Real Betis inledde säsongen 1980/81 med två förluster mot Sporting Gijón (2–0) och Valencia (3–1). Efter den svaga starten vann man emellertid fem av de följande sju matcherna och gick upp till fjärde plats i tabellen. Bland annat tog man sin största seger för säsongen när man besegrade Salamanca med 5–0 hemma på Benito Villamarín-stadion. Därefter kom Betis in i en formsvacka med fem förluster på de åtta sista matcherna fram till årsskiftet. Efter halva säsongen hade man därför sjunkit till elfte plats. Laget hittade dock formen igen efter nyår och man inledde 1981 med åtta matcher utan förlust. Under denna period slog man bland annat Atlético Madrid med 4–0 på bortaplan. På de nio sista matcherna blev det tre förluster, men också fem segrar. Det innebar att Real Betis slutade på sjätte plats i La Liga 1980/81, en placering sämre än föregående säsong.
I spanska cupen, Copa del Rey, 1980/81 slog Real Betis ut Rota efter seger med 4–0 borta och 2–1 hemma. Därefter åkte man dock ut mot lokalkonkurrenten Sevilla efter förlust med 2–1 borta och oavgjort 1–1 i returen.
Spelarna i Real Betis 1980/81
Ordinarie laguppställning: José Ramón Esnaola – Francisco Bizcocho, Carlos Peruena, Antonio Biosca, Rafael Gordillo – Antolin Ortega, Joaquín Parra, Francisco López, Julio Cardeñosa – Carlos Diarte, Enrique Morán.
Vänsterbacken Gordillo och anfallaren Morán spelade samtliga 34 ligamatcher. Morán blev även lagets bäste målskytt med sexton ligamål. Hans anfallskollega, paraguayanen Carlos Diarte kom från Salamanca inför denna säsong och stod för tretton ligamål. Tränaren Luís Cid Pérez, med artistnamnet Carriega, gjorde sin andra och sista säsong i Betis. Sommaren 1981 tog han över som tränare för Atlético Madrid.
Tröjorna
Meyba levererade tröjorna till Real Betis 1980/81. Hemmatröjan var grönvitrandig och hade krage i samma färger. Byxorna var vita och strumporna gröna med vit överdel. Bortatröjan var helt grön och användes tillsammans med svarta byxor och gröna strumpor.
Inför 1980/81 tog László Kubala över som tränare för Barcelona. Under elva år hade han varit förbundskapten för det spanska landslaget som han förde till VM-slutspelet 1978 och EM-slutspelet 1980. Kubala blev en legendar som spelare i Barcelona under 1950-talet och tränade även klubben under ett par år i början av 1960-talet. Hans andra sejour som tränare i Barcelona blev dock inte långvarig. Det började bra med två segrar över Murcia (2–1) och Español (3–1), men sedan förlorade laget fem av de följande sex ligamatcherna. Barcelona var då nere på fjortonde plats i tabellen. Därefter blev det en 1–0-seger över Hércules, men tre dagar senare, den femte november 1980, åkte Barcelona ur UEFA-cupen efter att ha förlorat med 0–4 hemma mot Köln.
Det blev Kubalas sista match som tränare för Barcelona. Helenio Herrera, som hade tränat klubben under föregående säsong, kom tillbaka och fick genast ordning på spelet. Han inledde med fyra raka segrar i ligan och därefter blev det ytterligare åtta segrar på tretton ligamatcher. Bland annat vann man med 6–0 tre gånger om: mot Almeria, Osasuna och Hércules. Det gjorde att laget klättrade upp till andra plats i tabellen, men i slutet av säsongen hamnade laget i en formsvacka. På de åtta sista matcherna blev det fyra förluster och bara två segrar. Barcelona fick därför nöja sig med en slutlig femteplats i spanska ligan 1980/81.
Seger i Copa del Rey
Om ligan blev en besvikelse gick det desto bättre för Barcelona i den spanska cupen, Copa del Rey, 1980/81. Där började man med att slå ut Lleida efter seger med 2–1 borta och 5–1 hemma. Det fortsatte sedan med segrar över Baracaldo (2–0 borta, 1–1 hemma), Castilla (5–3 borta, 4–1 hemma) och Ray Vallecano (3–0 borta, 3–1 hemma). Laget var nu framme i semifinal där man mötte Athletic Bilbao. Även här vann katalanerna båda mötena: 2–0 hemma och 2–1 borta.
