9 februari 2022

Everton 1985/86

Everton var regerande ligamästare och inför säsongen 1985/86 förstärkte man laget med Leicester Citys skyttekung Gary Lineker. I säsongens första match ställdes Everton mot 1985 års FA-cupvinnare Manchester United i Charity Shield-matchen på Wembley. Mål av Trevor Steven och Adrian Heath gav Everton segern med 2–0. Däremot blev det förlust mot Leicester City i ligapremiären en vecka senare och under hösten var resultaten blandade. Efter halva säsongen låg Everton sexa i tabellen, tolv poäng efter serieledarna Manchester United. Laget hade då precis åkt på säsongens andra förlust mot Leicester. Därefter började dock Everton klättra och man radade upp nio segrar på de tio nästkommande matcherna. Under våren blev det inte mer än två förluster och Everton slutade på andra plats, två poäng efter lokalkonkurrenten Liverpool.

I FA-cupens tredje omgång i början av januari 1986 slog Everton ut division fyra-laget Exeter City. Därefter besegrade man Blackburn Rovers och Tottenham Hotspur. Det krävdes omspel för att besegra Luton Town i sjätte omgången och i semifinalen slog Everton ut Sheffield Wednesday efter förlängning. Everton var därmed i final för tredje året i rad. I finalen mot Liverpool gav Gary Lineker Everton ledningen i första halvlek, men i andra halvlek kunde Liverpool vända och vinna med 3–1 efter två mål av Ian Rush och ett av Craig Johnston.

I Ligacupen 1985/86 slog Everton ut division tre-laget Bournemouth och division två-laget Shrewsbury Town, men förlorade sedan mot Chelsea efter omspel. Everton deltog även i Football League Super Cup, även kallad ScreenSport Super Cup efter tv-bolaget som sponsrade turneringen. I denna turnering deltog de engelska lag som annars skulle spelat i de europeiska cuperna. Engelska lag var som bekant avstängda från europeiskt cupspel på grund av katastrofen på Heyselstadion 1985. Everton vann sin grupp före Norwich City och Manchester United. I semifinalen vann Everton med 3–1 efter förlängning mot Tottenham och i finalen kom man återigen att ställas mot Liverpool, men på grund av tajt spelschema kom den inte att spelas förrän nästa säsong.

Laguppställning: 1 Neville Southall – 2 Gary Stevens, 4 Kevin Ratcliffe, 5 Derek Mountfield, 3 Pat Van Den Hauwe – 7 Trevor Steven, 6 Peter Reid/Adrian Heath, 10 Paul Bracewell, 11 Kevin Sheedy – 8 Gary Lineker, 9 Graeme Sharp.
I FA-cupfinalen stod Bobby Mimms i mål och Adrian Heath kom in som avbytare för Gary Stevens i den 72:a minuten. Pat Van Den Hauwe, Trevor Steven och Gary Stevens spelade 58 av de 60 tävlingsmatcherna. Van Den Hauwe spelade 40 ligamatcher medan de två övriga samt Gary Lineker spelade 41 ligamatcher. Lineker gjorde 30 ligamål och blev skyttekung i division ett. Totalt gjorde han 40 mål på 57 matcher under säsongen. Lineker blev även utsedd till årets spelare i England.

Le coq sportif levererade tröjorna åt Everton även 1985/86 och sponsor var NEC. Hemmatröjan hade samma mönster i tyget som Chelseas tröjor och precis som Chelsea hade Everton blå V-hals och muddar med två vita ränder. Den stora skillnaden mellan lagens tröjor var att Everton hade ett stort vitt fält på övre delen av tröjan. I FA-cupfinalen återfanns texten ”F.A. Cup Final / Wembley 1986” nedanför klubbmärket. NEC-loggan var också i mindre format. Byxorna var vita med en blå kant nertill som fortsatte upp längs sidorna. Strumporna var vita med blå överdel. I vissa bortamatcher spelade Everton dock i blå byxor och/eller blå strumpor med vit överdel.

Bortatröjan var gul med samma mönster i tyget som på hemmatröjan och hade blå V-hals och muddar med två gula ränder. Byxorna var gula med blå kant och strumporna var gula med blå överdel. I Ligacupmatchen mot Shrewsbury Town spelade Everton i vita tröjor som saknade det mönster i tyget som de andra tröjorna hade. Till denna tröja användes de vita byxorna och strumporna från hemmastället.

