Leeds United 1977–1980

Säsongen 1977/78 slutade Leeds United på nionde plats i ligan. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Manchester City, men i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Nottingham Forest.

Laget 1977/78: David Harvey – Paul Madeley, Gordon McQueen, Trevor Cherry, Frank Gray – Eddie Gray, Brian Flynn, Tony Currie – Peter Lorimer/Joe Jordan, Ray Hankin, Arthur Graham. Nya i laget var Arthur Graham (Aberdeen) och Brian Flynn (från Burnley i november). I januari 1978 såldes Joe Jordan till Manchester United och en månad senare såldes även Gordon McQueen till samma klubb. Trevor Cherry och Frank Gray missade bara en ligamatch var och Ray Hankin blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Inför säsongen 1978/79 tog Jock Stein över som tränare efter Jimmy Armfield. Stein sa dock upp sig redan efter 44 dagar för att bli förbundskapten för Skottland. In kom istället Jimmy Adamson från Sunderland som ledde laget till en femteplats i ligan vilket gav en plats i nästa säsongs UEFA-cup. I FA-cupen slog Leeds ut Hartlepool United i tredje omgången, men åkte sedan ut mot West Bromwich Albion efter omspel. I Ligacupen tog man sig återigen till semifinal och denna gång blev det förlust mot Southampton.

Laget 1978/79: David Harvey – Paul Madeley, Paul Hart, Trevor Cherry, Frank Gray – Eddie Gray, Brian Flynn, Tony Currie – Carl Harris, John Hawley/Ray Hankin, Arthur Graham. Paul Hart och John Hawley hade värvats från Blackpool respektive Hull City i slutet av föregående säsong. I mars 1979 lämnade Peter Lorimer klubben för spel i NASL-laget Toronto Blizzard. Frank Gray och Brian Flynn missade bara en ligamatch och John Hawley blev bäste målskytt med sexton ligamål.

I UEFA-cupen hösten 1979 slog Leeds ut Valletta från Malta i första omgången, men åkte sedan ut mot rumänska Universitatea Craiova. I ligan slutade Leeds på elfte plats och i både FA-cupen och Ligacupen blev det förlust direkt mot Nottingham Forest respektive Arsenal.

Laget 1979/80: John Lukic – Kevin Hird, Paul Hart, Paul Madeley/Brian Greenhoff, Trevor Cherry – Eddie Gray, Brian Flynn, Byron Stevenson – Alan Curtis, Terry Connor, Arthur Graham. Kevin Hird blev bäste målskytt med åtta ligamål.

Tröjorna var av samma modell som tidigare med skillnaden att klubbmärket var placerat i en blå cirkel med klubbnamnet Leeds United AFC i vita bokstäver. Tröjnumren byttes 1978 ut mot en kantig modell.

Ipswich Town 1977/78

Ipswich Town slutade på artonde plats i ligan 1977/78 vilket var lagets sämsta placering sedan 1970/71. I UEFA-cupen slog man ut Landskrona BoIS och Las Palmas. I tredje omgången slog man Barcelona med 3–0 hemma på Portman Road, men i returen hämtade spanjorerna in underläget till 3–3 och vann sedan på straffsparkar. Ipswich tog sig till final i FA-cupen genom att slå ut Cardiff City, Hartlepool United, Bristol Rovers (efter omspel), Millwall och West Bromwich Albion. I finalen på Wembley besegrade man Arsenal med 1–0 efter mål av Roger Osborne i 77:e minuten.

Laget 1977/78: Paul Cooper – George Burley, Allan Hunter, Russell Osman, Mick Mills – Roger Osborne, Brian Talbot, Eric Gates/John Wark – David Geddis/Trevor Whymark, Paul Mariner, Clive Woods. Paul Cooper och Brian Talbot spelade flest matcher (40 ligamatcher var) och Paul Mariner blev bäste målskytt med elva ligamål.

Tröjorna tillverkades från och med 1977/78 av Adidas. Hemmatröjan var blå med vit krage och tre vita ränder längs ärmarna. Bortatröjan var i samma stil fast vit med svart krage och tre svarta ränder längs ärmarna.

Everton 1977/78

Everton slutade på tredje plats i ligan 1977/78, två poäng efter Liverpool och nio poäng efter mästarna Nottingham Forest. I FA-cupen slog man ut Aston Villa i tredje omgången, men förlorade sedan mot Middlesbrough och i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Leeds United.

Laget 1977/78: George Wood – David Jones, Mick Lyons, Mark Higgins, Mike Pejic – Andy King, Martin Dobson, Jim Pearson/Trevor Ross – Duncan McKenzie, Bob Latchford, Dave Thomas. Nya i laget var målvakten George Wood (Blackpool) och vänsteryttern Dave Thomas (Queens Park Rangers). Trevor Ross värvades från Arsenal i november och samtidigt såldes Bruce Rioch till Derby County. George Wood, Mick Lyons och Andy King spelade samtliga 42 ligamatcher och Bob Latchford blev ligans skyttekung med 30 mål.

