Inter 1988/89

Inför säsongen 1988/89 värvade inter två tyskar från Bayern München, Andreas Brehme och Lothar Matthäus. Man värvade också mittfältarna Nicola Berti från Fiorentina och Alessandro Bianchi från Cesena. Det var även tänkt att man skulle värva algeriern Rabah Madjer från Porto, men övergången stoppades då han inte klarade den medicinska undersökningen på grund av en skada. Istället lånade man argentinaren Ramón Díaz från Fiorentina. I UEFA-cupen ställdes Inter mot svenska lag i de inledande omgångarna. Först besegrade man Brage. Det blev 2–1 till Inter både hemma och borta, först på Giuseppe Meazza-stadion och sedan på Domnarvsvallen i Borlänge. I nästa omgång gjorde Aldo Serena matchens enda mål mot Malmö FF på Malmö Stadion och i returen i Milano blev det 1–1 sedan Joakim Nilsson kvitterat Ramón Díaz ledningsmål. I tredje omgången mötte Inter Bayern München, men trots en 2–0-seger på bortaplan (mål av Serena och Berti) åkte Inter ur turneringen efter att ha förlorat med 1–3 i returen. I ligan gick det däremot bättre. Inter inledde säsongen med att vinna åtta av de nio första matcherna och första förlusten kom inte förrän i 17:e omgången då man föll med 4–3 mot Fiorentina. Därefter vann  Inter åtta matcher i rad och med fem omgångar kvar att spela hade laget säkrat sin trettonde ligatitel. Inter vann 26 matcher, spelade sex oavgjorda och förlorade bara två matcher vilket gav 58 poäng, fler än något lag i Italien hade lyckats med tidigare i en serie med 18 lag och två poäng för seger. Aldo Serena blev skyttekung i Serie A med 22 mål medan Ramón Díaz stod för tolv mål.

Tröjorna tillverkades från och med denna säsong av Uhlsport. Sponsor var precis som tidigare Misura. Den blåsvarta tröjan användes i 26 av de 34 ligamatcherna medan den vita reservtröjan användes i åtta bortamatcher i ligan (mot Pisa, Verona, Sampdoria, Como, Bologna, Napoli, Atalanta och Fiorentina) samt borta mot Bayern München i UEFA-cupen.

AC Milan 1989/90

Inför säsongen 1989/90 förstärkte Milan laget med målvakten Andrea Pazzagli (Ascoli), försvararen Stefano Carobbi (Fiorentina), mittfältarna Diego Fuser (Torino) och Stefano Salvatori (Fiorentina) samt anfallaren Marco Simone (Como). Giovanni Stroppa, Stefano Borgonovo och Daniele Massaro var också tillbaka i laget efter att ha varit utlånade under föregående säsong. Som regerande Europacupvinnare deltog Milan både i Europeiska Supercupen och Interkontinentalcupen. Matcherna spelades i november och december 1989 och i Europeiska Supercupen mötte man Barcelona som hade vunnit Cupvinnarcupen 1988/89. Första mötet på Camp Nou slutade 1–1 (Milans mål av Marco van Basten på straff) och i returen på Giuseppe Meazza-stadion gjorde Milans Alberigo Evani matchens enda mål. Tio dagar senare, den 17 december, mötte Milan de sydamerikanska mästarna Atlético Nacional från Colombia. Återigen gjorde Evani matchens enda mål och Milan kunde för andra gången titulera sig världsmästare, 20 år efter den första triumfen.

Precis som 1988/89 hade Milan problem i inledningen av ligaspelet. Det blev fyra förluster på de tio första matcherna, men sedan var man obesegrade i sjutton matcher i rad och tog över serieledningen från Napoli. Under avslutningen av säsongen kom man dock återigen in i en formsvacka med tre förluster på de sju sista matcherna. Napoli kunde därmed återta ledningen och ta sin andra ligatitel med Milan på andra plats, två poäng bakom. Marco van Basten blev skyttekung i Serie A med 19 mål och tog för andra året i rad emot Guldbollen som Europas bäste spelare 1989. Precis som 1988 tog tre Milanspelare hand om pallplatserna i omröstningen – Franco Baresi kom på andra plats och Frank Rijkaard på tredje plats.

