22 februari 2018

Newcastle United 1972–1975

Säsongen 1972/73 slutade Newcastle på nionde plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Bournemouth i tredje omgången men förlorade sedan mot Luton Town och i Ligacupen blev det seger över Port Vale i andra omgången men förlust mot Blackpool i tredje omgången. Newcastle deltog också i Anglo-italienska cupen under våren 1973. Laget vann alla sina fyra gruppspelsmatcher mot Roma, Bologna, Como och Torino. I semifinalen slog man ut Crystal Palace efter 0–0 borta och 5–1 hemma och i finalen blev det seger med 2–1 över Fiorentina. John Tudor och David Craig deltog i samtliga 42 ligamatcher. Tudor gjorde 18 ligamål (totalt 24) men Malcolm Macdonald blev lagets bäste målskytt totalt sett med 25 mål varav 17 i ligan.

Newcastle Uniteds startelva 1972/73: 1 Willie McFaul (målvakt), 2 David Craig (högerback), 3 Frank Clark (vänsterback), 4 Irving Nattrass (mittfältare), 5 Pat Howard (mittback), 6 Bobby Moncur (mittback), 7 Stewart Barrowclough (högerytter), 8 Jimmy Smith (mittfältare), 9 Malcolm Macdonald (center), 10 John Tudor (center), 11 Terry Hibbitt (vänsterytter).

1973/74 gick det något sämre i ligan med en femtondeplats för Newcastle. Däremot tog man sig till final i FA-cupen. Resultatet i matchen mot Nottingham Forest i sjätte omgången, som Newcastle vann med 4–3, annullerades efter att publiken invaderat planen. Engelska fotbollsförbundet FA beslutade att matchen skulle spelas om på neutral plan. Valet föll på Goodison Park i Liverpool, men matchen slutade 0–0. I omspelet på samma arena vann till slut Newcastle med 1–0. I semifinalen blev det seger över Burnley, men i finalen på Wembley förlorade man med 0–3 mot Liverpool. I Ligacupen slog Newcastle ut Doncaster Rovers i andra omgången men förlorade sedan mot Birmingham efter omspel. Newcastle deltog också i Texaco Cup, en turnering mellan engelska och skotska lag. Laget vann turneringen efter seger över Burnley i finalen. Malcolm Macdonald blev lagets bäste målskytt med totalt 28 mål varav 15 i ligan.

Även 1974/75 slutade Newcastle på femtonde plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Manchester City i tredje omgången men förlorade sedan mot Walsall och i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal men förlorade mot Chester efter omspel. I november 1974 såldes Terry McDermott till Liverpool och i december samma år värvades mittfältarna Tommy Craig från Sheffield Wednesday och Geoff Nulty från Burnley. Malcolm Macdonald spelade samtliga 42 ligamatcher och blev även skyttekung med 21 mål.

Hemmatröjan var av samma modell som tidigare fast klubbmärket var placerat mitt på tröjan. Byxorna hade nummer på ena benet (till och med 1973/74) och två vita ränder på sidorna. Strumporna var svartvitrandiga 1972–74. I FA-cupfinalen återfanns Buktas logga på tröjorna och byxorna. Strumporna var vita med två svarta ränder upptill. Dessa strumpor kom sedan att användas under 1974/75. Bortaställen var till en början samma som tidigare, men 1973/74 användes dels en blå tröja med vit krage, blå byxor och blåvitrandiga strumpor, dels en gul tröja med grön krage, ljusblå byxor och vita eller gula strumpor.

21 februari 2018

Manchester United 1972–1974

Manchester United inledde säsongen 1972/73 med nio ligamatcher utan seger och bara fyra gjorda mål. Tränaren Frank O’Farrell förstärkte därför laget med anfallarna Wyn Davies (Manchester City) och Ted MacDougall (Bournemouth). Resultaten förblev dock svaga och efter att ha förlorat med 5–0 mot Crystal Palace den 16 december fick O’Farrell sparken. George Best sattes på transferlistan, men kom senare tillbaka när nye tränaren Tommy Docherty omformade laget. Docherty förstärkte laget med fem spelare inom några veckor – George Graham, Alex Forsyth, Jim Holton, Lou Macari och Mick Martin. Han sålde också Ted MacDougall till West Ham. Under våren förbättrades resultaten och United klarade sig undan nedflyttning efter att ha slutat på artonde plats i tabellen. I FA-cupen åkte man ut mot Wolverhampton i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Bristol Rovers efter omspel i tredje omgången. United gjorde bara 44 mål på 42 ligamatcher och Bobby Charlton blev bäste målskytt med sex ligamål i sin sista säsong som spelare. Även Denis Law lämnade laget efter säsongen och gick över till Manchester City.

