Kategori: Uncategorized

Tottenham Hotspur 1993/94

Inför säsongen 1993/94 kom Osvaldo Ardiles tillbaka till Tottenham Hotspur för att ta över som manager. Argentinaren Ardiles hade första gången kommit till Tottenham som spelare efter VM 1978 och var under många år oerhört populär i klubben. Han fick också en bra start som manager i Tottenham med tre segrar på de fyra första ligamatcherna. Teddy Sheringham, som 1992/93 hade vunnit skytteligan, gjorde nio mål på de tio första matcherna. En skada på Sheringham bidrog dock till att formen dalade och på de följande 23 matcherna blev det bara två segrar. Bland annat förlorade laget sju raka matcher under januari och februari. På de nio sista matcherna vann Tottenham fyra och förlorade fem. Detta gav en femtondeplats i tabellen, sju placeringar sämre än föregående säsong.

I FA-cupen besegrade Tottenham Peterborough United efter straffsparksläggning. Både första matchen och omspelsmatchen slutade 1–1. Det blev dock förlust med 0–3 mot Ipswich Town i nästa omgång. I Ligacupen 1993/94 slog Tottenham Hotspur ut Burnley, Derby County och Blackburn Rovers, men i femte omgången föll man med 1–2 mot blivande cupvinnarna Aston Villa.

De spelmässiga resultaten var dock inte det värsta för Tottenham denna säsong. Engelska fotbollsförbundet gjorde en utredning angående ekonomiska oegentligheter som klubben hade varit inblandad i under 80-talet. Resultatet av utredningen blev att Tottenham fick betala 600 000 pund i böter. Man fick även tolv poängs avdrag i 1994/95 års ligatabell samt blev avstängda från FA-cupen. Senare höjdes bötesbeloppet till 1,5 miljoner pund, men man slapp poängavdraget och fick även vara med i FA-cupen.

Spelarna i Tottenham Hotspur 1993/94

Laguppställning: 1 Erik Thorstvedt – 2 Dean Austin/23 Sol Campbell, 5 Colin Calderwood, 6 Gary Mabbutt, 3 Justin Edinburgh – 4 Vinny Samways, 12 Jason Dozzell, 14 Steve Sedgley – 9 Darren Anderton, 10 Teddy Sheringham, 7 Nick Barmby.

I början av säsongen spelade Sol Campbell vänsterback istället för Justin Edinburgh som var skadad. Edinburgh kom dock tillbaka och när sedan Dean Austin blev skadad flyttade Campbell över som högerback. Steve Sedgley spelade mest med 49 av de 50 tävlingsmatcherna under säsongen. Han missade bara en av matcherna i Ligacupen. Sheringham hade problem med skador och deltog bara i 21 matcher (sjutton plus två inhopp i ligan) men blev ändå lagets bäste målskytt med femton mål varav tretton i ligan.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Tottenham Hotspur 1993/94 och sponsor var tyska ölmärket Holsten. Den vita hemmatröjan hade marinblå krage med en vit rand samt marinblå muddar med en vit och en gul rand. Muddarna på den långärmade varianten hade dock ingen gul rand. Byxorna var marinblå med två vita ränder upptill samt en vit rand nedtill med en gul kant. Strumporna var vita med marinblå Umbro-markeringar upptill.

Tottenham använde två olika reservställ, ett gult och ett ljusblått. Båda dessa hade hängt med sedan 1991 och var alltså nu inne på sin tredje säsong. Skillnaden på 1993/94 års variant var att spelarnas namn återfanns på ryggen.

Southampton 1993/94

Southampton förstärkte laget inför 1993/94 med vänsterbacken Simon Charlton från Huddersfield Town för 250 000 pund. Man värvade även de två skottarna Paul McDonald (vänsterytter) och Colin Cramb (forward) från Hamilton Academical, men dessa lyckades aldrig ta en ordinarie plats i laget, utan höll mest till i reservlaget.