I italienska cupen tog sig Milan till final mot Juventus efter att ha besegrat Napoli i semifinalen. Första finalmatchen i Turin blev mållös och i returen i Milano gjorde Juventus Roberto Galia matchens enda mål. Däremot lyckades Milan vinna Europacupen för andra året i rad. Milan slog ut HJK från Helsingfors i första omgången och sedan Real Madrid. Både i kvartsfinalen mot belgiska Mechelen och i semifinalen mot Bayern München krävdes det förlängning för att Milan skulle ta sig vidare. I finalen mot portugisiska Benfica gjorde Frank Rijkaard matchens enda mål och Milan tog därmed sin fjärde Europacuptitel.

Tröjorna var i stort sett likadana som föregående säsong. Skillnaderna var att de nu hade ett mönster i tyget och att Europacuppokalen var placerad på ena bröstet istället för scudetton. I bortamatcherna mot Bari i ligan och Real Madrid i Europacupen spelade Milan i svarta byxor och strumpor tillsammans med den rödsvarta tröjan. Den vita tröjan användes i bortamatcherna mot Genoa, Cremonese, Fiorentina. Roma, Lecce och Bologna i ligan samt mot Mechelen och Bayern München i Europacupen. Precis som 1989 använde Milan en helvit tröja med rödsvart krage i Europacupfinalen. I Interkontinentalcupen spelade man utan reklam på tröjorna.

AC Milan 1988/89

Inför säsongen 1988/89 förstärkte regerande mästarna Milan laget med en tredje holländsk europamästare, Frank Rijkaard – sedan tidigare fanns Ruud Gullit och Marco van Basten i laget. Ändå inledde man ligaspelet trögt med fyra förluster på de tolv första matcherna. Trots att Milan förblev obesegrade de resterande 22 ligamatcherna kunde man inte utmana Inter om ligatiteln utan slutade på tredje plats. Marco van Basten gjorde 19 ligamål och delade andraplatsen i skytteligan med Napolis Careca. Holländaren blev även utsedd till årets spelare i Europa 1988 och hans landsmän Gullit och Rijkaard kom tvåa respektive trea i omröstningen. Anfallaren Pietro Paolo Virdis gjorde tio mål i sin sista säsong i Milan. En som spelade sin första säsong var 17-årige Demetrio Albertini som gjorde ligadebut i januari och som kom att spela i Milan fram till 2002.

I Europacupens första omgång slog Milan ut bulgariska Vitosha Sofia. En 2–0-seger borta följdes upp av 5–2 hemma efter fyra mål av van Basten. Efter att ha spelat 1–1 i båda matcherna mot Röda Stjärnan från Belgrad tog sig Milan vidare efter straffsparksläggning. I kvartsfinalen mot Werder Bremen gjorde van Basten det enda målet på straff i returmötet på hemmaplan. I semifinalen ställdes Milan mot Real Madrid och första mötet på Santiago Bernabéu-stadion slutade 1–1 efter att van Basten kvitterat spanjorernas ledning i andra halvlek. I returen på Giuseppe Meazza-stadion spelade Milan ut Real Madrid och ledde med 3–0 i paus efter mål av Ancelotti, Rijkaard och Gullit. I andra halvlek ökade van Basten och Donadoni på med varsitt mål och fastställde slutresultatet till 5–0. Även i finalen mot rumänska Steaua Bukarest var Milan överlägsna och vann med 4–0 efter två mål var av Gullit och van Basten. Milan tog därmed sin tredje europacuptitel och den första på tjugo år. Laget avslutade säsongen med att besegra Sampdoria med 3–1 i den första upplagan av italienska supercupen.

Tröjorna var av samma modell som föregående säsong med skillnaden att man nu hade den italienska skölden på ena bröstet som tecken på att man var regerande mästare. I samtliga hemmamatcher i ligan spelade Milan i vita byxor och strumpor tillsammans med den rödsvarta tröjan, men i bortamatchen mot Real Madrid i Europacupen användes svarta byxor och strumpor. Den vita tröjan användes i bortamatcherna mot Torino, Roma, Fiorentina, Lecce och Bologna samt i hemmamatchen mot Röda Stjärnan i Europacupen. I Europacupfinalen spelade Milan i en helvit tröja med rödsvart krage.