7 februari 2022

Coventry City 1985/86

Som så många gånger förr höll Coventry City även säsongen 1985/86 till i de nedre regionerna av tabellen. Efter sex förluster på de åtta senaste matcherna fick managern Don Mackay sparken i april 1986. Hans sista match blev en 0–5-förlust mot Liverpool. Laget låg då på nedflyttningsplats, men efterträdarna John Sillett och George Curtis lyckades leda Coventry till två segrar på de tre avslutande matcherna och rädda kvar klubben i högsta serien. Coventry slutade på sjuttonde plats i ligan, två poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Även i cuperna åkte laget ut tidigt. Det blev förlust mot Watford i FA-cupens tredje omgång och i Ligacupen slog man bara ut division fyra-laget Chester City innan man förlorade mot West Bromwich Albion. Coventry deltog även i den nystartade Full Members’ Cup. Laget kom sist i sin grupp efter förlust mot Stoke City och oavgjort mot Millwall.

Laguppställning: 1 Steve Ogrizovic – 2 Brian Borrows, 5 Brian Kilcline, 6 Trevor Peake, 3 Greg Downs – 7 David Bennett/Micky Adams, 4 David Bowman, 8 Lloyd McGrath, 11 David Bennett/Nick Pickering – 9 Cyrille Regis, 10 Terry Gibson/Alan Brazil.
Nick Pickering värvades från Sunderland i slutet av januari 1986 och tog över tröja nummer 11. Samtidigt såldes Terry Gibson till Manchester United i en bytesaffär med Alan Brazil. Målvakten Steve Ogrizovic spelade samtliga 42 ligamatcher och Terry Gibson blev lagets bäste målskytt med elva ligamål.

Coventry behöll samma design på tröjorna som de två senaste säsongerna. Under hösten 1985 var tröjorna reklamfria, men senare fick man en ny sponsor i form av Elliotts.

Coventry City 1985/86 (hemma hösten 1985)

5 februari 2022

Chelsea 1985/86

Inför säsongen 1985/86 tog tidigare Chelsea-spelaren John Hollins över som manager för klubben. Chelsea inledde ligaspelet med bara en förlust på de nio första matcherna och vid årsskiftet låg laget på andra plats i tabellen. I slutet av mars låg Chelsea fyra, fyra poäng efter Everton och med två matcher mindre spelade. Dessa två matcher förlorade Chelsea med 0–4 hemma mot West Ham och 0–6 borta mot Queens Park Rangers. På de elva sista matcherna tog man bara nio poäng och Chelsea avslutade säsongen med fyra raka förluster. Chelsea slutade därmed på sjätte plats, samma placering som föregående säsong.

I FA-cupen slog Chelsea ut Shrewsbury Town i tredje omgången, men förlorade sedan mot blivande mästarna Liverpool. Under hösten besegrade Chelsea Mansfield Town, Fulham och Everton i Ligacupen, de två senare efter omspel. I kvartsfinalen mot Queens Park Rangers i januari 1986 blev det dock förlust, även denna gång efter omspel. Chelsea deltog även i Full Members’ Cup, en turnering som hade skapats efter att engelska klubbar blivit bannlysta från europeiskt cupspel på grund av katastrofen på Heyselstadion 1985. Efter att ha vunnit finalen av den södra gruppen mot Oxford United ställdes Chelsea mot norra gruppens vinnare Manchester City på Wembley. Det blev en målrik historia som Chelsea vann med 5–4 efter tre mål av David Speedie och två av Colin Lee.

Laguppställning: 1 Eddie Niedzwiecki – 2 Darren Wood, 4 Colin Pates, 5 Joe McLaughlin, 3 Doug Rougvie – 7 Pat Nevin, 6 John Bumstead, 8 Nigel Spackman, 11 Jerry Murphy – 9 Kerry Dixon, 10 David Speedie.
Yttermittfältaren Pat Nevin spelade mest med 56 av de 58 tävlingsmatcherna varav 40 i ligan. Även mittbacken Joe McLaughlin spelade 40 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Kerry Dixon och David Speedie med 23 respektive 22 mål totalt. Båda stod för 14 fullträffar i ligan.