Southampton i Premier League 1993/94

Precis som föregående säsong fick laget kämpa för att undvika nedflyttning. Det blev åtta förluster på de nio första matcherna. Enda segern så långt kom i fjärde omgången då man besegra Swindon Town med 5–1. Southampton värvade ett flertal spelare under säsongen för att förstärka laget. I mitten av september anlände mittfältaren Paul Allen från Tottenham Hotspur för 500 000 pund. Två veckor senare anslöt tidigare landslagsmittfältaren Peter Reid från Manchester City som kom på fri transfer. Han lämnade dock klubben för spel i Notts County redan i februari 1994. Den 4 november sålde klubben sin förstemålvakt Tim Flowers till Blackburn Rovers. Övergångssumman på 2,4 miljoner pund gjorde honom till Storbritanniens dyraste målvakt. För att ersätta Flowers köpte klubben in 34-årige Dave Beasant från Chelsea för 300 000 pund.

I oktober/november hade Southampton en period med tre segrar på fem matcher och efter segern borta mot Aston Villa den 24 november var man ovanför nedflyttningsstrecket. Därefter blev det emellertid fem raka förluster, men man avslutade i alla fall året med seger över Chelsea och oavgjort mot Manchester City.

Alan Ball tar över

Efter förlust hemma mot Norwich City på nyårsdagen fick managern Ian Branfoot sparken. Hans ersättare Alan Ball hade tidigare spelat i Southampton och kom närmast från ett tränaruppdrag i Exeter City. Alan Ball fick en kanonstart med fyra segrar på sina fem första matcher och laget klättrade upp till sjuttonde plats i tabellen. På dessa fem matcher gjorde Matthew Le Tissier sju mål inklusive ett hattrick mot Liverpool. På de följande sju matcherna blev det dock tre oavgjorda och fyra förluster och laget sjönk återigen till näst sista plats. En stark avslutning med tre segrar på de sex sista matcherna gjorde ändå att man klarade sig kvar. Southampton slutade på artonde plats i Premier League 1993/94, samma placering som föregående säsong. Den nionde april var laget för övrigt inblandat i säsongens målrikaste match när man besegrade Norwich City med 5–4 på Carrow Road.

I de båda cuperna gick det inget vidare för Southampton 1993/94. I FA-cupens tredje omgång förlorade man mot division två-laget Notts County efter omspel. Laget åkte ut direkt även i Ligacupen. Efter att ha vunnit med 1–0 i första mötet med division tre-laget Shrewsbury Town förlorade man returen med 2–0.

Spelarna i Southampton 1993/94

Laguppställning: 1 Dave Beasant – 2 Jeff Kenna, 18 Steve Wood, 11 Francis Benali/14 Simon Charlton, 6 Ken Monkou, 3 Micky Adams/11 Francis Benali – 10 Neil Maddison, 8 Glenn Cockerill/4 Jim Magilton, 27 Paul Allen – 7 Matthew Le Tissier – 9 Iain Dowie.

Micky Adams spelade från start i sjutton av de tjugofyra första ligamatcherna, men förlorade sedan sin plats till Francis Benali. I mars 1994 såldes dessutom Adams till Stoke City. Cockerill gick över till Leyton Orient i december och Magilton anlände från Oxford United i februari. Maddison spelade 45 av de 46 tävlingsmatcherna och missade bara en ligamatch. Le Tissier gjorde 25 mål (samtliga i ligan) och kom delad trea i skytteligan tillsammans med Chris Sutton i Norwich City.

Tröjorna

Pony levererade tröjorna åt Southampton 1993/94 och sponsor var Dimplex. Årets tröjor hade ett stort Pony-märke i rött över bröstet och tre röda ränder nedanför. Ärmarna var röda och V-halsen hade röda, svarta och vita ränder. Till denna tröja använde man svarta byxor med två röda och ett vitt fält som var i samma stil som Pony-loggan. Strumporna var svarta med röd överdel och två vita ränder upptill. Reservtröjan var i samma stil som hemmatröjan fast turkos med blå ränder och turkos-färgade ärmar. Även byxor och strumpor var i samma stil fast turkos och blått.

