Birmingham City 1971–1974

Birmingham City kom på andra plats i division två 1971/72 och gick upp i högstadivisionen. Laget tog sig också till semifinal i FA-cupen men förlorade mot Leeds United. Bob Latchford blev lagets bäste målskytt med totalt 30 mål varav 23 i ligan. Birmingham inledde återkomsten i division ett med fyra förluster på de sju första ligamatcherna och under en stor del av säsongen höll man till i nedre delen av tabellen, men i slutet av säsongen spelade man upp sig. Det blev åtta segrar på de tio sista ligamatcherna och laget klättrade till tionde plats. Bob Latchford blev återigen bäste målskytt, denna gång med nitton ligamål. Även 1973/74 inledde Birmingham svagt med sju förluster på de tio första ligamatcherna. Laget låg länge på nedflyttningsplats men en stark avslutning gjorde att man kom på nittonde plats, en poäng från nedflyttning. Bob Hatton blev lagets bäste målskytt med totalt 20 mål varav fjorton i ligan. I oktober 1973 värvades Gary Sprake från Leeds för 100 000 pund och blev världens dyraste målvakt. I februari 1974 såldes Bob Latchford till Everton i utbyte mot Howard Kendall, Archie Styles och 80 000 pund.

Birmingham Citys startelva 1972/73: 1 Dave Latchford (målvakt), 2 Ray Martin (högerback), 3 Garry Pendrey/Tony Want (vänsterback), 4 Malcolm Page (mittfältare), 5 Roger Hynd (mittback), 6 John Roberts/Stan Harland (mittback), 7 Alan Campbell/Bobby Hope (mittfältare), 8 Trevor Francis (anfallare), 9 Bob Latchford (anfallare), 10 Bob Hatton (anfallare), 11 Gordon Taylor (vänsterytter). 1973/74 fick Tony Want, Malcolm Page och Bobby Hope mindre speltid och Stan Harland blev spelande tränare i Yeovil Town. Försvararen Joe Gallagher kom in i laget och spelade hälften av ligamatcherna och Kenny Burns tog en plats som mittback eller mittfältare, men flyttades upp i anfallet när Bob Latchford såldes.

Birminghams hemmatröja var blå med ett vitt fält på framsidan. Bortatröjan var i samma stil fast röd. Denna användes fram till början av säsongen 1973/74 då den ersattes av ett helt vitt ställ. Byxorna var vita och hade spelarnas initialer i nederkant. 1972 introducerades en tredjetröja i gult, rött och svart. Denna användes tillsammans med svarta byxor och gula eller svarta strumpor.

Engelska division ett 1971/72

Nu finns alla tröjor från de 22 lagen i engelska division ett 1971/72. Derby County blev mästare och tog sin första ligatitel. Det var en jämn kamp om segern och laget slutade bara en poäng före Leeds, Liverpool och Manchester City. Nottingham Forest och Huddersfield Town hamnade på de två sista platserna och åkte ner i division två. Leeds United vann FA-cupen för första gången efter finalseger med 1–0 över Arsenal. Även Stoke City tog sin första cuptitel när man besegrade Chelsea med 2–1 i finalen av Ligacupen. 1971/72 spelades den första upplagan av UEFA-cupen. Finalen blev en helengelsk uppgörelse mellan Tottenham Hotspur och Wolverhampton Wanderers. Spurs vann efter seger med 2–1 borta och oavgjort 1–1 i returen. Skytteligavinnare blev Francis Lee, Manchester City, med 33 mål. Stoke Citys målvakt Gordon Banks blev utsedd till Årets spelare i England.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1971/72. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1971/72

Här är ligatabellen 1971/72. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Derby County 42 24 10 8 69 33 58
2 Leeds United 42 24 9 9 73 31 57
3 Liverpool 42 24 9 9 64 30 57
4 Manchester City 42 23 11 8 77 45 57
5 Arsenal 42 22 8 12 58 40 52
6 Tottenham Hotspur 42 19 13 10 63 42 51
7 Chelsea 42 18 12 12 58 49 48
8 Manchester United 42 19 10 13 69 61 48
9 Wolverhampton Wanderers 42 18 11 13 65 57 47
10 Sheffield United 42 17 12 13 61 60 46
11 Newcastle United 42 15 11 16 49 52 41
12 Leicester City 42 13 13 16 41 46 39
13 Ipswich Town 42 11 16 15 39 53 38
14 West Ham United 42 12 12 18 47 51 36
15 Everton 42 9 18 15 37 48 36
16 West Bromwich Albion 42 12 11 19 42 54 35
17 Stoke City 42 10 15 17 39 56 35
18 Coventry City 42 9 15 18 44 67 33
19 Southampton 42 12 7 23 52 80 31
20 Crystal Palace 42 8 13 21 39 65 29
21 Nottingham Forest 42 8 9 25 47 81 25
22 Huddersfield Town 42 6 13 23 27 59 25

