Etikett: 1975/76

13 januari 2025

Real Madrid 1974–1977

1974/75: Real Madrid tar hem dubbeln med ny tränare

Efter VM i Västtyskland 1974 tog Jugoslaviens förbundskapten Miljan Miljanić över som huvudtränare för Real Madrid. Bland de nya spelarna 1974/75 fanns tyske världsmästaren Paul Breitner från Bayern München och argentinske anfallaren Roberto Martínez från Español. Argentinarens ankomst innebar att hans landsman Oscar Más återvände till River Plate efter bara en säsong. Dessutom avslutade 35-årige Ignacio Zoco karriären.

Tränare Miljanić fick en utmärkt start på sin karriär i Real Madrid. Laget förlorade bara en av de tjugosex första ligamatcherna. Man tog över serieledningen i den sjätte omgången och behöll den säsongen ut trots tre förluster på de åtta sista matcherna. Real Madrid slutade därmed tolv poäng före tvåan Real Zaragoza och tog sin sextonde ligatitel. I Cupvinnarcupen slog laget ut isländska Fram från Reykjavik (2–0, 6–0) och Austria Wien (3–0, 2–2). Kvartsfinalen mot Röda Stjärnan slutade 2–2 efter att lagen vunnit varsin match med 2–0. Efter en mållös förlängning tog sig jugoslaverna vidare genom att vinna med 6–5 på straffar.

Precis som 1974 skulle Real Madrid vinna spanska cupen även 1975 och därmed ta hem ”dubbeln”. På vägen till finalen slog man ut Orense (0–0, 3–1), Las Palmas (0–4, 5–0) och Real Zaragoza (2–2, 2–1). I finalen på Vicente Calderón-stadion mötte man lokalkonkurrenten Atlético Madrid. Det blev inga mål vare sig under ordinarie speltid eller i förlängningen. Matchen avgjordes därför genom straffsparksläggning och där var Real det bättre laget som vann med 4–3.

Laguppställning spanska cupfinalen 1975: Miguel Ángel – Juan Carlos Touriño (José Heredia, 99), Pirri, José Antonio Camacho, Francisco Uría – Vicente del Bosque, Alberto Vitoria, Benito Rubiñán – Amancio Amaro, Santillana, Roberto Martínez (Francisco Aguilar, 105).

Camacho spelade samtliga 47 liga- och cupmatcher under 1974/75. Santillana blev lagets bäste målskytt med totalt 23 mål varav sjutton i ligan vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Hans anfallskollega Martínez stod för 22 fullträffar varav femton i ligan. Observera att lagets två tyskar, Breitner och Netzer, inte deltog i någon av de spanska cupmatcherna. Däremot var de ordinarie startspelare i ligamatcherna.

1975/76: Ligamästare och semifinal i Europacupen

Sommaren 1975 förstärkte Real Madrid laget med högerbacken Juan Sol från Valencia. Samtidigt försvann Juan Verdugo till Español.

Real Madrid inledde ligasäsongen 1975/76 med fjorton matcher utan förlust. Första förlusten kom den tjugoåttonde december då Barcelona vann med 2–1. Efter seger över Granada blev det ytterligare två förluster, först i derbyt mot Atlético Madrid och sedan mot Racing Santander. Laget kom dock tillbaka och vann sju av åtta matcher. Det blev sedan fyra segrar och tre förluster på de åtta sista matcherna vilket var tillräckligt för att försvara ligatiteln. Real slutade fem poäng före tvåan Barcelona.

I spanska cupen åkte Real Madrid ut mot Tenerife redan i åttondelsfinal, men i Europacupen gick man längre. Under hösten 1975 slog man ut Dinamo Bukarest (4–1, 0–1) och Derby County (1–4, 5–1 efter förlängning). I dubbelmötet med Derby County stod för övrigt engelsmännens Charlie George för fyra mål efter ett hattrick i första matchen. Men spanjorerna vände alltså till seger i returen. Det blev sedan kvartsfinaler mot västtyska ligamästarna Borussia Mönchengladbach i mars 1976. Första matchen, som spelades i Düsseldorf, slutade 2–2. Även returen slutade oavgjort, 1–1, och Real gick därmed vidare tack vare fler gjorda bortamål. I semifinalerna mötte man ännu ett tyskt lag, Bayern München som var med i turneringen som regerande Europacupvinnare. Första matchen i Madrid slutade 1–1, men i returen vann tyskarna med 2–0 och tog sig till sin tredje raka final.

