Etikett: 1982/83

Notts County 1981–1983

Notts County hade kommit tvåa i division två och spelade nu i högsta divisionen för första gången sedan 1925/26. Laget kom på femtonde plats, men gjorde ändå 61 mål – bara fem lag gjorde fler. Men man hade också seriens sämsta försvar med 69 insläppta mål. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången efter förlust med 0–6 mot Aston Villa och i Ligacupens andra omgång förlorade man mot division tre-laget Lincoln City. Jugoslaviske målvakten Radojko Avramović spelade samtliga 42 ligamatcher och Iain McCulloch blev bäste målskytt med sexton ligamål medan Trevor Christie gjorde tretton.

Laguppställning 1981/82: 1 Radojko Avramović, 2 Tristan Benjamin, 3 Ray O’Brien, 4 Mark Goodwin/David Hunt, 5 Brian Kilcline, 6 Pedro Richards, 7 John Chiedozie, 8 Don Masson/Rachid Harkouk, 9 Iain McCulloch, 10 Paul Hooks/Trevor Christie, 11 Gordon Mair.

Nästa säsong, 1982/83, slutade återigen med en femtondeplats i ligan. I FA-cupen slog man ut Leicester City i tredje omgången, men förlorade sedan mot Middlesbrough och även i Ligacupen tog man sig till fjärde omgången där det blev förlust efter omspel mot West Ham. Pedro Richards spelade samtliga 42 ligamatcher och Iain McCulloch blev återigen lagets bäste målskytt med tio ligamål.

Tröjorna tillverkades av Adidas. Hemmastället bestod av svartvitrandiga tröjor med svart V-hals och vita ärmar, svarta byxor och vita strumpor. Reservstället gick helt i gult med blå detaljer. 1981/82 hade bortatröjorna krage, men 1982/83 bytte man till V-hals.

Leeds United 1981–1983

Leeds United hade en tung säsong 1981/82. Laget kom på tjugonde plats i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut mot Tottenham i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Ipswich. Målvakten John Lukic spelade samtliga 42 ligamatcher och Arthur Graham och Frank Worthington blev bästa målskyttar med nio ligamål var. Nästa säsong, 1982/83, slutade med en åttondeplats i division två.

Laguppställning 1981/82: 1 John Lukic, 2 Kevin Hird/Trevor Cherry, 3 Frank Gray, 4 Brian Flynn/Byron Stevenson, 5 Paul Hart, 6 Trevor Cherry/Kenny Burns, 7 Carl Harris/Eddie Gray, 8 Arthur Graham, 9 Frank Worthington/Aidan Butterworth, 10 Terry Connor/Gary Hamson, 11 Peter Barnes.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var RFW. Precis som andra lag användes tröjor utan reklam i tv-sända matcher. Hemmatröjan var vit med tunna blå och gula ränder samt blå V-hals och muddar. Reservtröjan var gul med blå V-hals och muddar.

Ipswich Town 1981–1984

Säsongen 1981/82 slutade Ipswich precis som året innan på andra plats i ligan, fyra poäng efter Liverpool. I FA-cupen åkte man ut mot Shrewsbury i femte omgången och i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Liverpool. Laget deltog även i UEFA-cupen, men åkte ut mot Aberdeen redan i första omgången. Mick Mills, Steve McCall, Arnold Mühren och John Wark spelade samtliga 42 ligamatcher och Alan Brazil kom tvåa i skytteligan med 22 mål medan John Wark kom trea med arton mål.

Laguppställning 1981/82: 1 Paul Cooper – 2 Mick Mills/George Burley, 5 Russell Osman, 6 Terry Butcher, 3 Steve McCall – 7 John Wark, 4 Frans Thijssen/Mick Mills, 8 Arnold Mühren – 9 Paul Mariner, 10 Alan Brazil, 11 Eric Gates.

