Inter 1994/95

Inter förbättrade sig från förra säsongen och tog en sjätteplats i Serie A. I UEFA-cupen åkte man däremot ut mot Aston Villa i första omgången. Dennis Bergkamp gjorde matchens enda mål på straff i första mötet, men engelsmännen vann returen med 1–0 och gick vidare efter att ha vunnit med 4–3 på straffar. Davide Fontolan och Ruben Sosa missade för Inter. Inför säsongen bytte Inter och Sampdoria målvakter med varandra. Gianluca Pagliuca gick till Inter och Walter Zenga till Sampdoria. Även mittbacken Riccardo Ferri såldes till Sampdoria. Andra spelare som värvades var försvararen Giovanni Bia från Napoli och mittfältarna Pierluigi Orlandini och Andrea Seno från Atalanta respektive Foggia. Dessutom kom flera spelare tillbaka från lån i andra klubbar, däribland försvararen Gianluca Festa (Roma) och anfallarna Marco Delvecchio (Udinese) och Darko Pančev (VfB Leipzig).

Hemmatröjan var ny och hade något bredare ränder samt blå krage med två svarta ränder. Även Fiorucci-loggan hade ändrat utseende en aning. Bortatröjan var densamma som förra säsongen men med den nya sponsorloggan på svart botten.

AC Milan 1994/95

Efter tre raka ligatitlar slutade Milan på fjärde plats i Serie A, vilket var den sämsta placeringen sedan 1987. Klubben hade sålt en del av de mindre lyckade värvningarna såsom Brian Laudrup och Florin Raducioiu. Även Jean-Pierre Papin lämnade Milan efter två säsonger. Istället värvades Ruud Gullit tillbaka från Sampdoria, men han spelade bara åtta ligamatcher innan han återvände. Anfallaren Marco Simone gjorde sin bästa säsong i Milan och blev lagets bäste målskytt med 17 ligamål. En annan stor profil var Paolo Maldini som kom trea i omröstningen om årets spelare i Europa 1994. Som regerande Champions League-vinnare deltog Milan i Interkontinentalcupen som spelades i Tokyo den 1 december 1994. Där blev det dock förlust med 0–2 mot argentinska Vélez Sarsfield. I början av februari 1995 deltog man även i Europeiska Supercupen där man mötte Arsenal. Efter 0–0 i London kunde Milan vinna returen med 2–0 på hemmaplan. Målskyttar var Zvonimir Boban och Daniele Massaro. I Champions Leagues gruppspel mötte Milan Ajax, Casino Salzburg och AEK Aten. Laget slutade på andra plats efter Ajax och fick möta Benfica i kvartsfinalen. Efter 2–0 hemma (båda målen av Marco Simone) och 0–0 borta tog sig Milan till semifinal mot Paris Saint-Germain. Zvonimir Boban gjorde matchens enda mål i första matchen på bortaplan och returen slutade 2–0 efter två mål av Dejan Savićević. I finalen väntade återigen Ajax, och för tredje gången i rad fick Milan stryk av holländarna, denna gång med 0–1 efter mål av inhopparen Patrick Kluivert i 85:e minuten.

Hemmatröjan var likadan som förra säsongen förutom att Opel var ny sponsor. Bortatröjan var ny och hade ett rött fält med en svart rand under på övre delen av tröjan. I ligan spelade Milan i rödsvartrandiga tröjor med vita byxor och strumpor i samtliga hemmamatcher samt i bortamatcherna mot Brescia, Parma, Inter och Napoli. I bortamatcherna mot Padova, Juventus, Bari, Lazio och Sampdoria användes svarta byxor och strumpor med den rödsvarta tröjan. Det vita reservstället användes i dessa åtta bortamatcher: Cagliari, Cremonese, Foggia, Roma, Torino, Genoa, Reggiana och Fiorentina.

I Champions League hade tröjorna bara texten Opel och inte symbolen ovanför. Den första gruppspelsmatchen, borta mot Ajax, var den enda där Milan spelade i sina rödsvartrandiga tröjor (tillsammans med svarta byxor och strumpor). I övriga gruppspelsmatcher användes den vita tröjan med det röda och svarta fältet. I vårens slutspelsmatcher spelade Milan i helvita tröjor med rödsvart krage, och i finalen hade man dessutom spelarnas namn på ryggen.

I Interkontinentalcupen spelade Milan i långärmade tröjor utan reklam. På ena bröstet hade man en bild av Champions League-pokalen och under den texten ”European-South American Cup / Tokyo Dec.1, 1994”.

