27 maj 2021

Sheffield Wednesday 1984/85

Sheffield Wednesday hade kommit på andra plats i division två 1983/84 och spelade nu i högsta serien för första gången sedan 1969/70. Laget klarade sig riktigt bra i återkomsten och slutade på åttonde plats i ettan 1984/85. I FA-cupen slog man ut Fulham och Oldham Athletic innan det blev förlust mot Ipswich Town i femte omgången. I Ligacupen tog man sig till kvartsfinal mot Chelsea. Efter 1–1 och hela 4–4 i omspelsmatchen kunde Chelsea till slut vinna den andra omspelsmatchen med 2–1. Målvakten Martin Hodge spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Imre Varadi med sexton ligamål och Lee Chapman med femton.

Laguppställning: 1 Martin Hodge – 2 Mel Sterland, 3 Peter Shirtliff, 4 Mark Smith, 5 Mick Lyons, 6 Nigel Worthington – 7 Brian Marwood, 8 Andy Blair, 11 Gary Shelton – 9 Imre Varadi, 10 Lee Chapman.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var MHS. I början av säsongen saknades dock sponsor och i tv-sända matcher var loggan i mindre format. Hemmatröjan var blåvitrandig och i samma stil som Newcastles tröja. Byxorna, som var blå med två vita ränder på sidorna, hade en annorlunda utformning i stil med de byxor som användes i friidrott. Tröjnumren fanns i två varianter: dels Umbros kantiga modell som flera andra lag använde vid denna tid, dels den traditionella modellen. Den senare var placerad på en vit ruta. Reservtröjan var gulrandig på framsidan och enfärgat gul på baksidan och användes tillsammans med gula byxor med två blå ränder på sidorna.

Sheffield Wednesday 1984/85 (hemma augusti–september)

25 maj 2021

Nottingham Forest 1984/85

Nottingham Forest slutade på nionde plats i ligan 1984/85, sex placeringar sämre än året innan. I FA-cupen slog man ut Newcastle United efter omspel i tredje omgången innan man åkte ut mot division två-laget Wimbledon, även det efter omspel. I Ligacupen slog Nottingham Forest ut Portsmouth efter förlängning i andra omgången, men förlorade sedan mot Sunderland efter förlängning i omspelsmatchen. Forest deltog även i UEFA-cupen där man i första omgången ställdes mot belgiska Club Brügge. Första matchen blev mållös och i returen gjorde belgarna matchens enda mål bara en minut före full tid. Steve Hodge spelade samtliga 42 ligamatcher och Peter Davenport blev bäste målskytt med sexton ligamål. Nya i laget var Jim McInally (högerback, Celtic), Trevor Christie (anfallare, Notts County, men såld till Derby County i februari 1985) och Nigel Clough (anfallare och managern Brian Cloughs son, Heanor Town) samt de två holländarna Hans Segers (målvakt, PSV Eindhoven) och John Metgod (mittback/mittfältare, Real Madrid).

Laguppställning: 1 Hans Segers – 2 Jim McInally, 4 Chris Fairclough, 5 Paul Hart, 3 Kenny Swain – 7 Steve Wigley, 8 John Metgod, 6 Ian Bowyer, 11 Steve Hodge – 9 Trevor Christie/Garry Birtles/Nigel Clough, 10 Peter Davenport.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Skol. Hemmatröjan var röd med smala ränder på tvären och med tre vita ränder på axlarna samt vit V-hals och vita muddar med två röda linjer. Byxor och strumpor var av samma modell som tidigare. Även det gula reservstället var likadant som tidigare fast med den nya sponsorn.

23 maj 2021

Norwich City 1984/85

Norwich City kom på tjugonde plats i ligan 1984/85 och åkte därmed ner i division två tillsammans med Sunderland och Stoke City. I FA-cupen slog man ut Birmingham efter tre omspelsmatcher i tredje omgången, men åkte därefter ut mot West Ham. Däremot gick det betydligt bättre i Ligacupen. Laget tog sig hela vägen till final, bland annat genom att besegra ärkerivalen Ipswich i semifinalen. I finalen mötte man Sunderland och matchen avgjordes genom att Sunderlands Gordon Chisholm styrde ett skott av Asa Hartford i eget mål. Norwich tog därmed sin andra Ligacuptitel i historien – den första kom 1962.

