Säsongen 1982/83 slutade Coventry City på nittonde plats i ligan, bara en poäng före Manchester City som åkte ur. I Ligacupen slog man ut Fulham på fler gjorda bortamål i andra omgången, men åkte sedan ut mot Burnley. I FA-cupen slog Coventry ut Worcester City i tredje omgången, men åkte sedan ut mot Norwich City efter omspel. Gary Gillespie spelade samtliga 42 ligamatcher och Steve Whitton blev lagets bäste målskytt med tolv ligamål.
Laguppställning: 1 Les Sealey, 2 Danny Thomas, 3 Brian Roberts, 4 Steve Jacobs/Ian Butterworth, 5 Paul Dyson, 6 Gary Gillespie, 7 Steve Whitton, 8 Gerry Francis, 9 Mark Hateley, 10 Garry Thompson/Jim Melrose, 11 Steve Hunt. Garry Thompson såldes till West Bromwich Albion i februari 1983 och Jim Melrose, som hade värvats från Leicester City i september 1982, tog hans plats.
Coventry behöll samma tröjor som 1981/82, men tröjnumren var i en annan stil. Den ljusblå och den röda tröjan utan reklam som användes i tv-sända matcher hade denna säsong V-hals istället för krage. Det fanns även en gul reservtröja med vit V-hals och vita muddar och med Talbot-reklam.
Birmingham City var inblandat i bottenstriden 1982/83, men man slutade på sjuttonde plats i tabellen och klarade sig kvar, på samma poäng som Sunderland och tre poäng före Manchester City som åkte ur. I FA-cupen slog man ut Walsall i tredje omgången, men förlorade sedan mot Crystal Palace och i Ligacupen tog man sig till fjärde omgången där det blev förlust mot Burnley. Mittbacken Noel Blake, nyförvärv från Aston Villa, spelade mest med totalt 44 matcher varav 37 i ligan. Mick Ferguson, som hade lånats in från Everton, blev lagets bäste målskytt med åtta mål, samtliga i ligan.
Laguppställning 1982/83: 1 Tony Coton – 2 Jim Hagan, 5 Noel Blake, 6 Kevan Broadhurst, 3 Mark Dennis/Pat van den Hauwe – 7 Kevin Dillon, 4 Byron Stevenson, 10 Alan Curbishley, 11 Ian Handysides – 8 Mick Ferguson, 9 Mick Harford.
Säsongen 1983/84 kunde Birmingham inte rädda nytt kontrakt. Laget kom på tjugonde plats i tabellen och åkte ner i division två tillsammans med Notts County och Wolverhampton Wanderers. Sejouren i tvåan blev dock bara ettårig. 1984/85 kom Birmingham på andra plats, två poäng efter Oxford United, och tog därmed klivet upp i ettan igen.
Birminghams tröjor tillverkades från och med 1982/83 av Patrick. Hemmatröjan var blå med vit krage och muddar, tunna vita linjer på framsidan och med centralt placerat klubbmärke. Under 1982/83 var strumporna vita, men 1983/84 bytte man till röda strumpor. Säsongen 1984/85 tillkom Ansells Beer som sponsor. Som reservställ användes i första hand vita tröjor i samma stil som hemmatröjan tillsammans med blå byxor och röda strumpor. 1982/83 fanns ett gult tredjeställ och från och med 1983/84 fanns ett rött tredjeställ.
Aston Villa var regerande Europacupvinnare och deltog därför i Europacupen även 1982/83. Man slog ut Besiktas och Dinamo Bukarest, men föll sedan mot Juventus i kvartsfinalen. I januari 1983 mötte Aston Villa Barcelona i Europeiska Supercupen. I första mötet på Camp Nou vann spanjorerna med matchens enda mål, och i returen på Villa Park tog Aston Villa ledningen genom Gary Shaw med tio minuter kvar. Den sammanlagda ställningen var därmed 1–1 och matchen gick till förlängning. Gordon Cowans och Ken McNaught gjorde ytterligare två mål för Villa som därmed vann med 3–0 och sammanlagt 3–1. I ligan slutade laget på sjätte plats och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I Ligacupen blev det förlust mot Notts County redan i andra omgången och i FA-cupen tog man sig till kvartsfinal, men föll där mot Arsenal. Gordon Cowans spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Gary Shaw med sjutton ligamål och Peter Withe med sexton.