I Europeiska Supercupen hade Milans tröjor, precis som i Champions League, enbart texten Opel. I första matchen på bortaplan spelade Milan i rödsvartrandiga tröjor, medan man i returen på hemmaplan använde ett gult tredjeställ.

Juventus 1994/95

Säsongen 1994/95 tog Juventus sin 23:e ligatitel och den första sedan 1986. Laget slutade tio poäng före Lazio och Parma. Juventus tog sig även till final i både italienska cupen och UEFA-cupen. I båda finalerna mötte man Parma. Det blev seger för Juventus i den italienska cupen efter 1–0 hemma (mål av Sergio Porrini) och 2–0 borta (mål av Porrini och Fabrizio Ravanelli). I UEFA-cupens första omgång slog Juventus ut CSKA Sofia efter att ha vänt 2–3 till seger med 5–1 i returen i en match där Ravanelli gjorde fem mål. Därefter följd esegrar över portugisiska Maritimo och österrikiska Admira Wacker. I både kvarts- och semifinalerna blev det tyskt motstånd i form av Eintracht Frankfurt respektive Borussia Dortmund. I den helitalienska finalen vann Parma första mötet med 1–0. Returen slutade 1–1 vilket räckte till seger för Parma.

Lagkaptenen Roberto Baggio hade skadeproblem och spelade bara hälften av ligamatcherna, vilket gav Alessandro Del Piero chansen att spela in sig i startelvan. Lagets bästa målskyttar blev Gianluca Vialli (17 ligamål) och Fabrizio Ravanelli (15 ligamål). Nyförvärv inför säsongen var portugisiske mittfältaren Paulo Sousa från Sporting Lissabon, franske mittfältaren Didier Deschamps från Olympique Marseille, försvararen Ciro Ferrara från Napoli, mittfältaren Alessio Tacchinardi från Atalanta samt mittfältarna Luca Fusi och Robert Jarni från Torino. Under vintern värvades även Alessandro Orlando från Milan i utbyte mot Paolo Di Canio.

Både hemma- och bortatröjan var nya för säsongen. En skillnad mot tidigare var att sponsorn Danones logga nu var i företagets blåvita färger. På hemmatröjan var klubbmärket placerat nedanför halsen. Bortatröjan var blå med en gul stjärna på vardera axeln.

IFK Göteborg 1994/95 (Champions League)

Efter att ha slagit ut Sparta Prag i kvalet ställdes IFK Göteborg mot Manchester United, Barcelona och Galatasaray i Champions Leagues gruppspel. Förlust med 4–2 borta mot Manchester United i första matchen följdes av seger hemma mot Barcelona efter att IFK Göteborg vänt 0–1 till 2–1 under sista kvarten. Målen gjordes av Magnus Erlingmark och Jesper Blomqvist. Därefter såg Erlingmark med sina båda mål till att det blev två 1–0-segrar över Galatasaray. Avancemanget till kvartsfinalen säkrades tack vare en 3–1-seger över Manchester United på Ullevi. Blomqvist gav Blåvitt en tidig ledning, men Mark Hughes kvitterade i andra halvlek. Erlingmark gjorde dock 2–1 precis efter kvitteringen, och strax därefter satte Pontus Kåmark 3–1 på straff. I sista gruppspelsmatchen, mot Barcelona på Camp Nou, tog hemmalaget ledningen med knappt tio minuter kvar, men precis som på Ullevi gjorde IFK Göteborg mål i 90:e minuten, denna gång genom Stefan Rehn. I kvartsfinalen mötte IFK Göteborg Bayern München. Första mötet slutade mållöst och i returen på Ullevi gjorde tyskarna två mål i andra halvlek, men Blåvitt gjorde återigen ett par sena mål och lyckades kvittera till 2–2. Målskyttar var Mats Lilienberg och Mikael Martinsson. Bayern gick dock till semifinal tack vare fler gjorda mål på bortaplan.

IFK Göteborg spelade i blåvitrandiga tröjor i samtliga matcher. I de första matcherna satt Asics-loggan och klubbmärket på varsin vit rand, men i sista gruppspelsmatchen mot Barcelona och i kvartsfinalen mot Bayern München hade loggorna flyttats in ett steg närmare mitten. Skillnader mot tröjan som användes i Allsvenskan var att ICA-loggan var betydligt mindre och att man hade Champions League-loggan på ena ärmen. Byxorna hade bara en smal rand på sidorna och hade dessutom spelarens nummer på ena benet. I hemmamatchen mot Barcelona spelade IFK Göteborg i vita byxor och strumpor. På de vita byxorna var numren i ett annat typsnitt än på de blå.

