AC Milan 1990–2000

Milan var den dominerande klubben i Italien under 90-talet. Laget blev italienska mästare fem gånger (1992, 1993, 1994, 1996 och 1999) och gick till final i Champions League tre år i rad 1993–1995 (seger 1994). Säsongen 1991/92 gick Milan obesegrat genom Serie A – totalt spelade man 58 ligamatcher utan att förlora mellan maj 1991 och mars 1993. Tränare var Fabio Capello som 1991 tog över efter Arrigo Sacchi. Några av lagets största profiler under denna period var de tre holländarna Marco van Basten, Ruud Gullit och Frank Rijkaard. Van Basten blev skyttekung i Serie A 1992 och tog samma år emot Guldbollen (priset till årets bästa spelare i Europa) för tredje gången – han hade fått priset även 1988 och -89. Dessutom bestod laget av flera italienska landslagsspelare, däribland Paolo Maldini, Roberto Donadoni och lagkaptenen Franco Baresi. Sommaren 1992 värvade Milan franske skyttekungen Jean-Pierre Papin för världsrekordsumman 10 miljoner pund. Bara ett par månader senare slog man rekordet då man värvade Torinos ytter Gianluigi Lentini. 1995 värvade Milan Paris Saint-Germains liberianske anfallare George Weah som samma år blev förste afrikan att vinna Guldbollen. Även Juventus stjärna Roberto Baggio (Guldbollen-vinnare 1993) värvades till Milan 1995. Efter ett par sämre säsonger 1996/97 och 1997/98 då man hamnade i mitten av tabellen tog Alberto Zaccheroni över som tränare och förde Milan till dess femte ligatitel på 90-talet. Några av profilerna i slutet av 90-talet var tyske skyttekungen Oliver Bierhoff, brasilianaren Leonardo, kroaten Zvonimir Boban samt ukrainaren Andrij Sjevtjenko som värvades från Dynamo Kiev 1999 och blev skyttekung i sin första säsong i Italien.

Här är Milans hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

AC Milans hemmaställ på 1990-talet

Och här är Milans bortatröjor på 90-talet:

AC Milans bortaställ på 1990-talet

Milans tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 2 34 18 10 6 46 19 46
1991/92 1 34 22 12 0 74 21 56
1992/93 1 34 18 14 2 65 32 50
1993/94 1 34 19 12 3 36 15 50
1994/95 4 34 17 9 8 53 32 60
1995/96 1 34 21 10 3 60 24 73
1996/97 11 34 11 10 13 43 45 43
1997/98 10 34 11 11 12 37 43 44
1998/99 1 34 20 10 4 59 34 70
1999/00 3 34 16 13 5 65 40 61

Lazio 1991/92

Lazio slutade på tionde plats i Serie A 1991/92, på samma poäng som Atalanta (även 1990/91 tog Lazio och Atalanta lika många poäng). Rubén Sosa och Karl-Heinz Riedle gjorde 13 mål var och slutade på delad femte plats i skytteligan. Nya spelare denna säsong var försvararna Luigi Corino (Triestina) och Rufo Emiliano Verga (Bologna), mittfältarna Giovanni Stroppa (Milan), Stefano Melchiori (Reggiana) och tysken Thomas Doll (Hamburg) samt anfallaren Maurizio Neri (Pisa).

Hemmatröjan var ny för säsongen medan den gula bortatröjan var densamma som föregående säsong med skillnaden att sponsorn nu hette Banco Santo Spirito och att numren hade en annan stil.

Lazio 1990/91

Efter två säsonger i Juventus tog Dino Zoff över som tränare i Lazio. Nya i laget var försvararna Roberto Bacci och Davide Lampugnani (båda från Mantova), mittfältaren Sergio Domini (Cesena), högeryttern Armando Madonna (Atalanta) och tyske anfallaren Karl-Heinz Riedle (Werder Bremen). Lazio slutade på elfte plats i Serie A 1990/91, två placeringar sämre än året innan. Uruguayanen Rubén Sosa blev lagets bäste målskytt med elva ligamål medan nye anfallspartnern Riedle stod för nio mål.

Både det ljusblå hemmastället och det gula bortastället var av samma modell som föregående säsong, med skillnaden att numren var i Umbros vanliga stil och att texten på sponsorloggan var något fetare.

