Manchester United 1978–1980

Manchester United slutade på nionde plats i ligan 1978/79, en placering bättre än året innan. I Ligacupen åkte man ut mot Watford redan i tredje omgången, men i FA-cupen tog man sig till final efter att ha besegrat Liverpool i en omspelsmatch i semifinalen. I finalen mötte man Arsenal och Londonlaget gjorde två mål i första halvlek, men i slutet av matchen kom United tillbaka till 2–2 genom mål av Gordon McQueen och Sammy McIlroy. Precis efteråt gjorde dock Alan Sunderland segermålet, 3–2 till Arsenal.

Nästa säsong, 1979/80, var laget med i toppen av tabellen, men slutade till sist på andra plats, två poäng efter Liverpool. I FA-cupen blev det förlust mot Tottenham efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut samma lag i andra omgången, men förlorade sedan mot Norwich.

Laget 1978/79: 1 Gary Bailey – 2 Brian Greenhoff/Jimmy Nicholl, 5 Gordon McQueen, 6 Martin Buchan, 3 Arthur Albiston – 4 Sammy McIlroy, 10 Lou Macari, 11 Mickey Thomas – 7 Steve Coppell, 8 Jimmy Greenhoff, 9 Joe Jordan. Mickey Thomas värvades från Wrexham i november 1978. Steve Coppell spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskytt blev Jimmy Greenhoff med totalt sjutton mål varav elva i ligan. Även Coppell gjorde elva ligamål (plus ett i FA-cupen).

Sommaren 1979 värvades mittfältaren Ray Wilkins från Chelsea för klubbrekordet 750 000 pund och Brian Greenhoff såldes till Leeds United. Jämfört med 1978/79 tog Wilkins plats i laget istället för Jimmy Greenhoff som bara spelade fem ligamatcher på grund av skada. Gary Bailey, Jimmy Nicholl, Martin Buchan och Steve Coppell spelade samtliga 42 ligamatcher och Joe Jordan blev bäste målskytt med tretton mål.

Tröjorna var av samma modell som tidigare, men under 1978/79 hade man ett speciellt klubbmärke för att fira klubbens 100-årsjubileum (detta klubbmärke användes även i några matcher 1979/80). Tröjnumren var också av en annan modell än tidigare.

Manchester City 1978–1981

I slutet av 70-talet började det gå sämre för Manchester City och laget höll till på undre halvan av tabellen. Tabellplaceringarna 1978/79–1980/81 var 15–17–12. 1981 lyckades dock City ta sig till final i FA-cupen där man mötte Tottenham. Yttern Tommy Hutchison gav Manchester City ledningen i första halvlek, men i andra halvlek gjorde han självmål och matchen slutade 1–1. I omspelsmatchen fem dagar senare vann Spurs med 3–2. Samma år tog man sig till semifinal i Ligacupen där det blev förlust mot Liverpool.

1978/79 deltog Manchester City också i UEFA-cupen. Under hösten slog man ut Twente, Standard Liège och Milan, men i vårens kvartsfinaler blev det förlust mot Borussia Mönchengladbach.

Laget 1978/79: 1 Joe Corrigan – 2 Kenny Clements, 5 Dave Watson, 6 Paul Futcher/4 Tommy Booth, 3 Willie Donachie/Paul Power – 10 Asa Hartford, 8 Gary Owen/Colin Viljoen, 4/6 Paul Power – 7 Mike Channon, 9 Brian Kidd/Barry Silkman, 11 Peter Barnes. Högerbacken Kenny Clements bröt benet i matchen mot Ipswich den 25 november 1978. Flera spelare användes sedan som högerback, oftast Willie Donachie eller Ray Ranson. I mars 1979 såldes Brian Kidd till Everton och i slutet av säsongen spelade Barry Silkman (nyförvärv från Plymouth) i tröja nummer 9. Joe Corrigan spelade samtliga 42 ligamatcher och Mike Channon och Gary Owen blev bästa målskyttar med elva ligamål var (av Owens mål kom sex stycken till på straff).

