Etikett: 1974/75

FC Barcelona 1974–1977

1974/75: Förstärkningar med VM-meriter

Efter att ha fört det nederländska landslaget till VM-silver sommaren 1974 återvände Rinus Michels till Barcelona. Från det laget tog han med sig mittfältaren Johan Neeskens som hade vunnit Europacupen med Ajax tre år i rad. Ny i laget var också den brasilianske mittbacken Marinho Péres, även han VM-spelare 1974.

Trots förstärkningarna kunde inte Barcelona försvara sin ligatitel. Laget åkte på tolv förluster – samtliga på bortaplan – vilket gjorde att man fick nöja sig med tredje plats i tabellen, tretton poäng bakom Real Madrid. I Europacupen inledde Barcelona med en mållös match borta mot österrikiska VÖEST Linz, men i returen blev det storseger med 5–0. Därefter blev det återigen en mållös match på bortaplan, denna gång mot Feyenoord. Katalanerna tog sig sedan vidare till kvartsfinalerna via en 3–0-seger i returen, samtliga mål av Carles Rexach. Kvartsfinalerna spelades i mars 1975 och motståndare var svenska mästarna Åtvidaberg, Barcelona vann bägge mötena, först 2–0 hemma och sedan 3–0 borta. I semifinal väntade Leeds United. Engelsmännen vann med 2–1 på Elland Road och efter 1–1 i returen var Barcelona utslagna.

Laguppställning, andra matchen mot Leeds: 1 Sadurni, 2 Marinho, 3 Gallego, 4 Migueli, 5 de la Cruz, 6 Neeskens, 7 Rexach, 8 Heredia, 9 Cruyff, 10 Asensi (Rifé, 46), 11 Clares.

1975/76: Hennes Weisweiler ny tränare

Sommaren 1975 återvände Rinus Michels till Ajax. Som ersättare anlitade Barcelona tysken Hennes Weisweiler som hade fört Borussia Mönchengladbach till tre ligatitlar. Återigen förblev laget obesegrade på hemmaplan, men nio bortaförluster gjorde att man fick nöja sig med andra plats i ligan 1975/76, fem poäng bakom Real Madrid. I höstens UEFA-cupmatcher slog Barcelona ut grekiska PAOK, italienska Lazio och ungerska Vasas. Motståndare i kvartsfinalerna i mars 1976 var bulgariska Levski-Spartak från Sofia. Barcelona vann med 4–0 hemma på Camp Nou. Returen slutade hela 5–4 till bulgarerna, men Barcelona gick alltså vidare med sammanlagt 8–5. Den första semifinalen slutade med en 0–1-förlust hemma mot Liverpool, och efter 1–1 på Anfield var katalanerna utslagna.

1976/77: Rinus Michels återvänder

Efter bara en säsong i Barcelona återvände Hennes Weisweiler till Västtyskland för att ta över 1. FC Köln. Rinus Michels kom tillbaka från Ajax och ledde Barcelona i ytterligare två säsonger. Laget inledde den nya ligasäsongen med fyra segrar och tre förluster på de sju första matcherna. Laget låg då på sjätte plats i tabellen, men en svit på tio matcher utan förlust gjorde att man gick upp i serieledning. En formsvacka följde med sex förluster på tio matcher gjorde dock att Barcelona tappade ledningen till Atlético Madrid. Den tjugonde februari förlorade man med 0–2 hemma mot Athletic Bilbao. Det var den första hemmaförlusten i ligan på nästan fyra år.

På de sju sista matcherna blev det fem segrar och två oavgjorda, men det räckte ändå inte. Barcelona kom på andra plats i ligan även 1976/77, en poäng bakom Atlético Madrid. Asensi spelade samtliga 34 ligamatcher och Clares blev bäste målskytt med 22 ligamål vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Johan Cruyff blev lagets näst bäste målskytt med tretton ligamål.

I UEFA-cupen 1976/77 slog Barcelona under hösten ut portugisiska Belenenses (2–2 borta, 3–2 hemma), belgiska Lokeren (2–0 hemma, 1–2 borta) samt Öster från Växjö. Öster besegrade man med sammanlagt 8–1 efter 3–0 borta och 5–1 hemma. I kvartsfinalerna i mars 1977 mötte man Athletic Bilbao som visade sig bli för svåra. Barcelona föll med 2–1 borta och returen slutade oavgjort, 2–2.

Tröjorna

Hemmatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Efter klubbens namnbyte från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona uppdaterade man dock klubbmärket med de nya initialerna, från ”C. de F.B.” till ”F.C.B.”. I mitten av 70-talet verkar det dock ha förekommit tröjor med både det gamla och det nya klubbmärket. Den vita bortatröjan var kvar sen tidigare, men i bortamatchen mot Liverpool i april 1976 dök Barcelona upp i nya tröjor. Dessa var gula med en röd och blå diagonal, men saknade klubbmärke. Klubbmärket var dock på plats vid nästa tillfälle som tröjan kom till användning, nämligen mot Öster i december 1976.

