Sunderland 1988–1990

Sunderland 1988/89

Efter att ha varit nere och vänt i division tre var Sunderland tillbaka i tvåan 1988/89. Till en början hade man svårt att vinna matcher. På de sex första ligamatcherna blev det fyra oavgjorda och två förluster. Första segern kom den första oktober då man besegrade Oldham Athletic med 3–2 hemma på Roker Park. Det blev sedan ytterligare fyra segrar på de sju följande matcherna, men ofta slutade matcherna oavgjort. Faktum är att Sunderland spelade oavgjort tio gånger på de nitton första ligamatcherna. I december–januari hittade man dock en formtopp med fem segrar på sex matcher, men i februari och mars gick det återigen sämre. Det blev nio förluster och bara tre segrar på fjorton matcher. Laget avslutade sedan säsongen med tre segrar och lika många oavgjorda på de sex sista matcherna. Sunderland slutade därmed på elfte plats i division två 1988/89.

Ligacupen, Full Members’ Cup och FA-cupen

Sunderland inledde cupspelet 1988/89 med en mållös match mot York City i första omgången av Ligacupen. Det blev sedan seger med 4–0 i returen, men i nästa omgång åkte man ur turneringen efter två förluster mot West Ham, 0–3 hemma och 1–2 borta. Den åttonde november gick Sunderland in i Full Members’ Cup (Simod Cup) där man besegrade Charlton Athletic med 1–0. I andra omgången föll man dock med 1–2 mot Blackburn Rovers. I tredje omgången av FA-cupen, den sjunde januari 1989, blev det oavgjort 1–1 mot Oxford United. Sunderland åkte sedan ur även FA-cupen efter förlust med 0–2 i omspelet.

Spelarna i Sunderland 1988/89

Ordinarie laguppställning: 1 Iain Hesford/Tony Norman – 2 Gary Bennett/Frank Gray, 4 Richard Ord, 5 John MacPhail, 3 Frank Gray/Reuben Agboola – 7 Gary Owers, 8 Gordon Armstrong, 6 Steve Doyle, 11 Colin Pascoe – 9 Eric Gates, 10 Marco Gabbiadini.

Målvakten Hesford spelade de tjugo första ligamatcherna, men i december 1988 såldes han till Hull City i en bytesaffär med Tony Norman. Tim Carter vaktade målet i två matcher innan Norman tog över och spelade de 24 sista matcherna. Mittbacken John MacPhail och mittfältaren Gordon Armstrong spelade mest med 45 ligamatcher var. Marco Gabbiadini blev lagets bäste målskytt med arton ligamål samt tre i Ligacupen.

Sunderland 1989/90

Sunderland inledde säsongen 1989/90 med att besegra Swindon Town med 2–0 borta på County Ground. Just Swindon skulle återkomma som motståndare i slutet av säsongen. Tre dagar senare föll man med 2–4 mot Ipswich Town hemma på Roker Park, men annars hade laget en bra höst. På de 24 första ligamatcherna fram till nyår vann Sunderland elva matcher, spelade oavgjort nio gånger och förlorade fyra gånger. Laget låg då på tredje plats i tabellen. Efter nyår gick det något sämre. På de tjugo sista matcherna blev det nio segrar, fem oavgjorda och åtta förluster. Sunderland sjönk därmed till en slutlig sjätteplats i division två 1989/90 vilket innebar kvalspel till division ett.

I kvalsemifinalen mötte man trean i tabellen Newcastle United. Första mötet på Roker Park slutade mållöst, men i returen på St. James’ Park vann Sunderland med 2–0 och gick till kvalfinal. Där mötte man Swindon Town som hade besegrat Blackburn Rovers i sin semifinal. I finalen på Wembley den 28:e maj 1990 gjorde Swindon matchens enda mål och tog sig upp i högsta serien. Det slutade dock inte där. Swindon Town och dess ordförande Brian Hillier åtalades på grund av ekonomiska oegentligheter. Klubben dömdes vara skyldig på 36 åtalspunkter varav 35 handlade om olagliga utbetalningar. Swindon förblev därför i division två och Sunderland gick i stället upp i ettan.

Cupspel

Precis som föregående säsong deltog Sunderland i tre cupturneringar även 1989/90. Det började med andra omgången av Ligacupen i september. Där blev det 1–1 mot Fulham, men i returen vann Sunderland med 3–0. Även matchen mot Bournemouth i nästa omgång slutade 1–1, men Sunderland tog sig vidare tack vare 1–0 i omspelet. I fjärde omgången mot Exeter City blev det återigen oavgjort, nu 1–1, men Sunderland vann omspelet med 5–2. En mållös match mot Coventry City i femte omgången innebar oavgjort för fjärde gången. Denna gång var dock motståndarna för starka i omspelet där Coventry vann med hela 5–0. I Full Members’ Cup, som numera officiellt hette Zenith Data Systems Cup, åkte Sunderland ut direkt efter förlust med 1–2 mot Port Vale. Det blev förlust med samma siffror även i tredje omgången av FA-cupen i januari 1990, denna gång mot Reading.

Spelarna i Sunderland 1989/90

Ordinarie laguppställning: 1 Tony Norman – 2 Reuben Agboola/John Kay, 4 Gary Bennett, 5 John MacPhail, 3 Paul Hardyman – 6 Gary Owers, 7 Paul Bracewell, 8 Gordon Armstrong, 11 Colin Pascoe – 9 Eric Gates, 10 Marco Gabbiadini.

Sommaren 1989 lämnade Frank Gray (Darlington) och Steve Doyle (Hull City) klubben. Nya spelare i Sunderland 1989/90 var vänsterbacken Paul Hardyman (Portsmouth) och mittfältaren Paul Bracewell (Everton). Gordon Armstrong och Marco Gabbiadini spelade från start i samtliga 46 ligamatcher. Gabbiadini blev även lagets bäste målskytt med totalt 26 mål (21 i ligan, 4 i Ligacupen, 1 i play-off-semifinalen).

Nya matchställ från Hummel

Till säsongen 1988/89 tog Hummel över som tröjleverantör åt Sunderland. Klubbens sponsor sedan tre år tillbaka var Vaux. Hemmatröjan hade de traditionella röda och vita ränderna samt en rundad, överlappande röd halslinning. Längs ärmarna löpte en rad med de för Hummel så typiska vinkelformerna. I tröjans tyg fanns också ett mönster bestående av bokstäverna HUMMEL som upprepade sig, varannan rad uppochner. Shortsen var svarta med en rad vinkelformer längs sidorna i samma färg som på tröjan. Strumporna var röda med vit överdel.

Sunderland hade två reservställ: ett blått och ett gult. Den blå tröjan hade vit och röd halslinning samt vita vinkelformer längs ärmarna. Till denna tröja använde man antingen vita eller blå shorts beroende på motståndarnas färger. Strumporna var blå med vit överdel.

Den andra bortatröjan var gul med blå vinklar längs ärmarna samt blå och gul rundad halslinning. Denna variant använde man under 1988/89, men till 1989/90 gjorde man några förändringar. Halslinningen blev V-formad och man gjorde om ärmarna till Raglan-typ, det vill säga att sömmen går från armhålan upp mot halsen. Vaux-loggan blev svart istället för blå och man bytte stil på numren på ryggen. Till dessa tröjor använde man antingen blå eller gula shorts samt gula strumpor.