Laguppställning: 1 Chris Woods – 2 Paul Haylock, 4 Steve Bruce, 6 Dave Watson, 3 Dennis van Wijk – 7 John Devine/Louie Donowa/Mark Barham, 5 Peter Mendham, 10 Asa Hartford, 11 Louie Donowa/Dale Gordon – 8 Mick Channon, 9 John Deehan. I Ligacupfinalen spelade Barham i tröja nummer 7 och Donowa i nummer 11. Avbytare var John Devine.

Tröjorna tillverkades av Hummel och sponsor var Poll Withey. Hemmatröjan var gulrandig med grön V-hals och gröna muddar samt gröna sparrar längs ärmarna. Byxorna var grönrandiga med gula sparrar längs sidorna och strumporna gula med två gröna sparrar på överdelen. I Ligacupfinalen användes en modifierad variant av tröjan med sparrar även längs sidorna och med sponsorloggan i svart istället för rött. Även tröjnumren var svarta istället för röda och var dessutom i en annan kantig stil. Ovanför klubbmärket återfanns inskriptionen ”Milk Cup Final 1985”.

Norwich City 1984/85 (Ligacupfinalen 1985)

21 maj 2021

Newcastle United 1983–1986

Newcastle kom på tredje plats i division två 1983/84 och tog därmed steget tillbaka till högsta serien. Kevin Keegan, som blev lagets bäste målskytt med totalt 28 mål, valde efter säsongen att avsluta karriären. Inför 1984/85 kom Jack Charlton in som ny manager för att ersätta den avgående Arthur Cox. Efter att ha inlett den nya säsongen med tre raka segrar började det gå sämre och laget sjönk i tabellen. För att hejda fallet värvade Charlton i februari 1985 de två anfallarna Tony Cunningham (Manchester City) och George Reilly (Watford). Med dessa två i laget förändrades lagets spelstil till att handla mer om långbollar. Newcastle slutade så småningom på fjortonde plats i tabellen, tre poäng ovanför nedflyttningsstrecket. I Ligacupen slog Newcastle ut Bradford City i andra omgången, men åkte därefter ut mot Ipswich Town efter omspel. I FA-cupens tredje omgång blev det förlust mot Nottingham Forest efter omspel. Malcolm Brown spelade 45 av de 46 tävlingsmatcherna. Bästa målskyttar blev Peter Beardsley med sjutton mål (samtliga i ligan) och Chris Waddle med sexton mål varav tretton i ligan. En spelare som gjorde sin första seniormatch var Paul Gascoigne, ännu inte fyllda arton år, som fick hoppa in i hemmamatchen mot Queens Park Rangers i april 1985. Bortamatchen mot samma lag i september 1984 slutade för övrigt 5–5 vilket gjorde den till den målrikaste under hela säsongen.

Laguppställning 1984/85: 1 Kevin Carr/Martin Thomas – 2 Malcolm Brown, 5 John Anderson/Jeff Clarke, 6 Glenn Roeder, 3 Wes Saunders/Kenny Wharton – 7 Neil McDonald, 4 Pat Heard/David McCreery, 8 Kenny Wharton, 11 David McCreery/Pat Heard – 9 Chris Waddle, 10 Peter Beardsley.

