6 augusti 2025

Tottenham Hotspur 1988/89

Tottenham Hotspur inledde säsongen 1988/89 med bara en seger (3–2 hemma mot Middlesbrough) på de tio första ligamatcherna. Dessutom fick man två poängs avdrag på grund av att man saknade säkerhetscertifikat. Dessa poäng fick man dock senare tillbaka. Tottenham låg sist i tabellen efter tio matcher, men därefter vann man sex av nio matcher och förlorade bara en gång (1–0 borta mot Everton). Det gjorde att man vid årsskiftet hade klättrat upp till nionde plats.

1989 började dock inte bra med tre förluster och två oavgjorda på de fem första matcherna. Mot slutet av februari började laget att komma igång och på de fjorton sista matcherna blev det nio segrar och bara två förluster. Sin största seger tog Tottenham i näst sista matchen då man besegrade Millwall med 5–0 borta i Londonderbyt. I denna match svarade Paul Stewart för ett hattrick. Tottenham Hotspur slutade därmed på sjätte plats i ligan 1988/89, sju placeringar bättre än föregående säsong.

Tottenham åkte ut direkt i tredje omgången av FA-cupen efter förlust med 1–0 mot division två-laget Bradford City. I Ligacupens andra omgång slog man ut Notts County från division tre i ett dubbelmöte. Det blev 1–1 i första matchen och seger med 2–1 i returen. I nästa omgång blev det en mållös match mot Blackburn Rovers och matchen gick till omspel. Även omspelet stod 0–0 efter 90 minuter, men efter förlängning kunde Spurs vinna med 2–1. Det blev sedan förlust med 2–1 mot Southampton i fjärde omgången.

Spelarna i Tottenham Hotspur 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Bobby Mimms/Erik Thorstvedt, 2 Guy Butters, 3 Mitchell Thomas/Chris Hughton, 4 Terry Fenwick, 5 Chris Fairclough, 6 Gary Mabbutt, 7 Paul Walsh, 8 Paul Gascoigne, 9 Chris Waddle, 10 Paul Stewart, 11 Paul Allen.

Bobby Mimms vaktade målet de tjugo första ligamatcherna, men i december 1988 värvade klubben den norske målvakten Erik Thorstvedt från IFK Göteborg. Norrmannen gjorde debut mot Nottingham Forest den femtonde januari 1989 och stod därefter i mål i samtliga återstående matcher. Mittbacken Gary Mabbutt spelade samtliga 44 liga- och cupmatcher som Tottenham deltog i. Chris Waddle blev lagets bäste målskytt med fjorton mål av vilka samtliga tillkom i ligan. Dessutom stod Paul Stewart, nyförvärv från Manchester City, för tretton fullträffar varav tolv i ligan och ett i Ligacupen. Förutom Stewart var även Paul Gascoigne ny i klubben. Han kom från Newcastle för den brittiska rekordsumman 2,2 miljoner pund. I november anlände även den spanske mittfältaren Nayim på lån från Barcelona och i december värvades den isländske försvararen Gu∂ni Bergsson från Valur. Manager var Terry Venables som gjorde sin andra säsong i klubben.

Tröjorna

Hummel levererade tröjorna till Tottenham Hotspur 1988/89 och sponsor var bryggeriet Holsten. Hemmatröjan var likadan som 1987/88 men med en uppdaterad Holsten-logotyp. Man introducerade dock en ny bortatröja. Denna var gul med gul och marinblå V-hals samt två marinblå V-former (chevrons) på ärmarna. Tillhörande byxor var gula med två stycken V-former på höger ben och klubbens initialer THFC på vänster ben.

4 augusti 2025

Sheffield Wednesday 1988/89

Sheffield Wednesday inledde säsongen 1988/89 med att besegra Luton Town med 1–0 hemma på Hillsborough. Efter 1–1 borta mot Nottingham Forest följt av två förluster vann laget sedan tre matcher i rad. Till den sista av dessa, 2–1 borta mot Southampton, hade Peter Eustace blivit utsedd till tillförordnad manager. Detta beroende på att Howard Wilkinson hade avgått för att ta över Leeds United. Eustace tid som manager blev dock mindre lyckad. Efter segern över Southampton låg Wednesday femma i tabellen, men därefter vann man bara en match (1–0 borta mot Middlesbrough den 26:e november) under hösten och vintern. Laget sjönk till artonde plats vilket skulle innebära nedflyttning.

Peter Eustace fick sparken och in kom istället Ron Atkinson. Han kom närmast från Atlético Madrid varifrån han hade fått sparken efter endast tre månader som manager. På de femton återstående matcherna ledde Atkinson sitt nya lag till fem segrar och fyra oavgjorda. Det räckte för att rädda kvar i klubben i högsta divisionen. Sheffield Wednesday slutade på femtonde plats i ligan 1988/89, tre poäng ovanför nedflyttningsstrecket.

