Etikett: 1985/86

West Bromwich Albion 1984–1986

1984/85 slutade West Bromwich på tolfte plats i ligan, på samma poäng som Watford. I FA-cupens tredje omgång blev det förlust mot division tre-laget Orient och i Ligacupen slog man ut Wigan Athletic och Birmingham City innan man åkte ut mot Watford. Garry Thompson spelade samtliga 48 tävlingsmatcher och blev även lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav 19 i ligan. Efter säsongen såldes Thompson till Sheffield Wednesday i utbyte mot Imre Varadi.

Laguppställning 1984/85: 1 Tony Godden – 2 Jimmy Nicholl, 5 Martyn Bennett, 6 Ally Robertson, 3 Derek Statham – 7 Tony Grealish, 4 Steve Hunt, 9 Steve MacKenzie – 8 Garry Thompson, 10 David Cross/Nicky Cross, 11 Carl Valentine.
Clive Whitehead inledde säsongen som ordinarie högerback, men förlorade sin plats när Jimmy Nicholl värvades från Glasgow Rangers i november 1984. Cyrille Regis inledde säsongen som ordinarie i tröja nummer 9, men såldes till Coventry i oktober. Han ersattes av David Cross som kom från Vancouver Whitecaps tillsammans med Carl Valentine. MacKenzie bytte då från nummer 10 till 9.

1985/86 lyckades West Bromwich bara vinna fyra ligamatcher och kom därför sist i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen blev det förlust mot Sheffield Wednesday efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Port Vale och Coventry City, men åkte sedan ut mot Aston Villa efter omspel. Laget deltog även i den nystartade turneringen Full Members’ Cup som hade skapats efter att engelska lag stängts av från europeiskt cupspel efter Heyselkatastrofen 1985. West Bromwich besegrade Brighton och Crystal Palace i gruppspelet, men förlorade sedan semifinalen mot Chelsea efter straffsparksläggning. Derek Statham var den som spelade mest med 47 av de 53 tävlingsmatcherna varav 37 i ligan. Imre Varadi blev bäste målskytt med totalt tretton mål varav nio i ligan.

Tröjorna, som tillverkades av Umbro, var av samma modell som tidigare. Klubben sponsrades nu av West Midlands hälsomyndighet som satte en rökning-förbjuden-skylt på tröjorna. Reservstället var nytt och bestod av gula tröjor med marinblå kritstrecksränder och marinblå hals och muddar med tre gula ränder samt gula byxor och strumpor.

Newcastle United 1983–1986

Newcastle kom på tredje plats i division två 1983/84 och tog därmed steget tillbaka till högsta serien. Kevin Keegan, som blev lagets bäste målskytt med totalt 28 mål, valde efter säsongen att avsluta karriären. Inför 1984/85 kom Jack Charlton in som ny manager för att ersätta den avgående Arthur Cox. Efter att ha inlett den nya säsongen med tre raka segrar började det gå sämre och laget sjönk i tabellen. För att hejda fallet värvade Charlton i februari 1985 de två anfallarna Tony Cunningham (Manchester City) och George Reilly (Watford). Med dessa två i laget förändrades lagets spelstil till att handla mer om långbollar. Newcastle slutade så småningom på fjortonde plats i tabellen, tre poäng ovanför nedflyttningsstrecket. I Ligacupen slog Newcastle ut Bradford City i andra omgången, men åkte därefter ut mot Ipswich Town efter omspel. I FA-cupens tredje omgång blev det förlust mot Nottingham Forest efter omspel. Malcolm Brown spelade 45 av de 46 tävlingsmatcherna. Bästa målskyttar blev Peter Beardsley med sjutton mål (samtliga i ligan) och Chris Waddle med sexton mål varav tretton i ligan. En spelare som gjorde sin första seniormatch var Paul Gascoigne, ännu inte fyllda arton år, som fick hoppa in i hemmamatchen mot Queens Park Rangers i april 1985. Bortamatchen mot samma lag i september 1984 slutade för övrigt 5–5 vilket gjorde den till den målrikaste under hela säsongen.