Manchester Uniteds startelva 1972/73: 1 Alex Stepney (målvakt), 2 Tony Young/Tommy O’Neil (högerback), 3 Tony Dunne (vänsterback), 4 George Graham (mittfältare), 5 Jim Holton/Steve James/David Sadler (mittback), 6 Martin Buchan (mittback), 7 Willie Morgan (högerytter), 8 Ted MacDougall/Brian Kidd (anfallare), 9 Bobby Charlton (mittfältare), 10 Lou Macari/George Best (anfallare), 11 Ian Storey-Moore (vänsterytter).

Nästa säsong gick det ännu sämre. Laget vann bara fem ligamatcher under hösten och på nyårsdagen 1974 spelade George Best sin sista match för klubben. Ett antal segrar under våren gjorde att hoppet om förnyat kontrakt tändes, men laget avslutade säsongen med tre raka förluster, bland annat derbyt mot Manchester City där Denis Law gjorde matchens enda mål för City. Manchester United slutade därmed på 21:a plats och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut mot Ipswich i fjärde omgången och i Ligacupen förlorade man mot Middlesbrough i andra omgången. Bästa målskyttar blev Sammy McIlroy och Lou Macari med sex mål var.

Både hemma- och bortaställen var likadana som 1971/72 med skillnaden att klubbmärket för första gången återfanns på tröjorna.

20 februari 2018

Manchester City 1972–1974

Manchester City inledde säsongen 1972/73 med att besegra Aston Villa med 1–0 i Charity Shield. De båda lagen hade bjudits in eftersom både ligamästarna Derby County och FA-cupvinnarna Leeds United avstod från att delta. Manchester City förlorade sedan fem av de sex första ligamatcherna. Under hösten åkte laget också ut mot Valencia i första omgången av UEFA-cupen samt mot Bury i Ligacupens tredje omgång. I FA-cupen slog man ut Stoke City i tredje omgången och sedan Liverpool efter omspel, men i femte omgången blev det förlust mot Sunderland efter omspel. I slutet av mars avgick tränaren Malcolm Allison efter fyra raka förluster. Johnny Hart tog över och ledde laget till en elfteplats i tabellen efter att ha vunnit fyra av de sju sista ligamatcherna. Rodney Marsh blev lagets bäste målskytt med totalt nitton mål varav fjorton i ligan.

Manchester Citys startelva 1972/73: 1 Joe Corrigan (målvakt), 2 Tony Book (högerback), 3 Willie Donachie (vänsterback), 4 Mike Doyle (mittback), 5 Tommy Booth (mittback), 6 Derek Jeffries (mittfältare), 7 Mike Summerbee (högerytter), 8 Colin Bell (mittfältare), 9 Rodney Marsh (anfallare), 10 Francis Lee (anfallare), 11 Tony Towers (mittfältare).

Inför säsongen 1973/74 värvades Denis Law från Manchester United. Manchester City fick chansen att försvara Charity Shield-titeln då varken ligamästarna Liverpool efter FA-cupvinnarna Sunderland ställde upp. Denna gång blev det förlust med 0–1 mot division två-mästarna Burnley. I oktober avgick tränaren Johnny Hart av hälsoskäl och Tony Book tog tillfälligt över innan Ron Saunders fick jobbet permanent. I ligan spelade laget ojämnt och i FA-cupen förlorade man mot Nottingham Forest i fjärde omgången. Däremot tog man sig till final i Ligacupen men förlorade med 1–2 mot Wolverhampton. I mars värvades Dennis Tueart och Mick Horswill från Sunderland som fick Tony Towers i utbyte. Efter bara en seger på de tio senaste matcherna fick Ron Saunders sparken. Tony Book tog återigen över, denna gång permanent, och ledde laget i de fyra sista ligamatcherna. Manchester City slutade på fjortonde plats i tabellen och i sista matchen mot Manchester United gjorde Denis Law matchens enda mål och skickade ner United i division två. Willie Donachie deltog i lagets samtliga 56 matcher under säsongen och Francis Lee blev bäste målskytt med totalt arton mål varav tio i ligan.

