Queens Park Rangers 1989/90

Queens Park Rangers inledde säsongen 1989/90 med att besegra Crystal Palace med 2–0 i ligapremiären hemma på Loftus Road. Efter den fina starten gick det betydligt sämre. Fram till slutet av november blev det bara ytterligare två segrar: 3–1 mot Aston Villa den 23:e september och 3–2 mot Liverpool den elfte november. I matchen mot Aston Villa svarade för övrigt spelande managern Trevor Francis för ett hattrick. Den 27:e november fick dock Francis sparken på grund av de svaga resultaten – QPR låg på artonde plats i tabellen. In kom istället Don Howe som hade varit assisterande manager i Wimbledon.

Med Don Howe på tränarbänken började det genast att gå bättre för Queens Park Rangers. Från början av december till slutet av mars vann laget åtta av femton ligamatcher. Bland annat stod man som segrare i hela fem Londonderbyn! Det blev sedan även seger i första matchen i april, 2–0 borta mot Southampton. QPR hade nu klättrat upp till sjunde plats, men formkurvan kom att svikta i slutet av säsongen. Det blev fem förluster och bara en seger, 1–0 mot Sheffield Wednesday, på de sju sista matcherna. Queens Park Rangers fick därmed nöja sig med elfte plats i ligan 1989/90, två placeringar sämre än föregående säsong.

Omspel i FA-cupen

Queens Park Rangers fick bara 0–0 mot division tre-laget Cardiff City i tredje omgången av FA-cupen. Efter seger med 2–0 i omspelet tog man sig vidare till fjärde omgången. Det skulle faktiskt bli oavgjort följt av omspel varje gång QPR kom till spel i FA-cupen! Mot Arsenal blev resultatet identiskt – 0–0 och sedan seger med 2–0 i omspelet. Det krävdes sedan två omspelsmatcher för att besegra Blackpool, som liksom Cardiff höll till i division tre. Första mötet slutade 2–2, därefter 0–0 efter förlängning i omspelet. I andra omspelsmatchen kunde dock QPR vinna med 3–0. Även matchen mot Liverpool i sjätte omgången slutade 2–2, men denna gång föll QPR med 0–1 efter omspel.

I Ligacupen slog QPR ut division fyra-laget Stockport County efter 2–1 hemma följt av en mållös retur. Därefter blev det dock förlust med 1–2 mot Coventry City.

Spelarna i Queens Park Rangers 1989/90

Ordinarie laguppställning: 1 David Seaman – 2 Justin Channing/David Bardsley, 4 Paul Parker, 5 Alan McDonald, 6 Danny Maddix, 3 Kenny Sansom – 7 Ray Wilkins, 8 Peter Reid/Simon Barker, 11 Andy Sinton – 9 Colin Clarke, 10 Roy Wegerle.

Justin Channing spelade högerback de fjorton första ligamatcherna, men sedan tog David Bardsley över och spelade de återstående 24 matcherna i tröja nummer två. Under hösten spelade fyra olika spelare i tröja nummer sju, framförallt Simon Barker (fem ligamatcher) och David Bardsley (sju ligamatcher). I december anlände Ray Wilkins från Glasgow Rangers och tog över nummer sju. På den andra mittfältsplatsen spelade Peter Reid femton av de sjutton första ligamatcherna i tröja nummer åtta innan han såldes till Manchester City i december. Därefter tog Simon Barker över nummer åtta förutom i de fem sista matcherna då Channing kom tillbaka som mittfältare.

Även i anfallet använde QPR flera spelare under säsongen. Colin Clarke var förstavalet i nummer nio (27 ligamatcher), men i hans frånvaro spelade Mark Falco elva matcher. På den andra anfallsplatsen, tröja nummer tio, använde man fem olika spelare på de arton första ligamatcherna. Mest förekommande var Paul Wright som spelade nio av de fjorton första matcherna, men i mars 1990 såldes han till Hibernian. Förutom Wright spelade bland annat Trevor Francis och Les Ferdinand några matcher i nummer tio. I december värvades sydafrikanen Roy Wegerle från Luton Town för en miljon pund. Han spelade sedan i nummer tio i arton av de tjugo sista ligamatcherna.

Andy Sinton spelade samtliga 50 liga- och cupmatcher under säsongen. Colin Clarke blev bäste målskytt med nio mål varav sex i ligan. Även Sinton och Wegerle gjorde sex ligamål.

Matchställen

Efter tretton säsonger med Adidas-tröjor tog Influence över som leverantör av matchställ till Queens Park Rangers. Sponsor var fortfarande holländska flygbolaget KLM. Förutom de traditionella blå och vita tvärränderna hade tröjorna även en neonfärgad linje ovanför den översta blå randen. Tröjan var av den nya vidare sorten som började bli vanlig i slutet av 80-talet. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast röd och svart. Det fanns även en orange tredjetröja men den användes aldrig i någon tävlingsmatch.