marinblå och röda fält över axlarna. Byxorna var marinblå och strumporna ljusblå.

Sheffield Wednesday 1985/86

Sheffield Wednesday stod för en stark inledning på säsongen 1985/86 och i mitten av november var man uppe på tredje plats i tabellen. I mitten av säsongen blev förlusterna något fler och i början av april hade man sjunkit till nionde plats. Sheffield Wednesday avslutade dock med fem segrar på de sex sista matcherna vilket innebar att laget slutade på femte plats. Det var klubbens bästa placering sedan början av 60-talet. Sheffield Wednesday nådde även framgångar i FA-cupen. I tredje omgången besegrade laget West Bromwich Albion efter omspel. Därefter slog man ut Orient, Derby County (även det efter omspel) och West Ham. I semifinalen på Villa Park blev det dock förlust med 2–1 mot Everton. I Ligacupen slog Sheffield Wednesday ut Brentford, men förlorade sedan mot Swindon Town.

Laguppställning: 1 Martin Hodge – 2 Mel Sterland, 4 Lawrie Madden, 5 Chris Morris/Paul Hart, 6 Paul Hart, 3 Glynn Snodin/Chris Morris – 7 Brian Marwood, 8 Andy Blair/Gary Megson, 11 Gary Shelton – 9 Lee Chapman, 10 Garry Thompson.
Mick Lyons inledde som ordinarie i tröja nummer 5, men såldes i november till Grimsby Town. Andy Blair lämnade klubben för spel i Aston Villa i mars 1986. Gary Megson, som tog över hans plats, hade värvats från Newcastle i december 1985. Målvakten Martin Hodge spelade samtliga 52 tävlingsmatcher under säsongen. Brian Marwood och Lee Chapman blev lagets bästa målskyttar med femton mål var (tretton respektive tio i ligan).

Tröjorna, som var tillverkade av Umbro, var likadana som föregående säsong förutom att MHS inte längre var kvar som sponsor. Under större delen av 1985/86 spelade Sheffield Wednesday utan reklam på tröjorna, men i slutet av säsongen tillkom Finlux som sponsor. I matchen mot Manchester United den 13 april (länk till Youtube) kan man se att de flesta bär kortärmade tröjor med reklam, men ett par spelare har långärmade tröjor utan reklam. Reklamen på den gula bortatröjan fanns i två varianter, dels på en vit ruta, dels i mindre format utan vit ruta. Den mindre varianten användes i FA-cupsemifinalen mot Everton. Tröjorna i denna match hade inskriptionen ”Semi Final 1986” nedanför klubbmärket.

Queens Park Rangers 1985/86

Inför säsongen 1985/86 tog Jim Smith, tidigare i Oxford United, över som manager för Queens Park Rangers. Han ledde laget till trettonde plats i ligan, sex placeringar bättre än föregående säsong. I FA-cupens tredje omgång förlorade QPR mot division två-laget Carlisle United, men i Ligacupen gick det bättre. Först blev det seger över Hull City, även de hemmahörande i division två. Därefter besegrade man fyra division ett-klubbar i rad: Watford, Nottingham Forest, Chelsea (efter omspel) och Liverpool. I finalen på Wembley stod Oxford United för motståndet. Där vann Oxford med 3–0 och tog sin första stora cuptitel.

Laguppställning: 1 Paul Barron – 2 Alan McDonald, 5 Steve Wicks, 6 Terry Fenwick, 3 Ian Dawes – 7 Martin Allen/Michael Robinson, 8 Robbie James/Wayne Fereday, 4 Gary Waddock/Warren Neill, 11 Wayne Fereday/Michael Robinson – 9 Gary Bannister, 10 John Byrne. I Ligacupfinalen spelade Warren Neill i tröja nummer 4, Martin Allen i nummer 7, Robbie James i nummer 8 och Michael Robinson i nummer 11. Avbytare var Leroy Rosenior. Alan McDonald och Ian Dawes spelade samtliga 42 ligamatcher och Gary Bannister blev bäste målskytt med sexton ligamål.