1976/77: Sämsta säsongen på 29 år

1976 lämnade några av de äldre spelarna Real Madrid, däribland Amancio som avslutade karriären och Günter Netzer som gick över till schweiziska Grasshoppers. Ny i laget 1976/77 var danske anfallaren Henning Jensen från Mönchengladbach.

Säsongen 1976/77 gick det betydligt sämre för Real Madrid än tidigare. Laget vann bara tolv ligamatcher och förlorade lika många vilket gav en niondeplats i tabellen. Det var klubbens sämsta placering sedan 1947/48. Inte heller i cuperna gick det något vidare. Laget åkte ut mot Hércules i tredje omgången av spanska cupen och i Europacupen slog man ut polska Stal Mielec innan man förlorade mot belgiska Club Brugge.

Tröjorna

Den vita hemmatröjan och den blå bortatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Därutöver spelade Real Madrid i ett helt svart matchställ i bortamatchen mot isländska Fram i september 1974.

9 januari 2025

FC Barcelona 1974–1977

1974/75: Förstärkningar med VM-meriter

Efter att ha fört det nederländska landslaget till VM-silver sommaren 1974 återvände Rinus Michels till Barcelona. Från det laget tog han med sig mittfältaren Johan Neeskens som hade vunnit Europacupen med Ajax tre år i rad. Ny i laget var också den brasilianske mittbacken Marinho Péres, även han VM-spelare 1974.

Trots förstärkningarna kunde inte Barcelona försvara sin ligatitel. Laget åkte på tolv förluster – samtliga på bortaplan – vilket gjorde att man fick nöja sig med tredje plats i tabellen, tretton poäng bakom Real Madrid. I Europacupen inledde Barcelona med en mållös match borta mot österrikiska VÖEST Linz, men i returen blev det storseger med 5–0. Därefter blev det återigen en mållös match på bortaplan, denna gång mot Feyenoord. Katalanerna tog sig sedan vidare till kvartsfinalerna via en 3–0-seger i returen, samtliga mål av Carles Rexach. Kvartsfinalerna spelades i mars 1975 och motståndare var svenska mästarna Åtvidaberg, Barcelona vann bägge mötena, först 2–0 hemma och sedan 3–0 borta. I semifinal väntade Leeds United. Engelsmännen vann med 2–1 på Elland Road och efter 1–1 i returen var Barcelona utslagna.

Laguppställning, andra matchen mot Leeds: 1 Sadurni, 2 Marinho, 3 Gallego, 4 Migueli, 5 de la Cruz, 6 Neeskens, 7 Rexach, 8 Heredia, 9 Cruyff, 10 Asensi (Rifé, 46), 11 Clares.

1975/76: Hennes Weisweiler ny tränare

Sommaren 1975 återvände Rinus Michels till Ajax. Som ersättare anlitade Barcelona tysken Hennes Weisweiler som hade fört Borussia Mönchengladbach till tre ligatitlar. Återigen förblev laget obesegrade på hemmaplan, men nio bortaförluster gjorde att man fick nöja sig med andra plats i ligan 1975/76, fem poäng bakom Real Madrid. I höstens UEFA-cupmatcher slog Barcelona ut grekiska PAOK, italienska Lazio och ungerska Vasas. Motståndare i kvartsfinalerna i mars 1976 var bulgariska Levski-Spartak från Sofia. Barcelona vann med 4–0 hemma på Camp Nou. Returen slutade hela 5–4 till bulgarerna, men Barcelona gick alltså vidare med sammanlagt 8–5. Den första semifinalen slutade med en 0–1-förlust hemma mot Liverpool, och efter 1–1 på Anfield var katalanerna utslagna.

