1 november 2023

Arsenal 1992/93

Inför säsongen 1992/93 sålde Arsenal mittfältaren David Rocastle till Leeds United för två miljoner pund. Manager George Graham ersatte honom med nyblivne danske Europamästaren John ”Faxe” Jensen från Bröndby för 1,1 miljoner pund. Under säsongen var hemmaarenan Highbury en byggarbetsplats eftersom man skulle bygga om den till att endast ha sittplatser. Publikkapaciteten var därför reducerad till 29000.

Arsenal i Premier League 1992/93

Från och med denna säsong hette högsta serien i England Premier League. Arsenal inledde ligaspelet med två förluster, hemma mot Norwich City (2–4) och borta mot Blackburn Rovers (0–1). Första segern kom borta mot Liverpool (2–0) i tredje omgången i en match där Anders Limpar gjorde första målet. Efter ytterligare två segrar, mot Oldham Athletic (2–0) och Sheffield Wednesday (2–1) blev det fyra matcher utan seger. Arsenal återhämtade sig och vann sex ligamatcher i rad vilket förde upp dem i serieledning. Därefter blev det dock fyra raka förluster och laget vann bara ytterligare sex ligamatcher under säsongen. Under våren var man ett tag nere på tolfte plats i tabellen.

Arsenal avslutade ligaspelet med en 1–3-förlust i derbyt mot Tottenham Hotspur. Totalt blev det femton segrar, elva oavgjorda och sexton förluster. Laget gjorde endast 40 mål på de 42 ligamatcherna, men samtidigt släppte man bara in 38 mål. Endast mästarlaget Manchester United hade ett bättre försvar. Arsenal kom därmed på tionde plats i Premier League 1992/93, på samma poäng (56) som Chelsea.

Ordinarie laguppställning: 1 David Seaman – 2 Lee Dixon, 5 Steve Bould/Andy Linighan, 6 Tony Adams, 3 Nigel Winterburn – 11 Ray Parlour/Anders Limpar, 4 David Hillier, 7 John Jensen, 10 Paul Merson – 8 Ian Wright, 9 Alan Smith/Kevin Campbell.

Målvakten Seaman spelade mest med 39 av de 42 ligamatcherna. Limpar spelade bara tolv ligamatcher från start (han gjorde även elva inhopp) och förutom Parlour spelade även Kevin Campbell ett antal matcher i tröja nummer elva. Ian Wright blev lagets bäste målskytt med femton ligamål. Han gjorde även tio mål i FA-cupen och fem i Ligacupen. I februari 1993 återvände mittbacken Martin Keown till Arsenal efter sju år i Aston Villa och Everton. Efter säsongen tackade irländske mittbacken David O’Leary för sig efter 722 matcher i Arsenal-tröjan (klubbrekord) åren 1975–1993. Han gick sedan över till Leeds United där han avslutade karriären.

Arsenal vinner Ligacupen 1992/93

Det gick alltså inget vidare för Arsenal i ligan 1992/93, men i de båda inhemska cuperna gick det desto bättre. I Ligacupens andra omgång ställdes Arsenal mot Millwall. Det blev 1–1 både hemma och borta och genom straffsparksläggning tog sig Arsenal vidare till tredje omgången. Derby County stod för motståndet och även denna gång slutade matchen 1–1. Arsenal vann sedan omspelet den första december med 2–1.

Ligacupen fortsatte i januari 1993 och Arsenal besegrade först Scarborough (1–0) och sedan Nottingham Forest (2–1). I semifinalerna mötte man Crystal Palace och Arsenal vann första mötet med 3–1 på Selhurst Park. Seger med 2–0 i returen på Highbury innebar att Arsenal var i final. Finalen spelades på Wembley den 18 april 1993 och motståndare var Sheffield Wednesday. Amerikanen John Harkes gav Wednesday en tidig ledning, men Paul Merson kvitterade i tjugonde minuten. I mitten av andra halvlek tog Arsenal ledningen genom Steve Morrow som gjorde sitt första mål för klubben. Matchen slutade 2–1 och Arsenal hade vunnit Ligacupen för andra gången i historien. Under firandet av segern bar Tony Adams matchhjälten Morrow på sina axlar, men tappade honom och Morrow föll handlöst till marken. Det visade sig vara så illa att han fick föras till sjukhus med bruten arm vilket innebar att han missade resten av säsongen.

I Ligacupfinalen spelade man för första gången med fasta tröjnummer och namn på ryggen. I de tidigare cupomgångarna samt i ligan var spelarna numrerade 1–11. Så här ställde Arsenal upp:

1 David Seaman – 22 David O’Leary, 5 Andy Linighan, 6 Tony Adams, 3 Nigel Winterburn – 11 Ray Parlour, 15 Steve Morrow, 14 Paul Davis, 10 Paul Merson – 8 Ian Wright, 7 Kevin Campbell; avbytare: 4 Ian Selley, 9 Alan Smith.