Nästa säsong, 1982/83, sjönk Ipswich till nionde plats i tabellen och återigen åkte man ur UEFA-cupen redan i första omgången, denna gång mot Roma. John Wark, Terry Butcher och Steve McCall spelade samtliga 42 ligamatcher och Wark kom återigen trea i skytteligan efter att ha gjort 20 ligamål. Alan Brazil stod för tio fullträffar. Storhetstiden var nu över och 1983/84 kom Ipswich på tolfte plats i ligan. Steve McCall spelade återigen alla 42 ligamatcher och Eric Gates blev lagets bäste målskytt med tretton ligamål medan Paul Mariner gjorde tolv.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Pioneer. Reklam på tröjorna var dock inte tillåten i tv-sända matcher eller i UEFA-cupen. Hemmatröjan var blå med vita kritstrecksränder samt blå V-hals och muddar. Numren var till en början av den gamla modellen, men senare bytte man till den modell som flera andra lag med tröjor från Adidas använde vid den här tiden, bland andra Manchester United. Under 1981/82 och 1982/83 återfanns inskriptionen ”UEFA Cup Winners 1981” nedanför klubbmärket som tecken på lagets seger i UEFA-cupen 1981. Reservtröjan var i samma stil som hemmatröjan fast vit med svarta ränder.

Southampton 1980–1983

Inför säsongen 1980/81 värvade Southampton Kevin Keegan från Hamburg. Keegan, som hade blivit utsedd till Årets spelare i Europa både 1978 och 1979, ledde laget till en sjätteplats i ligan, deras dittills bästa placering. Chris Nicholl och Mick Channon spelade samtliga 42 ligamatcher och Steve Moran blev lagets bäste målskytt med 18 mål medan Keegan gjorde elva. Southampton gjorde för övrigt 76 mål i ligan denna säsong, vilket var näst bäst i serien (endast Ipswich gjorde fler).

Laguppställning 1980/81: Peter Wells – Ivan Golac, Dave Watson, Chris Nicholl, Mike McCartney//Nick Holmes – Steve Williams, Nick Holmes/Charlie George, Graham Baker – Kevin Keegan, Mick Channon, Steve Moran.

Sjätteplatsen i ligan innebar att Southampton kvalificerade sig för UEFA-cupen 1981/82. I första omgången slog man ut irländska Limerick United, men i andra omgången blev det förlust mot Sporting Lissabon. I ligan inledde Southampton starkt och i slutet av januari 1982 toppade man tabellen, men en svag avslutning gjorde att man slutade på sjunde plats. Alan Ball, Kevin Keegan och David Armstrong spelade mest med 41 ligamatcher var. Keegan blev även skyttekung i division ett med 26 mål medan Armstrong stod för femton mål.

Sommaren 1982 såldes Keegan till Newcastle och laget sjönk till tolfte plats i tabellen. Även 1982/83 deltog Southampton i UEFA-cupen, men laget åkte ut redan i första omgången då IFK Norrköping gick vidare på fler gjorda bortamål. Chris Nicholl spelade samtliga 42 ligamatcher och Danny Wallace blev bäste målskytt med tolv ligamål medan Steve Moran gjorde tio.

Tröjorna tillverkade av Patrick och sponsor var Rank Xerox. Reklam på tröjorna var dock inte tillåtet i tv-sända matcher. Hemmatröjan var röd med ett brett vitt fält i mitten och användes tillsammans med svarta byxor och vita strumpor. Bortatröjan var i samma stil fast mörkblå med ett ljusblått fält i mitten. I bortamatchen mot West Bromwich i september 1980 spelade Southampton i röda tröjor, svarta byxor och röda strumpor.

Leicester City 1979–1983

Leicester City vann division två 1979/80 och tog steget upp i ettan. Laget slutade dock näst sist i tabellen 1980/81 och åkte återigen ner i tvåan. En åttondeplats i division två följdes av en tredjeplats 1982/83 och ny uppflyttning till högsta serien. Bäste målskytt 1979/80 blev Alan Young (nyförvärv från Oldham Athletic) med fjorton ligamål och 1980/81 blev Jim Melrose (nyförvärv från Partick Thistle) bäste målskytt med åtta ligamål. 1981/82 tog Gary Lineker en fast plats i startelvan och blev lagets bäste målskytt med sjutton mål. Detta följdes upp av 26 mål nästa säsong vilket gjorde honom till skyttekung i division två.

Laguppställning 1980/81: Mark Wallington – Tommy Williams, Larry May, John O’Neill, William Gibson/Geoff Scott – Mark Goodwin, Andy Peake, Ian Wilson, Bobby Smith/Kevin Macdonald – Jim Melrose, Alan Young.

Tröjorna tillverkades av Umbro. Hemmastället bestod av blå tröjor med blåvit krage och blåvita muddar, vita byxor och vita strumpor med två blå ränder upptill. Två olika bortaställ användes: en vit tröja med blå byxor och vita strumpor och ett helrött ställ med rödvit krage och rödvita muddar.