Napoli 1989/90

Inför säsongen 1989/90 tog Alberto Bigon över efter Ottavio Bianchi som tränare för Napoli. Nya spelare i laget var försvararen Marco Baroni från Lecce, mittfältaren Massimo Mauro från Juventus och anfallaren Gianfranco Zola från Serie C-klubben Torres. Napoli inledde säsongen med sexton ligamatcher utan förlust – första förlusten kom den 30 december borta mot Lazio. I UEFA-cupen hade man det svårare. Efter två mållösa matcher mot Sporting Lissabon i första omgången lyckades Napoli ta sig vidare genom straffsparksläggning. Det blev inte heller några mål i första mötet med schweiziska Wettingen, men i returen gav nyförvärven Baroni och Mauro Napoli en 2–1-seger. Mot Werder Bremen i tredje omgången hämtade Napoli in ett tvåmålsunderläge men föll med 2–3 efter att tyskarna gjort mål i sista minuten. I returen i Bremen var Napoli chanslösa och föll med 5–1. Napoli inledde det nya året med att vinna fem av de sex första ligamatcherna, men sedan kom man in i en sämre period med tre förluster (mot Milan, Inter och Sampdoria) på sex matcher. Laget avslutade säsongen med fem raka segrar samtidigt som främsta konkurrenten Milan tappade poäng och Napoli kunde därmed ta sin andra ligatitel i historien. Diego Maradona gjorde 16 ligamål och kom på tredje plats i skytteligan medan brasilianaren Careca stod för tio mål.

Hemmatröjan var av samma modell som föregående säsong, men med en ny version av sponsorloggan. En vit bortatröja med ett blått mönster inspirerat av västtyska landslagets tröja användes i bortamatcherna mot Verona, Fiorentina, Milan och Inter. En helvit tröja användes i bortamatcherna mot Cremonese, Genoa och Sampdoria samt Lazio, fast då med blå strumpor. Den helröda tröjan användes i bortamatchen mot Atalanta medan den röda tröjan med blåvita ränder på kragen användes borta mot Wettingen i UEFA-cupen.

Napoli 1988/89

För andra året i rad slutade Napoli på andra plats i Serie A, denna gång elva poäng efter Inter. Laget gick även till final i italienska cupen där man mötte Sampdoria. En 1–0-seger i första finalmatchen räckte inte utan Sampdoria kunde vända och vinna med 4–0 i returen. I höstens UEFA-cupmatcher slog Napoli ut grekiska PAOK, östtyska Lokomotiv Leipzig och franska Bordeaux. I vårens kvartsfinaler besegrade man Juventus efter förlängning och i semifinalen slog Napoli Bayern München med sammanlagt 4–2. Även i finalen blev det tyskt motstånd i form av VfB Stuttgart. Mål av Diego Maradona (på straff) och Careca i andra halvlek gjorde att Napoli kunde vände underläge till seger. Returen i Stuttgart slutade 3–3 efter att Alemão, Ciro Ferrara och Careca gjort Napolis mål. Napoli tog därmed sin första europeiska cuptitel.

i ligan gjorde Careca 19 mål och kom tvåa i skytteligan medan anfallskollegan Andrea Carnevale gjorde 13 mål. Nya spelare i laget denna säsong var målvakten Giuliano Giuliani (Verona), försvararna Antonio Carannante (tillbaka från lån i Ascoli) och Giancarlo Corradini (Torino), mittfältarna Alemão (Atlético Madrid), Massimo Crippa (Torino) och Luca Fusi (Sampdoria) samt anfallaren Maurizio Neri (Ancona).

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Ennerre, men sponsor var från och med denna säsong Mars. Sponsorloggan var från början vit, men ändrades under våren till svart. Den vita bortatröjan med blå byxor användes i bortamatcherna mot Fiorentina, Inter och Sampdoria. I bortamatchen mot Como spelade Napoli i helvitt. Den vita tröjan användes även i cupfinalen borta mot Sampdoria, och då tillsammans med vita byxor och röda strumpor. Den röda reservtröjan med blåvita ränder på kragen användes i bortamatcherna mot Atalanta, Pescara, Lazio, Verona och Pisa. I cupmatchen mot Pisa spelade Napoli i helröda tröjor.

