Etikett: 1978/79

8 juni 2018

Manchester City 1978–1981

I slutet av 70-talet började det gå sämre för Manchester City och laget höll till på undre halvan av tabellen. Tabellplaceringarna 1978/79–1980/81 var 15–17–12. 1981 lyckades dock City ta sig till final i FA-cupen där man mötte Tottenham. Yttern Tommy Hutchison gav Manchester City ledningen i första halvlek, men i andra halvlek gjorde han självmål och matchen slutade 1–1. I omspelsmatchen fem dagar senare vann Spurs med 3–2. Samma år tog man sig till semifinal i Ligacupen där det blev förlust mot Liverpool.

1978/79 deltog Manchester City också i UEFA-cupen. Under hösten slog man ut Twente, Standard Liège och Milan, men i vårens kvartsfinaler blev det förlust mot Borussia Mönchengladbach.

Laget 1978/79: 1 Joe Corrigan – 2 Kenny Clements, 5 Dave Watson, 6 Paul Futcher/4 Tommy Booth, 3 Willie Donachie/Paul Power – 10 Asa Hartford, 8 Gary Owen/Colin Viljoen, 4/6 Paul Power – 7 Mike Channon, 9 Brian Kidd/Barry Silkman, 11 Peter Barnes. Högerbacken Kenny Clements bröt benet i matchen mot Ipswich den 25 november 1978. Flera spelare användes sedan som högerback, oftast Willie Donachie eller Ray Ranson. I mars 1979 såldes Brian Kidd till Everton och i slutet av säsongen spelade Barry Silkman (nyförvärv från Plymouth) i tröja nummer 9. Joe Corrigan spelade samtliga 42 ligamatcher och Mike Channon och Gary Owen blev bästa målskyttar med elva ligamål var (av Owens mål kom sex stycken till på straff).

Laget i FA-cupfinalen 1981: 1 Joe Corrigan – 2 Ray Ranson, 4 Nicky Reid, 6 Tommy Caton, 3 Bobby McDonald – 10 Tommy Hutchison, 8 Barry Gow, 9 Steve MacKenzie, 5 Paul Power – 7 Dave Bennett, 11 Kevin Reeves.

Hemmastället bestod av ljusblå tröjor med vit krage och vit Umbro-markering längs ärmarna, ljusblå byxor och ljusblå strumpor. 1978/79 var bortatröjan vit med en rödsvart diagonal på framsidan, men från och med 1979/80 användes en rödsvartrandig tröja med vit V-hals.

7 juni 2018

Ipswich Town 1978–1981

I slutet av 70-talet och början av 80-talet var Ipswich Town ett topplag. Lagets tabellplaceringar 1978/79–1980/81 var 6–3–2. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal 1979 och 1980 (förlust mot Liverpool respektive Everton) samt semifinal 1981 (förlust mot Manchester City). I Ligacupen gick det inte lika bra: ut direkt i andra omgången både 1979 och 1980 samt förlust mot Birmingham i fjärde omgången 1981.

Tack vare segern i FA-cupen 1978 fick Ipswich en plats i Cupvinnarcupen 1978/79. Laget slog ut AZ Alkmaar och Wacker Innsbruck, men åkte sedan ut mot Barcelona i kvartsfinalen. I UEFA-cupen 1979/80 slog Ipswich ut norska Skeid i första omgången med sammanlagt 10–1 (3–1 borta och 7–0 hemma), men i andra omgången åkte man ut på bortamålsregeln mot schweiziska Grasshoppers (0–0 borta och 1–1 hemma).

1980/81 lyckades Ipswich ta sig hela vägen till final i UEFA-cupen. Under hösten 1980 slog man ut grekiska Aris, tjeckoslovakiska Bohemians Prag och polska Widzew Łódź. Under våren 1981 besegrade man franska Saint-Étienne i kvartsfinalen och västtyska Köln i semifinalen. I finalen mötte man återigen AZ Alkmaar och i första matchen på Portman Road blev det seger med 3–0 sedan John Wark gjort mål på straff i första halvlek och Frans Thijssen och Paul Mariner utökat i andra. Returen, som spelades på Olympiastadion i Amsterdam, vanns av holländarna med 4–2. Ipswich tog därmed hem pokalen med sammanlagt 5–4.

