Crystal Palace hade åkt ner i division tre i mitten av 70-talet, men 1977 tog man sig upp i tvåan och slutade på nionde plats. Nästa säsong, 1978/79, tog Crystal Palace hem seriesegern en poäng före Brighton och Stoke och var därmed tillbaka i högsta serien. Återkomsten i ettan 1979/80 slutade med en trettondeplats och man lyckades hänga kvar en säsong till.
Laget 1979/80: John Burridge – Paul Hinshelwood, Jim Cannon, Billy Gilbert, Kenny Sansom – Jerry Murphy, Peter Nicholas, Gerry Francis – David Swindlehurst/Ian Walsh, Mike Flanagan, Vince Hilaire. Hinshelwood, Cannon och Hilaire spelade samtliga 42 ligamatcher och Swindlehurst blev bäste målskytt med sju ligamål. Swindlehurst såldes till Derby County i februari 1980. Tränare var Terry Venables som ledde laget 1976–1980.
Tröjorna tillverkades av Admiral och hemmastället bestod av vita tröjor med en blå och röd diagonal på framsidan, vita byxor och vita strumpor. Bortastället, som var i samma stil som Tottenhams bortaställ, bestod av gula tröjor med två svarta fält på framsidan, gula eller svarta byxor och gula strumpor.
1979/80 var Brightons första säsong i högsta divisionen. Laget slutade på sextonde plats och klarade sig kvar med sex poäng ner till Bristol City som åkte ur. I FA-cupen slog man ut Mansfield Town i tredje omgången men åkte sedan ut mot Arsenal. I Ligacupen slog Brighton ut Cambridge United och Northampton Town innan man åkte ut mot Arsenal i fjärde omgången.
Laget 1979/80: Graham Moseley – John Gregory, Steve Foster, Mark Lawrenson, Gary Williams – Gerry Ryan, Brian Horton, Peter O’Sullivan, Peter Sayer/Paul Clark/Neil McNab – Peter Ward, Ray Clarke. Gary Williams, Brian Horton och Peter Ward spelade samtliga 42 ligamatcher och Ward blev bäste målskytt med sexton ligamål.
Matchställen tillverkades av Bukta och bestod av blåvitrandiga tröjor, blå byxor och vita strumpor. Bortastället var antingen gult med blå detaljer eller blått med vita detaljer.
Tottenham slutade på tredje plats i division två 1977/78 och tog sig tillbaka till ettan direkt. Inför återkomsten värvade man två nyblivna argentinska världsmästare i Osvaldo Ardiles och Ricardo Villa. Trots det fick laget en tuff start på den nya säsongen, bland annat förlorade man med 7–0 mot Liverpool. Det blev även förlust mot Swansea City i Ligacupens andra omgång. Tottenham kom till slut på elfte plats i ligan och i FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United efter omspel.
1979/80 slutade Tottenham på fjortonde plats i ligan. I FA-cupen tog man sig återigen till kvartsfinal där det blev förlust mot Liverpool och i Ligacupen åkte man ut mot Manchester United i andra omgången.
Laget 1978/79: 1 Barry Daines/Mark Kendall – 2 Terry Naylor, 4 Jimmy Holmes, 5 John Lacy, 3 Don McAllister – 6 Steve Perryman, 7 John Pratt, 8 Osvaldo Ardiles – 9 Colin Lee/Chris Jones, 10 Glenn Hoddle, 11 Peter Taylor/Ricardo Villa. Steve Perryman spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Peter Taylor och Colin Lee med totalt elva mål (Taylor gjorde 10 i ligan/1 i FA-cupen, Lee gjorde 8 i ligan/3 i FA-cupen).
I augusti 1979 värvades mittfältaren Terry Yorath från Coventry City. I januari 1980 såldes Colin Lee till Chelsea och i april gick John Pratt över till NASL-laget Portland Timbers. Ytterbacken Chris Hughton tog plats i laget istället för Terry Neylor, Yorath tog plats på mittfältet och Gerry Armstrong i anfallet. Glenn Hoddle blev lagets bäste målskytt med nitton ligamål.