I FA-cupens tredje omgång slog Sheffield Wednesday ut Torquay United med 5–1, men därefter förlorade man med 1–2 mot Blackburn Rovers. Inte gick det bättre i Ligacupen. I andra omgångens dubbelmöte med Blackpool blev det förlust med 2–0 i första mötet på bortaplan. Wednesday vann returen med 3–1 efter förlängning, men Blackpool gick vidare med sammanlagt 3–3 och fler gjorda bortamål. Sheffield Wednesday deltog även i Full Members’ Cup (Simod Cup) 1988/89, men åkte ut direkt efter förlust med 1–0 mot Queens Park Rangers.

Spelarna i Sheffield Wednesday 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Chris Turner, 2 Mel Sterland/Alan Harper, 3 Nigel Worthington, 4 Nigel Pearson/Ian Cranson/Carlton Palmer, 5 Lawrie Madden/Nigel Pearson, 6 Ian Cranson/Lawrie Madden, 7 Gary Megson/Mark Proctor/David Bennett, 8 Mark Proctor/David Hirst/Greg Fee, 9 Colin West/Imre Varadi/Steve Whitton, 10 David Hirst/Siggi Jónsson, 11 Tony Galvin/Siggi Jónsson/Dean Barrick.

Nigel Pearson deltog i 42 av de 43 liga- och cupmatcherna under säsongen (han missade en ligamatch). David Hirst blev lagets bäste målskytt med totalt nio mål varav sju i ligan. Nya spelare inför säsongen var Chris Turner (Manchester United), Alan Harper (Everton) och David Hodgson (Xeres, Spanien). I januari 1989 anlände även Wilf Rostron (Watford) och Darren Wood (Chelsea). Senare, i februari och mars, fyllde man på spelartruppen med Carlton Palmer (West Bromwich Albion), Steve Whitton (Birmingham City) och David Bennett (Coventry City).

Tröjorna

Till säsongen 1988/89 tog Umbro fram en ny bortatröja till Sheffield Wednesday. Denna hade gröna, vita och blå ränder på tvären. Samma design hade Chelseas tredjetröja, fast med rött istället för grönt och en annan typ av krage. Sheffield Wednesday använde bortatröjan tillsammans med gröna byxor med blå och vita fält på sidorna samt gröna strumpor med vit överdel. Hemmatröjan var likadan som 1987/88, men i början av säsongen saknade man sponsor. Till matchen mot Tottenham den 20:e november 1988 hade klubben fått en sponsor i form av VT Plastics. En annan skillnad mot föregående säsong var att man nu använde blå byxor på hemmaplan. I vissa bortamatcher hände det dock att Wednesday spelade i vita byxor eller blå strumpor.

Sheffield Wednesday 1988/89 (alternativ hemma)

18 juli 2025

Queens Park Rangers 1988/89

Queens Park Rangers hade kommit femma i ligan 1988, men inledningen på 1988/89 blev inte lika bra. Det blev sju förluster och bara fyra segrar på de fjorton första matcherna. Laget låg då på trettonde plats i tabellen. QPR avslutade sedan 1988 med två segrar (2–1 hemma mot Coventry den tredje december samt 4–1 borta mot Southampton på nyårsafton) och däremellan två oavgjorda och en förlust.

Det blev ingen seger (tre förluster och fyra oavgjorda) på de sju första matcherna efter nyår vilket gjorde att man sjönk till sextonde plats. Queens Park Rangers hittade dock formen under våren 1989. Laget vann åtta av elva matcher och förlorade bara en gång (1–4 borta mot Everton den första april). Det blev sedan ytterligare en förlust, 0–2 borta mot Liverpool, i säsongens sista match. Den fina avslutningen gjorde att Queens Park Rangers klättrade upp till en slutlig niondeplats i ligan 1988/89.

Queens Park Rangers mötte Manchester United i FA-cupens tredje omgång. Matchen blev mållös och omspelet slutade 2–2 efter förlängning. I den andra omspelsmatchen var United det bättre laget och vann med 3–0. I Ligacupen tog sig QPR till femte omgången. På vägen besegrade man Cardiff City (2–0 hemma, 1–1 borta), Charlton Athletic (2–1) och Wimbledon (0–0, 1–0 efter omspel). Därefter blev det förlust med 2–5 mot Nottingham Forest.

Laget deltog i ytterligare två turneringar under 1988/89: Football League Centenary Trophy och Full Members’ Cup. I den förra blev det förlust direkt med 1–0 mot Arsenal. I den senare slog man ut Sheffield Wednesday (1–0 efter förlängning) och Watford (1–1 efter förlängning, 2–1 på straffar), men i semifinalen blev det förlust med 1–0 mot Everton.