Laget 1978/79: 1 Paul Cooper – 2 George Burley, 5 Russell Osman, 6 Kevin Beattie/Terry Butcher, 3 Mick Mills – 7 John Wark, 4 Brian Talbot/Frans Thijssen, 8 Arnold Mühren – 10 Eric Gates, 9 Paul Mariner, 11 Clive Woods. Brian Talbot såldes till Arsenal i januari 1979 och hans ersättare, holländaren Frans Thijssen, värvades från FC Twente i februari. Även Thijssens landsman Arnold Mühren hade värvats från Twente inför säsongen. Mick Mills och John Wark spelade samtliga 42 ligamatcher och Paul Mariner blev bäste målskytt med tretton ligamål.

Laget i UEFA-cupfinalerna 1981: 1 Paul Cooper – 2 Steve McCall, 5 Russell Osman, 6 Terry Butcher, 3 Mick Mills – 7 John Wark, 4 Frans Thijssen, 8 Arnold Mühren – 10 Alan Brazil, 9 Paul Mariner, 11 Eric Gates. John Wark blev turneringens bäste målskytt med fjorton mål, vilket var tangerat rekord i Europacuperna (Milans José Altafini gjorde lika många i Europacupen 1962/63). Han blev även utsedd till Årets spelare i England 1980/81 av spelarföreningen PFA. Fotbollsskribenterna (FWA) utsåg Frans Thijssen till Årets spelare 1980/81.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var blå med vit V-hals och tre vita ränder längs ärmarna. Byxorna var vita och strumporna blå. Bortastället var i samma stil och bestod av vita tröjor, svarta byxor och vita strumpor. Under 1978/79 var inskriptionen ”F.A. Cup Winners 1978” placerad nedanför klubbmärket.

6 juni 2018

Everton 1978/79

Everton inledde säsongen 1978/79 med nitton ligamatcher utan förlust – första förlusten kom mot Coventry den 23 december. Laget låg då tvåa i tabellen, men ytterligare några förluster under våren gjorde att man fick nöja sig med fjärde plats, sjutton poäng efter mästarna Liverpool. I UEFA-cupens första omgång slog Everton ut irländska Finn Harps med sammanlagt 10–0 – seger med 5–0 borta och sedan samma siffror i returen på Goodison Park. I andra omgången slog man tjeckoslovakiska Dukla Prag med 2–1 hemma, men tjeckerna vann returen med 1–0 och gick vidare på fler gjorda bortamål. I FA-cupen blev det förlust direkt i tredje omgången mot Sunderland. I Ligacupen besegrade man division fyra-laget Wimbledon med 8–0 i andra omgången och sedan Darlington, men i fjärde omgången blev det förlust mot Nottingham Forest.

Laget 1978/79: 1 George Wood – 2 Colin Todd, 4 Mick Lyons, 5 Billy Wright, 3 Mike Pejic – 6 Trevor Ross, 7 Andy King, 8 Martin Dobson – 9 Bob Latchford, 10 Mickey Walsh, 11 Dave Thomas. Colin Todd värvades från Derby County i september och Mickey Walsh såldes till Queens Park Rangers i mars 1979 i utbyte mot Peter Eastoe som spelade de sju sista ligamatcherna i tröja nummer 11. Från Manchester City värvades samtidigt Brian Kidd som spelade de nio sista ligamatcherna i tröja nummer 10. George Wood spelade samtliga 50 tävlingsmatcher och Bob Latchford blev bäste målskytt med totalt tjugo mål varav elva i ligan. Andy King var näst bäst med totalt sexton mål varav tolv i ligan.

Matchställen var av samma modell som 1977/78 med skillnaden att tröjorna pryddes av ett nytt klubbmärke.

5 juni 2018

Derby County 1978–1980

1978/79 slutade Derby County på nittonde plats i ligan, sex poäng före Queens Park Rangers som åkte ur. I FA-cupen åkte Derby ut direkt i tredje omgången mot Preston North End och i Ligacupen slog man ut Leicester City i andra omgången men förlorade sedan mot Southampton.

Tränaren Tommy Docherty avgick i maj 1979 och ersattes av Colin Addison. De svaga resultaten fortsatte dock och Derby slutade näst sist i tabellen 1979/80 och åkte ner i division två. Laget åkte återigen ut ur FA-cupen i tredje omgången, denna gång efter att ha förlorat med 6–2 mot Bristol City. I Ligacupen blev det förlust mot Middlesbrough i andra omgången.