Här är ett sammandrag av Ligacupfinalen 1993:

Dubbla cuptitlar för Arsenal 1992/93

I FA-cupens tredje omgång mötte Arsenal Yeovil Town, hemmahörande i Football Conference (femte nivån i seriesystemet). Ett hattrick av Ian Wright gav Arsenal segern med 3–1, men i nästa omgång stötte man på tuffare motstånd i form av Leeds United. Matchen slutade 2–2 och gick till omspel. Där drog Arsenal det längsta strået – seger med 3–2 och avancemang till femte omgången. Arsenal besegrade Nottingham Forest med 2–0 och därefter Ipswich Town med 4–2 i kvartsfinalen. I semifinalen ställdes Arsenal mot lokalkonkurrenten Tottenham Hotspur. Lagkaptenen Tony Adams nickade in matchens enda mål och tog sitt lag till final.

I finalen på Wembley den 15 maj 1993 väntade, precis som i Ligacupfinalen, Sheffield Wednesday. Ian Wright gav Arsenal ledningen i första halvlek, men David Hirst kvitterade i mitten av andra. Efter en mållös förlängning gick matchen till omspel fem dagar senare. Återigen gav Ian Wright Arsenal ledningen i första halvlek, men precis som i första mötet kvitterade Sheffield Wednesday i mitten andra halvlek, denna gång genom Chris Waddle. Matchen gick till förlängning, och med två minuter kvar nickade Andy Linighan bollen i mål efter en hörna av Paul Merson. Arsenal tog därmed hem FA-cupen för sjätte gången i historien och som första klubb lyckades man vinna både de inhemska cuperna under en och samma säsong.

Precis som i Ligacupfinalen hade spelarna fasta tröjnummer och namn på ryggen. I första finalmatchen ställde Arsenal upp enligt följande:

1 David Seaman – 2 Lee Dixon, 5 Andy Linighan, 6 Tony Adams, 3 Nigel Winterburn – 11 Ray Parlour (ut 66), 17 John Jensen, 14 Paul Davis, 10 Paul Merson – 7 Kevin Campbell, 8 Ian Wright (ut 90); avbytare: 9 Alan Smith (in 66), 22 David O’Leary (in 90).

I omspelet fick Alan Smith chansen istället för Parlour och Arsenal formerade laget så här:

1 David Seaman – 2 Lee Dixon, 5 Andy Linighan, 6 Tony Adams, 3 Nigel Winterburn – 17 John Jensen, 14 Paul Davis, 10 Paul Merson – 7 Kevin Campbell, 8 Ian Wright (ut 81), 9 Alan Smith; avbytare: 22 David O’Leary (in 81), 4 Ian Selley.

Här är ett sammandrag av FA-cupfinalerna 1993:

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Arsenal 1992/93 och sponsor var JVC. Klubben behöll det gul- och marinblå bortastället från föregående säsong, men man introducerade ett nytt hemmaställ med den nya Adidas Equipment-logotypen. På de vita ärmarna fanns tre fält, två röda och ett marinblått emellan. Liknande tröjor hade det norska landslaget vid denna tid. Ett par skillnader var att Norges tröjor hade tre marinblå ränder längs ärmarna samt den gamla Adidas-logotypen.

Som jag nämnde tidigare hade spelarna personliga tröjnummer och namn på ryggen i de båda cupfinalerna. Numren hade också en annan, kantig, stil i dessa matcher jämfört med övriga matcher under säsongen I FA-cupfinalen återfanns även Adidas-logotypen på nedre delen av siffrorna. På vänster bröst fanns även detaljer som avslöjade matchernas betydelse. I Ligacupfinalen löd inskriptionen ”The Coca-Cola Cup / The Final / Wembley 1993”. På tröjorna i FA-cupfinalen placerade man en bild av pokalen och på den inskriptionen ”Football Association / Challenge Cup Final / Wembley May 1993”.

27 september 2023

Bundesliga 1981/82

Hamburger SV vann Bundesliga 1981/82. Det var klubbens andra Bundesligatitel och totalt femte tyska mästartitel. Hamburg gick även till final i UEFA-cupen, men förlorade där mot IFK Göteborg. I semifinalen av samma turnering fick också Kaiserslautern se sig besegrat av Göteborgskamraterna.

Köln, Kaiserslautern, Werder Bremen och Borussia Dortmund slutade på platserna 2, 4, 5 och 6 i Bundesliga och kvalificerade sig för UEFA-cupen nästa säsong. Trean Bayern München vann tyska cupen (DFB-Pokal) efter finalseger över Nürnberg och kvalificerade sig för Cupvinnarcupen. Bayern gick även till final i Europacupen, men förlorade mot Aston Villa. Västtysklands representant i Cupvinnarcupen denna säsong var Eintracht Frankfurt som åkte ut mot Tottenham Hotspur i kvartsfinalen.

I botten av Bundesligatabellen återfanns Darmstadt och Duisburg som åkte ner i 2. Bundesliga. På sextonde plats kom Bayer Leverkusen som efter två kvalmatcher mot Kickers Offenbach klarade sig kvar i högsta serien. Skyttekung i Bundesliga 1981/82 blev Horst Hrubesch, Hamburg, med 27 mål. Priset till årets fotbollsspelare i Europa 1981, Ballon d’Or, gick för andra året i rad till Karl-Heinz Rummenigge, Bayern München. Hans lagkamrat Paul Breitner kom dessutom på andra plats i omröstningen.

