Etikett: 1975/76

Manchester United 1975–1978

Efter en säsong i tvåan var Manchester United tillbaka i högsta serien. Laget gjorde en stark säsong, vann fem av de sex första ligamatcherna och slutade på tredje plats i tabellen, tre poäng efter överraskningslaget Queens Park Rangers och fyra efter mästarna Liverpool. Man tog sig även till final i FA-cupen efter att ha slagit ut Oxford United, Peterborough United, Leicester City, Wolverhampton Wanderers (efter omspel) samt Derby County i semifinalen. I finalen på Wembley blev det dock förlust med 0–1 mot division två-laget Southampton. I Ligacupen slog man ut Brentford och Aston Villa, men förlorade med 0–4 mot Manchester City i fjärde omgången.

Laget 1975/76: Alex Stepney – Alex Forsyth, Brian Greenhoff, Martin Buchan, Stewart Houston – Gerry Daly, Sammy McIlroy – Steve Coppell, Stuart Pearson, Lou Macari, Gordon Hill. Martin Buchan och Stewart Houston spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Lou Macar med totalt femton mål (varav tolv i ligan), Stuart Pearson med fjorton (tretton i ligan) och Sammy McIlroy med tretton (tio i ligan).

1976/77 tog Jimmy Nicholl över som högerback, Jimmy Greenhoff värvades från Stoke City och tog en plats i anfallet och Gerry Daly såldes till Derby County. I UEFA-cupen lottades Manchester United mot Ajax i första omgången. Förlust med 0–1 borta vändes till seger med 2–0 hemma. I andra omgången mot Juventus tog man ledningen med 1–0 hemma, men åkte sedan ut efter att ha förlorat med 0–3 i returen. I ligan slutade Manchester United på sjätte plats och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Everton. För andra året i rad tog man sig till final i FA-cupen. På vägen slog man ut Walsall, Queens Park Rangers, Southampton (efter omspel), Aston Villa samt Leeds United i semifinalen. I finalen väntade Liverpool och efter en mållös första halvlek avgjordes matchen inom några minuter av andra halvlek, Stuart Pearson gav United ledningen i 51:a minuten, Jimmy Case kvitterade ett par minuter senare och ytterligare två minuter senare gjorde Jimmy Greenhoff segermålet som gav United dess första stora titel på nio år. Säsongens bästa målskyttar blev Gordon Hill med totalt 22 mål varav femton i ligan och Stuart Pearson med nitton mål varav femton i ligan.

Efter säsongen fick tränaren Tommy Docherty sparken på grund av en affär med frun till klubbens fysioterapeut. Dave Sexton från Queens Park Rangers tog över som tränare och ledde laget till en tiondeplats i ligan 1977/78. I FA-cupen åkte man ut mot West Bromwich Albion redan i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Arsenal. I Cupvinnarcupen slog United ut Saint-Étienne i första omgången (1–1 borta och seger med 2–0 hemma) men åkte sedan ut mot Porto efter förlust med 0–4 borta och seger med 5–2 hemma. Under säsongen etablerade sig vänsterbacken Arthur Albiston i laget. I januari värvades centern Joe Jordan från Leeds United och strax därefter anslöt även mittbacken Gordon McQueen från samma klubb. Steve Coppell spelade samtliga 42 ligamatcher och Gordon Hill och Stuart Pearson blev återigen lagets bästa målskyttar. Hill gjorde totalt nitton mål varav sjutton i ligan och Pearson gjorde femton varav tio i ligan.