Laget 1978/79: 1 John Middleton – 2 David Langan, 5 Roy McFarland, 6 Steve Wicks/Vic Moreland, 3 Steve Buckley – 4 Gerry Daly, 8 Steve Powell, 10 Vic Moreland/Billy Caskey – 7 Steve Carter, 9 John Duncan/Billy Caskey/Roy Greenwood, 11 Gordon Hill/Andy Crawford. Steve Buckley spelade samtliga 42 ligamatcher och Gerry Daly blev bäste målskytt med tretton ligamål.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och var vita med marinblå krage. Byxorna var marinblå och strumporna oftast marinblå men ibland vita med två ränder på överdelen. Bortastället bestod av orange tröjor med svart krage, svarta byxor och orange strumpor.

3 juni 2018

Coventry City 1978–1980

Coventry City slutade på tionde plats i ligan 1978/79, tre placeringar sämre än året innan. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången efter omspel mot West Bromwich Albion och i Ligacupen blev det förlust mot Chester i andra omgången.

1979/80 blev det en femtondeplats i ligan, förlust mot Blackburn Rovers i FA-cupens fjärde omgång och förlust mot West Bromwich i Ligacupens tredje omgång.

Laget 1978/79: 1 Les Sealey – 2 Mick Coop/Brian Roberts, 5 Jim Holton, 6 Gary Gillespie/Mick Coop, 3 Bobby McDonald – 4 Andy Blair/Terry Yorath, 10 Barry Powell, 11 Tommy Hutchison – 7 Donato Nardiello/Steve Hunt, 8 Ian Wallace, 9 Garry Thompson/Mick Ferguson. Bobby McDonald och Tommy Hutchison spelade samtliga 42 ligamatcher och Ian Wallace blev bäste målskytt med femton ligamål.

1979/80 spelade Les Sealey och Jim Blyth ungefär hälften var av matcherna i mål, Ray Gooding tog en plats på mittfältet och Tommy English tog en plats i anfallet. Terry Yorath såldes till Tottenham Hotspur i augusti 1979 och i oktober såldes Barry Powell och Keith Osgood till Derby County. Under våren 1980 lämnade några spelare laget för spel i den nordamerikanska ligan NASL: Jim Hagan och Donato Nardiello (Detroit Express), Gary Collier (Portland Timbers) och Tommy Hutchison (Seattle Sounders).

Hemmastället var i stort sett likadant som tidigare förutom att tröjnumren var av en annan typ och att strumporna hade Admiral-loggan på överdelen. Bortastället var brunt med vita detaljer.

2 juni 2018

Bolton Wanderers 1978–1980

Bolton Wanderers tog hem seriesegern i division två 1978 och var därmed tillbaka i högsta serien för första gången sedan 1963/64. Laget slutade på sjuttonde plats 1978/79 och klarade sig kvar. I FA-cupen åkte man ut mot Bristol City i tredje omgången och i Ligacupen slog man Chelsea i andra omgången men förlorade sedan mot Exeter City.

1979/80 gick det inte lika bra. Bolton vann bara en av de 24 första ligamatcherna innan tränaren Ian Greaves fick sparken i januari 1980. Stan Anderson tog över men kunde inte förhindra att laget slutade sist i tabellen och åkte ner i division två igen. I FA-cupen slog Bolton ut Sunderland och Halifax Town innan man åkte ut mot Arsenal efter omspel i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Southend United.

Laget 1978/79: 1 Jim McDonagh – 2 Peter Nicholson, 5 Paul Jones, 6 Mike Walsh, 3 Tony Dunne – 7 Willie Morgan, 4 Roy Greaves, 11 Neil McNab/Brian Smith – 8 Neil Whatmore, 9 Alan Gowling, 10 Frank Worthington. Neil McNab värvades från Tottenham i november 1978 och i slutet av säsongen gick Tony Dunne över till NASL-laget Detroit Express. McDonagh, Walsh och Worthington spelade samtliga 42 ligamatcher och Worthington blev även ligans skyttekung med 24 mål.

Bland nyförvärven sommaren 1979 fanns högerbacken Dave Clement (Queens Park Rangers) och mittfältaren Len Cantello (West Bromwich Albion). I november såldes Frank Worthington till Birmingham City och i februari 1980 såldes Neil McNab till Brighton & Hove Albion. Jim McDonagh och Mike Walsh spelade återigen samtliga 42 ligamatcher och Neil Whatmore blev bäste målskytt med sexton ligamål.

Hemmatröjan var vit med vit krage och marinblå Umbro-markering längs ärmarna. Byxorna var marinblå och strumporna vita. Bortastället bestod av röda tröjor, vita byxor och röda strumpor.