Engelska division ett 1974/75

Derby County blev engelska mästare för andra gången på fyra år. Liverpool, Ipswich Town och Everton kom på platserna närmast bakom och kvalificerade sig för UEFA-cupen. West Ham United vann FA-cupen för andra gången efter finalseger med 2–0 över Fulham. Aston Villa vann Ligacupen efter att ha besegrat Norwich City med 1–0 i finalen (båda lagen spelade i division två men tog steget upp i ettan 1975). Chelsea tillsammans med nykomlingarna Luton Town och Carlisle United tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Leeds United gick till final i Europacupen men förlorade med 2–0 mot Bayern München. Skytteligavinnare blev Malcolm Macdonald, Newcastle United, med 21 mål. Alan Mullery från division två-laget Fulham blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association) utsåg Colin Todd, Derby County, till Årets spelare och Mervyn Day, West Ham United, blev utsedd till Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1974/75. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1974/75

Här är ligatabellen 1974/75. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Derby County 42 21 11 10 67 49 53
2 Liverpool 42 20 11 11 60 39 51
3 Ipswich Town 42 23 5 14 66 44 51
4 Everton 42 16 18 8 56 42 50
5 Stoke City 42 17 15 10 64 48 49
6 Sheffield United 42 18 13 11 58 51 49
7 Middlesbrough 42 18 12 12 54 40 48
8 Manchester City 42 18 10 14 54 54 46
9 Leeds United 42 16 13 13 57 49 45
10 Burnley 42 17 11 14 68 67 45
11 Queens Park Rangers 42 16 10 16 54 54 42
12 Wolverhampton Wanderers 42 14 11 17 57 54 39
13 West Ham United 42 13 13 16 58 59 39
14 Coventry City 42 12 15 15 51 62 39
15 Newcastle United 42 15 9 18 59 72 39
16 Arsenal 42 13 11 18 47 49 37
17 Birmingham City 42 14 9 19 53 61 37
18 Leicester City 42 12 12 18 46 60 36
19 Tottenham Hotspur 42 13 8 21 52 63 34
20 Luton Town 42 11 11 20 47 65 33
21 Chelsea 42 9 15 18 42 72 33
22 Carlisle United 42 12 5 25 43 59 29

Wolverhampton Wanderers 1974–1977

Wolves lottades mot Porto i UEFA-cupens första omgång säsongen 1974/75, men efter förlust med 4–1 borta hjälpte det inte att man vann returen med 3–1. Samma höst åkte man även ur Ligacupen mot Fulham i andra omgången och i FA-cupens tredje omgång i början av januari 1975 blev det förlust mot Ipswich Town. I ligan slutade Wolves på tolfte plats, samma placering som året innan.

Laget 1974/75: Phil Parkes/Gary Pierce (målvakt), Geoff Palmer, Frank Munro, John McAlle, Derek Parkin (försvarare), Mike Bailey, Kenny Hibbitt, Barry Powell (mittfältare), Steve Kindon, John Richards, Steve Daley (anfallare). Spelare som Dave Wagstaffe och Derek Dougan fanns kvar i klubben men var inte längre ordinarie. Mittfältaren Willie Carr värvades från Coventry City i mars 1975. Kenny Hibbitt blev lagets bäste målskytt med sjutton ligamål.

I september 1975 såldes Barry Powell till Coventry och Willie Carr och Alan Sunderland etablerade sig nu på mittfältet. I december förstärktes anfallet med Bobby Gould som nu gjorde sin andra sejour i klubben och som närmast kom från West Ham. I januari 1976 såldes Dave Wagstaffe till Blackburn Rovers.

Wolves hade ingen lyckad säsong 1975/76 utan åkte ner i division två efter att ha slutat på tjugonde plats. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United efter omspel och i Ligacupen åkte man ut mot Mansfield Town i fjärde omgången. John Richards blev bäste målskytt med totalt 25 mål varav sjutton i ligan.

Nedflyttningen innebar att tränaren Bill McGarry fick lämna klubben. Han ersattes av assisterande tränaren Sammy Chung som ledde Wolves tillbaka till högsta divisionen efter att ha slutat överst i tabellen, två poäng före Chelsea. I Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Sheffield Wednesday men i FA-cupen tog man sig återigen till kvartsfinal men förlorade mot Leeds United.

Tröjorna var av samma modell som hade använts i Ligacupfinalen 1974. Under säsongen 1974/75 återfanns texten ”F.L. Cup/Wembley 1974” på bröstet som en påminnelse om att man var regerande Ligacupmästare. Till följande säsong var denna text ersatt av klubbens initialer WW.