Finalen spelades på Vicente Calderón-stadion i Madrid och motståndare var Sporting Gijón. Anfallaren Quini gav Barcelona ledningen precis före paus, men Maceda kvitterade fem minuter efter densamma. Barcelona återtog ledningen i den 59:e minuten, återigen genom Quini och sju minuter senare fastställde Esteban slutresultatet till 3–1. Barcelona tog därmed hem spanska cupen för nittonde gången i historien. Se matchen i sin helhet på YouTube.
Spelarna i Barcelona 1980/81
Laguppställning spanska cupfinalen 1981: 1 Pedro Artola – 2 Pepito Ramos, 6 José Ramón Alexanko, 3 Antonio Olmo, 4 Rafael Zuviría – 10 Juan José Estella, 5 Paco Martínez (14 Tente Sánchez, 65), 8 Bernd Schuster, 11 Esteban – 7 Allan Simonsen, 9 Quini; avbytare: 12 Manolo, 13 Amador (målvakt), 15 Landaburo, 16 Carles Rexach.
Mittbacken Alexanko, nyförvärv från Athletic Bilbao, spelade samtliga 34 ligamatcher. Bäste målskytt blev Quini som gjorde tjugo mål. Även han var ny i klubben och kom från Sporting Gijón. Hans danske anfallskollega Allan Simonsen stod för tio fullträffar och tyske mittfältaren Bernd Schuster gjorde elva ligamål.
Tröjorna
Meyba levererade nya tröjor till Barcelona 1980/81. Dessa hade en röd och blå krage istället för den V-hals man hade haft under 1970-talet. Strumporna hade också färre röda ränder än tidigare. Den gula bortatröjan kom också till användning, men inte av Barcelona. I försäsongsturneringen Trofeu Joan Gamper lånade argentinska River Plate de gula tröjorna i matchen mot PSV Eindhoven.
Athletic Bilbao inledde säsongen 1980/81 svagt med åtta förluster och bara tre segrar på de tretton första ligamatcherna. Efter att ha förlorat med 7–1 borta mot Real Madrid i andra omgången fick den österrikiske tränaren Helmut Senekowitsch lämna klubben. Reservlagstränaren Iñaki Sáez tog över, men efter en 4–1-seger over Valladolid i sin första match fick han se sitt lag förlora sex av de tio följande matcherna. En av förlusterna kom mot Real Murcia i den sjunde omgången. Den matchen slutade 5–4 vilket kom att bli den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Efter tretton matcher låg Athletic på femtonde plats i tabellen, men i början av december började man att hitta formen. Laget vann sju av elva matcher och klättrade upp till nionde plats. Bland annat besegrade man Barcelona med 4–1 hemma på San Mamés i den sextonde omgången.
En förlust med 1–0 borta mot Español i den tjugofemte omgången följdes av tre raka oavgjorda matcher. Athletic Bilbao avslutade sedan säsongen 1980/81 med fyra segrar och två förluster på de sex sista matcherna. Matchen mot Hércules i den trettioandra omgången var ytterligare en målrik historia där Athletic segrade med 5–3. Dessutom besegrade man Salamanca med 6–1 i sista matchen. Det innebar att man slutade på nionde plats i ligan, två placeringar sämre än föregående säsong. Athletic Bilbao var alltså inblandade i flera målrika matcher under 1980/81. Laget gjorde 64 mål på de 34 ligamatcherna. Endast Real Madrid och Barcelona gjorde fler (66), men man släppte också in mycket mål. Athletic släppte in 53 mål och bara tre klubbar hade sämre försvar.
Semifinal i Copa del Rey
I spanska cupen 1980/881 slog Athletic Bilbo under hösten ut Castro (3–0 borta, 5–1 hemma) och Binéfar (7–1 borta, 1–0 hemma). Tredje omgången spelades i januari 1981 och det blev förlust med 1–0 i första mötet med Atlético Madrileño. Athletic vände dock till seger med 4–1 i returen och tog sig till åttondelsfinal. Där besegrade man Alavés efter 3–1 hemma och 3–3 borta. I kvartsfinalerna mot Salamanca vände Athletic en 2–1-förlust till en 2–0-seger efter förlängning i returen. Äventyret tog dock slut efter semifinalerna mot Barcelona. Katalanerna vann båda mötena (2–0 hemma och 2–1 borta) och gick till final.
Spelarna i Athletic Bilbao 1980/81
Ordinarie laguppställning: Andoni Cedrún – Santiago Urkiaga, Agustín Gisasola, Andoni Goikoetxea, José María Nuñez – Miguel Ángel Sola, Fernando Tirapu – Dani, José María Noriega, Txetxu Rojo, Estanislao Argote.