Laguppställningar Bundesliga 1981/82 (OpenOffice-kalkylblad)

Tröjorna

Här är alla hemmatröjor i Bundesliga 1981/82. Werder Bremen, Fortuna Düsseldorf och Borussia Mönchengladbach spelade i tröjor från Puma. Övriga lag hade tröjor från Adidas. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Ligatabell Bundesliga 1981/82

Här är ligatabellen 1981/82. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Hamburger SV	34	18	12	4	95	45	48
2	1. FC Köln	34	18	9	7	72	38	45
3	Bayern München	34	20	3	11	77	56	43
4	1. FC Kaiserslautern	34	16	10	8	70	61	42
5	Werder Bremen	34	17	8	9	61	52	42
6	Borussia Dortmund	34	18	5	11	59	40	41
7	Borussia Mönchengladbach	34	15	10	9	61	51	40
8	Eintracht Frankfurt	34	17	3	14	83	72	37
9	VfB Stuttgart	34	13	9	12	62	55	35
10	VfL Bochum	34	12	8	14	52	51	32
11	Eintracht Braunschweig	34	14	4	16	61	66	32
12	Arminia Bielefeld	34	12	6	16	46	50	30
13	1. FC Nürnberg	34	11	6	17	53	72	28
14	Karlsruher SC	34	9	9	16	50	68	27
15	Fortuna Düsseldorf	34	6	13	15	48	73	25
16	Bayer Leverkusen	34	9	7	18	45	72	25
17	Darmstadt 98	34	5	11	18	46	82	21
18	MSV Duisburg	34	8	3	23	40	77	19

25 september 2023

1. FC Nürnberg 1981/82

Nürnberg anlitade Heinz Elzner som ny tränare inför 1981/82. Han hade senast tillbringat nio månader i division två-laget Augsburg som han lämnade i slutet av mars 1981. Elzner fick emellertid ingen vidare start på den nya säsongen. Laget inledde ligaspelet med fem raka förluster och fjorton insläppta mål. Det blev för mycket för klubbledningen som gav Elzner sparken.

In kom istället Udo Klug som närmast kom från ett uppdrag som manager i Eintracht Frankfurt. Med Klug på tränarbänken tog Nürnberg sin första poäng för säsongen, en mållös hemmamatch mot Stuttgart. Efter en 4–2-förlust borta mot Borussia Mönchengladbach lyckades laget äntligen vinna en match i ligan. I åttonde omgången gjorde Nürnbergs Werner Dreßel matchens enda mål hemma mot Arminia Bielefeld. Tränarbytet började ge resultat och en vecka senare fick man oavgjort, 1–1, borta mot Bayern München. Under hösten blev det sedan ytterligare fyra segrar, en oavgjord och tre förluster. Efter halva säsongen hade Nürnberg klättrat över nedflyttningsstrecket upp till fjortonde plats.

På de sju första ligamatcherna efter vinteruppehållet blev det fyra segrar och en oavgjord. De övriga två matcherna slutade med storförlust – 4–1 mot Köln och 6–1 mot Hamburg. Efter att ha besegrat Eintracht Frankfurt med 5–3 den nionde mars låg Nürnberg på elfte plats. Avslutningen av säsongen blev dock mindre lyckosam. Efter matchen mot Frankfurt gjorde laget inte ett enda mål på tre raka förlustmatcher. Det blev sedan ytterligare fyra raka matcher utan seger – två oavgjorda och två förluster. Nürnberg skulle dock ta två segrar på de tre sista matcherna, 4–0 mot Eintracht Braunschweig och 3–0 mot Borussia Dortmund. Nürnberg slutade därmed på trettonde plats i Bundesliga 1981/82. Laget tog lika många poäng, 28, som föregående säsong, men kom en placering högre i tabellen.

Ordinarie laguppställning: Rudi Kargus – Jürgen Täuber/Peter Stocker, Horst Weyerich, Alois Reinhardt, Peter Stocker/Reinhold Schöll – Norbert Eder, Dieter Lieberwirth, Reinhold Hintermaier, Herbert Heidenreich – Werner Heck, Werner Dreßel.

Jürgen Täuber hade kommit tillbaka till klubben efter att ha tillbringat ett halvår i Schalke 04 och Werner Dreßel kom från Hamburg i augusti 1981. Herbert Heidenreich spelade samtliga 34 ligamatcher och Werner Heck blev bäste målskytt med fjorton ligamål.

Nürnberg till cupfinal 1981/82

Heinz Elzner må ha förlorat samtliga ligamatcher under sin tid som tränare för Nürnberg, men han lyckades i alla fall besegra 1. FC Haßfurt med 2–0 i första omgången av den västtyska cupen, DFB-Pokal. Under Udo Klugs ledning fortsatte laget sedan segertåget i cupen. Det blev 1–0 mot Arminia Bielefeld i andra omgången och sedan 2–0 mot Fortuna Düsseldorf i tredje omgången två dagar före julafton. I januari besegrade man Hannover 96 med 3–1 i åttondelsfinalen och samma siffror blev det i kvartsfinalen mot Borussia Mönchengladbach.