Stoke City 1974/75

Stoke City ställdes mot Ajax i UEFA-cupens första omgång hösten 1974, men efter 1–1 hemma och 0–0 i returen i Amsterdam gick holländarna vidare tack vare bortamålsregeln. I ligan var Stoke med och slogs om mästartiteln och i slutet av november låg laget etta i tabellen. Skador på flera spelare gjorde dock att man fick nöja sig med femte plats. I FA-cupen åkte Stoke ut mot Liverpool i tredje omgången och i Ligacupen tog man sig till fjärde omgången där det blev förlust mot Ipswich Town.

Laget 1974/75: Peter Shilton (målvakt), Alan Dodd, Jackie Marsh, Denis Smith, Eric Skeels, Mike Pejic (försvarare), Alan Hudson, John Mahoney, Sean Haslegrave, Terry Conroy (mittfältare), Geoff Salmons, Jimmy Greenhoff, Geoff Hurst (anfallare). John Farmer inledde säsongen som förstemålvakt, men i november 1974 värvades Peter Shilton från Leicester City och Farmer lånades strax därefter ut till samma klubb. Alan Hudson och Geoff Salmons spelade samtliga 42 ligamatcher och Jimmy Greenhoff blev bäste målskytt med fjorton ligamål.

Under hösten 1974 användes tröjor av Admiral, men till våren 1975 hade man bytt till Umbro. Byxorna hade dock fortfarande Admirals logga på ena benet. Byxorna och strumporna var i första hand vita, men i matcher mot lag med samma färger spelade Stoke i svarta byxor och strumpor. Som bortatröja användes antingen vita eller gula tröjor, båda med tre diagonala ränder på framsidan.

Queens Park Rangers 1974/75

I oktober 1974 lämnade tränaren Gordon Jago klubben. Han ersattes av Dave Sexton som hade fått sparken från Chelsea. Sexton ledde Queens Park Rangers till elfte plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Southend United (efter omspel) och Notts County, men föll sedan mot West Ham i femte omgången. I Ligacupen slog man ut Orient efter omspel i andra omgången innan det blev förlust mot Newcastle.

Laget 1974/75: Phil Parkes (målvakt), Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard (försvarare), Gerry Francis, John Beck, Don Masson, Mick Leach, Dave Thomas (mittfältare), Don Givens, Stan Bowles, Don Rogers (anfallare). Don Rogers värvades från Crystal Palace i september i utbyte mot Terry Venables. Mittbacken Terry Mancini såldes till Arsenal i oktober och senare under hösten värvades Don Shanks och Don Masson från Luton Town respektive Notts County. Ian Gillard spelade samtliga 42 ligamatcher och Don Givens blev lagets bäste målskytt med sexton ligamål.

Under hösten 1974 tillverkades Queens Park Rangers tröjor av Admiral, men till våren 1975 hade man bytt till Umbro. Till en början användes samma bortatröja som tidigare (röd tröja med vit krage), men senare under hösten introducerades en tröja delad i fyra fält i rött och vitt. Denna variant byttes så småningom till en tvådelad tröja med en röd och en vit halva.

Middlesbrough 1973–1975

Efter en tjugo år lång spelarkarriär i Leeds United tog Jack Charlton över som tränare för Middlesbrough inför säsongen 1973/74. Laget sprang enkelt hem seriesegern i division två och slutade femton poäng före tvåan Carlisle United. Middlesbrough gjorde bra ifrån sig även i högsta divisionen med en sjundeplats som följd. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Birmingham City. Även i Ligacupen gick Middlesbrough till kvartsfinal. Efter en mållös match mot Manchester United blev det förlust med 0–3 i omspelet.

Laget 1974/75: Jim Platt (målvakt), John Craggs, Stuart Boam, Willie Maddren, Frank Spraggon (försvarare), Graeme Souness, Bobby Murdoch, David Armstrong (mittfältare), Alan Foggon, John Hickton, David Mills (anfallare). I mars 1975 förstärktes laget med vänsterbacken Terry Cooper från Leeds.

Hemmastället bestod av röda tröjor med ett vitt band över bröstet, röda byxor och röda strumpor. Som bortaställ användes antingen vita tröjor, svarta byxor och svarta strumpor eller blåsvartrandiga tröjor, ljusblå byxor och ljusblå strumpor.

Manchester City 1974/75

Manchester City slutade på åttonde plats i ligan 1974/75. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Newcastle United och i Ligacupen slog man ut Scunthorpe i andra omgången men förlorade sedan mot Manchester United.