1 juni 2018

Arsenal 1978–1981

Säsongerna 1978/79–1980/81 var Arsenals tabellplaceringar 7–4–3. Laget gick till final i FA-cupen 1979 och 1980 (man gick även till final 1978). 1979 krävdes det fyra omspelsmatcher för att besegra Sheffield Wednesday i tredje omgången. I finalen blev det seger över Manchester United med 3–2. Brian Talbot och Frank Stapleton gav Arsenal en 2–0-ledning i första halvlek, men under matchens fem sista minuter gjordes tre mål. Manchester United kom tillbaka till 2–2, men precis efteråt gjorde Arsenal 3–2 genom Alan Sunderland som gav klubben dess femte FA-cuptitel. 1980 gick Arsenal till final efter att ha besegrat Liverpool i semifinalen, men inte förrän efter tre omspelsmatcher. I finalen blev det förlust med 0–1 mot West Ham och 1981 åkte man ut mot Everton i tredje omgången.

Arsenal deltog i UEFA-cupen 1978/79 och slog då ut östtyska Lokomotiv Leipzig och jugoslaviska Hajduk Split, men åkte sedan ut mot Röda Stjärnan från Belgrad. I Cupvinnarcupen hösten 1979 slog Arsenal ut turkiska Fenerbahçe och östtyska Magdeburg. I kvartsfinalen i mars 1980 besegrade man IFK Göteborg med 5–1 på Highbury medan returen på Ullevi blev mållös. I semifinalen fick man 1–1 hemma mot Juventus, men lyckades sedan vinna med 1–0 i Turin. Finalen mot Valencia, som spelades på Heyselstadion i Bryssel, slutade 0–0 och fick avgöras på straffar. Där blev det spansk seger efter att Liam Brady och Graham Rix missat för Arsenal.

Laget 1978/79: 1 Pat Jennings – 2 Pat Rice, 5 David O’Leary, 6 Willie Young, 3 Sammy Nelson – 10 David Price, 4 Brian Talbot, 7 Liam Brady, 11 Graham Rix – 8 Alan Sunderland, 9 Frank Stapleton. Brian Talbot värvades från Ipswich i januari 1979. Frank Stapleton blev bäste målskytt med totalt 28 mål varav sjutton i ligan medan Liam Brady, som gjorde tretton ligamål, blev utsedd till Årets spelare i England av spelarföreningen PFA.

Sommaren 1979 värvades den rutinerade mittfältaren John Hollins från Queens Park Rangers. Han och David Price konkurrerade om en plats på mittfältet och de båda spelade ungefär hälften av matcherna 1979/80. Brian Talbot spelade samtliga 70 tävlingsmatcher under säsongen. Alan Sunderland blev bäste målskytt med totalt 29 mål varav fjorton i ligan och Frank Stapleton var näst bäst med totalt 24 mål varav fjorton i ligan.

Inför 1980/81 såldes Liam Brady till Juventus. Arsenal värvade målvakten George Wood från Everton och vänsterbacken Kenny Sansom från Crystal Palace. Sansom tog en ordinarie plats istället för Sammy Nelson och spelade samtliga 42 ligamatcher medan Wood inte kunde konkurrera ut Pat Jennings. Däremot tog John Devine över som högerback istället för Pat Rice som i november 1980 såldes till Watford. I mars 1981 såldes David Price till Crystal Palace och samtidigt gick mittfältaren Peter Nicholas åt motsatt håll.

Hemmatröjan var likadan som tidigare förutom att Umbro-loggan var placerad på ena bröstet. Under kanonen på vänstra bröstet fanns också tre ”kanonkulor” med klubbens initialer AFC. Bortatröjan var gul med blå krage och med kanonen och Umbro-loggan på varsitt bröst. I FA-cupfinalen 1979 återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final / Wembley 1979” runt kanonen. I 1980 års final löd inskriptionen under kanonen ”78 Wembley 79 / 1980” för att visa att det var tredje året i rad som laget var i final. I Cupvinnarcupfinalen 1980 löd inskriptionen ”European Cup Winners Cup Final / Brussels 1980”. I denna match användes även en annan typ av tröjnummer än vad laget hade haft tidigare.

27 maj 2018

Wolverhampton Wanderers 1977–1979

Wolverhampton Wanderers slutade på femtonde plats i ligan 1977/78. I FA-cupen åkte man ut mot Arsenal i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Luton Town i andra omgången.