Efter att ha besegrat Hamburg med 2–0 i semifinalen i april var Nürnberg klart för final. Den spelades på Waldstadion i Frankfurt den första maj och motståndare var Bayern München. Nürnberg gick fram till en 2–0-ledning i första halvlek genom mål av Reinhold Hintermaier och Werner Dreßel. Det första målet av österrikaren Hintermaier var ett riktigt kanonskott från 35 meter som borrade sig in i vänstra krysset. Drömmen om en cuptitel skulle dock stanna vid en dröm. I andra halvlek vände Bayern på matchen, gjorde fyra mål och vann således med 4–2. Här nedan kan du se ett sammandrag av finalen.

Laguppställning tyska cupfinalen 1982: 1 Rudi Kargus – 2 Thomas Brunner (ut 74), 3 Horst Weyerich, 4 Alois Reinhardt, 7 Peter Stocker – 8 Norbert Schlegel (ut 78), 6 Norbert Eder, 5 Reinhold Hintermaier, 10 Herbert Heidenreich – 9 Werner Heck, 11 Werner Dreßel; avbytare: 12 Dieter Lieberwirth (in 78), 14 Reinhard Brendel (in 74).

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Nürnberg 1981/82 och sponsor var Reflecta. Hemmatröjan fanns i några olika varianter. Dels fanns en röd med vita kritstrecksränder, dels fanns en tröja med röda och svarta ränder på tvären. Den senare var helt röd på ryggen. Byxorna var svarta och strumporna röda. Reservstället gick i vitt med röda detaljer. Både den långärmade och den kortärmade bortatröjan var kritstrecksrandig. Den långärmade hade krage med samma ränder medan den kortärmade hade röd V-hals. I cupfinalen hade man ingen reklam på tröjorna. Nürnberg spelade då i sina vita långärmade bortatröjor tillsammans med vita byxor och strumpor.

23 september 2023

Bayern München 1981/82

Bayern München fick en flygande start på Bundesliga-säsongen 1981/82. Seger med 6–2 mot Bayer Leverkusen i premiären följdes av ytterligare fyra raka segrar. Första förlusten kom borta mot Eintracht Braunschweig (3–1) i sjätte omgången. Under höstsäsongen vann Bayern elva matcher, spelade två oavgjorda och förlorade fyra. Efter halva säsongen låg laget tvåa i tabellen på samma poäng som Köln, men med sämre målskillnad.

Bayern fick en perfekt start även på vårsäsongen med tre raka segrar. Mot Fortuna Düsseldorf den sjätte februari blev det seger med hela 7–0. Under våren blev det ytterligare sex segrar, en oavgjord och åtta förluster. Framförallt tappade laget formen i slutet av säsongen då man förlorade tre av de fyra sista ligamatcherna. Laget hade problem med försvarsspelet och i april månad förlorade man två ligamatcher i rad med 4–3, borta mot Eintracht Frankfurt och hemma mot Hamburg. Bayern München fick därmed nöja sig med tredje plats i Bundesliga 1981/82, två poäng efter Köln och fem poäng efter mästarna Hamburg.

Ordinarie laguppställning: Walter Junghans/Manfred Müller – Wolfgang Dremmler/Kurt Niedermayer, Hans Weiner/Bertram Beierlorzer, Klaus Augenthaler, Udo Horsmann – Kurt Niedermayer/Wolfgang Dremmler, Wolfgang Kraus, Paul Breitner, Bernd Dürnberger – Dieter Hoeneß, Karl-Heinz Rummenigge.

Walter Junghans vaktade målet i de flesta matcher under hösten, men under våren tog Manfred Müller över som förstemålvakt. Mittfältaren Wolfgang Kraus spelade samtliga 34 ligamatcher medan liberon Klaus Augenthaler och anfallaren Dieter Hoeneß missade en ligamatch var. Den senare gjorde 21 ligamål och kom trea i skytteligan. Hans anfallspartner Karl-Heinz Rummenigge gjorde fjorton ligamål, men han var faktiskt bara lagets tredje bäste målskytt. Mittfältaren Paul Breitner gjorde inte mindre än arton mål varav fem på straff.

Bayern München i Europacupen 1981/82

Som regerande ligamästare deltog Bayern München i Europacupen 1981/82. I första omgången mötte man Öster från Växjö och tyskarna vann första mötet med 1–0 på Värendsvallen. Det svenska laget var chanslöst i returen på Olympiastadion och Bayern vann med 5–0. I andra omgången mötte man portugisiska Benfica. Efter en mållös match i Lissabon kunde Bayern vinna returen med 4–1. Kvartsfinalerna spelades i mars 1982 och Bayern München mötte Universitatea Craiova från Rumänien. Efter en 2–0-seger på bortaplan räckte 1–1 i returen till avancemang för tyskarna. I första semifinalmatchen borta mot CSKA Sofia i april vann bulgarerna med 4–3. Bayern tog dock revansch i returen och vann med 4–0 och gick till final. I finalen i Rotterdam stod Aston Villa för motståndet. Peter Withe gjorde matchens enda mål i mitten av andra halvlek och gav därmed segern till Aston Villa.

