Etikett: Premier League

15 oktober 2022

Aston Villa 1993/94

Aston Villa hade föregående säsong slutat tvåa i den nystartade Premier League och till 1993/94 förstärkte man laget med några spelare. Mittfältaren Gordon Cowans kom på fri transfer från Blackburn Rovers och gjorde nu sin tredje sejour i klubben. Han stannade dock bara fram till februari 1994 då han skrev på för Derby County. Aston Villa värvade ytterligare en mittfältare, irländaren Andy Townsend, som kom från Chelsea för 2,1 miljoner pund. Man värvade även Portsmouths skyttekung Guy Whittingham för 1,3 miljoner pund, men efter en bra inledning lånades han ut till Wolverhampton Wanderers i februari 1994.

Tack vare andraplatsen i Premier League 1992/93 fick Aston Villa delta i UEFA-cupen 1993/94. Första mötet med slovakiska Slovan Bratislava blev mållöst, men i returen hemma på Villa Park kunde Aston Villa vinna med 2–1 efter mål av Dalian Atkinson och Andy Townsend. Spanska Deportivo La Coruña stod för motståndet i nästa omgång. Deportivo inledde hemma och Dean Saunders gav Villa ledningen med tolv minuter kvar, men spanjorerna kvitterade genom Riesco. Returen slutade 0–1 efter ett mål av Javier Manjarin i första halvlek och Aston Villa var därmed utslaget.

Aston Villa inledde Premier League-säsongen 1993/94 med åtta segrar och bara två förluster på de femton första matcherna. Därefter kom laget in i en svacka med fem förluster på åtta matcher, men i mitten av januari inledde man en period med sju matcher utan förlust. Återhämtningen var dock bara tillfällig och laget avslutade säsongen med åtta förluster på de tolv sista matcherna. Aston Villa fick därför nöja sig med en tiondeplats i tabellen.

Aston Villa vinner Ligacupen 1993/94

I FA-cupen slog Aston Villa ut Exeter City och Grimsby Town innan man förlorade mot Bolton Wanderers. Däremot gick det bättre i Ligacupen. Laget inledde turneringen med att slå ut lokalkonkurrenten Birmingham City. Därefter besegrade man Sunderland, Arsenal och Tottenham Hotspur. Semifinalerna avgjordes genom dubbelmöten och i första matchen förlorade Villa med 3–1 borta mot Tranmere Rovers. Aston Villa lyckades vinna med samma siffror på hemmaplan och efter straffsparksläggning tog man sig till final mot Manchester United.

I finalen på Wembley tog Aston Villa ledningen efter 25 minuter genom Dalian Atkinson. Med knappa kvarten kvar ökade Dean Saunders på till 2–0 efter att ha styrt Kevin Richardsons frispark i mål. Mark Hughes reducerade för United, men i 90:e minuten tog Andrei Kanchelskis bollen med hand i eget straffområde och blev utvisad. Dean Saunders tog hand om straffen och gjorde inget misstag. 3–1 till Aston Villa som tog sin fjärde seger i Ligacupen.

Laguppställning Ligacupfinalen 1994: 13 Mark Bosnich – 2 Earl Barrett, 5 Paul McGrath, 4 Shaun Teale, 3 Steve Staunton – 10 Dalian Atkinson, 6 Kevin Richardson, 14 Andy Townsend, 11 Tony Daley – 25 Graham Fenton – 9 Dean Saunders; avbytare: 1 Nigel Spink (målvakt), 7 Ray Houghton, 17 Neil Cox.

Kevin Richardson spelade mest med 55 av de 57 matcherna medan Earl Barrett spelade från start i samtliga 42 ligamatcher (totalt 52 matcher med cuperna inräknat). Dean Saunders blev bäste målskytt, men exakt hur många han gjorde är oklart. Beroende på källa gjorde han nio, tio eller elva ligamål. Därtill gjorde han fyra mål i Ligacupen, ett i FA-cupen och ett i UEFA-cupen.