Mittfältaren Tirapu och anfallaren Argote deltog i samtliga 34 ligamatcher. Båda spelade 32 matcher från start och gjorde två inhopp. Argote stod för tolv ligamål, men bäste målskytt blev Dani med sjutton fullträffar i ligan. Det gav en tredjeplats i skytteligan bakom Juanito (Real Madrid, 19 mål) och Quini (Barcelona, 20 mål).
Tröjorna
Adidas levererade tröjorna till Athletic Bilbao 1980/81. Hemmatröjan var rödvitrandig och hade krage i samma färger. Byxorna var svarta och strumporna svarta med röd och vit överdel.
Barcelona fick en trög start på säsongen 1979/80 med bara tre segrar på de elva första ligamatcherna. Laget låg då tia i tabellen, men fyra segrar på sju matcher i december och januari gjorde att man klättrade till femte plats. De svaga resultaten fortsatte dock, och i början av mars fick tränaren Joaquim Rifé lämna klubben. In kom istället den legendariske argentinske tränaren Helenio Herrera som hade lett italienska Inter till stora framgångar under 1960-talet. Han kom närmast från ett tränaruppdrag i Rimini i Italien. På de elva sista ligamatcherna vann Barcelona sex gånger och förlorade bara en gång. Barcelona slutade därmed fyra i Primera División 1979/80, en placering bättre än föregående säsong.
Barcelona åkte ur spanska cupen direkt i åttondelsfinal efter förlust med sammanlagt 2–4 mot Real Sociedad (seger 2–1 hemma, förlust 0–3 borta). I Cupvinnarcupen slog man först ut isländska ÍA från Akranes efter seger med 1–0 borta och 5–0 hemma. Det blev en enkel seger även i andra omgången då man mötte Aris Bonnevoie från Luxemburg. Katalanerna vann med 4–1 borta och 7–1 hemma. I kvartsfinalerna stötte man dock på svårare motstånd i form av Valencia. Det blev förlust både hemma (0–1) och borta (3–4) och Valencia gick därmed till semifinal.
Barcelona deltog även i Europeiska Supercupen 1979/80, ett dubbelmöte mellan vinnarna av föregående säsongs Cupvinnarcup och Europacup. Dessa matcher spelades i januari och februari 1980 och motståndare var Nottingham Forest. Engelsmännen vann första mötet med 1–0 på City Ground och returen på Camp Nou slutade 1–1.
Spelarna i Barcelona 1979/80
Mittfältaren Jesús Landaburo, nyförvärv från Rayo Vallecano, deltog i 43 av de 44 tävlingsmatcherna. Han missade bara returmötet med Nottingham Forest. Dansken Allan Simonsen blev lagets bäste målskytt med totalt fjorton mål varav tio i ligan. Även han var ny i klubben denna säsong och kom från Borussia Mönchengladbach där han hade tillbringat sju säsonger. Ett annat nyförvärv var brasilianaren Roberto Dinamite från Vasco da Gama. Han spelade dock bara elva matcher och återvände efter säsongen till sin förra klubb.
Tröjorna
Från och med 1979/80 levererade Meyba tröjorna till Barcelona. Denna säsong var de likadana som tidigare förutom tröjnumren som var fetare. Även strumporna var en aning modifierade och hade färre röda ränder än tidigare. Den gula reservtröjan var kvar och användes i hemmamatchen (!) mot Nottingham Forest i Europeiska Supercupen.
1977/78: 18:e ligatiteln, Santiago Bernabéu avlider
Inför 1977/78 värvade Real Madrid den argentinske försvararen Enrique Wolf från Las Palmas, tyske mittfältaren Uli Stielike från Borussia Mönchengladbach samt anfallaren Juanito från Burgos. Klubbpresidenten Santiago Bernabéu hade egentligen tänkt värva Herbert Wimmer, men ändrade sig när han såg Stielike spela. Stielike ersatte sin landsman Paul Breitner som återvände till Västtyskland för spel i Eintracht Braunschweig.
Efter att ha förlorat ligapremiären med 2–1 borta mot Salamanca avgick tränaren Miljan Miljanic. Som ersättare anlitade man Luís Molowny. Han ledde Real Madrid till seger i tretton av de kommande femton ligamatcherna. Det blev sedan tre oavgjorda samt en 2–1-seger över Español innan laget kom in en formsvacka med fem förluster på åtta matcher. Real Madrid vann dock fem av de sex sista matcherna och kunde titulera sig ligamästare 1977/78. Det var klubbens artonde mästartitel.