Laguppställning Europacupfinalen 1982: 1 Manfred Müller – 2 Wolfgang Dremmler, 4 Hans Weiner, 5 Klaus Augenthaler, 3 Udo Horsmann – 10 Reinhold Mathy (ut 51), 6 Wolfgang Kraus (ut 78), 8 Paul Breitner, 7 Bernd Dürnberger – 9 Dieter Hoeneß, 11 Karl-Heinz Rummenigge; avbytare: 13 Kurt Niedermayer (in 78), 16 Günther Güttler (in 51).

Bayern München vinner DFB-Pokal 1981/82

Det blev alltså andra plats i Europacupen och tredje plats i ligan, men Bayern München skulle åtminstone vinna en pokal 1981/82. I tyska cupen besegrade man under hösten SC Jülich (8–0), SV Neckargerach (5–1) och Borussia Dortmund (4–0). Det fortsatte sedan med 3–0 mot Freiburg i åttondelsfinalen i januari 1982. Därefter krävdes det förlängning för att besegra Werder Bremen med 2–1 i kvartsfinalen. Samma siffror blev det i semifinalen mot Bochum, fast denna gång efter ordinarie speltid. I finalen på Waldstadion i Frankfurt mötte man 1. FC Nürnberg. Efter första halvlek ledde Nürnberg med 2–0, men i andra halvlek vände Bayern till seger med 4–2. Bayern München tog därmed sin sjätte cuptitel i historien. Här nedan kan du se ett sammandrag av finalen.

Laguppställning tyska cupfinalen 1982: 1 Manfred Müller – 2 Bertram Beierlorzer (ut 25), 4 Hans Weiner, 5 Klaus Augenthaler, 3 Udo Horsmann – 10 Wolfgang Dremmler, 6 Wolfgang Kraus, 8 Paul Breitner, 7 Bernd Dürnberger – 9 Dieter Hoeneß, 11 Karl-Heinz Rummenigge; avbytare: 14 Kurt Niedermayer (in 25).

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Bayern München 1981/82. Tröjorna var av samma modell som tidigare, men som sponsor stod nu Iveco Magirus. Man hade också en ny typ av kantiga tröjnummer. Där fanns siffran ett i två olika varianter, med eller utan seriff nertill. Reservstället var i samma stil som hemmastället fast med omvända färger. Åtminstone i bortamatcherna mot Eintracht Frankfurt och Kaiserslautern spelade Bayern i sina röda hemmabyxor tillsammans med den vita bortatröjan. Tröjnumren i de matcherna hade de runda formerna som man använt under föregående säsong. I Europacupen var inte reklam på tröjorna tillåtet och i finalen mot Aston Villa spelade Bayern i röda tröjor med vit istället för röd hals.

21 september 2023

Borussia Mönchengladbach 1981/82

Borussia Mönchengladbach åkte på förlust med 2–4 hemma mot nykomlingen Werder Bremen i premiären av Bundesliga 1981/82. Laget spelade emellertid upp sig och förlorade bara ytterligare en match under hösten, 0–3 borta mot Köln i åttonde omgången. Därutöver blev det åtta segrar och sju oavgjorda under hösten. Efter halva säsongen låg Mönchengladbach på tredje plats i tabellen. Därefter vann man tre matcher och spelade en oavgjord på de fyra första ligamatcherna efter nyår, men sedan kom man in i en formsvacka. Efter sex raka förluster hade laget sjunkit till åttonde plats, men mot slutet av säsongen hittade man formen igen. På de sju sista matcherna blev det fyra segrar, två oavgjorda och bara en förlust. Borussia Mönchengladbach avslutade säsongen med en 6–1-seger över Darmstadt vilket innebar att man kom på sjunde plats i Bundesliga 1981/82. Laget var bara en poäng efter Borussia Dortmund som tog den sista UEFA-cupplatsen.

I västtyska cupen 1981/82 slog Borussia Mönchengladbach under hösten ut SSV Dillenburg (7–2), Arminia Hannover (3–1) och VfB Stuttgart (2–0). Det blev sedan vinst med 4–0 över Rot-Weiss Essen i åttondelsfinalen i januari, men i kvartsfinalen tog det stopp efter förlust med 3–1 mot 1. FC Nürnberg.

Borussia Mönchengladbach deltog även i UEFA-cupen 1981/82. Efter att ha förlorat med 3–1 borta mot östtyska Magdeburg kunde man vända underläget till seger med 2–0 hemma på Bökelberg. Mönchengladbach gick därmed vidare med sammanlagt 3–3 och fler gjorda mål på bortaplan. Samma siffror, 2–0, blev det i första matchen mot skotska Dundee United i andra omgången. I returen hemma på Tannadice Park vann skottarna med hela 5–0 och Mönchengladbach var således utslaget. Domare i den matchen var för övrigt svenske Ulf ”Utta” Eriksson.