Hemmatröjan var blå med vit krage och vita Umbro-märken längs ärmarna. Byxorna var vita med blå Umbro-märken längs sidorna. Bortastället var i samma stil fast gult med blå markeringar.

Chelsea 1977–1981

Efter två säsonger i division två var Chelsea tillbaka i ettan. Laget slutade på sextonde plats 1977/78 och i FA-cupen slog man sensationellt ut Liverpool i tredje omgången. Det blev sedan seger över Burnley med hela 6–2 men i femte omgången förlorade Chelsea mot Orient efter omspel.

Laget 1977/78: Peter Bonetti – Graham Wilkins/Gary Locke, Micky Droy, Steve Wicks, Ron Harris – Ian Britton, Ray Wilkins, Ray Lewington – Kenny Swain, Tommy Langley, Clive Walker. Tommy Langley och Steve Wicks spelade flest matcher (41 var i ligan) och Langley blev bäste målskytt med elva ligamål.

Hösten 1978 gick det tyngre med bara två segrar i ligan och efter fem raka förluster avgick tränaren Ken Shellito i december. Danny Blanchflower tog över men lyckades bara vinna tre matcher och laget slutade sist i tabellen med tjugo poäng och 92 insläppta mål.

Danny Blanchflower avgick i september 1979 och ersattes av gamle VM-hjälten Geoff Hurst som var nära att ta tillbaka laget till division ett. Chelsea slutade på fjärde plats och missade precis uppflyttning. Nästa säsong, 1980/81, var Chelsea återigen med och slogs om uppflyttningsplatserna, men en svag avslutning på säsongen gjorde att Geoff Hurst fick sparken och laget slutade på tolfte plats.

Hemmatröjan och byxorna var blå med vita Umbro-märken längs ärmarna och sidan på byxorna. 1977/78 var bortastället gult med blå markeringar, men 1978/79 bytte man till gula tröjor med gröna markeringar och gröna byxor med gula markeringar. Tröjnumren var till en början Umbros vanliga modell, men under våren 1979 användes en annan typ av kantiga nummer. Dessa återkom sedan säsongen 1980/81.

Birmingham City 1977–1979

Efter att ha inlett säsongen 1977/78 med fyra raka förluster fick tränaren Willie Bell sparken. Tidigare förbundskaptenen Alf Ramsey tog över men blev bara kvar ett halvår. Jim Smith från Blackburn Rovers fick jobbet i mars och ledde laget till en elfteplats i ligan. I FA-cupen åkte man ut mot Derby County i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Notts County i andra omgången.

Laget 1977/78: Jimmy Montgomery – Jimmy Calderwood, Joe Gallagher, Pat Howard, Garry Pendrey – Tony Towers, Malcolm Page, Terry Hibbitt, Gary Emmanuel – Keith Bertschin, Trevor Francis. Bertschin och Francis spelade samtliga 42 ligamatcher och Francis blev bäste målskytt med 25 ligamål.

I oktober 1978 värvades den argentinske världsmästarbacken Alberto Tarantini från Boca Juniors och i februari 1979 såldes Trevor Francis till Nottingham Forest för en miljon pund, en summa som gjorde honom till Storbritanniens dyraste spelare. Andra nya spelare i laget var målvakten Neil Freeman (Southend United), vänsterbacken Mark Dennis (egen produkt), mittfältaren Alan Ainscow (Blackpool), yttern Stewart Barrowclough (Newcastle United) samt anfallarna Alan Buckley (Walsall) och Don Givens (Queens Park Rangers). I ligan gick det betydligt sämre denna gång. Birmingham vann inte en enda ligamatch förrän i november och laget slutade näst sist i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut mot Burnley i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Southampton i andra omgången.

Tröjorna tillverkades av Adidas och hade de välbekanta tre ränderna längs ärmarna. Bortastället var i samma stil som hemmastället fast gult med blå detaljer. Denna variant med rund hals användes åtminstone fram till hösten 1979, men senare under säsongen 1979/80 bytte man till V-hals.

Arsenal 1977/78

Arsenal slutade på femte plats i ligan 1977/78 och kvalificerade sig till UEFA-cupen. Laget tog sig till final i FA-cupen efter att ha slagit ut Sheffield United, Wolverhampton Wanderers, Walsall, Wrexham och Orient. I finalen blev det dock förlust med 0–1 mot Ipswich Town. I Ligacupen slog man ut Manchester United, Southampton, Hull City och Manchester City (efter omspel), men i semifinalen blev det förlust mot Liverpool.