Laguppställning 1984/85: 1 Kevin Carr/Martin Thomas – 2 Malcolm Brown, 5 John Anderson/Jeff Clarke, 6 Glenn Roeder, 3 Wes Saunders/Kenny Wharton – 7 Neil McDonald, 4 Pat Heard/David McCreery, 8 Kenny Wharton, 11 David McCreery/Pat Heard – 9 Chris Waddle, 10 Peter Beardsley.

I juli 1985 såldes Chris Waddle till Tottenham Hotspur. Detta ledde till att Jack Charlton hamnade i dispyt med supportrar under en träningsmatch mot Sheffield United. Bråket fick Charlton att avgå sex dagar före säsongsstart. Willie McFaul (målvakt i Newcastle 1966–75) tog över som tillförordnad manager. Säsongen inleddes med två oavgjorda (Southampton och Luton) följt av seger över Liverpool vilket var tillräckligt för att McFaul skulle få jobbet permanent. Han värvade till en början yttrarna Ian Stewart (Millwall) och Alan Davies (Manchester United) och i december anlände centern Billy Whitehurst (Hull City). Newcastle lyckades ta elva poäng mer än under föregående säsong och slutade på elfte plats. I Ligacupen slog man ut Barnsley i andra omgången, men åkte sedan ut mot Oxford United och i FA-cupen blev det förlust mot Brighton i tredje omgången. Glenn Roeder spelade samtliga 46 tävlingsmatcher (även Peter Beardsley spelade alla 42 ligamatcher). Peter Beardsley blev bäste målskytt med nitton mål (samtliga i ligan). Dessutom tog Paul Gascoigne en ordinarie plats i laget.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Newcastle Breweries. Hemmatröjan var svartvit-randig med svart V-hals och svarta muddar med tre vita ränder. Byxorna var svarta med två vita ränder längs sidorna. Strumporna var 1983–85 svarta med vit överdel, men 1985/86 bytte man till strumpor med vit Umbro-markering på överdelen. Reservtröjan 1983–85 var grå med svarta kritstrecksränder. Denna användes tillsammans med grå byxor med två svarta ränder längs sidorna samt grå strumpor med svart Umbro-markering på överdelen. 1985/86 introducerades en ny bortatröja. Även denna var övervägande grå men hade ett svart och vitt band över bröstet.

Luton Town 1984–1987

Luton Towns ligaplaceringar 1984–1987 var 13–9–7. Sjundeplatsen 1986/87 var klubbens högsta placering någonsin i ligan. 1984/85 tog sig laget till semifinal i FA-cupen där det dock blev förlust mot Everton. I kvartsfinalen mot Millwall i mars 1985 ledde huliganuppror till att Luton bannlyste bortasupportrar på sina matcher i fyra säsonger framöver. Även 1985/86 gjorde man bra ifrån sig i FA-cupen då man tog sig till kvartsfinal, men återigen blev det förlust mot Everton. 1986/87 slog Luton ut Liverpool efter två omspelsmatcher i FA-cupens tredje omgång, men förlorade sedan mot Queens Park Rangers, också det efter omspel. I Ligacupen gick det däremot inte lika bra. Uttåg i fjärde omgången 1984/85 och tredje omgången 1985/86. 1986/87 stängdes Luton av från spel i Ligacupen på grund av att man inte släppte in bortasupportrar.

Laguppställning 1984/85: 1 Les Sealey – 2 Tim Breacker, 5 Steve Foster, 6 Mal Donaghy, 3 Mitchell Thomas – 7 Ricky Hill, 4 Peter Nicholas, 11 David Preece/David Moss – 8 Brian Stein, 9 Mick Harford, 10 Emeka Nwajiobi/Frankie Bunn.