Laget i FA-cupfinalen 1981: 1 Joe Corrigan – 2 Ray Ranson, 4 Nicky Reid, 6 Tommy Caton, 3 Bobby McDonald – 10 Tommy Hutchison, 8 Barry Gow, 9 Steve MacKenzie, 5 Paul Power – 7 Dave Bennett, 11 Kevin Reeves.

Hemmastället bestod av ljusblå tröjor med vit krage och vit Umbro-markering längs ärmarna, ljusblå byxor och ljusblå strumpor. 1978/79 var bortatröjan vit med en rödsvart diagonal på framsidan, men från och med 1979/80 användes en rödsvartrandig tröja med vit V-hals.

Ipswich Town 1978–1981

I slutet av 70-talet och början av 80-talet var Ipswich Town ett topplag. Lagets tabellplaceringar 1978/79–1980/81 var 6–3–2. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal 1979 och 1980 (förlust mot Liverpool respektive Everton) samt semifinal 1981 (förlust mot Manchester City). I Ligacupen gick det inte lika bra: ut direkt i andra omgången både 1979 och 1980 samt förlust mot Birmingham i fjärde omgången 1981.

Tack vare segern i FA-cupen 1978 fick Ipswich en plats i Cupvinnarcupen 1978/79. Laget slog ut AZ Alkmaar och Wacker Innsbruck, men åkte sedan ut mot Barcelona i kvartsfinalen. I UEFA-cupen 1979/80 slog Ipswich ut norska Skeid i första omgången med sammanlagt 10–1 (3–1 borta och 7–0 hemma), men i andra omgången åkte man ut på bortamålsregeln mot schweiziska Grasshoppers (0–0 borta och 1–1 hemma).

1980/81 lyckades Ipswich ta sig hela vägen till final i UEFA-cupen. Under hösten 1980 slog man ut grekiska Aris, tjeckoslovakiska Bohemians Prag och polska Widzew Łódź. Under våren 1981 besegrade man franska Saint-Étienne i kvartsfinalen och västtyska Köln i semifinalen. I finalen mötte man återigen AZ Alkmaar och i första matchen på Portman Road blev det seger med 3–0 sedan John Wark gjort mål på straff i första halvlek och Frans Thijssen och Paul Mariner utökat i andra. Returen, som spelades på Olympiastadion i Amsterdam, vanns av holländarna med 4–2. Ipswich tog därmed hem pokalen med sammanlagt 5–4.

Laget 1978/79: 1 Paul Cooper – 2 George Burley, 5 Russell Osman, 6 Kevin Beattie/Terry Butcher, 3 Mick Mills – 7 John Wark, 4 Brian Talbot/Frans Thijssen, 8 Arnold Mühren – 10 Eric Gates, 9 Paul Mariner, 11 Clive Woods. Brian Talbot såldes till Arsenal i januari 1979 och hans ersättare, holländaren Frans Thijssen, värvades från FC Twente i februari. Även Thijssens landsman Arnold Mühren hade värvats från Twente inför säsongen. Mick Mills och John Wark spelade samtliga 42 ligamatcher och Paul Mariner blev bäste målskytt med tretton ligamål.

Laget i UEFA-cupfinalerna 1981: 1 Paul Cooper – 2 Steve McCall, 5 Russell Osman, 6 Terry Butcher, 3 Mick Mills – 7 John Wark, 4 Frans Thijssen, 8 Arnold Mühren – 10 Alan Brazil, 9 Paul Mariner, 11 Eric Gates. John Wark blev turneringens bäste målskytt med fjorton mål, vilket var tangerat rekord i Europacuperna (Milans José Altafini gjorde lika många i Europacupen 1962/63). Han blev även utsedd till Årets spelare i England 1980/81 av spelarföreningen PFA. Fotbollsskribenterna (FWA) utsåg Frans Thijssen till Årets spelare 1980/81.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var blå med vit V-hals och tre vita ränder längs ärmarna. Byxorna var vita och strumporna blå. Bortastället var i samma stil och bestod av vita tröjor, svarta byxor och vita strumpor. Under 1978/79 var inskriptionen ”F.A. Cup Winners 1978” placerad nedanför klubbmärket.