Tröjorna

Aston Villa valde Asics som ny tröjleverantör till 1993/94. Årets tröjor var randiga med breda vinröda ränder och smala ljusblå ränder samt ljusblå krage med knäppning i halsen. I början av säsongen var tröjorna reklamfria, men i slutet av september kom det tyska mejeriföretaget Müller in som sponsor. Numren var i traditionell stil med runda former och för första gången hade man spelarnas namn på ryggen. I Premier League och de inhemska cuperna hade varje spelare även sitt eget tröjnummer. I UEFA-cupen var dock spelarna numrerade 1–11 och man hade inte heller några namn på ryggen. På tröjorna i Ligacupfinalen lade man till inskriptionen ”Coca-Cola Cup Final / Wembley / 27th March 1994” ovanför klubbmärket. Byxorna var vita med vinröda och ljusblå fält på sidorna. Även strumporna var vita med vinröd och ljusblå överdel.

Även bortatröjan var randig med breda gröna och svarta ränder samt smala röda ränder och med svart krage. Byxorna var svarta med två smala gröna ränder på sidorna och strumporna var gröna med svart och röd överdel.

Aston Villa hemma augusti/september 1993

11 oktober 2022

Arsenal 1994/95

Inför säsongen 1994/95 värvade Arsenal den svenske mittfältaren Stefan Schwarz från Benfica för 1,8 miljoner pund. Under säsongen kom han dock att bli alltmer frustrerad över managern George Grahams taktik och efter bara en säsong lämnade han klubben för spel i Fiorentina.

I februari 1995 fick George Graham sparken efter att det uppdagats att han tagit emot 425 000 pund i mutor från den norske agenten Rune Hauge i samband med övergångarna av John Jensen och Pål Lydersen 1992. Det engelska fotbollsförbundet stängde därför av Graham från fotboll i ett år. Hans assistent Stewart Houston tog över som manager för resten av säsongen. Arsenal hade haft en svag säsong och låg i mitten av Premier League-tabellen. Houston vann sina två första matcher, men därefter blev det sex förluster på sju matcher. Det blev till slut en tolfteplats för Arsenal, vilket var klubbens sämsta placering sedan 1976.

Arsenal till final i Cupvinnarcupen 1994/95

Arsenal hade vunnit Cupvinnarcupen föregående säsong och var därför med även i 1994/95 års upplaga. Under hösten slog man ut cypriotiska Omonia Nicosia och danska Brøndby. I kvartsfinalerna i mars 1995 slog Arsenal ut franska Auxerre efter 1–1 hemma och 1–0 borta. Italienska Sampdoria stod för motståndet i semifinalerna och båda mötena slutade 3–2 till respektive hemmalag. Efter en mållös förlängning gick matchen till straffsparksläggning. Målvakten David Seaman blev stor hjälte för Arsenal genom att rädda tre straffar och ta sitt lag till final. Finalen på Parc des Princes i Paris stod mellan Arsenal och spanska Real Zaragoza. Juán Esnaider gav spanjorerna ledningen i mitten av andra halvlek, men med kvarten kvar kvitterade John Hartson för Arsenal. Med bara en minut kvar av förlängningen slog Zaragozas mittfältare Nayim till med en lobb från halva plan som seglade över David Seaman i Arsenals mål.

Inte heller i de inhemska cuperna lyckades Arsenal 1994/95. Laget åkte ur FA-cupen direkt i tredje omgången efter att ha förlorat en omspelsmatch mot Millwall. I Ligacupen besegrade man Hartlepool United, Oldham Athletic (efter omspel) och Sheffield Wednesday, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Liverpool.

Arsenal deltog även i Europeiska Supercupen där man mötte Milan som 1994 hade vunnit Champions League. Matcherna spelades i februari 1995 och första mötet på Highbury slutade 0–0. I returen på San Siro vann dock italienarna med 2–0 efter mål av Boban och Massaro.