Hemmatröjan var av samma modell som tidigare fast med ett uppdaterat klubbmärke med en ros istället för tre ränder. Strumporna var blå med rödvit överdel. 1972 introducerades en vit bortatröja med en blå och en röd diagonal och med nummer på ärmarna. Det fanns även en blå tröja med en röd och en vit diagonal i samma stil som användes i bortamatcherna mot Leeds, Tottenham och Sheffield United 1972/73. Den rödsvartrandiga tröjan som man hade haft tidigare fanns också kvar fast med det nya klubbmärket.

19 februari 2018

Leicester City 1972/73

Leicester City förstärkte laget med anfallaren Frank Worthington från Huddersfield och vänsterbacken Dennis Rofe från Orient. I ligan slutade laget på sextonde plats efter att ha spelat upp sig i slutet av säsongen – i slutet av november låg man sist i tabellen. Leicester åkte ut mot Arsenal efter omspel i tredje omgången av FA-cupen och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Norwich. Frank Worthington blev bäste målskytt med tio ligamål.

Leicester Citys startelva 1972/73: 1 Peter Shilton (målvakt), 2 Steve Whitworth (högerback), 3 Dennis Rofe (vänsterback), 4 Alan Woollett/Graham Cross (mittback)/Jon Sammels (mittfältare), 5 Malcolm Manley (mittback), 6 Graham Cross (mittback)/Jon Sammels (mittfältare), 7 John Farrington (högerytter), 8 Alan Birchenall (mittfältare)/Frank Worthington (center), 9 Keith Weller (center), 10 Frank Worthington (center)/Alan Birchenall (mittfältare), 11 Len Glover (vänsterytter).

Säsongen 1972/73 spelade Leicester i vita tröjor med blå krage, vita byxor och vita strumpor. Ett reservställ bör ha använts åtminstone i bortamatcherna mot Leeds, Tottenham och Derby County, men jag har inte hittat några bilder från de matcherna.

18 februari 2018

Leeds United 1972/73

I april 1972 hade vänsterbacken Terry Cooper brutit benet och inför säsongen 1972/73 förstärkte Leeds därför laget med Trevor Cherry som värvades från Huddersfield för 100 000 pund. I september värvades även skotske mittbacken Gordon McQueen från St Mirren. Leeds kom på tredje plats i ligan, fyra poäng efter tvåan Arsenal och sju poäng efter mästarna Liverpool. Laget tog sig till final i FA-cupen men förlorade överraskande med 0–1 mot division två-laget Sunderland. Leeds tog sig också till final i Cupvinnarcupen efter att ha slagit ut turkiska Ankaragücü, östtyska Carl Zeiss Jena, Rapid Bukarest från Rumänien och Hajduk Split från Jugoslavien. I finalen blev det förlust med 0–1 mot Milan. Efter säsongen avslutade 38-årige Jack Charlton karriären efter att ha spelat totalt 762 matcher för Leeds sedan debuten 1953. Charlton skadade sig i FA-cupsemifinalen mot Wolverhampton och kunde inte delta i de två finalerna som laget spelade. Lagets bäste målskytt blev Allan Clarke med totalt 26 mål varav 18 i ligan. Näst bäst var Peter Lorimer med 23 mål varav 15 i ligan.

Leeds Uniteds startelva 1972/73: 1 David Harvey (målvakt), 2 Paul Reaney/Paul Madeley (högerback), 3 Trevor Cherry (vänsterback), 4 Billy Bremner (mittfältare), 5 Jack Charlton/Paul Madeley (mittback), 6 Norman Hunter (mittback), 7 Peter Lorimer (högerytter), 8 Allan Clarke (center), 9 Mick Jones/Joe Jordan (center), 10 Johnny Giles (mittfältare), 11 Mick Bates/Eddie Gray (mittfältare).