1976/77: Rinus Michels återvänder

Efter bara en säsong i Barcelona återvände Hennes Weisweiler till Västtyskland för att ta över 1. FC Köln. Rinus Michels kom tillbaka från Ajax och ledde Barcelona i ytterligare två säsonger. Laget inledde den nya ligasäsongen med fyra segrar och tre förluster på de sju första matcherna. Laget låg då på sjätte plats i tabellen, men en svit på tio matcher utan förlust gjorde att man gick upp i serieledning. En formsvacka följde med sex förluster på tio matcher gjorde dock att Barcelona tappade ledningen till Atlético Madrid. Den tjugonde februari förlorade man med 0–2 hemma mot Athletic Bilbao. Det var den första hemmaförlusten i ligan på nästan fyra år.

På de sju sista matcherna blev det fem segrar och två oavgjorda, men det räckte ändå inte. Barcelona kom på andra plats i ligan även 1976/77, en poäng bakom Atlético Madrid. Asensi spelade samtliga 34 ligamatcher och Clares blev bäste målskytt med 22 ligamål vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Johan Cruyff blev lagets näst bäste målskytt med tretton ligamål.

I UEFA-cupen 1976/77 slog Barcelona under hösten ut portugisiska Belenenses (2–2 borta, 3–2 hemma), belgiska Lokeren (2–0 hemma, 1–2 borta) samt Öster från Växjö. Öster besegrade man med sammanlagt 8–1 efter 3–0 borta och 5–1 hemma. I kvartsfinalerna i mars 1977 mötte man Athletic Bilbao som visade sig bli för svåra. Barcelona föll med 2–1 borta och returen slutade oavgjort, 2–2.

Tröjorna

Hemmatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Efter klubbens namnbyte från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona uppdaterade man dock klubbmärket med de nya initialerna, från ”C. de F.B.” till ”F.C.B.”. I mitten av 70-talet verkar det dock ha förekommit tröjor med både det gamla och det nya klubbmärket. Den vita bortatröjan var kvar sen tidigare, men i bortamatchen mot Liverpool i april 1976 dök Barcelona upp i nya tröjor. Dessa var gula med en röd och blå diagonal, men saknade klubbmärke. Klubbmärket var dock på plats vid nästa tillfälle som tröjan kom till användning, nämligen mot Öster i december 1976.

14 oktober 2021

Eintracht Braunschweig 1975–1978

Säsongen 1975/76 slutade Eintracht Braunschweig på femte plats i Bundesliga och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I tyska cupen tog man sig till åttondelsfinal där det blev förlust mot blivande finalisterna Kaiserslautern. Reiner Hollmann och Wolfgang Frank spelade samtliga 34 ligamatcher och Frank blev även bäste målskytt med sexton ligamål medan Bernd Gersdorff stod för tretton.

I UEFA-cupen hösten 1976 slog Braunschweig ut danska Holbæk i första omgången, men åkte sedan ut mot Espanyol från Barcelona. Under hösten blev laget även utslaget av Oberliga-laget Röchling Völklingen i tyska cupens andra omgång. I ligan gick det dock bättre 1976/77. Braunschweig kom på tredje plats, på samma poäng som tvåan Schalke 04 och bara en poäng efter mästarna Borussia Mönchengladbach. Målvakten Bernd Franke samt försvararna Franz Merkhoffer och Dieter Zembski spelade samtliga 34 ligamatcher och Wolfgang Frank gjorde 24 ligamål vilket gav en delad fjärdeplats i skytteligan tillsammans med Schalkes Klaus Fischer.

Tredjeplatsen innebar att Braunschweig kvalificerade sig för UEFA-cupen även 1977/78. Laget slog ut Dynamo Kiev och norska Start från Kristiansand innan man förlorade mot PSV Eindhoven. I tyska cupen gick det precis som två år tidigare, det vill säga förlust mot blivande finalisterna i åttondelsfinalen. Denna gång stod Fortuna Düsseldorf för motståndet. I ligan gick det inte lika bra som tidigare. Braunschweig kom bara på trettonde plats, på samma poäng som Bayern München och Borussia Dortmund.

