Inter 1991/92

I Inter hade Corrado Orrico tagit över som tränare efter Giovanni Trapattoni. Laget hade ingen lyckad säsong och slutade på åttonde plats i Serie A efter att Orrico hade avgått efter halva säsongen och ersatts av Luís Suárez (tidigare spelare i Inter och spanska landslaget). Man åkte dessutom ur UEFA-cupen i första omgången efter förlust mot portugisiska Boavista. I ligan gjorde Jürgen Klinsmann inte mer än sju mål, men blev ändå lagets bäste målskytt. Han och de andra två tyskarna, Lothar Matthäus och Andreas Brehme, gjorde sin sista säsong i Inter.

Tröjorna från Umbro var nya för säsongen. Den vita bortatröjan användes ihop med antingen vita eller svarta byxor och strumpor. I hemmamatchen mot Boavista i UEFA-cupen spelade Inter i vita byxor tillsammans med sina ordinarie blåsvarta tröjor och strumpor.

Juventus 1992–1994

Juventus satsade stort inför säsongen 1992/93 och värvade Sampdorias anfallare Gianluca Vialli för motsvarande 12 miljoner pund. Man värvade även engelsmannen David Platt från Bari och tyske mittfältaren Andreas Möller från Eintracht Frankfurt. Anfallaren Fabrizio Ravanelli värvades från Reggiana och Dino Baggio fick göra debut för Juventus efter att ha varit utlånad till Inter under föregående säsong. Laget lyckades ändå inte vinna ligan, utan  slutade på fjärde plats. Däremot tog man hem segern i UEFA-cupen efter att ha besegrat Borussia Dortmund i finalen, 2–1 borta och 3–0 hemma.

Inte heller säsongen 1993/94 kunde Juventus rå på Milan, utan slutade på andra plats och i UEFA-cupen åkte man ut mot Cagliari i kvartsfinalen. Roberto Baggio hade däremot några av sina bästa år i karriären och 1993 blev han utsedd till årets spelare i Europa. Ett par av nyförvärven inför denna säsong var Alessandro Del Piero och Angelo Di Livio från Padova.

Hemmatröjan som användes under dessa två säsonger var ganska lik tidigare modeller, men med vissa skillnader i krage och muddar, samt att laget nu sponsrades av Danone. Den gula bortatröjan var helt ny och hade fler blå detaljer än tidigare.

Sampdoria 1992/93

Sampdoria, med Sven-Göran Eriksson som ny tränare, slutade på sjunde plats i Serie A. Laget hade tappat bland andra Toninho Cerezo som flyttade hem till Brasilien och Gianluca Vialli som såldes till Juventus för motsvarande 12 miljoner pund, vilket gjorde honom till världens dyraste spelare. Ett par av nyförvärven inför årets säsong var engelske försvararen Des Walker från Nottingham Forest och jugoslaviske mittfältaren Vladimir Jugović som drygt ett år tidigare hade vunnit Europacupen med Röda Stjärnan.

Tröjan var ny för säsongen, även om förändringarna inte var så stora jämfört med tidigare modeller. Kragen hade en ny utformning och på ena byxbenet återfanns motsvarande ränder som på tröjan. Bortatröjan användes första gången i Europacupfinalen 1992, fast då utan tröjreklam och klubbmärke.

IFK Göteborg 1992/93 (Champions League)

IFK Göteborg kvalificerade sig till den första upplagan av Champions League genom att besegra turkiska Beşiktaş och polska Lech Poznań. I gruppspelet ställdes man mot Milan, Porto och PSV Eindhoven. I premiären blev det förlust med 0–4 borta mot Milan i en match där Marco van Basten gjorde alla fyra mål. Men sedan lyckades IFK Göteborg besegra först Porto med 1–0 hemma (mål av Peter ”Erra” Eriksson) och sedan PSV Eindhoven, 3–1 borta (ett mål av Mikael Nilsson och två av Johnny Ekström) och 3–0 hemma (mål av Mikael Nilsson, Johnny Ekström och Mikael Martinsson). Trots förlust i de två avslutande matcherna, 0–1 hemma mot Milan och 0–2 borta mot Porto, slutade laget på andra plats i gruppen.

Tröjorna var utan reklam då det inte var tillåtet i Champions League. Däremot hade man Champions League-loggan på ena ärmen och nummer på byxorna. IFK hade två olika varianter av hemmatröjan: den ena hade tre smala ränder på ärmarna och blå Adidas-logga. Den andra saknade de smala ränderna och hade vit Adidas-logga. Den röda bortatröjan användes i båda matcherna mot Porto.

AC Milan 1992/93

Milan försvarade sin ligatitel och blev italienska mästare för 13:e gången. Laget inledde säsongen med sju raka segrar, varav några var extra målrika: 5–4 mot Pescara,  7–3 mot Fiorentina och 5–3 mot Lazio. Marco van Basten gjorde 13 mål på 15 ligamatcher innan en skada satte stopp för fortsatt spel, men nyförvärvet från Olympique Marseille, Jean-Pierre Papin, tog över och gjorde även han 13 ligamål. Ett par andra nyförvärv var Dejan Savićević från Röda Stjärnan och Gianluigi Lentini från Torino som blev världens dyraste fotbollsspelare.

I Champions Leagues gruppspel vann Milan samtliga matcher, bland annat 4–0 mot IFK Göteborg i första matchen. Marco van Basten hade stor uppvisning och stod för samtliga fyra mål. I finalen blev det dock förlust med 0–1 mot Olympique Marseille.

