Middlesbrough slutade på tolfte plats i ligan 1976/77. Laget gjorde bara 40 mål på de 42 matcherna (bara Bristol City och Stoke City gjorde färre mål) men samtidigt hade man ett av ligans bästa försvar med bara 45 insläppta (bara de tre topplagen Liverpool, Manchester City och Ipswich Town släppte in färre mål). I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Liverpool och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Tottenham. I slutet av april 1977 avgick tränaren Jack Charlton. Han ersattes av John Neal (tidigare i Wrexham) som kom att leda laget fram till 1981.
Laget 1976/77: Jim Platt – John Craggs, Stuart Boam, Willie Maddren, Terry Cooper – Graeme Souness, Tony McAndrew, Phil Boersma, David Armstrong – David Mills, Alf Wood. John Craggs, David Armstrong och David Mills spelade samtliga 42 ligamatcher och Mills blev bäste målskytt med femton ligamål.
Hemmatröjan hade en annan typ av krage jämfört med föregående säsong, klubbmärket var svart och tröjtillverkaren Buktas logga var placerad på ena bröstet. Bortastället bestod av blåsvartrandiga tröjor, ljusblå byxor och ljusblå strumpor.
Segern i Ligacupen 1976 gav en plats i UEFA-cupen 1976/77 och Manchester City lottades mot Juventus i första omgången som spelades i september 1976. Det blev seger med 1–0 hemma på Maine Road men i returen i Turin vann italienarna med 2–0 och tog sig vidare till andra omgången. Tidigare samma månad hade City även åkt ur Ligacupen efter förlust mot Aston Villa i andra omgången. I FA-cupen slog man ut West Bromwich Albion (efter omspel) och Newcastle United, men i femte omgången blev det förlust mot Leeds United. I ligan gick det dock bättre. Från slutet av oktober till mitten av februari spelade Manchester City fjorton raka ligamatcher utan förlust och man slutade på andra plats, bara en poäng efter mästarna Liverpool.
Laget 1976/77: Joe Corrigan – Kenny Clements, Mike Doyle, Dave Watson, Willie Donachie – Gary Owen, Paul Power, Asa Hartford – Joe Royle, Brian Kidd, Dennis Tueart. Ny i laget var Brian Kidd som hade värvats från Arsenal. Joe Corrigan och Willie Donachie spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Brian Kidd med 21 ligamål och Dennis Tueart med arton.
Denna säsong återgick man till att använda Manchesters stadsvapen på tröjorna istället för klubbmärket. Hemmatröjan var ljusblå med Umbro-loggan i vitt längs ärmarna och även byxorna var numer ljusblå. Bortatröjan var vit med en röd och en svart diagonal på framsidan.
1976/77 försvarade Liverpool sin ligatitel från 1976 och blev engelska mästare för tionde gången efter att ha slutat en poäng före Manchester City. Under hösten slog man ut nordirländska Crusaders och turkiska Trabzonspor i Europacupen. Kvartsfinalerna spelades i mars 1977 och Liverpool förlorade med 0–1 i första matchen borta mot franska Saint-Étienne, men hemma på Anfield vände man till seger med 3–1. I semifinalen blev det seger över schweiziska FC Zürich (3–1 borta, 3–0 hemma). I finalen på Roms Olympiastadion mötte man västtyska Borussia Mönchengladbach. Terry McDermott gav Liverpool ledningen i första halvlek. Danske Allan Simonsen kvitterade i andra halvlek, men Liverpool återtog ledningen genom Tommy Smith och Phil Neal säkrade segern genom att göra 3–1 på straff. Liverpool vann därmed Europacupen för första gången. Laget hade även chansen att ta hem FA-cupen, men i finalen som spelades på Wembley fyra dagar före Europacupfinalen blev det förlust med 1–2 mot Manchester United.
Laget 1976/77: Ray Clemence – Phil Neal, Phil Thompson, Emlyn Hughes, Joey Jones – Ian Callaghan, Jimmy Case/Terry McDermott, Ray Kennedy – Kevin Keegan, John Toshack/David Johnson, Steve Heighway. Ray Clemence, Phil Neal och Emlyn Hughes spelade samtliga 42 ligamatcher och bäste målskytt blev Kevin Keegan med totalt tjugo mål varav tolv i ligan.