Sheffield Wednesday 1993/94

Sheffield Wednesday fick en minst sagt dålig start på säsongen 1993/94. Det blev fem förluster, fyra oavgjorda och bara en seger – hemma mot Southampton – på de tio första ligamatcherna. På de fyra första matcherna gjorde man dessutom inte ett enda mål.

Efter förlusten mot Manchester United den 2 oktober började emellertid resultaten att bli bättre. Sheffield Wednesday radade upp nio matcher utan förlust innan man föll med matchens enda mål mot Arsenal den 12 december. Det skulle visa sig blå sista förlusten före nyår och efter en uddamålsseger över Tottenham den 3 januari var laget uppe på femte plats i tabellen. Tre förluster i mars månad gjorde att man sjönk till nionde plats, men laget avslutade säsongen med fem segrar och fyra oavgjorda på de nio sista matcherna. Sheffield Wednesday upprepade därmed förra säsongens sjundeplats i Premier League. Denna gång tog man dock fem poäng mer (64) och gjorde hela 21 mål mer (76). Bara mästarna Manchester United och trean Newcastle gjorde fler mål än Sheffield Wednesday denna säsong.

Sheffield Wednesday till semifinal i Ligacupen 1993/94

I FA-cupens tredje omgång fick Sheffield Wednesday oavgjort, 1–1, mot Nottingham Forest, men i omspelet kunde man vinna med 2–0. Det blev 1–1 även mot Chelsea i fjärde omgången och denna gång vann Londonlaget med 3–1 efter förlängning i omspelet.

I Ligacupen slog Wednesday ut Bolton Wanderers i andra omgången och sedan Middlesbrough efter omspel (1–1 i första mötet). Laget fortsatte med att besegra Londonlagen Queens Park Rangers och Wimbledon i fjärde respektive femte omgången. Sheffield Wednesday var nu framme i semifinal mot Manchester United. I första mötet på Old Trafford gjorde dock Ryan Giggs matchens enda mål för hemmalaget. Returen på Hillsborough slutade även den med förlust för Wednesday. United vann med 4–1 och gick till final.

Laguppställning: 13 Kevin Pressman – 2 Roland Nilsson, 17 Des Walker, 12 Andy Pearce, 3 Nigel Worthington – 21 Ryan Jones/8 Chris Waddle, 4 Carlton Palmer, 14 Chris Bart-Williams, 16 Graham Hyde, 15 Andy Sinton – 10 Mark Bright.

Mittbacken Des Walker spelade samtliga 54 tävlingsmatcher under säsongen. Mark Bright blev bäste målskytt med totalt 23 mål varav nitton i ligan.

Tröjorna

Till säsongen 1993/94 tog Puma över efter Umbro som tröjleverantör åt Sheffield Wednesday. Det var första gången som Puma skrev kontrakt med en engelsk ligaklubb. Sponsor var precis som föregående säsong Yorkshire-baserade mjukvaruföretaget Sanderson. Hemmatröjan var som vanligt blåvitrandig, men de blå ränderna på ärmarna var uppbrutna av vita kritstrecksränder. Tröjan hade även mönster i tyget i form av Puma-märket samt ugglan från klubbmärket. Mönstret med ugglorna återkom även på byxorna. Efter några år med svarta byxor gick man tillbaka till blå byxor, precis som under 70- och 80-talen. Strumporna var vita med blå överdel, men i bortamatcherna mot Sheffield United och Leeds spelade man i blå strumpor med gul överdel.

Bortatröjorna

Bortatröjan var svart med smala gula ränder och hade mönster i tyget i form av Puma King-märket. Till denna tröja använde Sheffield Wednesday svarta byxor med samma mönster i tyget som på tröjan samt svarta strumpor med gul överdel. Svarta ränder på bortatröjan och blåvita ränder på hemmatröjan fungerade emellertid inte när man skulle möta Newcastle på St. James’ Park i september. Puma tog därför fram en ny tröja, men denna var vit med smala svarta ränder i samma stil som bortatröjan. Byxorna var gula med en svart kant nedtill och strumporna tog man från det svarta bortastället. Domare Dilkes gick inte med på detta, utan beordrade hemmalaget Newcastle att byta till sitt blå bortaställ.