Tröjorna tillverkades av Admiral och hemmastället bestod av vita tröjor med vit krage och med en marinblå rand med vita Admiralmärken längs ärmarna, marinblå byxor och vita strumpor. Bortatröjan var gul med marinblå krage och två marinblå fält på framsidan.
Southampton hade slutat på andra plats i division två 1977/78 och var nu tillbaka i högsta serien efter fyra års frånvaro. Återkomsten slutade med en fjortondeplats och speciellt hemma på The Dell var laget starkt – det blev bara två hemmaförluster i ligan, mot Ipswich Town och Derby County. På bortaplan blev det däremot bara tre segrar. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Arsenal efter omspel och i Ligacupen tog man sig ända till final mot Nottingham Forest. Southampton tog ledningen i första halvlek genom David Peach, men efter paus gjorde Forest tre mål. Nick Holmes reducerade för Southampton i slutet, men Nottingham Forest vann med 3–2.
1979/80 klättrade Southampton till åttonde plats i ligan. Laget gjorde lika många mål, 65 stycken, som tvåan Manchester United – bara de andra två topplagen Liverpool och Ipswich gjorde fler. I cuperna gick det dock inte lika bra den här gången. Det blev förlust mot Birmingham i FA-cupens tredje omgång och i Ligacupen slog man ut Wrexham i andra omgången innan man förlorade mot Arsenal.
Laget 1978/79: 1 Peter Wells/Terry Gennoe – 2 Ivan Golac, 5 Chris Nicholl, 6 Malcolm Waldron, 3 David Peach – 7 Alan Ball, 4 Steve Williams, 10 Nick Holmes – 8 Phil Boyer, 9 Trevor Hebberd/Austin Hayes, 11 Terry Curran/Graham Baker. Nya i laget var målvakten Terry Gennoe (Halifax Town), högerbacken Ivan Golac (Partizan Belgrad) och yttern Terry Curran (Derby County). I december värvades även Charlie George från Derby County. Terry Curran lämnade klubben i mars 1979 för division tre-klubben Sheffield Wednesday och Ted MacDougall, som hade inlett säsongen som ordinarie i tröja nummer 9, såldes till Bournemouth i november 1978. Waldron, Ball och Boyer spelade samtliga 42 ligamatcher och Boyer blev bäste målskytt med totalt femton mål varav sju i ligan (Nick Holmes blev lagets bäste målskytt i ligan med åtta mål).
I september 1979 värvades anfallaren Mick Channon tillbaka till klubben från Manchester City och i oktober värvades mittbacken David Watson från Werder Bremen. I mars 1980 såldes David Peach till Swindon Town och Alan Ball lämnade England för spel i NASL-laget Vancouver Whitecaps. 1979/80 spelade Phil Boyer samtliga 42 ligamatcher och han blev även lagets bäste målskytt med 23 ligamål.
Tröjorna tillverkades av Admiral och hemmastället bestod av tröjor med röda och vita ränder i olika bredd, svarta byxor och vita strumpor. Bortastället bestod av gula tröjor, blå byxor och gula strumpor.
Middlesbrough slutade på tolfte plats i ligan 1978/79, på samma poäng som Bristol City och Southampton. I båda cuperna åkte man ut direkt: mot Crystal Palace efter omspel i FA-cupsns tredje omgång och mot Peterborough United i Ligacupens andra omgång, även här efter omspel.
1979/80 klättrade Middlesbrough tre placeringar och slutade på nionde plats i ligan. I FA-cupen blev det seger över Portsmouth efter omspel i tredje omgången, men sedan förlust mot Birmingham City. I Ligacupen slog man ut Derby County i andra omgången, men åkte sedan ut mot Nottingham Forest.
Laget 1978/79: 1 Jim Stewart/Jim Platt – 2 John Craggs, 5 Stuart Boam, 6 Tony McAndrew, 3 Ian Bailey/Peter Johnson – 4 John Mahoney, 8 Mark Proctor, 11 David Armstrong – 7 Terry Cochrane, 9 Billy Ashcroft, 10 Micky Burns. David Armstrong spelade samtliga 42 ligamatcher och Micky Burns blev bäste målskytt med fjorton ligamål. Nya i laget inför säsongen var målvakten Jim Stewart från Kilmarnock och mittfältaren Mark Proctor som spelade sina första ligamatcher denna säsong. Under säsongen värvades Micky Burns (från Cardiff City i oktober), Terry Cochrane (från Burnley i oktober) och jugoslaviske anfallaren Božo Janković (från Željezničar i februari 1979). I januari 1979 såldes David Mills till West Bromwich Albion.