Steve Foster värvades från Aston Villa i november 1984. Mitchell Thomas inledde säsongen i nummer 2 (Ashley Grimes spelade först i nummer 3, sedan Wayne Turner), men bytte till 4 innan han förlorade sin plats till Peter Nicholas som värvades från Crystal Palace i januari 1985. Steve Elliott, nyförvärv från Preston North End, inledde säsongen som ordinarie i tröja nummer 9, men såldes till Walsall i december. Samtidigt värvades Mick Harford från Birmingham City. Från Walsall värvades även David Preece i december och tog över nummer 11 från David Moss.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Bedford. Hemmatröjan var vit med tunna glansiga ränder på tvären och med marinblå-vit-orange V-hals och muddar. Byxorna var marinblå med tre vita ränder längs sidorna och strumporna var vita med tre marinblå ränder på orange överdel. Reservtröjan var i samma stil fast orange och användes tillsammans med antingen vita eller marinblå byxor och orange eller vita strumpor beroende på motståndarlagets färger. Bedford-loggan fanns under 1984/85 i två storlekar. Den mindre användes i tv-sända matcher medan den större hade en något annorlunda utformning med rundade övre hörn på bokstäverna. Den mindre loggan användes även i FA-cupen 1985/86, men i ligan var större sponsorloggor tillåtna även i tv-sända matcher från och med denna säsong.

Arsenal 1984–1986

Arsenal kom på sjunde plats i ligan 1984/85, en placering sämre än året innan. I FA-cupens tredje omgång fick man bara oavgjort 1–1 mot division fyra-laget Hereford United, men Arsenal vann omspelet med hela 7–2. I fjärde omgången blev det förlust mot division tre-laget York City. Inte heller i Ligacupen gick det något vidare: seger över Bristol Rovers följdes av förlust mot Oxford United. Viv Anderson deltog i 47 av de 48 tävlingsmatcherna och bäste målskytt blev Tony Woodcock med totalt tretton mål varav tio i ligan. Även Ian Allinson och Brian Talbot gjorde tio ligamål.

Laguppställning 1984/85: 1 John Lukic – 2 Viv Anderson, 5 David O’Leary, 6 Tommy Caton, 3 Kenny Sansom – 7 Stewart Robson, 4 Brian Talbot, 8 Paul Davis/Graham Rix – 9 Paul Mariner, 10 Tony Woodock, 11 Charlie Nicholas. I december 1984 värvades mittfältaren Steve Williams från Southampton. Han spelade från start i fjorton av de nitton sista ligamatcherna, oftast i nummer 4. Detta kom att bli Brian Talbots sista säsong i Arsenal. Sommaren 1985 lämnade han klubben för spel i Watford.

Även 1985/86 slutade Arsenal på sjunde plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Grimsby Town och Rotherham United, men förlorade mot Luton Town efter två omspelsmatcher. I Ligacupen tog sig Arsenal till kvartsfinal genom att besegra Hereford United, Manchester City och Southampton. Där blev det dock förlust mot Aston Villa efter omspel. I mars 1986 avgick managern Don Howe. Steve Burtenshaw ledde laget under återstoden av säsongen. Charlie Nicholas spelade 53 av de 54 tävlingsmatcherna och blev även lagets bäste målskytt med totalt arton mål varav tio i ligan medan Tony Woodcock stod för elva ligamål men inget i cuperna.

Laguppställning 1985/86: 1 John Lukic – 2 Viv Anderson, 5 David O’Leary, 6 Tommy Caton/Martin Keown, 3 Kenny Sansom – 7 Stewart Robson, 4 Paul Davis, 8 Ian Allinson, 11 Graham Rix – 9 Charlie Nicholas, 10 Tony Woodcock.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var JVC. Hemmatröjan var röd med smala ränder och vita ärmar. Byxor och strumpor var av samma modell som 1983/84. Reservstället var likadant som tidigare. Under säsongen 1985/86 återfanns inskriptionen ”Centenary Year 1985” runt klubbmärket för att fira klubbens 100-årsjubileum. Det märkliga med detta är att man var ute ett år för tidigt – Arsenal bildades ju inte förrän hösten 1886.

Wolverhampton Wanderers 1982–1986

Wolverhampton Wanderers var nära att gå i konkurs 1982, men klubben räddades i sista stund när den köptes av ett konsortium lett av tidigare spelaren Derek Dougan och finansierat av de saudiska bröderna Bhatti. Laget kom på andra plats i division två 1982/83 och gick upp i ettan tillsammans med Queens Park Rangers och Leicester City. I FA-cupen slog man ut Tranmere Rovers i tredje omgången, men åkte sedan ut mot Aston Villa och i Ligacupen åkte man ut mot Sunderland i andra omgången.

