Tottenham Hotspur 1983–1985

Tottenham Hotspur deltog i UEFA-cupen 1983/84. I första omgången slog man ut irländska Drogheda United med sammanlagt 14–0 (6–0 borta och 8–0 hemma). Därefter besegrade man Feyenoord med Johan Cruyff i laget samt Bayern München. Under våren slog Tottenham ut Austria Wien i kvartsfinalen och Hajduk Split i semifinalen. I finalen mötte man belgiska Anderlecht. Första matchen spelades på Constant Vanden Stock-stadion i Bryssel och Paul Miller gav Tottenham ledningen i andra halvlek, men dansken Morten Olsen kvitterade fem minuter före slutet. Även returen på White Hart Lane slutade 1–1 efter mål av belgarnas Alex Czerniatynski och kvittering av Graham Roberts. Förlängningen förblev mållös och matchen fick avgöras på straffsparkar. Morten Olsen och islänningen Arnor Gu∂johnsen missade för Anderlecht och Tottenham vann straffsparksläggningen med 4–3.

I ligan gick det inte lika bra, bara en åttondeplats. I FA-cupen slog man ut Fulham efter omspel, men åkte sedan ut mot Norwich City, även det efter omspel. I Ligacupen slog Tottenham ut Lincoln City, men förlorade sedan mot Arsenal. Steve Perryman var den som spelade mest med totalt 59 matcher varav 41 i ligan och Steve Archibald blev bäste målskytt med totalt 28 mål varav 21 i ligan.

Laguppställning 1983/84: 1 Ray Clemence – 2 Danny Thomas, 4 Graham Roberts, 5 Gary Stevens/Paul Miller, 3 Chris Hughton – 7 Gary Mabbutt, 6 Steve Perryman, 10 Glenn Hoddle – 8 Steve Archibald, 9 Mark Falco, 11 Tony Galvin. I UEFA-cupfinalerna stod Tony Parks i mål istället för den skadade Ray Clemence, Micky Hazard spelade i nummer 7 istället för Mabbutt och Gary Stevens spelade i nummer 10 istället för Hoddle. I finalreturen spelade dessutom Mabbutt i nummer 6 istället för Perryman.

Sommaren 1984 såldes Steve Archibald och Alan Brazil till Barcelona respektive Manchester United. In kom istället Clive Allen från Queens Park Rangers och John Chiedozie från Notts County.

Som regerande UEFA-cupvinnare deltog Tottenham även i 1984/85 års upplaga. Under hösten besegrades Sporting Braga, Club Brügge och Bohemians Prag. I vårens kvartsfinaler blev det dock förlust mot Real Madrid efter ett självmål av Steve Perryman. Tottenham kom på tredje plats i ligan vilket skulle gett dem en plats i UEFA-cupen 1985/86, men katastrofen på Heyselstadion under Europacupfinalen mellan Liverpool och Juventus ledde till att engelska lag stängdes av från europeiskt cupspel. I FA-cupen slog man ut Charlton Athletic, men åkte sedan ut mot Liverpool. I Ligacupen blev det segrar över Halifax Town och Liverpool innan man åkte ut mot Sunderland efter omspel. Ray Clemence, Steve Perryman och Mark Falco spelade samtliga 58 tävlingsmatcher och Falco blev även lagets bäste målskytt med totalt 29 mål varav 22 i ligan.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och var av samma modell som 1982/83. Under hösten 1983 hade klubben ingen sponsor, men i december klev Holsten in som sponsor. I UEFA-cupen och i tv-sända ligamatcher var Holstens logga i mindre format än annars. Till säsongen 1983/84 introducerade Tottenham ett nytt klubbmärke. Tuppen var kvar sen tidigare, men under den återfanns klubbens initialer THFC inuti en cirkel med två lejon på vardera sidan. Därunder fanns en banderoll med klubbens latinska motto ”Audere est facere” (”Att våga är att göra”). I UEFA-cupfinalen 1984 återfanns inskriptionen ”U.E.F.A. 1983–84 Final” nedanför klubbmärket (i bortamatchen mot Anderlecht, då Tottenham spelade i ljusblått, saknades dock ordet ”Final”). I ligamatcher var klubbmärket centralt placerat medan tröjtillverkarens logotyp återfanns på ärmarna. I UEFA-cupen valde man dock att placera klubbmärket och Le coq sportif-loggan på varsitt bröst. Och precis som tidigare spelade Tottenham i vita byxor i det europeiska cupspelet.

