Etikett: The Football League

Leicester City 1979–1983

Leicester City vann division två 1979/80 och tog steget upp i ettan. Laget slutade dock näst sist i tabellen 1980/81 och åkte återigen ner i tvåan. En åttondeplats i division två följdes av en tredjeplats 1982/83 och ny uppflyttning till högsta serien. Bäste målskytt 1979/80 blev Alan Young (nyförvärv från Oldham Athletic) med fjorton ligamål och 1980/81 blev Jim Melrose (nyförvärv från Partick Thistle) bäste målskytt med åtta ligamål. 1981/82 tog Gary Lineker en fast plats i startelvan och blev lagets bäste målskytt med sjutton mål. Detta följdes upp av 26 mål nästa säsong vilket gjorde honom till skyttekung i division två.

Laguppställning 1980/81: Mark Wallington – Tommy Williams, Larry May, John O’Neill, William Gibson/Geoff Scott – Mark Goodwin, Andy Peake, Ian Wilson, Bobby Smith/Kevin Macdonald – Jim Melrose, Alan Young.

Tröjorna tillverkades av Umbro. Hemmastället bestod av blå tröjor med blåvit krage och blåvita muddar, vita byxor och vita strumpor med två blå ränder upptill. Två olika bortaställ användes: en vit tröja med blå byxor och vita strumpor och ett helrött ställ med rödvit krage och rödvita muddar.

Leeds United 1980/81

Leeds United slutade på nionde plats i ligan 1980/81, två placeringar bättre än året innan. Målvakten John Lukic spelade samtliga 42 ligamatcher och Carl Harris blev bäste målskytt med tio mål.

Laguppställning: John Lukic – Brian Greenhoff, Paul Hart, Trevor Cherry, Eddie Gray – Brian Flynn, Kevin Hird, Alex Sabella/Byron Stevenson – Carl Harris, Terry Connor/Derek Parlane, Arthur Graham.

Tröjorna tillverkades av Admiral och var av samma modell som tidigare. Klubbmärket var dock nytt för säsongen och hade en stiliserad påfågel i mitten.

Crystal Palace 1980–1983

Crystal Palace lyckades inte vinna en enda match på bortaplan och endast sex segrar på hemmaplan gjorde att laget kom sist i tabellen och åkte ner i division två. Mittbacken Billy Gilbert var den som spelade mest med 39 ligamatcher och Clive Allen (nyförvärv från Arsenal) blev bäste målskytt med nio ligamål.

Laguppställning 1980/81: Paul Barron – Paul Hinshelwood, Jim Cannon, Billy Gilbert, Terry Fenwick – Neil Smillie/Steve Lovell, Peter Nicholas, Gerry Francis, Vince Hilaire – Clive Allen/Ian Walsh, Mike Flanagan.

De två följande säsongerna, 1981/82 och 1982/83, slutade båda med en femtondeplats i division två.

Tröjorna tillverkades av Adidas och liknade den tidigare modellen – vit tröja med en rödblå diagonal på framsidan. Bortatröjan var ljusblå med en röd diagonal.

Coventry City 1980/81

Coventry slutade på sextonde plats i ligan 1980/81, på samma poäng som Everton och en placering sämre än året innan. I FA-cupen åkte man ut mot Tottenham i femte omgången och i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot West Ham. Brian Roberts spelade samtliga 42 ligamatcher och bäste målskytt blev Garry Thompson med totalt femton mål varav åtta i ligan.

Laguppställning: Les Sealey – Mick Coop, Paul Dyson, Gary Gillespie, Brian Roberts – Peter Bodak, Andy Blair, Gerry Daly, Steve Hunt – Garry Thompson, Tommy English.

Tröjorna tillverkades av Admiral och var av samma modell som tidigare med skillnaden att de nu pryddes av en sponsorlogga i form av Talbot.

Brighton and Hove Albion 1980–1983

Brighton slutade på nittonde plats i ligan 1980/81 och trettonde plats 1981/82, men 1982/83 kom man sist i tabellen och åkte ner i division två. I gengäld tog sig laget hela vägen till final i FA-cupen 1983. På vägen mot finalen besegrades Newcastle, Manchester City, Liverpool, Norwich och Sheffield Wednesday. Finalen mot Manchester United på Wembley slutade 2–2 efter en sen kvittering av Gary Stevens. I omspelet fem dagar senare var Brighton chanslöst och föll med 4–0.

