Säsongen 1995/96 gjorde Hansa Rostock ett nytt försök i Bundesliga. Förra gången, 1991/92, blev man tillsammans med Dynamo Dresden det första laget från den gamla östtyska ligan att spela i Bundesliga. Hansa åkte ner i tvåan den gången, men 1995/96 skulle det gå bättre.
I ligapremiären blev det förlust med 1–2 hemma mot Bayer Leverkusen, men därefter vann man fyra av sju matcher och spelade två oavgjorda. Sedan följde fem raka oavgjorda matcher och en 2–1-förlust borta mot Freiburg. Efter seger över Werder Bremen borta (2–0) och Kaiserslautern hemma (3–0) avslutade Hansa Rostock höstsäsongen med en 3–0-förlust borta mot Köln. Laget låg då på sjunde plats i tabellen och var med i kampen om en plats i UEFA-cupen.
Hansa Rostock inledde vårsäsongen 1996 med en 2–1-seger borta över serieledarna Borussia Dortmund. Därefter blev det dock ingen seger på sex matcher – tre oavgjorda och lika många förluster. Laget återfann formen, vann sex av sju matcher och klättrade upp till femte plats vilket skulle innebära kvalificering till UEFA-cupen. Hansa Rostock avslutade dock säsongen 1995/96 med tre raka förluster och fick nöja sig med sjätte plats i Bundesliga.
I tyska cupen gick det inte lika bra för Hansa som åkte ut mot Nürnberg (2–1) i första omgången.
Spelarna i Hansa Rostock 1995/96
Ordinarie laguppställning (3–5–2): 26 Perry Bräutigam – 6 René Schneider, 25 Marco Zallmann, 17 Heiko März – 7 Martin Groth/2 Timo Lange, 18 André Hofschneider/23 Dirk Rehbein/10 Matthias Breitkreuz, 8 Hilmar Weilandt, 22 Stefan Beinlich, 19 Stefan Studer – 27 Jonathan Akpoborie, 20 Steffen Baumgart.
Målvakten Perry Bräutigam samt mittfältarna Stefan Beinlich och Hilmar Weilandt spelade från start i samtliga 34 ligamatcher. Beinlich blev även lagets bäste målskytt med elva ligamål medan Steffen Baumgart stod för tio fullträffar. Tränare var Frank Pagelsdorf som gjorde sin andra säsong i klubben.
Tröjorna
Erima levererade tröjorna till Hansa Rostock 1995/96 och sponsor var möbelåterförsäljaren Höffner. Hemmatröjan var blå- och vitrandig med ett vitt fält fram och bak för plats för sponsorlogga respektive tröjnummer och namn. Byxorna var blå och hade nertill samma mönster som tröjan. Strumporna var helt blå med undantag för en vit Erima-logga.
Bortastället var i samma stil som hemmastället fast rött och svart. Det fanns även en blå tröja med vita fält upptill. Denna använde man tillsammans med blå eller vita byxor samt blå strumpor.
Hamburger SV fick en usel start på säsongen 1995/96. Det blev inte en enda seger på de nio första ligamatcherna. Anmärkningsvärt är att sju av dessa matcher slutade oavgjort. Dessutom åkte man ur tyska cupen mot Arminia Bielefeld i första omgången. Till den nionde ligaomgången hade Hamburg fått en ny tränare. Benno Möhlmann hade fått sparken och hans assistent Felix Magath tog över. Hamburg låg näst sist i tabellen, men förändringen på tränarbänken gav resultat. Efter 2–2 mot 1860 München vann laget tre raka matcher. Därefter blev det 2–2 mot Borussia Dortmund följt av ytterligare två segrar, 2–1 borta mot Borussia Mönchengladbach och 1–0 i derbyt mot St. Pauli. Hamburg hade nu klättrar upp till femte plats i tabellen. Ett bakslag blev det sedan, förlust med 3–0 borta mot Stuttgart, men laget avslutade höstsäsongen med en 5–1-seger över Eintracht Frankfurt.
Hamburg inledde vårsäsongen 1996 med en 2–1-seger över Bayern München hemma på Volksparkstadion. Därefter kom man emellertid in i en formsvacka. Laget vann bara två av tolv matcher och sjönk till nionde plats. Hamburg reste sig dock och avslutade säsongen med tre segrar och en oavgjord (1–1 mot St. Pauli) på de fyra sista matcherna. Slutresultatet för Hamburger SV 1995/96 blev en femteplats i Bundesliga och kvalificering till UEFA-cupen. Det var en klar förbättring jämfört med 1994/95 då man slutade på trettonde plats.
Spelarna i Hamburger SV 1995/96
Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Richard Golz – 5 Petar Hubchev/3 Stefan Schnoor – 6 Jürgen Hartmann/13 Andreas Fischer, 2 Stéphane Henchoz – 13 Andreas Fischer, 21 Harald Spörl, 7 Sven Kmetsch, 6 Jürgen Hartmann, 22 Jörg Albertz – 8 Valdas Ivanauskas, 9 Karsten Bäron.
Jörg Albertz spelade samtliga 34 ligamatcher och Harald Spörl blev lagets bäste målskytt med fjorton mål. Nya spelare i laget denna säsong var schweiziske försvararen Stéphane Henchoz (Neuchâtel Xamax), mittfältaren Sven Kmetsch (Dynamo Dresden) samt anfallaren Uwe Jähnig (också Dynamo Dresden). Under vintern anlände även mittfältaren Bernd Hollerbach från Kaiserslautern och anfallaren Elard Ostermann från SV Lurup. Svenske anfallaren Niclas Kindvall fick bara göra tre inhopp i början av säsongen, och under vintern återvände han till Sverige för spel i Malmö FF.