Tröjorna tillverkades av Admiral. Hemmastället bestod av röda tröjor med vit krage med röda ränder, vita byxor och svarta strumpor med rödvit överdel. Bortastället bestod av vita tröjor med tre svarta ränder på ena sidan, svarta byxor och svarta strumpor. En tvist med Adidas angående de tre ränderna på tröjan gjorde att bortatröjan under en del av säsongen 1975/76 istället hade fyra ränder. Admiral fick rätt till slut och återinförde de tre ränderna. Till Charity Shield-matchen 1977 var klubbmärket flyttat till höger sida och under det återfanns texten ”F.A. Charity Shield 1977”. Denna variant användes sedan även i ett antal ligamatcher under säsongen. I bortamatcherna mot Southampton och Sunderland 1976/77 spelade Manchester United i blå tröjor med vita byxor och svarta strumpor. En variant av detta tredjeställ användes i UEFA-cupmatchen borta mot Ajax hösten 1976, fast då med blå byxor och röda strumpor. Under klubbmärket på tröjan i FA-cupfinalen 1977 återfanns en silhuett av FA-cuppokalen och texten ”Silver Jubilee 1977”.

Manchester City 1975/76

För andra året i rad slutade Manchester City på åttonde plats i ligan och i FA-cupen förlorade man mot Stoke City i fjärde omgången. I Ligacupen gick det däremot bättre. I andra omgången krävdes det två omspelsmatcher innan Norwich City kunde besegras, men sedan slog man ut Nottingham Forest, Manchester United, Mansfield Town och Middlesbrough. I finalen på Wembley väntade Newcastle United. Peter Barnes gav City ledningen i elfte minuten, men Alan Gowling kvitterade tio minuter före paus. Strax efter halvtidsvilan gjorde Dennis Tueart segermålet för Manchester City som tog sin andra Ligacuptitel.

Laget 1975/76: Joe Corrigan – Kenny Clements/Ged Keegan, Mike Doyle, Dave Watson, Willie Donachie – Asa Hartford, Colin Bell/Tommy Booth, Alan Oakes – Dennis Tueart, Joe Royle, Peter Barnes. I Ligacupmatchen mot Manchester United skadade Colin Bell knäet så illa att han några år senare tvingades avsluta karriären och Tommy Booth fick därför vikariera som mittfältare. Dave Watson (Sunderland) och Kenny Clements (juniorlaget) var nya i laget. Bästa målskyttar blev Dennis Tueart med fjorton ligamål och Joe Royle med tolv.

Hemmatröjan hade krage istället för som tidigare rund hals. I Ligacupfinalen var klubbmärket ersatt av Manchesters stadsvapen med texten ”M.C.F.C. F.L. Cup Final / Wembley 1976. Bortastället var likadant som föregående säsong.

Ipswich Town 1975–1977

Ipswich lottades mot Feyenoord i första omgången av UEFA-cupen 1975/76. Det blev seger med 2–1 borta på De Kuip och sedan 2–0 i returen hemma på Portman Road. I nästa omgång slog man Club Brugge med 3–0 hemma, men åkte ändå ut efter att ha förlorat med 0–4 i returen. I ligan slutade Ipswich på sjätte plats, fjorton poäng efter mästarna Liverpool. I FA-cupen slog man ut Halifax Town i tredje omgången, men förlorade sedan mot Wolverhampton efter omspel och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Leeds United.

1976/77 kom Ipswich på tredje plats, fyra poäng efter Manchester City och fem poäng efter Liverpool. Mellan september och januari spelade laget femton ligamatcher i rad utan förlust, bland annat besegrades West Bromwich med hela 7–0. I FA-cupen besegrade man Bristol City i tredje omgången, men förlorade återigen mot Wolverhampton efter omspel i fjärde omgången. Även i Ligacupen åkte man ur tidigt, denna gång mot Brighton efter omspel i andra omgången.

Laget 1975/76: Paul Cooper – George Burley, Allan Hunter, John Peddelty, Mick Mills/Kevin Beattie – Bryan Hamilton/Clive Woods, Roger Osborne, Mick Mills – David Johnson, Trevor Whymark, Mick Lambert. Bryan Hamilton såldes till Everton i november 1975 och Clive Woods tog då över tröja nummer sju. Mick Mills spelade antingen vänsterback eller mittfältare och Kevin Beattie började som mittback men fick sedan spela vänsterback. Mills och George Burley spelade samtliga 42 ligamatcher och Trevor Whymark blev bäste målskytt med tretton ligamål.