1977/78
Sommaren 1977 såldes Kevin Keegan till Hamburger SV för 500 000 pund, rekordsumma för en brittisk spelare. Keegans ersättare i Liverpool kom att bli Kenny Dalglish från Celtic. Övergångssumman på 440 000 pund var den högsta mellan två brittiska klubbar. Dalglish gjorde debut för Liverpool i Charity Shield-matchen mot Manchester United på Wembley, en match som slutade 0–0. Liverpool inledde ligaspelet 1977/78 med bara en förlust de tolv första matcherna, men en sämre period i mitten av säsongen gjorde att laget tappade mark. Trots en stark avslutning med tio raka matcher utan förlust fick Liverpool nöja sig med andra plats bakom Nottingham Forest. I FA-cupens tredje omgång förlorade Liverpool överraskande mot Chelsea, men istället tog man sig till final i Ligacupen. Finalen mot Nottingham Forest slutade 0–0 och i omspelet gjorde Forest matchens enda mål på straff i andra halvlek.
Som regerande mästare deltog Liverpool i Europacupen även 1977/78. Laget gick direkt in i andra omgången där man slog ut Dynamo Dresden. Under våren 1978 slog Liverpool ut Benfica i kvartsfinalen och Borussia Mönchengladbach i semifinalen. I finalen på Wembley mötte Liverpool belgiska Club Brugge. Kenny Dalglish gjorde matchens enda mål i mitten av andra halvlek och gav Liverpool dess andra raka seger i Europacupen.
Laget i Europacupfinalen 1978: 1 Ray Clemence – 2 Phil Neal, 4 Phil Thompson, 3 Alan Hansen, 6 Emlyn Hughes – 8 Jimmy Case, 10 Terry McDermott, 11 Graeme Souness, 5 Ray Kennedy – 7 Kenny Dalglish, 9 David Fairclough; avbytare: 12 Steve Heighway, 13 Steve Ogrizovic (målvakt), 14 Joey Jones, 15 Colin Irwin, 16 Ian Callaghan. Skotske mittbacken Alan Hansen hade värvats från Partick Thistle ett år tidigare och kom att spela 620 matcher för Liverpool fram till 1990. Mittfältaren Graeme Souness, även han skotte, hade värvats från Middlesbrough i januari 1978. Bland spelarna som lämnade klubben under säsongen fanns Alec Lindsay (till Stoke City) och John Toshack (till Swansea City).
1978/79
I början av säsongen 1978/79 lämnade två av Liverpools veteraner klubben för spel i Swansea City. Ian Callaghan hade spelat 857 matcher (klubbrekord) för Liverpool sedan debuten 1960 medan Tommy Smith hade spelat 638 matcher sedan 1963. Ny i laget denna säsong var vänsterbacken Alan Kennedy som kom från Newcastle United.
Hösten 1978 blev Liverpool utslaget ur två cupturneringar. Förlust mot Sheffield United i Ligacupen följdes av ytterligare en förlust i dubbelmötet med Nottingham Forest i Europacupens första omgång. I ligan gick det dock bättre. Laget vann tio av de elva första matcherna och första förlusten kom inte förrän i derbyt mot Everton den 28 oktober. Liverpool dominerade och toppade tabellen från andra till sista omgången. Det blev hela 30 segrar på de 42 ligamatcherna och laget tog rekordmånga 68 poäng, åtta fler än tvåan Nottingham Forest. Hemma på Anfield vann Liverpool 19 av 21 matcher (de övriga två slutade oavgjort) och släppte bara in fyra mål. Säsongens största seger kom den 2 september då Liverpool besegrade Tottenham med hela 7–0. Klubben tog därmed sin elfte ligatitel i historien. I FA-cupens tredje omgång krävdes det omspel för att besegra division tre-laget Southend United. Därefter slog Liverpool ut Blackburn Rovers, Burnley och Ipswich Town. Semifinalen mot Manchester United slutade 2–2 och i omspelet drog United det längsta strået genom att göra matchens enda mål.
Laget 1978/79: 1 Ray Clemence – 2 Phil Neal, 4 Phil Thompson, 6 Alan Hansen, 3 Alan Kennedy – 8 Jimmy Case, 10 Terry McDermott, 11 Graeme Souness, 5 Ray Kennedy – 7 Kenny Dalglish, 9 Steve Heighway/David Johnson. Emlyn Hughes inledde som ordinarie i tröja nummer 6, men skadade sig i matchen mot Tottenham. Clemence, Neal, Ray Kennedy och Dalglish spelade samtliga 42 ligamatcher och Dalglish blev även lagets bäste målskytt med 21 ligamål.
