24 september 2024

Derby County 1987–1989

Derby County 1987/88

Säsongen 1987/88 spelade Derby County i division ett efter sju säsonger i tvåan och trean. I ligapremiären besegrade man Luton Town med 1–0 hemma på Baseball Ground. Resultaten i början av säsongen var i stort sett jämnt fördelade mellan vinster, oavgjorda och förluster. På de sjutton första ligamatcherna blev det sex segrar, lika många oavgjorda samt fem förluster. Laget låg då nia i tabellen, men därefter kom man in i en rejäl formsvacka med åtta raka förluster. Det gjorde att Derby County sjönk till artonde plats. Man återhämtade sig dock, och på de avslutande femton matcherna blev det fyra segrar, sju oavgjorda och fyra förluster. Det innebar att Derby County slutade på femtonde plats i ligan 1987/88. Laget tog 43 poäng, en poäng mer än West Ham United, Charlton Athletic och Chelsea som var närmast bakom.

I FA-cupen åkte Derby County ut direkt i tredje omgången efter en 1–3-förlust mot Chelsea. Även i Ligacupen blev det respass direkt. I andra omgångens dubbelmöte med Southend United blev det förlust med 1–0 borta och sedan 0–0 i returen. Derby County deltog även i Full Member’s Cup (Simod Cup). Där slog man ut Birmingham City (3–1), men åkte sedan ut mot Swindon Town efter förlust med 2–1.

Spelarna i Derby County 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Peter Shilton – 2 Ross MacLaren/Paul Blades, 5 Mark Wright, 6 Paul Blades/Rob Hindmarch, 3 Mike Forsyth – 7 Gary Micklewhite/Nigel Callaghan, 4 Geraint Williams, 10 John Gregory, 11 Nigel Callaghan – 8 Andy Garner/Phil Gee, 9 Phil Gee/Bobby Davison.

Peter Shilton, Geraint Williams och Nigel Callaghan spelade samtliga 40 ligamatcher under säsongen. Phil Gee och John Gregory blev bästa målskyttar med sex ligamål var. Nya spelare i laget var målvakten Peter Shilton och mittbacken Mark Wright som båda kom från Southampton. Man värvade även några spelare under säsongen, däribland irländske anfallaren Frank Stapleton som i mars 1988 anlände från Ajax (dessförinnan var han stor målskytt i Arsenal och Manchester United). Bobby Davison inledde säsongen som ordinarie anfallare i tröja nummer nio, men i november såldes han till Leeds United. Phil Gee bytte då från nummer åtta till nio och Andy Garner tog över nummer åtta. I de sju sista matcherna spelade Frank Stapleton i nummer åtta.

Derby County 1988/89

Inför 1988/89 förstärkte Derby County laget med mittfältaren Trevor Hebberd från Oxford United och anfallaren Paul Goddard från Newcastle United. I oktober anslöt ännu en spelare från Oxford, nämligen walesiske anfallaren Dean Saunders. Han kom att bli lagets bäste målskytt med fjorton mål på 33 ligamatcher. Denna säsong bantade man ner division ett till 20 lag och därmed 38 matcher per lag. Peter Shilton samt försvararna Paul Blades och Mike Forsyth spelade samtliga 38 ligamatcher.

Även 1988/89 inledde Derby County säsongen med en 1–0-seger, denna gång mot nykomlingen Middlesbrough. Laget stod för en stark insats och klättrade tio placeringar jämfört med året innan. Det blev sjutton segrar, sju oavgjorda och fjorton förluster vilket gav 58 poäng, en poäng mer än Tottenham Hotspur på sjätte plats. I FA-cupens tredje omgång blev det 1–1 mot Southampton, men efter omspel vann Derby County med 2–1. Därefter blev det dock förlust med 2–1 mot Watford. Precis som 1987/88 mötte man Southend United i Ligacupens andra omgång. Denna gång var Derby County det bättre laget och vann med 1–0 hemma och 2–1 borta. Det blev dock storförlust, 5–0, mot West Ham i nästa omgång. I Simod Cup slog Derby ut Bournemouth (1–0) och Aston Villa (2–1), men förlorade sedan med 4–3 på straffar efter en mållös match mot Wimbledon.

Tröjorna

Från och med 1987/88 levererade Umbro återigen tröjorna till Derby County (senast var säsongen 1977/78). Nye ordföranden Robert Maxwell sponsrade klubben och hade sitt efternamn på tröjorna. I vissa matcher hade man istället Maxwells bolag BPCC (British Printing and Communication Corporation) på tröjorna. Hemmatröjan var vitrutig och hade marinblå krage och muddar. Byxor och strumpor var övervägande marinblå med vita detaljer. Bortatröjan hade ett rutmönster i fyra nyanser av blått samt vit krage. Byxorna var vita medan strumporna kunde vara antingen ljusblå eller vita. Det fanns även ett tredjeställ i gult med marinblå detaljer.

Derby County 1987–1989 (alternativ hemma)

22 september 2024

West Ham United 1987–1989

West Ham United 1987/88

West Ham United fick inte den bästa starten på säsongen 1987/88. Det blev fyra förluster och bara en seger på de åtta första ligamatcherna. Laget låg då på nittonde plats i tabellen. Den enda segern så långt kom i den tredje omgången då man slog Norwich City med 2–0 hemma på Boleyn Ground. Därefter började dock resultaten att bli bättre, åtminstone under en period. Från början av oktober till strax före jul vann West Ham fem av tretton ligamatcher och förlorade bara två gånger. Det gjorde att man klättrade upp till nionde plats. Uppgången var dock bara tillfällig och laget förlorade tre matcher i rad.