I oktober 1976 värvades centern Paul Mariner från Plymouth Argyle i en bytesaffär där John Peddelty och Terry Austin gick andra vägen. Denna säsong etablerade sig Brian Talbot och John Wark på mittfältet. Clive Woods tog en ordinarie plats som vänsterytter på Mick Lamberts bekostnad. Talbot spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Trevor Whymark med fjorton ligamål samt Mariner och Wark med tio var.

Hemmastället bestod av blå tröjor med vit krage, vita byxor och blå strumpor. Bortastället bestod av gula tröjor med blå krage, blå byxor och gula strumpor.

Derby County 1975/76

Derby County inledde säsongen 1975/76 med att besegra West Ham med 2–0 i Charity Shield-matchen på Wembley. I Europacupen lottades man mot Slovan Bratislava i första omgången. Derby tog sig vidare efter att ha vänt ett 0–1-underläge från första matchen till seger med 3–0 i returen på hemmaplan. I nästa omgång väntade Real Madrid. Första matchen spelades på Baseball Ground och Derby vann med 4–1 efter tre mål (varav två på straff) av Charlie George och ett av David Nish. Spanjorerna tog sig ändå vidare efter att ha vunnit med 5–1 i returen. Under hösten åkte man även ur Ligacupen efter förlust mot Middlesbrough i tredje omgången, men i FA-cupen gick Derby till semifinal. Derby besegrade Everton, Liverpool, Southend United och Newcastle United innan det blev förlust mot Manchester United. I ligan gjorde Derby flest mål i serien, 75 stycken, men man släppte också in 58 mål och fick nöja sig med fjärde plats, sju poäng efter mästarna Liverpool.

Laget 1975/76: Colin Boulton – Rod Thomas, Roy McFarland, Colin Todd, David Nish – Bruce Rioch, Henry Newton, Archie Gemmill – Francis Lee, Kevin Hector, Charlie George. Även mittfältaren Steve Powell, anfallaren Roger Davies och vänsteryttern Leighton James (ny från Burnley i december 1975) spelade över tjugo ligamatcher var. Charlie George (Arsenal) och målvakten Graham Moseley (Aston Villa) värvades inför säsongen. Archie Gemmill och Colin Todd spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Charlie George med sexton ligamål samt Bruce Rioch och Francis Lee med tretton var.

Hemmastället bestod av vita tröjor med marinblå krage, marinblå byxor och vita strumpor. Som bortaställ användes gula tröjor med marinblå byxor eller blå tröjor med vita byxor. Det fanns även en ljusblå- och vitrandig tröja som åtminstone användes i bortamatchen mot Middlesbrough i mars 1976.

Coventry City 1975–1978

Säsongen 1975/76 slutade Coventry på fjortonde plats i ligan, samma placering som året innan. Nästa säsong var man nära att åka ur. Coventry kom på nittonde plats och klarade sig kvar med en poängs marginal ner till Sunderland och Stoke. 1977/78 gick det betydligt bättre med en sjundeplats som följd vilket var lagets bästa placering sedan 1970.

Laget 1975/76: Bryan King/Jim Blyth – Graham Oakey, Alan Dugdale, Jimmy Holmes, Jim Brogan – Mick Coop, John Craven, Barry Powell – David Cross, Alan Green, Tommy Hutchison. Mick Coop och Tommy Hutchison spelade samtliga 42 ligamatcher och David Cross blev bäste målskytt med fjorton ligamål. Målvakten Bryan King tvingades avsluta karriären på grund av skada och Jim Blyth tog då över som förstemålvakt.

Inför 1976/77 värvades mittfältarna John Beck (Queens Park Rangers), Bobby McDonald (Aston Villa) och Terry Yorath (Leeds United) samt anfallaren Ian Wallace (Dumbarton). Under säsongen såldes mittbacken Larry Lloyd (Nottingham Forest), David Cross (West Bromwich Albion) och John Craven (Plymouth Argyle). Mick Coop flyttades tillbaka till försvaret och Mick Ferguson etablerade sig i anfallet och blev bäste målskytt med tretton ligamål.