Åtta dagar efter matchen mot Newcastle var det dags för bortamatch mot Bolton Wanderers i Ligacupen. Varken hemmatröjan eller den man använde mot Newcastle var lämpliga mot Boltons vita tröjor, men man kunde inte heller använda den svarta bortatröjan. Orsaken var att domarna i Ligacupen fortfarande bar svarta tröjor (i Premier League hade domarna gröna tröjor). Sheffield Wednesday fick därför låna Boltons gula tredjetröjor från början av 90-talet.

Till bortamatchen mot Queens Park Rangers i Ligacupen den 1 december hade Puma tagit fram en egen gul tröja åt Wednesday. Denna hade samma Puma King-mönster som den svarta och vita tröjan. Byxor och strumpor hämtade man från det svarta bortastället. Den gula tröjan kom till användning även mot Wimbledon i nästa omgång av Ligacupen, men då spelade Wednesday i gula byxor. I båda dessa matcher saknades namnen på ryggen och spelarna var numrerade 1–11. Bara fyra dagar senare, den 11 januari, mötte man återigen Wimbledon, denna gång i ligan. Nu valde man den vita tröjan tillsammans med svarta byxor och strumpor.

Läs mer om Sheffield Wednesday och deras tröjor 1993/94 på Museum of Jerseys.

Queens Park Rangers 1994/95

Queens Park Rangers inledde säsongen 1994/95 med bara en seger på de elva första ligamatcherna. Laget låg då på nedflyttningsplats, men i slutet av oktober besegrade man både Aston Villa och Liverpool och klättrade upp över strecket. Den elfte november lämnade emellertid managern Gerry Francis klubben för att ta över Tottenham Hotspur. Ersättaren hette Ray Wilkins och antog rollen som spelande tränare. Wilkins hade lämnat QPR efter föregående säsong för att bli spelande tränare i Crystal Palace, men återvände alltså redan efter ett halvår. Under Wilkins ledning fortsatte laget klättringen uppåt i tabellen. Till slut kom Queens Park Rangers på åttonde plats i Premier League 1994/95, en placering bättre än föregående säsong.

Queens Park Rangers tog sig till kvartsfinal i FA-cupen genom att besegra Aylesbury United, West Ham United och Millwall utan att släppa in ett enda mål. I kvartsfinalen blev det dock förlust med 0–2 mot Manchester United. I Ligacupen slog QPR ut Carlisle United i andra omgången, men förlorade sedan med 3–4 mot Manchester City.

Laguppställning: 1 Tony Roberts – 2 David Bardsley, 4 Steve Yates/16 Danny Maddix, 6 Alan McDonald, 3 Clive Wilson – 7 Andy Impey, 8 Ian Holloway, 14 Simon Barker, 11 Trevor Sinclair – 9 Les Ferdinand, 20 Kevin Gallen.

Andy Impey spelade mest med totalt 46 av de 49 tävlingsmatcherna varav 40 i ligan. Les Ferdinand blev bäste målskytt med totalt 26 mål varav 24 i ligan. De 24 ligamålen gav en tredjeplats i Premier Leagues skytteliga bakom Robbie Fowler (Liverpool) och Alan Shearer (Blackburn Rovers). Nya spelare i truppen var holländske målvakten Sieb Dijkstra (Motherwell) och tidigare landslagsmittfältaren Steve Hodge som kom från Leeds United i oktober. Dessa spelade dock bara tiotalet matcher under säsongen medan nye spelande tränaren Ray Wilkins bara deltog som spelare i två matcher.

Tröjorna

1994/95 var tredje och sista säsongen som Queens Park Rangers tillverkade sina egna tröjor under märket Clubhouse. Sponsor från och med denna säsong var amerikanska it-företaget Compaq. Den blåvita hemmatröjan fanns i två varianter där ordningen på ränderna på ärmarna skiljde sig. Byxorna var vanligtvis vita med en blå rand nertill, men i bortamatcher mot lag med vita byxor spelade QPR i blå byxor med vit rand nertill. Även strumporna fanns i vitt eller blått utförande. Bortatröjan var röd med svart V-hals och svarta ärmslut. Till denna tröja använde man röda byxor med en svart rand nertill samt röda strumpor med svart överdel.