Bologna 1999/00

Bologna inledde säsongen 1999/2000 med Sergio Buso som tillförordnad tränare (han hade tidigare varit assisterande tränare och juniorlagstränare i Bologna) tills Francesco Guidolin tog över permanent i slutet av oktober. Från Inter värvades tre spelare: före detta landslagsmålvakten Gianluca Pagliuca, brasilianske mittfältaren Zé Elias samt anfallaren Nicola Ventola som kom på lån. Ny i laget var också försvararen Giulio Falcone från Fiorentina. I november återvände Kennet Andersson till klubben efter en kort tid i Lazio och i januari kom vänsterbacken Max Tonetto på lån från Milan. Bologna tappade ytterligare ett par placeringar jämfört med förra säsongen och slutade på elfte plats. Giuseppe Signori blev lagets bäste målskytt med 15 mål medan Klas Ingesson var den ende i laget som deltog i samtliga 34 ligamatcher. I UEFA-cupen slog Bologna ut ryska Zenit Sankt Petersburg och belgiska Anderlecht, men åkte sedan ut i sextondelsfinalen mot turkiska Galatasaray.

Hemmatröjan var av samma modell som tidigare, men för att fira klubbens 90-årsjubileum återfanns texten ”Bologna FC 1909–1999” under klubbmärket. Bortatröjan var vit med en röd och en blå diagonal medan det gula tredjestället var av samma modell som tidigare.

Udinese 1999/00

Inför säsongen 1999/2000 anlitades Luigi De Canio som ny tränare för Udinese (han kom närmast från Serie B-klubben Pescara). Bland nyförvärven i spelartruppen fanns Juventus reservmålvakt Morgan De Sanctis, mittbacken Andrea Sottil (Atalanta), brasilianske mittfältaren Alberto Valentim (Atlético Paranaense), chilenske mittfältaren David Pizarro (Santiago Wanderers), mittfältaren Stefano Fiore (Parma) samt anfallarna Mauro Esposito (Pescara), Roberto Muzzi (Cagliari) och brasilianaren Warley (São Paulo). Muzzi blev lagets bäste målskytt med tolv ligamål medan Fiore var lagets meste spelare med 33 ligamatcher. I ligan slutade Udinese på åttonde plats och kvalificerade sig för Intertotocupen. I UEFA-cupen slog man ut danska Aalborg, polska Legia Warszawa och tyska Bayer Leverkusen, men åkte sedan ut mot Slavia Prag efter att tjeckerna gått vidare med sammanlagt 2–2 och fler gjorda mål på bortaplan.

Tröjorna tillverkades av Diadora och laget sponsrades av Telit. Bortatröjan var gul och i samma stil som Romas vita bortatröja med Diadoraloggan på sidorna. I UEFA-cupen användes en gråsvart tröja med ett vitt fält över bröstet.

Fiorentina 1999/00

Giovanni Trapattoni fick förnyat förtroende som tränare för Fiorentina säsongen 1999/2000. Nya spelare i laget var försvararen Daniele Adani (Brescia), mittfältarna Angelo Di Livio (Juventus) och Fabio Rossitto (Napoli) samt anfallarna Predrag Mijatović (Real Madrid), Abel Balbo och Enrico Chiesa (båda från Parma). För första gången deltog Fiorentina i Champions League. Laget slog ut polska Widzew Łódź i kvalet och i gruppspelet ställdes man mot Arsenal, Barcelona och AIK. Det blev en mållös premiär hemma mot Arsenal och sedan förlorade man med 4–2 borta mot Barcelona. Inte heller i tredje gruppspelsmatchen lyckades man vinna, utan fick nöja sig med 0–0 mot AIK på Råsunda, men sedan vände det. I returen hemma mot AIK blev det seger med 3–0 efter mål av Batistuta, Chiesa och Balbo och i nästa match gjorde Batistuta enda målet mot Arsenal på Wembley. Sista matchen hemma mot Barcelona slutade 3–3, vilket innebar att Fiorentina kom tvåa i gruppen och gick vidare till andra gruppspelsfasen. Där mötte man Manchester United, Valencia och Bordeaux. Fiorentina höll nollan i de tre första matcherna. Mål av Batistuta och Balbo gav en 2–0-seger i första matchen mot Manchester United. Det blev 0–0 borta mot Bordeaux och hemma mot Valencia gjorde Mijatović matchens enda mål på straff. Bortamatcherna mot Valencia och Manchester United slutade med förlust (2–0 och 3–1) och i sista matchen fick man 3–3 hemma mot Bordeaux efter att ha tappat en 3–1-ledning i slutet. Fiorentina slutade trea i gruppen och var därmed utslaget. I ligan slutade laget på sjunde plats. Gabriel Batistuta, som spelade sin sista säsong i Fiorentina innan flytten till Roma, gjorde 23 mål och kom på andra plats i skytteligan efter Milans Andrij Sjevtjenko.

Årets hemmatröja hade större inslag av vitt än tidigare och laget sponsrades nu av Toyota. Reservställen som användes var vita eller gula i samma stil som hemmastället.

