Tagg: 1973/74

Middlesbrough 1973–1975

Efter en tjugo år lång spelarkarriär i Leeds United tog Jack Charlton över som tränare för Middlesbrough inför säsongen 1973/74. Laget sprang enkelt hem seriesegern i division två och slutade femton poäng före tvåan Carlisle United. Middlesbrough gjorde bra ifrån sig även i högsta divisionen med en sjundeplats som följd. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Birmingham City. Även i Ligacupen gick Middlesbrough till kvartsfinal. Efter en mållös match mot Manchester United blev det förlust med 0–3 i omspelet.

Laget 1974/75: Jim Platt (målvakt), John Craggs, Stuart Boam, Willie Maddren, Frank Spraggon (försvarare), Graeme Souness, Bobby Murdoch, David Armstrong (mittfältare), Alan Foggon, John Hickton, David Mills (anfallare). I mars 1975 förstärktes laget med vänsterbacken Terry Cooper från Leeds.

Hemmastället bestod av röda tröjor med ett vitt band över bröstet, röda byxor och röda strumpor. Som bortaställ användes antingen vita tröjor, svarta byxor och svarta strumpor eller blåsvartrandiga tröjor, ljusblå byxor och ljusblå strumpor.

Carlisle United 1973–1976

Säsongen 1973/74 slutade Carlisle United på tredje plats i division två och tog för första gången steget upp i division ett. Laget vann sedan sina tre första matcher i högsta divisionen och låg då etta i tabellen. Sedan var det slut på det roliga. Carlisle förlorade 25 av de återstående matcherna, sjönk till sista plats och åkte ner i division två igen. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Fulham och i Ligacupen förlorade man mot Colchester United i tredje omgången. Tillbaka i tvåan 1975/76 hade Carlisle det jobbigt och kom först på nittonde plats, fyra poäng från nedflyttning.

Laget 1974/75: Alan Ross (målvakt), John Gorman, Bill Green, Bobby Parker, Peter Carr (försvarare), Ray Train, Les O’Neill, Joe Laidlaw, Chris Balderstone (mittfältare), Dennis Martin, Frank Clarke, Bobby Owen (anfallare). Parker, Green och Train spelade alla 42 ligamatcher och Laidlaw blev bäste målskytt med tolv ligamål.

Hemmatröjan var blå med ett vitt fält i mitten med röda kanter. Byxorna var vita och strumporna röda. Bortastället bestod av gula tröjor, vita byxor och gula strumpor.

Engelska division ett 1973/74

Leeds United blev engelska mästare för andra gången. Liverpool som kom tvåa vann FA-cupen för andra gången efter finalseger med 3–0 över Newcastle United och kvalificerade sig för Cupvinnarcupen. Derby County, Ipswich Town, Stoke City och Wolverhampton Wanderers kvalificerade sig för UEFA-cupen. Wolves som slutade tolva i ligan vann Ligacupen efter finalseger med 2–1 över Mancheste City. För första gången flyttades tre lag ner i division två. Southampton, Manchester United och Norwich City tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Tottenham Hotspur gick till final i UEFA-cupen men förlorade mot Feyenoord med sammanlagt 4–2. Skytteligavinnare blev Mick Channon, Southampton, med 21 mål. Liverpools Ian Callaghan blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Från och med denna säsong röstade även spelarna själva (Professional Footballers’ Association, PFA) fram Årets spelare och Årets unga spelare. Norman Hunter, Leeds United, blev utsedd till Årets spelare och Kevin Beattie, Ipswich Town, blev utsedd till Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1973/74. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1973/74

Här är ligatabellen 1973/74. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Leeds United 42 24 14 4 66 31 62
2 Liverpool 42 22 13 7 52 31 57
3 Derby County 42 17 14 11 52 42 48
4 Ipswich Town 42 18 11 13 67 58 47
5 Stoke City 42 15 16 11 54 42 46
6 Burnley 42 16 14 12 56 53 46
7 Everton 42 16 12 14 50 48 44
8 Queens Park Rangers 42 13 17 12 56 52 43
9 Leicester City 42 13 16 13 51 41 42
10 Arsenal 42 14 14 14 49 51 42
11 Tottenham Hotspur 42 14 14 14 45 50 42
12 Wolverhampton Wanderers 42 13 15 14 49 49 41
13 Sheffield United 42 14 12 16 44 49 40
14 Manchester City 42 14 12 16 39 46 40
15 Newcastle United 42 13 12 17 49 48 38
16 Coventry City 42 14 10 18 43 54 38
17 Chelsea 42 12 13 17 56 60 37
18 West Ham United 42 11 15 16 55 60 37
19 Birmingham City 42 12 13 17 52 64 37
20 Southampton 42 11 14 17 47 68 36
21 Manchester United 42 10 12 20 38 48 32
22 Norwich City 42 7 15 20 37 62 29