Nottingham Forest 1994/95

Nottingham Forest var tillbaka i Premier League 1994/95 efter bara en säsong i division ett. Managern Frank Clark förstärkte laget med holländske yttern Bryan Roy som han värvade från italienska Foggia för 2,5 miljoner pund.

Nykomlingen Nottingham Forest fick en bättre start på ligaspelet 1994/95 än någon hade kunnat förvänta sig. Efter elva omgångar var laget obesegrat och låg på andra plats i tabellen. Första förlusten kom hemma mot blivande mästarna Blackburn Rovers då man föll med 0–2. Det blev inledningen på en period med blandade resultat, däribland nio förluster på arton matcher och Forest sjönk till femte plats. Uddamålsförlusten )1–0) borta mot Arsenal den 21 februari skulle emellertid visa sig bli den sista för säsongen. Nottingham Forest förlorade inte en enda av de tretton sista matcherna. Laget avslutade säsongen med nio segrar och fyra oavgjorda vilket gav en tredjeplats i tabellen och kvalificering till nästa säsongs UEFA-cup. Den första april besegrade man för övrigt Sheffield Wednesday med 7–1 på Hillsborough. Det var den största bortasegern i Premier League denna säsong.

Det gick emellertid inte lika bra i cuperna för Nottingham Forest 1994/95. Laget besegrade Plymouth Argyle i FA-cupens tredje omgång, men förlorade sedan mot Crystal Palace. I Ligacupen slog Forest ut Hereford United och Wolverhampton Wanderers innan man åkte ut mot Millwall.

Laguppställning: 1 Mark Crossley – 2 Des Lyttle, 5 Steve Chettle, 4 Colin Cooper, 3 Stuart Pearce – 11 Steve Stone, 7 David Phillips, 9 Lars Bohinen, 14 Ian Woan – 10 Stan Collymore, 22 Bryan Roy.

Målvakten Crossley spelade samtliga 42 ligamatcher medan Chettle och Stone missade en ligamatch var. Collymore gjorde 22 mål och kom fyra i Premier Leagues skytteliga medan anfallskollegan Roy stod för tretton fullträffar. Collymores målskytte ledde till att Liverpool värvade honom efter säsongen för rekordsumman 8,4 miljoner pund.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Nottingham Forest 1994/95 och sponsor var det kanadensiska bryggeriet Labatt’s. Den röda hemmatröjan hade två svarta paneler vid axlarna och hade svart krage med en röd och en vit rand. Byxorna var vita med röda fält på nederdelen av benens framsida samt en bred svart rand längs sidorna. I bortamatcher mot lag med vita byxor spelade Forest i svarta byxor. Strumporna var röda med svart överdel och vita Umbro-symboler.

Nottingham Forest behöll samma bortaställ som föregående säsong. Tröjan var blå med turkosfärgad krage och användes tillsammans med turkosfärgade byxor och blå strumpor med turkos överdel. Enda skillnaden var att årets tröjor hade Premier League-loggan på ärmarna samt spelarnas namn på ryggen.

Norwich City 1994/95

Inför 1994/95 sålde Norwich City sin anfallare Chris Sutton till Blackburn Rovers för det engelska transferrekordet fem miljoner pund. In kom istället försvararna Jon Newsome (Leeds United) och Carl Bradshaw (Sheffield United) samt anfallaren Mike Sheron (Manchester City). Trots avsaknaden av Sutton fick laget en bra start på säsongen. Det blev visserligen förlust mot Chelsea i premiären, men efter halva säsongen låg man på sjunde plats i tabellen.

