Säsongen 1989/90 var Manchester City tillbaka i högsta divisionen efter två säsonger i tvåan. Laget fick en tuff start med fyra förluster på de sex första ligamatcherna. Enda segern så lång kom hemma mot Queens Park Rangers (1–0) i femte omgången. Det blev även förlust med 2–1 mot division tre-laget Brentford i Ligacupens andra omgång, men City vände till seger med 4–1 i returen och tog sig vidare. Däremellan hade man vunnit två ligamatcher. Först krossade man lokalkonkurrenten Manchester United med 5–1 hemma på Maine Road den 23:e september. En vecka senare slog man även Luton Town med 3–1.
Storförluster och tränarbyte
Fram till slutet av december vann Manchester City emellertid bara ytterligare en ligamatch, 3–0 mot Crystal Palace den fjärde november. Man slog även ut Norwich City (3–1) i Ligacupen, men åkte sedan ut mot Coventry City (0–1). Det blev förlust även i första omgången av Full Members’ Cup (Zenith Data Systems Cup) där Nottingham Forest vann med 3–2. I ligan åkte City dessutom på flera storförluster, bland annat 0–4 borta mot Arsenal och 0–6 borta mot Derby County. Manchester City låg näst sist i tabellen och i slutet av november fick managern Mel Machin sparken. In kom istället Howard Kendall som hade fått sparken från spanska Athletic Bilbao.
Med Kendall på tränarbänken avslutade Manchester City kalenderåret 1989 med två hemmasegrar: Norwich City (1–0) och Millwall (2–0). Mötet med Millwall var faktiskt det första av fyra på sjutton dagar. I FA-cupens tredje omgång blev det mållöst lagen emellan och även omspelet slutade oavgjort, 1–1. Till slut vann Millwall med 3–1 i den andra omspelsmatchen.
Stark avslutning av Manchester City 1989/90
I ligan hade Manchester City svårt att vinna matcher i början av 1990. Det blev sex oavgjorda och bara en seger (1–0 mot Coventry) på de tio första ligamatcherna efter nyår. I april fick man dock till de avgörande målen och kunde därför vinna fem av sju matcher. Laget avslutade sedan säsongen med 2–2 borta mot Crystal Palace. Det innebar att Manchester City slutade på fjortonde plats i ligan 1989/90 med 48 poäng, lika många som Manchester United och Crystal Palace.
Spelarna i Manchester City 1989/90
Vanligaste laguppställning hösten 1989: 1 Andy Dibble – 2 Gary Fleming, 5 Brian Gayle, 6 Steve Redmond, 3 Andy Hinchcliffe – 11 Paul Lake, 4 Ian Bishop, 10 Neil McNab – 7 David White, 8 Trevor Morley, 9 Clive Allen.
Vanligaste laguppställning våren 1990: 1 Andy Dibble – 2 Alan Harper, 5 Colin Hendry, 6 Steve Redmond, 3 Andy Hinchcliffe – 11 Paul Lake, 4 Peter Reid, 10 Gary Megson, 8 Mark Ward – 7 David White, 9 Clive Allen.
Brian Gayle inledde säsongen som ordinarie mittback, men förlorade sin plats när skotten Colin Hendry anlände från Blackburn Rovers i oktober 1989. När Howard Kendall tog över som manager i december gjorde han flera förändringar i laget. Han sålde Morley och Bishop till West Ham i utbyte mot Mark Ward. Även högerbacken Gary Fleming, som i början av säsongen var ordinarie, förlorade sin plats när Alan Harper värvades från Sheffield Wednesday. Kendall sålde sedan Fleming till Barnsley. Dessutom såldes Neil McNab till Tranmere Rovers efter att Gary Megson tagit över hans plats i startelvan. Från Queens Park Rangers värvade Kendall den rutinerade (33 år) mittfältaren Peter Reid som tog över tröja nummer fyra. Senare, i februari och mars, förstärkte Kendall anfallet med Adrian Heath (Aston Villa) och Niall Quinn (Arsenal).
Mittbacken Steve Redmond spelade samtliga 46 liga- och cupmatcher medan David White bara missade en ligamatch. White blev även, tillsammans med Clive Allen, lagets bästa målskytt med totalt elva fullträffar. Allen gjorde tio av sina mål i ligan och ett i Ligacupen medan White gjorde åtta i ligan och tre i cuperna.
Matchställen
Umbro tog fram en ny hemmatröja till Manchester City 1989/90. Sponsor var precis som tidigare Brother. Den ljusblå hemmatröjan hade stora likheter med italienska Lazio som hade samma mönster i tyget. Shortsen hade samma design som de flesta andra engelska lag med matchställ från Umbro. Manchester Citys variant var vita med marinblå och ljusblå fält på sidorna. Man behöll däremot samma strumpor som föregående säsong. Dessa var marinblå och hade på överdelen två ljusblå ränder med vita romber emellan.
Detta var det ordinarie hemmastället, men i vissa bortamatcher fick man använda andra shorts och strumpor. Borta mot Arsenal i oktober hade City kunnat spela i sina ljusblå tröjor, men båda lagen hade vita shorts. Några alternativa shorts som passade till hemmatröjan fanns inte tillgängliga vilket ledde till att City bytte matchställ helt och hållet. Man tog snabbt fram en gul uppsättning där tröjan var betydligt ljusare än shortsen och strumporna. Senare under säsongen, till bortamatcherna mot Manchester United och Nottingham Forest, hade Umbro tagit fram ljusblå shorts och strumpor som City använde tillsammans med hemmatröjan.
Den randiga vinröda och vita bortatröjan från 1988/89 kom till användning även 1989/90, åtminstone under första hälften av säsongen. Manchester City använde dessa tröjor bland annat borta mot Coventry, Chelsea och Everton samt mot Millwall i FA-cupen. Till bortamatchen mot Sheffield Wednesday på nyårsdagen 1990 tog man fram en ny vinröd tröja. Denna hade samma typ av krage som den randiga och samma mönster i tyget som hemmatröjan. Tröjan använde man även i ytterligare några matcher under våren, bland annat borta mot Tottenham och Millwall. I bortamatchen mot Aston Villa använde City sina ljusblå hemmatröjor tillsammans med de vinröda shortsen och strumporna från detta matchställ.