Precis som tidigare levererade Adidas tröjorna åt QPR och sponsor var Guinness. Årets modell hade tre röda ränder längs ärmarna och hals och muddar var röda med en blå och en vit rand. Tröjreklamen fanns i två storlekar. Den mindre varianten användes främst i tv-sända matcher. I Ligacupfinalen återfanns inskriptionen ”Milk Cup Final / Wembley 1986” runt Adidas-loggan. Byxor och strumpor var vita med tre röda ränder. I bortamatcher mot lag med vita byxor eller strumpor spelade QPR i blå byxor och/eller strumpor med tre vita ränder. Queens Park Rangers behöll samma reservställ som laget hade använt sedan 1983.

Oxford United 1985/86

Oxford Uniteds manager Jim Smith hade lett klubben från division tre till högsta serien på två år, men inför debuten i ettan 1985/86 valde han att avgå. In kom istället Maurice Evans som hade haft hand om klubbens ungdomsutveckling. Oxford tillhörde nedflyttningskandidaterna under hela säsongen, men i sista matchen lyckades man besegra Arsenal med 3–0 hemma på Manor Ground. Resultatet innebar att Oxford klättrade förbi både Ipswich och Leicester och gick upp på artonde plats. Laget slutade på 42 poäng, lika många som Leicester och en mer än Ipswich som åkte ur.

I FA-cupens tredje omgång fick Oxford oavgjort mot Tottenham, men i omspelet blev det förlust mot 2–1. Betydligt bättre gick det i Ligacupen där Oxford inledde med att slå ut division fyra-laget Northampton Town. Därefter besegrade man även Newcastle United, Norwich City och Portsmouth. I semifinalen stod Aston Villa för motståndet. Första mötet på Villa Park slutade oavgjort, 2–2, och i returen kunde Oxford vinna med 2–1. I finalen på Wembley ställdes man mot Queens Park Rangers. Trevor Hebberd gav Oxford ledningen fem minuter före paus och sju minuter efter paus utökade Ray Houghton ledningen. Fyra minuter före slutet fastställde Jeremy Charles slutresultatet till 3–0 och Oxford hade vunnit sin första stora cuptitel.

Oxford deltog även i Full Members’ Cup. Laget vann sin grupp före Fulham och Shrewsbury Town och tog sig till semifinal i den södra sektionen. Där blev det seger över Stoke City, men i sydfinalen mot Chelsea blev det förlust med 4–1 i första mötet följt av en 1–0-seger i returen.

Laguppställning: 1 Steve Hardwick/Alan Judge – 2 Dave Langan, 5 Gary Briggs, 6 Malcolm Shotton, 3 Bobby McDonald/Neil Slatter – 7 Ray Houghton, 4 John Trewick/Les Phillips, 10 Trevor Hebberd, 11 Kevin Brock – 8 John Aldridge, 9 Jeremy Charles.
I Ligacupfinalen stod Alan Judge i mål, Trewick spelade i tröja nummer 3 och Phillips i nummer 4. Mittbacken och lagkaptenen Malcolm Shotton spelade samtliga 42 ligamatcher. John Aldridge gjorde totalt 31 mål varav 23 i ligan vilket gav en tredjeplats i skytteligan.

Oxford United spelade från och med säsongen 1985/86 i tröjor tillverkade av Umbro. Sponsor var Wang Computers. Hemmatröjan hade en betydligt blekare gul nyans än tidigare år och hade marinblå V-hals och muddar. Nedanför klubbmärket återfanns inskriptionen ”1st Division 1985/86”. Till en början var tröjreklamen ganska liten, men i september ökade man storleken på Wang-loggan. Tröjorna med den mindre varianten förekom dock även senare under säsongen. I Ligacupfinalen tog man bort ramen runt texten Wang och ökade storleken på bokstäverna. Man ändrade också Inskriptionen under klubbmärket till ”Milk Cup Final Wembley 1986”. Byxorna var marinblå och strumporna marinblå med gul Umbro-markering upptill. I vissa bortamatcher spelade Oxford i gula byxor och/eller gula strumpor. Reservtröjan var vit med marinblå och blekgula fält över axlarna och med centralt placerat klubbmärke. Tillhörande byxor och strumpor var vita. Detta reservställ användes bara i bortamatchen mot Watford.

Nottingham Forest 1985/86

Nottingham Forest inledde säsongen 1985/86 med sex förluster på de tio första ligamatcherna och i slutet av september låg man på sextonde plats i tabellen. Fem raka segrar gjorde dock att laget klättrade till sjunde plats. Därefter följde en period med blandade resultat – sex segrar, lika många förluster och tre oavgjorda. På de tolv avslutande matcherna förblev Nottingham Forest obesegrade, även om sju av dessa matcher slutade oavgjort. Det blev till slut en åttondeplats i tabellen, en placering bättre än året innan.