Norwich City åker ur Premier League 1994/95

Efter segern över Newcastle på nyårsafton rasade dock allt samman för Norwich. Målvakten Bryan Gunn skadade sig och nästa seger kom inte förrän hemma mot Ipswich den 20 mars. Detta skulle visa sig bli lagets sista seger för säsongen och den 9 april avgick managern John Deehan. Spelande tränaren Gary Megson tog över, men Norwich förlorade sju raka matcher och spelade därefter oavgjort mot Aston Villa i sista matchen. Norwich City kom därmed på tjugonde plats i Premier League 1994/95 och åkte ner i division ett.

I FA-cupens tredje omgång slog Norwich ut Grimsby Town. Därefter blev det en mållös match mot Coventry City och i omspelet vann Norwich med 3–1 efter förlängning. I femte omgången blev det dock förlust med 0–5 mot Everton. Norwich City inledde Ligacupen 1994/95 med seger över Swansea City i andra omgången. Även här fick Norwich oavgjort i den påföljande omgången, denna gång mot Tranmere Rovers. Norwich vann omspelet med 4–2 och besegrade sedan Notts County. Precis som i FA-cupen åkte Norwich ur Ligacupen i femte omgången efter förlust med 0–1 mot Bolton Wanderers.

Laguppställning: 1 Bryan Gunn/24 Andy Marshall – 16 Carl Bradshaw, 5 Jon Newsome, 10 John Polston, 2 Mark Bowen – 8 Mike Milligan, 4 Ian Crook, 6 Neil Adams/11 Jeremy Goss, 18 Rob Ullathorne/20 Darren Eadie – 7 Ashley Ward, 22 Mike Sheron/9 Mark Robins.

John Polston spelade mest med totalt 46 av de 52 tävlingsmatcherna under säsongen varav 38 i ligan. Ashley Ward, som anlände från Crewe Alexandra i december, blev lagets bäste målskytt med åtta mål, samtliga i ligan. Ward tog för övrigt över tröja nummer sju från Efan Ekoku som hade sålts till Wimbledon i oktober.

Tröjorna

Mitre tog över som tröjleverantör åt Norwich City inför 1994/95. Sponsor var Norwich and Peterborough. Den gula hemmatröjan med grön krage var i samma stil som den tröja Kamerun använde i VM 1994. Till denna tröjan använde man som vanligt gröna byxor och gula strumpor. Bortatröjan hade ett rutmönster med blå, vita och gröna rutor samt mörkblå krage.

Newcastle United 1993/94

Newcastle United, under ledning av Kevin Keegan, hade vunnit division ett och gjorde därmed debut i Premier League 1993/94. Sommaren 1993 återvände Peter Beardsley till Newcastle efter sex säsonger. Han kom närmast från Everton och kostade 1,5 miljoner pund. Bland övriga nyförvärv fanns även Nikodimos Papavasiliou från OFI Kreta som blev den förste cypriot att spela i Premier League. Han kom dock inte att spela mer än sju matcher för Newcastle innan han återvände till Kreta.

Newcastle United trea i Premier League 1993/94

Det blev förlust för Newcastle United i de två inledande omgångarna av Premier League 1993/94. Därefter fick man emellertid igång spelet. Oavgjort borta mot Manchester United i tredje omgången var inledningen på en åtta matcher lång förlustfri svit som tog upp laget till sjätte plats i tabellen. Efter ett par förluster i oktober kom Newcastle återigen igång och efter halva säsongen låg man på fjärde plats.

Förlust mot Chelsea i årets sista match följdes av tre raka segrar efter nyår. Därefter blev det dock tre raka förluster, men mellan 23 februari och 29 mars vann Newcastle sex matcher i rad. Laget gjorde 21 mål under denna period som bland annat innehöll en 7–1-seger över Swindon Town. Segermarginalen var tangerat rekord i Premier Leagues korta historia – Blackburn Rovers hade vunnit med samma siffror över Norwich City föregående säsong. Totalt kom Newcastle att göra 82 ligamål denna säsong, mer än något annat lag i Premier League. Efter tre matcher utan seger avslutade Newcastle säsongen med fyra segrar på de fem sista matcherna. Laget slutade därmed trea i tabellen och kvalificerade sig för UEFA-cupen.