Everton 1978/79

Everton inledde säsongen 1978/79 med nitton ligamatcher utan förlust – första förlusten kom mot Coventry den 23 december. Laget låg då tvåa i tabellen, men ytterligare några förluster under våren gjorde att man fick nöja sig med fjärde plats, sjutton poäng efter mästarna Liverpool. I UEFA-cupens första omgång slog Everton ut irländska Finn Harps med sammanlagt 10–0 – seger med 5–0 borta och sedan samma siffror i returen på Goodison Park. I andra omgången slog man tjeckoslovakiska Dukla Prag med 2–1 hemma, men tjeckerna vann returen med 1–0 och gick vidare på fler gjorda bortamål. I FA-cupen blev det förlust direkt i tredje omgången mot Sunderland. I Ligacupen besegrade man division fyra-laget Wimbledon med 8–0 i andra omgången och sedan Darlington, men i fjärde omgången blev det förlust mot Nottingham Forest.

Laget 1978/79: 1 George Wood – 2 Colin Todd, 4 Mick Lyons, 5 Billy Wright, 3 Mike Pejic – 6 Trevor Ross, 7 Andy King, 8 Martin Dobson – 9 Bob Latchford, 10 Mickey Walsh, 11 Dave Thomas. Colin Todd värvades från Derby County i september och Mickey Walsh såldes till Queens Park Rangers i mars 1979 i utbyte mot Peter Eastoe som spelade de sju sista ligamatcherna i tröja nummer 11. Från Manchester City värvades samtidigt Brian Kidd som spelade de nio sista ligamatcherna i tröja nummer 10. George Wood spelade samtliga 50 tävlingsmatcher och Bob Latchford blev bäste målskytt med totalt tjugo mål varav elva i ligan. Andy King var näst bäst med totalt sexton mål varav tolv i ligan.

Matchställen var av samma modell som 1977/78 med skillnaden att tröjorna pryddes av ett nytt klubbmärke.

Derby County 1978–1980

1978/79 slutade Derby County på nittonde plats i ligan, sex poäng före Queens Park Rangers som åkte ur. I FA-cupen åkte Derby ut direkt i tredje omgången mot Preston North End och i Ligacupen slog man ut Leicester City i andra omgången men förlorade sedan mot Southampton.

Tränaren Tommy Docherty avgick i maj 1979 och ersattes av Colin Addison. De svaga resultaten fortsatte dock och Derby slutade näst sist i tabellen 1979/80 och åkte ner i division två. Laget åkte återigen ut ur FA-cupen i tredje omgången, denna gång efter att ha förlorat med 6–2 mot Bristol City. I Ligacupen blev det förlust mot Middlesbrough i andra omgången.

Laget 1978/79: 1 John Middleton – 2 David Langan, 5 Roy McFarland, 6 Steve Wicks/Vic Moreland, 3 Steve Buckley – 4 Gerry Daly, 8 Steve Powell, 10 Vic Moreland/Billy Caskey – 7 Steve Carter, 9 John Duncan/Billy Caskey/Roy Greenwood, 11 Gordon Hill/Andy Crawford. Steve Buckley spelade samtliga 42 ligamatcher och Gerry Daly blev bäste målskytt med tretton ligamål.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och var vita med marinblå krage. Byxorna var marinblå och strumporna oftast marinblå men ibland vita med två ränder på överdelen. Bortastället bestod av orange tröjor med svart krage, svarta byxor och orange strumpor.

Coventry City 1978–1980

Coventry City slutade på tionde plats i ligan 1978/79, tre placeringar sämre än året innan. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången efter omspel mot West Bromwich Albion och i Ligacupen blev det förlust mot Chester i andra omgången.