West Bromwich Albion 1971/72

West Bromwich Albion, med Don Howe som ny tränare, inledde säsongen 1971/72 med spel i Watney Cup, en turnering mellan de lag som gjort flest mål i de fyra högsta divisionerna. West Bromwich tog sig till final men förlorade efter straffsparksläggning mot Colchester United. Laget vann sedan de två första ligamatcherna men under resten av hösten gick det sämre, bland annat förlorade man sju raka ligamatcher i november och december. Laget låg då på nedflyttningsplats, men efter en seger över Liverpool i slutet av december vände det och West Bromwich slutade så småningom på sextonde plats i tabellen. I FA-cupen blev det förlust mot Coventry i tredje omgången och i Ligacupen förlorade man mot Tottenham i andra omgången.

West Bromwich Albions startelva 1971/72: 1 John Osborne (målvakt), 2 Gordon Nisbet (högerback), 3 Ray Wilson (vänsterback), 4 Len Cantello (mittfältare), 5 John Wile (mittback), 6 Ally Robertson (mittback), 7 Colin Suggett/Bobby Gould (mittfältare/anfallare), 8 Tony Brown (mittfältare), 9 Jeff Astle/Bobby Gould (anfallare), 10 Bobby Hope/Colin Suggett (mittfältare), 11 Asa Hartford (mittfältare). Både målvakten Jim Cumbes och mittbacken John Kaye (i tröja nummer sex) spelade de elva första ligamatcherna innan de såldes till Aston Villa respektive Hull City. John Wile spelade samtliga 42 ligamatcher och Tony Brown blev bäste målskytt med 17 mål. Under säsongen värvades anfallarna Bobby Gould och Ally Brown från Wolverhampton respektive Leicester.

Hemmatröjan hade något bredare ränder än tidigare och hade nu marinblå hals och vit rand i mitten. Bortastället bestod av gula tröjor med gröna muddar, ljusblå byxor och gula strumpor.

Sheffield United 1971–1973

Nykomlingarna Sheffield United fick en flygande start på den nya säsongen. Laget vann åtta av de tio första ligamatcherna och ledde serien, men kom sedan in i en svacka med fyra raka förluster. Sheffield United föll till mitten av tabellen och slutade på tionde plats. I FA-cupen blev det förlust direkt mot Cardiff City i tredje omgången, men i Ligacupen slog man bland annat ut Arsenal efter omspel i fjärde omgången. I nästa omgång blev det dock förlust mot West Ham. Lagets bäste målskytt blev Bill Dearden med sexton ligamål. Alan Woodward gjorde femton och Tony Currie tio.

Nästa säsong, 1972/73, blev mer ojämn med segrar, oavgjorda och förluster om vartannat och laget slutade på fjortonde plats i tabellen. Både i FA-cupen och Ligacupen åkte man ut i fjärde omgången mot Carlisle United respektive Arsenal. Bill Dearden blev bäste målskytt med tjugo ligamål och Alan Woodward blev näst bäst med tio.

Sheffield Uniteds startelva 1971/72: 1 John Hope (målvakt), 2 Len Badger (högerback), 3 Ted Hemsley (vänsterback), 4 John Flynn/Ian MacKenzie (mittback), 5 Eddie Colquhoun (mittback), 6 Trevor Hockey (mittfältare), 7 Alan Woodward (högerytter), 8 Geoff Salmons (mittfältare), 9 Bill Dearden (center), 10 Tony Currie (mittfältare), 11 Stewart Scullion (vänsterytter). Säsongen 1972/73 tog Tom McAllister över som förstemålvakt. Keith Eddy värvades från Watford och tog en plats på mittfältet istället för Trevor Hockey som i februari 1973 såldes till Norwich i en bytesaffär med Jimmy Bone. Bone gjorde sex mål på tolv matcher i slutet av säsongen och bar då tröja nummer elva.

