Arsenal inledde ligasäsongen 1988/89 med att vända ett 0–1-underläge till seger med 5–1 mot Wimbledon på Plough Lane. Stor bidragande orsak till vändningen var Alan Smith som svarade för ett hattrick. Det blev sedan förlust med 2–3 i hemmapremiären mot Aston Villa på Highbury en vecka senare. I tredje omgången var det dags för nästa Londonderby mot ärkerivalen Tottenham Hotspur på White Hart Lane. Arsenal vann med 3–2 i en match där samtliga mål tillkom i första halvlek. Efter 2–2 hemma mot Southampton kom säsongens andra förlust, 2–1 borta mot Sheffield Wednesday.
Arsenal låg sjua i tabellen efter fem omgångar, men i början av oktober inledde man en sju matcher lång förlustfri svit. Det blev sex segrar samt oavgjort 1–1 borta mot Luton Town. Bland segrarna fanns två 4–1-vinster på bortaplan, mot West Ham respektive Nottingham Forest. Laget hade nu klättrat upp till andra plats. Denna placering behöll man trots en 2–1-förlust borta mot Derby County samt två oavgjorda, 1–1 hemma mot Liverpool och 0–0 borta mot Norwich City.
Arsenal vann sedan fem raka matcher och gick upp i serieledning. Man inledde segersviten med 2–1 hemma mot Manchester United den sjuttonde december och i första matchen efter nyår slog man Tottenham för andra gången, denna gång med 2–0 hemma på Highbury. Det blev sedan två oavgjorda och däremellan ytterligare två segrar, men efter elva matcher utan förlust föll Arsenal med 1–0 borta mot Coventry City.
Laget var nu inne i en period där man hade svårt att vinna matcher. Efter nederlaget mot Coventry blev det bara två segrar på sex matcher, men därefter vann man fyra raka matcher. Den första maj tog Arsenal sin största seger för säsongen när man slog Norwich City med 5–0. Det blev emellertid förlust med 1–2 hemma mot Derby County den trettonde maj, och fyra dagar senare fick man bara 2–2 mot Wimbledon. Laget tappade därför serieledningen till Liverpool med bara en match kvar att spela.
Avgörandet på Anfield
På grund av Liverpools tajta spelschema hade matchen mot Arsenal på Anfield skjutits upp till den 26:e maj 1989. Denna match kom att bli helt avgörande för utgången av ligan. Arsenal låg tre poäng bakom Liverpool och behövde vinna med två måls marginal för att gå förbi. En till synes hopplös uppgift då hemmalaget inte hade förlorat med två mål på Anfield på tre år. Arsenal hade dessutom inte vunnit på Anfield på femton år.
Efter första halvlek var matchen fortfarande mållös, men sju minuter in i andra halvlek nickade Alan Smith in 1–0 för Arsenal. Londonlaget behövde dock ytterligare ett mål och matchuret passerade nittio minuter. Efter en Liverpoolhörna slog högerbacken Lee Dixon en långboll upp till Alan Smith. Han nickade vidare till Michael Thomas som kom farande från sin mittfältsposition. Thomas tog sig igenom Liverpools försvar, kom fri med målvakten Grobbelaar och placerade bollen i nät. 2–0 till Arsenal och sekunderna senare blåste domaren av matchen. Den mest dramatiska avslutningen i ligans historia, som den engelske tv-kommentatorn Brian Moore uttryckte det, var ett faktum. Båda lagen slutade på 76 poäng och med +37 i målskillnad. Arsenal blev dock ligamästare 1988/89 tack vare fler gjorda mål, 73 mot Liverpools 65. Det var klubbens nionde ligatitel och den första på arton år.
Arsenal i FA-cupen och Ligacupen 1988/89
I Ligacupen, som för division ett-klubbarnas del inleddes med andra omgången i september 1988, slog Arsenal ut Hull City efter seger med 2–1 borta och 3–0 hemma. Därefter blev det oavgjort två gånger om mot Liverpool, 1–1 på Anfield och 0–0 på Highbury. Liverpool vann sedan omspelet på Villa Park i Birmingham med 2–1. Inte heller i FA-cupen gick det något vidare för Arsenal. När man gick in i turneringen i tredje omgången i januari 1989 stod West Ham för motståndet. Matchen på Upton Park slutade 2–2 och även denna match gick till omspel. Inte heller denna gång hade Arsenal någon lycka utan åkte ur FA-cupen efter förlust med 0–1 på Highbury.
Under hösten 1988 deltog Arsenal även i Football League Centenary Trophy. Det var en turnering för att fira engelska ligans hundraårsjubileum och spelades i form av en ren utslagsturnering. Deltagande lag var de åtta bästa ligalagen från föregående säsong. Arsenal slog ut Queens Park Rangers med 2–0 i kvartsfinalen och sedan besegrade man även Liverpool med 2–1 i semifinalen. Finalen mot Manchester United spelades på Villa Park i Birmingham. Arsenal vann med 2–1 och fick som belöning en prischeck på 50 000 pund.
På Dailymotion kan du se en sammanfattning av Arsenals säsong 1988/89.
Spelarna i Arsenal 1988/89
Ordinarie laguppställning: 1 John Lukic – 2 Lee Dixon, 5 David O’Leary, 6 Tony Adams, 3 Nigel Winterburn – 7 David Rocastle, 4 Michael Thomas, 8 Kevin Richardson, 11 Brian Marwood – 9 Alan Smith, 10 Paul Merson.
I slutet av säsongen satte manager George Graham in Steve Bould som en tredje mittback med tröja nummer tio på bekostnad av Marwood eller Merson. Lukic, Winterburn och Rocastle spelade samtliga 48 tävlingsmatcher under säsongen. Dessutom spelade Alan Smith alla utom två ligamatcher. Han gjorde 23 ligamål (plus två i Ligacupen) och blev skyttekung i division ett.
Under sommaren 1988 gick vänstermittfältaren Graham Rix över till franska Caen på fri transfer. George Graham sålde även mittfältaren Steve Williams till Luton Town och i december lämnade vänsterbacken Kenny Sansom klubben för spel i Newcastle United. Ny i klubben var mittbacken Steve Bould från Stoke City.
Tröjorna
Adidas levererade nya tröjor till Arsenal 1988/89. Dessa hade raglanärmar, det vill säga sömmen gick diagonalt från armhålan upp till nacken. Hemmatröjan var röd med vita ärmar med de klassiska tre Adidas-ränderna i rött med marinblå bårder. Tröjan hade en vit V-hals med en röd och marinblå bård. Byxorna var vita med tre vita ränder med röda bårder på en marinblå panel på vardera sida. Tröjor och byxor var alltså nya, men man behöll samma strumpor som de senaste två säsongerna, det vill säga röda med tre marinblå ränder upptill.
Bortastället var i samma stil som hemmastället fast gult och marinblått. Arsenal är ju känt för sina kontrasterande ärmar på hemmatröjan, men detta var faktiskt första gången som det förekom även på bortatröjan.
