Wolves slutade på fjärde plats i ligan 1970/71, den högsta placeringen på tio år. I FA-cupen slog man ut Norwich City i tredje omgången men åkte sedan ut mot Derby County och i Ligacupen förlorade man mot division två-laget Oxford United i andra omgången. Wolves deltog också i den första upplagan av Texaco Cup, en turnering mellan brittiska och irländska lag. Wolves tog sig till final mot skotska Heart of Midlothian som man besegrade med sammanlagt 3–2 (3–1 borta och 0–1 hemma).
Säsongen 1971/72 slutade Wolves på nionde plats i ligan. I FA-cupen blev det förlust mot Leicester City efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen åkte man ut mot Manchester City i andra omgången. I UEFA-cupen slog man under hösten ut portugisiska Académica de Coimbra, nederländska ADO Den Haag och östtyska Carl Zeiss Jena. Under våren 1972 slog Wolves ut Juventus i kvartsfinalen och Ferencváros i semifinalen. I finalen mot Tottenham Hotspur blev det förlust med 1–2 hemma på Molineux och i returen på White Hart Lane blev det 1–1.
Startelvan 1970/71 utgjordes oftast av målvakten Phil Parkes, ytterbackarna Bernard Shaw och Derek Parkin, mittbackarna Frank Munro och John McAlle, mittfältarna Mike Bailey, Jim McCalliog och Kenny Hibbitt, yttern Dave Wagstaffe samt två av de tre centrarna Bobby Gould, Hugh Curran och Derek Dougan. Gould blev lagets bäste målskytt med sjutton ligamål medan Curran gjorde sexton och Dougan tolv. 1971/72 tog John Richards en plats i anfallet istället för Gould och Curran. Dougan blev bäste målskytt med femton ligamål medan Richards gjorde tretton och McCalliog elva. Tränare var Bill McGarry som ledde laget mellan 1968 och 1976.
Hemmastället bestod av guldgula tröjor och strumpor samt svarta byxor. Den långärmade tröjan hade rund hals medan den kortärmade hade krage. På tröjan återfanns från och med 1970 ett klubbmärke bestående av två W med en varg ovanför. Bortastället bestod av vita tröjor och strumpor samt svarta byxor.
Ett svar på ”Wolverhampton Wanderers 1970–1972”