Sunderland 1983–1985

Sunderland slutade på trettonde plats i ligan 1983/84, tre placeringar bättre än året innan. I FA-cupen slog man ut Bolton Wanderers, men åkte sedan ut mot Birmingham City och i Ligacupen besegrade man Cambridge United innan man förlorade mot Norwich City efter omspel. Chris Turner och Nick Pickering spelade samtliga 48 tävlingsmatcher. Colin West och Gary Rowell blev bästa målskyttar med totalt tretton mål varav nio respektive åtta i ligan.

Laguppställning 1983/84: 1 Chris Turner – 2 Barry Venison, 4 Ian Atkins, 5 Gordon Chisholm, 6 Shaun Elliott, 3 Nick Pickering – 7 Paul Bracewell, 10 Mark Proctor – 8 Gary Rowell, 9 Colin West, 11 Leighton James.

Säsongen 1984/85 kom Sunderland näst sist i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Southampton, men i Ligacupen tog man sig hela vägen till final. Där blev det dock förlust mot Norwich City efter att mittbacken Gordon Chisholm styrt bollen i eget mål. Chris Turner spelade samtliga 53 tävlingsmatcher under säsongen och Clive Walker, nyförvärv från Chelsea, blev bäste målskytt med totalt fjorton mål varav tio i ligan.

Laguppställning Ligacupfinalen 1985: 1 Chris Turner – 2 Barry Venison, 4 Gary Bennett, 5 Gordon Chisholm, 6 David Corner, 3 Nick Pickering – 7 Peter Daniel, 10 Steve Berry – 8 Ian Wallace, 9 David Hodgson, 11 Clive Walker; avbytare: 12 Howard Gayle.

Tröjorna tillverkades av Nike som för första gången levererade tröjor till ett engelskt ligalag. Sponsor var Cowies. I tv-sända matcher var Cowies-loggan i mindre format. Hemmatröjan var röd- och vit-randig med vit V-hals och vita ärmar. Byxorna var svarta med röda och vita fält på sidorna och strumporna var röda med två vita ränder på överdelen. Reservtröjan var ljusblå med marinblå ränder på tvären och med marinblå ärmar. Byxorna var oftast ljusblå, men marinblå byxor förekom också. Strumporna var ljusblå med två marinblå ränder på överdelen.

Stoke City 1983–1985

Inför säsongen 1983/84 valde Stokes manager Richie Barker att byta taktik och börja med långbollar. Det gick dock inte hem, vare sig hos spelare eller fans, och Stoke lyckades bara vinna tre av de 24 första ligamatcherna. I december 1983 fick Barker också sparken. Han ersattes av assisterande managern Bill Asprey som värvade tillbaka Alan Hudson från Chelsea och sålde samtidigt Mickey Thomas till samma klubb. Resultaten förbättrades och kontraktet säkrades i säsongens sista match när man besegrade redan nedflyttningsklara Wolves med 4–0. Stoke slutade på artonde plats, på samma poäng som Coventry och två poäng före Birmingham som åkte ur. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Everton och i Ligacupen besegrade man Peterborough United och Huddersfield Town, men förlorade sedan mot Sheffield Wednesday. Målvakten Peter Fox spelade samtliga 48 tävlingsmatcher och Paul Maguire blev bäste målskytt med totalt tio mål varav nio i ligan.

Laguppställning 1983/84: 1 Peter Fox – 2 Steve Bould, 5 Paul Dyson, 6 Dave McAughtrie/Brendan O’Callaghan, 3 Peter Hampton – 4 Robbie James, 8 Sammy McIlroy, 10 Mickey Thomas/Alan Hudson – 7 Ian Painter, 9 Brendan O’Callaghan/Paul Maguire/Colin Russell, 11 Mark Chamberlain.

Sommaren 1984 lät Asprey Paul Maguire och Peter Hampton lämna klubben, men man hade inga pengar att köpa spelare för och fick därför låna spelare från andra klubbar. Stoke lyckades bara vinna tre matcher på hela säsongen och tog inte mer än sjutton poäng, mindre än något lag tidigare hade gjort. Laget gjorde bara 24 mål i ligan och släppte in 91. Stoke kom därför sist i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut mot Luton Town efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot division tre-laget Rotherham United. Steve Bould och Ian Painter spelade mest med totalt 42 matcher varav 38 i ligan och Painter blev även lagets bäste målskytt med totalt nio mål varav sex i ligan.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Ricoh. Umbro hade tagit fram en helt ny design på tröjorna som var vita med röda kritstrecksränder och röda ärmar. Även byxorna och strumporna var röda. Reservstället var i samma stil fast ljusblått och marinblått.