Spelarna i Queens Park Rangers 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 David Seaman – 2 Wayne Fereday/Simon Barker/Alan McDonald/Justin Channing, 3 Mark Dennis/Martin Allen, 4 Paul Parker, 5 Alan McDonald, 6 Danny Maddix/Nigel Spackman, 7 Martin Allen/Mark Falco/Andy Gray, 8 Trevor Francis/David Kerslake, 9 Wayne Fereday/Colin Clarke, 10 Mark Stein/Dean Coney/Peter Reid, 11 Kevin Brock/Andy Sinton.

Målvakten David Seaman spelade 46 av de 51 liga- och cupmatcherna varav 35 i ligan. Mark Falco blev lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tolv i ligan. Bland nyförvärven sommaren 1988 fanns mittfältarna Simon Barker (Blackburn Rovers) och Osvaldo Ardiles (Tottenham Hotspur) samt anfallaren Mark Stein (Luton Town). Efter nyår och under våren anlände även Nigel Spackman (Liverpool), Andy Gray (Aston Villa), Peter Reid (Everton), Colin Clarke (Southampton) och Andy Sinton (Brentford).

Tröjorna

Tröjorna som Queens Park Rangers använde under 1988/89 var i stort sett likadana som tidigare. De blå och vita ränderna var dock placerade annorlunda. Siffrorna på ryggen var också något annorlunda jämfört med tidigare. Man behöll samma byxor och strumpor som 1987/88 och precis som tidigare spelade QPR i blå byxor och strumpor i vissa bortamatcher. Den rödsvarta bortatröjan var även den likadan som föregående säsong. Till denna tröja använde man antingen svarta eller röda byxor och strumpor.

Queens Park Rangers 1988/89 (alternativ hemma)

16 juli 2025

Nottingham Forest 1988/89

Nottingham Forest inledde ligasäsongen 1988/89 med en 2–1-förlust borta mot Norwich City. Det blev sedan fem oavgjorda matcher i rad innan första segern kom, 2–1 borta mot Queens Park Rangers. Resultaten fortsatte att gå upp och ner och laget vann bara tre av de följande elva matcherna fram till annandag jul. Nottingham Forest låg då tolva i tabellen, men på nyårsafton besegrade man Sheffield Wednesday med 3–0 borta. Det var starten på en fem matcher lång segersvit som tog upp laget till fjärde plats. Det blev sedan två oavgjorda samt däremellan en 3–1-seger borta mot Arsenal innan man föll med 1–2 hemma mot Tottenham Hotspur. På de elva sista matcherna blev det sedan sju segrar, en oavgjord och tre förluster. Det innebar att Nottingham Forest slutade på tredje plats i ligan 1988/89, tolv poäng bakom Liverpool och Arsenal.

Nottingham Forest vinner Ligacupen 1988/89

Nottingham Forest tog en riktig storseger i dubbelmötet med Chester City i andra omgången av Ligacupen. Det blev sammanlagt 10–0 efter 6–0 hemma och 4–0 borta. Forest slog sedan även ut Coventry City (3–2), Leicester City (0–0, 2–1 efter omspel) och Queens Park Rangers (5–2). Semifinalerna spelades i form av dubbelmöten hemma–borta och motståndare var Bristol City. Första matchen på City Ground slutade 1–1 och returen var mållös efter full tid. I förlängningen kunde dock Garry Parker avgöra med sitt 2–1-mål och ta Forest till final.

Där mötte man Luton Town och matchen spelades på Wembley den nionde april 1989. Mick Harford gav Luton ledningen tio minuter före paus, men nio minuter efter halvtidsvilan kvitterade Nigel Clough på straff. I 68:e minuten gav Neil Webb Forest ledningen och åtta minuter senare fastställde Clough slutresultatet till 3–1. Nottingham Forest tog därmed sin tredje inteckning i Ligacupen efter segrarna 1978 och 1979.

FA-cupen och katastrofen på Hillsborough

I FA-cupens tredje omgång slog Nottingham Forest ut Ipswich Town genom en 3–0-seger. Därefter slog man även ut Leeds United (2–0), Watford (3–0) och Manchester United (1–0). I semifinalen ställdes man mot Liverpool och matchen spelades på Hillsborough i Sheffield den femtonde april 1989. Matchen avbröts dock. Läktarna var överfulla och människor klämdes ihjäl mot stängslen som separerade läktarna från planen. Totalt omkom 97 personer i en av historiens största läktarkatastrofer. Matchen spelades om tre veckor senare och då vann Liverpool med 3–1 och tog sig till final.