Laget 1977/78: Pat Jennings – Pat Rice, David O’Leary, Willie Young, Sammy Nelson – David Price, Alan Sunderland, Liam Brady, Graham Rix – Malcolm Macdonald, Frank Stapleton. I FA-cupfinalen spelade Alan Hudson istället för Graham Rix. Pat Jennings spelade samtliga 42 ligamatcher och Malcolm Macdonald blev bäste målskytt med totalt 26 mål varav femton i ligan.

Hemmatröjan var likadan som tidigare förutom att siffran 1 hade fått serifer. Bortatröjan var gul med blå krage och en stor kanon placerad mitt på tröjan. I FA-cupfinalen spelade Arsenal i gula tröjor med rund hals och med kanonen i mindre format placerad på ena bröstet. Över och under kanonen återfanns texten ”F.A. Cup Final / Wembley 1978”. Vid kanonen fanns också tre ”kanonkulor” med bokstäverna AFC. I finalen gjorde även Umbro-loggan debut på Arsenals tröjor och byxor.

Engelska division ett 1976/77

Liverpool försvarade sin ligatitel och blev engelska mästare för tionde gången. Manchester City, Ipswich Town, Aston Villa och Newcastle United kom på platserna närmast bakom och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Sunderland, Stoke City och Tottenham Hotspur tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Manchester United vann FA-cupen för fjärde gången efter finalseger med 2–1 över Liverpool. Aston Villa vann Ligacupen för tredje gången efter att ha besegrat Everton efter två omspelsmatcher i finalen. Liverpool tog sin första seger i Europacupen tack vare 3–1 i finalen mot Borussia Mönchengladbach. Skytteligavinnare blev Andy Gray, Aston Villa, och Malcolm Macdonald, Arsenal, med 25 mål var. Liverpools Emlyn Hughes blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association) utsåg Aston Villas Andy Gray både till Årets spelare och Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1976/77. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1976/77

Här är ligatabellen 1976/77. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Liverpool 42 23 11 8 62 33 57
2 Manchester City 42 21 14 7 60 34 56
3 Ipswich Town 42 22 8 12 66 39 52
4 Aston Villa 42 22 7 13 76 50 51
5 Newcastle United 42 18 13 11 64 49 49
6 Manchester United 42 18 11 13 71 62 47
7 West Bromwich Albion 42 16 13 13 62 56 45
8 Arsenal 42 16 11 15 64 59 43
9 Everton 42 14 14 14 62 64 42
10 Leeds United 42 15 12 15 48 51 42
11 Leicester City 42 12 18 12 47 60 42
12 Middlesbrough 42 14 13 15 40 45 41
13 Birmingham City 42 13 12 17 63 61 38
14 Queens Park Rangers 42 13 12 17 47 52 38
15 Derby County 42 9 19 14 50 55 37
16 Norwich City 42 14 9 19 47 64 37
17 West Ham United 42 11 14 17 46 65 36
18 Bristol City 42 11 13 18 38 48 35
19 Coventry City 42 10 15 17 48 59 35
20 Sunderland 42 11 12 19 46 54 34
21 Stoke City 42 10 14 18 28 51 34
22 Tottenham Hotspur 42 12 9 21 48 72 33

West Ham United 1976–1980

West Ham inledde säsongen 1976/77 med bara en seger på de tolv första ligamatcherna. Under hösten förstärkte man laget med anfallarna Bryan ”Pop” Robson (Sunderland) och John Radford (Arsenal) samt mittfältaren Alan Devonshire (Southall). Robson gjorde fjorton mål och blev lagets bäste målskytt medan Radford inte gjorde ett enda mål innan han i februari 1978 såldes vidare till Blackburn Rovers. West Ham slutade på sjuttonde plats i ligan och klarade sig undan nedflyttning med två poängs marginal.

Laget 1976/77: Mervyn Day – Keith Coleman/Billy Bonds, Bill Green, Kevin Lock, Frank Lampard – Billy Bonds/Geoff Pike, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Alan Taylor/John Radford, Bryan Robson, Billy Jennings. Trevor Brooking och Mervyn Day spelade samtliga 42 ligamatcher.

Under hösten 1977 värvades anfallarna Derek Hales (Derby County) och David Cross (West Bromwich). Inledningen på säsongen 1977/78 blev likadan som året innan med en seger på de tolv första matcherna, men denna gång slutade laget på tjugonde plats och åkte ner i division två trots en stark avslutning med sex segrar på de nio sista matcherna.

Laget 1977/78: Mervyn Day – Paul Brush, Tommy Taylor, Billy Bonds, Frank Lampard – Geoff Pike/Pat Holland, Alan Curbishley, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Bryan Robson, Derek Hales/David Cross. Tommy Taylor spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Derek Hales och David Cross med tio ligamål var.

