Sheffield United fick en mycket bra start på division två-säsongen 1989/90. Fram till slutet av december förlorade man bara två gånger, 0–2 hemma mot West Ham och samma siffror borta mot Newcastle. Bland segrarna kan man nämna 3–0 borta mot West Bromwich i ligapremiären och 5–4 hemma mot Brighton den nionde september. Matchen mot Brighton var en av de målrikaste i serien denna säsong. Sheffield United avslutade sedan 1989 med en tredje förlust, 1–2 hemma mot Blackburn Rovers den 30:e december. På nyårsdagen föll man dessutom med 0–3 borta mot Oxford United.
Laget vann sedan fyra matcher och spelade lika många oavgjorda på åtta matcher fram till mitten av mars. Den 21:a mars åkte United på sin största förlust för säsongen, 0–5 borta mot West Ham. På de tolv sista matcherna blev det sedan ytterligare fyra förluster, men också sju segrar och en oavgjord. I sista matchen blev det seger med 5–2 borta mot Leicester City. Det innebar att laget kom upp i 85 poäng, lika många som Leeds United. Sheffield United slutade därmed tvåa i division två 1989/90 och tog steget upp i högsta serien efter fjorton år i de lägre divisionerna. Faktum är att Sheffield United spelade i division tre 1988/89 och nu tog man alltså steget upp en division för andra året i rad.
Ligacupen och FA-cupen
Sheffield United åkte ur Ligacupen direkt i första omgången. Efter 1–1 mot Rotherham United föll man med 0–1 i returen. I FA-cupen besegrade man Bournemouth med 2–0 i tredje omgången. Efter 1–1 mot Watford tog man sig vidare genom att vinna omspelet med 2–1. Det blev omspel även mot Barnsley i femte omgången. Första mötet slutade 2–2 och därefter blev det 0–0 i omspelet, men i den andra omspelsmatchen vann United med 1–0. I sjätte omgången blev det dock förlust med 0–1 mot Manchester United.
Spelarna i Sheffield United 1989/90
Ordinarie laguppställning: 1 Simon Tracey – 2 Colin Hill, 5 Paul Stancliffe, 6 Mark Morris, 3 David Barnes – 7 Carl Bradshaw, 4 Bob Booker, 8 John Gannon, 11 Ian Bryson – 9 Tony Agana, 10 Brian Deane.
Målvakten Tracey spelade samtliga 46 ligamatcher. Vänsterbacken Barnes spelade 24 ligamatcher och i hans frånvaro spelade Wilf Rostron tjugo matcher i tröja nummer tre. Alan Roberts spelade i tröja nummer sju i sex av de åtta första matcherna, men i september anlände Carl Bradshaw från Manchester City och tog över hans plats. Roberts såldes sedan till Lincoln City. i oktober. Senare under säsongen, i februari 1990, värvade man Paul Wood från Brighton och han spelade sedan i nummer sju i femton av de sjutton sista matcherna. Brian Deane blev lagets bäste målskytt med 21 ligamål.
Matchställen
Umbro levererade matchställen till Sheffield United 1989/90 och sponsor var Sheffield-baserade timmerhandlaren Arnold Laver. Hemmatröjan hade breda röda ränder och smala vita ränder – samma design hade lokalrivalen Sheffield Wednesday haft 1987–1989 fast i vitt och blått. Shortsen var svarta med ett rött och vitt fält på sidorna och strumporna var svarta med röd Umbro-markering upptill. I vissa bortamatcher spelade man dock i vita shorts och strumpor.
Hemmastället hade laget haft sedan 1987, men bortastället var nytt för säsongen. Tröjan var neongul med ett zick-zack-mönster och hade svart krage med två röda ränder samt röda och svarta fält på ärmsluten. Tillsammans med denna tröjan använde man antingen röda eller svarta shorts och strumpor.






2 svar på ”Sheffield United 1989/90”