I spanska cupen slog Real Madrid ut Valdepeñas (7–0 borta, 3–0 hemma), Algeciras (6–0 borta, 4–2 hemma) och Racing Santander (0–0 borta, 5–1 hemma). På grund av att flera klubbar hade hoppat av turneringen kunde Real stå över fjärde omgången och gå direkt till åttondelsfinal. Där mötte man Real Sociedad som vann första mötet med 2–0 hemma i San Sebastián. Madrid-laget vann returen med 2–1, men Real Sociedad gick alltså vidare med sammanlagt 3–2.
Juan Sol och Enrique Wolf spelade 41 av de 42 liga- och cupmatcherna. Med sina 24 ligamål kom Santillana tvåa i skytteligan, fyra mål mindre än Valencias argentinare Mario Kempes. Santillana gjorde även fyra mål i cupen. Därtill stod Uli Stielike för femton mål (tretton i ligan) och Juanito för fjorton mål (tio i ligan). Den andra juni 1978 avled Santiago Bernabéu, 82 år gammal. Under hans presidentskap, 1943–1978, tog klubben hem sexton ligatitlar och sex vinster i Europacupen för mästarlag.
1978/79: Ligamästare igen, men tidig Europasorti
Tack vare ligasegern fick Real Madrid återigen delta i Europacupen 1978/79. I första omgången mötte man Progrès Niederkorn från Luxemburg. Det blev en enkel seger för spanjorerna som vann med 5–0 hemma och 7–0 borta. Därefter besegrade man schweiziska Grasshoppers med 3–1 hemma. Schweizarna vann dock returen med 2–0 och gick vidare med sammanlagt 3–3 och fler gjorda bortamål. Betydligt bättre gick det för Real Madrid i den inhemska ligan 1978/79. Laget förlorade bara tre matcher på hela säsongen och försvarade därmed sin ligatitel, fyra poäng före tvåan Sporting Gijón. Real Madrid tog sig även till final i spanska cupen, men förlorade där med 2–0 mot Valencia.
1979/80: Dubbelmästare och semifinal i Europacupen
Den jugoslaviske tränaren Vujadin Boskov tog över som tränare för Real Madrid inför 1979/80. Han kom närmast från Real Zaragoza. Samtidigt lämnade dansken Henning Jensen klubben för spel i Ajax. För att ersätta honom värvade Boskov den engelske yttern Laurie Cunningham från West Bromwich Albion. Precis som föregående säsong förlorade Real Madrid bara tre ligamatcher 1979/80. Laget vann 22 matcher och spelade nio oavgjorda vilket innebar att man tog sin tredje raka ligatitel. Den största segern kom den tredje februari då man besegrade Ray Vallecano med 7–0.
I spanska cupen slog Real Madrid ut Logroñés (3–2 borta, 2–0 hemma), Real Betis (2–1 hemma, 1–1 borta) och Atlético Madrid (0–0 borta, 1–1 hemma, seger med 4–3 på straffar). I finalen på Santiago Bernabéu-stadion mötte man sitt eget reservlag Castilla. Real var överlägsna och vann med 6–1. Det var klubbens fjortonde cuptitel och Real Madrid tog därmed hem liga- och cupdubbeln 1979/80.
Laguppställning spanska cupfinalen 1980: 1 Mariano García Remón – 2 Andrés Sabido, 5 Gregorio Benito, 4 Pirri, 3 José Antonio Camacho – 6 Vicente del Bosque, 10 Uli Stielike (14 Francisco García Hernández, 63), 8 Ángel – 7 Juanito, 9 Santillana, 11 Laurie Cunningham (15 Roberto Martínez, 82).
I höstens europacupmatcher slog Real Madrid ut bulgariska Levski-Spartak (1–0 borta, 2–0 hemma) och portugisiska Porto (förlust 2–1 borta, seger 1–0 hemma och vidare på fler gjorda bortamål). I vårens kvartsfinaler mötte man Celtic från Glasgow. Skottarna vann första mötet med 2–0, men Real Madrid vände till seger med 3–0 i returen. I semifinalerna mötte man Hamburger SV och det blev seger med 2–0 hemma i första matchen. Tyskarna vann dock returen med hela 5–1 och gick till final.
Tröjorna
Den vita hemmatröjan och den blå bortatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare under 1970-talet.