Lazio 1990–2000

Lazio tillhörde mittenlagen i Serie A i början av 90-talet. Tränare var gamle stormålvakten Dino Zoff och lagets främsta profiler var de två anfallarna, uruguayanen Rubén Sosa och tysken Karl-Heinz Riedle. 1992 värvades engelsmannen Paul Gascoigne, holländaren Aron Winter och anfallaren Giuseppe Signori. Laget etablerade sig nu som ett topplag och under de kommande fem säsongerna var Lazio aldrig sämre än femma i serien. Signori var lagets stora målskytt och blev skyttekung i Serie A vid tre tillfällen (1993, 1994 och 1996). Under Dino Zoffs sista säsong, 1993/94, gjorde Alessandro Nesta debut i Serie A. Till följande säsong tog tjecken Zdeněk Zeman över som tränare och Zoff fick rollen som klubbpresident. Med Zemans offensiva 4–3–3-system kom laget tvåa i ligan och gick till kvartsfinal i UEFA-cupen. Inför säsongen 1997/98 tog Sven-Göran Eriksson över som tränare och bland lagets profiler fanns tjeckiske mittfältaren Pavel Nedvěd, chilenske anfallaren Marcelo Salas samt en av Svennis favoritspelare från tiden i Sampdoria, Roberto Mancini. I ligan föll Lazio till sjunde plats, men istället gick man till final både i italienska cupen och UEFA-cupen. Lazio slog Milan i italienska cupfinalen men förlorade mot Inter i UEFA-cupfinalen. 1998 förstärktes laget med ytterligare en spelare från Sampdoria, Siniša Mihajlović, samt anfallaren Christian Vieri från Atlético Madrid som efter säsongen såldes till Inter i en affär som gjorde honom till världens dyraste spelare. Laget ledde länge serien, men slutade tvåa efter att Milan tagit sig förbi i slutet av säsongen. Samma år vann Lazio den sista upplagan av Cupvinnarcupen efter finalseger över Real Mallorca. Inför seklets sista säsong tillika Lazios hundraårsjubileum fanns tre argentinare bland nyförvärven: Roberto Sensini, Diego Simeone och Juan Sebastián Verón. Laget firade genom att ta hem en dubbel: Lazio tog sin andra ligatitel i historien och vann även italienska cupen för tredje gången efter att ha besegrat Inter i finalen. Man gick dessutom till kvartsfinal i Champions League men åkte där ut mot spanska Valencia.

Här är Lazios hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Lazios hemmaställ på 1990-talet

Och här är Lazios bortatröjor på 90-talet:

Lazios bortaställ på 1990-talet

Lazios tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 11 34 8 19 7 33 36 35
1991/92 10 34 11 12 11 43 40 34
1992/93 5 34 13 12 9 65 51 38
1993/94 4 34 17 10 7 55 40 44
1994/95 2 34 19 6 9 69 34 63
1995/96 3 34 17 8 9 66 38 59
1996/97 4 34 15 10 9 54 37 55
1997/98 7 34 16 8 10 53 30 56
1998/99 2 34 20 9 5 65 31 69
1999/00 1 34 21 9 4 64 33 72

AS Roma 1990–2000

Under hela 90-talet tillhörde Roma lagen strax under toppen av tabellen. Som bäst blev det en fjärdeplats 1997/98 och som sämst slutade man tolva året innan. Däremot nådde man vissa framgångar i cuperna. Säsongen 1990/91 vann Roma italienska cupen efter finalseger över Sampdoria och samma år gick man till final i UEFA-cupen. Där blev det dock förlust mot Inter i en helitaliensk final. Laget gick även till final i italienska cupen 1993, men förlorade då mot Torino. Några av lagets profiler under 90-talet var lagkaptenen Giuseppe Giannini som tillhörde klubben i femton år fram till 1996, Francesco Totti som gjorde Serie A-debut som 16-åring i mars 1993 och som spelade i Roma ända till 2017 samt brasilianske mittbacken Aldaír som värvades från Benfica 1990 och som kom att tillbringa tretton säsonger i Roma. I början av 90-talet spelade de tyska världsmästarna Rudi Völler och Thomas Hässler i Roma. 1993 värvades argentinske anfallaren Abel Balbo från Udinese och året efter värvades svenske mittfältaren Jonas Thern från Napoli. I slutet av decenniet tillhörde brasilianske högerbacken Cafú, italienske landslagsmittfältaren Luigi Di Biagio och anfallaren Marco Delvecchio lagets profiler.