I juli 1985 såldes Chris Waddle till Tottenham Hotspur. Detta ledde till att Jack Charlton hamnade i dispyt med supportrar under en träningsmatch mot Sheffield United. Bråket fick Charlton att avgå sex dagar före säsongsstart. Willie McFaul (målvakt i Newcastle 1966–75) tog över som tillförordnad manager. Säsongen inleddes med två oavgjorda (Southampton och Luton) följt av seger över Liverpool vilket var tillräckligt för att McFaul skulle få jobbet permanent. Han värvade till en början yttrarna Ian Stewart (Millwall) och Alan Davies (Manchester United) och i december anlände centern Billy Whitehurst (Hull City). Newcastle lyckades ta elva poäng mer än under föregående säsong och slutade på elfte plats. I Ligacupen slog man ut Barnsley i andra omgången, men åkte sedan ut mot Oxford United och i FA-cupen blev det förlust mot Brighton i tredje omgången. Glenn Roeder spelade samtliga 46 tävlingsmatcher (även Peter Beardsley spelade alla 42 ligamatcher). Peter Beardsley blev bäste målskytt med nitton mål (samtliga i ligan). Dessutom tog Paul Gascoigne en ordinarie plats i laget.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Newcastle Breweries. Hemmatröjan var svartvit-randig med svart V-hals och svarta muddar med tre vita ränder. Byxorna var svarta med två vita ränder längs sidorna. Strumporna var 1983–85 svarta med vit överdel, men 1985/86 bytte man till strumpor med vit Umbro-markering på överdelen. Reservtröjan 1983–85 var grå med svarta kritstrecksränder. Denna användes tillsammans med grå byxor med två svarta ränder längs sidorna samt grå strumpor med svart Umbro-markering på överdelen. 1985/86 introducerades en ny bortatröja. Även denna var övervägande grå men hade ett svart och vitt band över bröstet.

19 maj 2021

Manchester United 1984/85

Inför säsongen 1984/85 förstärkte Manchester United laget med skotske mittfältaren Gordon Strachan (Dundee United), danske vänsteryttern Jesper Olsen (Ajax) och skotske centern Alan Brazil (Tottenham Hotspur). United var länge med och slogs om ligatiteln, men fick precis som 1983/84 nöja sig med fjärde plats. I UEFA-cupen slog Manchester United under hösten ut ungerska Rába ETO Győr samt PSV Eindhoven och Dundee United. I vårens kvartsfinaler ställdes man mot ännu ett ungerskt lag, Videoton, men denna gång föll United efter straffsparksläggning. I Ligacupen slog United ut Burnley i andra omgången, men åkte därefter ut mot Everton. Däremot tog man sig till final i FA-cupen mot just Everton efter att ha slagit Liverpool efter omspel i semifinalen. Med tolv minuter kvar av matchen blev Uniteds mittback Kevin Moran den förste spelaren någonsin att bli utvisad i en FA-cupfinal. Ställningen var 0–0 vid full tid, men med tio minuter kvar av förlängningen gjorde Norman Whiteside segermålet för United som tog sin sjätte FA-cuptitel.

Laguppställning: 1 Gary Bailey – 2 Mike Duxbury/John Gidman, 5 Kevin Moran/Paul McGrath, 6 Graeme Hogg, 3 Arthur Albiston – 8 Gordon Strachan, 7 Bryan Robson, 4 Remi Moses/Norman Whiteside, 11 Jesper Olsen – 9 Mark Hughes, 10 Alan Brazil/Frank Stapleton. Moses spelade de 26 första ligamatcherna, men missade resten av säsongen på grund av skada. Whiteside, som tidigare under säsongen slogs med Brazil och Stapleton om en plats i anfallet, flyttades då ner till mittfältet.

Laget i FA-cupfinalen 1985: 1 Gary Bailey – 2 John Gidman, 5 Paul McGrath, 6 Kevin Moran, 3 Arthur Albiston – 8 Gordon Strachan, 7 Bryan Robson, 4 Norman Whiteside, 11 Jesper Olsen – 9 Mark Hughes, 10 Frank Stapleton; avbytare: 12 Mike Duxbury.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Adidas och sponsor var Sharp. Designen var dock ny och hemmatröjan hade ett vitt fält med svart bård vid vardera axeln. Hals och muddar var röd-svart-vita. Adidas-märket var placerat på ärmarna och klubbmärket, som var något modifierat med två Adidas-skor vid ändarna på den övre banderollen, var centralt placerat på tröjan. I UEFA-cupen återfanns Adidas-märket ovanför höger bröst. Ovanför vänster bröst återfanns inskriptionen ”U.E.F.A. Cup 1984 – 85”. Tröjnumren var i UEFA-cupen av den traditionella typen. I FA-cupfinalen hade tröjorna inskriptionen ”F.A. Cup Final” och ”Wembley 1985” ovanför brösten. Byxorna var vita med röda kritstrecksränder och tre röda ränder längs sidorna. På vänster ben satt klubbens initialer MUFC. Även strumporna hade ny utformning. De svarta hemmastrumporna hade vit överdel med tre röda ränder samt Adidas-märket i svart.