AS Roma 1999/00

Inför säsongen 1999/2000 tog Fabio Capello över som tränare för Roma. Nya spelare i laget var försvararna Amedeo Mangone och Alessandro Rinaldi (båda från Bologna), mittfältarna Cristiano Zanetti (Inter) och Marcos Assunção (Santos) samt anfallaren Vincenzo Montella (Sampdoria). I januari värvades japanske mittfältaren Hidetoshi Nakata från Perugia och Udineses anfallare Paolo Poggi. Montella gjorde 18 mål och kom på fjärde plats i Serie A:s skytteliga medan Aldaír var den ende i laget som deltog i samtliga 34 ligamatcher. I ligan slutade Roma på sjätte plats, fyra poäng efter Parma och 18 poäng efter lokalkonkurrenten Lazio som blev italienska mästare. I UEFA-cupens första omgång besegrade Roma portugisiska Vitória Setúbal med 7–0 på hemmaplan efter bland annat tre mål av ryssen Dmitrij Alenitjev (som lånades ut till Perugia i samband med köpet av Nakata). I andra omgången mötte man IFK Göteborg. Två mål av Montella på Ullevi följdes upp av en 1–0-seger (mål av Fábio Júnior) på Roms Olympiastadion. I nästa omgång räckte Francesco Tottis mål mot Newcastle till avancemang till åttondelsfinalen där man mötte ytterligare ett engelskt lag, Leeds United. Efter en mållös match i Rom kunde Harry Kewell göra matchens enda mål i returen och skicka Leeds till kvartsfinal.

På årets matchställ hade man placerat konturen av ett varghuvud på ärmarna och ena byxbenet. I de flesta matcher spelade Roma i röda tröjor med vita byxor och svarta strumpor, men i bortamatcherna mot Juventus och Lazio spelade man i helrött. Det helvita matchstället användes i fem bortamatcher, mot Venezia, Reggina, Bologna, Inter och Cagliari. I bortamatcherna mot Torino och Perugia använde Roma svarta byxor tillsammans med den vita tröjan och vita strumpor. Vit tröja med röda byxor och strumpor använde i bortamatchen mot Milan. Det helsvarta matchstället användes i bortamatcherna mot Piacenza, Lecce och Bari.

Parma 1999/00

Inför säsongen 1999/2000 värvades argentinske mittfältaren Ariel Ortega från Sampdoria. Fabio Cannavaros bror Paolo Cannavaro, även han mittback, värvades från Napoli. Försvararna Michele Serena och Stefano Torrisi värvades från Atlético Madrid, men den förstnämnde lånades under säsongen ut till Inter i utbyte mot Paulo Sousa. Från Colombia värvades mittfältarna Jorge Bolaño och Johnnier Montaño och från Udinese värvades belgiske mittfältaren Johan Walem och brasilianske skyttekungen Márcio Amoroso.

Parma inledde säsongen med kval till Champions League där man mötte Glasgow Rangers. Det blev förlust med 2–0 på Ibrox och Johan Walems mål i returen räckte inte utan Parma fick istället nöja sig med spel i UEFA-cupen. Mellan de två kvalmatcherna mötte man Milan på Giuseppe Meazza-stadion i italienska supercupen. Det blev seger för Parma efter att Hernán Crespo kvitterat hemmalagets ledning och Alain Boghossian gjort segermålet i 92:a minuten. I UEFA-cupens första omgång slog Parma ut ukrainska Krybas. Därefter besegrade man Helsingborgs IF och Sturm Graz, men i åttondelsfinalen åkte Parma ut mot Werder Bremen efter att tyskarna vänt ett 1–0-underläge från första matchen till seger med 3–1 i returen. I ligan slutade Parma på femte plats på samma poäng som Inter. De båda lagen möttes i en omspelsmatch om den sista platsen i nästa års Champions League, en match som Inter vann med 3–1. Hernán Crespo gjorde 22 ligamål och kom trea i skytteligan medan nyförvärvet Marco Di Vaio från Salernitana var lagets bäste målskytt i UEFA-cupen med sina sju mål, vilket gav en delad andraplats i skytteligan.

Från och med denna säsong tillverkades Parmas tröjor av Champion. En första variant av den blågula tröjan användes i första ligamatchen mot Perugia och i Champions League-kvalet mot Glasgow Rangers. Från och med april sponsrades laget av Mr. Day. Den vita reservtröjan användes i bortamatcherna mot Bologna och Verona medan den mörkblå tröjan användes i båda matcherna mot Lazio samt hemma mot Roma och borta mot Lecce.