Spelarna i Borussia Mönchengladbach 1981/82

Laguppställning: Wolfgang Kleff – Jürgen Fleer, Wilfried Hannes, Frank Schäffer, Norbert Ringels – Lothar Matthäus, Winfried Schäfer/Armin Veh, Hans-Günter Bruns/Uwe Rahn – Kurt Pinkall, Frank Mill, Wolfram Wuttke.

Målvakten Kleff var den ende som spelade samtliga 34 ligamatcher under säsongen. Bästa målskyttar blev Kurt Pinkall med femton ligamål och Frank Mill med fjorton. Båda dessa anfallare var nya i klubben och kom från VfL Bochum respektive Rot-Weiss Essen. Tränare var Jupp Heynckes som gjorde sin tredje säsong som huvudansvarig.

Tröjorna

Puma levererade tröjorna till Borussia Mönchengladbach 1981/82 och sponsor var japanska biltillverkaren Datsun. Tröjorna var av samma modell som tidigare år, men i UEFA-cupen spelade man utan reklam på tröjorna.

Borussia Mönchengladbach 1981/82 (hemma)

Borussia Mönchengladbach 1981/82 (borta)

19 september 2023

1. FC Köln 1981/82

Köln inledde säsongen 1981/82 med tre segrar på de fyra första matcherna. Under höstsäsongen blev det tio segrar, fyra oavgjorda och två förluster på sexton matcher. Att man bara spelade sexton matcher under hösten berodde på att matchen mot Kaiserslautern blev uppskjuten och spelades i mars 1982. Största segern kom hemma mot Bayern München i tionde omgången då man vann med 4–0. Vid årsskiftet ledde Köln serien på samma poäng som Bayern (24) men med tio måls bättre målskillnad. Detta trots att man hade spelat en match mindre. Framförallt bidrog det starka försvaret – endast tolv insläppta mål under hösten – till framgångarna.

Under vårsäsongen gick det något sämre för Köln. Det blev åtta segrar, fem oavgjorda och fem förluster. Av de nio oavgjorda matcherna under säsongen slutade åtta stycken 1–1. Den sista, mot Eintracht Braunschweig i näst sista omgången, slutade 4–4. De 26 insläppta målen var också betydligt fler än under hösten. Det innebar att Hamburg kunde gå förbi och ta hem ligatiteln medan Köln fick nöja sig med andra plats, tre poäng efter mästarna.

I västtyska cupen 1981/82 gick det inget vidare för Köln. Laget åkte ur redan i första omgången efter att ha förlorat med 2–1 mot Duisburg.

Spelarna i Köln 1981/82

Laguppställning: Harald Schumacher – Harald Konopka, Gerhard Strack, Paul Steiner, Holger Willmer – Rainer Bonhof, Bernhard Cullmann, Klaus Allofs/Stephan Engels – Pierre Littbarski, Klaus Fischer, Tony Woodcock.

Målvakten Harald ”Toni” Schumacher, mittbacken Paul Steiner och mittfältaren Rainer Bonhof spelade samtliga 34 ligamatcher. Pierre Littbarski och engelsmannen Tony Woodcock blev bästa målskyttar med femton ligamål var. Tränare var holländaren Rinus Michels som gjorde sin andra säsong i klubben.

Tröjorna

Adidas/Erima levererade tröjorna till Köln 1981/82 och sponsor var Pioneer. Det verkar ha funnits flera varianter av tröjor, men jag har inte hittat så många matchbilder. Den långärmade vita respektive röda tröjan var kritstrecksrandig och hade krage med samma typ av ränder. Det fanns också tröjor av märket Erima som var av samma modell som föregående säsong. Under våren 1982 verkar Köln ha spelat i tröjor utan reklam.

17 september 2023

Karlsruher SC 1981/82

Karlsruher SC inledde säsongen 1981/82 med Manfred Krafft på tränarbänken. Han hade kommit till klubben sommaren 1980, men i slutet av november 1981 fick han lämna Karlsruhe. In kom istället den 63-årige österrikaren Max Merkel vars senaste tränaruppdrag hade varit i Augsburg säsongen 1976/77. När Merkel tog över låg laget på tolfte plats i tabellen efter fyra segrar, tre oavgjorda och sju förluster. Efter två förluster och en oavgjord ledde Merkel laget till en 4–1-seger över Bayern München i februari 1982. Det blev sedan ytterligare fyra segrar samt fem oavgjorda och sju förluster. Karlsruher SC slutade därmed på fjortonde plats i Bundesliga 1981/82, två poäng före Fortuna Düsseldorf och en poäng efter Nürnberg.

I västtyska cupen 1981/82 slog Karlsruher SC först ut Union Solingen (3–0) från andradivisionen. Samma segersiffror blev det mot Regionalliga-laget Wuppertal i andra omgången. Efter att ha slagit Duisburg med 2–1 efter förlängning i tredje omgången föll Karlsruhe med 6–1 mot Hamburg i åttondelsfinalen.

Laguppställning: Rudolf Wimmer – Edmund Becker/Stephan Groß, Klaus Theiss, Rainer Ulrich/Hans-Jürgen Boysen, Rolf Dohmen – Stephan Groß, Uwe Dittus, Martin Wiesner, Gerhard Bold – Emanuel Günther, Wolfgang Schüler.