Le coq sportif levererade tröjorna åt Chelsea även 1985/86 och precis som 1984/85 saknade man sponsor. Hemmatröjan var blårandig och hade mörkblå V-hals och muddar med två vita ränder. Byxorna var som vanligt blå, men nytt för denna säsong var att även strumporna var blå med blå och vita vertikala ränder upptill. Beträffande bortatröjan var tanken att 1984/85 års vita tröja skulle användas, men detta skedde endast vid en handfull tillfällen, däribland mot Manchester City i finalen av Full Members’ Cup. Istället tog man fram en röd tröja i samma stil som hemmatröjan fast med ett enklare mönster i tyget och med vit V-hals och muddar med två röda ränder. Den långärmade varianten saknade klubbmärke och tröjtillverkarens logotyp. Byxorna var röda och strumporna var röda med två par blå och vita ränder.

3 februari 2022

Birmingham City 1985/86

Efter en säsong i division två var Birmingham City tillbaka i högsta serien 1985/86. Det började ganska bra med fem segrar på de nio första ligamatcherna, men därefter blev det femton förluster och två oavgjorda på sjutton matcher. Laget sjönk därför till näst sista plats i tabellen. Efter att ha åkt ur FA-cupen i tredje omgången mot amatörlaget Altrincham avgick managern Ron Saunders. John Bond ersatte Saunders, men kunde inte föra laget uppåt i tabellen. Birmingham blev kvar på 21:a plats och åkte återigen ner i division två.

Laguppställning: 1 David Seaman – 2 Ray Ranson, 4 Jim Hagan/Billy Wright, 5 Ken Armstrong, 3 Brian Roberts – 6 Martin Kuhl, 7 Des Bremner, 11 Robert Hopkins – 8 Wayne Clarke, 9 Andy Kennedy, 10 David Geddis. Målvakten David Seaman spelade samtliga 47 tävlingsmatcher under säsongen. Andy Kennedy blev bäste målskytt med totalt nio mål varav sju i ligan.

Patrick levererade tröjorna till Birmingham City 1985/86. Hemmatröjan var blå med röda och vita fält över axlarna. Hals och muddar var blå med en röd och en vit rand. Byxorna var vita med röda och blå ränder längs sidorna och strumporna var röda med vit överdel. Bortatröjan var i samma stil fast vit med blå och röda fält över axlarna och användes tillsammans med blå byxor med röda och vita ränder längs sidorna. Det fanns också en röd reservtröja med vita och blå fält över axlarna.

1 februari 2022

Aston Villa 1985–1987

1985/86

Sommaren 1985 återvände anfallaren Andy Gray till Aston Villa efter sex år i Everton och Wolverhampton. Aston Villa värvade också mittfältaren Steve Hodge från Nottingham Forest och anfallaren Simon Stainrod från Sheffield Wednesday. I december 1985 anlände även mittbacken Paul Elliott från Luton Town. Manager var Graham Turner som gjorde sin andra säsong i klubben.

Aston Villa slutade på sextonde plats i ligan 1985/86 vilket var sex placeringar sämre än föregående säsong. I FA-cupen slog man ut Portsmouth efter omspel i tredje omgången, men förlorade sedan mot Millwall, även det efter omspel. Däremot tog sig laget längre i Ligacupen, där man under hösten besegrade Exeter City, Leeds United och West Bromwich Albion. I kvartsfinalen, som spelade i januari 1986, stod Arsenal för motståndet. Matchen slutade 1–1 och i omspelet vann Aston Villa med 2–1. Även semifinalens första match mot överraskningslaget Oxford United slutade oavgjort, 2–2, men i returen föll Aston Villa med 1–2.

Laguppställning 1985/86: 1 Nigel Spink – 2 Gary Williams/David Norton, 4 Allan Evans, 5 Paul Elliott, 3 Tony Dorigo – 7 Paul Birch, 6 Darren Bradley/Steve Hunt, 10 Steve Hodge – 8 Simon Stainrod, 9 Andy Gray, 11 Mark Walters.
Brendan Ormsby spelade de 14 första ligamatcherna i tröja nummer 5, men förlorade sin plats till Elliott och lämnade klubben för spel i Leeds i slutet av februari. Darren Bradley spelade 14 av de 30 första ligamatcherna i tröja nummer 6, men såldes i mars till West Bromwich i en bytesaffär med Steve Hunt som spelade de tolv sista matcherna på samma position. Mark Walters spelade mest med totalt 53 matcher varav 40 i ligan. Simon Stainrod blev lagets bäste målskytt med totalt 22 mål varav tio i ligan medan Walters stod för tretton varav tio i ligan.