Spelarna i Arsenal 1994/95

Laguppställning: 1 David Seaman – 2 Lee Dixon, 12 Steve Bould, 6 Tony Adams, 3 Nigel Winterburn – 23 Ray Parlour, 17 John Jensen, 15 Stefan Schwarz, 10 Paul Merson – 8 Ian Wright, 9 Alan Smith/16 John Hartson. Hartson värvades från Luton Town i januari 1995 och tog en plats i anfallet på bekostnad av den skadedrabbade Alan Smith. Skadorna gjorde att Smith avslutade karriären efter säsongen.

Arsenal spelade 61 matcher under säsongen 1994/95. Ytterbackarna Dixon och Winterburn spelade mest med 55 matcher varav 39 i ligan. Ian Wright blev bäste målskytt med 30 mål varav arton i ligan och tre i Ligacupen. Därtill gjorde han nio mål i Cupvinnarcupen och blev turneringens skyttekung.

Tröjorna

Från och med 1994/95 levererade Nike tröjorna till Arsenal. Den röda hemmatröjan hade ett zick-zack-mönster i tyget vid sidan av klubbens smeknamn ”Gunners”. Kragen var vit och de klassiska vita ärmarna var bara vita på övre halvan. De vita byxorna hade ett zick-zack-mönster i vitt på röd botten på sidorna. Strumporna hade röda och vita ränder med Nike-loggan och texten Gunners på varsin röd rand. I Cupvinnarcupen var spelarna numrerade 1–11 och man hade inga namn på ryggen i omgångarna före finalen. Till finalen gjorde man några förändringar. Man tog bort sponsorn JVC och nedanför klubbmärket lade man till inskriptionen ”European Cup Winners Cup Final 1995”. På ryggen tog man dessutom bort Nike-loggan från numren och lade till spelarnas namn ovanför.

Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast mörkblå med turkosfärgade ärmar och krage. Byxorna var mörkblå och strumporna mörkblå- och turkosfärgade. I Ligacupmatchen mot Liverpool spelade Arsenal i gula tröjor (med samma mönster som på de andra) med mörkblå ärmar och krage. Byxor och strumpor var desamma som på bortastället.

7 oktober 2022

Liverpool 1993/94

Inför säsongen 1993/94 värvade Liverpool anfallaren Nigel Clough från Nottingham Forest och mittbacken Neil Ruddock från Tottenham Hotspur. I september anlände även vänsterbacken Julian Dicks från West Ham i utbyte mot David Burrows och Mike Marsh.

Liverpool inledde ligaspelet 1993/94 med fyra segrar på de fem första matcherna och nyförvärvet Clough gjorde fyra mål på de fyra första matcherna. Efter den fina starten började dock resultaten att svikta, och i september blev det fyra förluster på lika många matcher. Under resten av hösten var resultaten blandade, så också i Ligacupen. Där slog Liverpool ut Fulham och Ipswich Town, men i nästa omgång fick man bara oavgjort mot Wimbledon. Även omspelet slutade oavgjort och efter straffsparksläggning tog sig Londonlaget vidare till kvartsfinal. I FA-cupens tredje omgång stod division ett-laget Bristol City för en skräll när man efter omspel (första mötet hade slutat 1–1) besegrade Liverpool på Anfield. Efter förlusten avgick managern Graeme Souness. Roy Evans, som under många år hade tillhört Liverpools tränarstab, tog över som manager. På de återstående sexton ligamatcherna blev det fem segrar, två oavgjorda och nio förluster vilket gav en åttondeplats i tabellen.

Laguppställning: 1 Bruce Grobbelaar – 4 Steve Nicol, 5 Mark Wright, 25 Neil Ruddock – 2 Rob Jones, 17 Steve McManaman, 15 Jamie Redknapp, 10 John Barnes, 3 Julian Dicks – 7 Nigel Clough/23 Robbie Fowler, 9 Ian Rush.