Hemmastället bestod av rödvitrandiga tröjor, svarta byxor och vita strumpor. Under våren 1972 användes en långärmad tröja med bredare ränder. I bortamatcher mot lag med vita strumpor använde Sheffield United svarta strumpor med röd överdel. Bortatröjan var under 1971/72 helt vit, men 1972/73 var Sheffields stadsvapen placerat på ena bröstet precis som på hemmatröjan. I bortamatchen mot Crystal Palace i december 1971 användes orange tröjor och strumpor tillsammans med svarta byxor.

Nottingham Forest 1971/72

Nottingham Forest slutade näst sist i tabellen och åkte ner i division två. Laget hade seriens sämsta försvar med 81 insläppta mål och i tretton matcher släppte man in tre mål eller mer. Största förlusterna var 1–6 borta mot Leeds och Tottenham. I FA-cupen åkte laget ut mot Millwall i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust efter omspel mot Chelsea i tredje omgången.

Nottingham Forests startelva 1971/72: 1 Jim Barron (målvakt), 2 Peter Hindley (högerback), 3 John Winfield/Tommy Gemmell (vänsterback), 4 Bob Chapman (mittback), 5 Liam O’Kane/John Cottam (mittback), 6 Doug Fraser/Paul Richardson (mittfältare), 7 Barry Lyons (högerytter), 8 Duncan McKenzie (center), 9 Neil Martin (center), 10 Peter Cormack/Paul Richardson (mittfältare), 11 Ian Storey-Moore (vänsterytter). I oktober förstärktes laget med nordirländske mittfältaren Martin O’Neill från Distillery och i december värvades skotske vänsterbacken Tommy Gemmell från Celtic. I januari såldes yttern Ronnie Rees till Swansea och i mars såldes vänsteryttern Ian Storey-Moore till Manchester United. Han blev trots det lagets bäste målskytt med tretton ligamål.

Under första hälften av säsongen användes samma tröja som tidigare med skillnaden att klubbmärket var sytt direkt på tröjan och inte på en vit ruta. Senare introducerades en helröd tröja med krage. Bortastället bestod av vita tröjor och marinblå byxor.

Manchester United 1971/72

Inför säsongen 1971/72 tog Frank O’Farrell över som tränare i Manchester United. O’Farrell hade precis fört upp Leicester City i högsta divisionen efter seriesegern i division två. På grund av huliganbråk under en match i slutet av föregående säsong fick Manchester United spela sina två första hemmamatcher på Anfield i Liverpool och Victoria Ground i Stoke. Laget inledde säsongen starkt och förlorade bara två av de 23 första ligamatcherna, men efter nyår vände det. Sju raka förluster gjorde att laget föll i tabellen och för att förstärka det ihåliga försvaret värvades mittbacken Martin Buchan från Aberdeen i mars. Man värvade också Nottingham Forests vänsterytter Ian Storey-Moore. Manchester United kom till slut på åttonde plats i tabellen, samma placering som de två senaste säsongerna. Både i FA-cupen och Ligacupen åkte man ut i kvartsfinal mot Stoke City efter omspel. I Ligacupen krävdes det två omspelsmatcher innan Stoke lyckades vinna. George Best blev lagets bäste målskytt med totalt 26 mål varav 18 i ligan. Denis Law gjorde tretton mål, Brian Kidd tio och Bobby Charlton tolv varav åtta i ligan.

Manchester Uniteds startelva 1971/72: 1 Alex Stepney (målvakt), 2 Tom O’Neil (högerback), 3 Tony Dunne (vänsterback), 4 Alan Gowling (mittfältare), 5 Steve James (mittback), 6 David Sadler (mittback), 7 Willie Morgan (högerytter), 8 Brian Kidd (anfallare), 9 Bobby Charlton (mittfältare), 10 Denis Law (anfallare), 11 George Best (vänsterytter). I slutet av säsongen tog Martin Buchan över tröja nummer fyra och Gowling och Sadler turades om att ha nummer sex. Samtidigt tog Ian Storey-Moore över nummer elva och Best bytte då till nummer sju.

Både hemma- och bortaställen var nya för säsongen och hade nu krage istället för rund hals. Strumporna var svarta med röd och vit överdel. En nyhet var också ett bortaställ bestående av gula tröjor och blå byxor.