Tröjorna
Hamburger SV hade spelat i tröjor från Adidas sedan 1970-talet, men från och med 1995/96 tog Uhlsport över som tröjleverantör. Man hade även en ny sponsor i form av den koreanska biltillverkaren Hyundai. På lagbilden från sommaren 1995 hade dock spelarna tröjor med föregående säsongs sponsor, TV Spielfilm, men när ligan drog igång hade man alltså bytt till Hyundai. Den vita hemmatröjan hade fyra vita fält på övre delen samt svarta fält längs sidorna. Hösten 1995 hade kragen en knapp i halsen, men under vintern verkar man ha bytt till en variant med en svart trekant vid halsen. På dessa tröjor gick inte heller de svarta sidopanelerna hela vägen ner, utan bara till armhålan. En annan skillnad var att texten Hamburg på ryggen var mindre än på den första tröjvarianten. Bortatröjorna var i samma stil som hemmatröjan och fanns i två färger: en blå och en röd.
Hemmabyxorna var röda med en bred svart rand längs vardera sida. Tillsammans med bortatröjan använde man oftast vita eller svarta byxor, men i hemmamatchen(!) mot 1860 München spelade Hamburg i de röda hemmabyxorna tillsammans med den röda tredjetröjan. Tillhörande strumpor var i typisk Hamburg-stil, det villa säga blå med svart överdel med vita rutor.
1974/75: Real Madrid tar hem dubbeln med ny tränare
Efter VM i Västtyskland 1974 tog Jugoslaviens förbundskapten Miljan Miljanić över som huvudtränare för Real Madrid. Bland de nya spelarna 1974/75 fanns tyske världsmästaren Paul Breitner från Bayern München och argentinske anfallaren Roberto Martínez från Español. Argentinarens ankomst innebar att hans landsman Oscar Más återvände till River Plate efter bara en säsong. Dessutom avslutade 35-årige Ignacio Zoco karriären.
Tränare Miljanić fick en utmärkt start på sin karriär i Real Madrid. Laget förlorade bara en av de tjugosex första ligamatcherna. Man tog över serieledningen i den sjätte omgången och behöll den säsongen ut trots tre förluster på de åtta sista matcherna. Real Madrid slutade därmed tolv poäng före tvåan Real Zaragoza och tog sin sextonde ligatitel. I Cupvinnarcupen slog laget ut isländska Fram från Reykjavik (2–0, 6–0) och Austria Wien (3–0, 2–2). Kvartsfinalen mot Röda Stjärnan slutade 2–2 efter att lagen vunnit varsin match med 2–0. Efter en mållös förlängning tog sig jugoslaverna vidare genom att vinna med 6–5 på straffar.
Precis som 1974 skulle Real Madrid vinna spanska cupen även 1975 och därmed ta hem ”dubbeln”. På vägen till finalen slog man ut Orense (0–0, 3–1), Las Palmas (0–4, 5–0) och Real Zaragoza (2–2, 2–1). I finalen på Vicente Calderón-stadion mötte man lokalkonkurrenten Atlético Madrid. Det blev inga mål vare sig under ordinarie speltid eller i förlängningen. Matchen avgjordes därför genom straffsparksläggning och där var Real det bättre laget som vann med 4–3.
Laguppställning spanska cupfinalen 1975: Miguel Ángel – Juan Carlos Touriño (José Heredia, 99), Pirri, José Antonio Camacho, Francisco Uría – Vicente del Bosque, Alberto Vitoria, Benito Rubiñán – Amancio Amaro, Santillana, Roberto Martínez (Francisco Aguilar, 105).
Camacho spelade samtliga 47 liga- och cupmatcher under 1974/75. Santillana blev lagets bäste målskytt med totalt 23 mål varav sjutton i ligan vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Hans anfallskollega Martínez stod för 22 fullträffar varav femton i ligan. Observera att lagets två tyskar, Breitner och Netzer, inte deltog i någon av de spanska cupmatcherna. Däremot var de ordinarie startspelare i ligamatcherna.
1975/76: Ligamästare och semifinal i Europacupen
Sommaren 1975 förstärkte Real Madrid laget med högerbacken Juan Sol från Valencia. Samtidigt försvann Juan Verdugo till Español.
Real Madrid inledde ligasäsongen 1975/76 med fjorton matcher utan förlust. Första förlusten kom den tjugoåttonde december då Barcelona vann med 2–1. Efter seger över Granada blev det ytterligare två förluster, först i derbyt mot Atlético Madrid och sedan mot Racing Santander. Laget kom dock tillbaka och vann sju av åtta matcher. Det blev sedan fyra segrar och tre förluster på de åtta sista matcherna vilket var tillräckligt för att försvara ligatiteln. Real slutade fem poäng före tvåan Barcelona.
I spanska cupen åkte Real Madrid ut mot Tenerife redan i åttondelsfinal, men i Europacupen gick man längre. Under hösten 1975 slog man ut Dinamo Bukarest (4–1, 0–1) och Derby County (1–4, 5–1 efter förlängning). I dubbelmötet med Derby County stod för övrigt engelsmännens Charlie George för fyra mål efter ett hattrick i första matchen. Men spanjorerna vände alltså till seger i returen. Det blev sedan kvartsfinaler mot västtyska ligamästarna Borussia Mönchengladbach i mars 1976. Första matchen, som spelades i Düsseldorf, slutade 2–2. Även returen slutade oavgjort, 1–1, och Real gick därmed vidare tack vare fler gjorda bortamål. I semifinalerna mötte man ännu ett tyskt lag, Bayern München som var med i turneringen som regerande Europacupvinnare. Första matchen i Madrid slutade 1–1, men i returen vann tyskarna med 2–0 och tog sig till sin tredje raka final.