Tröjorna
Tröjorna hade från och med 1976 V-hals istället för som tidigare rund hals. Klubbmärket och Umbro-loggan var gula och den senare fanns i två olika storlekar. Klubbmärket på byxorna infördes 1978. I Europacupfinalen 1977 var fågeln från klubbmärket omgiven av en cirkel med texten ”European Cup Rome 1977 / Liverpool F.C.” I Europacupfinalen 1978 återfanns texten ”European Cup Final Wembley 1978” under klubbmärket. Bortastället bestod av vita tröjor med röd V-hals och röda muddar, svarta eller vita byxor och vita eller röda strumpor. Flera varianter av Umbro-loggan i olika färger och storlekar förekom på bortatröjan. I FA-cupfinalen 1977 användes en stor röd Umbro-logga och under klubbmärket återfanns texten ”F.A. Cup Final 1977”. I FA-cupsemifinalen mot Manchester United i mars 1979 spelade Liverpool i ett helgult reservställ som även kom att användas i vissa matcher under de kommande säsongerna.
Leicester City inledde säsongen 1976/77 med sex raka oavgjorda matcher. Därefter vann man en del matcher och låg på femte plats i tabellen. Avslutningen på säsongen blev mindre lyckad med bara en seger på de elva sista matcherna och Leicester slutade på elfte plats. Efter säsongen avgick tränaren Jimmy Bloomfield. Han ersattes av Frank McLintock som hade spelat i klubben på 60-talet.
Laget 1976/77: Mark Wallington – Steve Whitworth, Steve Sims, Alan Woollett, Dennis Rofe – Steve Kember, Jon Sammels, Keith Weller – Brian Alderson, Frank Worthington, Steve Earle. Wallington, Whitworth och Rofe spelade samtliga 42 ligamatcher och Frank Worthington blev bäste målskytt med fjorton ligamål.
Under hösten 1977 såldes Frank Worthington (Bolton Wanderers), Alan Birchenall (San José Earthquakes) och Steve Earle (Peterborough United). Bland nyförvärven fanns George Armstrong (Arsenal), Alan Waddle (Liverpool), David Webb (Queens Park Rangers) och Geoff Salmons (Stoke City).
McLintock fick ingen ordning på laget och lyckades bara vinna fyra ligamatcher innan han fick sparken i april 1978. Ian MacFarlane ledde laget under de fem sista matcherna men kunde inte rädda klubben från nedflyttning. Leicester slutade sist i tabellen och åkte ner i division två.
Inför säsongen 1978/79 tog Jock Wallace från Glasgow Rangers över som tränare. Hans första säsong i Leicester slutade med en sjuttondeplats i division två, men han kom senare att föra tillbaka klubben upp i ettan.
Hemmatröjan var blå med vit krage och med Admirals logga på ett vitt fält på övre delen av ärmarna. Som reservställ användes antingen vita tröjor och blå byxor eller röda tröjor och röda byxor.
Under hösten 1976 lämnade tre stora profiler Leeds United: Billy Bremner gick till Hull City, Norman Hunter till Bristol City och Terry Yorath till Coventry City. Lagets storhetstid var nu över och säsongen slutade med en tiondeplats i ligan för Leeds. I FA-cupen lyckades man dock ta sig till semifinal, men förlorade mot Manchester United och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Stoke City.
Laget 1976/77: David Harvey – Paul Reaney, Gordon McQueen, Paul Madeley, Peter Hampton/Frank Gray – Trevor Cherry, Tony Currie, Eddie Gray – Peter Lorimer, Allan Clarke/David McNiven, Joe Jordan. Frank Gray spelade även flera matcher som mittfältare. Trevor Cherry spelade samtliga 42 ligamatcher och Joe Jordan blev bäste målskytt med tio ligamål.
Hemmatröjan var ny för året och hade blå krage med två gula ränder och med en blå rand med Admirals logga i gult längs ärmarna. Klubbmärket denna säsong var roterat 90 grader och hade färgerna inverterade jämfört med tidigare. Bortastället var likadant som tidigare förutom klubbmärket. Nummerlappar på strumporna förekom i vissa matcher.