Stoke City 1973/74

Stoke City inledde säsongen 1973/74 med att vinna Watney Cup efter att ha besegrat Hull City i finalen. I ligan gick det dock trögt till en början. Det blev inte en enda seger på de åtta första matcherna och i januari låg laget på sjuttonde plats. Tränaren Tony Waddington värvade då Alan Hudson från Chelsea för 240 000 pund och laget började klättra i tabellen, bland annat besegrade man Leeds United som åkte på sin första förlust för säsongen. Stoke förlorade bara två av de 23 sista ligamatcherna och slutade på femte plats vilket gav en plats i nästa års UEFA-cup. I FA-cupen förlorade man mot Bolton Wanderers i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Coventry City i fjärde omgången.

Laget 1973/74: John Farmer (målvakt), Jackie Marsh, Alan Dodd, Denis Smith, Alan Bloor, Mike Pejic (försvarare), John Mahoney, Jimmy Robertson, Sean Haslegrave, Alan Hudson (mittfältare), Jimmy Greenhoff, John Ritchie, Geoff Hurst (anfallare). Dodd tog plats som mittback när Bloor blev skadad och när Bloor kom tillbaka flyttades Dodd ut som högerback istället för Marsh. När Alan Hudson värvades hamnde Haslegrave utanför laget. Bästa målskyttar blev John Ritchie och Geoff Hurst med totalt femton mål var (Ritchie gjorde fjorton i ligan och Hurst tolv).

Tröjorna var rödvitrandiga med vit krage och vita muddar, ibland med röd rand i mitten och ibland med vit. Umbro-loggan lades till på tröjorna i mars 1974. Oftast användes vita byxor och strumpor, men i bortamatcher mot lag med samma färger spelade Stoke i svarta byxor och röda strumpor.

Stoke City 1973/74 (hemma)

Sheffield United 1973–1975

Sheffield Uniteds tränare John Harris avgick i december 1973 för att ta plats i klubbens styrelse. Han ersattes av Ken Furphy som ledde laget till trettonde plats i ligan. I FA-cupen åkte man ut mot Ipswich i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot West Bromwich Albion i andra omgången.

Laget 1973/74: Tom McAllister/John Connaughton/Jim Brown (målvakt), Len Badger, Eddie Colquhoun, John Flynn, Ted Hemsley (försvarare), Geoff Salmons, Keith Eddy, Tony Currie, Mick Speight (mittfältare), Alan Woodward, Bill Dearden, Jim Bone (anfallare). Woodward spelade alla 42 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med sjutton ligamål.

Säsongen 1974/75 slutade Sheffield United på sjätte plats i ligan, bara fyra poäng efter mästarna Derby County. Det var lagets bästa placering sedan 1962. I FA-cupen åkte man ut mot Aston Villa i fjärde omgången och även i Ligacupen blev det förlust i fjärde omgången där man förlorade mot Norwich efter omspel. Jim Brown etablerade sig som förstemålvakt och spelade alla 42 ligamatcher. Även Alan Woodward, Tony Field och Tony Currie spelade alla ligamatcher. Woodward blev bäste målskytt med tolv ligamål och Field gjorde elva.

Tröjorna var tillverkade av Umbro som hade placerat sin logga på ena bröstet. Under 1973/74 hade man nummer på byxorna, men inte under 1974/75. Strumporna var oftast vita, men i bortamatcher mot lag med vita strumpor användes svarta strumpor med röd överdel under 1973/74 och röda strumpor under 1974/75.