Laget 1974/75: Keith MacRae/Joe Corrigan (målvakt), Geoff Hammond, Mike Doyle, Tommy Booth, Willie Donachie, Colin Barrett (försvarare), Colin Bell, Alan Oakes, Asa Hartford (mittfältare), Mike Summerbee, Rodney Marsh, Dennis Tueart, Joe Royle (anfallare). Mike Doyle och Colin Bell spelade samtliga 42 ligamatcher och Bell blev även lagets bäste målskytt med femton ligamål. Näst bäste målskytt var Dennis Tueart med fjorton ligamål. Joe Royle värvades från Everton i december men lyckades bara göra ett ligamål under säsongen.

Både hemma- och bortaställen var av samma modell som föregående säsong med skillnaden att Umbro-loggan var placerad på ena bröstet och att hemmastrumporna var ljusblå.

Luton Town 1974–1976

Efter andraplatsen i division två spelade Luton Town för första gången sedan 1959/60 i högsta divisionen. Laget kom på tjugonde plats i tabellen 1974/75, bara en poäng efter Tottenham Hotspur, och åkte ner i tvåan igen. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Birmingham City och i Ligacupen slog man ut Bristol Rovers i andra omgången men förlorade sedan mot Sheffield United. Återkomsten i tvåan slutade med en sjundeplats 1975/76 och uttåg ur FA-cupen och Ligacupen i fjärde respektive andra omgången.

Laget 1974/75: Keith Barber (målvakt), John Ryan, Steve Buckley, Bobby Thomson, Paul Futcher, Don Shanks (försvarare), Alan West, Peter Anderson, Jimmy Ryan, John Aston, Gordon Hindson (mittfältare), Jimmy Husband, John Faulkner, Adrian Alston, Ron Futcher (anfallare). Alan West spelade samtliga 42 ligamatcher och Adrian Alston blev bäste målskytt med totalt åtta mål varav sju i ligan.

Tröjorna, som tillverkades av Admiral, var orange med en blåvit rand på vänster sida. Bortastället var i samma stil fast vitt.

Everton 1974–1976

Säsongen 1974/75 var Everton med i toppen av ligan. Det blev åtta förluster vilket var minst av alla lag, men man hade också flest antal oavgjorda matcher, arton stycken, och slutade på fjärde plats, tre poäng efter mästarna Derby County. I FA-cupen gick man till femte omgången men förlorade mot Fulham och i Ligacupen blev det förlust efter omspel mot Aston Villa i andra omgången.

Fjärdeplatsen gjorde att Everton kvalificerade sig för UEFA-cupen 1975/76. Där blev det dock förlust mot Milan redan i första omgången efter 0–0 hemma och 0–1 borta. I ligan sjönk laget till elfte plats och i FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Derby County. I Ligacupen tog man sig till fjärde omgången men förlorade mot Notts County efter omspel.

Laget 1974/75: Dai Davies (målvakt), Mike Bernard, Roger Kenyon, John Hurst, Steve Seargeant (försvarare), Dave Clements, Mick Lyons, Mick Buckley, Martin Dobson (mittfältare), Gary Jones, Bob Latchford, Jim Pearson, John Connolly (anfallare). Bob Latchford blev bäste målskytt med sjutton ligamål. 1975/76 spelade målvakterna Dai Davies och David Lawson ungefär hälften av ligamatcherna var, mittfältaren Bryan Hamilton värvades från Ipswich i november och John Hurst förlorade sin plats i laget. Istället spelade försvararna Terry Darracott och Ken McNaught tjugo ligamatcher var. Bob Latchford gjorde tolv ligamål och blev återigen lagets bäste målskytt.

Både hemma- och bortaställen var av samma modell som tidigare fast med Umbro-loggan på tröjan och byxorna. Även numren hade en annan stil än tidigare.

Carlisle United 1973–1976

Säsongen 1973/74 slutade Carlisle United på tredje plats i division två och tog för första gången steget upp i division ett. Laget vann sedan sina tre första matcher i högsta divisionen och låg då etta i tabellen. Sedan var det slut på det roliga. Carlisle förlorade 25 av de återstående matcherna, sjönk till sista plats och åkte ner i division två igen. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Fulham och i Ligacupen förlorade man mot Colchester United i tredje omgången. Tillbaka i tvåan 1975/76 hade Carlisle det jobbigt och kom först på nittonde plats, fyra poäng från nedflyttning.

Laget 1974/75: Alan Ross (målvakt), John Gorman, Bill Green, Bobby Parker, Peter Carr (försvarare), Ray Train, Les O’Neill, Joe Laidlaw, Chris Balderstone (mittfältare), Dennis Martin, Frank Clarke, Bobby Owen (anfallare). Parker, Green och Train spelade alla 42 ligamatcher och Laidlaw blev bäste målskytt med tolv ligamål.

Hemmatröjan var blå med ett vitt fält i mitten med röda kanter. Byxorna var vita och strumporna röda. Bortastället bestod av gula tröjor, vita byxor och gula strumpor.