På de sjutton sista matcherna blev det bara tre segrar. Dessa kom mot Queens Park Rangers (1–0), Watford (1–0) och Chelsea (4–1). West Ham United slutade därmed på sextonde plats i ligan 1987/88, en placering sämre än föregående säsong. De 42 poängen laget skrapade ihop var lika många som Charlton Athletic och Chelsea, men West Ham hade bäst målskillnad av dessa tre.

I FA-cupens tredje omgång slog West Ham ut Charlton Athletic efter en 2–0-seger. I nästa omgång blev det dock förlust med 1–3 mot Queens Park Rangers. Inte gick det bättre i Ligacupen. De båda matcherna i andra omgångens dubbelmöte med Barnsley slutade 0–0. Returen avgjordes genom förlängning där Barnsley till slut vann med hela 5–2. West Ham deltog även i Full Members’ Cup, men åkte ut direkt i första omgången efter förlust med 1–2 mot Millwall.

Spelarna i West Ham United 1987/88

Ordinarie laguppställning 1987/88: 1 Tom McAllister – 2 Ray Stewart, 4 Gary Strodder/Billy Bonds, 5 Alvin Martin/Gary Strodder, 3 George Parris – 7 Mark Ward, 9 Paul Ince, 11 Stewart Robson, 6 Liam Brady/Kevin Keen/Tony Gale – 8 Alan Dickens, 10 Tony Cottee.

Tony Cottee spelade 44 av de 45 liga- och cupmatcherna under säsongen. Enda matchen han inte var med i var den mot Millwall i Full Members’ Cup. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tretton i ligan och två i FA-cupen. Alan Dickens var egentligen mittfältare, men fick spela anfallare efter att Frank McAvennie sålts till Celtic. Senare under säsongen, i mars 1988, värvade managern John Lyall en anfallare i form av Leroy Rosenior från Fulham. Han hann med fem mål på nio ligamatcher i slutet av säsongen. I samma veva värvade Lyall även vänsterbacken Julian Dicks från Birmingham City. Efter säsongen lade klubblegendaren Billy Bonds skorna på hyllan efter att ha spelat totalt 799 matcher för klubben under 21 säsonger.

West Ham United 1988/89

West Ham United befann sig i nedre delen av tabellen under hela 1988/89. Under första hälften av säsongen blev det elva förluster och bara tre segrar på nitton matcher. Det blev två 1–0-segrar på bortaplan i Londonderbyna mot Wimbledon och Millwall samt en 2–0-seger hemma mot Newcastle. På de tolv första matcherna efter nyår åkte West Ham på ytterligare sju förluster. Hoppet om överlevnad tändes i och med att laget vann fyra raka matcher, men det blev sedan två förluster på de tre sista matcherna. Det blev förlust med 1–5 mot Liverpool i sista matchen och West Ham United slutade på nittonde plats vilket innebar nedflyttning till division två.

I FA-cupens tredje omgång slog West Ham ut Arsenal efter omspel (2–2 i första matchen följt av seger med 1–0). Även i fjärde omgången vann West Ham efter omspel. Efter en mållös match mot Swindon Town vann man med 1–0 i omspelet. Det blev sedan ytterligare en 1–0-seger över Charlton Athletic. Kvartsfinalen mot Norwich City slutade 0–0. Återigen blev det alltså omspel, men denna gång föll West Ham med 1–3.

I höstens Ligacupmatcher gick det dock riktigt bra för West Ham. Laget slog ut Sunderland (3–0 borta och 2–1 hemma), Derby County (5–0) och Liverpool (4–1). Man fortsatte sedan med att besegra Aston Villa med 2–1 i kvartsfinalen i januari. I semifinalerna blev det dock förlust i dubbelmötet med Luton Town efter 0–3 hemma och 0–2 borta. West Ham deltog även i Full Members’ Cup. Där log man ut West Bromwich Albion med 5–2, men åkte sedan ut på straffar mot Watford efter 1–1 vid full tid och förlängning.

Spelarna i West Ham United 1988/89

Ordinarie laguppställning 1988/89: 1 Allen McKnight – 2 Steve Potts/George Parris, 4 Tony Gales, 5 Alvin Martin, 3 Julian Dicks – 7 Mark Ward, 6 Alan Dickens, 11 Paul Ince, 10 Liam Brady – 8 David Kelly, 9 Leroy Rosenior.

Sommaren 1988 förstärkte West Ham laget med nordirländske målvakten Allen McKnight från Celtic samt irländske anfallaren David Kelly från Walsall. Samtidigt sålde man Tony Cottee till Everton. Övergångssumman på 2,2 miljoner pund gjorde honom till Storbritanniens dyraste spelare. I mars 1989 återvände Frank McAvennie från Celtic för klubbrekordet 1,1 miljoner pund.

Vänsterbacken Julian Dicks och mittfältaren Paul Ince spelade mest med totalt 49 av de 54 matcherna. Leroy Rosenior blev lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav sju i ligan.

Tröjorna

Säsongerna 1987/88 och 1988/89 levererade Scoreline tröjorna till West Ham United. Precis som tidigare var AVCO klubbens sponsor. Den enda skillnaden mellan de båda säsongernas tröjor var numren på ryggen. 1987/88 hade man kantiga nummer och 1988/89 hade man nummer med runda former.Hemmatröjan hade smala ränder i två nyanser av vinrött samt ljusblå sidopaneler på framsidan. Hals och muddar var vita med två ljusblå ränder. Byxorna var vita med ljusblå fält på sidorna och strumporna var vita med två vinröda ränder upptill. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast vitrandig och med vinröd hals och muddar med två vita ränder. Tillhörande byxor var ljusblå med vinröda fält på sidorna, men i vissa bortamatcher använde man de vita hemmabyxorna.

