Etikett: 1982/83

Wolverhampton Wanderers 1982–1986

Wolverhampton Wanderers var nära att gå i konkurs 1982, men klubben räddades i sista stund när den köptes av ett konsortium lett av tidigare spelaren Derek Dougan och finansierat av de saudiska bröderna Bhatti. Laget kom på andra plats i division två 1982/83 och gick upp i ettan tillsammans med Queens Park Rangers och Leicester City. I FA-cupen slog man ut Tranmere Rovers i tredje omgången, men åkte sedan ut mot Aston Villa och i Ligacupen åkte man ut mot Sunderland i andra omgången.

Återkomsten i division ett blev dock mindre lyckad. Wolves vann bara sex matcher, gjorde inte mer än 27 mål och släppte in 80. Laget kom därmed sist i tabellen och åkte återigen ner i tvåan. I FA-cupen blev det förlust mot Coventry City efter två omspelsmatcher i tredje omgången och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot division tre-laget Preston North End. Alan Dodd var den som spelade mest med 41 ligamatcher och Wayne Clarke blev lagets bäste målskytt med sex ligamål.

Laguppställning 1983/84: 1 John Burridge – 2 John Humphrey, 5 John Pender, 6 Alan Dodd, 3 Geoff Palmer – 7 Tony Towner/Kenny Hibbitt, 4 Peter Daniel, 11 Danny Crainie – 8 Wayne Clarke, 9 Sammy Troughton/Ian Cartwright, 10 Mel Eves/Scott McGarvey. Crainie och Troughton värvades från Celtic respektive Glentoran i december 1983. McGarvey kom på lån från Manchester United i mars 1984. Samtidigt lånades Eves ut till Huddersfield.

Problemen fortsatte för Wolves, och även säsongen 1984/85 slutade med nedflyttning. Laget kom sist i tabellen och åkte ner i division tre. I FA-cupen åkte man ut mot Huddersfield Town efter omspel i tredje omgången, och i Ligacupen blev det seger över Port Vale i andra omgången innan man åkte ut mot Southampton. Raset fortsatte 1985/86 då Wolves slutade näst sist och åkte ner i division fyra för första gången i klubbens historia.

Tröjorna tillverkades av Umbro och var guldgula med svarta kritstrecksränder och med svart V-hals och muddar med en guldgul rand. Byxorna var svarta med två guldgula ränder på sidorna. Strumporna var under 1982/83 guldgula, men från och med 1983/84 spelade man i randiga strumpor. Samma år fick klubben även sin första sponsor i form av Tatung. I tv-sända matcher användes en mindre variant av sponsorloggan. Under större delen av 1985/86 saknade klubben sponsor, men under våren 1986 sponsrades laget av Benjamin Perry Walsall Ltd. Samarbetet blev dock kortvarigt och under hösten 1986 spelade man återigen utan reklam på tröjorna.

Engelska division ett 1982/83

Liverpool försvarade sin ligatitel från 1982 och blev engelska mästare för fjortonde gången. Liverpool vann även Ligacupen för tredje året i rad efter finalseger över Manchester United. Manchester United, trea i ligan, vann istället FA-cupen genom att besegra Brighton med 4–0 i omspelsmatchen av finalen (första matchen hade slutat 2–2). Nykomlingen Watford kom på andra plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen tillsammans med Tottenham Hotspur, Nottingham Forest och Aston Villa som slutade på platserna 4, 5 och 6. Manchester City, Swansea City och Brighton tog hand om de tre sista platserna och åkte ner i tvåan. Swansea kunde dock trösta sig med att vinna walesiska cupen ooch därmed kvalificera sig för Cupvinnarcupen. Skytteligavinnare blev Luther Blissett, Watford, med 27 mål. Kenny Dalglish, Liverpool, blev utsedd till Årets spelare i England både av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) och av spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association). Ian Rush, Liverpool, blev utsedd till Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1982/83. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1982/83