Här är Romas hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

AS Romas hemmaställ på 1990-talet

Och här är Romas bortatröjor på 90-talet:

AS Romas bortaställ på 1990-talet

Romas tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 9 34 11 14 9 43 37 36
1991/92 5 34 13 14 7 37 31 40
1992/93 10 34 8 17 9 42 39 33
1993/94 7 34 10 15 9 35 30 35
1994/95 5 34 16 11 7 46 25 59
1995/96 5 34 16 10 8 51 34 58
1996/97 12 34 10 11 13 46 47 41
1997/98 4 34 16 11 7 67 42 59
1998/99 5 34 15 9 10 69 49 54
1999/00 6 34 14 12 8 57 34 54

Parma 1990–2000

Parma gick upp i Serie A för första gången 1990 och laget etablerade sig snabbt som ett topplag. Första säsongen slutade man sexa i Serie A och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Laget var ofta med och slogs om ligatiteln även om man aldrig nådde ända fram. Som bäst blev det en andraplcering 1996/97 och tredje plats 1992/93 och 1994/95. Däremot tog man flera cuptitlar. Parma vann italienska cupen 1992 och 1999, Cupvinnarcupen 1993 samt UEFA-cupen 1995 och 1999. Inför debutsäsongen i Serie A värvade man tre VM-spelare från 1990: Sveriges Tomas Brolin, Belgiens Georges Grün och brasilianske målvakten Taffarel. Sedan tidigare hade man spelare som försvararna Luigi Apolloni och Lorenzo Minotti och anfallaren Alessandro Melli. Tränare var Nevio Scala och under de följande åren förstärkte man med spelare som colombianske anfallaren Faustino Asprilla, argentinaren Roberto Sensini och Napolis anfallare Gianfranco Zola. Inför Scalas sista säsong i Parma 1995/96 värvade man Bulgariens skyttekung från VM 1994, Hristo Stoichkov från Barcelona, och samma säsong gjorde målvakten Gianluigi Buffon debut i Serie A. 1996 tog Carlo Ancelotti över som tränare och bland nyförvärven fanns franske försvararen Lilian Thuram och argentinske anfallaren Hernán Crespo. Två år senare ersattes Ancelotti av Alberto Malesani som förstärkte laget med två argentinska mittfältare från Sampdoria: först Juan Sebastián Verón (1998) och sedan Ariel Ortega (1999).

Här är Parmas hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Parmas hemmaställ på 1990-talet

Och här är Parmas bortatröjor på 90-talet:

Parmas bortaställ på 1990-talet

Parmas tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 6 34 13 12 9 35 31 38
1991/92 7 34 11 16 7 32 28 38
1992/93 3 34 16 9 9 47 34 41
1993/94 5 34 17 7 10 50 35 41
1994/95 3 34 18 9 7 51 31 63
1995/96 6 34 16 10 8 44 31 58
1996/97 2 34 18 9 7 41 26 63
1997/98 6 34 15 12 7 55 39 57
1998/99 4 34 15 10 9 55 36 55
1999/00 5 34 16 10 8 52 37 58