1976/77: Sämsta säsongen på 29 år
1976 lämnade några av de äldre spelarna Real Madrid, däribland Amancio som avslutade karriären och Günter Netzer som gick över till schweiziska Grasshoppers. Ny i laget 1976/77 var danske anfallaren Henning Jensen från Mönchengladbach.
Säsongen 1976/77 gick det betydligt sämre för Real Madrid än tidigare. Laget vann bara tolv ligamatcher och förlorade lika många vilket gav en niondeplats i tabellen. Det var klubbens sämsta placering sedan 1947/48. Inte heller i cuperna gick det något vidare. Laget åkte ut mot Hércules i tredje omgången av spanska cupen och i Europacupen slog man ut polska Stal Mielec innan man förlorade mot belgiska Club Brugge.
Tröjorna
Den vita hemmatröjan och den blå bortatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Därutöver spelade Real Madrid i ett helt svart matchställ i bortamatchen mot isländska Fram i september 1974.
Inför säsongen 1971/72 föryngrade Real Madrid sin spelartrupp. Gento hade avslutat karriären och flera andra spelare såldes. In kom istället målvakten Mariano García Remón, backen Juan Verdugo och anfallaren Santillana. Remón hade tillhört klubbens juniorlag, men varit utlånad till Oviedo under 1970/71. Verdugo kom från Córdoba och Santillana värvades från Racing Santander.
Laget fick en perfekt start på den nya säsongen med tre raka segrar vilket gjorde att man tidigt gick upp i serieledning. På de tjugotre första matcherna blev det bara en förlust, 2–0 borta mot Las Palmas den fjärde december. Det blev sedan fem förluster på de elva sista matcherna, men trots det kunde varken Valencia eller Barcelona komma ikapp. Real Madrid blev därmed spanska mästare 1971/72 och tog sin femtonde ligatitel.
I spanska cupen, eller Copa del Generalísimo som den hette under Franco-regimens tid, slog Real Madrid ut San Andrés (1–1 borta, 5–1 hemma) och Español (3–0 hemma, förlust 1–3 borta). I semifinalerna åkte man emellertid ut mot Valencia efter en 1–0-förlust borta och sedan en mållös retur. Laget deltog även i den första upplagan av UEFA-cupen 1971/72. Där slog Real ut schweiziska Basel (seger med 2–1 både hemma och borta), men i andra omgången åkte man ut på bortamålsregeln mot PSV Eindhoven. Spanjorerna vann med 3–1 hemma medan holländarna vann med 2–0 i returen.
Ordinarie laguppställning: García Remón – Juan Verdugo, Gregorio ”Goyo” Benito, Ignacio Zoco, Juan Carlos Touriño – Manuel Velázquez, Ramón Grosso, Pirri – Amancio, Santillana, Francisco Aguilar.
Verdugo och Santillana spelade samtliga 44 liga- och cupmatcher. Den senare blev även lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tio i ligan. Dessutom stod mittfältaren Pirri för fjorton fullträffar varav elva i ligan.
1972/73: Semifinal i Europacupen
Som regerande ligamästare deltog Real Madrid i Europacupen för mästarlag 1972/73. I första omgången slog man ut isländska Keflavik efter seger med 3–0 hemma och 1–0 borta. Därefter blev det förlust med 2–1 i första mötet med rumänska Arges Pitesti, men Real Madrid vände till seger med 3–1 hemma. I kvartsfinalerna mot Dynamo Kiev i mars 1973 blev det först en mållös match i Odessa innan spanjorerna tog sig vidare genom en 3–0-seger på hemmaplan. Anledningen till att första matchen spelades i Odessa var att planen i Kiev var frusen. Motståndare i semifinalerna var Ajax som hade vunnit turneringen två år i rad. Holländarna visade sig bli för svåra. De tog sig till sin tredje raka final efter seger med 2–1 i Amsterdam och 1–0 i Madrid.
Det gick inte lika bra i ligan för Real Madrid 1972/73 som föregående säsong. Laget fick nöja sig med fjärde plats vilket åtminstone gav en plats i UEFA-cupen. I spanska cupen åkte man ut direkt i åttondelsfinal mot Sporting Gijón som vann med 1–0 hemma och spelade 1–1 borta.
De som spelade mest denna säsong var Goyo, Zoco, Pirri och Velázquez. Samtliga spelade totalt 39 liga- och cupmatcher. Santillana blev återigen lagets bäste målskytt med femton mål varav tio i ligan och fem i Europacupen.
1973/74: Utländska förstärkningar
Sommaren 1973 fick spanska klubbar återigen möjlighet att värva utländska spelare. Real Madrid utnyttjade detta genom att värva tyske mittfältaren Günter Netzer från Borussia Mönchengladbach samt argentinske anfallaren Oscar Más från River Plate. Nya i laget var också 18-årige vänsterbacken José Antonio Camacho (Albacete), försvararen Benito Rubiñán (Deportivo La Coruña) samt mittfältaren Vicente del Bosque som kom tillbaka till klubben efter att ha varit utlånad till Castellón.
Real Madrid stod för en svag säsong i ligan 1973/74. Laget åkte på tretton förluster och tog lika många segrar vilket bara gav en åttondeplats i tabellen. De dåliga resultaten med bara fem segrar på de arton första matcherna gjorde att lagets tränare sedan 1960, Miguel Muñoz, fick sparken i januari 1974. Luis Molowny ledde därefter laget under resten av säsongen. I september 1973 hade Real Madrid dessutom åkt ur UEFA-cupen mot Ipswich Town i första omgången. Engelsmännen vann med 1–0 hemma och returen i Madrid blev mållös. Däremot gick det bättre i spanska cupen. Laget slog ut Real Betis (1–1, 7–1), Granada (0–0, 7–3) och Las Palmas (5–0, 2–1). I finalen på Vicente Calderón-stadion i Madrid besegrade man Barcelona med 4–0 efter mål av Santillana, Rubiñán, Aguilar och Pirri.