Laget 1977/78: Paul Bradshaw – Geoff Palmer, Bob Hazell/Derek Parkin, John McAlle, Derek Parkin/Maurice Daly – Martin Patching, Kenny Hibbitt, Steve Daley, Willie Carr – John Richards, Norman Bell/Bill Rafferty. Under hösten såldes Frank Munro (Celtic), Bobby Gould (Bristol Rovers), Alan Sunderland (Arsenal) och Steve Kindon (Burnley). Anfallaren Bill Rafferty värvades från Carlisle United i mars 1979 och i maj värvades mittfältaren Peter Daniel från Hull City. John Richards blev bäste målskytt med elva ligamål.

Efter elva förluster på de fjorton inledande matcherna hösten 1978 fick tränaren Sammy Chung sparken. John Barnwell, tidigare i Peterborough United, tog över och ledde laget till en artondeplats i ligan. I FA-cupen lyckades man ta sig till semifinal där det blev förlust mot Arsenal men i Ligacupen åkte man ut mot division fyra-laget Reading i andra omgången.

Under 1978/79 tog George Berry plats i mittförsvaret istället för Bob Hazell och Peter Daniel spelade på mittfältet istället för Martin Patching. I anfallet var Bill Rafferty den som spelade flest matcher. Tillsammans med honom spelade antingen Norman Bell, John Richards eller Mel Eves. Derek Parkin spelade samtliga 42 ligamatcher och John Richards blev bäste målskytt med nio ligamål.

Tröjorna var guldgula med svart krage och med Umbro-märken längs ärmarna. Bortatröjan var i samma stil fast vit med vit krage och svarta Umbro-märken längs ärmarna.

26 maj 2018

West Bromwich Albion 1977–1981

Inför säsongen 1977/78 tog Ronnie Allen över som tränare, men han avgick i december för att bli rådgivare åt det saudiarabiska landslaget. Mittbacken John Wile ledde laget fram till dess att Ron Atkinson tog över i januari 1978. West Bromwich slutade på sjätte plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I FA-cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Ipswich Town och i Ligacupen åkte man ut mot Bury i fjärde omgången.

Laget 1977/78: Tony Godden – Paddy Mulligan, John Wile, Ally Robertson, Derek Statham – Tony Brown, Bryan Robson, Len Cantello – Laurie Cunningham, Cyrille Regis, Willie Johnston. I februari 1978 värvades högerbacken Brendon Batson från Ron Atkinsons tidigare klubb Cambridge United. Tony Godden och Ally Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och Tony Brown blev bäste målskytt med arton ligamål.

Säsongen 1978/79 förbättrade sig West Bromwich ytterligare och slutade på tredje plats i ligan, en poäng efter Nottingham Forest och nio efter mästarna Liverpool. I UEFA-cupen slog laget ut turkiska Galatasaray, portugisiska Braga samt spanska Valencia, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Röda Stjärnan från Belgrad. I FA-cupen åkte man ut mot Southampton efter omspel i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Leeds United efter två omspelsmatcher i andra omgången.

I januari 1979 värvades anfallaren David Mills från Middlesbrough för den brittiska rekordsumman 516 000 pund. Vänsteryttern Willie Johnston såldes till Vancouver Whitecaps i mars. Brendon Batson ersatte Mulligan som högerback och Ally Brown tog åter plats i anfallet (han hade bara spelat knappt hälften av matcherna under 1977/78). Tony Godden och John Wile spelade samtliga 42 ligamatcher och Ally Brown blev bäste målskytt med arton ligamål.

1979/80 blev en sämre säsong med en tiondeplats i ligan och förlust mot östtyska Carl Zeiss Jena i UEFA-cupens första omgång. Inför säsongen värvades mittfältaren Gary Owen och yttern Peter Barnes från Manchester City och i september värvades anfallaren John Deehan från Aston Villa. Efter 279 mål (klubbrekord) på 720 matcher för West Bromwich lämnade Tony Brown klubben i april 1980 för spel i NASL-laget New England Tea Men. Tony Godden och John Wile spelade återigen samtliga 42 ligamatcher och Peter Barnes blev bäste målskytt med femton ligamål.

1980/81 var West Bromwich åter med i toppen och slutade på fjärde plats i ligan, åtta poäng efter mästarna Aston Villa. I FA-cupen slog man ut Grimsby Town i tredje omgången men förlorade sedan mot Middlesbrough och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Manchester City. Laget var i stort sett samma som föregående säsong förutom att Remi Moses tog en ordinarie plats på mittfältet istället för Tony Brown. Återigen spelade Tony Godden och John Wile samtliga 42 ligamatcher och Cyrille Regis blev bäste målskytt med fjorton ligamål medan Ally Brown och Bryan Robson gjorde tio.