20 september 2024

Chelsea 1987/88

Chelsea fick en bra start på säsongen 1987/88 med åtta segrar på de fjorton första ligamatcherna. Laget låg då, i slutet av oktober, på sjätte plats i tabellen. Därefter kom man in i en rejäl formsvacka. På de följande 21 matcherna blev det inte en enda seger – tio förluster och elva oavgjorda. Den nionde april 1988 vann Chelsea äntligen en match när man besegrade nykomlingen Derby County med 1–0 hemma på Stamford Bridge. Laget avslutade sedan säsongen med en förlust (4–1 borta mot West Ham) och tre oavgjorda.

Det innebar att Chelsea slutade på artonde plats i ligan 1987/88 och fick kvala för att hänga kvar. Där besegrade man först Blackburn Rovers med sammanlagt 6–1 (2–0 borta och 4–1 hemma). I kvalfinalen mötte man Middlesbrough, även här i form av dubbelmöte hemma/borta. Middlesbrough vann första matchen med 2–0 på Ayresome Park och i returen kunde inte Chelsea göra mer än ett mål. Sammanlagt alltså 2–1 till Middlesbrough som gick upp i division ett medan Chelsea åkte ner i tvåan.

I FA-cupen slog Chelsea ut Derby County med 3–1, men i nästa omgång föll man med 2–0 mot Manchester United. Inte heller i Ligacupen gick det något vidare. Där blev det förlust med sammanlagt 4–5 mot Reading (förlust med 2–1 borta och seger med 3–2 hemma). Chelsea deltog även i Full Members’ Cup (Simod Cup). Där slog man ut Barnsley (2–1) och Manchester City (2–0), men i tredje omgången förlorade man med 4–0 mot Swindon Town.

Spelarna i Chelsea 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Eddie Niedzwiecki/Roger Freestone – 2 Steve Clarke, 4 Colin Pates/Steve Wicks, 5 Joe McLaughlin, 6 Darren Wood, 3 Tony Dorigo – 7 Pat Nevin, 8 Micky Hazard, 11 Clive Wilson/John Bumstead – 9 Kerry Dixon, 10 Gordon Durie.

Vänsterbacken Tony Dorigo, nyförvärv från Aston Villa, spelade mest med totalt 50 av de 51 matcherna. Skotten Gordon Durie blev lagets bäste målskytt med totalt 20 mål varav tolv i ligan.

Tröjorna

Inför 1987/88 tog Umbro över som tröjtillverkare åt Chelsea. Tröjorna var reklamfria i de första matcherna i augusti, men i september fick man en sponsor i form av Commodore. Till en början satt loggan (med blå bokstäver samt blå och röd symbol) på en vit ruta, men så småningom satte man den direkt på tröjan och då med vita bokstäver och vit symbol. Hemmatröjan var blå med vita linjer som bildade ett rutmönster. Den hade vit V-hals med en röd rand och blå rutor. Byxorna var blårutiga med två vita ränder samt ett rött och ett vitt fält på sidorna. Även strumporna var blå med röda och vita rektanglar på överdelen.

Bortatröjan var turkos med ett grått rutmönster i samma stil som på hemmatröjan. V-halsen var till hälften grå och till hälften turkos med en vit rand emellan. Även byxor och strumpor var turkosa med grå och vita detaljer i liknande stil som på hemmastället. I några matcher ställde Chelsea upp i röda tröjor som var av samma modell som Evertons hemmatröja med ett rutmönster på framsidan. Tillhörande byxor och strumpor var även de röda.

18 september 2024

Portsmouth 1987/88

Säsongen 1987/88 spelade Portsmouth i högsta divisionen för första gången sedan 1958/59. Inför återkomsten förstärkte man laget med Barry Horne (mittfältare, Wrexham), Ian Baird (anfallare, Leeds United), John Kerr (mittfältare, Harrow Borough) och Ian Stewart (anfallare, Newcastle United). De två sistnämnda tog dock ingen ordinarie plats i laget. Kerr lånades ut till Peterborough United och Baird såldes tillbaka till Leeds i mars 1988 efter att ha spelat 20 ligamatcher.

Livet i division ett skulle visa sig bli tufft för sydkustlaget. I ligapremiären borta mot Oxford United blev det förlust med 4–2 och tre dagar senare föll man med 0–3 hemma mot Chelsea. Efter att ha spelat oavgjort, 2–2, hemma mot ärkerivalen Southampton blev det ytterligare en storförlust, 0–6 borta mot Arsenal. Första segern kom i femte omgången då man slog West Ham med 2–1 hemma på Fratton Park. Under hösten vann laget ytterligare tre matcher, 2–1 hemma mot Wimbledon och 3–1 mot Luton Town samt 1–0 borta mot Norwich City. Mellan den 28:e december och den 20:e februari spelade Portsmouth tio raka liga- och cupmatcher utan förlust. På dessa matcher blev det två segrar i ligan, 2–0 borta mot Southampton och 2–1 hemma mot Derby County. Laget tog sin sista seger den andra april då man slog Tottenham med 1–0 på White Hart Lane. På de sju avslutande ligamatcherna blev det fem förluster och två oavgjorda. Portsmouth slutade därmed på nittonde plats i tabellen och åkte återigen ner i division två.

Portsmouth i cuperna 1987/88

I FA-cupen slog Portsmouth ut Blackburn Rovers (2–1), Sheffield United (2–1) och Bradford City (3–0). I kvartsfinalen blev det dock förlust med 3–1 mot Luton Town. Laget åkte även ur Ligacupen direkt i andra omgången efter förlust med 3–1 både hemma och borta mot Swindon Town. Portsmouth deltog även i Simod Cup (Full Members’ Cup), men åkte ut direkt efter 0–3 mot Stoke City.

