Inför säsongen 1989/90 tog Alberto Bigon över efter Ottavio Bianchi som tränare för Napoli. Nya spelare i laget var försvararen Marco Baroni från Lecce, mittfältaren Massimo Mauro från Juventus och anfallaren Gianfranco Zola från Serie C-klubben Torres. Napoli inledde säsongen med sexton ligamatcher utan förlust – första förlusten kom den 30 december borta mot Lazio. I UEFA-cupen hade man det svårare. Efter två mållösa matcher mot Sporting Lissabon i första omgången lyckades Napoli ta sig vidare genom straffsparksläggning. Det blev inte heller några mål i första mötet med schweiziska Wettingen, men i returen gav nyförvärven Baroni och Mauro Napoli en 2–1-seger. Mot Werder Bremen i tredje omgången hämtade Napoli in ett tvåmålsunderläge men föll med 2–3 efter att tyskarna gjort mål i sista minuten. I returen i Bremen var Napoli chanslösa och föll med 5–1. Napoli inledde det nya året med att vinna fem av de sex första ligamatcherna, men sedan kom man in i en sämre period med tre förluster (mot Milan, Inter och Sampdoria) på sex matcher. Laget avslutade säsongen med fem raka segrar samtidigt som främsta konkurrenten Milan tappade poäng och Napoli kunde därmed ta sin andra ligatitel i historien. Diego Maradona gjorde 16 ligamål och kom på tredje plats i skytteligan medan brasilianaren Careca stod för tio mål.
Hemmatröjan var av samma modell som föregående säsong, men med en ny version av sponsorloggan. En vit bortatröja med ett blått mönster inspirerat av västtyska landslagets tröja användes i bortamatcherna mot Verona, Fiorentina, Milan och Inter. En helvit tröja användes i bortamatcherna mot Cremonese, Genoa och Sampdoria samt Lazio, fast då med blå strumpor. Den helröda tröjan användes i bortamatchen mot Atalanta medan den röda tröjan med blåvita ränder på kragen användes borta mot Wettingen i UEFA-cupen.
4 svar på ”Napoli 1989/90”