1979/80 blev det en femtondeplats i ligan, förlust mot Blackburn Rovers i FA-cupens fjärde omgång och förlust mot West Bromwich i Ligacupens tredje omgång.

Laget 1978/79: 1 Les Sealey – 2 Mick Coop/Brian Roberts, 5 Jim Holton, 6 Gary Gillespie/Mick Coop, 3 Bobby McDonald – 4 Andy Blair/Terry Yorath, 10 Barry Powell, 11 Tommy Hutchison – 7 Donato Nardiello/Steve Hunt, 8 Ian Wallace, 9 Garry Thompson/Mick Ferguson. Bobby McDonald och Tommy Hutchison spelade samtliga 42 ligamatcher och Ian Wallace blev bäste målskytt med femton ligamål.

1979/80 spelade Les Sealey och Jim Blyth ungefär hälften var av matcherna i mål, Ray Gooding tog en plats på mittfältet och Tommy English tog en plats i anfallet. Terry Yorath såldes till Tottenham Hotspur i augusti 1979 och i oktober såldes Barry Powell och Keith Osgood till Derby County. Under våren 1980 lämnade några spelare laget för spel i den nordamerikanska ligan NASL: Jim Hagan och Donato Nardiello (Detroit Express), Gary Collier (Portland Timbers) och Tommy Hutchison (Seattle Sounders).

Hemmastället var i stort sett likadant som tidigare förutom att tröjnumren var av en annan typ och att strumporna hade Admiral-loggan på överdelen. Bortastället var brunt med vita detaljer.

Bolton Wanderers 1978–1980

Bolton Wanderers tog hem seriesegern i division två 1978 och var därmed tillbaka i högsta serien för första gången sedan 1963/64. Laget slutade på sjuttonde plats 1978/79 och klarade sig kvar. I FA-cupen åkte man ut mot Bristol City i tredje omgången och i Ligacupen slog man Chelsea i andra omgången men förlorade sedan mot Exeter City.

1979/80 gick det inte lika bra. Bolton vann bara en av de 24 första ligamatcherna innan tränaren Ian Greaves fick sparken i januari 1980. Stan Anderson tog över men kunde inte förhindra att laget slutade sist i tabellen och åkte ner i division två igen. I FA-cupen slog Bolton ut Sunderland och Halifax Town innan man åkte ut mot Arsenal efter omspel i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Southend United.

Laget 1978/79: 1 Jim McDonagh – 2 Peter Nicholson, 5 Paul Jones, 6 Mike Walsh, 3 Tony Dunne – 7 Willie Morgan, 4 Roy Greaves, 11 Neil McNab/Brian Smith – 8 Neil Whatmore, 9 Alan Gowling, 10 Frank Worthington. Neil McNab värvades från Tottenham i november 1978 och i slutet av säsongen gick Tony Dunne över till NASL-laget Detroit Express. McDonagh, Walsh och Worthington spelade samtliga 42 ligamatcher och Worthington blev även ligans skyttekung med 24 mål.

Bland nyförvärven sommaren 1979 fanns högerbacken Dave Clement (Queens Park Rangers) och mittfältaren Len Cantello (West Bromwich Albion). I november såldes Frank Worthington till Birmingham City och i februari 1980 såldes Neil McNab till Brighton & Hove Albion. Jim McDonagh och Mike Walsh spelade återigen samtliga 42 ligamatcher och Neil Whatmore blev bäste målskytt med sexton ligamål.

Hemmatröjan var vit med vit krage och marinblå Umbro-markering längs ärmarna. Byxorna var marinblå och strumporna vita. Bortastället bestod av röda tröjor, vita byxor och röda strumpor.