De två följande säsongerna slutade med en femte- respektive sjundeplats i division två. 1980 tog man sig till final i FA-cupen genom att slå ut West Bromwich Albion (efter omspel), Orient, Swansea City, Aston Villa och Everton (efter omspel). I finalen på Wembley mötte man Arsenal som var storfavoriter, men West Ham lyckades vinna tack vare Trevor Brookings mål i trettonde minuten.

Laget i FA-cupfinalen 1980: Phil Parkes – Ray Stewart, Billy Bonds, Alvin Martin, Frank Lampard – Paul Allen, Geoff Pike, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Stuart Pearson, David Cross. Phil Parkes hade värvats från Queens Park Rangers 1979 för 565 000 pund, en summa som gjorde honom till världens dyraste målvakt.

Tröjorna, som tillverkades av Admiral, byggde på den modell som användes i Cupvinnarcupfinalen 1976 med några små justeringar. Byxorna hade under hösten 1976 en ljusblå och en vinröd rand på sidorna, men sedan bytte man till en modell med en ljusblå rand med vinröda Admiral-loggor på sidorna. Till säsongen 1977/78 inverterades färgerna. Strumporna var från början helt vita, men senare la man till ett vinrött fält med ljusblå Admiral-loggor på överdelen. Bortastället bestod av vita tröjor, ljusblå byxor och ljusblå strumpor och var av samma modell som bland andra Leeds och Norwich använde. I FA-cupfinalen 1980 spelade West Ham i helvitt. Under klubbmärket återfanns texten ”Wembley 1980” samt en silhuett av FA-cuppokalen.

West Bromwich Albion 1976/77

Efter tre säsonger i division två var West Bromwich Albion tillbaka i ettan säsongen 1976/77. Nykomlingarna gjorde en stark säsong och slutade på sjunde plats i ligan. I FA-cupen och Ligacupen blev det förlust i tredje omgången mot Manchester City (efter omspel) respektive Brighton.

Laget 1976/77: John Osborne – Paddy Mulligan, John Wile, Ally Robertson, Len Cantello/Derek Statham – Tony Brown, Mick Martin/Bryan Robson, Johnny Giles (spelande tränare) – Ally Brown, David Cross, Willie Johnston. David Cross anlände från Coventry City i november 1976 och i mars 1977 värvade man yttern Laurie Cunningham från Leyton Orient. Mittbacksparet John Wile och Ally Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och David Cross blev bäste målskytt med tolv ligamål.

Umbro tillverkade tröjorna och hade precis som tidigare breda marinblå och vita ränder. Under hösten använde man det gamla klubbmärket med en trast inuti ett ”a”, men senare bytte man till klubbens initialer ”WBA”. På hemmaplan användes vita byxor och strumpor, men i vissa bortamatcher användes marinblå byxor och strumpor. Reservstället var i samma stil fast gult och grönt.

Uppdatering 2023-01-26: Jag har rättat till klubbmärket på tröjorna. Trasten i ”a”-märket är nu korrekt så som det såg ut på spelarnas tröjor från 70-talet. I den första versionen var märket det som finns på nyproducerade tröjor från TOFFS. Tack till Cliff som uppmärksammade felet! (se kommentarerna nedan)

Sunderland 1976/77

Sunderland hade vunnit division två och var tillbaka i högsta serien för första gången sedan 1969/70. Laget fick dock ingen bra start på den nya säsongen och efter nio raka ligamatcher utan seger avgick tränaren Bob Stokoe. Ian MacFarlane tog tillfälligt över innan Jimmy Adamson (senast i Sparta Rotterdam och tidigare i Burnley) tog över permanent i december. Adamson förlorade sina sju första ligamatcher med Sunderland, men sedan spelade laget upp sig. Men trots nio segrar på de sjutton sista matcherna slutade Sunderland på tjugonde plats och åkte tillbaka ner i tvåan.

Laget 1976/77: Barry Siddall – Jack Ashurst/Mick Docherty, Jeff Clarke, Jim Holton/Shaun Elliott, Joe Bolton – Gary Rowell, Tony Towers, Ray Train/Kevin Arnott, Bobby Kerr – Mel Holden, Bob Lee. Joe Bolton spelade samtliga 42 ligamatcher och Bob Lee blev bäste målskytt med tretton ligamål.

Tröjorna tillverkades av Umbro och på ena bröstet fanns texten ”2nd Division Champions 1975/6” samt klubbens initialer ”SAFC”. Hemmastället bestod av rödvitrandiga tröjor med röd krage, svarta byxor och röda strumpor med vit överdel. Bortastället var gult med blå markeringar.