Laguppställning spanska cupfinalen 1974: Miguel Ángel – José Luis (ut 84), Pirri, Goyo Benito, Benito Rubiñán – Vicente del Bosque, Manuel Velázquez, Ramón Grosso (ut 84) – Francisco Aguilar, Santillana, José Macanás; avbytare: Juan Carlos Touriño (in 84), Ignacio Zoco (in 84), Rafael Marañón, García Remón.
Tröjorna
Det katalanska företaget Mont-halt levererade tröjorna till Real Madrid mellan 1960 och 1981. Man gjorde inga förändringar avseende tröjornas utseende under denna period, vare sig på den vita hemmatröjan eller den blå bortatröjan. Det innebar en helt enfärgad tröja med rund hals på den långärmade varianten och V-hals på den kortärmade. Halsen på den långärmade fanns för övrigt i två varianter, en tunnare och en tjockare. Den enda utsmyckning på tröjorna var klubbmärket på vänster bröst. Tröjnumren fanns i två olika nyanser av blått. De mörkare var gjorda av textil medan de ljusare numren var gjorda av ett plastliknande material. Mont-halt levererade förresten tröjorna utan nummer eller klubbmärke. Dessa sydde man på själva i Madrid. En speciell detalj på tröjorna var en extra trekantig bit tyg i armhålan. Detta gjorde man tydligen för att spelarna skulle kunna röra sig bättre.
Vid sidan av den vita och den blå tröjan dök i början av 1970-talet en röd tröja upp. Den var i samma stil som de andra och användes tillsammans med röda byxor och strumpor. Här är en video (på spanska) där man berättar om detaljerna på Real Madrids Mont-halt-tröjor.
Efter att ha fört det nederländska landslaget till VM-silver sommaren 1974 återvände Rinus Michels till Barcelona. Från det laget tog han med sig mittfältaren Johan Neeskens som hade vunnit Europacupen med Ajax tre år i rad. Ny i laget var också den brasilianske mittbacken Marinho Péres, även han VM-spelare 1974.
Trots förstärkningarna kunde inte Barcelona försvara sin ligatitel. Laget åkte på tolv förluster – samtliga på bortaplan – vilket gjorde att man fick nöja sig med tredje plats i tabellen, tretton poäng bakom Real Madrid. I Europacupen inledde Barcelona med en mållös match borta mot österrikiska VÖEST Linz, men i returen blev det storseger med 5–0. Därefter blev det återigen en mållös match på bortaplan, denna gång mot Feyenoord. Katalanerna tog sig sedan vidare till kvartsfinalerna via en 3–0-seger i returen, samtliga mål av Carles Rexach. Kvartsfinalerna spelades i mars 1975 och motståndare var svenska mästarna Åtvidaberg, Barcelona vann bägge mötena, först 2–0 hemma och sedan 3–0 borta. I semifinal väntade Leeds United. Engelsmännen vann med 2–1 på Elland Road och efter 1–1 i returen var Barcelona utslagna.
Laguppställning, andra matchen mot Leeds: 1 Sadurni, 2 Marinho, 3 Gallego, 4 Migueli, 5 de la Cruz, 6 Neeskens, 7 Rexach, 8 Heredia, 9 Cruyff, 10 Asensi (Rifé, 46), 11 Clares.
1975/76: Hennes Weisweiler ny tränare
Sommaren 1975 återvände Rinus Michels till Ajax. Som ersättare anlitade Barcelona tysken Hennes Weisweiler som hade fört Borussia Mönchengladbach till tre ligatitlar. Återigen förblev laget obesegrade på hemmaplan, men nio bortaförluster gjorde att man fick nöja sig med andra plats i ligan 1975/76, fem poäng bakom Real Madrid. I höstens UEFA-cupmatcher slog Barcelona ut grekiska PAOK, italienska Lazio och ungerska Vasas. Motståndare i kvartsfinalerna i mars 1976 var bulgariska Levski-Spartak från Sofia. Barcelona vann med 4–0 hemma på Camp Nou. Returen slutade hela 5–4 till bulgarerna, men Barcelona gick alltså vidare med sammanlagt 8–5. Den första semifinalen slutade med en 0–1-förlust hemma mot Liverpool, och efter 1–1 på Anfield var katalanerna utslagna.
1976/77: Rinus Michels återvänder
Efter bara en säsong i Barcelona återvände Hennes Weisweiler till Västtyskland för att ta över 1. FC Köln. Rinus Michels kom tillbaka från Ajax och ledde Barcelona i ytterligare två säsonger. Laget inledde den nya ligasäsongen med fyra segrar och tre förluster på de sju första matcherna. Laget låg då på sjätte plats i tabellen, men en svit på tio matcher utan förlust gjorde att man gick upp i serieledning. En formsvacka följde med sex förluster på tio matcher gjorde dock att Barcelona tappade ledningen till Atlético Madrid. Den tjugonde februari förlorade man med 0–2 hemma mot Athletic Bilbao. Det var den första hemmaförlusten i ligan på nästan fyra år.
På de sju sista matcherna blev det fem segrar och två oavgjorda, men det räckte ändå inte. Barcelona kom på andra plats i ligan även 1976/77, en poäng bakom Atlético Madrid. Asensi spelade samtliga 34 ligamatcher och Clares blev bäste målskytt med 22 ligamål vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Johan Cruyff blev lagets näst bäste målskytt med tretton ligamål.
I UEFA-cupen 1976/77 slog Barcelona under hösten ut portugisiska Belenenses (2–2 borta, 3–2 hemma), belgiska Lokeren (2–0 hemma, 1–2 borta) samt Öster från Växjö. Öster besegrade man med sammanlagt 8–1 efter 3–0 borta och 5–1 hemma. I kvartsfinalerna i mars 1977 mötte man Athletic Bilbao som visade sig bli för svåra. Barcelona föll med 2–1 borta och returen slutade oavgjort, 2–2.