1977/78 tog ytterbacken Brian Roberts och mittbacken Jim Holton (ny från Sunderland i slutet av föregående säsong) plats i laget och Alan Dugdale såldes till Charlton Athletic. Ny i laget var högeryttern Ray Graydon från Aston Villa. Bobby McDonald och Barry Powell spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Ian Wallace med 20 ligamål och Mick Ferguson med sjutton.

1975 tog Admiral över som tröjtillverkare åt Coventry. Hemmatröjan var ljusblå med vita och mörkblå linjer på framsidan. Bortatröjan var i samma stil fast röd.

Burnley 1975–1979

Burnley slutade näst sist i tabellen 1975/76 och åkte ner i division två. Tränaren Jimmy Adamson lämnade klubben i januari 1976 och ersattes av Joe Brown. I FA-cupen blev det förlust direkt i tredje omgången mot Blackpool, men i Ligacupen tog man sig till femte omgången (bland annat seger över Liverpool efter omspel i fjärde omgången) där det dock blev förlust mot Middlesbrough.

Laget 1975/76: Alan Stevenson/Gerry Peyton – Mick Docherty, Colin Waldron, Jim Thomson, Keith Newton – Brian Flynn, Peter Noble, Billy Ingham – Mike Summerbee, Ray Hankin, Paul Fletcher.

Under de följande säsongerna låg Burnley i mitten av division två. Tabellplaceringarna 1977-1979 var 16–11–13. I FA-cupen tog man sig som längst till femte omgången 1979 där det blev förlust mot Liverpool.

Hemmatröjan var vinröd med ett stort V i ljusblått på framsidan. Den vita bortatröjan var likadan som tidigare förutom att halsen och muddarna var helt vinröda. 1976 introducerades även ett gult bortaställ.

Birmingham City 1975/76

Efter att ha inlett säsongen 1975/76 med sju matcher utan seger tog Willie Bell (vänsterback i bland annat Leeds United på 60-talet) över som tränare efter Freddie Goodwin. Birmingham slutade så småningom på nittonde plats i tabellen och klarade sig kvar. I FA-cupen blev det förlust mot Portsmouth efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Orient i andra omgången men förlorade sedan mot Wolverhampton.

Laget 1975/76: Dave Latchford – Ray Martin, Joe Gallagher, Kenny Burns, Tony Want/Steve Bryant – Howard Kendall, Malcolm Page, Terry Hibbitt – Trevor Francis, Peter Withe, Bob Hatton. Withe (från Wolverhampton) och Hibbitt (från Newcastle United) var nya i laget. Trevor Francis blev bäste målskytt med arton mål varav sjutton i ligan.

Hemmatröjan hade fortfarande det vita fältet på framsidan, men istället för rund hals hade den en vit krage. Bortastället var samma som föregående säsong.

Aston Villa 1975/76

Efter att ha kommit på andra plats i division två var Aston Villa tillbaka i ettan för första gången sedan 1966/67. Laget slutade på sextonde plats, nio poäng före Wolverhampton som åkte ur. Tack vare segern i Ligacupen 1975 fick Aston Villa en plats i UEFA-cupen. Där blev det dock förlust mot belgiska Antwerpen efter 1–4 borta och 0–1 hemma. I FA-cupen åkte man ut mot Southampton efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Oldham Athletic i andra omgången men förlorade sedan mot Manchester United.

Laget 1975/76: John Burridge – John Gidman, Chris Nicholl, Ian Ross, John Robson/Charlie Aitken – Leighton Phillips, Ian ”Chico” Hamilton, Frank Carrodus – Ray Graydon, Andy Gray, Brian Little. Nya i laget var målvakten John Burridge (från Blackpool i september 1975), anfallaren Andy Gray (från Dundee United i oktober) och mittfältaren Dennis Mortimer (från Coventry City i december). Bästa målskyttar blev Ray Graydon med tolv ligamål och Andy Gray med tio.