Ännu en cupseger

Nottingham Forest deltog i ytterligare två turneringar under 1988/89: Full Members’ Cup (Simod Cup) och Football League Centenary Trophy. Laget tog sig till final i Simod Cup genom att besegra Chelsea (4–1), Ipswich Town (3–1) och Crystal Palace (3–1). I finalen mötte man Everton och matchen stod 2–2 vid full tid. Två minuter in i förlängningen gjorde Lee Chapman 3–2 till Forest, men Tony Cottee kvitterade i 101:a minuten. Tre minuter före slutet av förlängningen gjorde Chapman sitt andra mål, 4–3 till Nottingham Forest som blev slutresultatet. I första omgången av Football League Centenary Trophy förlorade Forest med 4–1 mot Liverpool.

Spelarna i Nottingham Forest 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Steve Sutton – 2 Steve Chettle/Brian Laws, 4 Des Walker, 5 Colin Foster/Terry Wilson, 3 Stuart Pearce – 7 Franz Carr/Tommy Gaynor, 6 Steve Hodge, 8 Neil Webb, 11 Brian Rice/Garry Parker – 9 Nigel Clough, 10 Lee Chapman.

Sutton, Pearce och Webb spelade mest med totalt 54 av de 57 matcherna. Av dessa spelade samtliga tre 36 av de 38 ligamatcherna. Nigel Clough blev lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav 14 i ligan. Bland de nya spelarna i laget fanns högerbacken Brian Laws (Middlesbrough), mittfältaren Steve Hodge (Tottenham Hotspur) samt anfallaren Lee Chapman som anlände från franska Chamois Niortais i oktober.

Tröjorna

Umbro tog fram en ny hemmatröja till Nottingham Forest 1988/89. Denna hade vit krage med en svart och en röd rand samt vita och svarta fält på ärmsluten. Byxorna var vita med röda och svarta fält på sidorna. I vissa bortamatcher använde man dock de röda byxorna från föregående säsong. Strumporna var helt röda med ett vitt Umbro-märke.

Hemmastället var alltså nytt, men klubben behöll samma bortaställ som de senaste två säsongerna, det vill säga vit tröja, svarta byxor och vita strumpor. Beroende på motståndarlagens färger hände det dock att man kombinerade element från hemma- och bortaställen på bortaplan. Till exempel kunde man använde de vita hemmabyxorna och/eller de röda hemmastrumporna tillsammans med den vita tröjan.

Nottingham Forest 1988/89 (alternativ hemma)

14 juli 2025

Newcastle United 1988/89

Newcastle United fick en usel start på säsongen 1988/89 med nio förluster på de tretton första ligamatcherna. Man slog visserligen Liverpool med 2–1 den första oktober, men en vecka senare föll man med 0–3 hemma mot Coventry City. Det blev droppen för styrelsen som gav managern Willie McFaul sparken. Colin Suggett ledde tillfälligt laget till den fjortonde december när Jim Smith från Queens Park Rangers tog över permanent. De svaga resultaten fortsatte emellertid. Efter oavgjort (3–3) mot Southampton och seger över Sheffield Wednesday (2–1) förlorade Newcastle fyra matcher i rad. I februari och mars hade man en bättre period med tre segrar och bara en förlust på sju matcher, men avslutningen av säsongen blev mindre lyckad. På de nio sista matcherna blev det sju förluster och två oavgjorda. Det innebar att Newcastle United slutade sist i division ett 1988/89 och åkte ner i tvåan.

Watford stod för motståndet i FA-cupens tredje omgång. Det blev inga mål och matchen gick till omspel, men även här blev det oavgjort, 2–2. Efter ytterligare en mållös match kunde Watford ta sig vidare genom att göra matchens enda mål i den tredje omspelsmatchen. Även i Ligacupen åkte Newcastle ut direkt. I andra omgångens dubbelmöte med Sheffield United blev det förlust med sammanlagt 2–3 (0–3, 2–0).

Newcastle United deltog även i ytterligare två turneringar under 1988/89: Full Members’ Cup och Football League Centenary Trophy. I den förstnämnda åkte man ut direkt mot Watford efter förlust med 2–1. I den andra turneringen slog Newcastle ut Wimbledon med 1–0 efter förlängning, men i semifinalen föll man med 2–1 mot Manchester United, också det efter förlängning.

Spelarna i Newcastle United 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Dave Beasant – 2 John Anderson/Ray Ranson, 5 Kevin Scott, 6 Andy Thorn/Glenn Roeder, 3 Kenny Sansom – 4 David McCreery, 10 Liam O’Brien/Michael O’Neill/Darren Jackson, 11 Kevin Brock – 7 John Hendrie, 8 John Hendrie/Frank Pingel, 9 Mirandinha.