1986/87

Inför säsongen 1986/87 förstärkte Aston Villa laget med Martin Keown (mittback, Arsenal), Andy Blair (mittfältare, Sheffield Wednesday), Neale Cooper (mittfältare, Aberdeen) och Garry Thompson (anfallare, Sheffield Wednesday).

Aston Villa inledde ligaspelet hösten 1986 med sex förluster på de sju första matcherna och den 14 september fick Graham Turner sparken. Ron Wylie ledde laget innan Billy McNeill från Manchester City tog över permanent en vecka senare. Resultaten förbättrades något under en period, men under andra hälften av ligasäsongen blev det bara två segrar på 21 matcher vilket innebar att laget kom sist i tabellen och åkte ner i division två. Detta bara fem år efter att ha vunnit Europacupen.

Det gick inte mycket bättre i FA-cupen – oavgjort mot Chelsea i tredje omgången följdes av förlust i omspelet. I Ligacupen slog Aston Villa ut Reading och Derby County (efter omspel) innan man förlorade mot Southampton. Aston Villa deltog även i den nystartade Full Members’ Cup som hade skapats med anledning av att de engelska klubbarna var avstängda från europeiskt cupspel på grund av Heyselkatastrofen 1985. Första matchen slutade med seger över Derby County, men därefter förlorade man mot Ipswich Town.

Vänsterbacken Tony Dorigo spelade mest med totalt 48 matcher varav 41 i ligan. Bästa målskyttar blev Allan Evans och Garry Thompson med totalt sju mål varav sex i ligan. Även Simon Stainrod stod för sex ligamål.

Tröjorna

Isländska Henson levererade tröjorna till Aston Villa och sponsor var Mita. Hemmatröjan var vinröd med två ljusblå ränder som gick från halsen och ner över ärmarna (på den långärmade varianten var dock ärmarna helt vinröda). Tröjorna hade V-hals och muddar i vitt med en ljusblå och en vinröd rand. Byxorna var vita med fyra vinröda och tre ljusblå ränder längs sidorna. Strumporna var under 1985/86 övervägande ljusblå med vita och vinröda ränder, men till 1986/87 bytte man till vita strumpor. Reservtröjan var gulrandig med två ljusblå och en vinröd rand på övre delen av tröjan. Byxor och strumpor var i samma stil som på hemmastället fast gult.

24 december 2021

Serie A 1982/83

Roma vann Serie A 1982/83 och blev italienska mästare för andra gången. Regerande mästarna Juventus kom tvåa och vann dessutom italienska cupen efter finalseger över Verona. Juventus gick även till final i Europacupen, men förlorade mot Hamburg. Inter och Verona slutade trea respektive fyra och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Cagliari, Cesena och Catanzaro tog hand om de tre sista platserna i tabellen och åkte ner i Serie B. Skytteligavinnare i Serie A blev Michel Platini, Juventus, med 16 mål.

Tröjorna

Här är alla hemmatröjor i Serie A 1982/83. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Tio eller elva tröjtillverkare användes i Serie A denna säsong (vem som levererade Cagliaris tröjor är oklart). Mest förekommande var Adidas och Ennerre med tre lag var medan Kappa hade två lag. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

Adidas – Cesena, Genoa och Verona
Ennerre – Catanzaro, Napoli och Sampdoria
Kappa – Avellino och Juventus
Americanino – Udinese
J.D. Farrow’s – Fiorentina
Mec Sport – Inter
Patrick – Roma
Pop84 – Ascoli
Puma – Pisa
Tixo Sport – Torino
okänt – Cagliari

Ligatabell Serie A 1982/83

Här är ligatabellen 1982/83. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Roma	30	16	11	3	47	24	43
2	Juventus	30	15	9	6	49	26	39
3	Inter	30	12	14	4	40	23	38
4	Verona	30	11	13	6	37	31	35
5	Fiorentina	30	12	10	8	36	25	34
6	Udinese	30	6	20	4	25	29	32
7	Sampdoria	30	8	15	7	31	30	31
8	Torino	30	9	12	9	30	28	30
9	Avellino	30	8	12	10	29	34	28
10	Napoli	30	7	14	9	22	29	28
11	Genoa	30	6	15	9	34	38	27
12	Pisa	30	8	11	11	27	27	27
13	Ascoli	30	9	9	12	32	37	27
14	Cagliari	30	6	14	10	23	33	26
15	Cesena	30	4	14	12	22	35	22
16	Catanzaro	30	2	9	19	21	56	13