Barcelona inledde säsongen 1977/78 med fyra segrar samt två mållösa matcher på de sex första ligamatcherna. Första förlusten kom i sjunde omgången då man föll med 2–1 borta mot Hércules. I nästa match tog Barcelona sin största seger för säsongen när man besegrade Las Palmas med 5–0. Under hösten blev det sedan ytterligare två förluster, 1–0 borta mot Salamanca och 2–3 mot Real Madrid på Camp Nou. I mitten av januari, efter halva säsongen, låg Barcelona på andra plats i tabellen. Laget hade då precis åkt på sin fjärde förlust, 1–0 borta mot Valencia. Under andra hälften av säsongen blev det åtta segrar, fyra oavgjorda och fem förluster. Barcelona slutade därmed på andra plats i Primera División 1977/78, sex poäng bakom Real Madrid.
Seger i spanska cupen
I spanska cupens åttondelsfinal fick Barcelona 3–3 i första mötet med Getafe. Katalanerna vann sedan returen med hela 8–0 efter bland annat tre mäl av Asensi. Det blev sedan förlust med 1–0 mot Alavés, men Barcelona vände till seger med 2–0 i returen. Den första semifinalen mot Real Sociedad blev mållös, men återigen vann Barcelona returmatchen, denna gång med 2–1. Finalen spelades på Santiago Bernabéu-stadion i Madrid och motståndare var Las Palmas. Carles Rexach gav Barcelona ledningen på straff i nionde minuten och Asensi ökade på till 2–0 fem minuter senare. Ytterligare sex minuter senare, i den tjugonde minuten, reducerade Brindisi för Las Palmas. I den tjugosjunde minuten gjorde Rexach sitt andra mål för dagen och fastställde slutresultatet till 3–1. Andra halvleken blev mållös och Barcelona tog sin artonde spanska cuptitel.
Semifinal i UEFA-cupen
Barcelona deltog även i UEFA-cupen 1977/78. I första omgången besegrade man Steaua Bukarest med sammanlagt 8–2 efter 5–1 hemma och 3–1 borta. Det blev betydligt jämnare mot AZ Alkmaar i andra omgången. Båda mötena slutade 1–1, men Barcelona vann med 5–4 på straffar i returen. Det skulle bli straffsparksläggning även mot Ipswich Town i tredje omgången. Lagen vann varsin match med 3–0 och återigen var Barcelona bäst på straffar. Laget satte tre av sina straffar medan engelsmännen bara satte en.
Turneringen fortsatte sedan med kvartsfinaler i mars 1978 och motståndare var ännu ett engelskt lag, Aston Villa. Barcelona tog ledningen med 2–0 på Villa Park, men det engelska laget gjorde två mål i slutminuterna och kvitterade till 2–2. Returen slutade med en 2–1-seger för Barcelona som tog sig till semifinal. Där väntade PSV Eindhoven som vann med 3–0 hemma på Philips-stadion. Barcelona vann returen med 3–1, men PSV gick till final med sammanlagt 4–3.
Försvararna Antonio de la Cruz och Antonio Olmo deltog i 50 av de 51 tävlingsmatcherna. Carles Rexach blev lagets bäste målskytt med sammanlagt arton mål varav nio i ligan. Även Asensi gjorde nio ligamål (sammanlagt sjutton).
Barcelona 1978/79
Sommaren 1978 flyttade tränaren Rinus Michels till USA för att ta hand om Los Angeles Aztecs. Även Johan Cruyff lämnade Barcelona och lade tillfälligt skorna på hyllan. Fransmannen Lucien Muller tog över som tränare för Barcelona 1978/79 och för att ersätta Cruyff värvade man österrikaren Hans Krankl från Rapid Wien. Krankl hade en strålande säsong och blev skyttekung i spanska ligan med sina 29 mål. I tre av matcherna gjorde han tre mål och mot Rayo Vallecano den fjortonde januari 1979 stod han för fem fullträffar när Barcelona vann med hela 9–0. För laget som helhet gick det dock sämre denna säsong. Barcelona slutade femma i ligan 1978/79, nio poäng bakom mästarna Real Madrid.
Seger i Cupvinnarcupen
I spanska cupen åkte Barcelona ut redan i åttondelsfinalen mot Valencia. Man vann visserligen första mötet med 4–1, men Valencia vann returen med 4–0. I Cupvinnarcupen gick det dock bättre för Barcelona 1978/79. Under hösten slog man ut Sjachtar Donetsk (3–0 hemma, 1–1 borta) och Anderlecht (förlust 3–0 borta, seger 3–0 hemma följt av 4–1 på straffar). I vårens kvartsfinaler föll man med 2–1 i första mötet borta mot Ipswich Town. Barcelona vann dock med 1–0 hemma och gick vidare på fler gjorda bortamål.