Sheffield United 1973–1975 (hemma)

Queens Park Rangers 1964–1974

I mitten av 60-talet var Queens Park Rangers ett mittenlag i division tre, men 1966 kom man på tredje plats och 1967 vann man serien i överlägsen stil efter att ha gjort 103 mål på de 46 ligamatcherna. Rodney Marsh var lagets bäste målskytt och blev skyttekung i division tre med 30 mål. Samma säsong vann man även Ligacupen efter att i andra halvlek av finalen mot West Bromwich Albion ha vänt ett 0–2-underläge till seger med 3–2. Målen gjordes av Roger Morgan, Rodney Marsh och Mark Lazarus.

QPR tog sig direkt upp i division ett efter att ha kommit på andra plats i tvåan 1967/68. Sejouren i ettan blev bara ettårig och laget åkte ner i tvåan igen efter att ha slutat sist i tabellen. 1973 slutade QPR på andra plats och gick åter upp i ettan. Don Givens gjorde 23 mål och blev skyttekung i division två.

Andra försöket i högsta serien gick betydligt bättre. QPR slutade på åttonde plats och gick även till kvartsfinal i FA-cupen men förlorade mot Leicester City. Stan Bowles var lagets bäste målskytt med nitton ligamål och Don Givens gjorde tio. Andra viktiga spelare i laget var målvakten Phil Parkes, mittbacken Frank McLintock och mittfältarna Gerry Francis och Terry Venables.

Hemmatröjan bestod av blå och vita ränder på tvären. Byxorna och strumporna var vita. Ibland var numren placerade på en vit ruta och ibland inte. I Ligacupfinalen 1967 spelade QPR i ett helt vitt ställ. Under 1973/74 användes en röd bortatröja med vita byxor och röda strumpor. I bortamatchen mot Coventry City spelade man i gula tröjor och blå byxor.

Liverpool 1973–1976

Säsongen 1973/74 var Bill Shanklys sista som tränare för Liverpool. Laget kom på andra plats i ligan, fem poäng efter Leeds United. I höstens Europacupmatcher slog man ut Jeunesse D’Esch från Luxemburg men åkte sedan ut mot Röda Stjärnan från Belgrad. I Ligacupen tog sig Liverpool till femte omgången där de blev förlust mot Wolverhampton Wanderers. Liverpool tog sig till final i FA-cupen genom att besegra Doncaster Rovers, Carlisle United, Ipswich Town, Bristol City samt Leicester City efter omspel i semifinalen. I finalen mötte man Newcastle United och efter en mållös första halvlek gjorde Liverpool tre mål i andra halvlek. Kevin Keegan gjorde två mål och Steve Heighway ett och gav Liverpool dess andra seger i FA-cupen.

Laget 1973/74: Ray Clemence (målvakt), Tommy Smith, Phil Thompson, Larry Lloyd, Alec Lindsay (försvarare), Ian Callaghan, Peter Cormack, Emlyn Hughes (mittfältare), Kevin Keegan, John Toshack, Steve Heighway (anfallare). Lloyd blev skadad i februari och Hughes flyttades då ner i försvaret. Ian Callaghan blev av fotbollsskribenterna utsedd till Årets spelare i England. Callaghan, Clemence, Hughes, Keegan och Cormack spelade alla 42 ligamatcher och Keegan blev bäste målskytt med totalt nitton mål varav tolv i ligan.

Inför säsongen 1974/75 tog Bob Paisley över som tränare, men Bill Shankly ledde ut laget en sista gång i Charity Shield-matchen mot Leeds på Wembley. Matchen slutade 1–1 och Liverpool vann sedan på straffar. Matchen är också ihågkommen för ett bråk mellan Kevin Keegan och Billy Bremner som ledde till att båda blev utvisade. I ligan slutade Liverpool återigen på andra plats, två poäng efter Derby County. I Cupvinnarcupens första omgång besegrades norska Strømsgodset med hela 11–0, men i andra omgången åkte man ut mot ungerska Ferencváros efter sammanlagt 1–1 men färre gjorda bortamål. Liverpool åkte ur både FA-cupen och Ligacupen i fjärde omgången mot Ipswich respektive Middlesbrough.

Ray Clemence och Emlyn Hughes spelade alla 42 ligamatcher. Steve Heighway blev bäste målskytt totalt sett med tretton mål varav nio i ligan, men John Toshack var lagets bäste målskytt i ligan med tolv mål. Kevin Keegan gjorde tio ligamål och två i cuperna. Nya i laget var Ray Kennedy från Arsenal, Phil Neal från Northampton Town och Terry McDermott från Newcastle. Larry Lloyd såldes till Coventry i augusti 1974.

