Derby County 1976–1978

Efter en svag inledning på säsongen 1976/77 fick tränaren Dave Mackay sparken i november 1976. Han ersattes av reservlagstränaren Colin Murphy som ledde laget till femtonde plats i ligan. Derby County tog sig till kvartsfinal i både FA-cupen och Ligacupen där det blev förlust mot Everton respektive Bolton Wanderers. Laget deltog också i UEFA-cupen och i första matchen besegrade man irländska Finn Harps med hela 12–0 hemma på Baseball Ground, men i andra omgången blev det förlust mot grekiska AEK Aten.

Laget 1976/77: Colin Boulton – David Langan/Rod Thomas, Roy McFarland, Colin Todd, Peter Daniel/Ron Webster – Henry Newton, Steve Powell, Archie Gemmill – Charlie George, Kevin Hector, Leighton James. I december 1976 såldes mittfältaren Bruce Rioch till Everton och strax därefter värvades anfallaren Derek Hales från Charlton Athletic. I mars 1977 värvades mittfältaren Gerry Daly från Manchester United. Bästa målskytt blev Leighton James med nio ligamål.

De svaga resultaten fortsatte under hösten 1977 och i september fick även Colin Murphy sparken. Tommy Docherty tog över och ledde laget till en tolfteplats. I FA-cupen åkte Derby ut mot West Bromwich Albion i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Liverpool i tredje omgången.

Under hösten 1977 såldes Archie Gemmill till Nottingham Forest (samtidigt fick man målvakten John Middleton från samma klubb), Derek Hales (West Ham), Leighton James (Queens Park Rangers) och Rod Thomas (Cardiff City). Bland nyförvärven fanns anfallaren Gerry Ryan (Bohemians), mittfältaren Don Masson (QPR), högeryttern Terry Curran (Nottingham Forest) samt Bruce Rioch som återvände från Everton. David Langan spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa måskyttar blev Charlie George med elva ligamål och Gerry Daly med tio.

Hemmastället var förnyat med Umbro-loggan längs ärmarna och på överdelen av strumporna. Den kortärmade tröjan hade tjockare muddar än tidigare.

Derby County 1976–1978 (hemma)

Bristol City 1976–1980

Efter andraplatsen i division två 1976 spelade Bristol City i högsta serien för första gången sedan 1910/11 då man åkte ut efter fem säsonger. Denna gång blev det fyra säsonger i ettan. Laget höll till i nedre halvan av tabellen och tabellplaceringarna 1977–1980 var 18–17–13–20. Tjugondeplatsen 1979/80 innebar att Bristol City åkte ner i tvåan igen.

Laget 1976/77: John Shaw – Gerry Sweeney, Gary Collier, Norman Hunter, Geoff Merrick/Don Gillies – Trevor Tainton, Gerry Gow, Jimmy Mann – Tom Ritchie, Keith Fear, Clive Whitehead. Även anfallaren Chris Garland och mittfältaren Peter Cormack spelade över 20 ligamatcher. Dessa två värvades under hösten 1976 från Leicester respektive Liverpool. Även Norman Hunter från Leeds United värvades under hösten. Gary Collier och Gerry Sweeney spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Tom Ritchie och Chris Garland med sju ligamål var.

Hemmastället bestod av röda tröjor med vit krage och med Umbro-loggan längs ärmarna, vita byxor och röda strumpor. Bortastället bestod av vita tröjor, svarta byxor och svarta strumpor.

Birmingham City 1976/77

Birmingham City slutade på trettonde plats i ligan 1976/77, en förbättring med sex placering jämfört med året innan. I FA-cupen slog man ut Portsmouth i tredje omgången, men åkte sedan ut mot Leeds United och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Blackpool.

Laget 1976/77: Dave Latchford – Malcolm Page, Joe Gallagher, Tony Want, Archie Styles/Garry Pendrey – Howard Kendall, Terry Hibbitt, John Connolly – Gary Jones, Trevor Francis, Kenny Burns. Nya i laget var Gary Jones och John Connolly (båda från Everton) och i februari 1977 värvades Sunderlands målvakt Jim Montgomery. Terry Hibbitt och Trevor Francis spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Francis med 21 ligamål och Kenny Burns med nitton.