Den nordirländske mittfältaren David McCreery deltog i 42 av de 47 matcherna varav 36 i ligan. Brasilianaren Mirandinha blev lagets bäste målskytt med totalt elva mål varav nio i ligan. Under sommaren 1988 värvade Newcastle Dave Beasant och Andy Thorn från Wimbledon samt John Hendrie från Bradford City. Målvakten Beasant såldes dock till Chelsea redan i januari 1989. Därefter vaktade Gary Kelly eller Tommy Wright målet. Senare under säsongen anlände även Liam O’Brien (Manchester United), Kevin Brock (QPR), Ray Ransom (Birmingham), Kenny Sansom (Arsenal) och dansken Frank Pingel från Århus.

Tröjorna

Newcastle behöll samma matchställ från Umbro som 1987/88. Sponsorloggan Greenalls hade dock ett nytt utseende och klubben introducerade även ett nytt klubbmärke. Bortatröjan var ny för säsongen och hade gula och gröna ränder med smala vita ränder. Till denna tröja använde man gröna byxor och gula strumpor med grön överdel.

7 juli 2025

Millwall 1988/89

Säsongen 1988/89 spelade Millwall i division ett för första gången. Laget hade vunnit division två 1987/88 och var tippat att åka ur direkt. Millwall skulle dock överträffa förväntningarna med råge. I premiären blev det 2–2 borta mot Aston Villa som också var nykomlingar efter en säsong i tvåan. Därefter tog Millwall tre raka segrar, mot Derby County (1–0 hemma), Charlton Athletic (3–0 borta) och Everton (2–1 hemma). Det blev sedan ytterligare fyra matcher (varav tre oavgjorda) utan förlust. Efter åtta matcher låg Millwall sensationellt på andra plats i tabellen. En vecka senare kom första förlusten, 4–2 borta mot den tredje nykomlingen Middlesbrough.

I november blev det två segrar och två oavgjorda, men i december började förlusterna att komma allt oftare. På tio ligamatcher fram till mitten av februari blev det fyra segrar och sex förluster. Det gjorde att laget sjönk till sjunde plats. Millwall hade sedan en bättre period med fyra segrar på fem matcher och gick upp till tredje plats. Det skulle dock inte bli några fler segrar. På de tio avslutande matcherna föll laget ihop och förlorade sex matcher och spelade oavgjort fyra gånger. Det innebar att Millwall slutade på tionde plats i ligan 1988/89 vilket var klart bättre än någon hade kunnat tro på förhand.

Millwall slog ut Luton Town efter seger med 3–2 i FA-cupens tredje omgång. I nästa omgång blev det dock förlust med 2–0 mot Liverpool. Det gick inte bättre i Ligacupen. Där slog man ut Gillingham efter seger både hemma (3–0) och borta (3–1), men sedan förlorade man med 3–1 mot Aston Villa. I Full Members’ Cup slog Millwall ut Barnsley efter straffsparksläggning (1–1 efter förlängning och seger med 3–0 på straffar). Efter seger med 2–0 mot Leeds United åkte man ut mot Everton som vann med 2–0.

Spelarna i Millwall 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Brian Horne – 2 Keith Stevens, 5 Steve Wood, 6 Alan McLeary, 3 Ian Dawes – 7 George Lawrence/Paul Stephenson/Jimmy Carter, 4 Terry Hurlock, 8 Les Briley, 11 Kevin O’Callaghan – 9 Teddy Sheringham, 10 Tony Cascarino.

Målvakten Horne och mittbacken McLeary spelade samtliga 46 liga- och cupmatcher. Dessutom spelade irländske anfallaren Cascarino samtliga 38 ligamatcher, men missade en match i Simod Cup. Han och anfallskollegan Sheringham gjorde båda totalt femton mål var. Av dessa gjorde Cascarino tretton i ligan medan Sheringham stod för elva ligamål. Nya spelare i laget denna säsong var vänsterbacken Ian Dawes (Queens Park Rangers), mittfältaren Paul Stephenson (Newcastle United) och anfallaren Dean Horrix (Reading).

Tröjorna

Millwall behöll samma tröjor som 1987/88, men med ett par skillnader. Ovanför lejonet på vänster bröst stod det nu ”1st Division 1988-89” och under lejonet stod det ”Millwall Football Club” istället för ”Millwall F.C.”. Sponsorn Lewisham hade också en ny logotyp med namnet i gemener och endast versal begynnelsebokstav. Även kronan ovanför namnet hade ett nytt utseende. Byxorna var också nya och liknade de byxor som Everton hade med en blå trekant på vänster ben. På det gulsvarta bortastället återfanns samma modifieringar som på hemmastället.

