Nottingham Forest inledde ligasäsongen 1988/89 med en 2–1-förlust borta mot Norwich City. Det blev sedan fem oavgjorda matcher i rad innan första segern kom, 2–1 borta mot Queens Park Rangers. Resultaten fortsatte att gå upp och ner och laget vann bara tre av de följande elva matcherna fram till annandag jul. Nottingham Forest låg då tolva i tabellen, men på nyårsafton besegrade man Sheffield Wednesday med 3–0 borta. Det var starten på en fem matcher lång segersvit som tog upp laget till fjärde plats. Det blev sedan två oavgjorda samt däremellan en 3–1-seger borta mot Arsenal innan man föll med 1–2 hemma mot Tottenham Hotspur. På de elva sista matcherna blev det sedan sju segrar, en oavgjord och tre förluster. Det innebar att Nottingham Forest slutade på tredje plats i ligan 1988/89, tolv poäng bakom Liverpool och Arsenal.
Nottingham Forest vinner Ligacupen 1988/89
Nottingham Forest tog en riktig storseger i dubbelmötet med Chester City i andra omgången av Ligacupen. Det blev sammanlagt 10–0 efter 6–0 hemma och 4–0 borta. Forest slog sedan även ut Coventry City (3–2), Leicester City (0–0, 2–1 efter omspel) och Queens Park Rangers (5–2). Semifinalerna spelades i form av dubbelmöten hemma–borta och motståndare var Bristol City. Första matchen på City Ground slutade 1–1 och returen var mållös efter full tid. I förlängningen kunde dock Garry Parker avgöra med sitt 2–1-mål och ta Forest till final.
Där mötte man Luton Town och matchen spelades på Wembley den nionde april 1989. Mick Harford gav Luton ledningen tio minuter före paus, men nio minuter efter halvtidsvilan kvitterade Nigel Clough på straff. I 68:e minuten gav Neil Webb Forest ledningen och åtta minuter senare fastställde Clough slutresultatet till 3–1. Nottingham Forest tog därmed sin tredje inteckning i Ligacupen efter segrarna 1978 och 1979.
FA-cupen och katastrofen på Hillsborough
I FA-cupens tredje omgång slog Nottingham Forest ut Ipswich Town genom en 3–0-seger. Därefter slog man även ut Leeds United (2–0), Watford (3–0) och Manchester United (1–0). I semifinalen ställdes man mot Liverpool och matchen spelades på Hillsborough i Sheffield den femtonde april 1989. Matchen avbröts dock. Läktarna var överfulla och människor klämdes ihjäl mot stängslen som separerade läktarna från planen. Totalt omkom 97 personer i en av historiens största läktarkatastrofer. Matchen spelades om tre veckor senare och då vann Liverpool med 3–1 och tog sig till final.
Ännu en cupseger
Nottingham Forest deltog i ytterligare två turneringar under 1988/89: Full Members’ Cup (Simod Cup) och Football League Centenary Trophy. Laget tog sig till final i Simod Cup genom att besegra Chelsea (4–1), Ipswich Town (3–1) och Crystal Palace (3–1). I finalen mötte man Everton och matchen stod 2–2 vid full tid. Två minuter in i förlängningen gjorde Lee Chapman 3–2 till Forest, men Tony Cottee kvitterade i 101:a minuten. Tre minuter före slutet av förlängningen gjorde Chapman sitt andra mål, 4–3 till Nottingham Forest som blev slutresultatet. I första omgången av Football League Centenary Trophy förlorade Forest med 4–1 mot Liverpool.
Spelarna i Nottingham Forest 1988/89
Ordinarie laguppställning: 1 Steve Sutton – 2 Steve Chettle/Brian Laws, 4 Des Walker, 5 Colin Foster/Terry Wilson, 3 Stuart Pearce – 7 Franz Carr/Tommy Gaynor, 6 Steve Hodge, 8 Neil Webb, 11 Brian Rice/Garry Parker – 9 Nigel Clough, 10 Lee Chapman.
Sutton, Pearce och Webb spelade mest med totalt 54 av de 57 matcherna. Av dessa spelade samtliga tre 36 av de 38 ligamatcherna. Nigel Clough blev lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav 14 i ligan. Bland de nya spelarna i laget fanns högerbacken Brian Laws (Middlesbrough), mittfältaren Steve Hodge (Tottenham Hotspur) samt anfallaren Lee Chapman som anlände från franska Chamois Niortais i oktober.
Tröjorna
Umbro tog fram en ny hemmatröja till Nottingham Forest 1988/89. Denna hade vit krage med en svart och en röd rand samt vita och svarta fält på ärmsluten. Byxorna var vita med röda och svarta fält på sidorna. I vissa bortamatcher använde man dock de röda byxorna från föregående säsong. Strumporna var helt röda med ett vitt Umbro-märke.
Hemmastället var alltså nytt, men klubben behöll samma bortaställ som de senaste två säsongerna, det vill säga vit tröja, svarta byxor och vita strumpor. Beroende på motståndarlagens färger hände det dock att man kombinerade element från hemma- och bortaställen på bortaplan. Till exempel kunde man använde de vita hemmabyxorna och/eller de röda hemmastrumporna tillsammans med den vita tröjan.
3 svar på ”Nottingham Forest 1988/89”