Säsongen 1975/76 blev Liverpool engelska mästare för nionde gången efter att ha slutat en poäng före överraskningslaget Queens Park Rangers. Liverpool åkte ut mot Derby County i FA-cupens fjärde omgång och i Ligacupen blev det förlust mot Burnley efter omspel i tredje omgången. I UEFA-cupen gick det däremot bättre. Under hösten besegrade man skotska Hibernian, spanska Real Sociedad och polska Śląsk Wrocław. I vårens kvartsfinaler slog Liverpool ut Dynamo Dresden från Östtyskland och i semifinalen besegrade man Barcelona. I finalen ställdes man mot belgiska Club Brugge. I första mötet på Anfield gjorde belgarna två mål under första kvarten, men i andra halvlek vände Liverpool och vann med 3–2 efter mål av Ray Kennedy, Jimmy Case samt Kevin Keegan på straff. I returen tog Brugge återigen en tidig ledning, men Keegan kvitterade några minuter senare och matchen slutade 1–1. Liverpool tog därmed sin andra seger i UEFA-cupen.

Ny i laget denna säsong var vänsterbacken Joey Jones från Wrexham. Under hösten lämnade Chris Lawler och Phil Boersma klubben för spel i Portsmouth respektive Middlesbrough. Ray Clemence och Phil Neal spelade alla 42 ligamatcher. John Toshack blev bäste målskytt med totalt 23 mål varav sexton i ligan och Kevin Keegan gjorde sexton mål varav tolv i ligan. Keegan blev även utsedd till Årets spelare i England.

Både hemma- och bortaställen var likadana som tidigare förutom att olika varianter av Umbro-loggan var placerad på tröjorna och byxorna. Den vita bortatröjan användes oftast tillsammans med svarta byxor och vita strumpor, men ibland även med vita eller röda byxor och strumpor. I FA-cupfinalen 1974 återfanns texten ”F.A. Cup Final 1974” nedanför klubbmärket.

Leicester City 1973–1976

Leicester City inledde med åtta matcher utan förlust, men de många oavgjorda matcherna gjorde att man fick nöja sig med nionde plats i ligan 1973/74. Laget tog sig till semifinal i FA-cupen efter att ha slagit ut Tottenham, Fulham (efter omspel), Luton Town och Queens Park Rangers. Semifinalen mot Liverpool blev mållös, men i omspelsmatchen vann Liverpool med 3–1. Under några år i början av 70-talet spelades även en match om tredje pris. Leicester mötte Burnley hemma på Filbert Street, men föll med uddamålet. I Ligacupen blev det förlust redan i andra omgången mot Hull City som vann efter omspel.

Laget 1973/74: Peter Shilton (målvakt), Steve Whitworth, Malcolm Munro, Graham Cross, Dennis Rofe (försvarare), Steve Earle, Jon Sammels, Alan Birchenall (mittfältare), Keith Weller, Frank Worthington, Len Glover (anfallare). Shilton, Rofe, Worthington och Weller spelade alla 42 ligamatcher och Worthington blev bäste målskytt med tjugo ligamål. Under hösten såldes John Farrington till Cardiff City och Malcolm Manley till Portsmouth.

Hösten 1974 vägrade Peter Shilton att skriva på ett nytt kontrakt och därför inledde Mark Wallington säsongen mellan stolparna. I november såldes Shilton till Stoke City för rekordsumman 325 000 pund. Ligaspelet gick inte lika bra som förra säsongen och mellan november och februari spelade man fjorton matcher i rad utan att vinna. I januari värvades mittbacken Jeff Blockley från Arsenal och i februari värvades anfallaren Chris Garland från Chelsea för 100 000 pund. Garland gjorde åtta mål på tio matcher och hjälpte Leicester att klara sig undan nedflyttning. Leicester slutade på artonde plats i tabellen, tre poäng från nedflyttning. I FA-cupen åkte man ut mot Arsenal efter två omspelsmatcher i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Middlesbrough i tredje omgången. Frank Worthington och Steve Whitworth spelade alla 42 ligamatcher och Worthington blev återigen bäste målskytt med arton ligamål.