Inför 1979/80 såldes Stuart Boam till Newcastle United och John Mahoney till Swansea City. Billy Ashcroft flyttades ner som mittback och Craig Johnston eller Graeme Hedley tog plats på mittfältet. Ashcrofts plats i anfallet fylldes av David Hodgson eller Božo Janković. John Craggs och David Armstrong spelade samtliga 42 ligamatcher och Armstrong blev bäste målskytt med elva ligamål.
Tröjorna tillverkades av Adidas och hemmastället var rött med tre vita ränder längs ärmarna, på byxorna och på strumporna. 1978/79 var klubbmärket och Adidas-loggan svarta, men 1979/80 ändrade man till vita. Den blå bortatröjan hade vit krage 1978/79, men 1979/80 bytte man till V-hals. Tröjnumren byttes också ut till 1979/80.
Manchester United slutade på nionde plats i ligan 1978/79, en placering bättre än året innan. I Ligacupen åkte man ut mot Watford redan i tredje omgången, men i FA-cupen tog man sig till final efter att ha besegrat Liverpool i en omspelsmatch i semifinalen. I finalen mötte man Arsenal och Londonlaget gjorde två mål i första halvlek, men i slutet av matchen kom United tillbaka till 2–2 genom mål av Gordon McQueen och Sammy McIlroy. Precis efteråt gjorde dock Alan Sunderland segermålet, 3–2 till Arsenal.
Nästa säsong, 1979/80, var laget med i toppen av tabellen, men slutade till sist på andra plats, två poäng efter Liverpool. I FA-cupen blev det förlust mot Tottenham efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut samma lag i andra omgången, men förlorade sedan mot Norwich.
Laget 1978/79: 1 Gary Bailey – 2 Brian Greenhoff/Jimmy Nicholl, 5 Gordon McQueen, 6 Martin Buchan, 3 Arthur Albiston – 4 Sammy McIlroy, 10 Lou Macari, 11 Mickey Thomas – 7 Steve Coppell, 8 Jimmy Greenhoff, 9 Joe Jordan. Mickey Thomas värvades från Wrexham i november 1978. Steve Coppell spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskytt blev Jimmy Greenhoff med totalt sjutton mål varav elva i ligan. Även Coppell gjorde elva ligamål (plus ett i FA-cupen).
Sommaren 1979 värvades mittfältaren Ray Wilkins från Chelsea för klubbrekordet 750 000 pund och Brian Greenhoff såldes till Leeds United. Jämfört med 1978/79 tog Wilkins plats i laget istället för Jimmy Greenhoff som bara spelade fem ligamatcher på grund av skada. Gary Bailey, Jimmy Nicholl, Martin Buchan och Steve Coppell spelade samtliga 42 ligamatcher och Joe Jordan blev bäste målskytt med tretton mål.
Tröjorna var av samma modell som tidigare, men under 1978/79 hade man ett speciellt klubbmärke för att fira klubbens 100-årsjubileum (detta klubbmärke användes även i några matcher 1979/80). Tröjnumren var också av en annan modell än tidigare.
I slutet av 70-talet började det gå sämre för Manchester City och laget höll till på undre halvan av tabellen. Tabellplaceringarna 1978/79–1980/81 var 15–17–12. 1981 lyckades dock City ta sig till final i FA-cupen där man mötte Tottenham. Yttern Tommy Hutchison gav Manchester City ledningen i första halvlek, men i andra halvlek gjorde han självmål och matchen slutade 1–1. I omspelsmatchen fem dagar senare vann Spurs med 3–2. Samma år tog man sig till semifinal i Ligacupen där det blev förlust mot Liverpool.
1978/79 deltog Manchester City också i UEFA-cupen. Under hösten slog man ut Twente, Standard Liège och Milan, men i vårens kvartsfinaler blev det förlust mot Borussia Mönchengladbach.