Newcastle besegrade Coventry City i FA-cupens tredje omgång. Därefter fick man dock bara oavgjort mot Luton Town som vann omspelet med 2–0. Det gick inte mycket bättre i Ligacupen. Visserligen blev det storseger – 4–1 hemma och 7–1 borta – i dubbelmötet med Notts County i andra omgången, men i nästa omgång blev det förlust med 2–1 mot Wimbledon.

Spelarna

Laguppställning: 1 Pavel Srnicek – 2 Barry Venison, 5 Kevin Scott/6 Steve Howey, 19 Steve Watson, 3 John Beresford – 7 Robert Lee, 4 Paul Bracewell, 10 Lee Clark, 11 Scott Sellars – 8 Peter Beardsley, 9 Andy Cole.

Mittfältaren Robert Lee spelade mest med 47 av de 48 tävlingsmatcherna under säsongen. Han missade endast en ligamatch. Andy Cole var lagets store målskytt med totalt 41 mål varav 34 i ligan. De 34 ligamålen gjorde honom till skyttekung i Premier League. Hans anfallspartner Peter Beardsley stod för 24 mål varav 21 i ligan. Yttern Ruel Fox värvades från Norwich City i februari 1994 och tog över tröja nummer 5 efter Kevin Scott som såldes till Tottenham.

Tröjorna

Till säsongen 1993/94 tog japanska Asics över som tröjleverantör åt Newcastle United. Efter att under några år haft olika bredd på de svartvita ränderna gick man nu tillbaka till en mer klassisk design på hemmatröjan. Årets tröja hade lika breda svarta och vita ränder samt svart krage med knäppning i halsen och svarta muddar med en blå kant. Sponsor var öltillverkaren Scottish & Newcastle som marknadsförde de två märkena Newcastle Brown Ale och McEwan’s Lager. Newcastle Brown Ale hade en logotyp bestående av en blå stjärna med en siluett av den berömda bron Tyne Bridge. Tröjor med denna logga använde man endast i hemmamatcher. I bortamatcher samt i tv-sända hemmamatcher och i matcher mot de stora lagen spelade Newcastle i tröjor med McEwan’s Lager på bröstet.

I de tre första matcherna 1993/94, hemma mot Tottenham samt borta mot Coventry och Manchester United, stod McEwan’s Lager i gul text på tröjorna. Loggan syntes dock inte så bra mot de svartvita ränderna varför man till hemmamatchen mot Everton satte den i vit text mot en svart bakgrund. Av någon anledning återkom den gula loggan en sista gång, i bortamatchen mot Ipswich Town i sjätte omgången. I denna match, samt i den tidigare nämnda mot Manchester United, spelade Newcastle för övrigt i vita strumpor. Det fanns även en uppsättning vita byxor. Dessa kom till användning i bortamatchen mot Wimbledon i februari 1994 då Newcastle spelade i svartvita tröjor, vita byxor och vita strumpor. Tröjnumren hade samma runda former som de andra lagen med Asics-tröjor, men tröjorna med den blå stjärnan hade under stora delar av säsongen kantiga nummer. Senare under säsongen fick dock även dessa tröjor de runda siffrorna.

Bortatröjorna

Bortastället som Newcastle United använde 1993/94 och 1994/95 gick i blått med vita ”penseldrag”. Första gången Newcastle uppträdde i detta matchställ var faktiskt på hemmaplan mot Sheffield Wednesday i september 1993. Orsaken var att varken hemma- eller bortatröjan som Wednesday förfogade över utgjorde tillräcklig kontrast mot Newcastles svartvita ränder. Sheffield Wednesday stod faktiskt även för motståndet när Newcastle presenterade säsongens tredje matchställ i mars 1994. Tröjan var grön med smala mörkblå ränder och tillhörande byxor och strumpor var även de gröna med mörkblå detaljer. Bortamatcherna mot Sheffield Wednesday 1993/94 och 1994/95 var de enda tillfällena som Newcastle använde det gröna matchstället.

Mycket av informationen om tröjorna är hämtad från Museum of Jerseys.