Arsenal 1978–1981

Säsongerna 1978/79–1980/81 var Arsenals tabellplaceringar 7–4–3. Laget gick till final i FA-cupen 1979 och 1980 (man gick även till final 1978). 1979 krävdes det fyra omspelsmatcher för att besegra Sheffield Wednesday i tredje omgången. I finalen blev det seger över Manchester United med 3–2. Brian Talbot och Frank Stapleton gav Arsenal en 2–0-ledning i första halvlek, men under matchens fem sista minuter gjordes tre mål. Manchester United kom tillbaka till 2–2, men precis efteråt gjorde Arsenal 3–2 genom Alan Sunderland som gav klubben dess femte FA-cuptitel. 1980 gick Arsenal till final efter att ha besegrat Liverpool i semifinalen, men inte förrän efter tre omspelsmatcher. I finalen blev det förlust med 0–1 mot West Ham och 1981 åkte man ut mot Everton i tredje omgången.

Arsenal deltog i UEFA-cupen 1978/79 och slog då ut östtyska Lokomotiv Leipzig och jugoslaviska Hajduk Split, men åkte sedan ut mot Röda Stjärnan från Belgrad. I Cupvinnarcupen hösten 1979 slog Arsenal ut turkiska Fenerbahçe och östtyska Magdeburg. I kvartsfinalen i mars 1980 besegrade man IFK Göteborg med 5–1 på Highbury medan returen på Ullevi blev mållös. I semifinalen fick man 1–1 hemma mot Juventus, men lyckades sedan vinna med 1–0 i Turin. Finalen mot Valencia, som spelades på Heyselstadion i Bryssel, slutade 0–0 och fick avgöras på straffar. Där blev det spansk seger efter att Liam Brady och Graham Rix missat för Arsenal.

Laget 1978/79: 1 Pat Jennings – 2 Pat Rice, 5 David O’Leary, 6 Willie Young, 3 Sammy Nelson – 10 David Price, 4 Brian Talbot, 7 Liam Brady, 11 Graham Rix – 8 Alan Sunderland, 9 Frank Stapleton. Brian Talbot värvades från Ipswich i januari 1979. Frank Stapleton blev bäste målskytt med totalt 28 mål varav sjutton i ligan medan Liam Brady, som gjorde tretton ligamål, blev utsedd till Årets spelare i England av spelarföreningen PFA.

Sommaren 1979 värvades den rutinerade mittfältaren John Hollins från Queens Park Rangers. Han och David Price konkurrerade om en plats på mittfältet och de båda spelade ungefär hälften av matcherna 1979/80. Brian Talbot spelade samtliga 70 tävlingsmatcher under säsongen. Alan Sunderland blev bäste målskytt med totalt 29 mål varav fjorton i ligan och Frank Stapleton var näst bäst med totalt 24 mål varav fjorton i ligan.

Inför 1980/81 såldes Liam Brady till Juventus. Arsenal värvade målvakten George Wood från Everton och vänsterbacken Kenny Sansom från Crystal Palace. Sansom tog en ordinarie plats istället för Sammy Nelson och spelade samtliga 42 ligamatcher medan Wood inte kunde konkurrera ut Pat Jennings. Däremot tog John Devine över som högerback istället för Pat Rice som i november 1980 såldes till Watford. I mars 1981 såldes David Price till Crystal Palace och samtidigt gick mittfältaren Peter Nicholas åt motsatt håll.

Hemmatröjan var likadan som tidigare förutom att Umbro-loggan var placerad på ena bröstet. Under kanonen på vänstra bröstet fanns också tre ”kanonkulor” med klubbens initialer AFC. Bortatröjan var gul med blå krage och med kanonen och Umbro-loggan på varsitt bröst. I FA-cupfinalen 1979 återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final / Wembley 1979” runt kanonen. I 1980 års final löd inskriptionen under kanonen ”78 Wembley 79 / 1980” för att visa att det var tredje året i rad som laget var i final. I Cupvinnarcupfinalen 1980 löd inskriptionen ”European Cup Winners Cup Final / Brussels 1980”. I denna match användes även en annan typ av tröjnummer än vad laget hade haft tidigare.