Precis som tidigare fanns en vit och en blå reservtröja. Dessa var i samma stil som hemmatröjan. Den vita hade svarta fält med röd bård vid axlarna medan den blå hade vita fält med röd bård. Både hals och muddar hade samma färger som på hemmatröjan.

Manchester United 1984/85 (hemma, UEFA-cupen)

17 maj 2021

Luton Town 1984–1987

Luton Towns ligaplaceringar 1984–1987 var 13–9–7. Sjundeplatsen 1986/87 var klubbens högsta placering någonsin i ligan. 1984/85 tog sig laget till semifinal i FA-cupen där det dock blev förlust mot Everton. I kvartsfinalen mot Millwall i mars 1985 ledde huliganuppror till att Luton bannlyste bortasupportrar på sina matcher i fyra säsonger framöver. Även 1985/86 gjorde man bra ifrån sig i FA-cupen då man tog sig till kvartsfinal, men återigen blev det förlust mot Everton. 1986/87 slog Luton ut Liverpool efter två omspelsmatcher i FA-cupens tredje omgång, men förlorade sedan mot Queens Park Rangers, också det efter omspel. I Ligacupen gick det däremot inte lika bra. Uttåg i fjärde omgången 1984/85 och tredje omgången 1985/86. 1986/87 stängdes Luton av från spel i Ligacupen på grund av att man inte släppte in bortasupportrar.

Laguppställning 1984/85: 1 Les Sealey – 2 Tim Breacker, 5 Steve Foster, 6 Mal Donaghy, 3 Mitchell Thomas – 7 Ricky Hill, 4 Peter Nicholas, 11 David Preece/David Moss – 8 Brian Stein, 9 Mick Harford, 10 Emeka Nwajiobi/Frankie Bunn.

Steve Foster värvades från Aston Villa i november 1984. Mitchell Thomas inledde säsongen i nummer 2 (Ashley Grimes spelade först i nummer 3, sedan Wayne Turner), men bytte till 4 innan han förlorade sin plats till Peter Nicholas som värvades från Crystal Palace i januari 1985. Steve Elliott, nyförvärv från Preston North End, inledde säsongen som ordinarie i tröja nummer 9, men såldes till Walsall i december. Samtidigt värvades Mick Harford från Birmingham City. Från Walsall värvades även David Preece i december och tog över nummer 11 från David Moss.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Bedford. Hemmatröjan var vit med tunna glansiga ränder på tvären och med marinblå-vit-orange V-hals och muddar. Byxorna var marinblå med tre vita ränder längs sidorna och strumporna var vita med tre marinblå ränder på orange överdel. Reservtröjan var i samma stil fast orange och användes tillsammans med antingen vita eller marinblå byxor och orange eller vita strumpor beroende på motståndarlagets färger. Bedford-loggan fanns under 1984/85 i två storlekar. Den mindre användes i tv-sända matcher medan den större hade en något annorlunda utformning med rundade övre hörn på bokstäverna. Den mindre loggan användes även i FA-cupen 1985/86, men i ligan var större sponsorloggor tillåtna även i tv-sända matcher från och med denna säsong.

15 maj 2021

Ipswich Town 1984/85

Nedgången fortsatte för Ipswich under 1984/85. Laget kom på sjuttonde plats i ligan, på samma poäng som Coventry City och Queens Park Rangers och bara en poäng före Norwich City som åkte ur. I cuperna gick det något bättre. Ipswich tog sig till kvartsfinal i FA-cupen där det blev förlust mot Everton efter omspel. I Ligacupen tog man sig till semifinal mot ärkerivalen Norwich. Ipswich vann första mötet med 1–0 men förlorade returen med 2–0. Terry Butcher, Eric Gates och Romeo Zondervan spelade mest med 41 ligamatcher och Gates blev även lagets bäste målskytt med tretton ligamål.