Fem olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Adidas med åtta lag medan sju lag använde Umbro, tre lag vardera använde Le coq sportif och Patrick och ett Talbot Sports. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

  • Adidas – Brighton and Hove Albion, Ipswich Town, Luton Town, Manchester United, Norwich City, Nottingham Forest, Notts County och West Ham United
  • Umbro – Arsenal, Everton, Liverpool, Manchester City, Stoke City, Watford och West Bromwich Albion
  • Le coq sportif – Aston Villa, Sunderland och Tottenham Hotspur
  • Patrick – Birmingham City, Southampton och Swansea City
  • Talbot Sports – Coventry City

Här är ligatabellen 1982/83. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Liverpool 42 24 10 8 87 37 82
2 Watford 42 22 5 15 74 57 71
3 Manchester United 42 19 13 10 56 38 70
4 Tottenham Hotspur 42 20 9 13 65 50 69
5 Nottingham Forest 42 20 9 13 62 50 69
6 Aston Villa 42 21 5 16 62 50 68
7 Everton 42 18 10 14 66 48 64
8 West Ham United 42 20 4 18 68 62 64
9 Ipswich Town 42 15 13 14 64 50 58
10 Arsenal 42 16 10 16 58 56 58
11 West Bromwich Albion 42 15 12 15 51 49 57
12 Southampton 42 15 12 15 54 58 57
13 Stoke City 42 16 9 17 53 64 57
14 Norwich City 42 14 12 16 52 58 54
15 Notts County 42 15 7 20 55 71 52
16 Sunderland 42 12 14 16 48 61 50
17 Birmingham City 42 12 14 16 40 55 50
18 Luton Town 42 12 13 17 65 84 49
19 Coventry City 42 13 9 20 48 59 48
20 Manchester City 42 13 8 21 47 70 47
21 Swansea City 42 10 11 21 51 69 41
22 Brighton & Hove Albion 42 9 13 20 38 68 40

West Bromwich Albion 1982/83

West Bromwich Albin slutade på elfte plats i ligan 1982/83, på samma poäng som Southampton och Stoke City. I FA-cupen slog man ut Queens Park Rangers i tredje omgången, men förlorade sedan mot Tottenham i nästa omgång och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången efter 1–6 mot Nottingham Forest. Romeo Zondervan spelade mest med 41 ligamatcher och Cyrille Regis blev bäste målskytt med nio ligamål.

Laguppställning: 1 Paul Barron – 2 Clive Whitehead, 5 John Wile, 6 Ally Robertson, 3 Derek Statham – 7 Martin Jol, 4 Romeo Zondervan, 10 Gary Owen – 8 Nicky Cross, 9 Cyrille Regis, 11 Peter Eastoe. Målvakten Barron värvades från Crystal Palace i december 1982 och tidigare förstemålvakten Tony Godden lånades ut till Luton Town. Högerbacken Brendon Batson spelade de tolv första ligamatcherna, men skadades svårt i en match och tvingades avsluta karriären. I februari 1983 värvades anfallaren Garry Thompson från Coventry City och gjorde sju mål på tolv matcher. Anfallaren Ally Brown inledde säsongen som ordinarie i tröja nummer 8, men såldes i mars 1983 till Crystal Palace.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Umbro och sponsor var Swan. Hemmatröjan hade tre breda marinblå ränder med en smal rand på varsin sida. Förutom det var den största skillnaden mot den tidigare modellen att årets tröja hade V-hals istället för krage. Reservtröjan var gul med marinblå V-hals och muddar samt tunna marinblå ränder i par på tvären.

Watford 1982/83

Watford hade kommit på andra plats i division två och spelade nu i högsta serien för första gången. Laget överraskade alla och kom på andra plats efter mästarna Liverpool. I FA-cupen slog man ut Plymouth Argyle och Fulham, men åkte sedan ut mot Aston Villa. I Ligacupen slog man först ut Bolton Wanderers, men förlorade sedan med hela 7–3 mot Nottingham Forest. John Barnes, Wilf Rostron och Steve Sherwood spelade samtliga 42 ligamatcher och Luther Blissett gjorde 27 mål och blev skyttekung i division ett.