Southampton 1983/84

Southampton gjorde 1983/84 sin bästa säsong någonsin och slutade på andra plats i ligan, tre poäng efter mästarna Liverpool. Man tog sig även till semifinal i FA-cupen där det blev förlust mot Everton efter förlängning. I Ligacupen åkte man däremot ut mot division tre-laget Rotherham United i tredje omgången. Peter Shilton, David Armstrong och Nick Holmes spelade samtliga 42 ligamatcher och Steve Moran blev bäste målskytt med 21 ligamål vilket gav en delad tredjeplats i skytteligan. Moran stod för övrigt för ett hattrick i säsongens målrikaste match: seger med 8–2 över Coventry City i mars 1984. Nya spelare i laget var vänsterbacken Mark Dennis (Birmingham City), mittbacken Ken Armstrong (Kilmarnock) samt anfallarna Alan Curtis (Swansea City) och Frank Worthington (Sunderland). I mars 1984 återvände jugoslaviske högerbacken Ivan Golac till Southampton efter en kortare period i FK Belasica.

Laguppställning: 1 Peter Shilton – 2 Mick Mills/Reuben Agboola, 5 Ken Armstrong, 6 Mark Wright, 3 Mark Dennis/Mick Mills – 7 Nick Holmes, 4 Steve Williams, 10 David Armstrong – 8 Steve Moran, 9 Frank Worthington, 11 Danny Wallace.

Tröjorna som tillverkades av Patrick var av samma modell som 1980–83, men Air Florida ersatte Rank Xerox som sponsor.

Queens Park Rangers 1983–1985

Queens Park Rangers hade vunnit division två och var nu tillbaka i högsta serien. Laget kom på femte plats i tabellen och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I FA-cupen åkte man däremot ut direkt i tredje omgången mot Huddersfield och i Ligacupen slog man ut Crewe Alexandra, men förlorade sedan mot Ipswich. Målvakten Peter Hucker och vänsterbacken Ian Dawes spelade samtliga 42 ligamatcher. Simon Stainrod blev lagets bäste målskytt totalt sett med sexton mål varav tretton i ligan medan Clive Allen gjorde fjorton ligamål.

Laguppställning 1983/84: 1 Peter Hucker – 2 Warren Neill, 5 Steve Wicks, 6 Terry Fenwick, 3 Ian Dawes – 7 Gary Micklewhite/Mike Fillery, 4 Gary Waddock, 11 John Gregory – 9 Clive Allen, 10 Simon Stainrod, 8 Ian Stewart/Mike Fillery.

Sommaren 1984 lämnade managern Terry Venables klubben för att ta över Barcelona. Under hösten slog QPR ut KR Reykjavik ur UEFA-cupen, men åkte sedan ut på bortamålsregeln mot Partizan Belgrad efter 6–2 hemma och 0–4 borta. I ligan gick det inte alls lika bra som föregående säsong. Laget kom först på nittonde plats, en poäng före Norwich som åkte ur. QPR åkte även ur FA-cupen direkt i tredje omgången mot division tre-laget Doncaster Rovers. I Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Ipswich efter omspel.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Guinness. Hemmatröjan hade smala röda ränder mellan de blå och vita tvärränderna. Från början var Adidas-märket och klubbmärket röda, men så småningom bytte man till vita. Samtidigt blev Guinness-loggan något större. Under 1983/84 hade klubbmärket en banderoll med texten ”Div.2 Champions 1982 1983”. Till 1984/85 ändrades den till ”1st Division 1984 1985”. I bortamatcher mot lag med vita byxor eller strumpor spelade QPR i blå byxor eller strumpor. Reservstället bestod av tröjor med röda och svarta ränder på tvären samt svarta eller röda byxor och strumpor.