Hemmastället var helt vitt med klubbens initialer LUFC på ena bröstet. Precis som i FA-cupfinalen året innan återfanns texten ”Centenary Cup Final 1972” på tröjorna som en påminnelse om att laget var regerande mästare. Som reservställ användes oftast gula tröjor och byxor, men i FA-cupmatchen mot Derby County spelade Leeds i röda tröjor och byxor.

17 februari 2018

Ipswich Town 1972–1975

Ipswich Town slutade på fjärde plats i ligan 1972/73 vilket var deras bästa placering sedan 1961/62 då man blev mästare. I FA-cupen slog man ut amatörlaget Chelmsford City i tredje omgången men förlorade sedan mot Chelsea och i Ligacupen slog man ut Newport County i tredje omgången men förlorade sedan mot Stoke City.

Ipswich Towns startelva 1972/73: 1 David Best (målvakt), 2 Mick Mills (högerback), 3 Colin Harper (vänsterback), 4 Peter Morris (mittfältare), 5 Allan Hunter (mittback), 6 Kevin Beattie (mittback), 7 Bryan Hamilton (mittfältare), 8 Colin Viljoen (mittfältare), 9 David Johnson (anfallare), 10 Trevor Whymark (anfallare), 11 Mick Lambert (vänsterytter). Rod Belfitt inledde säsongen som ordinarie center, men såldes i november till Everton i utbyte mot David Johnson. Även mittbacken Derek Jefferson var ordinarie innan han i oktober såldes till Wolverhampton och 18-årige Kevin Beattie tog en plats i laget. Samma månad spelade 18-årige anfallaren Eric Gates sin första av 296 ligamatcher för Ipswich. Bästa målskyttar blev Bryan Hamilton och Trevor Whymark med elva ligamål var.

Tack vare fjärdeplatsen kvalificerade sig Ipswich för UEFA-cupen 1973/74. Laget besegrade Real Madrid, Lazio och FC Twente innan man föll på straffar i kvartsfinalen mot Lokomotiv Leipzig. I FA-cupen nådde Ipswich femte omgången (förlust mot Liverpool) och i Ligacupen blev det förlust mot Birmingham i fjärde omgången. Ipswich slutade återigen på fjärde plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I februari såldes målvakten David Best till Portsmouth och Laurie Sivell tog över mellan stolparna. Under säsongen etablerade sig också vänsteryttern Clive Woods och 17-årige högerbacken George Burley i laget. Bästa målskyttar blev Bryan Hamilton med sexton ligamål, David Johnson med tretton och Trevor Whymark med elva.

I UEFA-cupen 1974/75 åkte Ipswich ut redan i första omgången mot Twente men i ligan slutade man på tredje plats, på samma poäng som tvåan Liverpool och bara en poäng efter mästarna Derby County. I FA-cupens kvartsfinal lyckades Ipswich besegra Leeds efter tre omspelsmatcher, men i semifinalen förlorade man mot West Ham, återigen efter omspel efter att första matchen slutat mållös. Även i Ligacupen blev det förlust efter omspel, den här gången mot Norwich i kvartsfinalen. Denna säsong tog mittfältaren Brian Talbot en ordinarie plats i laget. Bästa målskyttar blev Bryan Hamilton och Trevor Whymark med tio ligamål var.

1972 introducerades ett nytt klubbmärke. Hemmatröjan var under hösten 1972 blå med blå krage och muddar. Sedan bytte man till vit krage och vita muddar. Den kortärmade tröjan fanns med två olika typer av krage. Strumporna var från början helt blå, men i november 1974 lades två vita ränder till på övre delen. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast gul med blå krage och muddar.

16 februari 2018

Everton 1972–1974

Säsongen 1972/73 slutade Everton på sjuttonde plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Aston Villa i tredje omgången men åkte sedan ut mot Millwall och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Arsenal. I april 1973 avgick tränaren Harry Catterick och Tommy Eggleston tog över under återstoden av säsongen. Bästa målskyttar blev John Connolly, Joe Harper och Joe Royle med sju ligamål var.