Laget 1978/79: 1 Joe Corrigan – 2 Kenny Clements, 5 Dave Watson, 6 Paul Futcher/4 Tommy Booth, 3 Willie Donachie/Paul Power – 10 Asa Hartford, 8 Gary Owen/Colin Viljoen, 4/6 Paul Power – 7 Mike Channon, 9 Brian Kidd/Barry Silkman, 11 Peter Barnes. Högerbacken Kenny Clements bröt benet i matchen mot Ipswich den 25 november 1978. Flera spelare användes sedan som högerback, oftast Willie Donachie eller Ray Ranson. I mars 1979 såldes Brian Kidd till Everton och i slutet av säsongen spelade Barry Silkman (nyförvärv från Plymouth) i tröja nummer 9. Joe Corrigan spelade samtliga 42 ligamatcher och Mike Channon och Gary Owen blev bästa målskyttar med elva ligamål var (av Owens mål kom sex stycken till på straff).
Laget i FA-cupfinalen 1981: 1 Joe Corrigan – 2 Ray Ranson, 4 Nicky Reid, 6 Tommy Caton, 3 Bobby McDonald – 10 Tommy Hutchison, 8 Barry Gow, 9 Steve MacKenzie, 5 Paul Power – 7 Dave Bennett, 11 Kevin Reeves.
Hemmastället bestod av ljusblå tröjor med vit krage och vit Umbro-markering längs ärmarna, ljusblå byxor och ljusblå strumpor. 1978/79 var bortatröjan vit med en rödsvart diagonal på framsidan, men från och med 1979/80 användes en rödsvartrandig tröja med vit V-hals.
I slutet av 70-talet och början av 80-talet var Ipswich Town ett topplag. Lagets tabellplaceringar 1978/79–1980/81 var 6–3–2. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal 1979 och 1980 (förlust mot Liverpool respektive Everton) samt semifinal 1981 (förlust mot Manchester City). I Ligacupen gick det inte lika bra: ut direkt i andra omgången både 1979 och 1980 samt förlust mot Birmingham i fjärde omgången 1981.
Tack vare segern i FA-cupen 1978 fick Ipswich en plats i Cupvinnarcupen 1978/79. Laget slog ut AZ Alkmaar och Wacker Innsbruck, men åkte sedan ut mot Barcelona i kvartsfinalen. I UEFA-cupen 1979/80 slog Ipswich ut norska Skeid i första omgången med sammanlagt 10–1 (3–1 borta och 7–0 hemma), men i andra omgången åkte man ut på bortamålsregeln mot schweiziska Grasshoppers (0–0 borta och 1–1 hemma).
1980/81 lyckades Ipswich ta sig hela vägen till final i UEFA-cupen. Under hösten 1980 slog man ut grekiska Aris, tjeckoslovakiska Bohemians Prag och polska Widzew Łódź. Under våren 1981 besegrade man franska Saint-Étienne i kvartsfinalen och västtyska Köln i semifinalen. I finalen mötte man återigen AZ Alkmaar och i första matchen på Portman Road blev det seger med 3–0 sedan John Wark gjort mål på straff i första halvlek och Frans Thijssen och Paul Mariner utökat i andra. Returen, som spelades på Olympiastadion i Amsterdam, vanns av holländarna med 4–2. Ipswich tog därmed hem pokalen med sammanlagt 5–4.
Laget 1978/79: 1 Paul Cooper – 2 George Burley, 5 Russell Osman, 6 Kevin Beattie/Terry Butcher, 3 Mick Mills – 7 John Wark, 4 Brian Talbot/Frans Thijssen, 8 Arnold Mühren – 10 Eric Gates, 9 Paul Mariner, 11 Clive Woods. Brian Talbot såldes till Arsenal i januari 1979 och hans ersättare, holländaren Frans Thijssen, värvades från FC Twente i februari. Även Thijssens landsman Arnold Mühren hade värvats från Twente inför säsongen. Mick Mills och John Wark spelade samtliga 42 ligamatcher och Paul Mariner blev bäste målskytt med tretton ligamål.