Spelarna

Ordinarie laguppställning: 1 Alan Knight – 2 Kenny Swain, 5 Noel Blake, 6 Kevin Ball/Billy Gilbert, 3 Paul Hardyman/Lee Sandford – 7 Barry Horne, 4 Kevin Dillon, 8 Mick Kennedy/Clive Whitehead, 11 Vince Hilaire – 9 Ian Baird, 10 Micky Quinn/Terry Connor.

Barry Horne var den som spelade mest med 39 ligamatcher. Micky Quinn blev lagets bäste målskytt med totalt elva mål varav åtta i ligan medan Kevin Dillon blev lagets bäste målskytt i ligan med nio mål. Bland de nya spelarna i laget denna säsong fanns Clive Whitehead (mittfältare/back, West Bromwich Albion), Malcolm Shotton (mittback, Oxford United), Mike Fillery (mittfältare, Queens Park Rangers), Barry Horne (mittfältare, Wrexham), Terry Connor (anfallare, Brighton & Hove Albion) och Ian Baird (anfallare, Leeds United).

Tröjorna

Inför säsongen 1987/88 fick Portsmouth nya tröjor från Admiral. Man hade också reklam på tröjorna för första gången. Sponsor var South Coast Fiat, en lokal Fiat-återförsäljare. Hemmatröjan var blå med smala röda och vita ränder. Byxorna var vita med blå ränder på sidorna. Strumporna var röda med vita Admiral-märken på ett mörkblått fält på överdelen. Bortatröjan hade två nyanser av rött i diagonala ränder och ovanpå dessa smala vita ränder. Till denna tröja använde man svarta byxor och strumpor.

16 september 2024

Oxford United 1987/88

Säsongen 1987/88 var den tredje raka för Oxford United i högsta divisionen. Man besegrade nykomlingen Portsmouth med 4–2 i ligapremiären. Det blev sedan ytterligare fem segrar under hösten och efter 1–0 mot Coventry City den sjunde november låg laget på nionde plats i tabellen. Sedan var det slut på det roliga. Oxford vann inte en enda av de återstående 26 matcherna. Mellan den femte december och den andra januari noterade man sex raka förluster och nitton insläppta mål.

Oxford United slutade därmed sist i tabellen 1987/88 och åkte ner i tvåan. Laget släppte också in flest mål av alla, 80 stycken på de 40 ligamatcherna. Oxford var inblandat i flera målrika matcher under säsongen, bland annat de båda mötena med Luton Town. Hemma mot Luton föll Oxford med 2–5 och returen slutade 7–4 till Luton. Det var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Även hemma mot Wimbledon förlorade Oxford med 2–5. Den sextonde januari blev det förlust med 4–2 borta mot Norwich City och tre dagar senare spelade man 4–4 hemma mot Chelsea. Oxford United avslutade dessutom säsongen 1987/88 med en 5–3-förlust borta mot Nottingham Forest.

Oxford United i cuperna 1987/88

Det blev seger med 2–0 för Oxford mot Leicester City i FA-cupens tredje omgång, men sedan åkte man ur turneringen efter en 4–2-förlust mot division två-laget Bradford City. I Ligacupen tog man sig dock längre. Under hösten slog Oxford ut Mansfield Town (1–1 hemma och seger med 2–0 borta), Leicester City (0–0, men seger med 3–2 efter omspel) och Wimbledon (2–1). Turneringen fortsatte med kvartsfinaler i januari 1988. Oxford besegrade där Manchester United med 2–0 och var nu framme i semifinal. Luton Town stod för motståndet och första mötet slutade 1–1. I returen blev det dock förlust med 2–0 och Oxford var därmed utslaget.

Oxford United deltog även i Full Members’ Cup (eller Simod Cup som den hette officiellt efter namnet på sponsorn). I första omgången besegrade man Crystal Palace med 1–0, men därefter blev det förlust med samma siffror mot Reading.

Spelarna

Ordinarie laguppställning: 1 Peter Hucker – 2 David Bardsley, 5 Gary Briggs/Neil Slatter, 6 Tommy Caton, 3 John Dreyer – 7 Trevor Hebberd, 4 Gary Shelton, 10 Les Phillips, 11 Peter Rhoades-Brown – 8 Martin Foyle, 9 Dean Saunders.

Trevor Hebberd var den som spelade mest med 39 av de 40 ligamatcherna. Dean Saunders blev lagets bäste målskytt med tolv ligamål. Mittfältaren Ray Houghton spelade de elva första ligamatcherna i tröja nummer sju innan han såldes till Liverpool. Trevor Hebberd, som hade inlett säsongen i tröja nummer tio, tog därefter över nummer sju. Samtidigt kom Les Phillips in i laget i nummer tio, men i slutet av säsongen tog Robbie Mustoe över den tröjan. Phillips spelade då några matcher i nummer tre och sedan fyra.

Tröjorna

Oxford United fick nya tröjor 1987/88. Dessa var randiga i tre nyanser av gult och med vita ränder emellan. För att fira klubbens 25 år i The Football League kompletterade man klubbmärket med texten ”Oxford United / 1962 1987 / 25th Anniversary”. Byxorna hade ett marinblått rutmönster samt gula och vita fält på sidorna och strumporna var helt marinblå med gult Umbro-märke. För att undvika färgkollisioner spelade man dock i gula byxor och strumpor i vissa bortamatcher. Bortastället var vitt och likadant som tidigare. Detta kom till användning i bortamatcherna mot Wimbledon, Norwich och Watford i ligan samt mot Mansfield i Ligacupen och mot Bradford i FA-cupen. I matchen mot Mansfield spelade Oxford i marinblå byxor tillsammans med den vita tröjan och de vita strumporna. Läs mer om Oxford United 1987/88 på Oxford Kits.