Tröjan var av samma modell som föregående säsong, med skillnaden att Motta var ny sponsor och att man hade den italienska skölden (Lo Scudetto) på ena bröstet som tecken på att man var regerande ligamästare. Bortatröjan hade fortfarande ett rödsvart band över bröstet, även om utformningen var något annorlunda. I bortamatcherna mot Fiorentina, Roma och Foggia användes svarta nummer, medan man i vårens bortamatcher mot Torino, Ancona, Cagliari och Genoa använde röda nummer av den typ som använts tidigare säsonger.

I Champions League spelade man utan reklam på tröjorna och med Champions League-loggan på ena ärmen. Man hade även nummer på byxorna. Milan spelade samtliga matcher i sina ordinarie rödsvartrandiga tröjor, men det ska även ha funnits en vit reservtröja som aldrig användes. Vita eller svarta byxor och strumpor användes beroende på motståndarlagets färger. I finalen mot Olympique Marseille spelade Milan i vita byxor och svarta strumpor.

Startelvan

Sampdoria 1991/92

Sampdoria behöll i stort sett samma lag som blev italienska mästare 1991, men denna gången slutade man på sjätte plats i Serie A och missade därmed att kvalificera sig för europeiskt cupspel. I Europacupen gick dock Sampdoria till final, där man förlorade mot Barcelona efter att Ronald Koeman gjort matchens enda mål på frispark i förlängningen.

Tröjan var också av samma modell som förra säsongen, förutom att man nu hade den italienska skölden på ena bröstet som tecken på att man var regerande mästare. I Europacupfinalen spelade laget i vita tröjor. Detta var en ny modell som kom att användas som bortatröja under säsongen 1992/93, med skillnaden att i Europacupfinalen var inte reklam på tröjorna tillåtet. Saknades gjorde också klubbmärket på ena ärmen, och ovanför den italienska skölden återfanns texten ”Champions Clubs Cup Wembley 92”.

Juventus 1991/92

Fem år efter att han lämnade laget för Inter var Giovanni Trapattoni tillbaka som tränare i Juventus. Det blev en förbättring och laget slutade på andra plats i Serie A, åtta poäng bakom Milan. Juventus tog sig även till final i italienska cupen där man mötte Parma. En 1–0-seger i första mötet räckte dock inte, utan Parma kunde vinna returen med 2–0.

Hemmatröjan var av samma modell som föregående säsong. Som reservställ hade man gula tröjor och blå byxor. Dessa användes i bortamatcherna mot Ascoli, Bari och Parma.

Startelvan

AC Milan 1991/92

Milan tog sin tolfte ligatitel och man gjorde det utan att förlora en enda match – laget tog 22 segrar och spelade tolv oavgjorda på de 34 ligamatcherna. Milan gjorde även överlägset flest mål i ligan, 74 stycken, och i sista ligamatchen besegrade man Foggia med hela 8–2.

Tröjorna var av samma modell som förra säsongen, förutom att man inte längre hade Europacuppokalen på ena bröstet. Istället hade man Intercontinentalcupens pokal som tecken på att man året innan hade besegrat Olimpia från Paraguay i finalen i Tokyo. Detta hade man fram till december då Röda Stjärnan tog hem segern i 1991 års Intercontinentalcup. Under vårsäsongen hade Milan istället det egna klubbmärket på ena bröstet.

För det mesta spelade Milan i vita byxor och strumpor, men i bortamatcherna mot Bari och Sampdoria användes svarta. Den vita bortatröjan var likadan som förra säsongen, förutom skillnaden i loggor som nämnts ovan.

Startelvan

AS Roma 1990/91

Roma med två nyblivna tyska världsmästare i laget (Thomas Berthold och Rudi Völler) slutade på nionde plats i Serie A. I cuperna gick det dock bättre. Laget tog sig till final i både italienska cupen och UEFA-cupen. I italienska cupfinalen blev det seger över Sampdoria efter 3–1 hemma och 1–1 borta medan det i UEFA-cupfinalen blev förlust mot Inter.

Tröjorna var precis som tidigare tillverkade av Ennerre. Ett par nyheter för året var att Ennerre-loggan utgjorde ett mönster i tyget och att numren var kantiga. I de flesta UEFA-cupmatcherna användes dock förra säsongens tröja. I bortamatcherna mot Genoa, Torino, Cagliari och Fiorentina spelade laget i helvitt (mot Fiorentina användes dock förra säsongens bortatröja). En alternativ bortatröja i samma stil som Napolis cuptröja användes i ligamatcherna mot Lecce, Bologna och Milan samt i UEFA-cupmatchen mot Benfica.

Parma 1990/91

Parma gjorde sin första säsong i Serie A och var säsongens stora överraskning. Laget kom sexa i tabellen och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Inför säsongen värvade man tre spelare som hade varit med i VM i Italien 1990: brasilianske målvakten Taffarel från Internacional, belgiske försvararen Georges Grün från Anderlecht samt Tomas Brolin från IFK Norrköping. Sedan tidigare fanns spelare som försvararna Lorenzo Minotti och Luigi Apolloni samt anfallaren Alessandro Melli som blev lagets bäste målskytt med 13 ligamål.

Tröjan var i stort sett som den varit sedan mitten av 80-talet: vit med gula och blå ränder på ärmarna. En skillnad var att kragen nu var vit med en blå och en gul rand. Oftast användes gula byxor och strumpor, men i några matcher användes vita byxor och strumpor. En blå bortatröja (tillsammans med antingen blå eller gula byxor) användes i matcherna mot Bari, Cesena och Juventus.