Torino 1993/94

Torino var återigen ett mittenlag och slutade på åttonde plats i Serie A 1993/94. Andrea Silenzi gjorde sin målmässigt bästa säsong med 17 mål vilket gav en delad tredjeplats i skytteligan. Som regerande italienska cupvinnare deltog laget i Cupvinnarcupen. Det blev segrar mot Lillestrøm och Aberdeen, men i kvartsfinalen tog det stopp mot Arsenal. Nyförvärv inför denna säsong var målvakten Giovanni Galli från Napoli, försvararen Angelo Gregucci från Lazio, kroatiske ytterbacken Robert Jarni från Bari, mittfältaren Marco Osio från Parma och uruguayanske anfallaren Enzo Francescoli från Cagliari.

Torinos tröjor tillverkades från och med denna säsong av Lotto.

Lazio 1993/94

Lazio förbättrade sig ytterligare en placering och slutade på fjärde plats i Serie A 1993/94. Giuseppe Signori blev med sina 23 mål skyttekung för andra året i rad. I UEFA-cupen slog man ut Lokomotiv Plovdiv från Bulgarien i första omgången, men förlorade sedan mot portugisiska Boavista. Nyförvärv denna säsong var målvakten Luca Marchegiani från Torino, högerbacken Paolo Negro från Brescia, mittfältaren Roberto Di Matteo från schweiziska Aarau och anfallaren Pierluigi Casiraghi från Juventus. I november värvades även kroatiske anfallaren Alen Bokšić från Olympique Marseille.

Hemmatröjan var ny för säsongen och hade en liten sköld nedanför kragen med texten ”EST 1900”. Bortatröjan var densamma som föregående säsong.

Napoli 1993/94

Marcello Lippi var ny tränare i Napoli och ledde laget till en sjätteplats i Serie A, vilket innebar att laget tog den sista UEFA-cupplatsen. Klubben hade stora ekonomiska problem och sålde därför Gianfranco Zola och Massimo Crippa till Parma. Istället tog några unga spelare en plats i startelvan, däribland målvakten Giuseppe Taglialatela, försvararen Fabio Cannavaro och mittfältaren Fabio Pecchia. Man lånade även in anfallaren Paolo Di Canio från Juventus och försvararen Enzo Gambaro från Milan. Sedan tidigare fanns Daniel Fonseca som var lagets bäste målskytt med 15 mål.

Hemmatröjan var ny för säsongen, medan den vita bortatröjan var samma som föregående säsong. I hemmamatchen mot Sampdoria spelade Napoli i blå byxor tillsammans med den blå tröjan och blå strumpor. Den vita tröjan användes i bortamatcherna mot Inter, Atalanta och Sampdoria. Mot Sampdoria spelade Napoli i svarta (eller om det kanske var mörkblå) byxor och strumpor, men jag har inte hittat några bilder där man ser detaljerna (se Youtube-klipp). I bortamatchen mot Lazio användes en vinröd tröja med blå ärmar som var i samma stil som Parmas bortatröja.

Inter 1993/94

Inför säsongen 1993/94 värvade Inter holländarna Wim Jonk och Dennis Bergkamp från Ajax. Man värvade även försvararna Gianluca Festa från Cagliari och Massimo Paganin från Brescia samt mittfältaren Francesco Dell’Anno från Udinese. Laget blev ändå inte bättre än 13:e i Serie A, bara en poäng från nedflyttning. I UEFA-cupen gick det däremot bättre. Efter att ha slagit ut Cagliari i en helitaliensk semifinal väntade österrikiska Casino Salzburg i finalen. I första mötet på bortaplan gjorde Inters Nicola Berti matchens enda mål. Även i returen blev det seger med 1–0 (mål av Wim Jonk) och Inter tog sin andra UEFA-cuptitel. I ligan var Ruben Sosa lagets bäste målskytt med 16 mål, men Dennis Bergkamp blev tack vare sina åtta mål i UEFA-cupen lagets bäste målskytt totalt sett med 18 mål.

Hemmatröjan var likadan som föregående säsong, men byxorna hade en blå rand i nederkant istället för på sidorna. Bortatröjan var ny för säsongen och var vit med en blå-svart diagonal rand. I vissa matcher hade numren Umbro-loggan i nederkant.