Laguppställning: 1 Nigel Spink/Jimmy Rimmer – 2 Gary Williams/Mark Jones, 4 Allan Evans, 5 Ken McNaught, 3 Colin Gibson/Gary Williams – 7 Des Bremner, 10 Gordon Cowans, 6 Dennis Mortimer – 9 Peter Withe, 8 Gary Shaw, 11 tony Morley.
Tröjorna var av samma modell som 1981/82, men hade nu en sponsorlogga i form av Davenports. Nedanför klubbmärket återfanns inskriptionen ”Champions of Europe” som en påminnelse om att laget hade vunnit Europacupen föregående säsong. I Europacupen var klubbmärket placerat på vänster bröst och Le coq sportif-loggan på höger bröst istället för på ärmarna. I Europacupmatcherna användes även en annan typ av tröjnummer.
Arsenal var kvalificerade för UEFA-cupen 1982/83, men åkte ut mot Spartak Moskva redan i första omgången. Däremot tog man sig till semifinal i både FA-cupen och Ligacupen, där det dock blev förlust mot Manchester United båda gångerna. I ligan slutade Arsenal på tionde plats, fem placeringar sämre än året innan. Brian Talbot och Kenny Sansom spelade mest med 58 matcher var (varav 42 respektive 40 i ligan) samt Paul Davis med 57 matcher varav 41 i ligan. Tony Woodcock, nyförvärv från FC Köln, blev lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav fjorton i ligan. Övriga nyförvärv var centern Lee Chapman från Stoke City och jugoslaviske mittfältaren Vladimir Petrović som kom från Röda Stjärnan i december.
Laguppställning: 1 George Wood/Pat Jennings, 2 John Hollins, 3 Kenny Sansom, 4 Brian Talbot, 5 David O’Leary, 6 Chris Whyte/Peter Nicholas, 7 Paul Davis, 8 Alan Sunderland, 9 Lee Chapman/Stewart Robson/Vladimir Petrović, 10 Tony Woodcock, 11 Graham Rix.
Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var JVC. Efter femton år med samma tröjor var det dags för förnyelse. Årets tröja hade röd V-hals och en marinblå linje vid axlarna. Även byxorna hade en marinblå linje längs sidorna och strumporna var röd- och marinblå-randiga. Reservtröjan var grön med marinblå ärmar och kompletterades av marinblå byxor samt grön- och marinblå-randiga strumpor.
Säsongen 1981/82 infördes systemet med tre poäng för seger. Liverpool vann ligan på 87 poäng och blev engelska mästare för trettonde gången. Liverpool vann även Ligacupen efter finalseger över Tottenham Hotspur. Ipswich Town, Manchester United, Arsenal och Southampton slutade på platserna 2, 3, 5 och 7 och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Fyran Tottenham vann FA-cupen genom att besegra Queens Park Rangers efter omspel och kvalificerade sig för Cupvinnarcupen. Även sexan Swansea City fick en plats i Cupvinnarcupen tack vare seger i walesiska cupen. Fjolårets ligamästare Aston Villa vann Europacupen efter att ha besegrat Bayern München i finalen. Leeds United, Wolverhampton Wanderers och Middlesbrough tog hand om de tre sista platserna och åkte ner i tvåan. Skytteligavinnare blev Kevin Keegan, Southampton, med 26 mål. Steve Perryman, Tottenham Hotspur, blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association) utsåg Kevin Keegan till Årets spelare. Steve Moran, Southampton, blev utsedd till Årets unga spelare.
Här är alla hemmatröjor i division ett 1981/82. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.