Laguppställning: 1 Paul Cooper – 2 George Burley, 5 Russell Osman, 6 Terry Butcher/Ian Cranson, 3 Steve McCall/Terry Butcher – 7 Trevor Putney, 4 Romeo Zondervan, 8 Mark Brennan/Steve McCall – 10 Alan Sunderland/Kevin Wilson, 9 Mich d’Avray, 11 Eric Gates. Kevin Wilson värvades från Derby County i januari 1985

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Adidas och sponsor var Pioneer. Designen var dock ny och var inspirerad av franska landslagets dräkter. Frankrike hade ju blivit Europamästare sommaren 1984. Den blå hemmatröjan hade ett brett rött band över bröstet och tre smala tvärränder nedanför. Skillnaderna mot de franska tröjorna var att det röda fältet var bredare på Ipswich’ tröjor och att man hade V-hals istället för krage. Halsen och muddarna var blå med en vit och en röd linje. Reservtröjan var i samma stil fast vit med ett rött bröstband och tre blå ränder nedanför. Hals och muddar var i samma färger som på hemmatröjan. I bortamatchen mot Queens Park Rangers (och eventuellt fler matcher) spelade Ipswich i rödsvartrandiga tröjor, svarta byxor och röda strumpor.

13 maj 2021

Coventry City 1984/85

Efter en svag inledning på säsongen fick managern Bobby Gould sparken i december. Han ersattes av assisterande tränaren Dave Mackay som lyckades rädda kvar Coventry i högsta serien. Laget vann de tre sista ligamatcherna och slutade på artonde plats i tabellen. I FA-cupen slog Coventry ut Manchester City i tredje omgången, men åkte sedan ut mot Manchester United. I Ligacupen blev det förlust mot Walsall direkt i andra omgången.

Inför säsongen värvades Steve Ogrizovic (målvakt, Shrewsbury Town), Kirk Stephens (högerback, Luton Town), Brian Kilcline (mittback, Notts County), Kenny Hibbitt (mittfältare, Wolverhampton Wanderers) och Bob Latchford (center, Swansea City). I oktober anlände vänsteryttern Peter Barnes (Leeds United) och centern Cyrille Regis (West Bromwich Albion) och i december värvades mittfältaren David Bowman från Aberdeen. Även holländske mittfältaren Martin Jol hade värvats från West Bromwich inför säsongen, men han lämnade klubben för spel i ADO Den Haag efter att Bobby Gould fått sparken. Målvakten Steve Ogrizovic spelade samtliga 46 tävlingsmatcher och Terry Gibson blev bäste målskytt med totalt nitton mål varav femton i ligan.

Laguppställning: 1 Steve Ogrizovic – 2 Kirk Stephens, 5 Brian Kilcline, 6 Trevor Peake, 3 Stuart Pearce – 7 Dave Bennett, 4 Kenny Hibbitt, 8 Micky Gynn, 11 Micky Adams/Peter Barnes – 9 Cyrille Regis, 10 Terry Gibson.

Tröjorna, som tillverkades av Umbro, var av samma modell som 1983/84, men man hade en ny sponsor i Glazepta. En annan skillnad var att numren på hemmatröjan var marinblå istället för vita och nu hade även bortatröjan samma typ av nummer som hemmatröjan. Precis som tidigare fanns sponsorloggan i två storlekar. Den mindre användes i tv-sända matcher.

Coventry City 1984/85 (alternativ hemma)

11 maj 2021

Chelsea 1983–1985

Efter fem säsonger i division två tog Chelsea klivet tillbaka till högsta serien. Laget vann division två 1983/84 och gick upp i ettan tillsammans med Sheffield Wednesday och Newcastle United. I cuperna gick det inte lika bra. Uttåg ur FA-cupen direkt i tredje omgången efter förlust mot Blackburn Rovers och i Ligacupen slog man ut Gillingham och Leicester City (den senare efter straffsparksläggning) innan man åkte ut mot West Bromwich Albion. Colin Pates, Kerry Dixon och Eddie Niedzwiecki spelade samtliga 48 tävlingsmatcher och Kerry Dixon, nyförvärv från Reading, blev även bäste målskytt med totalt 34 mål varav 28 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i division två.