18-årige liberon Klaus Theiss gjorde sin första säsong som proffs efter att ha anlänt från TuS Ergenzingen under sommaren 1981. Mittfältarna Gerhard Bold, Stephan Groß och Martin Wiesner spelade samtliga 34 ligamatcher. Bold och Groß blev även lagets bästa målskyttar med tretton respektive elva ligamål.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Karlsruher SC 1981/82 och sponsor var Bic. Hemmatröjan var vit med blå krage och tre blå ränder längs ärmarna. Byxor och strumpor var även de vita med tre blå Adidas-ränder. Bortastället var i samma stil fast med omvända färger.

15 september 2023

Eintracht Frankfurt 1981/82

Eintracht Frankfurt var regerande västtyska cupvinnare och deltog därför i Cupvinnarcupen 1981/82. I första matchen besegrade man grekiska PAOK från Thessaloniki med 2–0 hemma på Waldstadion. Grekerna vann dock returen med samma siffror och efter en mållös förlängning vidtog straffsparksläggning. Efter nio straffsparkar hade samtliga spelare gjort mål, men PAOK:s Dimopoulos missade den sista straffen och därmed hade tyskarna vunnit. I andra omgången mötte Eintracht Frankfurt det sovjetiska laget SKA Rostov. Ryssarna vann med 1–0 hemma, men Eintracht vände underläget i returen till seger med 2–0 och sammanlagt 2–1. Kvartsfinalerna spelades i mars 1982 och Eintracht Frankfurt mötte Tottenham Hotspur. Engelsmännen vann första matchen med 2–0 i London. Eintracht vann returmötet med 2–1 vilket innebar att Tottenham gick vidare med sammanlagt 3–2.

Eintracht Frankfurt i Bundesliga 1981/82

Under höstsäsongen av Bundesliga 1981/82 tog Eintracht Frankfurt nio segrar, spelade två oavgjorda och förlorade sex matcher. Största segern kom i fjortonde omgången då man besegrade Werder Bremen med hela 9–2. Det var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Efter halva säsongen låg Eintracht på sjätte plats i tabellen.

Vårsäsongen började illa med fyra förluster på de fem första matcherna. Bland annat förlorade man med 6–2 borta mot Kaiserslautern. Det fortsatte sedan med två segrar och tre förluster på de följande fem matcherna, men avslutningen av säsongen blev betydligt bättre. Laget tog fem segrar och spelade en oavgjord på de sju sista matcherna. Det innebar att Eintracht Frankfurt slutade på åttonde plats i Bundesliga 1981/82. Trots den blygsamma tabellplaceringen gjorde man inte mindre än 83 mål på de 34 matcherna. Endast mästarlaget Hamburg gjorde fler mål. Samtidigt hade man ett av de sämre försvaren i ligan med 72 insläppta mål.

Ordinarie laguppställning: Jürgen Pahl – Michael Sziedat, Bruno Pezzey, Karl-Heinz Körbel, Willi Neuberger – Werner Lorant, Stefan Lottermann, Bernd Nickel, Norbert Nachtweih/Ralf Falkenmayer – Ronald Borchers, Cha Bum-Kun.

Karl-Heinz ”Charly” Körbel spelade samtliga 34 ligamatcher. Norbert Nachtweih samt koreanen Cha Bum-Kun blev bästa målskyttar med elva ligamål var.

I västtyska cupen 1981/82 slog Eintracht Frankfurt ut BSC Brunsbüttel med 6–1 i första omgången. Det tog dock stopp redan i andra omgången då man förlorade med 3–1 mot Fortuna Düsseldorf.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Eintracht Frankfurt 1981/82. Den rödsvarta hemmatröjan var likadan som föregående säsong förutom att Infotec var ny sponsor och att tröjnumren var i en annan stil. Man introducerade även två nya matchställ. Det ena var helvitt med orange detaljer. Det andra bestod av orange tröja med svart krage, svarta byxor med tre orange ränder längs sidorna samt orange strumpor med tre svarta ränder upptill. I Cupvinnarcupen spelade man i tröjor utan reklam. Mot PAOK i första omgången spelade Eintracht i ett helrött matchställ med vita detaljer. Sedan använde man det vita (med orange detaljer) i andra omgången mot Rostov. Slutligen, mot Tottenham, spelade Eintracht i röda tröjor med vita kritstrecksränder och med röd krage med en vit trekant vid halsen.

13 september 2023

Fortuna Düsseldorf 1981/82

Inför säsongen 1981/82 tog Jörg Berger över som tränare för Fortuna Düsseldorf. Det var hans andra uppdrag som huvudtränare efter att ha tillbringat drygt ett halvår i Darmstadt 1979/80. Berger fick en tuff start i sin nya klubb – första ligasegern kom inte förrän i åttonde omgången då man besegrade Bochum med 2–1. Fortuna Düsseldorf följde upp segern med att även besegra Karlsruhe med 2–0. Det blev bara ytterligare två segrar under höstsäsongen, 4–2 mot Kaiserslautern i oktober och 2–0 mot Duisburg i sista ligamatchen före nyår. Laget låg då på tolfte plats i tabellen.

