Crystal Palace 1989/90

Säsongen 1989/90 var Crystal Palace tillbaka i högsta divisionen efter åtta år i tvåan. Laget hade tagit sig dit via seger över Blackburn Rovers i playoff-finalen. Manager var Steve Coppell som gjorde sin sjätte säsong i klubben.

Ligaspel

Under större delen av säsongen befann sig Crystal Palace i nedre delen av tabellen. På de fem första ligamatcherna blev det bara en seger, 2–0 mot Wimbledon hemma på Selhurst Park den nionde september. Tre dagar senare åkte man på sin största förlust någonsin när Liverpool vann med hela 9–0 på Anfield. Crystal Palace återhämtade sig emellertid och vann tre av de följande fem matcherna. Formkurvan gick sedan upp och ner under säsongen. Sju matcher utan seger följdes i december av tre segrar och en oavgjord på fyra matcher. Efter nyår blev det fyra raka förluster, men därefter gick det något bättre. På de fjorton sista ligamatcherna blev det sex segrar, fyra oavgjorda och fyra förluster. Totalt tog Crystal Palace 48 poäng vilket räckte till femtonde plats i division ett 1989/90.

Crystal Palace i cuperna 1989/90

I säsongens första cupturnering, Ligacupen, slog Crystal Palace ut Leicester City i andra omgången. Laget vände en 1–2-förlust hemma i första mötet till seger med 3–2 efter förlängning i returen. Palace gick därmed vidare med sammanlagt 4–4 och fler gjorda bortamål. Efter en mållös match mot Nottingham Forest åkte Londonlaget ut med 5–0 efter omspel. I Full Members’ Cup, eller Zenith Data Systems Cup som den officiellt hette, tog sig Crystal Palace till den södra finalen. Där mötte man Chelsea som vann med 2–0 både hemma och borta.

FA-cupen

Säsongens stora höjdpunkt var FA-cupen där Crystal Palace sensationellt nog nådde final. Det började med en 2–1-seger över Portsmouth i tredje omgången. Därefter slog man ut Huddersfield Town (4–0), Rochdale (1–0) och Cambridge United (1–0).

Crystal Palace var nu framme i semifinal där Liverpool väntade på Villa Park i Birmingham. Efter den totala utklassningen (9–0) tidigare under säsongen räknade alla med att det skulle bli en enkel seger för Liverpool. Helt enligt planerna tog de också en tidig ledning, men i andra halvlek vände Palace underläget till ledning med 2–1. Liverpool kvitterade dock och gjorde även 3–2 på straff med sju minuter kvar. Nu var det väl ändå klart? Nej, Crystal Palace gav sig inte utan kvitterade till 3–3 med bara två minuter till full tid. Med elva minuter kvar av förlängningen gjorde Alan Pardew segermålet, 4–3 till Crystal Palace som hade besegrat storfavoriten.

FA-cupfinalen på Wembley den tolfte maj 1990 stod mellan Crystal Palace och Manchester United. Mittbacken Gary O’Reilly gjorde inte många mål i sin karriär, men han hade gjort ett av målen i semifinalen mot Liverpool och nu gav han Crystal Palace ledningen i artonde minuten av finalen. Manchester United kvitterade dock och tog även ledningen i andra halvlek. Strax därefter bytte Crystal Palace in anfallaren Ian Wright som precis hade kommit tillbaka efter ett benbrott. Han behövde bara tre minuter på sig att kvittera till 2–2 vilket också var resultatet vid full tid. Ett par minuter in i förlängningen gjorde Wright sitt andra mål för dagen och gav Palace ledningen. I andra förlängningskvarten gjorde dock även Mark Hughes sitt andra mål och matchen slutade 3–3. Det innebar omspel fem dagar senare och denna gång stod Manchester United som segrare efter att Lee Martin gjort matchens enda mål.

Spelarna i Crystal Palace 1989/90

Ordinarie laguppställning: 1 Nigel Martyn – 2 John Pemberton, 5 Jeff Hopkins, 6 Gary O’Reilly/Andy Thorn, 3 David Burke/Richard Shaw – 7 Eddie McGoldrick/Phil Barber, 4 Andy Gray, 8 Geoff Thomas, 11 Alan Pardew – 9 Mark Bright, 10 Ian Wright.

Perry Suckling vaktade målet de tolv första ligamatcherna, men i november 1989 värvades Nigel Martyn från Bristol Rovers och tog över målvaktsposten. Tidigare under sommaren hade klubben även värvat vänsterbacken Mark Dennis och mittfältaren Andy Gray, båda från Queens Park Rangers. I december anlände även mittbacken Andy Thorn från Newcastle. Dessutom förstärkte man anfallet med Garry Thompson som kom från Watford i mars 1990. Detta för att ersätta Ian Wright som hade brutit benet. Flest matcher spelade Alan Pardew och Mark Bright med 36 ligamatcher var. Bright blev även lagets bäste målskytt med tolv ligamål.

Matchställen

Bukta levererade matchställen åt Crystal Palace 1989/90 och sponsor var flygbolaget Virgin som hade texten ”Fly Virgin” på tröjorna. De var i stort sett likadana som 1988/89, men numren på ryggen skiljde sig en aning. Tröjorna hade breda röda och blå ränder samt röd V-hals med blå kant. Byxorna var röda med blå fält på sidorna och strumporna var röda med blått på överdelen. Till FA-cupsemifinalen och finalen gjorde man några förändringar gällande Bukta-loggan och klubbmärket. I finalen återfanns även inskriptionen ”F.A. Challenge Cup Finalists 1990” under klubbmärket. Sponsorloggan fick också ett tillägg så att texten nu lydde ”Fly Virgin to L.A.”.

Bortatröjan var vit med ett rött och blått diagonalt band. Tillhörande byxor var också vita med ett likadant band på höger ben medan strumporna var helt vita. Det fanns också ett tredjeställ som var helt gult. I omspelet av FA-cupfinalen ställde Crystal Palace upp i ett matchställ som gick i gult och svart. Tröjan hade breda gula och svarta ränder och byxorna var svarta med en gul kant upptill och nedtill. Strumporna var gula med tre svarta ränder på överdelen.