Everton tog lika många poäng (42) som året innan, men slutade på nionde plats i tabellen, två placeringar högre. Tränaren Billy Bingham fick sparken i januari 1977 efter sex raka ligamatcher utan seger. Steve Burtenshaw ledde laget månaden ut innan Gordon Lee tog över permanent. I FA-cupen tog sig Everton till semifinal mot Liverpool. Matchen slutade 2–2 men i omspelet vann Liverpool med 3–0. I Ligacupen tog man sig till final mot Aston Villa. Det blev inga mål på Wembley och matchen spelades om på Hillsborough i Sheffield, men även denna gång blev det oavgjort, 1–1. I andra omspelsmatchen på Old Trafford i Manchester kunde Aston Villa vinna med 3–2.
Laget 1976/77: Dai Davies/David Lawson – Dave Jones, Mick Lyons, Ken McNaught, Terry Darracott/Mike Pejic – Bruce Rioch/Bryan Hamilton, Andy King, Martin Dobson, Ronny Goodlass – Bob Latchford, Duncan McKenzie. Rioch och McKenzie värvades i december från Derby County respektive Anderlecht och Pejic anslöt från Stoke City i februari. Ken McNaught spelade samtliga 42 ligamatcher och Bob Latchford blev bäste målskytt med 17 ligamål.
Både hemma- och bortaställen var nya för året och hade Umbro-loggan längs ärmarna och på byxorna. Hemmastället bestod av blå tröjor, vita byxor och vita strumpor, men i bortamatcher mot lag med vita byxor eller strumpor spelade Everton i blå byxor och/eller strumpor. I Ligacupfinalen spelade Everton i blå tröjor, blå byxor och vita strumpor. Under klubbens initialer E.F.C återfanns en silhuett av Ligacuppokalen och texten ”Wembley 1977”. Bortastället var i samma stil som hemmastället fast gult med blå detaljer.
Efter en svag inledning på säsongen 1976/77 fick tränaren Dave Mackay sparken i november 1976. Han ersattes av reservlagstränaren Colin Murphy som ledde laget till femtonde plats i ligan. Derby County tog sig till kvartsfinal i både FA-cupen och Ligacupen där det blev förlust mot Everton respektive Bolton Wanderers. Laget deltog också i UEFA-cupen och i första matchen besegrade man irländska Finn Harps med hela 12–0 hemma på Baseball Ground, men i andra omgången blev det förlust mot grekiska AEK Aten.
Laget 1976/77: Colin Boulton – David Langan/Rod Thomas, Roy McFarland, Colin Todd, Peter Daniel/Ron Webster – Henry Newton, Steve Powell, Archie Gemmill – Charlie George, Kevin Hector, Leighton James. I december 1976 såldes mittfältaren Bruce Rioch till Everton och strax därefter värvades anfallaren Derek Hales från Charlton Athletic. I mars 1977 värvades mittfältaren Gerry Daly från Manchester United. Bästa målskytt blev Leighton James med nio ligamål.
De svaga resultaten fortsatte under hösten 1977 och i september fick även Colin Murphy sparken. Tommy Docherty tog över och ledde laget till en tolfteplats. I FA-cupen åkte Derby ut mot West Bromwich Albion i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Liverpool i tredje omgången.
Under hösten 1977 såldes Archie Gemmill till Nottingham Forest (samtidigt fick man målvakten John Middleton från samma klubb), Derek Hales (West Ham), Leighton James (Queens Park Rangers) och Rod Thomas (Cardiff City). Bland nyförvärven fanns anfallaren Gerry Ryan (Bohemians), mittfältaren Don Masson (QPR), högeryttern Terry Curran (Nottingham Forest) samt Bruce Rioch som återvände från Everton. David Langan spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa måskyttar blev Charlie George med elva ligamål och Gerry Daly med tio.
Hemmastället var förnyat med Umbro-loggan längs ärmarna och på överdelen av strumporna. Den kortärmade tröjan hade tjockare muddar än tidigare.
Efter andraplatsen i division två 1976 spelade Bristol City i högsta serien för första gången sedan 1910/11 då man åkte ut efter fem säsonger. Denna gång blev det fyra säsonger i ettan. Laget höll till i nedre halvan av tabellen och tabellplaceringarna 1977–1980 var 18–17–13–20. Tjugondeplatsen 1979/80 innebar att Bristol City åkte ner i tvåan igen.