Oxford United 1987/88 (alternativ hemma)

16 augusti 2024

AS Monaco 1992/93

Monaco tillhörde återigen topplagen i franska ligan 1992/93. Laget vann 21 matcher, spelade nio oavgjorda och förlorade åtta gånger. Det gav 51 poäng (lika många som Paris Saint-Germain) och en tredjeplats i tabellen. De största segrarna kom i hemmamatcherna mot Auxerre, Toulon och Toulouse som alla slutade 4–0 till Monaco. Bortamatchen mot Toulon slutade 5–4 till Monaco och var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Trots tredjeplatsen fick Monaco chansen i Champions League nästa säsong. Detta på grund av att ligamästarna Olympique Marseille uteslöts ur turneringen och blev av med ligatiteln efter mutskandalen våren 1993. Tvåan i ligan PSG avböjde att ta emot ligatiteln och kom istället att spela i Cupvinnarcupen 1993/94.

Monaco deltog även i Cupvinnarcupen 1992/93. Laget hade tagit sig till final i franska cupen 1992, men den matchen blev aldrig spelad. Orsaken var att den andra semifinalen mellan Bastia och Olympique Marseille ställdes in i samband med en läktarkatastrof. I första omgången mötte Monaco det polska laget Miedz Legnica. Fransmännen vann med 1–0 i första matchen på bortaplan och returen blev mållös. Grekiska Olympiakos stod för motståndet i andra omgången. Monaco föll ned 0–1 hemma och även denna gång blev returen utan mål. Grekerna gick därmed vidare och Monaco var utslaget.

I franska cupen slog Monaco först ut division tre-laget Stade Poitevin med 6–2. Sextondelsfinalen mot division två-laget Niort var mållös efter full tid och förlängning, men Monaco vann med 4–2 på straffar. I åttondelsfinalen blev det förlust med 0–1 mot Paris Saint-Germain.

Spelarna i AS Monaco 1992/93

Ordinarie laguppställning: 1 Jean-Luc Ettori – 2 Patrick Valéry, 4 Lilian Thuram, 5 Franck Dumas, 3 Luc Sonor/Emmanuel Petit – 9 Jérôme Gnako, 6 Claude Puel, 8 Youri Djorkaeff/Marcel Dib, 10 Christian Pérez – 7 Jürgen Klinsmann, 11 Luís Henrique.

Målvakten Ettori spelade flest matcher (37 av 38 ligamatcher) och Klinsmann blev bäste målskytt med 20 ligamål vilket räckte till en tredjeplats i skytteligan. Tyske anfallaren Jürgen Klinsmann var det stora nyförvärvet inför denna säsong. Han kom närmast från italienska Inter där han hade tillbringar tre säsonger. Även brasilianaren Luís Henrique var ny i klubben och kom från Palmeiras.

Tröjorna

Monaco behöll samma hemmatröja 1992/93 som föregående säsong. En skillnad var att man inte längre hade Lada som sponsor ovanför klubbmärket. Istället tillkom Diesel Jeans som sponsor på ärmarna. I Cupvinnarcupen spelade man dock i tröjor med endast huvudsponsorn Tamoil på bröstet. Reservställ fanns i tre olika varianter: ett vitt, ett rött och ett ljusblått. Dessa var av Adidas standardmodell vid denna tid med tre breda ränder över höger axel.

AS Monaco 1992/93 (hemma Cupvinnarcupen)

12 augusti 2024

AS Monaco 1993/94

Monaco hade tillhört toppklubbarna i Frankrike i flera år, men 1993/94 blev ett mellanår. Laget vann fjorton matcher, spelade tretton oavgjorda och förlorade elva gånger. Det gav 41 poäng vilket bara räckte till nionde plats i ligan. Största segern kom hemma mot Martigues då Monaco vann med 7–0. Största förlusten kom borta mot Auxerre. Den matchen slutade 4–0. Youri Djorkaeff gjorde 20 ligamål och delade segern i skytteligan med Roger Boli (Lens) och Nicolas Ouédec (Nantes). Tysken Jürgen Klinsmann blev lagets näst bäste målskytt med tio mål.

Ordinarie laguppställning: 1 Jean-Luc Ettori – 2 Patrick Valéry, 4 Lilian Thuram, 5 Franck Dumas, 3 Emmanuel Petit – 9 Jérôme Gnako, 6 Claude Puel, 8 Youri Djorkaeff, 10 Enzo Scifo – 7 Jürgen Klinsmann, 11 Victor Ikpeba.

Monaco i Champions League 1993/94

På grund av att regerande mästarna Olympique Marseille uteslöts ur Champions League fick Monaco chansen att representera Frankrike. I första omgången slog man ut AEK Aten efter 1–0 hemma och 1–1 borta. Därefter besegrade man Steaua Bukarest med 4–1. Rumänerna vann sedan returen med 1–0, men Monaco gick alltså vidare till Champions Leagues gruppspel med sammanlagt 4–2. Där mötte man Barcelona, Spartak Moskva och Galatasaray. Det blev förlust både hemma (0–1) och borta (0–2) mot Barcelona, men i de andra matcherna gick det bättre. Monaco vann med 4–1 hemma mot Spartak Moskva och fick 0–0 på bortaplan. Mot Galatasaray vann Monaco med 3–0 hemma och 2–0 borta. Fransmännen kom därmed tvåa i gruppen bakom Barcelona och fick möta Milan i semifinal. Semifinalerna i årets upplaga avgjordes i enkelmöten där gruppvinnarna hade hemmaplan. Monaco hade ingen chans mot de italienska mästarna utan föll med 3–0 på Giuseppe Meazza-stadion i Milano.

I franska cupen besegrade Monaco först division tre-laget Muret (1–0) och sedan Toulouse (2–0). Åttondelsfinalen mot Olympique Marseille var mållös efter full tid och förlängning. Efter straffsparksläggning tog sig Marseille vidare till kvartsfinal.