Tröjorna
Hemmatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Efter klubbens namnbyte från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona uppdaterade man dock klubbmärket med de nya initialerna, från ”C. de F.B.” till ”F.C.B.”. I mitten av 70-talet verkar det dock ha förekommit tröjor med både det gamla och det nya klubbmärket. Den vita bortatröjan var kvar sen tidigare, men i bortamatchen mot Liverpool i april 1976 dök Barcelona upp i nya tröjor. Dessa var gula med en röd och blå diagonal, men saknade klubbmärke. Klubbmärket var dock på plats vid nästa tillfälle som tröjan kom till användning, nämligen mot Öster i december 1976.
Säsongen 1970/71 slutade Barcelona på andra plats i spanska ligan. Laget tog lika många poäng som mästarna Valencia, men resultaten i inbördes möten avgjorde tabellplaceringen. Barcelona vann dock spanska cupen efter att ha besegrat just Valencia med 4–3 efter förlängning. Laget deltog även i den sista upplagan av den europeiska Mässcupen (från och med 1971/72 ersattes den av UEFA-cupen). I första omgången slog man ut polska Katowice, men därefter blev det förlust med 1–2 både hemma och borta mot Juventus. Carles Rexach gjorde sjutton ligamål och blev delad vinnare av skytteligan tillsammans med Gárate i Atlético Madrid. Tränare var engelsmannen Vic Buckingham som hade kommit till Barcelona i december 1969.
Inför 1971/72 tog holländaren Rinus Michels över som tränare för Barcelona. Under hans första säsong slutade laget trea i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Som regerande spanska cupvinnare deltog Barcelona i Cupvinnarcupen 1971/72. Där slog man ut nordirländska Distillery i första omgången innan man åkte ut mot rumänska Steaua Bukarest. Det gick inte heller något vidare i UEFA-cupen 1972/73. Den gången blev det uttåg direkt i första omgången efter två förluster mot Porto, 1–3 borta och 0–1 hemma. I ligan fick laget nöja sig med andra plats, två poäng bakom mästarna Atlético Madrid.
1973: Johan Cruyff anländer till Barcelona
Bland nyförvärven 1973/74 fanns holländaren Johan Cruyff och peruanen Hugo Sotil. Cruyff anlände från Ajax i oktober 1973 och övergångssumman på sex miljoner holländska gulden gjorde honom till världens dyraste spelare. Tidigare under hösten hade Barcelona återigen åkt ur UEFA-cupen i första omgången, denna gång mot franska Nice. I ligan gick det däremot bättre. Det blev visserligen tre förluster på de fem första ligamatcherna, men med Cruyff i laget radade man upp segrar. Från början av december till slutet av januari vann Barcelona nio raka ligamatcher. Den förlustfria sviten sträckte sig över tjugosex matcher, från den sjunde oktober till den tjugoförsta april. Laget avslutade ligaspelet med två förluster och däremellan en seger på de tre sista matcherna. Barcelona blev därmed spanska mästare 1973/74, åtta poäng före tvåan Atlético Madrid. Det var klubbens nionde ligatitel och den första sedan 1960.
Asensi, Sotil, Pérez och de la Cruz spelade samtliga 34 ligamatcher. Bästa målskytt blev Marcial med sjutton ligamål vilket gav en andraplats i skytteligan. Cruyff stod för sexton ligamål och även Asensi och Sotil kom upp i tvåsiffrigt med sina elva mål var. Laget tog sig även till final i spanska cupen där det dock blev förlust med 4–0 mot Real Madrid. Efter säsongen lämnade Rinus Michels Barcelona tillfälligt för att ta leda det holländska landslaget under VM i Västtyskland 1974.
Tröjorna
Mont-halt levererade tröjorna till Barcelona på 1970-talet. Den långärmade varianten med rund hals var likadan som på 60-talet, men den kortärmade hade en enkel V-hals istället för krage som tidigare. Det fanns även en vit bortatröja som endast kom till användning ett fåtal gånger. Till denna tröja använde man de ordinarie blå byxorna och rödblå strumporna som hörde till hemmastället. I november 1973 bytte klubben namn från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona. Tröjor med det gamla klubbmärket med initialerna ”C. de F.B.” användes dock i några år till.
Borussia Mönchengladbach var regerande tyska cupvinnare och inledde därför säsongen 1995/96 med tyska supercupen. På Rheinstadion i Düsseldorf mötte man ligamästarna Borussia Dortmund. Det blev förlust för Gladbach efter att Dortmunds mittback Júlio César gjort matchens enda mål i 71:a minuten.
Åtta dagar senare, den 13:e augusti, inledde man ligaspelet genom att besegra Freiburg med 1–0 hemma på Bökelbergstadion. Under hösten blev det nio segrar, sju förluster och bara en oavgjord. Efter de sjutton första matcherna låg Mönchengladbach på fjärde plats i tabellen, tolv poäng bakom serieledarna Dortmund. Som sagt blev det bara en oavgjord match under hösten, men efter vinteruppehållet skulle det bli fler. Laget inledde nämligen vårsäsongen med fyra raka oavgjorda matcher! Det blev sex segrar, sju oavgjorda och fyra förluster under andra hälften av säsongen. Borussia Mönchengladbach slutade på fjärde plats i Bundesliga 1995/96, tre poäng bakom trean Schalke 04 och femton poäng bakom Borussia Dortmund som försvarade sin ligatitel.