Laget 1976/77: John Shaw – Gerry Sweeney, Gary Collier, Norman Hunter, Geoff Merrick/Don Gillies – Trevor Tainton, Gerry Gow, Jimmy Mann – Tom Ritchie, Keith Fear, Clive Whitehead. Även anfallaren Chris Garland och mittfältaren Peter Cormack spelade över 20 ligamatcher. Dessa två värvades under hösten 1976 från Leicester respektive Liverpool. Även Norman Hunter från Leeds United värvades under hösten. Gary Collier och Gerry Sweeney spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Tom Ritchie och Chris Garland med sju ligamål var.
Hemmastället bestod av röda tröjor med vit krage och med Umbro-loggan längs ärmarna, vita byxor och röda strumpor. Bortastället bestod av vita tröjor, svarta byxor och svarta strumpor.
Birmingham City slutade på trettonde plats i ligan 1976/77, en förbättring med sex placering jämfört med året innan. I FA-cupen slog man ut Portsmouth i tredje omgången, men åkte sedan ut mot Leeds United och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Blackpool.
Laget 1976/77: Dave Latchford – Malcolm Page, Joe Gallagher, Tony Want, Archie Styles/Garry Pendrey – Howard Kendall, Terry Hibbitt, John Connolly – Gary Jones, Trevor Francis, Kenny Burns. Nya i laget var Gary Jones och John Connolly (båda från Everton) och i februari 1977 värvades Sunderlands målvakt Jim Montgomery. Terry Hibbitt och Trevor Francis spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Francis med 21 ligamål och Kenny Burns med nitton.
Till denna säsong introducerades ett nytt klubbmärke bestående av en jordglob, en fotboll och en banderoll med klubbens namn och årtalet 1875. Hemmastället bestod av blå tröjor med vit krage och vita muddar, vita byxor och vita strumpor. Bortastället gick i gult med mörkblå detaljer.
I slutet av 70-talet tillhörde Aston Villa lagen strax under toppen. Bästa säsongen under dessa år var 1976/77 då man slutade på fjärde plats, sex poäng efter mästarna Liverpool. Laget gjorde flest mål i serien, 76 stycken, men man släppte också in 50 vilket var betydligt fler än de andra topplagen. De följande två säsongerna slutade Aston Villa på åttonde plats och 1979/80 blev det en sjundeplats.
I FA-cupen tog man sig som längst till kvartsfinal 1977 och 1980, men förlorade mot Manchester United respektive West Ham United. 1977 vann Aston Villa Ligacupen för tredje gången. Under hösten 1976 slog man ut Manchester City, Norwich City, Wrexham och Millwall. I semifinalen mot Queens Park Rangers blev det 0–0 borta och 2–2 hemma vilket innebar omspel på Highbury i London. Aston Villa vann med 3–0 och tog sig till final mot Everton. Finalen på Wembley blev mållös och spelades om på Hillsborough i Sheffield. Även denna gång blev det oavgjort, 1–1, men i andra omspelsmatchen som spelades på Old Trafford i Manchester kunde Aston Villa till slut vinna med 3–2.
Segern i Ligacupen gav en plats i UEFA-cupen 1977/78. Aston Villa slog ut Fenerbahçe, Górnik Zabrze och Athletic Bilbao, men i kvartsfinalen tog det stopp mot Barcelona efter 2–2 hemma och 1–2 i returen.
Laget 1976/77: John Burridge – Gordon Smith, Leighton Phillips, Chris Nicholl, John Robson – Dennis Mortimer, Alex Cropley, Frank Carrodus – Brian Little, Andy Gray, John Deehan. Ny i laget var Alex Cropley som värvades från Arsenal i september 1976. Brian Little spelade samtliga 42 ligamatcher och Andy Gray blev ligans skyttekung med 25 mål. Gray blev även av spelarföreningen PFA utsedd både till Årets spelare och Årets unga spelare.
Hemmatröjan var i stort sett likadan som 1975/76, fast nu hade även den långärmade tröjan krage med V-hals. Även Umbro-loggan på tröjan hade moderniserats. På bortastället återfanns Umbro-loggan längs ärmarna och på byxornas sidor.