Tröjorna

Monaco spelade 1993/94 i tröjor som i stort sett var likadana som föregående säsong, men med några skillnader. Mönstret i tyget bestod tidigare av smala ränder, men till denna säsong ändrade man till bredare ränder i grupper om tre. En annan skillnad var att man inte längre hade Canal+ som sponsor på ryggen. Kvarvarande sponsorer var Tamoil på framsidan och Diesel Jeans på ärmarna. På höger byxben hade man Charlet som sponsor. I Europacupens två inledande omgångar rådde striktare reklamregler och därför hade Monaco endast Tamoil som sponsor på tröjorna och ingen reklam på byxorna. Och i Champions Leagues gruppspel och slutspel hade man ingen reklam alls. Även i franska cupen hade man speciella reklamregler. Monaco spelade då i tröjor med TF1-logotypen både fram och bak.

Monaco hade tre olika bortaställ 1993/94: ett vitt, ett rött och ett ljusblått. Dessa var av Adidas standardmodell vid denna tid med tre breda ränder över höger axel. I Europa använde Monaco det vita matchstället borta mot Steaua Bukarest och Barcelona. Borta mot Spartak Moskva spelade fransmännen i sitt ljusblå reservställ.

21 juli 2024

Paris Saint-Germain 1993/94

Paris Saint-Germain inledde säsongen 1993/94 med en 1–0-förlust borta mot Bordeaux. Efter två segrar och en oavgjord kom ytterligare en 1–0-förlust, denna gång borta mot Olympique Marseille. Laget låg nu på tionde plats i tabellen, men formen skulle förbättras avsevärt. Mellan den 28:e augusti 1993 och den andra april 1994 spelade PSG 27 raka ligamatcher utan förlust – rekord i franska ligan. Det blev arton segrar och nio oavgjorda. Efter 1–0-segern hemma mot Lens den sjätte oktober tappade man aldrig serieledningen. Sviten bröts den femte april då Nantes vann med 3–0, men efter 1–1 mot Monaco avslutade PSG sedan säsongen med fyra raka segrar. Paris Saint-Germain tog sin andra ligatitel och blev därmed franska mästare 1993/94. Laget slutade åtta poäng före tvåan Olympique Marseille.

I franska cupen noterade Paris Saint-Germain sin största seger någonsin när man slog Côte Chaude med hela 10–0. Mot Avion i nästa omgång blev det tuffare. Ställningen var 1–1 vid full tid, men i förlängningen gjorde PSG tre mål och vann med 4–1. Det blev sedan 1–0 mot Guingamp i åttondelen, men i kvartsfinalen tog det stopp när man föll med 1–2 mot Lens.

Semifinal i Cupvinnarcupen

Paris Saint-Germain var regerande franska cupvinnare och deltog därför i Cupvinnarcupen 1993/94. I första omgången slog man ut cypriotiska Apoel från Nicosia efter 1–0 borta och 2–0 hemma. Därefter besegrade man rumänska Universitatea Craiova med sammanlagt 6–0 – 4–0 hemma och 2–0 borta. Turneringen fortsatte sedan med kvartsfinaler mot Real Madrid i mars 1994. Efter ett mål av George Weah i första halvlek lyckades PSG vinna borta på Santiago Bernabéu-stadion. Returen på Parc des Princes slutade 1–1 och laget var nu framme i semifinal. Där väntade Arsenal och första matchen spelades i Paris. Ian Wright gav engelsmännen ledningen i första halvlek, men David Ginola kvitterade strax efter paus. I returen i London gjorde Kevin Campbell mål för Arsenal redan i sjunde minuten. Det blev matchens enda mål och PSG var därmed utslaget.

Spelarna i Paris Saint-Germain 1993/94

Ordinarie laguppställning: Bernard Lama – Jean-Luc Sassus, Ricardo Gomes, Alain Roche, Patrick Colleter – Laurent Fournier, Paul Le Guen, Vincent Guérin, Valdo/Raí – George Weah, David Ginola.

Brasilianske mittfältaren Raí var ny i laget och kom från São Paulo. Lama och Ginola spelade mest med 49 av de 50 matcherna i ligan och cuperna. Ginola blev även lagets bäste målskytt med totalt arton mål varav tretton i ligan. Hans anfallskollega, liberianen George Weah, stod för fjorton mål varav elva i ligan.

Tröjorna

Nike levererade tröjorna till Paris Saint-Germain 1993/94. Till denna säsong bytte man färg på hemmatröjan, från vitt till rödblått. Tröjan hade röda ränder i olika bredd i mitten med blått på sidorna. Byxorna var blå och strumporna röda. Bortatröjan var i samma stil fast vit med blå ränder i mitten. PSG hade flera olika sponsorer under säsongen. Till en början hade man Commodore och Tourtel på tröjorna och från och med sjätte ligaomgången även spanska biltillverkaren Seat på ärmarna. Mellan oktober och december hade man Amiga istället för Commodore och från och med artonde omgången även RAPT (Paris kollektivtrafik) bredvid klubbmärket. Efter årsskiftet försvann Commodore/Amiga från tröjorna och man flyttade upp Seat till fram- och baksidan. Samtidigt tillkom Cerruti 1881 på ärmarna. Även på byxorna fanns reklam i form av läkemedelsföretaget Pfizer.

I Cupvinnarcupen rådde begränsningar för hur mycket reklam man fick ha på tröjorna. Endast en sponsorlogotyp var tillåten, och för PSG:s del innebar det att man hade Seat på tröjorna. I bortamatchen mot Arsenal spelade PSG i den blå bortatröjan från 1992/93 fast med Seat som sponsor.