Det blev sedan två 1–0-segrar över Beveren innan man tog sig an Fortuna Düsseldorf i finalen på St. Jakob-stadion i Basel. Lagen gjorde två mål var i första halvlek. Efter en mållös andra halvlek gick matchen till förlängning. Rexach och Krankl gjorde varsitt mål i förlängningen innan Wolfgang Seel reducerade. Närmare än så kom dock inte tyskarna och Barcelona tog hem segern i Cupvinnarcupen med 4–3.
Laguppställning Cupvinnarcupfinalen 1979: 1 Pedro Artola – 2 Rafael Zuviría, 3 Migueli, 4 Quique Costas (14 Francisco Martínez, 68), 5 José Albaladejo (12 Antonio de la Cruz, 57) – 8 Tente Sánchez, 6 Johan Neeskens, 10 Juan Manuel Asensi – 7 Carles Rexach, 9 Hans Krankl, 11 Carrasco.
Tröjorna
Säsongerna 1977/78 och 1978/79 spelade Barcelona i likadana tröjor som man gjort tidigare under 1970-talet. Den enda skillnaden var tröjnumren som hade en ny kantig stil med en outline. Även den gula bortatröjan var likadan som tidigare, även om den sällan kom till användning. Ett tillfälle då Barcelona spelade i gult var bortamatchen mot Ipswich i UEFA-cupen i november 1977.
Borussia Dortmund var regerande mästare och tog 1995/96 sin andra raka Bundesliga-titel. På platserna 2–5 placerade sig Bayern München, Schalke 04, Borussia Mönchengladbach och Hamburg. Dessa fyra kvalificerade sig till UEFA-cupen. I andra änden av tabellen, på nedflyttningsplats, hamnade Kaiserslautern, Eintracht Frankfurt och Uerdingen. Kaiserslautern kunde dock trösta sig med att vinna tyska cupen och därmed kvalificera sig för den europeiska Cupvinnarcupen. I cupfinalen besegrade man Karlsruhe med 1–0.
Bochum och Duisburg hade slutat på 16:e respektive 17:e plats 1994/95 och åkte ner i andraligan. Dynamo Dresden som slutade sist fick ingen förnyad proffslicens och flyttades ner till Regionalligan. Dessa tre lag ersattes till 1995/96 av Hansa Rostock, St. Pauli och Fortuna Düsseldorf. En annan förändring gällande klubbarna var att Bayer Uerdingen bytte namn till KFC Uerdingen 05 efter att läkemedelsbolaget Bayer dragit tillbaka sitt stöd till klubben.
En nymodighet i Bundesliga 1995/96 var introduktionen av fasta tröjnummer samt spelarnas namn på ryggen. Tidigare hade startelvan alltid varit numrerad 1–11, men nu fick alltså varje spelare ett unikt tröjnummer. En annan nyhet var att seger nu gav tre poäng istället för två.
Fredi Bobic, Stuttgart, vann skytteligan med sina sjutton mål. De tyska sportjournalisterna och tidningen Kicker utsåg Matthias Sammer, Dortmund, till årets spelare i Tyskland.
Här är alla hemmatröjor i Bundesliga 1995/96. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.
Åtta olika tröjtillverkare användes i Bundesliga denna säsong. Mest förekommande var Adidas med sex lag och Puma med tre lag. Nike, Reusch och Uhlsport hade kontrakt med två lag var medan Erima, Reebok och Umbro hade varsitt lag. Så här var tröjtillverkarna fördelade:
Inför säsongen 1995/96 drog läkemedelsbolaget Bayer tillbaka sitt stöd till Bayer Uerdingen. I och med detta bytte klubben namn till Krefelder Fussball-Club Uerdingen 05. Utan pengarna från den tidigare storsponsorn skulle laget få det kämpigt. Under hösten 1995 vann man bara två ligamatcher, 3–0 mot Werder Bremen och 2–0 mot 1860 München, båda hemma på Grotenburg-Stadion. Förutom de två vinsterna fick man oavgjort i åtta matcher varav sex slutade 1–1 och två 0–0.