5 juli 2025

Millwall 1987/88

Millwall inledde division två-säsongen 1987/88 med blandade resultat. På de sexton första matcherna blev det sju segrar, tre oavgjorda och sex förluster. Laget låg då nia i tabellen, men fem raka segrar gjorde att man klättrade upp till tredje plats. Millwall åkte sedan på tre förluster i rad, men man kom tillbaka och vann fyra av de fem följande matcherna. Efter ett par förluster i början av februari kom laget in ien formtopp med tolv matcher utan förlust. Med en match kvar att spela hade Millwall säkrat seriesegern i division två 1987/88. Därför hade det ingen betydelse att man förlorade med 4–1 i sista matchen mot Blackburn Rovers. Laget var nu klart för spel i högsta divisionen för första gången i klubbens historia.

I FA-cupen gick det däremot inte lika bra för Millwall 1987/88. Laget åkte ut direkt i tredje omgången efter förlust med 2–0 mot Arsenal. I Ligacupens första omgång blev det seger i dubbelmötet med Leyton Orient efter 1–1 borta och 1–0 hemma. Laget åkte sedan ur cupen efter förlust med 1–2 borta mot Queens Park Rangers följt av en mållös retur. Millwall deltog även i Full Members’ Cup (Simod Cup) 1987/88. Där slog man ut West Ham (2–0) och Leeds United (1–0) innan man förlorade med 2–3 mot Norwich City.

Spelarna i Millwall 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Brian Horne – 2 Keith Stevens/Danis Salman, 5 Alan Walker, 6 Alan McLeary, 3 Nicky Coleman – 7 George Lawrence/David Byrne, 4 Terry Hurlock/Keith Stevens, 8 Les Briley, 11 Kevin O’Callaghan/Jimmy Carter – 9 Teddy Sheringham, 10 Tony Cascarino.

Mittfältaren Les Briley deltog i samtliga 52 liga- och cupmatcher (51 från start plus ett inhopp i ligan). Dessutom spelade målvakten Brian Horne och anfallaren Teddy Sheringham 51 matcher (båda missade en ligamatch). Sheringham blev även lagets bäste målskytt med totalt 24 mål varav 22 i ligan. Hans anfallskollega Tony Cascarino stod för 23 mål varav 20 i ligan.

Tröjorna

Spall levererade tröjorna till Millwall 1987/88 och sponsor var London-distriktet Lewisham. Hemmatröjan hade diagonala ränder i två nyanser av blått samt vit V-hals och vita muddar med två blå ränder. Byxorna var vita med en blå rand längs vardera ben och strumporna var blå med en vit rand upptill. Det fanns även två olika reservställ. Det ena gick i gult och svart och hade gula tröjor med smala röda och svarta diagonala ränder samt svart V-hals och svarta muddar. Tillhörande byxor och strumpor var i samma stil som på hemmastället fast svarta med gul rand. Det andra bortastället hade röda tröjor med smala vita och svarta diagonala ränder. Halsen på denna tröja, vit till färgen, hade en rundare form än de andra tröjorna. Till denna tröja använde man röda byxor och strumpor.

3 juli 2025

Middlesbrough 1988/89

Efter sex säsonger i lägre divisioner var Middlesbrough tillbaka i högsta serien 1988/89. Två år tidigare hade klubben åkt ner i division tre och man var dessutom i ekonomisk kris. Sommaren 1986 löstes klubben upp, men ombildades med hjälp av ett konsortium bildat av styrelsemedlemmen Steve Gibson. Tack vare hans insats kunde Middlesbrough i sista stund registrera sig för ligaspel 1986/87. Två uppflyttningar på raken gjorde att man 1988 var tillbaka i division ett.

Middlesbrough fick dock en usel start på den nya säsongen med tre raka förluster. Första segern kom i fjärde omgången då man besegrade Wimbledon med 1–0 hemma på Ayresome Park. Efter en 3–2-förlust borta mot Tottenham vann man sedan tre matcher i rad och tog fem segrar på sju matcher. På de sju sista matcherna fram till nyår blev det dock inte en enda seger och laget föll från sjunde till femtonde plats i tabellen.

Middlesbrough vann sedan de två första ligamatcherna i januari 1989 (1–0 hemma mot Manchester United och 3–1 borta mot Southampton). Därefter gick resultaten för det mesta fel väg. Faktum är att laget bara vann en enda av de sjutton sista matcherna, 2–1 borta mot West Ham den elfte april. Middlesbrough avslutade säsongen 1988/89 med två 1–0-förluster mot Arsenal respektive Sheffield Wednesday. Det innebar att laget slutade på artonde plats och åkte ner i tvåan igen.

Middlesbrough i cuperna 1988/89

Inte heller i cuperna hade Middlesbrough någon lycka 1988/89. Det blev förlust och uttåg ur FA-cupen direkt i tredje omgången efter 1–2 mot Grimsby Town. I dubbelmötet med Tranmere Rovers i Ligacupens andra omgång blev det först 0–0 på Ayresome Park och sedan förlust med 1–0 borta. Middlesbrough deltog även i Full Members’ Cup (Simod Cup) 1988/89. Där slog man ut Oldham Athletic (1–0), Portsmouth (2–1) och Coventry City (1–0), men i kvartsfinalen blev det förlust med 2–3 mot Crystal Palace.