Säsongen 1975/76 inleddes med femton matcher utan seger och Leicester låg då på nedflyttningsplats. Men efter en seger över Burnley i november spelade laget upp sig rejält och vann hälften av de återstående matcherna. Leicester klättrade till sjunde plats vilket var deras bästa placering på tio år. I FA-cupen åkte man ut mot Manchester United i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Burnley i fjärde omgången. Mark Wallington, Dennis Rofe och Steve Whitworth spelade alla 42 ligamatcher och anfallaren Bob Lee tog en ordinarie plats och blev lagets bäste målskytt med elva ligamål. Nya spelare i laget var mittfältaren Steve Kember från Chelsea och anfallaren Brian Alderson från Coventry City.

Efter att ha spelat i vita tröjor under föregående säsong bytte Leicester tillbaka till blå tröjor med vit krage. Bortastället 1973/74 var samma vita som hade använts som hemmaställ 1972/73. I bortamatchen mot Manchester City i november 1974 spelade Leicester i röda tröjor, svarta byxor och svarta strumpor.

Leeds United 1973–1976

Leeds United inledde säsongen 1973/74 med sju raka segrar. Det blev 29 ligamatcher utan förlust innan Stoke City vann med 3–2 den 23 februari. Laget förlorade tre matcher i rad i mars men förlorade sedan ingen av de återstående sex ligamatcherna. Leeds slutade fem poäng före tvåan Liverpool och blev engelska mästare för andra gången på fem år. I FA-cupen tog sig Leeds till femte omgången men föll mot Bristol City efter omspel och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Ipswich Town. Leeds var även med i UEFA-cupen och slog i första omgången ut norska Strømsgodset och därefter skotska Hibernian, men i tredje omgången blev det förlust mot portugisiska Vitória Setubal.

Laget 1973/74: David Harvey (målvakt), Paul Reaney, Gordon McQueen, Norman Hunter, Trevor Cherry (försvarare), Billy Bremner, Terry Yorath, Paul Madeley, Peter Lorimer (mittfältare), Allan Clarke, Mick Jones (anfallare). Även centern Joe Jordan spelade över hälften av ligamatcherna. Norman Hunter blev förste spelare att ta emot priset som Årets spelare av spelarföreningen PFA. Hunter och lagkaptenen Billy Bremner deltog i samtliga 42 ligamatcher och Mick Jones blev lagets bäste målskytt med sjutton mål varav fjorton i ligan. Även Allan Clarke (totalt 16 mål/13 i ligan), Peter Lorimer (14/12), och Billy Bremner (11/10) gjorde över tio mål under säsongen. I oktober 1973 såldes målvakten Gary Sprake till Birmingham City för 100 000 pund och blev världens dyraste målvakt.

Efter säsongen lämnade tränaren Don Revie Leeds för att bli förbundskapten för engelska landslaget. Han ersattes av Brian Clough som tog med sig John O’Hare och John McGovern från sitt gamla lag Derby County. Även anfallaren Duncan McKenzie värvades från Nottingham Forest. Säsongen 1974/75 inleddes med att Leeds och Liverpool spelade 1–1 (Liverpool vann sedan på straffar) i Charity Shield i en match där både Billy Bremner och Liverpools Kevin Keegan blev utvisade. Efter en svag start på ligaspelet med bara en seger på de sju första matcherna fick Brian Clough sparken efter bara 44 dagar som tränare för Leeds. Jimmy Armfield tog över och ledde Leeds till en niondeplats i ligan. I FA-cupen åkte man ut mot Ipswich i sjätte omgången efter tre omspelsmatcher och i Ligacupen blev det förlust mot Chester City i fjärde omgången. Som regerande ligamästare deltog Leeds även i Europacupen. Under hösten slog man ut FC Zürich och Újpesti Dózsa. I vårens kvartsfinaler slog man ut Anderlecht och i semifinalen blev det seger över Barcelona, men i finalen mot Bayern München föll man med 0–2.

Allan Clarke blev lagets bäste målskytt med totalt 22 mål varav 14 i ligan och Duncan McKenzie var näst bäst med tretton mål varav elva i ligan. De andra två nyförvärven, O’Hare och McGovern, såldes till Nottingham Forest i februari och i mars såldes Terry Cooper till Middlesbrough.