Kvartsfinal i Cupvinnarcupen
I tyska cupens första omgång slog Mönchengladbach ut Nürnbergs andralag med 3–0, men i nästa omgång blev det förlust med 2–0 mot Bayer Leverkusen. Som regerande tyska cupvinnare deltog Borussia Mönchengladbach även i den europeiska Cupvinnarcupen 1995/96. I första omgången mötte man FK Sileks från Makedonien. Tyskarna tog sig vidare efter seger med 3–0 hemma och 3–2 borta. Grekiska AEK Aten stod för motståndet i andra omgången. Gladbach vann med 4–1 hemma efter bland annat två mål av Martin Dahlin. Man vann sedan även returen med 1–0 och tog sig vidare till kvartsfinal. Kvartsfinalerna avgjordes i mars 1996 och motståndare var Feyenoord. Första mötet spelades i Düsseldorf och matchen slutade 2–2. Returen slutade 1–0 till Feyenoord efter ett sent mål av Orlando Trustfull och Mönchengladbach var därmed utslagna.
Spelarna i Borussia Mönchengladbach 1995/96
Ordinarie laguppställning (4–1–3–2): 1 Uwe Kamps – 19 Thomas Kastenmaier/2 Thomas Hoersen, 3 Michael Klinkert, 4 Patrik Andersson, 6 Jörg Neun – 5 Christian Hochstätter – 13 Martin Schneider/7 Karlheinz Pflipsen, 10 Stefan Effenberg, 8 Peter Wynhoff – 11 Michael Sternkopf/24 Jörgen Pettersson, 9 Martin Dahlin.
Bland de nya spelarna inför säsongen fanns backen Michael Frontzeck (Bochum), mittfältaren Michael Sternkopf (Bayern München) och holländske anfallaren Max Huiberts (Roda JC). I november anlände även svenske anfallaren Jörgen Pettersson från Malmö FF. Frontzeck såldes dock till Manchester City i januari 1996. Mittbacken Patrik Andersson och mittfältaren Peter Wynhoff spelade mest med 33 ligamatcher var. Martin Dahlin blev lagets bäste målskytt med femton ligamål. Han gjorde även tre mål i Cupvinnarcupen.
Tröjorna
Inför 1995/96 tog Reebok över efter Asics som tröjleverantör åt Borussia Mönchengladbach. Man valde en helvit hemmatröja med klubbmärket upprepat i ett mönster i tyget. Kragen var svart med gröna romber och två vita linjer. På ryggen återfanns stadens namn Mönchengladbach ovanför numret och därunder spelarnas namn. Byxor och strumpor var helt vita med undantag för den svarta Reebok-loggan. Bortatröjan var grönsvart-randig och hade likadan krage som på hemmatröjan. På denna tröja placerade man Reebok-loggan nedanför kragen istället för på bröstet. Byxorna var svarta med en grön rand på höger ben och strumporna var helt svarta. I Cupvinnarcupen använde man likadana tröjor som i ligan förutom att man tog bort stadens och spelarnas namn från ryggen.
Schalke 04 inledde säsongen 1995/96 med att besegra Köln med 1–0 borta. Under hösten blev det sedan ytterligare fem segrar samt sju oavgjorda och fyra förluster. Efter halva säsongen låg laget på åttonde plats i tabellen, men efter vinteruppehållet började man att klättra uppåt. Det blev åtta segrar, sju oavgjorda och bara två förluster under vårsäsongen. Man tog faktiskt flest poäng av alla lag under andra hälften av säsongen. Schalke 04 avslutade säsongen med fyra raka segrar vilket gjorde att man slutade på tredje plats i Bundesliga 1995/96. Det innebar att laget kvalificerade sig för UEFA-cupen 1996/97.
I tyska cupens första omgång slog Schalke ut SSV Vorsfelde med 5–0. Man besegrade sedan VfB Leipzig med 1–0 innan man föll med samma siffror mot blivande cupvinnarna Kaiserslautern i tredje omgången.
Spelarna i Schalke 04 1995/96
Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Jens Lehmann – 10 Olaf Thon – 4 Yves Eigenrauch, 2 Thomas Linke – 3 Radoslav Látal, 20 Jiří Němec, 6 Andreas Müller, 8 Ingo Anderbrügge, 19 Michael Büskens – 11 Martin Max, 9 Youri Mulder.
Nya spelare i Schalke 04 säsongen 1995/96 var försvararna Marco Kurz (Dortmund), Tom Dooley (Leverkusen) och Frank Schön (Wuppertal), mittfältarna Oliver Held (Holstein Kiel) och Uwe Weidemann (Duisburg) samt anfallarna Martin Max (Mönchengladbach) och David Wagner (Mainz). Backen Yves Eigenrauch spelade samtliga 37 liga- och cupmatcher. Holländaren Youri Mulder blev lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav tio i ligan och tre i cupen. Hans anfallskollega Martin Max stod för elva fullträffar, samtliga i ligan. Tränare var Jörg Berger som gjorde sin tredje säsong i klubben.
Tröjorna
Adidas levererade tröjorna till Schalke 04 1995/96 och sponsor var Kärcher. Man behöll samma matchställ som föregående säsong med skillnaden att man nu hade spelarnas namn på ryggen. Under hösten spelade laget i blå byxor tillsammans med den blå tröjan, men i december bytte man till vita byxor.
Vad gäller bortaställ förekom tre olika varianter. Eller bortaställ kanske är fel ord, för ett av dessa använde man i hemmamatchen mot Borussia Dortmund den 28:e oktober. Då spelade Schalke i vita tröjor med blå paneler på sidorna. Samma tröjmodell använde även italienska Bari 1995/96. Sponsorloggan skiljde sig på dessa tröjor. Istället för bara Kärcher stod det Kärcher Dampfreiniger.