Till denna säsong introducerades ett nytt klubbmärke bestående av en jordglob, en fotboll och en banderoll med klubbens namn och årtalet 1875. Hemmastället bestod av blå tröjor med vit krage och vita muddar, vita byxor och vita strumpor. Bortastället gick i gult med mörkblå detaljer.

Aston Villa 1976–1980

I slutet av 70-talet tillhörde Aston Villa lagen strax under toppen. Bästa säsongen under dessa år var 1976/77 då man slutade på fjärde plats, sex poäng efter mästarna Liverpool. Laget gjorde flest mål i serien, 76 stycken, men man släppte också in 50 vilket var betydligt fler än de andra topplagen. De följande två säsongerna slutade Aston Villa på åttonde plats och 1979/80 blev det en sjundeplats.

I FA-cupen tog man sig som längst till kvartsfinal 1977 och 1980, men förlorade mot Manchester United respektive West Ham United. 1977 vann Aston Villa Ligacupen för tredje gången. Under hösten 1976 slog man ut Manchester City, Norwich City, Wrexham och Millwall. I semifinalen mot Queens Park Rangers blev det 0–0 borta och 2–2 hemma vilket innebar omspel på Highbury i London. Aston Villa vann med 3–0 och tog sig till final mot Everton. Finalen på Wembley blev mållös och spelades om på Hillsborough i Sheffield. Även denna gång blev det oavgjort, 1–1, men i andra omspelsmatchen som spelades på Old Trafford i Manchester kunde Aston Villa till slut vinna med 3–2.

Segern i Ligacupen gav en plats i UEFA-cupen 1977/78. Aston Villa slog ut Fenerbahçe, Górnik Zabrze och Athletic Bilbao, men i kvartsfinalen tog det stopp mot Barcelona efter 2–2 hemma och 1–2 i returen.

Laget 1976/77: John Burridge – Gordon Smith, Leighton Phillips, Chris Nicholl, John Robson – Dennis Mortimer, Alex Cropley, Frank Carrodus – Brian Little, Andy Gray, John Deehan. Ny i laget var Alex Cropley som värvades från Arsenal i september 1976. Brian Little spelade samtliga 42 ligamatcher och Andy Gray blev ligans skyttekung med 25 mål. Gray blev även av spelarföreningen PFA utsedd både till Årets spelare och Årets unga spelare.

Hemmatröjan var i stort sett likadan som 1975/76, fast nu hade även den långärmade tröjan krage med V-hals. Även Umbro-loggan på tröjan hade moderniserats. På bortastället återfanns Umbro-loggan längs ärmarna och på byxornas sidor.

Engelska division ett 1975/76

Liverpool blev engelska mästare för nionde gången. Överraskningslaget Queens Park Rangers, nykomlingarna Manchester United samt fjolårsmästarna Derby County kom på platserna närmast bakom och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Även åttondeplacerade Manchester City fick en plats i UEFA-cupen tack vare segern i Ligacupfinalen, en match där man besegrade Newcastle United med 2–1. Division två-laget Southampton vann FA-cupen för första gången efter finalseger med 1–0 över Manchester United. Wolverhampton Wanderers, Burnley och Sheffield United tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Liverpool tog sin andra seger i UEFA-cupen efter att ha besegrat belgiska Club Brugge med sammanlagt 4–3 (3–2 hemma och 1–1 borta) i finalen. West Ham United tog sig till final i Cupvinnarcupen, men föll med 2–4 mot ett annat belgiskt lag, Anderlecht. I Europacupen åkte Derby County ut mot Real Madrid i andra omgången. Skytteligavinnare blev Ted MacDougall, Norwich City, med 23 mål. Liverpools Kevin Keegan blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association) utsåg Tottenhams målvakt Pat Jennings till Årets spelare och Peter Barnes, Manchester City, blev utsedd till Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1975/76. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1975/76

