Wimbledon inledde säsongen 1988/89 med Charity Shield-matchen på Wembley mot de regerande ligamästarna Liverpool. Londonlaget hade sensationellt vunnit FA-cupen 1988 genom att besegra just Liverpool och nu möttes alltså de båda lagen igen. John Fashanu nickade in 1–0 till Wimbledon redan i sjuttonde minuten, men bara sex minuter senare kvitterade John Aldridge för Liverpool. I 69:e minuten gjorde samme Aldridge sitt andra mål för dagen och fastställde slutresultatet till 2–1 för Liverpool.
Det blev förlust även i ligapremiären en vecka senare. Där mötte man Arsenal som vann med hela 5–1 på Plough Lane. Efter 2–2 borta mot Luton Town förlorade Wimbledon sedan tre matcher i rad. Med en sådan usel start låg laget förstås sist i tabellen, men två segrar (2–1 hemma mot Everton och 1–0 borta mot Aston Villa) gjorde att man klättrade två placeringar. Det var dock inte starten på någon formtopp. Istället blev det tre oavgjorda och tre förluster på de följande sex ligamatcherna.
I december började emellertid resultaten att gå Wimbledons väg. Segern med 2–1 hemma mot Southampton den tredje december var starten på en ordentlig formtopp. Laget vann elva av sexton ligamatcher fram till den första april då man besegrade Nottingham Forest med 4–1. Under denna period tog Wimbledon ytterligare två storsegrar: 4–0 mot såväl Luton Town som Derby County, båda matcherna hemma på Plough Lane. De elva segrarna gjorde att Wimbledon klättrade från artonde till åttonde plats i tabellen. Laget orkade dock inte behålla formen säsongen ut. På de nio sista matcherna blev det bara en seger, 4–0 mot Newcastle United den 29:e april. Efter det blev det tre raka förluster och sedan 2–2 borta mot Arsenal i sista matchen. Det innebar att Wimbledon slutade på tolfte plats i ligan 1988/89. Laget tog 51 poäng på de 38 matcherna, lika många som Manchester United.
Wimbledon i cuperna 1988/89
I FA-cupen slog Wimbledon ut Birmingham (1–0), Aston Villa (1–0) och Grimsby Town (3–1). Det blev sedan förlust med 1–0 mot Everton i sjätte omgången. I Ligacupens andra omgång mötte man Barnsley i ett dubbelmöte. Wimbledon vann med 2–0 borta. Därför gick man vidare trots förlust med 1–0 i returen. Det blev sedan seger med 2–1 över Manchester United. I fjärde omgången mötte man Queens Park Rangers i ett Londonderby. Matchen blev mållös och i omspelet gjorde QPR matchens enda mål och gick vidare till femte omgången. Wimbledon deltog även i Full Members’ Cup eller Simod Cup som den också kallades. Första matchen mot Derby County slutade 0–0 efter full tid och förlängning, men Wimbledon vann med 4–3 efter straffsparksläggning. I andra matchen blev det dock förlust med 2–0 mot Everton.
Spelarna i Wimbledon 1988/89
Ordinarie laguppställning: 1 Hans Segers – 2 Roger Joseph/John Scales, 5 Eric Young, 6 John Scales/Keith Curle, 3 Terry Phelan – 7 Carlton Fairweather/Zbigniew Kruszynski, 4 Vinnie Jones, 10 Lawrie Sanchez, 11 Dennis Wise – 8 Terry Gibson/Paul Miller, 9 John Fashanu.
Mittbacken John Scales spelade samtliga 38 ligamatcher och John Fashanu blev bäste målskytt med tolv ligamål. Bland de nya spelarna i truppen fanns holländske målvakten Hans Segers (från Nottingham Forest i slutet av september), högerbacken Roger Joseph (Brentford) och mittfältaren Gary Brooke från holländska Groningen. I oktober anlände även försvararen Keith Curle från Reading och i december värvade klubben den polske mittfältaren Zbigniew Kruszynski från tyska Homburg. Manager var Bobby Gould som gjorde sin andra säsong i Wimbledon.
Tröjorna
Till säsongen 1988/89 tog Hummel över efter Spall som tröjleverantör åt Wimbledon. Sponsor var bryggeriet Carlsberg. Deras logotyp fanns på Wimbledons tröjor för första gången i FA-cupfinalen 1988. Designen var typisk för Hummel med gula V-former (”chevrons”) längs ärmarna på den blå tröjan. I tyget fanns också ett mönster med bokstäverna HUMMEL i versaler som upprepade sig över hela tröjan. Som en påminnelse om segern i FA-cupen återfanns runt klubbmärket texten ”F.A. Cup Winners / Wimbledon F.C. / 1988”. Byxorna var även de blå med gula chevrons längs sidorna och strumporna var helt blå med en gul Hummel-logotyp. Reservstället var i samma stil som hemmastället fast rött med vita och gröna markeringar.
6 svar på ”Wimbledon 1988/89”