Ian Rush spelade samtliga 49 matcher under säsongen och blev även lagets bäste målskytt med totalt nitton mål varav fjorton i ligan. 18-årige talangen Robbie Fowler etablerade sig som anfallspartner till Rush på bekostnad av Nigel Clough. Fowler blev näst bäste målskytt med totalt arton mål varav tolv i ligan. Bland annat stod han för samtliga fem mål när Liverpool besegrade Fulham med 5–0 i Ligacupen.

Tröjorna

Tröjtillverkaren Adidas och sponsorn Carlsberg var kvar från föregående säsong, men matchställen hade nytt utseende. Det röda hemmastället hade tre breda vita diagonala ränder på sidorna av tröjan och byxorna. Hals och muddar var trefärgade – som komplement till rött och vitt introducerade man grönt som accentfärg, möjligen på uppmuntran av sponsorn. Även namnen på ryggen hade grön outline. Från och med matchen mot Aston Villa den 28 november 1993 ökade man storleken på Carlsberg-loggan så att den blev cirka sex centimeter bredare.

Bortatröjan var vit med gröna ärmar och tre svarta diagonala ränder på sidorna. Tillsammans med denna tröja använde man svarta byxor med vita diagonalränder på sidorna. Strumporna var gröna med tre vita ränder på mitten och svart överdel. Liverpool använde detta bortaställ i ligamatcherna borta mot Swindon Town, Manchester United, West Ham United och Aston Villa samt i FA-cupen borta mot Bristol City.

I bortamatchen mot Sheffield United den 26 december 1993 dök Liverpool upp i guldgula tröjor, svarta byxor och svarta strumpor. Tröjorna hade klubbmärket i 45 graders vinkel upprepat i ett mönster i tyget. Liverpool använde dessa tröjor även i bortamatcherna mot Southampton och Arsenal i februari och mars 1994.

5 oktober 2022

Manchester United 1994/95

Inför säsongen 1994/95 förstärkte Manchester United laget med försvararen David May från Blackburn Rovers. I januari 1995 värvade man även anfallaren Andy Cole från Newcastle United för den brittiska rekordsumman sju miljoner pund. Som delbetalning gick Keith Gillespie, värderad till en miljon pund, över till Newcastle.

Manchester United tvåa i Premier League 1994/95

Manchester United, som hade vunnit liga- och cupdubbeln 1993/94, inledde säsongen 1994/95 med Charity Shield-matchen mot förra säsongens ligatvåa Blackburn Rovers. United vann matchen på Wembley med 2–0 efter mål av Eric Cantona (straff) och Paul Ince. Dessa båda klubbar kämpade om segern i Premier League även denna säsong. I oktober besegrade United just Blackburn med 4–2 och i november besegrade man lokalkonkurrenten Manchester City med 5–0 efter bland annat tre mål av Andrei Kancheslskis. Matchen mot Crystal Palace i januari 1995 kom att bli ihågkommen för Eric Cantona. Efter att ha blivit utvisad hånades han av ett motståndarfan varpå Cantona riktade en kung-fu-spark mot denne. Cantona stängdes av från spel i åtta månader och fick böter både av klubben och det engelska fotbollsförbundet.

I frånvaron av Cantona tog nyförvärvet Andy Cole över som klubbens främste målskytt. Matchen mot Ipswich Town i mars 1995 slutade hela 9–0 till Manchester United efter bland annat fem mål av Cole. Inför sista omgången låg United tvåa i tabellen, två poäng efter Blackburn. Manchester United behövde därför vinna över West Ham för att försvara ligatiteln. Matchen slutade dock 1–1 vilket innebar att Blackburn tog hem ligatiteln trots att man förlorade mot Liverpool.