I FA-cupens tredje omgång blev det förlust med 2–3 efter omspel mot division två-laget Blackburn Rovers – första matchen hade slutat 1–1. I Ligacupen slog Nottingham Forest ut Bolton Wanderers och Derby County innan man förlorade mot Queens Park Rangers.

Laguppställning: 1 Steve Sutton – 2 Jim McInally/Gary Fleming, 4 Des Walker, 5 Johnny Metgod/Gary Birtles, 3 Stuart Pearce – 7 Franz Carr, 6 Ian Bowyer/Neil Webb, 8 Neil Webb/Johnny Metgod, 11 Brian Rice/Colin Walsh – 9 Nigel Clough, 10 Peter Davenport.
Holländske målvakten Hans Segers spelade de tio första ligamatcherna, men förlorade sin plats till Steve Sutton. Jim McInally var ordinarie högerback under hösten, men gick över till Coventry City i slutet av året. Gary Fleming tog då över tröja nummer 2. Manchester United värvade Peter Davenport i mars 1986 och i slutet av säsongen spelade oftast David Campbell i tröja nummer tio. Des Walker, Johnny Metgod och Nigel Clough spelade mest med 39 ligamatcher. Clough blev även lagets bäste målskytt med femton ligamål plus tre i cuperna.

Tröjorna från Adidas som Nottingham Forest använde 1985/86 var likadana som under föregående säsong. En skillnad var att tröjnumren hade en ny design – samma stil använde de andra engelska klubbarna med tröjor från Adidas. En annan skillnad var att man hade ökat storleken på Skol-reklamen. Den gula bortatröjan verkar ha varit likadan som föregående säsong.

Manchester United 1985/86

Manchester United inledde säsongen 1985/86 med att förlora Charity Shield-matchen mot regerande ligamästarna Everton. I ligaspelet, som inleddes en vecka senare, gick det dock bättre i början av säsongen. Manchester United radade upp tio raka segrar. Efter femton matcher var man fortfarande obesegrade och toppade tabellen. Skadar på nyckelspelare som lagkaptenen Bryan Robson, mittfältaren Gordon Strachan och målvakten Gary Bailey bidrog emellertid till att fler och fler matcher slutade med förlust. Liverpool, Everton och West Ham tog sig förbi United som för tredje året i rad fick nöja sig med fjärde plats.

I FA-cupens tredje omgång slog Manchester United ut division fyra-laget Rochdale och därefter division två-laget Sunderland efter omspel. United förlorade dock mot West Ham i femte omgången, även det efter omspel. I Ligacupen blev det segrar över Crystal Palace och West Ham innan man åkte ut mot Liverpool. Manchester United deltog även i den nystartade Football League Super Cup. Laget åkte ut redan i det inledande gruppspelet efter två förluster mot Everton och två oavgjorda mot Norwich City.

Laguppställning: 1 Gary Bailey – 2 John Gidman/Mike Duxbury, 5 Paul McGrath, 6 Graeme Hogg/Kevin Moran, 3 Arthur Albiston – 8 Gordon Strachan, 7 Bryan Robson, 4 Norman Whiteside, 11 Jesper Olsen – 9 Mark Hughes, 10 Frank Stapleton. Paul McGrath spelade mest med 53 av de 55 tävlingsmatcherna varav 40 i ligan. Mark Hughes blev lagets bäste målskytt med totalt arton mål varav sjutton i ligan.

Tröjorna från Adidas som Manchester United använde 1985/86 var av samma modell som 1984/85. En skillnad var tröjnumren som hade fått en ny kantig design med outline. Den vita bortatröjan hade dock kvar de gamla numren under hösten, men efter årsskiftet bytte man till den nya stilen. Dessa nummer var röda istället för svarta. Till denna säsong fick även de vita bortastrumporna samma design som hemmastrumporna. Precis som tidigare spelade United i de svarta byxorna tillsammans med den röda tröjan i bortamatcher mot lag med vita byxor. Det förekom även att de vita strumporna användes tillsammans med den röda tröjan samt att hemmaställets byxor eller strumpor användes tillsammans med den vita tröjan.