22 december 2021

AC Milan 1982/83

Efter nedflyttningen till Serie B 1982 försvann flera av Milans spelare till andra klubbar. Dessa ersattes av målvakten Giulio Nuciari (Ternana), mittfältarna Tiziano Manfrin (Genoa) och Vinicio Verza (Cesena) samt yttern Oscar Damiani (Napoli). Man lånade även tre spelare från Inter: Nazzareno Canuti (försvarare), Giancarlo Pasinato (mittfältare) och Aldo Serena (anfallare). Även tränaren Ilario Castagner, som närmast kom från Lazio, var ny för säsongen. Bland spelarna som fanns kvar sedan tidigare fanns Franco Baresi, som 22 år gammal utsågs till ny lagkapten, samt Mauro Tassotti, Alberigo Evani och skotten Joe Jordan.

Milan tog enkelt hem seriesegern genom att vinna 19 matcher, spela 16 oavgjorda och bara förlora tre matcher. Laget slutade därmed åtta poäng före tvåan Lazio och man gjorde dessutom hela 77 mål på de 38 matcherna, 33 mer än Lazio. I italienska cupen kom Milan tvåa i sin grupp efter Juventus och tog sig till åttondelsfinal. Där blev det seger över Cagliari, men i kvartsfinalen åkte man ut mot Verona på färre gjorda bortamål efter två oavgjorda matcher. Sergio Battistini spelade mest med totalt 46 matcher varav 37 i ligan. Battistini blev även lagets bäste målskytt i ligan med elva mål, men med cupen inräknad gjorde Joe Jordan och Aldo Serena 14 mål varav tio respektive åtta i ligan. Även Vinicio Verza och Oscar Damiani gjorde tio ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Hitachi. Hemmatröjan var rödsvartrandig med svarta muddar. Den kortärmade varianten hade V-hals medan den långärmade hade krage. Byxorna var vita och strumporna svarta med röd överdel. Den kortärmade reservtröjan var vit med röd och svart V-hals och muddar. Den långärmade varianten var även den övervägande vit men med röda och svarta kritstrecksränder samt vit krage. Reservtröjorna användes tillsammans med vita byxor och strumpor.

20 december 2021

Lazio 1982/83

Tre av Lazios spelare – Bruno Giordano, Lionello Manfredonia och Massimo Cacciatori – hade varit avstängda från spel sedan Totonero-skandalen 1980. Efter Italiens VM-seger 1982 hävdes avstängningarna och nämnda trio kunde återigen spela för Lazio. Laget inledde starkt och förlorade bara en match under hösten vilket innebar att man toppade tabellen efter halva säsongen. Under vårsäsongen gick det dock sämre och i maj fick tränaren Roberto Clagluna sparken. Han ersattes av argentinaren Juan Carlos Morrone (tränare) och Roberto Lovati (teknisk direktör). Dessa inledde med en 1–5-förlust mot Milan, men därefter avslutade de säsongen med två segrar och två oavgjorda matcher vilket räckte till en andraplats i tabellen och uppflyttning till Serie A. I italienska cupen blev Lazio utslaget i gruppspelet efter att ha slutat på tredje plats bakom Napoli och Avellino. Bruno Giordano spelade samtliga 43 tävlingsmatcher under säsongen och blev även lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav 18 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i Serie B. Även mittfältaren Enrico Vella spelade samtliga 38 ligamatcher och missade bara en match i cupen.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Sèleco. En unik design hade tagits fram till denna säsong med nedre halvan av tröjan i ljusblått och den övre i vitt. Över bröstet återfanns en stiliserad örn i mörkblått. Även numren hade en speciell utformning i 3D-stil. Från början var numren vita med mörkblå skugga, men detta visade sig synas dåligt varför man i oktober vände på färgerna. Samtidigt bytte man från ljusblå till vita muddar på den kortärmade varianten. Byxorna var ljusblå och strumporna vita med ljusblå överdel. Lazio kunde spela i sin hemmatröja i samtliga matcher utom en, borta mot Como då man spelade i gröna tröjor med en vit örn över bröstet. Det fanns också en röd variant av denna tröja med ljusblå örn, krage och muddar som dock endast användes i några vänskapsmatcher, bland annat mot Italiens U21-landslag.