Spelarna i Middlesbrough 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Stephen Pears – 2 Gary Parkinson, 4 Tony Mowbray, 6 Gary Pallister, 3 Colin Cooper – 9 Mark Burke, 5 Gary Hamilton, 8 Mark Brennan, 11 Stuart Ripley – 7 Bernie Slaven, 10 Peter Davenport.

Försvararna Tony Mowbray och Gary Pallister samt anfallaren Bernie Slaven spelade 44 av de 45 liga- och cupmatcherna. Samtliga tre missade en ligamatch var. Slaven blev även lagets bäste målskytt med totalt arton mål varav femton i ligan. Ny i laget inför säsongen var mittfältaren Mark Brennan från Ipswich Town. I november värvade klubben även anfallaren Peter Davenport från Manchester United och i mars 1989 anlände mittfältaren Mark Proctor från Sheffield Wednesday. Proctor hade inlett sin karriär i Middlesbrough där han spelade fram till 1981 innan han värvades av Nottingham Forest.

Tröjorna

Skill Leisure levererade tröjorna till Middlesbrough 1988/89. Tröjorna liknade de man använde under 1987/88, men årets tröjor saknade muddar på ärmsluten och hade ett annat mönster i tyget. Klubben hade också en ny sponsor i form av Heritage Hampers. Det rödvita hemmastället kompletterades av ett bortaställ som bestod av ljusblå tröjor med marinblå ärmar, marinblå byxor och ljusblå strumpor.

1 juli 2025

Manchester United 1988/89

Manchester United inledde säsongen 1988/89 med en mållös match hemma mot Queens Park Rangers. Efter en 0–1-förlust borta mot Liverpool tog laget tre raka segrar utan att släppa in ett enda mål. Under oktober och november blev det dock inte en enda seger. Man hade svårt att avgöra matcher och under dessa två månader blev det åtta oavgjorda och en förlust. Manchester United låg nu elva i tabellen, men den tredje december besegrade man Charlton Athletic (3–0) och klättrade två placeringar. Efter ett par förluster borta mot Coventry City (0–1) och Arsenal (1–2) slog man Nottingham Forest med 2–0 på annandag jul.

Manchester United inledde 1989 med två matcher på två dagar. På nyårsdagen slog man Liverpool med 3–1 hemma på Old Trafford, men nästa dag blev det förlust med 0–1 borta mot Middlesbrough. United kom nu in i en formtopp med fyra raka segrar och gick upp till tredje plats i tabellen. Under återstoden av säsongen gick det dock betydligt sämre. På de fjorton sista ligamatcherna blev det åtta förluster och bara tre segrar. Manchester United fick därför nöja sig med en elfteplats i ligan 1988/89.

Manchester United i cuperna 1988/89

Det krävdes två omspelsmatcher för att besegra Queens Park Rangers i FA-cupens tredje omgång. Första mötet blev mållöst och även omspelet slutade oavgjort, 2–2 efter förlängning. I det andra omspelet kunde United vinna med 3–0 och därefter slog man även ut Oxford United efter seger med 4–0. Femte omgångens möte med Bournemouth slutade 1–1, men United tog sig vidare efter 1–0 i omspelet. FA-cupäventyret tog sedan slut i kvartsfinalen där Nottingham Forest vann med 1–0.

I Ligacupen slog United ut Rotherham United efter segrar med 1–0 borta och 5–0 hemma. Det blev sedan förlust med 1–2 mot Wimbledon. Manchester United deltog även i Football League Centenary Trophy under hösten 1988. Denna turnering arrangerades för att fira hundraårsjubileet av engelska ligan. Laget tog sig till final efter segrar över Everton (1–0) och Newcastle United (2–0 efter förlängning). Finalen spelades på Villa Park i Birmingham och motståndare var Arsenal. Londonlaget gjorde två mål i första halvlek och kunde till slut vinna med 2–1 efter en sen reducering av Clayton Blackmore.

Spelarna i Manchester United 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Jim Leighton – 2 Billy Garton/Mike Duxbury/Lee Martin, 4 Steve Bruce, 6 Mal Donaghy, 3 Clayton Blackmore/Lee Sharpe – 8 Gordon Strachan/Russell Beardsmore, 7 Bryan Robson, 5 Paul McGrath/Clayton Blackmore, 11 Ralph Milne/Lee Martin – 9 Brian McClair, 10 Mark Hughes.