Hemmastället bestod av vinröda tröjor med ljusblå ärmar, vita byxor och ljusblå strumpor. Bortastället bestod av vita tröjor, ljusblå byxor och vita strumpor.

Wolverhampton Wanderers 1974–1977

Wolves lottades mot Porto i UEFA-cupens första omgång säsongen 1974/75, men efter förlust med 4–1 borta hjälpte det inte att man vann returen med 3–1. Samma höst åkte man även ur Ligacupen mot Fulham i andra omgången och i FA-cupens tredje omgång i början av januari 1975 blev det förlust mot Ipswich Town. I ligan slutade Wolves på tolfte plats, samma placering som året innan.

Laget 1974/75: Phil Parkes/Gary Pierce (målvakt), Geoff Palmer, Frank Munro, John McAlle, Derek Parkin (försvarare), Mike Bailey, Kenny Hibbitt, Barry Powell (mittfältare), Steve Kindon, John Richards, Steve Daley (anfallare). Spelare som Dave Wagstaffe och Derek Dougan fanns kvar i klubben men var inte längre ordinarie. Mittfältaren Willie Carr värvades från Coventry City i mars 1975. Kenny Hibbitt blev lagets bäste målskytt med sjutton ligamål.

I september 1975 såldes Barry Powell till Coventry och Willie Carr och Alan Sunderland etablerade sig nu på mittfältet. I december förstärktes anfallet med Bobby Gould som nu gjorde sin andra sejour i klubben och som närmast kom från West Ham. I januari 1976 såldes Dave Wagstaffe till Blackburn Rovers.

Wolves hade ingen lyckad säsong 1975/76 utan åkte ner i division två efter att ha slutat på tjugonde plats. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United efter omspel och i Ligacupen åkte man ut mot Mansfield Town i fjärde omgången. John Richards blev bäste målskytt med totalt 25 mål varav sjutton i ligan.

Nedflyttningen innebar att tränaren Bill McGarry fick lämna klubben. Han ersattes av assisterande tränaren Sammy Chung som ledde Wolves tillbaka till högsta divisionen efter att ha slutat överst i tabellen, två poäng före Chelsea. I Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Sheffield Wednesday men i FA-cupen tog man sig återigen till kvartsfinal men förlorade mot Leeds United.

Tröjorna var av samma modell som hade använts i Ligacupfinalen 1974. Under säsongen 1974/75 återfanns texten ”F.L. Cup/Wembley 1974” på bröstet som en påminnelse om att man var regerande Ligacupmästare. Till följande säsong var denna text ersatt av klubbens initialer WW.

Luton Town 1974–1976

Efter andraplatsen i division två spelade Luton Town för första gången sedan 1959/60 i högsta divisionen. Laget kom på tjugonde plats i tabellen 1974/75, bara en poäng efter Tottenham Hotspur, och åkte ner i tvåan igen. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Birmingham City och i Ligacupen slog man ut Bristol Rovers i andra omgången men förlorade sedan mot Sheffield United. Återkomsten i tvåan slutade med en sjundeplats 1975/76 och uttåg ur FA-cupen och Ligacupen i fjärde respektive andra omgången.

Laget 1974/75: Keith Barber (målvakt), John Ryan, Steve Buckley, Bobby Thomson, Paul Futcher, Don Shanks (försvarare), Alan West, Peter Anderson, Jimmy Ryan, John Aston, Gordon Hindson (mittfältare), Jimmy Husband, John Faulkner, Adrian Alston, Ron Futcher (anfallare). Alan West spelade samtliga 42 ligamatcher och Adrian Alston blev bäste målskytt med totalt åtta mål varav sju i ligan.

Tröjorna, som tillverkades av Admiral, var orange med en blåvit rand på vänster sida. Bortastället var i samma stil fast vitt.