Liverpool var regerande ligamästare och inledde därför säsongen 1988/89 med Charity Shield-matchen mot FA-cupvinnarna Wimbledon. Londonlaget hade sensationellt besegrat Liverpool i FA-cupfinalen och tog nu också ledningen i sjuttonde minuten genom John Fashanu. John Aldridge kvitterade dock sex minuter senare och i 69:e minuten fastställde samme man slutresultatet till 2–1.
En vecka senare drog ligan igång med bortamatch mot Charlton Athletic och återigen spelade Aldridge huvudrollen. Han stod nämligen för samtliga tre mål när Liverpool vann med 3–0. Det blev sedan ytterligare två segrar samt två oavgjorda däremellan, men i oktober kom laget in i en formsvacka. På de fyra följande matcherna blev det tre förluster och en oavgjord. Liverpool låg nu sjua i tabellen, men laget kom tillbaka och vann tre av fyra matcher följt av tre raka 1–1-matcher. De två sista av dessa kom borta mot Arsenal samt i hemmaderbyt mot Everton. Den sju matcher långa förlustfria sviten gjorde att man klättrade upp till fjärde plats, men därefter förlorade man med 0–1 hemma mot Norwich City. Efter en 1–0-seger borta mot Derby County på annandag jul kom ännu en förlust: 3–1 borta mot Manchester United på nyårsdagen.
Nederlaget på Old Trafford skulle dock bli det sista på länge i ligan. Efter det radade Liverpool upp arton raka matcher utan förlust. Från den första mats till den nionde april vann laget nio matcher i rad innan man fick nöja sig med 0–0 i det andra derbyt mot Everton. Under denna period blev det några storsegrar: 4–0 borta mot Middlesbrough, 5–0 hemma mot Luton Town och 5–1 hemma mot Sheffield Wednesday. I matchen mot Luton gjorde för övrigt John Aldridge sitt andra hattrick för säsongen. Efter det mållösa derbyt vann Liverpool ytterligare fyra matcher i rad varav den sista slutade med en 5–1-seger över West Ham på Anfield.
Avgörandet på Anfield
Det återstod nu bara en ligamatch, hemma mot Arsenal den 26:e maj 1989. Matchen hade blivit uppskjuten på grund av läktarkatastrofen på Hillsborough i april och spelades efter att alla andra lag hade spelat klart för säsongen. Liverpool ledde ligan tre poäng före Arsenal och hade råd att förlora med ett måls marginal och ändå bli mästare. Efter första halvlek var matchen fortfarande mållös, men sju minuter efter paus nickade Alan Smith in 1–0 till Arsenal. Matchuret passerade nittio minuter och Liverpool trodde att saken var klar – man hade ju råd att förlora med ett mål. På övertid rann dock Arsenals Michael Thomas igenom Liverpoolförsvaret och satte bollen i mål med matchens sista spark. Arsenal var mästare och Liverpool fick nöja sig med andra plats i ligan 1988/89 efter den mest dramatiska upplösningen av ligan någonsin.
FA-cupen: Katastrof på Hillsborough och seger på Wembley
Liverpool inledde spelet i FA-cupen 1988/89 med att besegra Carlisle United med 3–0 i tredje omgången. Man fortsatte sedan med att slå ut Millwall (2–0), Hull City (3–2) och Brentford (4–0). Den femtonde april var det dags för semifinal mot Nottingham Forest på Hillsborough i Sheffield. Efter bara några minuter avbröts dock matchen. Läktaren där Liverpools supportrar stod var överbefolkad vilket ledde till att människor klämdes ihjäl och katastrofen var ett faktum. Denna dag avled 94 personer och ytterligare en avled några dagar senare. Det totala dödstalet steg till 97 efter att två personer avlidit år 1993 respektive 2021, båda till följd av oåterkalleliga hjärnskador som man ådragit sig under katastrofen.
Semifinalen mot Nottingham Forest spelades om på Old Trafford i Manchester den sjunde maj. Liverpool vann med 3–1 och tog sig till final mot lokalkonkurrenten Everton. Matchen spelades på Wembley.den 20:e maj och inleddes med en tyst minut för hedra offren i katastrofen på Hillsborough. Liverpool tog ledningen redan i fjärde minuten genom John Aldridge, men med matchens sista spark kvitterade inhopparen Stuart McCall för Everton. Matchen gick till förlängning och här kom Ian Rush att spela huvudrollen. Även Rush hade börjat på bänken, men bytt av Aldridge i mitten av andra halvlek, och gjorde nu två mål för Liverpool. Stuart McCall blev också han tvåmålsskytt och matchen slutade 3–2 till Liverpool som tog sin fjärde seger i FA-cupen. Se FA-cupfinalen 1989 i sin helhet på Youtube.
Liverpool i Ligacupen 1988/89
I Ligacupen slog Liverpool ut Walsall efter seger med 1–0 hemma och 3–1 borta. Därefter blev det oavgjort 1–1 mot Arsenal. Även omspelet slutade oavgjort, denna gång 0–0, men i den andra omspelsmatchen kunde Liverpool till slut vinna med 2–1. I fjärde omgången åkte dock Liverpool ut efter att ha förlorat med 4–1 mot West Ham. Laget deltog även i Football League Centenary Trophy. Där slog man först ut Nottingham Forest med 4–1, men i semifinalen föll man med 2–1 mot Arsenal.
Spelarna i Liverpool 1988/89
Laguppställning FA-cupfinalen 1989: 1 Bruce Grobbelaar – 4 Steve Nicol, 2 Gary Ablett, 6 Alan Hansen, 3 Steve Staunton (12 Barry Venison, 90) – 9 Ray Houghton, 11 Steve McMahon, 5 Ronnie Whelan, 10 John Barnes – 7 Peter Beardsley, 8 John Aldridge (14 Ian Rush, 73).
Houghton och Nicol spelade från start i 52 av de 53 tävlingsmatcherna. John Aldridge blev lagets bäste målskytt med totalt 31 mål varav 21 i ligan. Inför säsongen, i augusti 1988, återvände Ian Rush till Liverpool efter bara ett år i Juventus. Övergångssumman på 2,8 miljoner pund var den största en brittisk klubb någonsin hade betalat för en spelare. Klubben värvade även försvararen Nicky Tanner (Bristol Rovers) och i oktober anlände vänsterbacken David Burrows från West Bromwich Albion. En spelare som lämnade Liverpool var mittfältaren Nigel Spackman som såldes till Queens Park Rangers i februari 1989.
Tröjorna
Under 1988/89 hade Liverpool likadana matchställ som 1987/88. Man hade emellertid en ny sponsor i form av den italienska vitvarutillverkaren Candy. Det röda hemmastället kompletterades av ett grått bortaställ. Båda dessa kolliderade dock färgmässigt med Aston Villas hemmaställ. I bortamatchen på Villa Park spelade Liverpool därför i vita tröjor tillsammans med röda byxor och strumpor. De röda hemmatröjorna hade samma typ av nummer på ryggen som under 1987/88, men de grå och vita tröjorna hade en annan variant. Det är inga stora skillnader mellan dessa två typer av tröjnummer. Den tydligaste är utformningen av siffran ett som har seriffer på hemmatröjan medan den är ett rakt streck på bortatröjorna. I FA-cupfinalen använde man dock den andra varianten på sina röda tröjor. Dessa hade även en inskription nedanför klubbmärket: ”F.A. Cup Final Wembley 1989”.
Ett svar på ”Liverpool 1988/89”