Laguppställning: 1 Steve Sherwood – 2 Pat Rice, 5 Steve Sims, 6 Ian Bolton, 3 Wilf Rostron – 7 Nigel Callaghan, 4 Les Taylor, 10 Kenny Jackett, 11 John Barnes – 8 Luther Blissett, 9 Ross Jenkins.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Iveco. Hemmatröjan var gul med röd V-hals och muddar med en gul och en svart linje. Byxorna var röda med en gul och en svart rand längs sidorna och strumporna var röda med svart överdel och två gula ränder. Reservstället var enligt webbplatsen Classic Kits samma som hade använts sedan 1978 och bestod av vita tröjor med vit krage och muddar, svarta byxor och svarta strumpor med rödvit överdel. Något fotografi på reservstället har jag dock inte hittat.

Tottenham Hotspur 1982/83

Som regerande FA-cupvinnare deltog Tottenham i Cupvinnarcupen 1982/83. Laget slog ut nordirländska Coleraine i första omgången, men åkte sedan ut mot Bayern München. I såväl FA-cupen som Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Everton respektive Burnley. Ligaspelet slutade med en fjärdeplats för Tottenham och därmed kvalificering till nästa säsongs UEFA-cup. Målvakten Ray Clemence spelade mest med 41 ligamatcher och Steve Archibald blev bäste målskytt med elva ligamål.

Laguppställning: 1 Ray Clemence – 2 Chris Hughton, 3 Gary O’Reilly/John Lacy, 4 Graham Roberts/John Lacy, 5 Paul Miller/Gary Brooke/Riccardo Villa, 6 Steve Perryman, 7 Gary Mabbutt, 8 Steve Archibald, 9 Tony Galvin, 10 Glenn Hoddle/Riccardo Villa, 11 Garth Crooks.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och hade glansiga ränder i samma nyans som tröjans huvudfärg – vit på hemmatröjan och ljusblå på bortatröjan. Hemmatröjan hade två smala marinblå ränder på halsen och muddarna medan bortatröjan hade enfärgad hals och muddar. Strumporna hade två par marinblå ränder på överdelen. Även på byxorna återfanns de glansiga ränderna och i Cupvinnarcupen fortsatte man med traditionen att spela i vita byxor i Europaspelet. För att fira klubbens 100-årsjubileum kompletterades klubbmärket av texten ”Centenary Year 1882 1982” och en banderoll med klubbens namn.

Nottingham Forest 1982–1984

Säsongen 1982/83 klättrade Nottingham Forest fem placeringar i tabellen jämfört med året innan och slutade på femte plats vilket gav dem en plats i 1983/84 års UEFA-cup. I FA-cupen åkte man ut mot direkt i tredje omgången mot Derby County och i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United. Ian Wallace spelade mest med 41 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med tretton ligamål.

Laguppställning 1982/83: 1 Hans van Breukelen – 2 Viv Anderson/Kenny Swain, 4 Colin Todd/Bryn Gunn, 5 Willie Young, 3 Bryn Gunn/Kenny Swain – 7 Mark Proctor/Steve Hodge, 6 Ian Bowyer, 10 Steve Hodge/Colin Walsh, 11 John Robertson – 8 Ian Wallace, 9 Garry Birtles. Nya i laget var Hans van Breukelen (FC Utrecht), Kenny Swain (Aston Villa), Colin Todd (Birmingham City) samt Garry Birtles som kom tillbaka efter en sejour i Manchester United.