Fem olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Adidas och Umbro med åtta lag var medan tre lag använde Le coq sportif, två använde Patrick och ett Talbot Sports. Så här var tröjtillverkarna fördelade:
Adidas – Birmingham City, Brighton and Hove Albion, Ipswich Town, Manchester United, Middlesbrough, Nottingham Forest, Notts County och West Ham United
Umbro – Arsenal, Everton, Leeds United, Liverpool, Manchester City, Stoke City, West Bromwich Albion och Wolverhampton Wanderers
Le coq sportif – Aston Villa, Sunderland och Tottenham Hotspur
Patrick – Southampton och Swansea City
Talbot Sports – Coventry City
Här är ligatabellen 1981/82. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.
Säsongen 1980/81 inleddes med Charity Shield-matchen mot Liverpool (förlust 0–1), dit West Ham var kvalificerat tack vare segern i 1980 års FA-cup. Som regerande FA-cupvinnare deltog West Ham i Cupvinnarcupen. Under hösten 1980 slog man ut Real Madrids reservlag Castilla samt rumänska Poli Timișoara, men i vårens kvartsfinaler blev det förlust mot Dinamo Tbilisi. Laget gick även till final i Ligacupen där man mötte Liverpool. Efter 90 mållösa minuter tog Liverpool ledningen med två minuter kvar av förlängningen, men precis före slutet kvitterade West Ham genom Ray Stewart och ordnade därmed omspel. Paul Goddard gav West Ham en tidig ledning i omspelet, men Liverpool vände och vann med 2–1. I årets FA-cup åkte West Ham ut efter två omspelsmatcher mot Wrexham i tredje omgången, men i ligan gick det desto bättre. Laget tog hem seriesegern i division två och tog därmed steget upp i högsta divisionen. Totalt spelade laget 61 tävlingsmatcher under säsongen. Målvakten Phil Parkes och mittfältaren Geoff Pike spelade samtliga 61 matcher och David Cross blev bäste målskytt med totalt 33 mål varav 22 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i division två.
Laget i Ligacupfinalerna 1981: 1 Phil Parkes – 2 Ray Stewart, 4 Billy Bonds, 5 Alvin Martin, 3 Frank Lampard – 7 Jimmy Neighbour, 10 Trevor Brooking, 11 Geoff Pike, 6 Alan Devonshire – 8 Paul Goddard, 9 David Cross; avbytare: Stuart Pearson.
Återkomsten i division ett 1981/82 slutade med en niondeplats för West Ham. I Ligacupmatcherna hösten 1981 slog man ut Derby County, men förlorade sedan mot West Bromwich Albion efter två omspelsmatcher. I början av januari 1982 slog man ut Everton i FA-cupens tredje omgång, men därefter blev det förlust mot Watford. Samma månad värvade man ett par spelare: belgiske högeryttern François Van der Elst från New York Cosmos samt skotske försvararen Neil Orr från Greenock Morton. Ray Stewart spelade samtliga 49 tävlingsmatcher och David Cross blev bäste målskytt med totalt 20 mål varav sexton i ligan.
Inför säsongen 1982/83 såldes David Cross till Manchester City. In kom istället skotten Sandy Clark från Airdrieonians som dock bara stannade en säsong. I ligan kom West Ham på åttonde plats. I FA-cupen förlorade man mot Manchester United i tredje omgången, men i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det dock blev förlust mot Liverpool. Phil Parkes spelade samtliga 50 tävlingsmatcher och bästa målskyttar blev Paul Goddard och François Van der Elst med totalt tolv mål var varav tio respektive nio i ligan.
Tröjorna tillverkades av Adidas. Hemmatröjan var vinröd med ljusblå ärmar med tre vinröda ränder. Dessa användes i första hand med vita byxor och strumpor, men i bortamatcher mot lag med vita byxor spelade West Ham i ljusblå byxor och strumpor. De ljusblå byxorna och strumporna hörde normalt sett till reservstället som kompletterades av vita tröjor med tre vinröda och två ljusblå ränder längs ärmarna. Det förekom även att den vita tröjan användes tillsammans med de vita byxorna och strumporna.