Återkomsten i division ett blev dock mindre lyckad. Wolves vann bara sex matcher, gjorde inte mer än 27 mål och släppte in 80. Laget kom därmed sist i tabellen och åkte återigen ner i tvåan. I FA-cupen blev det förlust mot Coventry City efter två omspelsmatcher i tredje omgången och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot division tre-laget Preston North End. Alan Dodd var den som spelade mest med 41 ligamatcher och Wayne Clarke blev lagets bäste målskytt med sex ligamål.

Laguppställning 1983/84: 1 John Burridge – 2 John Humphrey, 5 John Pender, 6 Alan Dodd, 3 Geoff Palmer – 7 Tony Towner/Kenny Hibbitt, 4 Peter Daniel, 11 Danny Crainie – 8 Wayne Clarke, 9 Sammy Troughton/Ian Cartwright, 10 Mel Eves/Scott McGarvey. Crainie och Troughton värvades från Celtic respektive Glentoran i december 1983. McGarvey kom på lån från Manchester United i mars 1984. Samtidigt lånades Eves ut till Huddersfield.

Problemen fortsatte för Wolves, och även säsongen 1984/85 slutade med nedflyttning. Laget kom sist i tabellen och åkte ner i division tre. I FA-cupen åkte man ut mot Huddersfield Town efter omspel i tredje omgången, och i Ligacupen blev det seger över Port Vale i andra omgången innan man åkte ut mot Southampton. Raset fortsatte 1985/86 då Wolves slutade näst sist och åkte ner i division fyra för första gången i klubbens historia.

Tröjorna tillverkades av Umbro och var guldgula med svarta kritstrecksränder och med svart V-hals och muddar med en guldgul rand. Byxorna var svarta med två guldgula ränder på sidorna. Strumporna var under 1982/83 guldgula, men från och med 1983/84 spelade man i randiga strumpor. Samma år fick klubben även sin första sponsor i form av Tatung. I tv-sända matcher användes en mindre variant av sponsorloggan. Under större delen av 1985/86 saknade klubben sponsor, men under våren 1986 sponsrades laget av Benjamin Perry Walsall Ltd. Samarbetet blev dock kortvarigt och under hösten 1986 spelade man återigen utan reklam på tröjorna.

Serie A 1985/86

Juventus blev italienska mästare och tog sin 22:a ligatitel. Tvåan Roma vann italienska cupen efter finalseger över Sampdoria (1–2 borta och 2–0 hemma) och kvalificerade sig för Cupvinnarcupen. Napoli, Fiorentina, Torino och Inter slutade på platserna 3–6 och kvalificerade sig för UEFA-cupen. De tre nykomlingarna Pisa, Bari och Lecce tog hand om de sista platserna i tabellen och åkte återigen ner i Serie B. I det europeiska cupspelet gjorde Inter bäst ifrån sig av de italienska lagen genom att gå till semifinal i UEFA-cupen (förlust mot Real Madrid). Som regerande Europacupvinnare deltog Juventus i Interkontinentalcupen där man besegrade Argentinos Juniors efter straffsparksläggning. Skytteligavinnare i Serie A blev Roberto Pruzzo, Roma, med 19 mål. Michel Platini, Juventus, fick Guldbollen 1985 som Europas bästa fotbollsspelare för tredje året i rad. Dansken Preben Elkjær i Verona kom på andra plats.