Här är ligatabellen 1975/76. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Liverpool 42 23 14 5 66 31 60
2 Queens Park Rangers 42 24 11 7 67 33 59
3 Manchester United 42 23 10 9 68 42 56
4 Derby County 42 21 11 10 75 58 53
5 Leeds United 42 21 9 12 65 46 51
6 Ipswich Town 42 16 14 12 54 48 46
7 Leicester City 42 13 19 10 48 51 45
8 Manchester City 42 16 11 15 64 46 43
9 Tottenham Hotspur 42 14 15 13 63 63 43
10 Norwich City 42 16 10 16 58 58 42
11 Everton 42 15 12 15 60 66 42
12 Stoke City 42 15 11 16 48 50 41
13 Middlesbrough 42 15 10 17 46 45 40
14 Coventry City 42 13 14 15 47 57 40
15 Newcastle United 42 15 9 18 71 62 39
16 Aston Villa 42 11 17 14 51 59 39
17 Arsenal 42 13 10 19 47 53 36
18 West Ham United 42 13 10 19 48 71 36
19 Birmingham City 42 13 7 22 57 75 33
20 Wolverhampton Wanderers 42 10 10 22 51 68 30
21 Burnley 42 9 10 23 43 66 28
22 Sheffield United 42 6 10 26 33 82 22

West Ham United 1975/76

West Ham inledde säsongen 1975/76 med förlust med 2–0 mot Derby County i Charity Shield-matchen på Wembley. I ligan var man dock obesegrade de nio första matcherna och efter femton matcher låg man etta i tabellen. Därefter gick det utför i ligaspelet och West Ham slutade på artonde plats, sex poäng från nedflyttning. Som regerande FA-cupvinnare deltog West Ham i Cupvinnarcupen. Under hösten slog man ut finländska Reipas Lahti och sovjetiska Ararat Jerevan. I vårens kvartsfinaler besegrade man nederländska FC Den Haag och i semifinalen slog man ut västtyska Eintracht Frankfurt. I finalen, som spelades på Heyselstadion i Bryssel, mötte man Anderlecht och där vann belgarna med 4–2. I FA-cupen åkte West ham ut mot Liverpool i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Tottenham efter omspel i fjärde omgången.

Laget 1975/76: Mervyn Day – Keith Coleman, Tommy Taylor, John McDowell, Frank Lampard – Pat Holland, Billy Bonds, Graham Paddon, Trevor Brooking – Billy Jennings/Alan Taylor, Keith Robson. Tommy Taylor spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Alan Taylor med tretton ligamål och Billy Jennings med elva.

Hemmastället var likadant som tidigare förutom att klubbmärket och tröjtillverkaren Buktas logga återfanns på tröjan. Bukta-loggan fanns både med och utan texten Bukta och under klubbmärket återfanns texten ”Charity Shield 1975” eller ”Cup Winners 1975”. I Cupvinnarcupfinalen introducerades en ny tröja tillverkad av Admiral som var en första variant av den tröja som laget kom att använda under nästa säsong. Bortastället bestod av vita tröjor och ljusblå byxor och strumpor.

Tottenham Hotspur 1975–1977

Säsongen 1975/76 slutade Tottenham på nionde plats i ligan, tio placeringar bättre än föregående säsong. I augusti gjorde 17-årige mittfältaren Glenn Hoddle sin första ligamatch när han kom in som avbytare i matchen mot Norwich City. Totalt kom han att spela 377 ligamatcher för klubben fram till 1987. I FA-cupen åkte Tottenham ut mot Stoke City efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Newcastle United. Efter säsongen lämnade tränaren Terry Neill klubben för att ta över Arsenal. Han ersattes av Keith Burkinshaw.

1976/77 gick det betydligt sämre. Tottenham slutade sist i tabellen och åkte ner i division två för första gången sedan 1935. Laget släppte in flest mål i serien, 72 stycken, bland annat förlorade man med hela 8–2 mot Derby County. Tottenham åkte ur både FA-cupen och Ligacupen i tredje omgången mot Cardiff City respektive Wrexham.

Laget 1975/76: Pat Jennings – Terry Naylor, Willie Young, Keith Osgood, Don McAllister – Ralph Coates, John Pratt, Steve Perryman – Jimmy Neighbour, Martin Chivers/Chris Jones, John Duncan. Keith Osgood spelade samtliga 42 ligamatcher och John Duncan blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Under hösten 1976 värvades anfallaren Ian Moores (Stoke City), vänsteryttern Peter Taylor (Crystal Palace) och vänsterbacken John Gorman (Carlisle United). Jimmy Neighbour såldes till Norwich City i september och i mars 1977 såldes Willie Young till Arsenal. Glenn Hoddle etablerade sig på mittfältet och i samband med Willie Youngs övergång flyttades Steve Perryman ner till försvaret.