I bortamatcherna mot St. Pauli och Hansa Rostock (26:e april respektive 7:e maj 1996) ställde Schalke upp i gula tröjor med tre blå ränder över höger axel, det vill säga samma färger och tröjmodell som svenska landslaget använde i EM 1992. Mot St. Pauli använde Schalke blå byxor med tre gula diagonala ränder på vänster ben. I matchen mot Hansa Rostock använde man istället de vita byxorna som hörde till hemmatröjan. I sista ligamatchen, mot Werder Bremen den 18:e maj, kom ytterligare en tröjmodell till användning. Även denna tröja var gul, men de blå diagonala ränderna skiljde sig. Dels fanns tre ränder på övre högra delen av tröjan, dels på nedre vänstra delen. Kärcher-loggan var svart på vissa tröjor och blå på andra.
Inför säsongen 1995/96 anlitade Bayern München Otto Rehhagel som ny tränare. Han hade firat stora framgångar med Werder Bremen under fjorton år med bland annat två ligatitlar. I Bayern skulle han dock få det tuffare då han hamnade i konflikt med klubbens stjärnor. Det gick så långt att Rehhagel fick sparken i slutet av april 1996. Franz Beckenbauer ledde därefter laget under återstoden av säsongen. Under sommaren 1995 hade man förstärkt laget med den store anfallsstjärnan Jürgen Klinsmann från Tottenham Hotspur. Man värvade även Thomas Strunz från VfB Stuttgart, schweiziske mittfältaren Ciriaco Sforza från Kaiserslautern, österrikiske mittfältaren/anfallaren Andreas Herzog från Werder Bremen samt reservmålvakten Michael Probst från SV Lohhof.
Bayern München inledde ligaspelet 1995/96 med sju raka segrar och nitton gjorda mål. Bland annat besegrade man Karlsruhe med 6–2 i andra omgången. Efter två förluster slog man St. Pauli (1–0) och sedan Stuttgart med 5–3 i ytterligare en åttamålsmatch. Bayern noterade därefter sin största förlust för säsongen när Eintracht Frankfurt vann med 4–1. Två oavgjorda och tre segrar följde innan man förlorade ytterligare två matcher, mot Hamburg (1–2) och Karlsruhe i ännu en 1–4-förlust. I nästa omgång tog man dock revansch när man besegrade Uerdingen med 6–1 – lagets största seger för säsongen. Det blev sedan seger med 4–2 i derbyt mot 1860 München.
Efter förlust med 1–3 mot Freiburg vann laget tre raka matcher, men sedan kom man in i en formsvacka. På de nio sista matcherna blev det fyra förluster, tre oavgjorda och bara två segrar. Bayern München fick därmed nöja sig med andra plats i Bundesliga 1995/96, sex poäng bakom mästarna Borussia Dortmund.
Seger i UEFA-cupen
I tyska cupen slog Bayern ut Stuttgarter Kickers med 1–0, men i andra omgången föll man med 3–1 mot Fortuna Düsseldorf. Desto bättre gick det i UEFA-cupen. Under hösten slog Bayern ut Lokomotiv Moskva (förlust 0–1 hemma, men seger med 5–0 borta), Raith Rovers (seger med 2–0 borta och 2–1 hemma) och Benfica (seger med 4–1 hemma och 3–1 borta).
Turneringen fortsatte med kvartsfinaler i mars 1996 där man mötte Nottingham Forest. Bayern tog sig till semifinal efter seger med 2–1 hemma och 5–1 borta. Första semifinalen mot Barcelona slutade 2–2 på Olympiastadion i München och i returen på Camp Nou vann tyskarna med 2–1. I finalen mötte man franska Bordeaux. Det blev dubbelseger för Bayern, 2–0 hemma och 3–1 borta, som vann UEFA-cupen för första gången. Klubben blev därmed den tredje att ha vunnit samtliga tre stora europeiska cuper (Europacupen, Cupvinnarcupen och UEFA-cupen). Jürgen Klinsmann blev dessutom turneringens skyttekung med femton mål.
Spelarna i Bayern München 1995/96
Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Oliver Kahn – 8 Thomas Strunz/10 Lothar Matthäus – 2 Markus Babbel/4 Oliver Kreuzer, 5 Thomas Helmer – 21 Alexander Zickler/16 Dietmar Hamann/8 Thomas Strunz, 7 Mehmet Scholl, 14 Ciriaco Sforza, 6 Christian Nerlinger/20 Andreas Herzog, 17 Christian Ziege – 9 Jean-Pierre Papin/21 Alexander Zickler, 18 Jürgen Klinsmann.
Thomas Strunz spelade libero fram till mitten av november när Lothar Matthäus kom tillbaka från sin skada. Målvakten Oliver Kahn och mittbacken Thomas Helmer deltog i flest matcher under säsongen, totalt 46 stycken (av 48) varav 32 i ligan. Vänsterspringaren Christian Ziege spelade 33 ligamatcher, men missade tre cupmatcher. Jürgen Klinsmann blev lagets bäste målskytt med totalt 31 mål varav sexton i ligan.
Tröjorna
Inför 1995/96 tog Adidas fram en helt ny hemmatröja till Bayern München. Denna modell hade blå och röda ränder samt vit krage och tre vita ränder längs ärmarna. På ryggen återfanns klubbnamnet ovanför tröjnumret. För första gången hade man även spelarnas namn på ryggen. Detta placerade man nedanför tröjnumret. Denna säsong frångick Bundesliga principen att startelvan skulle vara numrerad 1–11. Istället hade varje spelare sitt eget unika nummer, men i UEFA-cupen höll man kvar vid det gamla systemet. i de europeiska cupmatcherna hade man inte heller klubbnamnet eller spelarnamnen på ryggen.