Efter en säsong i Barcelona samt en säsong på lån i Bayern München återvände Mark Hughes till Manchester United. Övergångssumman på 1,8 miljoner pund gjorde honom till klubbens dyraste nyförvärv någonsin. Hughes blev, tillsammans med Brian McClair, lagets bäste målskytt med totalt sexton mål. Han blev även utsedd till årets spelare i England av spelarföreningen PFA. På målvaktsfronten värvade Alex Ferguson skotten Jim Leighton för 750 000 pund från sin förra klubb Aberdeen. Han kom att ersätta Chris Turner som såldes till Sheffield Wednesday samt Gary Walsh som fick nöja sig med att vara reservmålvakt. Ny i laget var också sjuttonårige vänsteryttern Lee Sharpe från Torquay United. Senare under hösten anlände försvararen Mal Donaghy från Luton Town och mittfältaren Ralph Milne från Bristol City. En spelare som lämnade klubben var Gordon Strachan som i mars 1989 såldes till Leeds United.

Tröjorna

Precis som tidigare levererade Adidas tröjorna till Manchester United och sponsor var Sharp. Hemmastället bestod av röda tröjor, vita byxor och svarta strumpor. Man hade också två olika bortaställ. Det en bestod av vita tröjor, svarta byxor och vita strumpor medan det andra var helblått. Tröjorna som laget använde 1988–1990 hade raglanärmar med en vit söm (svart på bortatröjan) från armhålan till nacken. De var randiga och hade klubbens initialer MUFC i ett mönster som upprepade sig över hela tröjan.

19 juni 2025

Manchester City 1988/89

Manchester City fick ingen vidare start på säsongen 1988/89. Laget förlorade de två första matcherna och spelade sedan oavgjort två gånger. Därefter hade man dock en period med fem raka segrar innan resultaten återigen sviktade. Efter de fem segrarna blev det två förluster och bara en seger på sex matcher. Laget låg nu sexa i tabellen, men i november började man att komma i form ordentligt. Efter 0–1-förlusten borta mot West Bromwich Albion den 26:e oktober blev det bara en enda förlust (1–3 borta mot Stoke City på annandag jul) på arton matcher.

Under januari och februari vann Manchester City sex matcher i rad och gick upp i serieledning. Denna ledning tappade man dock efter 1–1 hemma mot West Bromwich och en 0–1-förlust borta mot Watford. Laget tog tillfälligt tillbaka serieledningen tack vare två 4–2-segrar över Leicester City och Sunderland Det blev sedan fyra förluster och tre segrar på de åtta följande matcherna. City avslutade därefter säsongen med en 4–2-seger borta mot Oxford United följt av tre oavgjorda i rad. Det innebar att Manchester City slutade på andra plats i division två 1988/89 och tog steget upp i ettan.

I FA-cupen slog Manchester City ut Leicester City med 1–0 i tredje omgången, men därefter föll man med 1–3 mot Brentford. Det blev seger över Plymouth Argyle i Ligacupens andra omgång efter segrar med 1–0 hemma och 6–3 borta. Efter att ha besegrat Sheffield United med 4–2 åkte man dock ur cupen efter förlust med 1–3 mot Luton Town. Manchester City deltog även i Full Members’ Cup 1988/89, men åkte ut direkt efter förlust med 2–3 efter förlängning mot Blackburn Rovers.

Spelarna i Manchester City 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Andy Dibble – 2 Paul Lake/Mark Seagraves, 4 Brian Gayle, 6 Steve Redmond, 3 Andy Hinchcliffe – 7 David White, 10 Neil McNab, 5 Ian Brightwell/Gary Megson, 11 Wayne Biggins – 8 Paul Moulden, 9 Trevor Morley/Nigel Gleghorn.

Andy Dibble värvades från Luton Town sommaren 1988 och blev lagets nye förstemålvakt. Även Brian Gayle (Wimbledon), Wayne Biggins (Norwich City) och Nigel Gleghorn (Ipswich Town) var nya i klubben denna säsong. Dessutom anlände Gary Megson från Sheffield Wednesday i januari 1989. Precis som 1987/88 spelade Steve Redmond samtliga liga- och cupmatcher även denna säsong, 53 till antalet. Paul Moulden blev lagets bäste målskytt med totalt sjutton mål varav tretton i ligan och fyra i Ligacupen.

Tröjorna

Manchester City behöll samma hemmaställ 1988/89 som föregående säsong. En skillnad var att Umbro-märket på tröjan nu var marinblått istället för vitt. Det rödsvartrutiga bortastället fanns också kvar, men fungerade nu som tredjeställ. Det nya bortastället gick i vinrött och vitt med ljusblå detaljer. Tröjan hade vinröda och vita ränder med smala ljusblå ränder emellan samt ljusblå krage. Tillhörande byxor var vinröda med en ljusblå och en vit rand längs sidorna. Strumporna var vinröda med ljusblå Umbro-markering upptill.