Parma 1993–1995

Parma slutade på femte plats i Serie A 1993/94 och kvalificerade sig därmed för nästa säsongs UEFA-cup. Tack vare segern i föregående säsongs Cupvinnarcup fick laget delta i europeiska supercupen som spelades i januari/februari 1994. Där mötte man Milan (som hade ersatt Champions League-vinnarna Olympique Marseille som var avstängda på grund av en korruptionsskandal) i ett dubbelmöte och efter att ha förlorat första matchen hemma med 0–1 lyckades Parma vända till seger med 2–0 efter förlängning (mål av Sensini och Crippa). Som regerande mästare deltog Parma även i Cupvinnarcupen. I första omgången slog man ut Degerfors (2–1 borta och 2–0 hemma). Därefter besegrade man Maccabi Haifa, Ajax och Benfica innan man förlorade finalen med 0–1 mot Arsenal. Några av nyförvärven inför denna säsong var målvakten Luca Bucci från Reggiana, argentinske landslagsspelaren Roberto Sensini från Udinese samt två spelare från Napoli: Massimo Crippa och Gianfranco Zola. Den sistnämnde kom tvåa i Serie A:s skytteliga med 18 mål.

Säsongen 1994/95 förbättrade sig Parma ett par placeringar och slutade på tredje plats i ligan. I italienska cupen tog sig laget till final där det blev förlust mot Juventus, 0–1 hemma och 0–2 borta. Även i UEFA-cupfinalen möttes Parma och Juventus. På vägen dit slog Parma bland annat ut AIK i andra omgången. Parma vann första finalmatchen med 1–0 efter mål av Dino Baggio. I returen tog Juventus ledningen genom Vialli, men Dino Baggio gjorde återigen mål och matchen slutade 1–1, totalt 2–1 till Parma som tog ännu en europeisk cuptitel. I ligan blev Gianfranco Zola återigen lagets bäste målskytt, denna gång med 19 mål. Nya spelare i laget var bland andra portugisiske försvararen Fernando Couto från Porto, ytterbacken Roberto Mussi från Torino, mittfältaren Dino Baggio från Juventus och anfallaren Marco Branca från Udinese.

Hemmatröjan som användes under dessa två säsonger var vit med blå krage. Bortatröjan var gul med blå ärmar och en blå halvcirkel nedanför halsen. Den hade också snörning i halsen. Klubbmärket var placerat i en sköld och i sidan på tröjan fanns en lapp med texten ”FOND 1913”, årtalet då klubben bildades. Två olika typer av nummer användes, även om skillnaderna inte var så stora. Den ena typen var något högre än den andra och ibland hade man Umbro-loggan i nedre delen på siffrorna. I Cupvinnarcupfinalen 1994 spelade Parma i det gula bortastället, men utan reklam på tröjan. Över och under klubbmärket fanns texten ”Copenhagen 94 / Finale Coppa delle Coppe”.

Torino 1992/93

I ligan hade Torino en sämre säsong än den föregående och slutade på nionde plats. Laget hade tappat en del spelare, bland andra Roberto Cravero till Lazio och Martin Vázquez till Olympique Marseille. Dessutom sålde man Gianluigi Lentini till Milan för en summa som gjorde honom till världens dyraste fotbollsspelare. Några av nyförvärven inför denna säsong var mittfältaren Daniele Fortunato från Bari och anfallarna Carlos Aguilera från Genoa och Andrea Silenzi från Napoli. Aguilera blev lagets bäste målskytt med tolv ligamål. I UEFA-cupen slog Torino ut IFK Norrköping i första omgången (förlust med 1–0 borta vändes till seger med 3–0 i returen). I andra omgången blev det dock förlust mot Dynamo Moskva. Däremot gick det bättre i italienska cupen. I semifinalen slog Torino ut lokalkonkurrenten Juventus (1–1 hemma och 2–2 borta). Nyförvärvet Paolo Poggi från Venezia gjorde där mål i bägge matcherna. Torino mötte Roma i finalen och vann med 3–0 i första matchen. I returen blev det 5–2 till Roma, sammanlagt 5–5 och Torino var mästare tack vare flera gjorda mål på bortaplan.

Både hemma- och bortatröjorna var nästan likadana som året innan. Skillnaden var kragen som hade en annan utformning med knäppning i halsen.