Laguppställning 1977/78: Bernd Franke – Hasse Borg, Friedhelm Haebermann, Dieter Zembski/Reiner Hollmann, Franz Merkhoffer – Wolfgang Dremmler/Wolfgang Grobe, Karlheinz Handschuh, Paul Breitner, Dietmar Erler/Wolfgang Dremmler – Peter Lübeke/Wolfgang Dremmler, Danilo Popivoda. Wolfgang Frank inledde säsongen som ordinarie anfallare bredvid Popivoda, men såldes till Borussia Dortmund i oktober. Samtidigt värvades Peter Lübeke från Ajax. Svenska högerbacken Hasse Borg hade inför denna säsong värvats från Örebro SK. Även tyske världsmästaren från 1974, Paul Breitner, hade värvats tillbaka till Tyskland efter tre år i Real Madrid. Merkhoffer och Dremmler spelade samtliga 34 ligamatcher och Breitner blev bäste målskytt med tio ligamål.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Jägermeister. Hemmatröjan var gul och användes tillsammans med blå byxor och strumpor. Under framförallt säsongerna 1975/76 och 1976/77, men även i någon match 1977/78, hade hemmatröjan rund hals. Säsongen 1977/78 användes i huvudsak tröjor med blå krage med en blå trekant vid halsen. Säsongerna 1976/77 och 1977/78 förekom även en tröja av märket Erima som hade gul krage med två blå ränder. Under hösten 1975 återfanns enbart Jägermeister-symbolen på tröjorna, men under vintern 1975/76 tillkom texten Jägermeister. I UEFA-cupen 1977/78 spelade Braunschweig i tröjor med rund hals och utan Jägermeister-texten. Reservtröjan var vit med blå rund hals och tre blå ränder längs ärmarna och användes tillsammans med vita byxor och strumpor.

Eintracht Braunschweig 1975/76 (hemma aug–dec)

Eintracht Braunschweig 1976–1978 (hemma)

17 april 2018

Engelska division ett 1975/76

Liverpool blev engelska mästare för nionde gången. Överraskningslaget Queens Park Rangers, nykomlingarna Manchester United samt fjolårsmästarna Derby County kom på platserna närmast bakom och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Även åttondeplacerade Manchester City fick en plats i UEFA-cupen tack vare segern i Ligacupfinalen, en match där man besegrade Newcastle United med 2–1. Division två-laget Southampton vann FA-cupen för första gången efter finalseger med 1–0 över Manchester United. Wolverhampton Wanderers, Burnley och Sheffield United tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Liverpool tog sin andra seger i UEFA-cupen efter att ha besegrat belgiska Club Brugge med sammanlagt 4–3 (3–2 hemma och 1–1 borta) i finalen. West Ham United tog sig till final i Cupvinnarcupen, men föll med 2–4 mot ett annat belgiskt lag, Anderlecht. I Europacupen åkte Derby County ut mot Real Madrid i andra omgången. Skytteligavinnare blev Ted MacDougall, Norwich City, med 23 mål. Liverpools Kevin Keegan blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association) utsåg Tottenhams målvakt Pat Jennings till Årets spelare och Peter Barnes, Manchester City, blev utsedd till Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1975/76. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Här är ligatabellen 1975/76. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Liverpool	42	23	14	5	66	31	60
2	Queens Park Rangers	42	24	11	7	67	33	59
3	Manchester United	42	23	10	9	68	42	56
4	Derby County	42	21	11	10	75	58	53
5	Leeds United	42	21	9	12	65	46	51
6	Ipswich Town	42	16	14	12	54	48	46
7	Leicester City	42	13	19	10	48	51	45
8	Manchester City	42	16	11	15	64	46	43
9	Tottenham Hotspur	42	14	15	13	63	63	43
10	Norwich City	42	16	10	16	58	58	42
11	Everton	42	15	12	15	60	66	42
12	Stoke City	42	15	11	16	48	50	41
13	Middlesbrough	42	15	10	17	46	45	40
14	Coventry City	42	13	14	15	47	57	40
15	Newcastle United	42	15	9	18	71	62	39
16	Aston Villa	42	11	17	14	51	59	39
17	Arsenal	42	13	10	19	47	53	36
18	West Ham United	42	13	10	19	48	71	36
19	Birmingham City	42	13	7	22	57	75	33
20	Wolverhampton Wanderers	42	10	10	22	51	68	30
21	Burnley	42	9	10	23	43	66	28
22	Sheffield United	42	6	10	26	33	82	22