Laget i UEFA-cupfinalerna 1981: 1 Paul Cooper – 2 Steve McCall, 5 Russell Osman, 6 Terry Butcher, 3 Mick Mills – 7 John Wark, 4 Frans Thijssen, 8 Arnold Mühren – 10 Alan Brazil, 9 Paul Mariner, 11 Eric Gates. John Wark blev turneringens bäste målskytt med fjorton mål, vilket var tangerat rekord i Europacuperna (Milans José Altafini gjorde lika många i Europacupen 1962/63). Han blev även utsedd till Årets spelare i England 1980/81 av spelarföreningen PFA. Fotbollsskribenterna (FWA) utsåg Frans Thijssen till Årets spelare 1980/81.
Tröjorna tillverkades av Adidas och var blå med vit V-hals och tre vita ränder längs ärmarna. Byxorna var vita och strumporna blå. Bortastället var i samma stil och bestod av vita tröjor, svarta byxor och vita strumpor. Under 1978/79 var inskriptionen ”F.A. Cup Winners 1978” placerad nedanför klubbmärket.
1978/79 slutade Derby County på nittonde plats i ligan, sex poäng före Queens Park Rangers som åkte ur. I FA-cupen åkte Derby ut direkt i tredje omgången mot Preston North End och i Ligacupen slog man ut Leicester City i andra omgången men förlorade sedan mot Southampton.
Tränaren Tommy Docherty avgick i maj 1979 och ersattes av Colin Addison. De svaga resultaten fortsatte dock och Derby slutade näst sist i tabellen 1979/80 och åkte ner i division två. Laget åkte återigen ut ur FA-cupen i tredje omgången, denna gång efter att ha förlorat med 6–2 mot Bristol City. I Ligacupen blev det förlust mot Middlesbrough i andra omgången.
Laget 1978/79: 1 John Middleton – 2 David Langan, 5 Roy McFarland, 6 Steve Wicks/Vic Moreland, 3 Steve Buckley – 4 Gerry Daly, 8 Steve Powell, 10 Vic Moreland/Billy Caskey – 7 Steve Carter, 9 John Duncan/Billy Caskey/Roy Greenwood, 11 Gordon Hill/Andy Crawford. Steve Buckley spelade samtliga 42 ligamatcher och Gerry Daly blev bäste målskytt med tretton ligamål.
Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och var vita med marinblå krage. Byxorna var marinblå och strumporna oftast marinblå men ibland vita med två ränder på överdelen. Bortastället bestod av orange tröjor med svart krage, svarta byxor och orange strumpor.
Coventry City slutade på tionde plats i ligan 1978/79, tre placeringar sämre än året innan. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången efter omspel mot West Bromwich Albion och i Ligacupen blev det förlust mot Chester i andra omgången.
1979/80 blev det en femtondeplats i ligan, förlust mot Blackburn Rovers i FA-cupens fjärde omgång och förlust mot West Bromwich i Ligacupens tredje omgång.
Laget 1978/79: 1 Les Sealey – 2 Mick Coop/Brian Roberts, 5 Jim Holton, 6 Gary Gillespie/Mick Coop, 3 Bobby McDonald – 4 Andy Blair/Terry Yorath, 10 Barry Powell, 11 Tommy Hutchison – 7 Donato Nardiello/Steve Hunt, 8 Ian Wallace, 9 Garry Thompson/Mick Ferguson. Bobby McDonald och Tommy Hutchison spelade samtliga 42 ligamatcher och Ian Wallace blev bäste målskytt med femton ligamål.
1979/80 spelade Les Sealey och Jim Blyth ungefär hälften var av matcherna i mål, Ray Gooding tog en plats på mittfältet och Tommy English tog en plats i anfallet. Terry Yorath såldes till Tottenham Hotspur i augusti 1979 och i oktober såldes Barry Powell och Keith Osgood till Derby County. Under våren 1980 lämnade några spelare laget för spel i den nordamerikanska ligan NASL: Jim Hagan och Donato Nardiello (Detroit Express), Gary Collier (Portland Timbers) och Tommy Hutchison (Seattle Sounders).
Hemmastället var i stort sett likadant som tidigare förutom att tröjnumren var av en annan typ och att strumporna hade Admiral-loggan på överdelen. Bortastället var brunt med vita detaljer.