Engelska division ett 1977/78

Nykomlingen Nottingham Forest överraskade alla och tog hem ligatiteln för första gången. Laget vann även Ligacupen för första gången efter att ha besegrat Liverpool med 1–0 i en omspelsmatch (första mötet hade slutat 0–0). Everton, Manchester City, Arsenal och West Bromwich Albion som slutade på platserna 3–6 kvalificerade sig för UEFA-cupen. Andraplacerade Liverpool försvarade sin Europacuptitel efter finalseger med 1–0 över belgiska Club Brugge. West Ham United, Newcastle United och Leicester City tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Ipswich Town vann FA-cupen för första gången efter finalseger med 1–0 över Arsenal. Skytteligavinnare blev Bob Latchford, Everton, med 30 mål. Nottingham Forests Kenny Burns blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association) utsåg Nottingham Forests målvakt Peter Shilton till Årets spelare och Tony Woodcock från samma klubb till Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1977/78. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1977/78

Här är ligatabellen 1977/78. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Nottingham Forest 42 25 14 3 69 24 64
2 Liverpool 42 24 9 9 65 34 57
3 Everton 42 22 11 9 76 45 55
4 Manchester City 42 20 12 10 74 51 52
5 Arsenal 42 21 10 11 60 37 52
6 West Bromwich Albion 42 18 14 10 62 53 50
7 Coventry City 42 18 12 12 75 62 48
8 Aston Villa 42 18 10 14 57 42 46
9 Leeds United 42 18 10 14 63 53 46
10 Manchester United 42 16 10 16 67 63 42
11 Birmingham City 42 16 9 17 55 60 41
12 Derby County 42 14 13 15 54 59 41
13 Norwich City 42 11 18 13 52 66 40
14 Middlesbrough 42 12 15 15 42 54 39
15 Wolverhampton Wanderers 42 12 12 18 51 64 36
16 Chelsea 42 11 14 17 46 69 36
17 Bristol City 42 11 13 18 49 53 35
18 Ipswich Town 42 11 13 18 47 61 35
19 Queens Park Rangers 42 9 15 18 47 64 33
20 West Ham United 42 12 8 22 52 69 32
21 Newcastle United 42 6 10 26 42 78 22
22 Leicester City 42 5 12 25 26 70 22

Wolverhampton Wanderers 1977–1979

Wolverhampton Wanderers slutade på femtonde plats i ligan 1977/78. I FA-cupen åkte man ut mot Arsenal i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Luton Town i andra omgången.

Laget 1977/78: Paul Bradshaw – Geoff Palmer, Bob Hazell/Derek Parkin, John McAlle, Derek Parkin/Maurice Daly – Martin Patching, Kenny Hibbitt, Steve Daley, Willie Carr – John Richards, Norman Bell/Bill Rafferty. Under hösten såldes Frank Munro (Celtic), Bobby Gould (Bristol Rovers), Alan Sunderland (Arsenal) och Steve Kindon (Burnley). Anfallaren Bill Rafferty värvades från Carlisle United i mars 1979 och i maj värvades mittfältaren Peter Daniel från Hull City. John Richards blev bäste målskytt med elva ligamål.

Efter elva förluster på de fjorton inledande matcherna hösten 1978 fick tränaren Sammy Chung sparken. John Barnwell, tidigare i Peterborough United, tog över och ledde laget till en artondeplats i ligan. I FA-cupen lyckades man ta sig till semifinal där det blev förlust mot Arsenal men i Ligacupen åkte man ut mot division fyra-laget Reading i andra omgången.

Under 1978/79 tog George Berry plats i mittförsvaret istället för Bob Hazell och Peter Daniel spelade på mittfältet istället för Martin Patching. I anfallet var Bill Rafferty den som spelade flest matcher. Tillsammans med honom spelade antingen Norman Bell, John Richards eller Mel Eves. Derek Parkin spelade samtliga 42 ligamatcher och John Richards blev bäste målskytt med nio ligamål.

Tröjorna var guldgula med svart krage och med Umbro-märken längs ärmarna. Bortatröjan var i samma stil fast vit med vit krage och svarta Umbro-märken längs ärmarna.