16 april 2018

West Ham United 1975/76

West Ham inledde säsongen 1975/76 med förlust med 2–0 mot Derby County i Charity Shield-matchen på Wembley. I ligan var man dock obesegrade de nio första matcherna och efter femton matcher låg man etta i tabellen. Därefter gick det utför i ligaspelet och West Ham slutade på artonde plats, sex poäng från nedflyttning. Som regerande FA-cupvinnare deltog West Ham i Cupvinnarcupen. Under hösten slog man ut finländska Reipas Lahti och sovjetiska Ararat Jerevan. I vårens kvartsfinaler besegrade man nederländska FC Den Haag och i semifinalen slog man ut västtyska Eintracht Frankfurt. I finalen, som spelades på Heyselstadion i Bryssel, mötte man Anderlecht och där vann belgarna med 4–2. I FA-cupen åkte West ham ut mot Liverpool i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Tottenham efter omspel i fjärde omgången.

Laget 1975/76: Mervyn Day – Keith Coleman, Tommy Taylor, John McDowell, Frank Lampard – Pat Holland, Billy Bonds, Graham Paddon, Trevor Brooking – Billy Jennings/Alan Taylor, Keith Robson. Tommy Taylor spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Alan Taylor med tretton ligamål och Billy Jennings med elva.

Hemmastället var likadant som tidigare förutom att klubbmärket och tröjtillverkaren Buktas logga återfanns på tröjan. Bukta-loggan fanns både med och utan texten Bukta och under klubbmärket återfanns texten ”Charity Shield 1975” eller ”Cup Winners 1975”. I Cupvinnarcupfinalen introducerades en ny tröja tillverkad av Admiral som var en första variant av den tröja som laget kom att använda under nästa säsong. Bortastället bestod av vita tröjor och ljusblå byxor och strumpor.

15 april 2018

Tottenham Hotspur 1975–1977

Säsongen 1975/76 slutade Tottenham på nionde plats i ligan, tio placeringar bättre än föregående säsong. I augusti gjorde 17-årige mittfältaren Glenn Hoddle sin första ligamatch när han kom in som avbytare i matchen mot Norwich City. Totalt kom han att spela 377 ligamatcher för klubben fram till 1987. I FA-cupen åkte Tottenham ut mot Stoke City efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Newcastle United. Efter säsongen lämnade tränaren Terry Neill klubben för att ta över Arsenal. Han ersattes av Keith Burkinshaw.

1976/77 gick det betydligt sämre. Tottenham slutade sist i tabellen och åkte ner i division två för första gången sedan 1935. Laget släppte in flest mål i serien, 72 stycken, bland annat förlorade man med hela 8–2 mot Derby County. Tottenham åkte ur både FA-cupen och Ligacupen i tredje omgången mot Cardiff City respektive Wrexham.

Laget 1975/76: Pat Jennings – Terry Naylor, Willie Young, Keith Osgood, Don McAllister – Ralph Coates, John Pratt, Steve Perryman – Jimmy Neighbour, Martin Chivers/Chris Jones, John Duncan. Keith Osgood spelade samtliga 42 ligamatcher och John Duncan blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Under hösten 1976 värvades anfallaren Ian Moores (Stoke City), vänsteryttern Peter Taylor (Crystal Palace) och vänsterbacken John Gorman (Carlisle United). Jimmy Neighbour såldes till Norwich City i september och i mars 1977 såldes Willie Young till Arsenal. Glenn Hoddle etablerade sig på mittfältet och i samband med Willie Youngs övergång flyttades Steve Perryman ner till försvaret.

Hemmatröjan var till största delen likadan som tidigare. Skillnaderna var att Umbro-loggan var placerat på ena bröstet och att klubbmärket var större. Bortatröjan var gul med marinblå krage och muddar.

14 april 2018

Stoke City 1975/76

Stoke City inledde säsongen 1975/76 bra, men en storm i januari 1976 förstörde taket på en av Victoria Grounds läktare. Stoke fick därför spela hemmamatchen mot Middlesbrough på Port Vales arena Vale Park. Det blev seger med 1–0 men därefter började det gå sämre och Stoke slutade på tolfte plats. I FA-cupen slog man ut Tottenham Hotspur (efter omspel) och Manchester City, men åkte sedan ut mot Sunderland i femte omgången, återigen efter omspel efter en mållös första match. I Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Lincoln City.