Återkomsten i division ett 1984/85 slutade med en sjätteplats, på samma poäng som Arsenal. I FA-cupen slog man ut Wigan Athletic efter omspel, men åkte därefter ut mot Millwall. I Ligacupen slog man däremot ut Millwall i andra omgången och besegrade sedan även Walsall (efter omspel), Manchester City samt Sheffield Wednesday (även det efter omspel). I semifinalen blev det dock förlust mot Sunderland. Nigel Spackman spelade samtliga 55 tävlingsmatcher och Kerry Dixon stod för totalt 36 mål varav 24 i ligan vilket gjorde att han blev skyttekung även i division ett, denna gång tillsammans med Leicesters Gary Lineker.

Laguppställning 1984/85: 1 Eddie Niedzwiecki – 2 Colin Lee/Darren Wood, 4 Colin Pates, 5 Joe McLaughlin, 3 Doug Rougvie – 7 Pat Nevin, 8 Nigel Spackman, 6 John Bumstead/Keith Jones, 11 Mickey Thomas/Paul Canoville – 9 Kerry Dixon, 10 David Speedie. Nya i laget var ytterbackarna Darren Wood (från Middlesbrough i september 1984) och Doug Rougvie (Aberdeen).

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif. Hemmatröjan var tvärrandig med två blå nyanser och med tunna röda och vita ränder däremellan. Byxorna var blå med röd och vit nederdel och strumporna var vita med två par röda och blå ränder. I december 1983 fick Chelsea sin första tröjsponsor, Gulf Air, som prydde tröjorna med företagets namn på både engelska och arabiska. Loggan fanns i två storlekar. Den större verkar bara ha förekommit på de långärmade tröjorna medan den mindre förekom på både de kortärmade och de långärmade. Sponsoravtalet varade bara säsongen ut och under 1984/85 spelade Chelsea återigen utan reklam på tröjorna.

Som reservtröja användes under 1983/84 i första hand en gul tröja med smala röda och blå ränder på tvären. Denna användes tillsammans med gula byxor och strumpor. I bortamatchen mot Shrewsbury spelade Chelsea i den vita tröjan från 1981–83 men med de nya hemmastrumporna. Till säsongen 1984/85 introducerades en ny vit tröja med smala röda och blå tvärränder samtidigt som det gula stället degraderades till tredjeställ.

9 maj 2021

Aston Villa 1984/85

Precis som 1983/84 kom Aston Villa på tionde plats i ligan 1984/85. I FA-cupen åkte man ut mot Liverpool i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Scunthorpe United innan man åkte ut mot Queens Park Rangers. Colin Gibson spelade mest med totalt 44 matcher varav 40 i ligan och Paul Rideout blev bäste målskytt med femton mål varav fjorton i ligan.

Laguppställning: 1 Mervyn Day/Nigel Spink – 2 Gary Williams, 4 Allan Evans, 5 Brendan Ormsby, 3 Colin Gibson/Tony Dorigo – 7 Paul Birch, 6 Steve McMahon, 10 Gordon Cowans/Colin Gibson – 8 Paul Rideout, 9 Peter Withe, 11 Mark Walters. I oktober värvades franske vänsteryttern Didier Six från Mulhouse, men han fick bara spela tretton ligamatcher från start. Målvakten Mervyn Day spelade de sexton första ligamatcherna, men såldes i januari 1985 till Leeds United.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och sponsor var Mita. Hemmatröjan var likadan som 1983/84, men de vinröda byxorna visade sig inte vara populära. Därför bytte man till vita byxor 1984/85. Reservstället var nytt för säsongen och bestod av vita tröjor med ränder på tvären, ljusblå byxor och vita strumpor.