I UEFA-cupen 1983/84 slog Nottingham Forest under hösten ut Vorwärts Frankfurt, PSV Eindhoven och Celtic. Våren 1984 besegrade man Sturm Graz i kvartsfinalen, men i semifinalen blev det förlust mot Anderlecht i en match där belgarna tilldömdes en tveksam straff och Forest fick ett mål underkänt i slutminuterna. Senare visade det sig att Anderlechts ordförande Constant Vanden Stock hade mutat domaren. I ligan kom Nottingham Forest på tredje plats efter Southampton och mästarna Liverpool. I FA-cupen åkte man återigen ut direkt i tredje omgången, denna gång mot Southampton och även i Ligacupen blev det förlust direkt mot Wimbledon. Ian Bowyer spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Garry Birtles och Peter Davenport med femton ligamål var.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Wrangler. Utseendet var i stort sett likadant som 1981/82, fast avståndet mellan de tunna vita ränderna var något mindre. Under 1982/83 användes tröjor utan reklam i tv-sända matcher, men 1983/84 var reklam tillåten, fast då i mindre format.

Norwich City 1981–1983

Norwich City kom på tredje plats i division två 1981/82 och gick upp i högsta serien tillsammans med Luton Town och Watford. 1982/83 kom laget på fjortonde plats i division ett och klarade sig därmed kvar. Norwich tog sig även till kvartsfinal i FA-cupen där det blev förlust mot blivande finalisterna Brighton. I Ligacupen åkte man ut mot Liverpool i fjärde omgången. Målvakten Chris Woods och högerbacken Paul Haylock spelade samtliga 42 ligamatcher och John Deehan blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Laguppställning 1982/83: 1 Chris Woods – 2 Paul Haylock, 5 Steve Walford, 6 Dave Watson, 3 Greg Downs – 7 Mark Barham, 4 Peter Mendham, 8 Martin O’Neill, 11 Dave Bennett/Dennis van Wijk – 9 John Deehan, 10 Keith Bertschin. Mick McGuire var ordinarie i tröja nummer 4 under första halvan av säsongen, men såldes sedan till Barnsley.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var kritstrecksrandiga och med grön V-hals och gröna muddar. Under 1981/82 hade de gröna hemmabyxorna gula paneler med tre gröna ränder på sidorna, men 1982/83 bytte man till en standardmodell med tre gula ränder på sidorna.

Manchester United 1982/83

Manchester United var med och slogs om ligatiteln 1982/83, men tappade på slutet och fick nöja sig med tredje plats efter nykomlingen Watford och mästarna Liverpool. I UEFA.cupen blev laget utslaget av Valencia redan i första omgången, men i de inhemska cuperna gick det bättre. United tog sig till final i både Ligacupen och FA-cupen. I den förstnämnda mötte man Liverpool. Norman Whiteside gav United en tidig ledning, men Liverpool kvitterade en kvart före slutet och gjorde sedan segermålet i förlängningen. Säsongen avslutades med FA-cupfinalen på Wembley där Manchester United mötte Brighton. Brighton tog ledningen innan en kvart var spelad, men United vände till 2–1 i andra halvlek efter mål av Frank Stapleton och Ray Wilkins. Brighton kvitterade dock några minuter före slutet. En mållös förlängning innebar att matchen fick spelas om fem dagar senare. Denna gång var United överlägsna. Bryan Robson gjorde två mål och Norman Whiteside ett i första halvlek. I andra halvlek fastställde holländaren Arnold Mühren (som inför säsongen hade värvats från Ipswich Town) slutresultatet till 4–0. Mike Duxbury spelade samtliga 60 tävlingsmatcher och Frank Stapleton blev lagets bäste målskytt med totalt nitton mål varav fjorton i ligan.