Laget i FA-cupfinalen 1983: Graham Moseley – Chris Ramsey, Gary Stevens, Steve Gatting, Graham Pearce – Neil Smillie, Tony Grealish, Jimmy Case, Gary Howlett – Michael Robinson, Gordon Smith. I omspelet spelade Gatting högerback istället för Ramsey och Steve Foster tog Gattings plats i mittförsvaret.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var British Caledonian. Adidas valde en helblå tröja med vit krage och vita muddar istället för klubbens traditionella blåvitrandiga tröja. På den gula bortatröjan var sponsorns text British Caledonian Airways. I FA-cupfinalen 1983 användes en ny tröjmodell med V-hals och smala vita och röda ränder. Under klubbmärket återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final / Wembley 1983”.

Birmingham City 1980–1982

Efter att ha varit nere och vänt i tvåan var Birmingham City tillbaka i högsta divisionen. Laget kom på trettonde plats och klarade sig kvar med fem poängs marginal. Högerbacken Dave Langan (nyförvärv från Derby County) spelade samtliga 42 ligamatcher och Frank Worthington blev bäste målskytt med 16 ligamål.

Laguppställning 1980/81: Jeff Wealands – Dave Langan, Joe Gallagher, Colin Todd, Mark Dennis – Alan Ainscow, Kevin Dillon, Archie Gemmill, Alan Curbishley – Keith Bertschin, Frank Worthington.

Nästa säsong, 1981/82, sjönk Birmingham tre placeringar och slutade på sextonde plats. Tränaren Jim Smith fick sparken i februari och ersattes av Ron Saunders som i sin tur hade fått sparken från Aston Villa. Även mittfältaren Archie Gemmill lämnade klubben i början av det nya året för spel i NASL-laget Jacksonville Tea Men. Nederländske vänsteryttern Toine van Mierlo som inför säsongen hade värvats från Willem II spelade mest med 40 ligamatcher. Lagets bäste målskytt blev Tony Evans med femton ligamål.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Adidas. Skillnaden mot den tidigare modellen var att denna hade V-hals istället för rund hals.

Aston Villa 1980/81

Aston Villa blev engelska mästare för första gången sedan 1910 och tog därmed sin sjunde ligatitel. Laget använde endast 14 spelare under hela säsongen och sju av dessa spelade samtliga 42 ligamatcher. Peter Withe gjorde 20 mål och blev skyttekung tillsammans med Tottenhams Steve Archibald. Anfallskollegan Gary Shaw gjorde 18 ligamål och yttern Tony Morley stod för tio.

Laguppställning: Jimmy Rimmer – Kenny Swain, Allan Evans, Ken McNaught, Gary Williams/Colin Gibson – Dennis Mortimer, Des Bremner, Gordon Cowans – Gary Shaw, Peter Withe, Tony Morley. Tränare var Ron Saunders som gjorde sin sjunde säsong i Aston Villa.

Tröjorna tillverkades av Umbro och var av samma modell som tidigare med skillnaden att numren var i en annan kantigare stil – samma typ av nummer användes av Chelsea och West Bromwich.

Engelska division ett 1979/80

Liverpool försvarade sin ligatitel och blev engelska mästare för tolfte gången. Tvåan Manchester United och trean Ipswich Town kvalificerade sig för UEFA-cupen. Även Wolverhampton Wanderers, sexa i tabellen, fick en plats i UEFA-cupen tack vare vinsten i Ligacupen (seger med 1–0 över Nottingham Forest i finalen). Bristol City, Derby County och Bolton Wanderers tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Division två-laget West Ham United vann FA-cupen för tredje gången efter finalseger med 1–0 över Arsenal. Nottingham Forest försvarade sin Europacuptitel genom att vinna med 1–0 över Hamburger SV i finalen. Arsenal tog sig till final i Cupvinnarcupen men föll på straffar mot Valencia. Skytteligavinnare blev Phil Boyer, Southampton, med 23 mål. Terry McDermott, Liverpool, blev utsedd till Årets spelare i England, både av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) och av spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association). Glenn Hoddle, Tottenham Hotspur, blev utsedd till Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1979/80. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1979/80

Fem olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Umbro med tio lag medan sju lag använde Admiral, tre använde Adidas, ett lag använde Bukta och ett Le coq sportif. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

  • Umbro – Arsenal, Aston Villa, Bolton Wanderers, Bristol City, Everton, Liverpool, Manchester City, Stoke City, West Bromwich Albion och Wolverhampton Wanderers
  • Admiral – Coventry City, Crystal Palace, Leeds United, Manchester United, Norwich City, Southampton och Tottenham Hotspur
  • Adidas – Ipswich Town, Middlesbrough och Nottingham Forest
  • Bukta – Brighton and Hove Albion
  • Le coq sportif – Derby County