Sommaren 1975 lämnade Johnny Giles Leeds för att bli spelande tränare i West Bromwich Albion och under hösten tvingades Mick Jones lägga skorna på hyllan på grund av en knäskada. Leeds slutade på femte plats i ligan 1975/76, nio poäng efter mästarna Liverpool. I Ligacupen åkte Leeds ut mot Notts County i tredje omgången, men i FA-cupen tog man revansch genom att besegra samma lag i tredje omgången. I fjärde omgången blev det dock förlust mot Crystal Palace. Vänsterbacken Frank Gray tog en ordinarie plats i laget och spelade alla 42 ligamatcher. Duncan McKenzie blev bäste målskytt med sexton ligamål, Allan Clarke gjorde elva och Peter Lorimer tio.

1973 introducerades ett nytt klubbmärke bestående av bokstäverna LU i gult på en blå cirkel. Under hösten 1973 tillverkades tröjorna av Umbro, men i december tog Admiral över. Tröjorna var likadana som tidigare fast med Admirals logga på ena bröstet. Bortastället var till en början helt gult, men 1974 lade man till en blå och en vit rand längs ärmarna och på byxorna och strumporna. Bortatröjan fick även en annan typ av krage med knappar i halsen.

Derby County 1973–1975

I oktober 1973 avgick tränaren Brian Clough och hans assistent Peter Taylor. Dave Mackay tog över men fick en jobbig start. Laget föll till femtonde plats i tabellen men en stark avslutning gjorde att man till slut kom på tredje plats, nio poäng efter tvåan Liverpool och fjorton poäng efter mästarna Leeds United. I FA-cupens tredje omgång krävdes det omspel innan Derby kunde besegra amatörlaget Boston United. I nästa omgång mötte man Coventry City och efter ännu en mållös match blev det förlust i omspelet. I Ligacupen åkte man ut mot Sunderland efter två omspelsmatcher i andra omgången.

Laget 1973/74: målvakt: Colin Boulton; försvarare: Ron Webster, Roy McFarland, Colin Todd, David Nish; mittfältare: Steve Powell, John McGovern, Archie Gemmill, Henry Newton; anfallare: Roger Davies, Kevin Hector, Alan Hinton. Bland nyförvärven denna säsong fanns Henry Newton som kom från Everton i september och Bruce Rioch som kom från Aston Villa i februari 1974. Kevin Hector och målvakten Colin Boulton spelade alla 42 ligamatcher och Hector blev även lagets bäste målskytt med arton ligamål.

Inför säsongen 1974/75 såldes John McGovern och John O’Hare till Leeds. Samtidigt värvades Francis Lee från Manchester City. Derby inledde säsongen med bara en seger på de sju första ligamatcherna. Mellan september och november gick det bättre men vid jul var man nere på tionde plats. Under hösten åkte man ut mot Southampton i tredje omgången av Ligacupen. I UEFA-cupen besegrade man schweiziska Servette i första omgången och i andra omgången blev det sammanlagt 4–4 mot Atlético Madrid. Derby vann sedan klubbens första straffsparksläggning med 7–6 och tog sig vidare till tredje omgången där jugoslaviska Velež Mostar vände ett 1–3-underläge från första matchen till seger med 4–1. Efter nyår slog Derby ut Orient i tredje omgången av FA-cupen och därefter Bristol Rovers, men i femte omgången blev det förlust mot Leeds United. I ligaspelet började det dock gå bättre och Derby förlorade bara tre av de tjugo sista ligamatcherna. Laget kunde därmed ta sin andra ligatitel på fyra år efter att ha slutat två poäng före Liverpool och Ipswich.

Jämfört med föregående säsong tog Peter Daniel en plats i mittförsvaret istället för Roy McFarland som missade nästan hela säsongen på grund av skada. Mittfältaren Bruce Rioch blev lagets bäste målskytt med femton ligamål, Kevin Hector gjorde tretton och Roger Davies och Francis Lee gjorde tolv var. Colin Todd blev utsedd till Årets spelare i England av spelarföreningen PFA.

Under hösten 1973 användes samma tröjor som tidigare, men i januari 1974 introducerades en ny tröja med marinblå krage. Den långärmade hade knappar i halsen och den kortärmade hade en krage med V-hals och var tillverkad i Aertex-material med små lufthål över hela tröjan. Även den gula bortatröjan användes under hösten 1973 men ersattes sedan av en blå tröja med vit krage.