Evertons startelva 1972/73: 1 David Lawson (målvakt), 2 Tommy Wright (högerback), 3 Henry Newton/Archie Styles (vänsterback), 4 Howard Kendall (mittfältare), 5 Roger Kenyon (mittback), 6 John Hurst (mittback), 7 David Johnson/Gary Jones/Jimmy Husband (högerytter), 8 Mike Bernard (mittfältare), 9 Joe Royle/Rod Belfitt (center), 10 Colin Harvey/Joe Harper (mittfältare/anfallare), 11 John Connolly (vänsterytter).

I maj 1973 tog Billy Bingham över som tränare och ledde Everton till en sjundeplats i ligan. I FA-cupen slog man ut Blackburn Rovers i tredje omgången men förlorade mot West Bromwich efter omspel i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Norwich i tredje omgången. I februari 1974 värvades Bob Latchford från Birmingham för den brittiska rekordsumman 350 000 pund. Som en del i affären gick Howard Kendall och Archie Styles över till Birmingham. Mick Lyons blev bäste målskytt med nio mål.

Tröjorna hade nu krage istället för rund hals och på ena bröstet återfanns klubbens initialer EFC. Hemmatröjan var blå med vit krage och bortatröjan var bärnstensfärgad med blå krage.

15 februari 2018

Crystal Palace 1972/73

Efter fyra säsonger i högsta divisionen åkte Crystal Palace ner i division två. I FA-cupen slog man ut Southampton i tredje omgången men förlorade sedan mot Sheffield Wednesday efter två omspelsmatcher och i Ligacupen blev det förlust direkt mot division fyra-laget Stockport County. I slutet av mars 1973 flyttades tränaren Bert Head upp som general manager och Malcolm Allison, tidigare i Manchester City, tog över som tränare. Bland de nya spelarna i laget fanns Paddy Mulligan och Charlie Cooke (från Chelsea i september respektive oktober), Don Rogers (från Swindon Town i november) och Alan Whittle (från Everton i december). Don Rogers blev lagets bäste målskytt med tretton ligamål på 26 matcher.

Crystal Palaces startelva 1972/73: 1 John Jackson (målvakt), 2 David Payne/Paddy Mulligan (högerback), 3 Tony Taylor/Bill Roffey (vänsterback), 4 Iain Phillip (mittfältare), 5 Bobby Bell (mittback), 6 Mel Blyth (mittback), 7 Derek Possee/Alan Pinkney (högerytter/mittfältare), 8 David Payne/John Craven (mittfältare), 9 Alan Whittle/John Craven (anfallare), 10 Charlie Cooke (mittfältare), 11 Don Rogers/Tony Taylor (vänsterytter). Tony Taylor inledde säsongen som vänsterytter men skolades om till vänsterback och tog Roffeys plats samtidigt som Don Rogers kom in som vänsterytter.

Hemmatröjan liknade den som användes under 1971/72, men de ljusblå och vinröda fälten var nu separerade med ett vitt fält emellan. Ett nytt klubbmärke introducerades också denna säsong. Bortatröjorna var antingen rödsvartrandiga eller blå med vit krage. Man hade också kvar förra säsongens gula tröja med blå byxor.

14 februari 2018

Coventry City 1972–1975

Coventry inledde säsongen 1972/73 med sex matcher utan seger, men spelade så småningom upp sig. Trots att laget avslutade ligaspelet med sju raka förluster slutade man på nittonde plats och klarade sig kvar i division ett med fem poängs marginal. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal men förlorade mot Wolverhampton och i Ligacupen blev det förlust mot Birmingham i tredje omgången. Mick Coop spelade samtliga 42 ligamatcher och Brian Alderson blev bäste målskytt med tretton ligamål. 1973/74 klättrade Coventry tre placeringar till sextonde plats men var ändå bara två poäng från nedflyttning på grund av att tre lag åkte ur från och med denna säsong. I både FA-cupen och Ligacupen åkte man ut efter omspel i femte omgången mot Queens Park Rangers respektive Manchester City. Brian Alderson gjorde nio ligamål och blev återigen lagets bäste målskytt. Coventry förbättrade sig ytterligare ett par placeringar 1974/75 då man slutade på fjortonde plats. I FA-cupen blev det förlust mot Arsenal efter omspel i fjärde omgången och i Ligacupen åkte man ut mot Ipswich i andra omgången. Tommy Hutchison spelade samtliga 42 ligamatcher och David Cross och Alan Green blev bästa målskyttar med sju ligamål var.