Den artonde november inledde Uerdingen en mindre smickrande svit med sju raka förluster. Bland nederlagen fanns två storförluster på hemmaplan. I höstens sista match föll man med 2–5 mot St. Pauli och den tjugofemte februari blev det 1–6 mot Bayern München. Efter tre oavgjorda samt ytterligare fem förluster i mars–april kunde laget ta några segrar mot slutet av säsongen. På de sex sista matcherna blev det tre vinster och lika många förluster. Segrarna kom hemma mot Freiburg (3–1) och Leverkusen (3–0) samt borta mot St. Pauli (2–0) i sista omgången. Det räckte dock inte för att rädda kvar klubben i högsta serien. Uerdingen slutade sist i tabellen 1995/96 och åkte ner i tvåan.
I tyska cupen slog Uerdingen ut Köln med 2–0 i första omgången. Därefter blev det dock förlust med 3–0 mot Borussia Dortmund.
Spelarna i Uerdingen 1995/96
Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Bernd Dreher – 19 Uwe Grauer – 13 Mustafa Dogan/4 Stephan Passlack, 2 Helmut Rahner – 4 Stephan Passlack/20 Michael Lusch, 10 Horst Steffen, 14 Marcus Wedau/8 Axel Jüptner, 7 Günter Bittengel/11 Heiko Laessig, 3 Jan Heintze – 11 Heiko Laessig/29 Marek Lesniak, 18 Erik Meijer.
Försvararen Stephan Passlack, holländske anfallaren Erik Meijer (nyförvärv från PSV Eindhoven) samt mittfältaren Marcus Wedau spelade mest med 32 ligamatcher var. Den sistnämnde spelade dock bara arton matcher från start. Meijer blev även lagets bäste målskytt med elva ligamål. Bland övriga nyförvärv fanns högermittfältaren Michael Lusch (Kaiserslautern) och bulgariske mittfältaren Zlatko Jankov (Levski Sofia). Under vintern anlände även polske anfallaren Marek Lesniak från 1860 München.
Tröjorna
Reusch levererade tröjorna till Uerdingen 1995/96 och sponsor var Trigema., tillverkare av sport- och fritidskläder. Hemmatröjan var randig i blått, rött och vitt (de vita ränderna betydligt smalare än de röda och blå). Byxorna var blå och strumporna röd- blå- och vitrandiga. Bortatröjan var gul med svart krage. Till denna använde gröna byxor och strumpor.
Eintracht Frankfurt inledde säsongen 1995/96 med spel i Intertotocupen i juni och juli. I gruppspelet blev det tre storsegrar mot Spartak Plovdiv (4–0), Iraklis Saloniki (5–1) och Panerys Vilnius (4–0) samt en 1–2-förlust mot Vorwärts Steyr. Eintracht förlorade sedan med 3–0 mot Bordeaux i kvartsfinalen. Fyra veckor senare besegrade man Saarbrücken med 2–1 efter förlängning i tyska cupen. Det blev emellertid förlust med 5–1 mot 1860 München i andra omgången.
I Bundesliga hade Eintracht Frankfurt inlett med två oavgjorda samt en seger med 4–2 mot just 1860 München. Under hösten blev det sedan ytterligare fyra segrar och tre oavgjorda samt sju förluster. I sista matchen före vinteruppehållet åkte man på en storförlust, 1–5 borta mot Hamburg, och efter halva säsongen låg laget på tionde plats i tabellen. För Frankfurts del blev vårsäsongen 1996 riktigt miserabel. Laget vann bara två matcher, 1–0 hemma mot både Uerdingen och Werder Bremen. Därtill blev det sex oavgjorda och nio förluster. Den största förlusten kom den tjugotredje mars då man föll med 6–0 mot Borussia Dortmund. Precis som under hösten avslutade man vårsäsongen med en storförlust mot Hamburg, denna gång 1–4 hemma på Waldstadion. De svaga resultaten under våren innebar att Eintracht Frankfurt slutade näst sist i Bundesliga 1995/96 och åkte ner i tvåan.
Tyske landslagsmålvakten Andreas Köpke spelade mest med 32 av de 34 ligamatcherna. Av utespelarna spelade serbiske backen Slobodan Komljenovic mest med 31 matcher varav 29 från start. Matthias Hagner blev lagets bäste målskytt med tio ligamål. Bland nyförvärven sommaren 1995 fanns mittfältarna Markus Schupp (Bayern München) och Jörg Böhme (Nürnberg) samt anfallarna Johnny Ekström (Dynamo Dresden) och Rainer Rauffmann (SV Meppen). Under säsongen anlände även australiske backen/mittfältaren Ned Zelic från Queens Park Rangers och kroatiske anfallaren Ivica Mornar från Hajduk Split.