Efter några framgångsrika år började det gå sämre för West Bromwich Albion. Säsongen 1981/82 kom laget först på sjuttonde plats i tabellen, bara två poäng före Leeds United som åkte ur och lika många poäng som Birmingham, Stoke City och Sunderland. Däremot tog man sig till semifinal i både FA-cupen och Ligacupen. Där blev det dock förlust mot Queens Park Rangers respektive Tottenham Hotspur. West Bromwich deltog även i UEFA-cupen, men åkte ut mot schweiziska Grasshoppers i första omgången. John Wile spelade samtliga 42 ligamatcher och Cyrille Regis blev bäste målskytt med sjutton ligamål.
Laguppställning: 1 Tony Godden/Mark Grew, 2 Brendon Batson, 3 Derek Statham, 4 Martyn Bennett, 5 John Wile, 6 Ally Robertson, 7 Romeo Zondervan/Nicky Cross/Martin Jol, 8 Ally Brown/Andy King, 9 Cyrille Regis, 10 Gary Owen, 11 Steve MacKenzie. Bryan Robson och Remi Moses inledde säsongen som ordinarie, men såldes under hösten till Manchester United.
Tröjorna som tillverkades av Umbro liknade den modell som användes 1977–81, men hade något smalare ränder. Klubben hade också en sponsor i form av BSR vars logga var placerad på tröjorna.
Swansea City hade kommit på tredje plats i division två och spelade nu i högsta serien för första gången. Laget hade även vunnit walesiska cupen 1981 och var därför kvalificerade för Cupvinnarcupen 1981/82. Där blev det dock förlust mot östtyska Lokomotive Leipzig redan i första omgången. Swansea vann dock återigen walesiska cupen efter finalseger över Cardiff City och kvalificerade sig på nytt för Cupvinnarcupen. I ligan var det inte många som trodde på Swansea, men laget överraskade och slutade på sjätte plats. Målvakten Dai Davies, nyförvärv från Wrexham, och mittfältaren Robbie James spelade mest med totalt 53 matcher var varav 41 respektive 42 i ligan. James blev även lagets bäste målskytt med totalt 20 mål varav femton i ligan och Bob Latchford, nyförvärv från Everton stod för femton mål varav tolv i ligan. Bland övriga nyförvärv fanns Ray Kennedy som kom från Liverpool i januari 1982. Spelande tränare var Kennedys gamla lagkamrat i Liverpool, John Toshack, som hade tagit Swansea från fjärde till första divisionen.
Laguppställning 1981/82: 1 Dai Davies, 2 Neil Robinson/Gary Stanley, 3 Džemal Hadžiabdić, 4 Ante Rajković/Colin Irwin, 5 Colin Irwin/Ray Kennedy, 6 John Mahoney/Ante Rajković, 7 Alan Curtis, 8 Robbie James, 9 Leighton James, 10 Max Thompson/Nigel Stevenson, 11 Bob Latchford.
I Cupvinnarcupen hösten 1982 slog Swansea ut Sliema Wanderers från Malta med sammanlagt 17–0 (12–0 hemma och 5–0 borta), men i andra omgången åkte man ut mot Paris Saint-Germain. Laget vann dock walesiska cupen för tredje året i rad, men i ligan kunde man inte upprepa succén. Swansea slutade näst sist i tabellen och åkte ner i division två. Även 1983/84 blev det nedflyttning efter att ha slutat näst sist i division två och i Cupvinnarcupen åkte man ut redan i kvalet mot Magdeburg.
Tröjorna tillverkades av Patrick. Hemmatröjan var vit och användes oftast tillsammans med vita byxor och strumpor, men i vissa matcher mot lag med vita byxor användes svarta byxor. Två olika reservställ användes: en röd tröja med svarta byxor och strumpor samt en blå tröja med blå byxor och strumpor.
Sunderland undvek precis nedflyttning säsongen 1981/82. Laget kom på nittonde plats i tabellen, två poäng före Leeds som åkte ur och med lika många poäng som Birmingham, West Bromwich och Stoke. I FA-cupen slog man ut Rotherham United efter omspel i tredje omgången, men förlorade sedan mot Liverpool. Även i Ligacupen slog man ut Rotherham, men åkte ur mot Crystal Palace i tredje omgången. Nick Pickering spelade mest med totalt 43 matcher varav 37 i ligan (även Mick Buckley spelade 37 ligamatcher). Gary Rowell blev lagets bäste målskytt med totalt elva mål varav nio i ligan.