Notts County 1983/84

Efter tre säsonger i division ett åkte Notts County återigen ner i tvåan. Laget kom på 21:a plats i tabellen och åkte ur högsta serien tillsammans med Birmingham och Wolverhampton. I Ligacupen slog man ut Aldershot, men åkte sedan ut mot Birmingham efter tre omspelsmatcher. I FA-cupen slog Notts County ut Bristol City, Huddersfield och Middlesbrough, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Everton. John Chiedozie och David Hunt spelade mest med 40 ligamatcher var och Trevor Christie blev lagets bäste målskytt med nitton ligamål. Nya i laget var målvakten Seamus McDonagh (Bolton Wanderers) och mittfältaren Martin O’Neill (Norwich City). Vänsterbacken Nigel Worthington såldes till Sheffield Wednesday i februari 1984. I mars samma år lånades mittbacken Ken Armstrong in från Southampton och spelade tio ligamatcher i tröja nummer 5.

Laguppställning: 1 Seamus McDonagh/Mick Leonard, 2 Tristan Benjamin/Mark Goodwin/Simeon Hodson, 3 Nigel Worthington/David Clarke, 4 Mark Goodwin/Pedro Richards, 5 Brian Kilcline, 6 David Hunt, 7 Martin O’Neill, 8 Justin Fashanu/Iain McCulloch, 9 Trevor Christie, 10 Rachid Harkouk, 11 John Chiedozie.

Tröjorna tillverkades av Admiral och var av samma modell som Leicester City använde. Under hösten 1983 hade klubben ingen sponsor, men under säsongen tillkom Monarch som sponsor. Hemmatröjan var vit med smala svarta ränder i par och användes tillsammans med svarta byxor och vita strumpor. Reservtröjan var grön med gula ränder och användes tillsammans med gröna byxor och gula strumpor.

Norwich City 1983/84

Norwich upprepade fjolårets ligaplacering och kom återigen på fjortonde plats i tabellen 1983/84. I FA-cupen slog man ut både Aston Villa och Tottenham, men åkte sedan ut mot division två-laget Derby County. I Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Aston Villa. Chris Woods och Greg Downs spelade samtliga 42 ligamatcher och John Deehan blev bäste målskytt med femton ligamål.

Laguppställning: 1 Chris Woods – 2 Paul Haylock, 5 Åge Hareide, 6 Dave Watson, 3 Greg Downs – 7 Louie Donowa/John Devine, 4 Peter Mendham, 11 Dennis van Wijk – 8 Mick Channon, 9 John Deehan, 10 Keith Bertschin.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var av samma modell som 1982/83 fast med Poll Withey Windows som sponsor. I tv-sända matcher användes en sponsorlogga i mindre format.

Manchester United 1983/84

Säsongen 1983/84 inleddes med Charity Shield-matchen på Wembley mellan FA-cupvinnarna Manchester United och ligamästarna Liverpool. Två mål av Bryan Robson gav United segern med 2–0. I Cupvinnarcupen slog Manchester United ut tjeckiska Dukla Prag och bulgariska Spartak Varna. I vårens kvartsfinaler mötte man Barcelona och första mötet på Camp Nou vann spanjorerna med 2–0, men United vände underläget hemma på Old Trafford och vann med 3–0 efter två mål av Bryan Robson och ett av Frank Stapleton. I semifinalen mot Juventus tog det stopp efter 1–1 hemma och förlust 1–2 i Turin. Det gick inte lika bra i de inhemska cuperna. I FA-cupen åkte man ut mot division tre-laget Bournemouth i tredje omgången och i Ligacupen förlorade man mot ett annat division tre-lag, Oxford United, efter två omspelsmatcher i fjärde omgången. Manchester United var länge med och slogs om ligatiteln och man toppade även tabellen vid flera tillfällen, men en svag avslutning med bara två segrar de tio sista matcherna gjorde att laget fick nöja sig med fjärde plats.

Laguppställning: 1 Gary Bailey – 2 Mike Duxbury, 5 Kevin Moran, 6 Gordon McQueen, 3 Arthur Albiston – 8 Arnold Mühren, 4 Ray Wilkins, 7 Bryan Robson, 11 Arthur Graham – 9 Frank Stapleton, 10 Norman Whiteside. Även Remi Moses spelade ofta från start, i mitten av säsongen som ersättare för Robson på mittfältet eller för någon av ytterbackarna samt i slutet av säsongen som ersättare för Mühren. Frank Stapleton spelade samtliga 58 tävlingsmatcher och blev även lagets bäste målskytt med nitton mål varav tretton i ligan. Även Ray Wilkins spelade samtliga 42 ligamatcher. Ny i laget var vänsteryttern Arthur Graham från Leeds United.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var av samma modell som 1982/83. Skillnaderna var sponsorloggan där man tagit bort ordet Electronics och nu bara hade kvar ordet Sharp samt att inskriptionen ”FA Cup Winners 1983” var placerad under klubbmärket.