18 december 2021

Hellas Verona 1982/83

Verona hade vunnit Serie B 1982 under ledning av nye tränaren Osvaldo Bagnoli och var nu tillbaka i högsta serien. Inför återkomsten förstärkte man laget med två utländska spelare: polske liberon Władysław Żmuda från Widzew Łódź och brasilianske yttern Dirceu från Atlético Madrid. Bland de inhemska nyförvärven fanns försvararna Luciano Marangon och Luciano Spinosi (båda Roma), mittfältarna Mario Guidetti (Napoli), Luigi Sacchetti (Fiorentina) och Domenico Volpati (Brescia) samt yttern Pietro Fanna (Juventus).

Verona inledde ligaspelet med förlust mot Inter och Roma, men därefter förblev man obesegrade i sjutton raka matcher. Vid årsskiftet låg man tvåa i tabellen, men fyra förluster under vårsäsongen gjorde att Verona till slut kom på fjärde plats, vilket gav en plats i nästa säsongs UEFA-cup. I italienska cupen kom Verona tvåa i sin grupp efter Roma och tog sig till åttondelsfinal. där man enkelt besegrade Ascoli. Det blev seger även över Milan i kvarten och Torino i semin. Finalmotståndare blev Juventus och i första matchen på hemmaplan kunde Verona vinna med 2–0 efter mål av Domenico Penzo och Domenico Volpati, men i returen i Turin gjorde Paolo Rossi och Michel Platini varsitt mål för hemmalaget och tog matchen till förlängning. Där avgjorde Platini med sitt andra mål för dagen, bara en minut före slutsignalen, och gav Juventus segern. Verona deltog även i Mitropa Cup där man mötte ZVL Žilina från Tjeckoslovakien, Galenika Zemun från Jugoslavien och Vasas från Ungern. Det blev dock bara två oavgjorda och fyra förluster för Verona som slutade sist av de fyra lagen. Domenico Volpati, Roberto Tricella, Domenico Penzo och Dirceu spelade mest med 47 av de 49 tävlingsmatcherna. Volpati och Tricella samt Luciano Spinosi spelade samtliga 30 ligamatcher. Penzo blev bäste målskytt med totalt 22 mål varav 15 i ligan vilket gav en delad andraplats i Serie A:s skytteliga tillsammans med Inters Alessandro Altobelli.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Canon. Hemmatröjan var blå med gul rund hals och tre gula ränder längs ärmarna. Byxor och strumpor var även de blå med tre gula ränder längs sidorna respektive på överdelen. Reservstället hade omvända färger. Den kortärmade bortatröjan var kritstrecksrandig och hade blå V-hals och muddar medan den långärmade hade rund hals.

16 december 2021

Udinese 1982/83

Till säsongen 1982/83 värvade Udinese målvakten Roberto Conti (Cagliari), brasilianske mittbacken Edinho (Fluminense), mittfältaren Massimo Mauro (Catanzaro), jugoslaviske vänsteryttern Ivica Šurjak (Paris Saint-Germain) samt anfallarna Paolino Pulici (Torino) och Pietro Paolo Virdis (Juventus). Tränare var Enzo Ferrari som gjorde sin tredje säsong i klubben.

Udinese förlorade inte mer än fyra ligamatcher under säsongen, borta mot Ascoli, Cesena och Juventus samt hemma mot Sampdoria. Däremot spelade man hela 20 oavgjorda matcher, mer än något annat lag. Bland annat inledde man andra halvan av säsongen med fyra raka 0–0-matcher. Udinese kom till slut på sjätte plats i tabellen, vilket var fem placeringar bättre än föregående säsong. I italienska cupen åkte laget ut i gruppspelet efter att ha slutat på tredje plats i sin grupp efter Inter och Bari. Edinho och Dino Galparoli spelade samtliga 35 tävlingsmatcher under säsongen och Edinho blev även lagets bäste målskytt med totalt åtta mål (sju i ligan och ett i cupen) varav fem på straff.

Tröjorna, som tillverkades av Americanino, var av samma modell som föregående säsong, men tidigare sponsorn Zanussis logga var ersatt av klubbmärket. Hemmatröjan var vit med ett brett svart fält i mitten samt vit krage och en svart rand längs ärmarna. Byxorna var vita och strumporna vita med två svarta ränder upptill. Två varianter av denna tröja med olika typ av krage användes under säsongen. Bortatröjan var gul med gul krage samt två svarta och en vit rand längs ärmarna. Denna tröja användes tillsammans med svarta byxor och gula strumpor med två svarta och två vita ränder upptill.