Laget 1975/76: Peter Shilton – Jackie Marsh, Alan Dodd, Alan Bloor, Mike Pejic – John Mahoney, Alan Hudson, Sean Haslegrave – Jimmy Greenhoff, Ian Moores, Geoff Salmons. Peter Shilton spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Jimmy Greenhoff och Ian Moores med elva ligamål var.

Hemmatröjan fanns med två olika typer av krage. Bortatröjan var i stort sett likadan som föregående säsong fast med Umbros logga istället för Admirals. På bortaplan användes antingen svarta eller vita byxor och röda eller vita strumpor beroende på motståndarlagens färger.

13 april 2018

Sheffield United 1975/76

Efter nio förluster på de tolv första ligamatcherna fick tränaren Ken Furphy sparken. Jimmy Sirrel från Notts County tog över men kunde inte förhindra nedflyttning till division två. Sheffield United slutade sist i tabellen med bara sex segrar, 33 gjorda mål och 82 insläppta. Laget åkte dessutom ut ur både FA-cupen och Ligacupen i tredje omgången efter förlust mot Leicester City respektive Hull City.

Laget 1975/76: Jim Brown – Len Badger/Cliff Calvert/Colin Franks, John Flynn, Eddie Colquhoun, Paul Garner – Keith Eddy/Mick Speight, David Bradford, Tony Currie – Alan Woodward, Chris Guthrie, Tony Field. Len Badger såldes till Chesterfield i januari 1976. Calvert (ny från York City i september 1975) och Franks delade på högerbacksplatsen under resten av säsongen. Celtics högerytter Jimmy Johnstone värvades i november men spelade bara sex ligamatcher. Alan Woodward blev bäste målskytt med tio ligamål.

Admiral hade tagit över som tröjtillverkare åt Sheffield United och introducerade en tröja med tunna svarta ränder mellan de bredare röda och vita ränderna. Bortatröjan hade två röda och svarta diagonala ränder på framsidan.

12 april 2018

Queens Park Rangers 1975/76

Queens Park Rangers gjorde sin bästa säsong någonsin. Laget var nära att ta hem ligatiteln, men fick till sist ge sig i kampen mot Liverpool som slutade en poäng före. QPR vann sin sista match mot Leeds United och ledde då serien, men Liverpool hade en match kvar att spela, borta mot Wolverhampton Wanderers. Liverpool vann med 3–1 och passerade QPR i tabellen. I FA-cupen åkte QPR ut i tredje omgången efter förlust i omspelsmatch mot Newcastle. I Ligacupen besegrade man Shrewsbury Town och Charlton Athletic (efter omspel), men förlorade även här mot Newcastle.

Laget 1975/76: Phil Parkes – Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard – John Hollins, Gerry Francis, Don Masson – Dave Thomas, Stan Bowles, Don Givens. Phil Parkes och Don Masson spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Don Givens (13 ligamål), Gerry Francis (12) och Stan Bowles (10).

I början av säsongen hade hemmatröjan vit hals och vita muddar, men i oktober lanserades en ny variant med blå hals och blå muddar och med smalare ränder. Bortatröjan var likadan som i slutet av föregående säsong men hade nu klubbmärket placerat på ena bröstet.

11 april 2018

Norwich City 1975/76

Efter tredjeplatsen i division två 1975 var Norwich City tillbaka i högsta serien. 1975/76 slutade laget på tionde plats i tabellen och nådde därmed sin dittills högsta placering. I FA-cupen slog man ut Rochdale (efter två omspelsmatcher) och Luton Town, men åkte sedan ut mot Bradford City i femte omgången. I Ligacupen blev det förlust i andra omgången mot Manchester City som vann med 6–1 i andra omspelsmatchen.

Laget 1975/76: Kevin Keelan – David Jones, Duncan Forbes, Tony Powell, Colin Sullivan – Mel Machin/Peter Morris, Mick McGuire, Colin Suggett, Martin Peters – Ted MacDougall, Phil Boyer. Kevin Keelan, Ted MacDougall och Martin Peters spelade samtliga 42 ligamatcher. Ted MacDougall gjorde 23 mål och blev skyttekung medan anfallskollegan Phil Boyer stod för elva ligamål och Martin Peters tio.

Hemmastället bestod av gula tröjor med grön krage, gröna byxor och gula strumpor med två ränder upptill.