Liverpool 1983–1985

Efter säsongen 1982/83 gick Liverpools manager Bob Paisley i pension efter nio framgångsrika år och ersattes av Joe Fagan. Säsongen 1983/84 inleddes med Charity Shield-matchen mot Manchester United på Wembley, en match som United vann med 2–0. Som regerande ligamästare deltog Liverpool återigen i Europacupen och under hösten slog man ut danska Odense och spanska Athletic Bilbao. I vårens kvartsfinaler besegrades Benfica och i semifinalen blev det seger över Dinamo Bukarest. I finalen mötte man Roma på deras hemmaplan, Olympiastadion i Rom. Phil Neal gav Liverpool en tidig ledning, men Roberto Pruzzo kvitterade strax före paus. Det blev inga fler mål, inte heller i förlängningen, och matchen fick därför avgöras via straffsparksläggning. Liverpools målvakt Bruce Grobbelaar psykade italienarna från sin mållinje vilket möjligtvis bidrog till att Bruno Conti och Francesco Graziani missade för italienarna. Liverpool vann därmed matchen och tog sin fjärde europacuptitel.

I FA-cupen åkte Liverpool ut mot Brighton i fjärde omgången, men i Ligacupen tog man sig till final mot lokalkonkurrenten Everton. Matchen var mållös efter full tid och förlängning, men i omspelet tre dagar senare gjorde Liverpools Graeme Souness matchens enda mål i första halvlek. Liverpool vann därmed Ligacupen för fjärde året i rad. Även i ligan tog Liverpool hem segern. Laget slutade tre poäng före Southampton och blev engelska mästare för tredje året i rad, klubbens femtonde ligatitel.

Bruce Grobbelaar, Alan Hansen, Alan Kennedy och Sammy Lee spelade samtliga 67 tävlingsmatcher och Ian Rush blev bäste målskytt med totalt 47 mål varav 32 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i division ett.

Laguppställning Ligacupfinalen 1984: 1 Bruce Grobbelaar – 2 Phil Neal, 4 Mark Lawrenson, 6 Alan Hansen, 3 Alan Kennedy – 8 Sammy Lee, 10 Craig Johnston, 11 Graeme Souness, 5 Ronnie Whelan – 7 Kenny Dalglish, 9 Ian Rush; avbytare: 12 Michael Robinson. I Europacupfinalen var startelvan densamma med följande avbytare: 12 Michael Robinson, 13 Bob Bolder (målvakt), 14 Steve Nicol, 15 David Hodgson, 16 Gary Gillespie.

Sommaren 1984 såldes Graeme Souness till Sampdoria. In kom istället danske mittfältaren Jan Mølby från Ajax. Även säsongen 1984/85 inleddes för Liverpools del med Charity Shield, denna gång mot Everton som vann med 1–0 efter ett självmål av Grobbelaar. Liverpool inledde ligaspelet svagt med bara två segrar de elva första matcherna, men laget spelade upp sig och kom till slut på andra plats, tretton poäng efter Everton. Som regerande Europacupvinnare deltog Liverpool i såväl Interkontinentalcupen som Europeiska Supercupen. I den förstnämnda blev det förlust med 1–0 mot argentinska Independiente, en match som spelades i Tokyo i december. I januari föll Liverpool med 2–0 mot Juventus i Europeiska Supercupen som spelades i Turin.

I Ligacupen åkte Liverpool ut mot Tottenham Hotspur i fjärde omgången, men i FA-cupen tog man sig till semifinal mot Manchester United. Matchen slutade 2–2 efter att Paul Walsh kvitterat med en minut kvar av förlängningen. I omspelsmatchen förlorade dock Liverpool med 2–1. I Europacupen slog Liverpool under hösten ut polska Lech Poznan och portugisiska Benfica. Under våren fortsatte det med segrar över Austria Wien i kvartsfinalen och Panathinaikos i semifinalen. Finalen mot Juventus på Heyselstadion i Bryssel kom att bli ihågkommen för allt annat än fotbollen. Läktarbråk ledde till att 39 människor miste livet och engelska klubbar blev bannlysta från europeiskt cupspel i fem år. Matchen slutade 1–0 till Juventus efter ett straffsparksmål av Michel Platini i andra halvlek.