Här är alla hemmatröjor i Serie A 1985/86. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Sex olika tröjtillverkare användes i Serie A denna säsong. Mest förekommande var Ennerre med sex lag medan fem lag använde Adidas, två använde Kappa, ett lag använde Diadora, ett använde Gianni Rivera och ett Mec Sport. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

  • Ennerre – Atalanta, Avellino, Fiorentina, Napoli, Pisa och Sampdoria
  • Adidas – Bari, Como, Hellas Verona, Lecce och Torino
  • Kappa – Juventus och Roma
  • Diadora – Udinese
  • Gianni Rivera – Milan
  • Mec Sport – Inter

Här är ligatabellen 1985/86. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Juventus 30 18 9 3 43 17 45
2 Roma 30 19 3 8 51 27 41
3 Napoli 30 14 11 5 35 21 39
4 Fiorentina 30 10 13 7 29 23 33
5 Torino 30 11 11 8 31 26 33
6 Inter 30 12 8 10 36 33 32
7 Milan 30 10 11 9 26 24 31
8 Atalanta 30 7 15 8 27 26 29
9 Como 30 7 15 8 32 32 29
10 Verona 30 9 10 11 31 40 28
11 Sampdoria 30 8 11 11 27 25 27
12 Avellino 30 9 9 12 28 38 27
13 Udinese 30 6 13 11 31 37 25
14 Pisa 30 5 13 12 27 40 23
15 Bari 30 5 12 13 18 31 22
16 Lecce 30 5 6 19 23 55 16

Juventus 1985/86

Som regerande Europacupvinnare deltog Juventus i Europacupen 1985/86. Hösten 1985 slog man ut Jeunesse Esch från Luxemburg och italienska mästarna Verona men i kvartsfinalen i mars 1986 blev det förlust mot Barcelona. I december mötte man Argentinos Juniors i Interkontinentalcupen i Tokyo. Matchen slutade 2–2 (mål av Michel Platini på straff och Michael Laudrup) och Juventus vann därefter straffsparksläggningen med 4–2. Juventus vann även Serie A fyra poäng före Roma och tog sin 22:a ligatitel. Nya spelare i laget denna säsong var mittfältarna Ivano Bonetti (Genoa), Renato Buso (Montebelluna), Lionello Manfredonia (Lazio), Massimo Mauro (Udinese), Gabriele Pin (Parma) och dansken Michael Laudrup som kom tillbaka från lån i Lazio samt anfallarna Marco Pacione (Atalanta) och Aldo Serena (Torino). Stefano Tacconi, Antonio Cabrini, Luciano Favero och Michel Platini spelade samtliga 30 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Serena med totalt 20 mål varav elva i ligan och Platini med totalt 17 mål varav tolv i ligan. Tränare var Giovanni Trapattoni som gjorde sin tionde säsong i Juventus.

Precis som tidigare tillverkades tröjorna av Kappa och sponsor var Ariston. Skillnaden mot föregående säsong var att den italienska skölden, Lo Scudetto, saknades och att Ariston-logon var något bredare. I Europacupen användes en variant med svart rand i mitten. I hemmamatchen mot Jeunesse Esch spelade Juventus i kortärmade tröjor där de två stjärnorna på bröstet var placerade direkt på tröjan istället för i en rektangel. I Interkontinentalcupen användes tröjor utan reklam. Den gula reservtröjan användes i ligamatchen borta mot Udinese och i Europacupmatchen borta mot Jeunesse Esch.

Napoli 1985–1987

Säsongen 1985/86 tog Ottavio Bianchi, senast i Como, över som tränare för Napoli. Nya spelare i laget var målvakten Claudio Garella (Verona), vänsterbacken Massimoi Filardi (Varese), liberon Alessandro Renica (Sampdoria), mittfältarna Eraldo Pecci (Fiorentina) och Ruben Buriani (Roma) samt anfallaren Bruno Giordano (Lazio). Napoli slutade på tredje plats i Serie A, två poäng efter Roma och sex efter mästarna Juventus. Garella spelade samtliga 30 ligamatcher och bästa målskyttar blev Diego Maradona med elva ligamål och Giordano med tio.