I franska cupen spelade samtliga lag i Adidas-tröjor med antingen RTL eller TF1 som sponsor. PSG spelade i blått och rött med RTL på tröjorna i samtliga cupmatcher. I de första omgångarna använde PSG sina vanliga blå byxor och röda strumpor från Nike, men i kvartsfinalen mot Lens ställde man upp i komplett Adidas-mundering. Byxorna var då vita och strumporna röda.

Paris Saint-Germain 1993/94 (hemma juli–september)

Paris Saint-Germain 1993/94 (hemma oktober–december)

19 juli 2024

Olympique Marseille 1993/94

Efter mutskandalen våren 1993 fick Olympique Marseille inte chansen att försvara sin Champions League-titel 1993/94. Man fick inte heller spela Interkontinentalcupen mot de sydamerikanska mästarna São Paulo. I ligan inledde Marseille med en 1–0-seger över Lens. Under första hälften av säsongen blev det tio segrar, fem oavgjorda och fyra förluster. Största segern så långt kom i nittonde omgången då man besegrade nykomlingen Martigues med 3–0 hemma på Stade Vélodrome. Det blev även två 0–3-förluster på hemmaplan, mot Metz i trettonde omgången och mot Auxerre i artonde omgången. Efter matchen mot Martigues avslutade man året med tre raka 3–1-segrar mot Cannes, Le Havre och Nantes.

Olympique Marseille inledde 1994 med att spela 1–1 borta mot Paris Saint-Germain följt av en 2–1-seger hemma mot Monaco. Två veckor senare tog man sin största seger för säsongen, 5–1 mot Toulouse. I nästa omgång åkte Marseille på sin första förlust för året när Bordeaux vann med 1–0. Den andra och sista förlusten under vårsäsongen kom i 34:e omgången då Caen vann med 1–0. Under andra hälften av säsongen blev det nio segrar, åtta oavgjorda och två förluster. Det innebar att Olympique Marseille slutade på andra plats i ligan 1993/94, åtta poäng efter Paris Saint-Germain. På grund av mutskandalen flyttades dock klubben ner till division två 1994/95. Andraplatsen i ligan innebar ändå att man fick spela UEFA-cupen nästa säsong.

I franska cupens 32-delsfinal mötte Olympique Marseille division tre-laget Brive. Matchen var mållös efter full tid och förlängning, men efter straffsparksläggning tog sig Marseille vidare till sextondelsfinal. Där blev det en 1–0-seger över Sochaux. I åttondelen mötte man Monaco och även denna match vann Marseille på straffar efter en mållös match. Likadant blev det i kvartsfinalen mot Montpellier: 0–0 efter full tid och förlängning, men denna gång var Marseille på den förlorande sidan i straffsparksläggningen.

Spelarna i Olympique Marseille 1993/94

Ordinarie laguppställning: Fabien Barthez – Jocelyn Angloma, William Prunier, Basile Boli, Éric Di Meco – Alain Boghossian, Didier Deschamps, Dragan Stojkovic – Rui Barros, Rudi Völler, Sonny Anderson.

Nya spelare i laget var mittbacken Prunier (Auxerre), mittfältarna Boghossian (tillbaka efter en säsong i division två-laget Istres) och Rui Barros (Monaco) samt brasilianske anfallaren Sonny Anderson. Den sistnämnde anlände från schweiziska Servette i november 1993. På sina tjugo ligamatcher hann han göra sexton mål och bli lagets bäste målskytt. Ny i laget var också portugisen Paulo Futre, men efter bara åtta matcher lämnade han klubben för italienska Reggiana i november. Samtidigt sålde man även mittbacken Marcel Desailly till Milan och anfallaren Alen Boksic till Lazio. Tränare för Olympique Marseille 1993/94 var Marc Bourrier som hade haft hand om det franska U21-landslaget 1988–1993.

Tröjorna

1993/94 var tredje och sista säsongen som Olympique Marseille spelade i Adidas Equipment-tröjor med tre ränder över höger axel. Denna säsong hade Eurest-logotypen en ljusare blå färg på hemmatröjan. Logotypen för Conseil Général 13 flyttade man från ärmen till framsidan av tröjan, bredvid halsen. I en del fall förekom det dock att den satt på vänster ärm, precis som tidigare. Ytterligare en förändring var att tröjtillverkaren valde att endast ha texten ”adidas” utan de tre ränderna i sin logotyp. Även på byxorna gjorde man några förändringar. Adidas-märket (med enbart texten) flyttade man över till höger ben. Ovanför det återfanns sponsorn RMC samt spelarens nummer.

I franska cupen hade samtliga lag, precis som tidigare, antingen TF1 eller RTL som sponsor. För Marseilles del innebar det att man spelade i sitt blå bortaställ med RTL på tröjorna i åttondelen mot Monaco. I kvartsfinalen mot Montpellier spelade Marseille i sitt vita hemmaställ med TF1 på tröjorna.

Olympique Marseille 1993/94 (hemma, franska cupen)

17 juli 2024

Olympique Marseille 1992/93

Olympique Marseille förstärkte laget med flera spelare inför 1992/93. 21-årige målvakten Fabien Barthez anlände från Toulouse och kom att ersätta den tio år äldre Pascal Olmeta. Från Nantes värvade man mittbacken Marcel Desailly och mittfältaren Jean-Jacques Eydelie. Dessutom värvade klubben mittfältarna Jean-Christophe Thomas (Sochaux), Jean-Marc Ferreri (Auxerre) och spanjoren Rafael Martín Vázquez från Torino. Nya anfallare i laget var tysken Rudi Völler från Roma och kamerunaren François Omam-Biyik från Cannes. Den sistnämnde spelade dock bara en ligamatch och lånades ut till Lens i oktober 1992. Även Martín Vázquez tid i Marseille blev kortvarig. Efter två månader såldes han till Real Madrid.