Under vårsäsongen hade Fortuna Düsseldorf ännu svårare att vinna matcher. Det blev bara två segrar, 4–1 mot Arminia Bielefeld i slutet av januari och 5–1 mot Bayer Leverkusen i februari. Däremellan förlorade man med 6–1 mot Hamburg och 7–0 mot Bayern München. Samtliga segrar kom för övrigt på hemmaplan. Trots att Fortuna Düsseldorf bara vann sex matcher kom man på femtonde plats i tabellen och klarade sig kvar. Laget tog lika många poäng, 25, som Bayer Leverkusen som fick kvala för att klara sig kvar. Att laget lyckades undvika nedflyttning kan man tacka de många oavgjorda matcherna för. Tretton av de 34 ligamatcherna slutade oavgjort vilket var mest av alla lag.

Sin största seger under 1981/82 tog Fortuna Düsseldorf i första omgången av tyska cupen. Där besegrade man Eintracht Überherrn med hela 10–1. Det blev sedan seger med 3–1 över Eintracht Frankfurt innan man föll med 2–0 mot Nürnberg i tredje omgången.

Spelarna i Fortuna Düsseldorf 1981/82

Laguppställning: Horst Dreher/Oliver Bücher – Ralf Dusend/Peter Löhr, Rüdiger Wenzel, Amand Theis, Peter Löhr/Ralf Dusend – Manfred Bockenfeld, Rudolf Bommer, Josef Weikl, Gerd Zewe/Ralf Dusend – Thomas Allofs, Atli Edvaldsson.

Målvakten Dreher var ordinarie under höstsäsongen medan Bücher var förstavalet under vårsäsongen. Ralf Dusend, som spelade både ytterback och mittfältare under säsongen, spelade samtliga 34 ligamatcher. Thomas Allofs blev lagets bäste målskytt med tretton ligamål på 33 matcher. Hans anfallspartner, islänningen Atli Edvaldsson, värvades från Borussia Dortmund i september 1981.

Tröjorna

Puma levererade tröjorna till Fortuna Düsseldorf 1981/82 och sponsor var Agar. Laget spelade antingen i vita eller röda tröjor både hemma och borta. De vita tröjorna fanns i flera varianter. En modell hade ett rött fält på överdelen av framsidan medan de andra hade en röd rand längs ärmarna. Den kortärmade hade V-hals medan de långärmade (med antingen vit eller röd hals och muddar) hade rund hals.

Fortuna Düsseldorf 1981–1985 (alternativ hemma)

11 september 2023

MSV Duisburg 1981/82

MSV Duisburg inledde säsongen 1981/82 som ett mittenlag med tre segrar och en oavgjord på de sju första ligamatcherna. Sedan åkte man på storstryk med 7–0 borta mot Hamburg och efter det sjönk laget i tabellen. Efter att ha spelat oavgjort mot Bochum förlorade Duisburg fyra raka matcher innan man tog höstens sista seger, 2–1 hemma mot Bayer Leverkusen. Uppgången var dock bara tillfällig, och efter förlust mot bottenkollegan Darmstadt i femtonde omgången fick tränaren Friedhelm Wenzlaff lämna klubben. In kom istället Kuno Klötzer, men inte heller han kunde förmå laget att vinna. Det blev förlust mot Werder Bremen och Fortuna Düsseldorf i de två sista matcherna före nyår. Efter halva säsongen låg Duisburg sist i tabellen.

Laget inledde sedan vårsäsongen med tre förluster på de fyra första matcherna (det blev oavgjort mot Nürnberg). Tränare Klötzer tog därefter sina två första segrar via 1–0 mot Köln och 5–2 mot Eintracht Braunschweig. På de avslutande elva matcherna blev det dock bara två segrar och hela nio förluster. Under april och maj förlorade man sju raka matcher. Trots seger över Fortuna Düsseldorf i sista omgången slutade MSV Duisburg sist i tabellen 1981/82 och åkte ner i tvåan.

I tyska cupen 1981/82 slog MSV Duisburg ut 1. FC Köln och FK Pirmasens, men i tredje omgången förlorade man med 1–2 efter förlängning mot Karlsruhe.

Spelarna i MSV Duisburg 1981/82

Laguppställning: Gerhard Heinze – Frank Saborowski, Bernard Dietz, Kees Zwamborn/Norbert Fruck, Dietmar Schacht/Peter Fenten – Manfred Dubski, Thomas Kempe, Herbert Büssers, Guido Szesni – Rudolf Seliger, Uwe Helmes.

Holländaren Zwamborn var ny i klubben och kom från Ajax. Även Helmes från Rot-Weiss Lüdenscheid var ny och 19-årige Schacht gjorde sin första säsong i a-laget. Försvararen Bernard Dietz och mittfältaren Manfred Dubski spelade mest med 33 ligamatcher var. Rudolf Seliger blev lagets bäste målskytt med tio ligamål.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till MSV Duisburg 1981/82. Modellen var densamma som tidigare år, men denna säsong hette sponsorn Doppeldusch. Man placerade också klubbmärket på tröjorna, något som inte förekommit tidigare.