Hemmatröjan var till största delen likadan som tidigare. Skillnaderna var att Umbro-loggan var placerat på ena bröstet och att klubbmärket var större. Bortatröjan var gul med marinblå krage och muddar.

Stoke City 1975/76

Stoke City inledde säsongen 1975/76 bra, men en storm i januari 1976 förstörde taket på en av Victoria Grounds läktare. Stoke fick därför spela hemmamatchen mot Middlesbrough på Port Vales arena Vale Park. Det blev seger med 1–0 men därefter började det gå sämre och Stoke slutade på tolfte plats. I FA-cupen slog man ut Tottenham Hotspur (efter omspel) och Manchester City, men åkte sedan ut mot Sunderland i femte omgången, återigen efter omspel efter en mållös första match. I Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Lincoln City.

Laget 1975/76: Peter Shilton – Jackie Marsh, Alan Dodd, Alan Bloor, Mike Pejic – John Mahoney, Alan Hudson, Sean Haslegrave – Jimmy Greenhoff, Ian Moores, Geoff Salmons. Peter Shilton spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Jimmy Greenhoff och Ian Moores med elva ligamål var.

Hemmatröjan fanns med två olika typer av krage. Bortatröjan var i stort sett likadan som föregående säsong fast med Umbros logga istället för Admirals. På bortaplan användes antingen svarta eller vita byxor och röda eller vita strumpor beroende på motståndarlagens färger.

Sheffield United 1975/76

Efter nio förluster på de tolv första ligamatcherna fick tränaren Ken Furphy sparken. Jimmy Sirrel från Notts County tog över men kunde inte förhindra nedflyttning till division två. Sheffield United slutade sist i tabellen med bara sex segrar, 33 gjorda mål och 82 insläppta. Laget åkte dessutom ut ur både FA-cupen och Ligacupen i tredje omgången efter förlust mot Leicester City respektive Hull City.

Laget 1975/76: Jim Brown – Len Badger/Cliff Calvert/Colin Franks, John Flynn, Eddie Colquhoun, Paul Garner – Keith Eddy/Mick Speight, David Bradford, Tony Currie – Alan Woodward, Chris Guthrie, Tony Field. Len Badger såldes till Chesterfield i januari 1976. Calvert (ny från York City i september 1975) och Franks delade på högerbacksplatsen under resten av säsongen. Celtics högerytter Jimmy Johnstone värvades i november men spelade bara sex ligamatcher. Alan Woodward blev bäste målskytt med tio ligamål.

Admiral hade tagit över som tröjtillverkare åt Sheffield United och introducerade en tröja med tunna svarta ränder mellan de bredare röda och vita ränderna. Bortatröjan hade två röda och svarta diagonala ränder på framsidan.

Queens Park Rangers 1975/76

Queens Park Rangers gjorde sin bästa säsong någonsin. Laget var nära att ta hem ligatiteln, men fick till sist ge sig i kampen mot Liverpool som slutade en poäng före. QPR vann sin sista match mot Leeds United och ledde då serien, men Liverpool hade en match kvar att spela, borta mot Wolverhampton Wanderers. Liverpool vann med 3–1 och passerade QPR i tabellen. I FA-cupen åkte QPR ut i tredje omgången efter förlust i omspelsmatch mot Newcastle. I Ligacupen besegrade man Shrewsbury Town och Charlton Athletic (efter omspel), men förlorade även här mot Newcastle.

Laget 1975/76: Phil Parkes – Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard – John Hollins, Gerry Francis, Don Masson – Dave Thomas, Stan Bowles, Don Givens. Phil Parkes och Don Masson spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Don Givens (13 ligamål), Gerry Francis (12) och Stan Bowles (10).

I början av säsongen hade hemmatröjan vit hals och vita muddar, men i oktober lanserades en ny variant med blå hals och blå muddar och med smalare ränder. Bortatröjan var likadan som i slutet av föregående säsong men hade nu klubbmärket placerat på ena bröstet.