Coventry Citys startelva 1972/73: 1 Bill Glazier (målvakt), 2 Mick Coop (högerback), 3 Chris Cattlin (vänsterback), 4 Wilf Smith (mittfältare), 5 Roy Barry (mittback), 6 Bobby Parker (mittback), 7 Dennis Mortimer (mittfältare), 8 Brian Alderson (anfallare), 9 Colin Stein (anfallare), 10 Willie Carr (mittfältare), 11 Tommy Hutchison (vänsterytter). Mittbacken Jeff Blockley och mittfältaren Ernie Machin inledde säsongen som ordinarie men såldes till Arsenal respektive Plymouth Argyle. I oktober värvades Tommy Hutchison från Blackpool i en bytesaffär med Bill Rafferty. Samma månad värvades även Colin Stein från Glasgow Rangers.

1973/74 tog vänsterbacken Jimmy Holmes, mittbacken Alan Dugdale och mittfältaren John Craven plats i laget på bekostnad av Cattlin, Parker och Carr. Även mittfältaren Mick McGuire och centern David Cross (nyförvärv från Norwich) spelade över hälften av ligamatcherna. Inför säsongen 1974/75 värvades mittbacken Larry Lloyd från Liverpool. Neil Ramsbottom vaktade målet, Chris Cattlin tog tillbaka sin vänsterbacksplats och 20-årige Graham Oakey tog plats som högerback.

Både hemma- och bortatröjan hade nu krage istället för rund hals. Hemmatröjan var himmelsblå med svart krage och svarta muddar. Bortatröjan var grönsvartrandig med svart krage och svarta muddar.

13 februari 2018

Birmingham City 1971–1974

Birmingham City kom på andra plats i division två 1971/72 och gick upp i högstadivisionen. Laget tog sig också till semifinal i FA-cupen men förlorade mot Leeds United. Bob Latchford blev lagets bäste målskytt med totalt 30 mål varav 23 i ligan. Birmingham inledde återkomsten i division ett med fyra förluster på de sju första ligamatcherna och under en stor del av säsongen höll man till i nedre delen av tabellen, men i slutet av säsongen spelade man upp sig. Det blev åtta segrar på de tio sista ligamatcherna och laget klättrade till tionde plats. Bob Latchford blev återigen bäste målskytt, denna gång med nitton ligamål. Även 1973/74 inledde Birmingham svagt med sju förluster på de tio första ligamatcherna. Laget låg länge på nedflyttningsplats men en stark avslutning gjorde att man kom på nittonde plats, en poäng från nedflyttning. Bob Hatton blev lagets bäste målskytt med totalt 20 mål varav fjorton i ligan. I oktober 1973 värvades Gary Sprake från Leeds för 100 000 pund och blev världens dyraste målvakt. I februari 1974 såldes Bob Latchford till Everton i utbyte mot Howard Kendall, Archie Styles och 80 000 pund.

Birmingham Citys startelva 1972/73: 1 Dave Latchford (målvakt), 2 Ray Martin (högerback), 3 Garry Pendrey/Tony Want (vänsterback), 4 Malcolm Page (mittfältare), 5 Roger Hynd (mittback), 6 John Roberts/Stan Harland (mittback), 7 Alan Campbell/Bobby Hope (mittfältare), 8 Trevor Francis (anfallare), 9 Bob Latchford (anfallare), 10 Bob Hatton (anfallare), 11 Gordon Taylor (vänsterytter). 1973/74 fick Tony Want, Malcolm Page och Bobby Hope mindre speltid och Stan Harland blev spelande tränare i Yeovil Town. Försvararen Joe Gallagher kom in i laget och spelade hälften av ligamatcherna och Kenny Burns tog en plats som mittback eller mittfältare, men flyttades upp i anfallet när Bob Latchford såldes.

Birminghams hemmatröja var blå med ett vitt fält på framsidan. Bortatröjan var i samma stil fast röd. Denna användes fram till början av säsongen 1973/74 då den ersattes av ett helt vitt ställ. Byxorna var vita och hade spelarnas initialer i nederkant. 1972 introducerades en tredjetröja i gult, rött och svart. Denna användes tillsammans med svarta byxor och gula eller svarta strumpor.