Här är ligatabellen 1979/80. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Liverpool 42 25 10 7 81 30 60
2 Manchester United 42 24 10 8 65 35 58
3 Ipswich Town 42 22 9 11 68 39 53
4 Arsenal 42 18 16 8 52 36 52
5 Nottingham Forest 42 20 8 14 63 43 48
6 Wolverhampton Wanderers 42 19 9 14 58 47 47
7 Aston Villa 42 16 14 12 51 50 46
8 Southampton 42 18 9 15 65 53 45
9 Middlesbrough 42 16 12 14 50 44 44
10 West Bromwich Albion 42 11 19 12 54 50 41
11 Leeds United 42 13 14 15 46 50 40
12 Norwich City 42 13 14 15 58 66 40
13 Crystal Palace 42 12 16 14 41 50 40
14 Tottenham Hotspur 42 15 10 17 52 62 40
15 Coventry City 42 16 7 19 56 66 39
16 Brighton & Hove Albion 42 11 15 16 47 57 37
17 Manchester City 42 12 13 17 43 66 37
18 Stoke City 42 13 10 19 44 58 36
19 Everton 42 9 17 16 43 51 35
20 Bristol City 42 9 13 20 37 66 31
21 Derby County 42 11 8 23 47 67 30
22 Bolton Wanderers 42 5 15 22 38 73 25

Wolverhampton Wanderers 1979–1982

1979/80 slutade Wolves på sjätte plats i ligan, deras högsta ligaplacering sedan 1972/73. Man gick också till final i Ligacupen mot Nottingham Forest som besegrades med 1–0. Målskytten Andy Gray hade värvats från Aston Villa i september 1979 för den brittiska rekordsumman 1,5 miljoner pund. Ny i laget var också försvararen Emlyn Hughes från Liverpool.

De följande åren gick det sämre för Wolves. 1980/81 åkte man ut mot PSV Eindhoven i UEFA-cupens första omgång och i ligan slutade man på artonde plats. I FA-cupen tog sig Wolves till semifinal där det blev förlust mot Tottenham Hotspur efter omspel. 1981/82 slutade man näst sist i tabellen och åkte ner i division två tillsammans med Leeds United och Middlesbrough. I januari 1982 avgick tränaren John Barnwell och ersattes av Ian Greaves som 1978 hade fört upp Bolton Wanderers i division ett.

Laget 1979/80: Paul Bradshaw – Geoff Palmer, George Berry, Emlyn Hughes, Derek Parkin – Peter Daniel, Kenny Hibbitt, Willie Carr, Mel Eves – Andy Gray, John Richards. Bästa målskyttar blev John Richards med tretton ligamål och Andy Gray med tolv.

Matchställen var under hösten 1979 likadana som tidigare, men i slutet av året introducerades ett nytt klubbmärke bestående av ett varghuvud med klubbens smeknamn ”Wolves” under.

Stoke City 1977–1981

Efter en sjundeplats i division två 1977/78 kom Stoke City på tredje plats 1978/79 och tog sig tillbaka till division ett tillsammans med Brighton och Crystal Palace. Återkomsten i ettan 1979/80 slutade med en artondeplats, fem poäng före Bristol City som åkte ur och en före Everton. 1980/81 klättrade man till mitten av tabellen och slutade på elfte plats.

Laget 1979/80: Peter Fox/Roger Jones – Ray Evans, Denis Smith, Alan Dodd, Paul Johnson – Adrian Heath, Mike Doyle, Sammy Irvine, Paul Richardson – Brendan O’Callaghan, Garth Crooks. Garth Crooks blev bäste målskytt med tolv ligamål.

Inför säsongen 1980/81 såldes Garth Crooks till Tottenham och Lee Chapman tog istället plats i anfallet och blev lagets bäste målskytt med femton ligamål. 18-årige Paul Bracewell tog plats på mittfältet tillsammans med skotten Iain Munro från St Mirren. Som vänsterback spelade Peter Hampton som hade värvats från Leeds United. Mittbacken Denis Smith missade hela säsongen på grund av skada och ersattes av Mike Doyle. Målvakten Peter Fox tog över som ordinarie och spelade samtliga 42 ligamatcher.

Matchställen tillverkades av Umbro och hemmatröjan var rödvitrandig med röda Umbro-märken längs ärmarna. Bortastället var ljusblått med vita detaljer och tredjestället var gult med blå detaljer.