Matchställen var till största delen likadana som 1976/77. Skillnaden var Umbro-markeringen längs ärmarna och sidorna på byxorna. Tröjnumren var under 1977/78 av den gamla modellen, men 1978/79 bytte man till en mer modern kantig variant.

22 maj 2018

Nottingham Forest 1977–1980

1977 var Nottingham Forest tillbaka i division ett. Under hösten blev det bara tre förluster, men återstoden av säsongen blev ännu bättre. Laget förblev obesegrat de resterande 26 ligamatcherna och tog hem ligatiteln för första gången i klubbens historia. Det blev även seger i Ligacupen. Under hösten besegrade man Notts County och Aston Villa och under våren fortsatte man med att slå ut Bury i kvartsfinalen och Leeds United i semifinalen. Finalen mot Liverpool på Wembley blev mållös, men i omspelet på Old Trafford i Manchester gjorde John Robertson matchens enda mål på straff i 52:a minuten. I FA-cupen tog sig Nottingham Forest till kvartsfinal där det blev förlust mot West Bromwich Albion.

Laget 1977/78: Peter Shilton – Viv Anderson, Larry Lloyd, Kenny Burns, Colin Barrett – Martin O’Neill, John McGovern/Ian Bowyer, Archie Gemmill – Tony Woodcock, Peter Withe, John Robertson. Nya i laget var målvakten Peter Shilton (Stoke City), mittbacken Kenny Burns (Birmingham City) och mittfältaren Archie Gemmill (Derby County). Vänsteryttern John Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Robertson och Peter Withe med tolv ligamål var och Tony Woodcock med elva.

I augusti 1978 såldes Peter Withe till Newcastle och Garry Birtles tog plats i anfallet. Istället för Colin Barrett var Frank Clark den som oftast spelade vänsterback under 1978/79. I februari 1979 värvades dessutom anfallaren Trevor Francis från Birmingham för en miljon pund vilket var brittiskt transferrekord.

Nottingham Forest förblev obesegrade i ligan fram till 9 december 1978 då man förlorade med 0–2 mot Liverpool. Laget hade då spelat 42 ligamatcher i rad utan förlust. Det blev sedan ytterligare två förluster under säsongen och laget slutade på andra plats, åtta poäng efter mästarna Liverpool. I Europacupen slog Nottingham ut regerande mästarna Liverpool i första omgången och därefter grekiska AEK Aten. Under våren slog man ut schweiziska Grasshoppers och sedan västtyska FC Köln i semifinalen. I finalen på Olympiastadion i München besegrade man Malmö FF med 1–0 efter att Trevor Francis nickat in ett inlägg från John Robertson. I FA-cupen åkte Nottingham ut mot Arsenal i femte omgången, men i Ligacupen tog man sig återigen till final där det blev seger med 3–2 över Southampton efter två mål av Birtles och ett av Woodcock.

Inför 1979/80 värvades vänsterbacken Frank Gray från Leeds United och mittfältaren Asa Hartford från Manchester City. Den senare såldes dock nästan omgående till Everton. Även Archie Gemmill såldes till Birmingham och i november såldes Tony Woodcock till FC Köln. Under vintern värvades Stan Bowles från Queens Park Rangers och Charlie George på lån från Southampton.

I Europacupen 1979/80 slog Nottingham Forest ut Öster från Växjö, rumänska Argeș Pitești, östtyska Dynamo Berlin samt Ajax från Amsterdam i semifinalen. I finalen på Santiago Bernabéu-stadion i Madrid mötte man Hamburger SV och Nottingham lyckades försvara sin Europacuptitel efter att John Robertson gjort matchens enda mål i 20:e minuten. I ligan slutade laget på femte plats, tolv poäng efter mästarna Liverpool. Även i FA-cupen blev det förlust mot Liverpool i fjärde omgången, men i Ligacupen tog man sig till final för tredje året i rad. Denna gång blev det dock förlust med 1–0 mot Wolverhampton Wanderers.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var röda med tre vita ränder längs ärmarna och med vit V-hals. Byxorna var oftast vita, men i vissa matcher användes röda byxor, bland annat i de båda Europacupfinalerna. Under 1979/80 återfanns inskriptionen ”European Cup Winners 1979” nedanför klubbmärket. Bortastället var i samma stil fast gult med blå detaljer.