Manchester City 1971/72

Manchester City var med och slogs om ligatiteln 1971/72. Efter att ha besegrat Derby County med 2–0 i sin sista match ledde laget serien, men hade ändå ingen chans att bli mästare. Både Derby County och Liverpool hade matcher kvar att spela och de skulle dessutom möta varandra. Båda hade även betydligt bättre målkvot än Manchester City som till slut hamnade på fjärde plats med lika många poäng som Leeds och Liverpool och bara en poäng efter mästarna Derby County. Francis Lee blev skyttekung med 33 mål, Colin Bell gjorde tolv och nyförvärvet Wyn Davies från Newcastle gjorde åtta ligamål. I FA-cupen åkte City ut mot Middlesbrough efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Wolves i andra omgången men förlorade sedan mot Bolton Wanderers.

Manchester Citys startelva 1971/72: 1 Joe Corrigan (målvakt), 2 Tony Book (högerback), 3 Willie Donachie (vänsterback), 4 Mike Doyle (mittback), 5 Tommy Booth (mittback), 6 Alan Oakes (mittfältare), 7 Mike Summerbee (högerytter), 8 Colin Bell (mittfältare), 9 Wyn Davies (anfallare), 10 Francis Lee (anfallare), 11 Ian Mellor/Tony Towers (vänsterytter/mittfältare).

Matchställen var likadana som föregående säsong med skillnaden att det nya klubbmärket var placerat mitt på tröjan.

Leicester City 1971/72

Efter seriesegern i division två var Leicester City tillbaka i högsta divisionen. Inför återkomsten anlitades Jimmy Bloomfield som ny tränare. Nya i spelartruppen var Jon Sammels (Arsenal), Alan Birchenall (Crystal Palace) och Keith Weller (Chelsea). På grund av att ligamästarna Arsenal var upptagna av spel i en försäsongsturné fick Leicester möta Liverpool i Charity Shield. Matchen spelades på Filbert Street i Leicester och Steve Whitworth gjorde matchens enda mål efter en kvarts spel. I ligan förlorade Leicester sex av de tio första matchens, men spelade sedan upp sig och slutade på tolfte plats. I FA-cupen slog man ut Wolverhampton efter omspel i tredje omgången men åkte sedan ut mot Orient och i Ligacupen blev det förlust mot Charlton i andra omgången.

Leicester Citys startelva 1971/72: 1 Peter Shilton (målvakt), 2 Steve Whitworth (högerback), David Nish (vänsterback), 4 Graham Cross (mittfältare/mittback), 5 John Sjoberg (mittback), 6 Graham Cross/Alistair Brown (mittback/mittfältare), 7 Keith Weller (högerytter), 8 Jon Sammels/Alistair Brown (mittfältare/anfallare), 9 Alan Birchenall/Rodney Fern (anfallare), 10 Jon Sammels (mittfältare), 11 Len Glover (vänsterytter). Bäste målskytt var Alistair Brown med sju ligamål.

Hemmastället bestod av blå tröjor med blåvita muddar (den kortärmade tröjan hade helt vita muddar), vita byxor och blå strumpor med två vita ränder högst upp. Bortastället var helt vitt.

Leeds United 1971/72

Säsongen 1971/72 slutade Leeds United på andra plats i ligan för tredje året i rad. Med en match kvar att spela var laget en poäng efter Derby County som redan hade spelat sin sista match. Tack vare bättre målkvot hade det räckt med oavgjort för att gå förbi Derby, men Leeds förlorade borta mot Wolverhampton medan Liverpool som också hade chansen bara fick oavgjort mot Arsenal. Leeds, Liverpool och Manchester City slutade därmed på 57 poäng, en poäng efter Derby. Två dagar tidigare, den 6 maj 1972, hade Leeds besegrat Arsenal med 1–0 i FA-cupfinalen. Allan Clarke nickade in matchens enda mål i 53:e minuten och gav Leeds dess första FA-cuptitel någonsin. I Ligacupen förlorade Leeds mot West Ham 0–1 efter förlängning i omspelsmatchen (första matchen hade slutat 0–0). Leeds deltog också i UEFA-cupen men åkte ut mot belgiska Lierse redan i första omgången. Peter Lorimer blev lagets bäste målskytt med 23 ligamål medan Allan Clarke och Mick Jones gjorde elva var.