Laguppställning 1981/82: 1 Chris Turner/Barry Siddall, 2 Joe Hinnigan, 3 Iain Munro, 4 Rob Hindmarch, 5 Jeff Clarke/Gordon Chisholm, 6 Shaun Elliott, 7 Mick Buckley, 8 Ally McCoist, 9 Gary Rowell, 10 Nick Pickering, 11 Stan Cummins.
Bland de nya spelarna 1982/83 fanns Ian Atkins (försvarare/mittfältare, Shrewsbury Town), Leighton James (vänsterytter, Swansea City) och Frank Worthington (anfallare, Leeds United). Sunderland kom på sextonde plats i ligan, återigen på samma poäng som Birmingham. I FA-cupen blev det förlust mot Manchester City efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Wolverhampton i andra omgången, men förlorade mot Norwich efter omspel i tredje omgången. Nick Pickering var återigen den som spelade flest matcher med totalt 44 varav 39 i ligan och även denna säsong blev Gary Rowell bäste målskytt med totalt arton mål varav sexton i ligan.
Tröjorna tillverkades av Le coq sportif, som hade tagit fram en för Sunderland okonventionell design. Tröjorna var övervägande vita med smala röda och svarta ränder och användes tillsammans med röda byxor och strumpor. Reservtröjan var ljusblå med tunna mörkblå ränder och användes tillsammans med mörkblå byxor och ljusblå strumpor. Numren på hemmatröjan var av den traditionella sorten, medan de på reservtröjan var i en modern 3D-stil, samma som på Tottenhams tröjor.
Stoke City var under säsongen 1981/82 inblandat i bottenstriden, men man klarade sig kvar efter att ha slutat på artonde plats på lika många poäng som Birmingham, West Bromwich och Sunderland. Dessa fyra var bara två poäng före Leeds som åkte ur. I både FA-cupen och Ligacupen åkte man ur direkt mot Manchester City respektive Norwich. Paul Bracewell spelade samtliga 45 tävlingsmatcher och Lee Chapman blev bäste målskytt med totalt sjutton mål varav sexton i ligan. Under säsongen såldes unge talangen Adrian Heath och veteranen Mike Doyle till Everton respektive Bolton Wanderers. I samma veva värvades engelske landslagsmittbacken Dave Watson från Southampton och nordirländske mittfältaren Sammy McIlroy från Manchester United. Även vänsterbacken Derek Parkin anlände på fri transfer från Wolverhampton i mars 1982.
Laguppställning 1981/82: 1 Peter Fox, 2 Ray Evans, 3 Peter Hampton, 4 Alan Dodd, 5 Brendan O’Callaghan/Dave Watson, 6 Denis Smith/David McAughtrie, 7 Peter Griffiths/Sammy McIlroy, 8 Adrian Heath/Brendan O’Callaghan, 9 Lee Chapman, 10 Paul Bracewell, 11 Paul Maguire.
Sommaren 1982 lämnade mittbacken Denis Smith klubben efter fjorton säsonger för att bli spelande tränare i York City. Bland de nya i laget fanns mittbacken George Berry från Wolverhampton och yttrarna Mark Chamberlain och Mickey Thomas från Port Vale respektive Brighton. Stoke förbättrade sig och slutade på trettonde plats i tabellen, på samma poäng som West Bromwich och Southampton. I Ligacupen åkte man ut direkt mot West Ham i andra omgången och i FA-cupen besegrade man Sheffield United efter omspel i tredje omgången, men förlorade sedan mot Liverpool. Bracewell, McIlroy och Thomas spelade mest och missade bara en match under säsongen. Mickey Thomas blev bäste målskytt med totalt tolv mål varav elva i ligan.
Tröjorna tillverkades av Umbro och var av samma modell som tidigare, men klubben var nu sponsrad av Ricoh vars logga var placerad på tröjorna. Under 1981/82 satt loggan direkt på de röda och vita ränderna, men 1982/83 satt den på en vit ruta. Tröjnumren var i Umbros nya kantiga stil med outlines.