Laguppställning: 1 Gary Bailey – 2 Mike Duxbury, 5 Kevin Moran, 6 Gordon McQueen, 3 Arthur Albiston – 11 Steve Coppell, 4 Remi Moses/Ray Wilkins, 7 Bryan Robson, 8 Arnold Mühren – 9 Frank Stapleton, 10 Norman Whiteside. I de båda FA-cupfinalerna spelade Alan Davies i tröja nummer 11 istället för en skadad Steve Coppell och Ray Wilkins spelade i tröja nummer 4. I Ligacupfinalen spelade Wilkins i tröja nummer 7 istället för Bryan Robson.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var från och med denna säsong Sharp Electronics. Reklam på tröjorna var dock ännu inte tillåten i tv-sända matcher. Designen var ny för året och tröjorna var kritstrecksrandiga samt hade flerfärgad V-hals och muddar. Byxor och strumpor var likadana som tidigare. I FA-cupfinalen återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final Wembley 1983” nedanför klubbmärket och i Ligacupfinalen, där United spelade i sina vita reservtröjor, löd inskriptionen ”Milk Cup Final Wembley 1983” (Ligacupen hette officiellt Milk Cup av sponsortekniska skäl).

Manchester City 1982/83

Ett Manchester City med stora ekonomiska problem sålde under sommaren 1982 Trevor Francis till Sampdoria. In kom istället mittfältaren Graham Baker från Southampton och anfallaren David Cross från West Ham. Laget kom på tjugonde plats i tabellen och åkte ner i division två tillsammans med Swansea och Brighton. I FA-cupen slog Manchester City ut Sunderland efter omspel i tredje omgången, men förlorade sedan med 4–0 mot Brighton. I Ligacupen slog man ut Wigan i andra omgången innan man åkte ut mot Southampton efter omspel. Kevin Bond, Kevin Reeves och Ray Ranson spelade mest med totalt 47 matcher varav 40 i ligan. Bäste målskytt blev David Cross med tretton mål varav tolv i ligan.

Laguppställning: 1 Joe Corrigan/Alex Williams, 2 Ray Ranson, 3 Bobby McDonald, 4 Nicky Reid, 5 Kevin Bond, 6 Tommy Caton, 7 Dennis Tueart, 8 Kevin Reeves, 9 David Cross, 10 Asa Hartford, 11 Graham Baker/Paul Power.

Tröjorna tillverkades av Umbro och var av samma modell som 1981/82 med skillnaden att klubben nu hade en sponsor i form av Saab vars logga var placerad på tröjorna. Från början var Saab-loggan svart, men i början av oktober bytte man till en vit. Reservtröjan var ny för säsongen och var vit med röda och svarta kritstrecksränder samt svart V-hals och muddar. Denna tröja användes tillsammans med svarta byxor och strumpor.

Luton Town 1982–1984

Luton Town hade vunnit division två och fick säsongen 1982/83 göra ett nytt försök i högsta serien (förra försöket, 1974/75, slutade med nedflyttning direkt). Denna gång slutade man på artonde plats och klarade sig kvar med två poängs marginal ner till Manchester City som åkte ur. Detta trots att man hade seriens sämsta försvar med 81 insläppta mål på de 42 matcherna. Bland annat var man inblandat i två av säsongens målrikaste matcher: seger med 5–3 mot Notts County och oavgjort 4–4 mot Stoke City. Ricky Hill spelade samtliga 42 ligamatcher och Paul Walsh blev bäste målskytt med fjorton ligamål. Nästa säsong, 1983/84, förbättrade man sig en aning och slutade på sextonde plats.

Laguppställning 1982/83: 1 Jake Findlay – 2 Kirk Stephens, 5 Clive Goodyear, 6 Mal Donaghy, 3 Richard Money – 7 Ricky Hill, 4 Brian Horton, 10 Wayne Turner – 9 Paul Walsh, 8 Brian Stein, 11 David Moss.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Bedford Trucks. Hemmastället bestod av vita tröjor med orange ärmar, vita byxor och vita strumpor. Bortastället bestod av orange tröjor med marinblå ärmar, marinblå byxor och orange strumpor. Fram till och med 1982/83 var inte reklam på tröjorna tillåten, men inför 1983/84 började man släppa på reglerna. Tröjreklam fick nu förekomma även i tv-sända matcher, men i begränsat format. För Lutons del innebar det att man förminskade ordet ”Trucks” och lade till en tjock linje under ordet ”Bedford”.