Leeds Uniteds startelva 1971/72: 1 Gary Sprake (målvakt), 2 Paul Reaney (högerback), 3 Terry Cooper (vänsterback), 4 Billy Bremner (mittfältare), 5 Jack Charlton (mittback), 6 Norman Hunter (mittback), 7 Peter Lorimer (högerytter), 8 Allan Clarke (center), 9 Mick Jones (center), 10 Johnny Giles (mittfältare), 11 Eddie Gray (vänsterytter). Dessutom hade man Paul Madeley i laget som kunde spela på alla platser. Han var en av tre spelare som deltog i samtliga 42 ligamatcher (de andra två var Lorimer och Hunter), oftast som ytterback eller mittfältare när någon var skadad. En skada på Gary Sprake gjorde att David Harvey kunde etablera sig som förstemålvakt i slutet av säsongen.

Hemmatröjan var helt vit med bokstäverna LUFC på ena bröstet. Från början hade tröjan rund hals, men i februari 1972 började man även använda en variant med krage. Samtidigt introducerades nummerlappar på strumporna. I FA-cupfinalen spelade de flesta i långärmade tröjor med rund hals, förutom lagkaptenen Billy Bremner som spelade i kortärmat. Nedanför bokstäverna LUFC återfanns texten ”Centenary Cup Final 1972”. I denna match var också Umbro-loggan placerad på ena byxbenet. Bortastället bestod av gula tröjor och blå byxor. I bortamatchen mot Derby County användes gula tröjor med vita nummer och med det gamla klubbmärket med ugglan istället för klubbens initialer.

Derby County 1971–1973

Efter en jämn kamp om ligatiteln blev Derby County mästare för första gången säsongen 1971/72. Derby slog Liverpool med 1–0 i sin sista match, men både Leeds och Liverpool hade en match kvar att spela. För Leeds räckte det med oavgjort för att gå förbi Derby och Liverpool var tvungna att vinna. Leeds förlorade dock mot Wolverhampton och Liverpool fick bara oavgjort mot Arsenal. Både Leeds, Liverpool och Manchester City hamnade därmed på 57 poäng, en poäng mindre än Derby County. I FA-cupen tog sig Derby till femte omgången men förlorade mot Arsenal efter två omspelsmatcher och i Ligacupen åkte man ut mot Leeds efter omspel i andra omgången. Derby deltog också i Texaco Cup, en turnering mellan brittiska och irländska lag som inte deltog i europeiskt cupspel. Laget vann turneringen efter finalseger över skotska Airdrieonians.

Derby County kunde inte försvara ligatiteln 1972/73 utan slutade på sjunde plats och missade därför också att kvalificera sig för UEFA-cupen. I Europacupen slog man ut Željezničar från Sarajevo, portugisiska Benfica och tjeckoslovakiska Spartak Trnava, men i semifinalen blev det förlust med 3–1 borta mot Juventus och i returen hemma på Baseball Ground fick man bara 0–0. I FA-cupen förlorade man mot Leeds i kvartsfinalen och i Ligacupen blev det förlust mot Chelsea efter omspel i tredje omgången.

Derby Countys startelva 1971/72: 1 Colin Boulton (målvakt), 2 Ron Webster (högerback), 3 John Robson (vänsterback), 4 Alan Durban (mittfältare), 5 Roy McFarland (mittback), 6 Colin Todd (mittback), 7 John McGovern (mittfältare), 8 Archie Gemmill (mittfältare), 9 John O’Hare (anfallare), 10 Kevin Hector (anfallare), 11 Alan Hinton (vänsterytter). Alan Hinton var lagets bäste målskytt med femton ligamål medan John O’Hare gjorde tretton och Kevin Hector tolv. Inför säsongen 1972/73 värvades David Nish från Leicester City för den brittiska rekordsumman 225 000 pund och tog plats som vänsterback istället för John Robson. Under säsongen gjorde 16-årige mittfältaren Steve Powell debut och blev då klubbens yngste spelare genom tiderna. Kevin Hector blev lagets bäste målskytt med fjorton ligamål medan Alan Hinton gjorde tretton.

Hemmatröjan var helt vit och hade ett nytt klubbmärke på ena bröstet. Från och med 1971 var byxorna marinblå istället för svarta. Bortastället bestod av gula tröjor och strumpor samt blå eller vita byxor. Ett helblått reservställ användes åtminstone i FA-cupmatchen mot Leeds i mars 1973.