Inter 1990–2000

Inter inledde 90-talet med att Giovanni Trapattoni gjorde sin sista säsong som tränare för klubben. Laget kom trea i ligan och tog sin första UEFA-cuptitel efter finalseger över Roma. I laget fanns de tre tyska världsmästarna Andreas Brehme, Lothar Matthäus och Jürgen Klinsmann samt flera italienska landslagsspelare såsom målvakten Walter Zenga och lagkaptenen Giuseppe Bergomi. Därefter pendlade Inter mellan toppen och mitten av tabellen i flera år. Som bäst slutade man på andra plats 1992/93 och 1997/98 och som sämst slutade Inter på trettonde plats 1993/94 då man bara var en poäng från nedflyttning. Samma säsong tog dock Inter sin andra UEFA-cuptitel efter att ha besegrat Casino Salzburg i finalen. Stor profil i laget var holländska nyförvärvet Dennis Bergkamp som blev turneringens skyttekung. 1997 nådde Inter sin tredje UEFA-cupfinal, denna gång med argentinaren Javier Zanetti, fransmannen Youri Djorkaeff och engelsmannen Paul Ince som några av lagets profiler. Den här gången blev det dock förlust mot Schalke 04 efter straffsparksläggning. Inför påföljande säsong värvades brasilianaren Ronaldo från Barcelona i en affär som gjorde honom till världens dyraste spelare. Samma år blev han även utsedd till världens bästa spelare av både FIFA och France Football. Med Ronaldo i laget vann Inter UEFA-cupen för tredje gången efter seger över Lazio i ännu en helitaliensk final. 1998 värvade Inter en pånyttfödd Roberto Baggio från Bologna och året efter slog man återigen transferrekordet när man värvade Christian Vieri från Lazio. Skador på Ronaldo och Vieri bidrog till att Inter inte hade möjlighet att utmana om ligatiteln i slutet av 90-talet.

Här är Inters hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Inters hemmaställ på 1990-talet

Och här är Inters bortatröjor på 90-talet:

Inters bortaställ på 1990-talet

Inters tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 3 34 18 10 6 56 31 46
1991/92 8 34 10 17 7 28 28 37
1992/93 2 34 17 12 5 59 36 46
1993/94 13 34 11 9 14 46 45 31
1994/95 6 34 14 10 10 39 34 52
1995/96 7 34 15 9 10 51 30 54
1996/97 3 34 15 14 5 51 35 59
1997/98 2 34 21 6 7 62 27 69
1998/99 8 34 13 7 14 59 54 46
1999/00 4 34 17 7 10 58 36 58

Juventus 1990–2000

I början av 90-talet kunde Juventus inte rå på Milan som var nästintill oslagbara. Detta trots att man hade spelare som Roberto Baggio och Gianluca Vialli i laget. Baggio blev världens dyraste spelare när han värvades från Fiorentina 1990 och två år senare slog Juventus återigen transferrekordet när man värvade Vialli från Sampdoria. 1993 tog Juventus sin tredje UEFA-cuptitel efter finalseger över Borussia Dortmund och senare samma år blev Roberto Baggio utsedd till världens bästa spelare. I ligan blev det ett par andraplaceringar innan man 1995 lyckades bryta Milans dominans och ta sin första ligatitel på nio år. Samma år mötte Juventus Parma i två cupfinaler. Det blev seger för Juventus i italienska cupen, men förlust i UEFA-cupen. Marcello Lippi gjorde sin första säsong i Juventus efter att ha ersatt Giovanni Trapattoni som tränare. Alessandro Del Piero fick sitt stora genombrott och ansågs vara så bra att Juventus sålde Baggio till Milan efter säsongen. Några av de nya spelarna i laget var försvararen Ciro Ferrara, franske mittfältaren Didier Deschamps och portugisiske mittfältaren Paulo Sousa. Sedan tidigare fanns även tyske mittbacken Jürgen Kohler, mittfältarna Angelo Di Livio och Antonio Conte samt anfallaren Fabrizio Ravanelli i laget. Följande säsong gick Juventus till final i Champions League där man besegrade Ajax efter straffsparksläggning. 1996 värvades Zinedine Zidane och under fransmannens två första säsonger tog Juventus två raka ligatitlar och gick dessutom till final i Champions League ytterligare två gånger, men förlorade då mot Borussia Dortmund respektive Real Madrid. Efter en sämre säsong med en sjundeplats avslutade Juventus seklet med att för fjärde gången på 90-talet sluta på andra plats i ligan.

Här är Juventus hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Juventus hemmaställ på 1990-talet

Och här är Juventus bortatröjor på 90-talet:

Juventus bortaställ på 1990-talet

Juventus tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 7 34 13 11 10 45 32 37
1991/92 2 34 18 12 4 45 22 48
1992/93 4 34 15 9 10 59 47 39
1993/94 2 34 17 13 4 58 25 47
1994/95 1 34 23 4 7 59 32 73
1995/96 2 34 19 8 7 58 35 65
1996/97 1 34 17 14 3 51 24 65
1997/98 1 34 21 11 2 67 28 74
1998/99 7 34 15 9 10 42 36 54
1999/00 2 34 21 8 5 46 20 71