Tröjorna
Puma levererade tröjorna till Eintracht Frankfurt 1995/96 och sponsor var Tetra Pak. Hemmatröjan hade ett speciellt mönster i rött och svart. Till denna tröja använde man svart byxor med två röda ränder längs sidorna samt röda strumpor med två vita ränder upptill. Bortatröjan hade man kvar från föregående säsong med skillnaden att man nu hade spelarnas namn på ryggen. Den var gul med former eller ränder som påminde om Tetra Pak-logotypen i blått, vitt och rött. Tillhörande byxor var blå med ett gult och ett vitt fält på vänster ben.
Säsongen 1995/96 skulle bli en sorglig historia för Kaiserslautern. I höstens UEFA-cupmatcher slog man först ut Slovan Bratislava efter att ha vänt en 2–1-förlust borta till seger med 3–0 hemma på Fritz-Walter-Stadion. Laget åkte emellertid ur turneringen i nästa omgång efter två förluster mot Real Betis, 1–3 hemma och 0–1 borta.
I Bundesliga vann Kaiserslautern bara tre matcher under hösten: 2–1 borta mot St. Pauli, 2–0 hemma mot Fortuna Düsseldorf och 1–0 hemma mot Bayer Leverkusen. Därutöver blev det åtta oavgjorda och sex förluster. Efter halva säsongen låg laget på fjortonde plats, en poäng ovanför nedflyttningsstrecket.
Kaiserslautern nådde liknande resultat under vårsäsongen 1996 då man återigen vann tre matcher. Segrarna kom mot Köln (1–0 borta), Uerdingen (3–0 hemma) och Hansa Rostock (2–0 hemma). Därtill slutade tio matcher oavgjort och fyra med förlust. Laget var faktiskt obesegrat under de sju sista matcherna, men de många oavgjorda resultaten blev lagets fall. Sista matchen, borta mot Bayer Leverkusen, slutade 1–1. Samtidigt förlorade närmaste konkurrenten St. Pauli sin match. Vid seger hade Kaiserslautern gått förbi St. Pauli, men istället slutade man på sextonde plats och åkte ur Bundesliga 1995/96.
Allt var dock inte nattsvart. I tyska cupen 1995/96 slog Kaiserslautern under hösten ut Fortuna Köln (4–3 efter förlängning), Wattenscheid (3–0), Schalke 04 (1–0) och FC Homburg (4–3 efter förlängning). I semifinalen i februari slog man Bayer Leverkusen med 1–0 och tog sig till final. Den spelades på Olympiastadion i Berlin den 25:e maj 1996 och motståndare var Karlsruhe. Tre minuter före halvtidsvilan gjorde Kaiserslauterns Martin Wagner matchens enda mål. Det var klubbens andra cuptitel i historien och gav en plats i nästa säsongs Cupvinnarcup.
Spelarna i Kaiserslautern 1995/96
Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Andreas Reinke – 5 Miroslav Kadlec/6 Andreas Brehme – 20 Oliver Schäfer/4 Axel Roos, 21 Harry Koch – 2 Frank Greiner/4 Axel Roos, 15 Thomas Hengen, 6 Andreas Brehme/5 Miroslav Kadlec, 10 Claus-Dieter Wollitz/7 Uwe Wegmann, 8 Martin Wagner – 9 Pavel Kuka, 11 Olaf Marschall/18 Jürgen Rische.
Tjeckiske Miroslav Kadlec samt Andreas Brehme spelade libero i sexton ligamatcher var. Dessutom spelade båda ett flertal matcher som mittfältare. Kadlec samt backen Oliver Schäfer spelade mest med 31 ligamatcher var. Av dessa spelade Kadlec samtliga från start medan Schäfer gjorde nio inhopp. En annan tjeck, anfallaren Pavel Kuka, blev lagets bäste målskytt med tio ligamål.
Tröjorna
Adidas levererade tröjorna till Kaiserslautern 1995/96 och sponsor var japanska telekommunikationsföretaget OKI. Hemmatröjan var röd med tre vita diagonala ränder längs sidorna, det vill säga samma modell som svenska landslaget (och många andra lag) använde vid VM 1994. Bortatröjan hade samma design men var vit röda ärmar samt svarta ränder längs sidorna. I UEFA-cupen använde man en annan tröjmodell inspirerad av tyska landslagets tröja från 1994 fast i klubbfärgerna rött, vitt och svart.