Inter 1999/00

Inför säsongen 1999/2000 anlitade Inter den tidigare Juventustränaren Marcello Lippi. Den största värvningen på spelarfronten var anfallaren Christian Vieri från Lazio för 90 miljarder lire, vilket gjorde honom till världens dyraste spelare. Målvakten Angelo Peruzzi värvades från Juventus för att ersätta Gianluca Pagliuca som såldes till Bologna. Bland de övriga nyförvärven fanns högerbacken Christian Panucci (Real Madrid), franske mittbacken Laurent Blanc (Olympique Marseille) samt mittfältarna Vladimir Jugović (Atlético Madrid) och Luigi Di Biagio (Roma). Under vintern värvades ytterbacken Michele Serena (lån från Parma i en bytesaffär med Paulo Sousa), colombianske försvararen Iván Córdoba (San Lorenzo), holländske mittfältaren Clarence Seedorf (Real Madrid) och rumänske anfallaren Adrian Mutu (Dinamo Bukarest).

Anfallsparet Ronaldo–Vieri drabbades av skador vilket hindrade Inter från att utmana om ligatiteln. I matchen mot Lecce den 21 november skadade Ronaldo sitt högra knä och blev borta till april. Han gjorde comeback i cupmatchen mot Lazio den 12 april men redan efter sex minuters spel skadade han samma knä och blev borta från fotbollen i över ett år. Inter slutade på fjärde plats i ligan, på samma poäng som Parma. De två lagen fick spela en omspelsmatch om en plats i Champions League, en match som Inter vann med 3–1. I italienska cupen slog Inter ut Bologna, Milan och Cagliari på väg mot finalen där man mötte Lazio. Första finalmatchen i Rom slutade med en 2–1-seger för Lazio medan returen i Milano blev mållös.

Årets hemmatröja hade rund hals och något bredare ränder än tidigare. Som reservställ användes antingen vita tröjor med vita eller svarta byxor eller gula tröjor med svarta byxor.

AC Milan 1999/00

Säsongen 1999/2000 firade Milan sitt 100-årsjubileum – klubben bildades i december 1899. Årets första stora värvning var ukrainske anfallaren Andrij Sjevtjenko från Dynamo Kiev. Redan under sin första säsong i Italien vann han skytteligan på 24 mål och han kom även på tredje plats i omröstningen om Årets spelare i Europa 1999. Några av de övriga nyförvärven var mittfältarna Diego De Ascentis (Bari), Gennaro Gattuso (Salernitana) och brasilianaren Serginho från São Paulo. Under vintern värvades mittbacken José Antonio Chamot och anfallaren José Mari (båda Atlético Madrid) samt försvararna Fabricio Coloccini (Boca Juniors) och Taribo West (Inter). Samtidigt lånades anfallarna George Weah och Maurizio Ganz ut till Chelsea respektive Venezia.

Milan inledde säsongen med förlust med 1–2 mot Parma i italienska supercupen. I Champions League lottades man mot Chelsea, Galatasaray och Hertha Berlin. En mållös premiär borta mot Chelsea följdes upp av en 2–1-seger hemma mot Galatasaray som visade sig bli lagets enda i turneringen. Mot Hertha Berlin fick man bara oavgjort, 1–1, på hemmaplan och i returen i Berlin gjorde tyskarna matchens enda mål. Även hemmamatchen mot Chelsea slutade 1–1 och gruppspelet avslutades med en 3–2-förlust borta mot Galatasaray efter att turkarna fått en straffspark i sista minuten. Milan slutade därmed sist i gruppen och fick rikta in sig på ligaspelet. Det blev dock ingen upprepning av förra säsongens ligatitel utan laget slutade på tredje plats, elva poäng efter Lazio.

Hemmatröjan var av samma modell som föregående säsong, fast med den italienska skölden, scudetton, på ena bröstet och istället för det vanliga klubbmärket hade man en speciell logga på vänstra ärmen för att fira 100-årsjubileet. Denna tröja användes tillsammans med vita byxor och strumpor i de flesta matcher, men i ligamatchen borta mot Lazio och Champions League-matchen hemma mot Chelsea spelade Milan i svarta byxor och strumpor. En speciell tröja framtagen till 100-årsjubileet, som liknade den laget hade i början av 1900-talet, användes i samtliga matcher i december 1999 – ligamatcherna hemma mot Reggina och Torino och borta mot Fiorentina samt Champions League-matcherna hemma mot Hertha Berlin och borta mot Chelsea. Det vita reservstället användes i sju ligamatcher (mot Lecce, Piacenza, Bologna, Cagliari, Venezia, Torino och Reggina) samt båda Champions League-matcherna mot Galatasaray. Milan spelade i sitt helsvarta tredjeställ borta mot Bari och Perugia samt Roma fast då med vita strumpor.