Crystal Palace 1980–1983

Crystal Palace lyckades inte vinna en enda match på bortaplan och endast sex segrar på hemmaplan gjorde att laget kom sist i tabellen och åkte ner i division två. Mittbacken Billy Gilbert var den som spelade mest med 39 ligamatcher och Clive Allen (nyförvärv från Arsenal) blev bäste målskytt med nio ligamål.

Laguppställning 1980/81: Paul Barron – Paul Hinshelwood, Jim Cannon, Billy Gilbert, Terry Fenwick – Neil Smillie/Steve Lovell, Peter Nicholas, Gerry Francis, Vince Hilaire – Clive Allen/Ian Walsh, Mike Flanagan.

De två följande säsongerna, 1981/82 och 1982/83, slutade båda med en femtondeplats i division två.

Tröjorna tillverkades av Adidas och liknade den tidigare modellen – vit tröja med en rödblå diagonal på framsidan. Bortatröjan var ljusblå med en röd diagonal.

Brighton and Hove Albion 1980–1983

Brighton slutade på nittonde plats i ligan 1980/81 och trettonde plats 1981/82, men 1982/83 kom man sist i tabellen och åkte ner i division två. I gengäld tog sig laget hela vägen till final i FA-cupen 1983. På vägen mot finalen besegrades Newcastle, Manchester City, Liverpool, Norwich och Sheffield Wednesday. Finalen mot Manchester United på Wembley slutade 2–2 efter en sen kvittering av Gary Stevens. I omspelet fem dagar senare var Brighton chanslöst och föll med 4–0.

Laget i FA-cupfinalen 1983: Graham Moseley – Chris Ramsey, Gary Stevens, Steve Gatting, Graham Pearce – Neil Smillie, Tony Grealish, Jimmy Case, Gary Howlett – Michael Robinson, Gordon Smith. I omspelet spelade Gatting högerback istället för Ramsey och Steve Foster tog Gattings plats i mittförsvaret.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var British Caledonian. Adidas valde en helblå tröja med vit krage och vita muddar istället för klubbens traditionella blåvitrandiga tröja. På den gula bortatröjan var sponsorns text British Caledonian Airways. I FA-cupfinalen 1983 användes en ny tröjmodell med V-hals och smala vita och röda ränder. Under klubbmärket återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final / Wembley 1983”.

Sampdoria 1982–1988

1982 förde tränaren Renzo Ulivieri upp Sampdoria i Serie A. Inför återkomsten i högsta serien förstärkte man laget med irländske mittfältaren Liam Brady från Juventus och engelske anfallaren Trevor Francis från Manchester City. Bland nyförvärven fanns även 17-årige anfallaren Roberto Mancini från Bologna. Laget slutade på sjunde plats i ligan 1982/83, en placering som upprepades följande säsong.

1984 tog Eugenio Bersellini över som tränare. Han kom närmast från Torino och hade 1980 lett Inter till Serie A-titeln. Liam Brady såldes till Inter och för att fylla utlänningskvoten värvades skotten Graeme Souness från Liverpool. Nya i laget var också 20-årige anfallaren Gianluca Vialli från Cremonese samt högerbacken Moreno Mannini från Como. Säsongen slutade med en fjärdeplats i ligan, vilket var lagets bästa placering sedan 1960/61. Sampdoria tog sig till final i italienska cupen där man mötte Milan. I första matchen på San Siro gjorde Souness matchens enda mål och i returen hemma på Luigi Ferraris gjorde Mancini och Vialli varsitt mål i 2–1-segern. Sampdoria vann därmed sin första stora titel. 1985/86 blev inte lika lyckad. Det blev visserligen återigen finalspel i cupen (förlust mot Roma), men i ligan föll man till tolfte plats och i Cupvinnarcupen åkte man ut mot Benfica i andra omgången.

Jugoslaven Vujadin Boškov tog över som tränare 1986 och Francis och Souness såldes till Atalanta respektive Glasgow Rangers. Dessa ersattes av brasilianske mittfältaren Toninho Cerezo (Roma) och västtysken Hans-Peter Briegel (Verona). Laget klättrade till sjätte plats i ligan och sedan fjärde plats 1987/88. 1988 tog Sampdoria sin andra italienska cuptitel efter att ha besegrat Torino med sammanlagt 3–2.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Phonola. Under 1985/86 var Ennerre-loggan flyttad till det högra bröstet för att ge plats åt symbolen som visar att laget är regerande italienska cupmästare.