Final i FA-cupen

I Ligacupen slog Manchester United ut Port Vale, men förlorade sedan mot Newcastle. Bättre gick det i FA-cupen där man i tredje omgången slog ut Sheffield United. Därefter blev det segrar över Wrexham, Leeds United och Queens Park Rangers. Semifinalen mot Crystal Palace slutade 2–2 efter förlängning, men i omspelet vann Manchester United med 2–0 och tog sig till final. I finalen mot Everton saknade United tre av sina viktigaste spelare: Cantona (avstängd), Kanchelskis (skadad) och Cole som inte var tillgänglig då han tidigare i turneringen hade representerat Newcastle. Matchen slutade 1–0 till Everton efter ett nickmål av Paul Rideout i 30:e minuten.

Manchester United deltog även i Champions League 1994/95. I första matchen besegrade man IFK Göteborg med 4–2 på Old Trafford. Därefter blev det två oavgjorda matcher mot Galatasaray (0–0) och Barcelona (2–2). United förlorade sedan bortamatcherna både mot Barcelona (0–4) och IFK Göteborg (1–3). Seger med 4–0 mot Galatasaray i sista matchen räckte bara till en tredjeplats i gruppen medan IFK Göteborg och Barcelona gick vidare till kvartsfinal.

Spelarna i Manchester United 1994/95

Laguppställning: 1 Peter Schmeichel – 12 David May/27 Gary Neville, 4 Steve Bruce, 6 Gary Pallister, 3 Denis Irwin – 14 Andrei Kanchelskis/16 Roy Keane, 9 Brian McClair, 8 Paul Ince, 11 Ryan Giggs/5 Lee Sharpe – 7 Eric Cantona/17 Andy Cole, 10 Mark Hughes.

Mittbacken Gary Pallister var den som spelade mest med 58 av de 59 matcherna under säsongen. Han missade endast den första Ligacupmatchen mot Port Vale. Andrei Kanchelskis blev lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav fjorton i ligan. Eric Cantona stod för fjorton mål varav tolv i ligan medan Mark Hughes och Andy Cole gjorde tolv mål var (varav åtta respektive tolv i ligan).

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna och sponsor var Sharp. Den röda hemmatröjan hade svart krage med en röd och vit rand och på framsidan hade man placerat en bild av Old Trafford. Till matcherna i Champions League var man tvungna att ta bort tröjtillverkarens logotyp från läktaren i bilden på Old Trafford. Även tröjnumren saknade Umbros logotyp och man hade heller inga namn på ryggen. Startelvorna i Champions League var också numrerade 1–11. Byxorna var vita med ett rött och ett svart fält på vardera ben. I bortamatcherna mot Leeds, Blackburn, Queens Park Rangers, Manchester City och Everton spelade United i svarta byxor. Strumporna var svarta med två vita ränder och röda Umbro-loggor upptill. I bortamatcherna mot Newcastle och Wimbledon spelade United i vita strumpor.

Bortatröjorna

Reservstället gick i svart med gula och blå detaljer och var likadant som föregående säsong. Detta svarta reservställ använde Manchester United i bortamatcherna mot Nottingham Forest, Aston Villa, Arsenal, Crystal Palace, Liverpool och West Ham. Till bortamatchen mot Barcelona i Champions League fick man dock göra några modifieringar (i övriga Champions League-matcher kunde United spela i sina röda tröjor). Reklamen ändrades från ”Sharp Viewcam” till ”Sharp” och man tog bort Umbro-loggorna som utgjorde ett mönster i tyget. På nederdelen av byxorna valde man att helt ta bort de blå och gula fälten. I matchen mot Barcelona använde United de svarta hemmastrumporna istället för de strumpor som hörde till bortastället.

