Wimbledon inledde säsongen 1989/90 med en 0–1-förlust i Londonderbyt mot Chelsea hemma på Plough Lane. Laget fick en tung start med fem förluster och bara en seger på de tio första matcherna. Segern kom i sjätte omgången då man slog Manchester City med 1–0. Wimbledon låg näst sist i tabellen efter tio matcher, men nu vände det. Den 28:e oktober besegrade man Sheffield Wednesday med 1–0 på Hillsborough och därefter började man att klättra i tabellen. På de återstående 27 ligamatcherna blev det bara fem förluster. Samtidigt vann man elva matcher och spelade lika många oavgjorda. Den största segern kom den andra december då man besegrade Chelsea med 5–2 på Stamford Bridge. Det blev också seger med 3–0 över Aston Villa på Villa Park den 24:e februari.
Laget avslutade säsongen med att besegra Queens Park Rangers med 3–2 på Loftus Road. Det innebar att Wimbledon slutade på åttonde plats i division ett 1989/90. Laget kom upp i 55 poäng, lika många som Southampton. Det hade dock kunnat bli fler poäng om man hade lyckats avgöra några av de många oavgjorda matcherna. Wimbledon spelade nämligen oavgjort sexton gånger, fler än något annat lag i högsta serien. Man var också ett målsnålt lag och släppte bara in 40 mål på de 38 ligamatcherna. Endast Liverpool, Aston Villa och Arsenal släppte in färre mål.
Tre cupturneringar
Wimbledon deltog i tre cupturneringar under 1989/90. Det började med andra omgången av Ligacupen i september då man mötte Port Vale i ett dubbelmöte. Wimbledon tog sig vidare efter seger med 2–1 borta och 3–0 hemma. Det blev sedan 1–1 mot Middlesbrough, men efter seger med 1–0 i omspelet tog man sig vidare till fjärde omgången. Där blev det dock förlust med 1–0 mot West Ham United.
En vecka senare, den 29:e november, gick man in i Full Members’ Cup, eller Zenith Data Systems Cup som turneringen också kallades efter sin sponsor. Där besegrade man Coventry City med 3–1 efter förlängning och sedan slog man även Portsmouth med 1–0. I tredje omgången föll man dock med 3–1 mot Ipswich Town. Den sjätte januari 1990 mötte Wimbledon West Bromwich Albion i tredje omgången av FA-cupen. Förlust med 2–0 innebar dock att man var utslagna ur samtliga cuper.
Spelarna i Wimbledon 1989/90
Ordinarie laguppställning: 1 Hans Segers – 2 Roger Joseph/Keith Curle/John Scales, 5 Eric Young, 6 Keith Curle/John Scales, 3 Terry Phelan – 7 Carlton Fairweather, 4 Vaughan Ryan/Detsi Kruszynski/John Scales, 10 Lawrie Sanchez, 11 Dennis Wise – 8 Alan Cork/Paul Miller, 9 John Fashanu.
Wimbledon använde fem olika spelare som högerback (tröja nummer två). Av dessa spelade Roger Joseph tretton ligamatcher, Keith Curle tio och John Scales sju. Dessutom spelade Detsi Kruszynski och Clive Goodyear fyra matcher var. Polacken Kruszynski inledde säsongen som ordinarie i tröja nummer fyra där han spelade nio ligamatcher. I mitten av säsongen bar John Scales nummer fyra i åtta matcher och i de tretton sista matcherna tog Vaughan Ryan över nummer fyra.
Till höger på mittfältet var Carlton Fairweather ordinarie under första hälften av säsongen. I januari och februari värvade klubben Mickey Bennett (Charlton Athletic) och Steve Antrobus (Millwall). De turades sedan om att bära nummer sju under våren 1990. Även tröja nummer åtta bars av olika spelare under säsongen. Alan Cork och Paul Miller bar nummer åtta flest gånger (tio respektive elva ligamatcher), men även Kruszynski och Ryan bar denna tröja en del (fem matcher var). Lawrie Sanchez var förstavalet i tröja nummer tio, men han spelade bara sexton ligamatcher från start. I hans frånvaro spelade framförallt Terry Gibson, Vaughan Ryan och Detsi Kruszynski sex–sju matcher var i nummer tio.
Holländske målvakten Hans Segers och försvararen Keith Curle spelade från start i samtliga 38 ligamatcher. John Fashanu blev bäste målskytt med elva ligamål samt två i Ligacupen och ett i Full Members’ Cup.
Matchställen
Hummel levererade matchställen till Wimbledon 1989/90. Dessa var likadana som 1988/89, men man hade en ny sponsor i det koreanska elektronikföretaget Samsung. Klubben firade också sitt hundraårsjubileum 1989. För att uppmärksamma detta lade man till inskriptionen ”Centenary 1889–1989” nedanför klubbmärket.
Ett svar på ”Wimbledon 1989/90”