Bruce Grobbalaar och Phil Neal spelade samtliga 64 tävlingsmatcher och John Wark blev lagets bäste målskytt med totalt 27 mål varav 18 i ligan.

Laguppställning Europacupfinalen 1985: 1 Bruce Grobbelaar – 2 Phil Neal, 4 Mark Lawrenson, 6 Alan Hansen, 3 Jim Beglin – 5 Steve Nicol, 8 Ronnie Whelan, 11 John Wark, 10 Paul Walsh – 7 Kenny Dalglish, 9 Ian Rush; avbytare: 13 Sammy Lee, 14 Gary Gillespie, 15 Jan Mølby, 16 Craig Johnston, 17 Chris Pile (målvakt). Alan Kennedy var från början ordinarie vänsterback, men skadade sig i slutet av mars 1985 vilket gav Jim Beglin chansen att etablera sig i startelvan.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Crown Paints. Fram till och med december 1983 användes samma tröjor som 1982/83, men i tv-sända matcher var sponsorloggan mindre. Den lilla Crown Paints-loggan på två rader syntes så dåligt att man ersatte den med ett enkelt typsnitt på en rad. I Europacupfinalen 1984 spelade man med tröjor utan reklam och med inskriptionen ”European Cup Final / Rome 1984” runt klubbmärket. Till säsongen 1984/85 introducerades en ny gulrandig bortatröja. Denna användes, utan reklam, i Interkontinentalcupen. Där var det tänkt att Mark Lawrenson skulle spelat i tröja nummer 4, men han skadade sig på träning och ersattes av Gary Gillespie i tröja nummer 15. Detta var sista säsongen med Umbro som leverantör, och i Europacupfinalen 1985 dök Liverpool upp i nya tröjor från Adidas. Denna modell kom sedan att användas de följande två säsongerna.

Leicester City 1983–1985

Leicester City var tillbaka i division ett, men inledningen på säsongen blev mindre lyckad. Efter sex raka förluster låg man sist i tabellen, men efter att ha åkt ur Ligacupen efter straffsparksläggning mot Chelsea i oktober blev det bara två förluster på de kommande femton ligamatcherna. Leicester säkrade kontraktet genom seger över Nottingham Forest den 5 maj och slutade till slut på femtonde plats, på samma poäng som Norwich, Luton och West Bromwich. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Crystal Palace. Ian Wilson spelade mest med totalt 44 matcher varav 41 i ligan och Gary Lineker blev lagets bäste målskytt med 22 mål, samtliga i ligan.

Laguppställning 1983/84: 1 Mark Wallington – 2 Bobby Smith, 5 Bob Hazell, 6 John O’Neill, 3 Ian Wilson – 7 Steve Lynex, 4 Kevin MacDonald, 10 Paul Ramsey, 11 Ian Banks/Andy Peake – 8 Gary Lineker, 9 Alan Smith.

Nästa säsong, 1984/85, slutade Leicester återigen på femtonde plats i ligan, faktiskt med lika många poäng (51) som 1983/84. I FA-cupen slog man ut Burton Albion (efter omspel) och Carlisle United, men åkte sedan ut mot Millwall. I Ligacupen slog Leicester ut Brentford Town, men förlorade sedan mot Luton Town. Steve Lynex och John O’Neill spelade samtliga 49 tävlingsmatcher och Gary Lineker blev återigen bäste målskytt med totalt 29 mål varav 24 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung tillsammans med Chelseas Kerry Dixon.

Tröjorna tillverkades av Admiral och sponsor var Ind Coope. Hemmatröjan var blå med smala vita ränder i par och med vit V-hals och vita muddar med två blå ränder. Byxorna var vita med tre blå ränder på sidorna och strumporna var vita med två par blå ränder på överdelen. Reservstället var i samma stil fast grönt med gula detaljer. Sponsorloggan fanns i två varianter. Från början var den inbäddad i tröjans design med bokstäverna på blå botten, men senare gjorde man loggan mer utdragen på längden och placerade den ovanpå de vita ränderna, utan blå botten.