De nya spelarna ersatte dem som klubben sålde under sommaren 1992. Jean-Pierre Papin blev världens dyraste spelare när Olympique Marseille sålde honom till Milan för motsvarande tio miljoner brittiska pund. Klubben sålde även de två engelsmännen Chris Waddle (Sheffield Wednesday) och Trevor Steven (Glasgow Rangers) samt brasilianske mittbacken Carlos Mozer (Benfica).

Olympique Marseille franska mästare 1992/93…eller?

Olympique Marseille inledde ligasäsongen 1992/93 med fem segrar och fyra oavgjorda på de nio första matcherna. Man passade även på att värva den ryske yttern Igor Dobrovolskij från Genoa. Första förlusten kom borta mot Bordeaux (1–0) i tionde omgången. Därefter föll man med samma siffror även hemma mot Nantes. På de åtta sista matcherna före nyår blev det fyra segrar, tre oavgjorda och en förlust. Efter halva säsongen låg laget på fjärde plats i tabellen.

Marseille inledde det nya året med en 5–2-seger hemma mot Toulon i en match där Rudi Völler gjorde hattrick. Efter en 2–1-förlust borta mot Metz vann laget sedan fem matcher i rad. Bland annat besegrade man Nîmes med 6–1 i 24:e omgången. De fem raka segrarna gjorde att laget gick upp i serieledning, men den tappade man efter en 1–0-förlust borta mot Monaco. Laget tog dock tillbaka ledningen tack vare åtta segrar och två oavgjorda på de tio följande matcherna. Ligatiteln var nu säkrad och en 3–1-förlust borta mot Toulouse i sista matchen saknade därför betydelse.

Ordinarie laguppställning: 1 Fabien Barthez – 13 Jean-Jacques Eydelie, 14 Jocelyn Angloma, 4 Basile Boli, 6 Marcel Desailly, 3 Éric Di Meco – 5 Franck Sauzée, 11 Didier Deschamps – 8 Alen Boksic, 9 Rudi Völler, 10 Abedi Pelé.

Lagkaptenen Didier Deschamps var den som spelade flest matcher från start, 36 av de 38 ligamatcherna. Kroaten Alen Boksic blev ligans skyttekung med 23 mål medan hans anfallskollega Rudi Völler stod för arton fullträffar. Även mittfältaren Franck Sauzée kom upp i tvåsiffrigt med sina tolv ligamål. Tränare var belgaren Raymond Goethals.

Mutskandalen i Marseille

Det hela var dock inte avgjort. I 36:e omgången, den 20:e maj, hade Marseille besegrat Valenciennes med 1–0 borta. Sex dagar senare skulle laget spela final i Champions League. På uppdrag av styrelsen kontaktade därför Jean-Jacques Eydelie tre spelare i Valenciennes. Han erbjöd dem 250 000 franc för att laget skulle ta det lugnt i matchen. Detta för att Marseille-spelarna skulle vara fräscha inför Champions League-finalen. Två av spelarna, Christophe Robert och argentinaren Jorge Burruchaga, accepterade mutan. Den tredje, Jacques Glassmann, vägrade att delta och avslöjade senare skandalen. Det franska fotbollsförbundet ändrade resultatet i matchen till 0–0 och förlust för båda lagen.

Olympique Marseille blev av med ligatiteln och flyttades ner till division två efter nästa säsong. UEFA stängde även av klubben från spel i Champions League 1993/94. De inblandade spelarna blev också avstängda från fotboll. Efter den rättegång som följde 1995 fick de, samt klubbpresidenten Bernard Tapie och general manager Jean-Pierre Bernès, dessutom avtjäna fängelsestraff.

Olympique Marseille vinner Champions League 1992/93

Som regerande ligamästare deltog Olympique Marseille i Europacupen 1992/93. I första omgången slog man ut nordirländska Glentoran efter 5–0 borta och 3–0 hemma. I nästa omgång spelade man 0–0 borta mot Dinamo Bukarest, men i returen vann fransmännen med 2–0. Laget var nu klart för gruppspelet i den nystartade Champions League. Där mötte man Glasgow Rangers, Club Brugge och CSKA Moskva. Det blev tre segrar och tre oavgjorda på de sex matcherna vilket innebar att laget vann gruppen och gick till final. I finalen på Olympiastadion i München mötte man de italienska mästarna Milan. En minut före halvtidsvilan nickade liberon Basile Boli bollen i mål. Det blev matchens enda mål och Olympique Marseille blev därmed första franska klubb att vinna den mest prestigefyllda europeiska klubblagsturneringen.

Tröjorna

Precis som tidigare levererade Adidas tröjorna till Olympique Marseille även 1992/93. Modellen med tre blå ränder över höger axel var densamma som föregående säsong, men man hade två nya sponsorer. På framsidan av tröjorna var radiostationen RMC (Radio Monte-Carlo) sponsor och på baksidan hade man byggfirman Maison Bouygues. Deras logotyper prydde Marseilles tröjor fram till januari 1993 då Eurest tog över. Samtidigt lade man till logotypen för Conseil Général 13 (allmänna rådet i departementet Bouches-du-Rhône) på ena ärmen. I europacupmatcherna mot Glentoran och Dinamo Bukarest hade man ingen reklam på ryggen. Istället återfanns Maison Bouygues logotyp på framsidan istället för RMC. Reklam på tröjorna var inte tillåtet i Champions Leagues gruppspel eller i finalen.

Den vita hemmatröjan kompletterades av en blå bortatröja i samma stil. I bortamatcherna mot Auxerre och Monaco i januari respektive februari 1993 använde Marseille blå tröjor med vit hals/nacke, men annars var den i samma färg som tröjan.