Sommaren 1986 såldes Eraldo Pecci till Bologna och argentinaren Daniel Bertoni till Udinese. Ruben Buriani som under föregående säsong bara hade spelat fem ligamatcher på grund av skada avslutade karriären. In kom istället vänsterbacken Giuseppe Volpecina (Pisa), mittfältaren Fernando De Napoli (Avellino) och anfallaren Andrea Carnevale (Udinese). I UEFA-cupen åkte Napoli ut mot franska Toulouse redan i första omgången, men i ligan och italienska cupen gick det bättre. Napoli tog sin tredje cuptitel efter att ha besegrat Atalanta i finalen med 3–0 hemma och 1–0 i returen. I ligan var laget obesegrat under hela hösten. Första förlusten kom borta mot Fiorentina i början av januari. Det blev bara två förluster till, borta mot Inter och Verona, och Napoli kunde titulera sig italienska mästare för första gången i klubbens historia. Claudia Garella, Moreno Ferrario, Alessandro Renica och Diego Maradona var de som spelade flest matcher med 29 ligamatcher var. Maradona blev lagets bäste målskytt med tio ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Buitoni. Hemmastället bestod av blå tröjor, vita byxor och blå strumpor. I vissa matcher användes en annan tröjmodell som även Roma och Lazio hade. Bortastället bestod av vita tröjor, blå byxor och vita strumpor. I cupmatcherna mot SPAL och Lazio i augusti 1986 spelade Napoli i röda tröjor, mot SPAL med blå och vita ränder på krage och muddar och mot Lazio i en helröd tröja.

Inter 1985/86

Inför säsongen 1985/86 värvades försvararen Luciano Marangon och högeryttern Pietro Fanna från mästarlaget Verona. Marco Tardelli hämtades från Juventus i en bytesaffär med Aldo Serena. I november ersattes tränaren Ilario Castagner av Mario Corso. Under hösten slog Inter ut schweiziska Sankt Gallen, österrikiska LASK Linz och polska Legia Warszawa i UEFA-cupen. I kvartsfinalen i mars besegrades franska Nantes och i semifinalen mötte man precis som föregående säsong Real Madrid. Även denna gång blev det förlust. Trots 3–1 hemma i första matchen kunde inte Inter stå emot spanjorerna i returen utan föll med hela 5–1. I ligan slutade Inter på sjätte plats och i italienska cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Roma. Walter Zenga och Giuseppe Bergomi spelade samtliga 30 ligamatcher och Karl-Heinz Rummenigge kom tvåa i Serie A:s skytteliga med tretton mål. Klubbens bäste målskytt totalt sett blev dock Alessandro Altobelli med nitton mål varav nio i ligan.

Tröjorna var i stort sett likadana som tidigare förutom att kragen hade an annan utformning.

AC Milan 1985/86

Milan slutade på sjunde plats i Serie A 1985/86, två placeringar sämre än året innan. I italienska cupen blev det förlust mot Empoli i åttondelen och i UEFA-cupen slog man ut franska Auxerre och östtyska Lokomotive Leipzig, men åkte sedan ut mot belgiska Waregem. Bland de nya i laget fanns skyttekungen från VM 1982, Paolo Rossi från Juventus, som bildade ett tremannaanfall med Pietro Paolo Virdis och engelsmannen Mark Hateley. Virdis blev lagets bäste målskytt med totalt sexton mål varav sex i ligan medan Hateley gjorde åtta ligamål (totalt elva). Målvakten Giuliano Terraneo och mittfältaren Alberigo Evani spelade samtliga 30 ligamatcher. Tränare var Nils Liedholm som gjorde sin andra säsong i Milan. I februari 1986 köpte finansmannen Silvio Berlusconi klubben. Med hjälp av hans pengar kom Milan att nå stora framgångar under de kommande åren.

Tröjorna var av Gianni Riveras eget märke och sponsor var Fotorex U-Bix. Hemmastället bestod av rödsvartrandiga tröjor, vita byxor och svarta strumpor med röd överdel. I början av säsongen satt sponsorloggan direkt på de röda och svarta ränderna men senare satte man den på en svart tonplatta. Den kortärmade varianten användes i de sex första ligamatcherna samt i tre av de fyra sista medan den långärmade användes i arton ligamatcher. Bortatröjan var vit med smala röda och svarta ränder och användes tillsammans med vita byxor och strumpor. Detta reservställ användes i bortamatcherna mot Roma, Lecce och Torino.