Till säsongen 1994/95 introducerade Umbro ett nytt tredjeställ i blått och vitt. Mitt på tröjan placerade man en bild av den logga som Manchester United använde i Europacupfinalen 1968. På tröjan återfanns även efternamnen på de mest framträdande spelarna i klubben från 50-talet och framåt. Detta matchställ debuterade i bortamatchen mot Southampton på nyårsafton 1994. United använde det sedan även i FA-cupmatcherna mot Sheffield United och Crystal Palace. Läs mer om Manchester Uniteds matchställ 1994/95 på unitedkits.com.

Manchester United 1994/95 (alternativ hemma)

3 oktober 2022

Chelsea 1994/95

Glenn Hoddle gjorde 1994/95 sin andra säsong som spelande tränare för Chelsea. Han förstärkte laget med vänsterbacken Scott Minto (Charlton Athletic), mittfältaren David Rocastle (Manchester City) och anfallaren Paul Furlong (Watford). Den sistnämnde kostade Chelsea 2,3 miljoner pund vilket gjorde honom till klubbens dittills dyraste värvning.

Semifinal i Cupvinnarcupen

Tack vare förra säsongens finalplats i FA-cupen fick Chelsea chansen i Cupvinnarcupen 1994/95 (FA-cupvinnarna Manchester United hade även vunnit ligan och därför kvalificerat sig för spel i Champions League). I första omgången slog Chelsea ut Viktoria Žižkov från Tjeckien efter seger med 4–2 hemma och en mållös returmatch. I andra omgången fick Chelsea bara 0–0 hemma mot Austria Wien, men 1–1 i returen innebar att engelsmännen gick vidare tack vare bortamålsregeln. Belgiska Club Brugge stod för motståndet i kvartsfinalerna. Belgarna gjorde matchens enda mål i första matchen, men i returen på Stamförd Bridge vände Chelsea underläget till seger med sammanlagt 2–1. Chelsea förlorade även den första semifinalmatchen då Real Zaragoza vann med 3–0. Engelsmännen vann returen med 3–1, vilket innebar att spanjorerna gick till final med sammanlagt 4–3.

Chelsea elva i Premier League 1994/95

I Premier League 1994/95 vann Chelsea sina tre första matcher, men därefter gick det sämre med fyra förluster på de kommande sex matcherna. I mitten av säsongen spelade laget tio matcher i rad utan att vinna. Chelsea sjönk därför till mitten av tabellen och efter 33:e omgången låg man på femtonde plats efter tre raka förluster. Avslutningen av säsongen blev bättre med tre segrar och tre oavgjorda på de sex sista matcherna. Chelsea slutade därmed på elfte plats i Premier League 1994/95, tre placeringar bättre än föregående säsong.

Chelsea åkte ut tidigt i de båda inhemska cuperna 1994/95. Laget slog ut Charlton i tredje omgången av FA-cupen, men åkte sedan ut mot Millwall efter straffsparksläggning i omspelsmatchen. I Ligacupen slog Chelsea ut Bournemouth, men förlorade sedan mot West Ham.

Laguppställning: 1 Dmitri Kharine – 2 Steve Clarke, 5 Erland Johnsen, 6 Frank Sinclair, 4 Jakob Kjeldbjerg/3 Scott Minto – 21 David Rocastle, 17 Nigel Spackman, 10 Gavin Peacock, 11 Dennis Wise/18 Eddie Newton – 8 Paul Furlong, 7 John Spencer/9 Mark Stein.

Gavin Peacock var den som spelade mest med 51 av de 56 tävlingsmatcherna. Bästa målskyttar blev John Spencer och Paul Furlong med tretton mål var varav elva respektive tio i ligan.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna och hemmatröjan var likadan som 1993/94 fast med öltillverkaren Coors som ny sponsor. I Cupvinnarcupen använde man tröjor och byxor utan de röda Umbro-märkena på ärmar och ben samt helvita strumpor. Till skillnad från i Premier League var spelarna fortfarande numrerade 1–11 i de europeiska cuperna och man hade inga namn på ryggen. Till denna säsong tog Umbro fram ett reservställ i grått och orange.