Bayern fick även en ny bortatröja denna säsong. Den var vit med vit krage samt tre röda ränder på ärmarna. Tillhörande byxor och strumpor var även de vita. I en del bortamatcher använde man det gamla gulgröna matchstället. Det skiljde sig dock från förra säsongens bortaställ på ett par punkter. Förutom att man nu hade spelarnas namn på ryggen hade man ändrat på Adidas-logotypen. Adidas Equipment-loggan var ersatt av enbart texten ”adidas” nedanför halsen och på byxorna. I bortamatchen mot Bordeaux i UEFA-cupfinalen introducerade Adidas ett nytt bortaställ som kom att användas även i ligan under 1996/97. Tröjan var vit med en blå och en röd bred rand längs höger sida. Krage och muddar var svarta med blåröda ränder och längs ärmarna löpte de typiska tre Adidas-ränderna. Byxorna var i samma stil med en blåröd rand samt tre smalare ränder längs sidorna.
Borussia Dortmund var regerande tyska mästare och inledde därför säsongen 1995/96 med att möta cupvinnarna Borussia Mönchengladbach i tyska supercupen. Matchen spelades på Rheinstadion i Düsseldorf den femte augusti 1995 och Dortmund tog hem segern efter att brasilianske mittbacken Júlio César gjort matchens enda mål i 71:a minuten.
Dortmund inledde ligaspelet sex dagar senare, men laget fick en trög start. Det blev två oavgjorda, 1–1 både mot Kaiserslautern och Bayer Leverkusen, och sedan förlust med 3–2 borta mot Hansa Rostock. Därefter fick emellertid Borussia Dortmund upp ångan. I fjärde omgången besegrade man Borussia Mönchengladbach med 2–1. Det var starten på en sexton matcher lång förlustfri svit som tog upp laget i serieledning. Sviten innehöll bland annat en 6–3-seger över Stuttgart den sextonde september. Det var den målrikaste matchen i Bundesliga denna säsong.
Den 24:e februari 1996 kom första förlusten på nästan sex månader. Återigen var det Hansa Rostock som stod för motståndet och denna gång föll Dortmund med 1–2 hemma på Westfalenstadion. Efter 2–2 borta mot Mönchengladbach radade man upp tre raka segrar. En uddamålsseger över St. Pauli följdes av två storsegrar: 5–0 borta mot Stuttgart och 6–0 hemma mot Eintracht Frankfurt. Den sistnämnda matchen var den största hemmasegern i Bundesliga denna säsong. I slutet av säsongen sviktade formen något. På de tio sista matcherna blev det tre segrar, fem oavgjorda och två förluster. Det räckte dock för att försvara ligatiteln. Borussia Dortmund vann Bundesliga 1995/96 på 68 poäng, sex poäng för tvåan Bayern München.
I tyska cupens första omgång slog Dortmund ut Oberliga-laget (fjärde divisionen) Pfeddersheim på straffar efter att matchen slutat 1–1. Därefter besegrade man Uerdingen med 3–0 och sedan Freiburg med 1–0 efter förlängning. I kvartsfinalen blev det dock förlust med 1–3 mot Karlsruhe.
Kvartsfinal i Champions League
Som regerande ligamästare deltog Borussia Dortmund i Champions League 1995/96. I gruppspelet lottades man mot Juventus, Glasgow Rangers och Steaua Bukarest. Det blev två segrar, tre oavgjorda och en förlust. Segrarna kom hemma mot Steaua (1–0) och borta mot Juventus (2–1) och den enda förlusten kom i första matchen hemma mot Juventus (1–3). Båda mötena med Rangers slutade 2–2 medan bortamatchen mot Steaua blev mållös. Det gav en andraplats i gruppen bakom Juventus och avancemang till kvartsfinal. Där väntade regerande Champions League-mästarna Ajax som hade vunnit sin grupp överlägset före Real Madrid. Det blev en för svår uppgift för tyskarna som förlorade med 0–2 hemma i första mötet. Ajax vann sedan returen med 1–0 och tog sig till semifinal.
Spelarna i Borussia Dortmund 1995/96
Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Stefan Klos – 6 Matthias Sammer – 15 Jürgen Kohler, 5 Júlio César – 7 Stefan Reuter, 4 Steffen Freund, 10 Andreas Möller, 8 Michael Zorc, 2 Knut Reinhardt/17 Jörg Heinrich – 18 Lars Ricken/13 Karl-Heinz Riedle, 9 Stéphane Chapuisat/11 Heiko Herrlich.
Nya spelare i laget inför denna säsong var mittbacken Jürgen Kohler (Juventus), tjeckiske mittfältaren Patrik Berger (Slavia Prag), anfallarna Heiko Herrlich (Mönchengladbach) och uruguayanen Rubén Sosa (Inter) samt mittfältaren Carsten Wolters (Wattenscheid). Under vintern värvade man även backen Jörg Heinrich från Freiburg. Målvakten Stefan Klos spelade 46 av de 47 matcherna och missade bara en ligamatch. Michael Zorc blev lagets bäste målskytt med totalt sjutton mål varav femton i ligan.
Tröjorna
Nike levererade tröjorna till Borussia Dortmund 1995/96 och sponsor var försäkringsbolaget Die Continentale. Istället för de vanliga gula tröjorna hade årets tröjor en neongul nyans med ärmar som till största delen var svarta. Byxorna var svarta och strumporna neongula med svarta ränder. Denna säsong införde Bundesliga fasta tröjnummer och namn på ryggen. Dortmund hade spelarnas namn ovanför numret och stadens namn nedanför. I Champions League var dock spelarna numrerade 1–11 och tröjorna hade varken namn på spelare eller staden. På grund av reklamregler var även sponsorloggan modifierad. Man tog bort företagsnamnet och hade enbart C-märket på bröstet.
Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast svart. Tillhörande byxor och strumpor var gula. Denna kombination användes i åtminstone en match, borta mot Schalke 04 den 28:e oktober 1995.
