Sheffield Wednesday, under ledning av managern Ron Atkinson, fick en usel start på säsongen 1989/90. Efter tre matcher hade laget noll poäng och 0–8 i målskillnad. På de elva första ligamatcherna gjorde Wednesday bara två mål och det blev bara en seger, 1–0 mot Aston Villa hemma på Hillsborough. De två första besöken i London slutade dessutom med storförluster: 0–4 mot Chelsea och 0–5 mot Arsenal. Laget låg sist i tabellen, men i november började man att komma igång lite grann i alla fall då man vann tre matcher. Bland annat besegrade man Liverpool med 2–0 den 29:e november. I december blev resultaten blandade, men på nyårsdagen 1990 besegrade man Manchester City med 2–0. Wednesday hade då klättrat upp till sextonde plats.
Efter fyra matcher utan seger hittade laget en formtopp i februari–mars med fyra segrar och två oavgjorda på sex matcher. Den förlustfria sviten gjorde att man nu var uppe på trettonde plats, men avslutningen av säsongen blev en rejäl besvikelse. Laget förlorade fem av de sex sista matcherna och slutade därmed på 43 poäng, lika många som Luton Town. Sheffield Wednesday hade dock sämre målskillnad och hamnade på artonde plats i ligan 1989/90 vilket innebar nedflyttning till division två.
Tre cupturneringar
Sheffield Wednesday slog ut Wolverhampton Wanderers med 2–1 i tredje omgången av FA-cupen, men åkte sedan ut med samma siffror mot Everton. I Ligacupens andra omgång blev det mållöst i första mötet med division fyra-laget Aldershot. Wednesday dock vann returen med hela 8–0. I nästa omgång blev det sedan förlust med 2–1 mot Derby County. Sheffield Wednesday deltog även i Full Members’ Cup (Zenith Data Systems Cup) där man slog ut lokalkonkurrenten Sheffield United med 3–2 efter förlängning. Därefter föll man med 1–4 mot Middlesbrough.
Spelarna i Sheffield Wednesday 1989/90
Ordinarie laguppställning: 1 Chris Turner – 2 Roland Nilsson, 5 Peter Shirtliff, 6 Nigel Pearson, 3 Phil King – 7 Dave Bennett/Mark Taylor/Franz Carr/Trevor Francis, 4 Carlton Palmer, 8 John Sheridan, 11 Nigel Worthington – 9 David Hirst, 10 Dalian Atkinson.
Chris Turner vaktade målet i 23 av de 38 ligamatcherna, men från mitten av september till början av januari stod Kevin Pressman i mål i femton matcher. Under hösten spelade sju olika spelare högerback, bland andra Alan Harper och Jon Newsome som spelade fem ligamatcher var i tröja nummer två. I december 1989 värvade klubben Roland Nilsson från IFK Göteborg. Han spelade därefter 20 av de 21 återstående ligamatcherna samtidigt som Harper såldes till Manchester City. Inte heller vänsterbacken Phil King var med från början. Han anlände från Swindon Town i november och spelade sedan 25 av de 27 sista ligamatcherna. Innan dess hade Nigel Worthington haft hand om vänsterbacksplatsen. Han flyttade upp till mittfältet och tog över tröja nummer elva efter Craig Shakespeare.
Under hösten spelade Dave Bennett eller Mark Taylor i tröja nummer sju, men strax före jul anlände Franz Carr på lån fån Nottingham Forest. I februari 1990 värvades också Trevor Francis som hade fått sparken som spelande tränare i Queens Park Rangers. Han spelade tio ligamatcher i tröja nummer sju i slutet av säsongen. John Sheridan spelade i nummer åtta från och med november då han värvades från Nottingham Forest.
Dalian Atkinson spelade samtliga 38 ligamatcher och gjorde även tio mål samt fyra i cuperna. Bäste målskytt blev dock David Hirst med fjorton ligamål samt två i cuperna.
Matchställen
Till säsongen 1989/90 fick Sheffield Wednesday nya matchställ från Umbro. Sponsor var som tidigare VT Plastics. Efter ett par år med smala blå ränder gick man nu tillbaka till det klassiska utseendet med lika breda blå och vita ränder. Tröjorna hade också olika mönster i tyget i form av geometriska former samt ett zick-zack-mönster på de blå ränderna som också hade små vita fläckar. Även shortsen fick ett nytt utseende. Sheffield Wednesday hade spelat i blå shorts (ibland vita) under 1970- och 80-talen, men nu återvände man till klubbens traditionella svarta shorts. Tillhörande strumpor var blå med vit överdel.
Bortastället gick i grönt och vitt och var detsamma som laget hade använt under 1988/89.
Ett svar på ”Sheffield Wednesday 1989/90”