Manchester City 1993/94

Efter att Manchester City inlett säsongen 1993/94 med tre förluster på de fyra första matcherna fick spelande managern Peter Reid sparken. Brian Horton tog över, men laget hade stora problem med målskyttet under säsongen. Det blev inte mer än 38 mål på de 42 ligamatcherna. Trots detta slutade Manchester City på sextonde plats och klarade sig kvar i Premier League. Det var lagets sämsta placering sedan nedflyttningen 1987.

I FA-cupen slog Manchester City ut Leicester City med 4–1 i en match där Kåre Ingebrigtsen gjorde tre mål. Det var för övrigt de enda målen norrmannen gjorde på sina sjutton matcher för City. Det blev dock förlust mot Cardiff City i nästa omgång. I Ligacupen 1993/94 besegrade Manchester City först Reading och sedan Chelsea. I fjärde omgången blev det oavgjort mot Nottingham Forest som vann omspelet med 2–1.

Mittfältaren Steve McMahon var den som spelade mest med 35 ligamatcher. Mike Sheron blev lagets bäste målskytt med sex ligamål. Hans anfallskollega Niall Quinn skadade sig illa i matchen mot Sheffield Wednesday i november 1993 och missade därför en stor del av säsongen. I december 1993 sålde Manchester City anfallaren David White till Leeds United och i samma veva värvade man mittfältaren David Rocastle från samma klubb. Senare under våren, i mars 1994, förstärkte Brian Horton laget med Paul Walsh (Portsmouth) och tysken Uwe Rösler (Nürnberg). De två nykomlingarna bildade anfallspar i slutet av säsongen och gjorde tillsammans nio mål.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Manchester City även 1993/94 och sponsor var som tidigare det japanska elektronikföretaget Brother. Årets hemmatröja hade smala diagonala ränder i två ljusblå nyanser samt de karakteristiska Umbro-diamanterna över vänster bröst och axel. Bortatröjan var lila med vita ränder och var av samma modell som föregående säsong. Den enda skillnaden var att man nu hade spelarnas namn på ryggen. Manchester City introducerade även en ny tredjetröja i samma stil som bortatröjan fast vit med mörkblå ränder.

Liverpool 1994/95

1994/95 var Roy Evans första hela säsong som huvudansvarig för Liverpool. Enda nyförvärvet under sommaren 1994 var danske målvakten Michael Stensgaard som köptes in som reserv till David James. James blev klubbens nya förstemålvakt efter att Bruce Grobbelaar tackat för sig. Efter tretton år i Liverpool gick han över till Southampton på fri transfer. En annan som lämnade klubben var Julian Dicks som återvände till West Ham efter bara en säsong. I början av september värvade Liverpool försvararna Phil Babb (Coventry City) och John Scales (Wimbledon). Samma månad lämnade mittfältaren Ronnie Whelan klubben för att varva ner i Southend United efter femton år i Liverpool. I januari 1995 lämnade även Steve Nicol Liverpool för att varva ner i Notts County.

Precis som 1993/94 inledde Liverpool ligaspelet med tre raka segrar, men återigen kom man att varva vinster med förluster och oavgjorda matcher. Säsongen 1994/95 slutade med en fjärdeplats i Premier League för Liverpool, en förbättring med fyra placeringar jämfört med föregående säsong. Laget var dock aldrig nära att utmana om ligatiteln och man slutade femton poäng bakom mästarlaget Blackburn Rovers. Fjärdeplatsen innebar att man kvalificerade sig för UEFA-cupen nästa säsong.

I FA-cupen tog sig Liverpool vidare efter omspel tre gånger om. Först mot Birmingham City, sedan mot Burnley och därefter mot Wimbledon. I kvartsfinalen blev det dock förlust mot Tottenham Hotspur efter ett sent mål av Jürgen Klinsmann.

Liverpool vinner Ligacupen 1994/95

I Ligacupen 1994/95 gick det däremot bättre för Liverpool. Under hösten slog man ut Burnley, Stoke City och Blackburn Rovers. I kvartsfinalen i januari besegrade man Arsenal efter att Ian Rush gjort matchens enda mål. Samma resultat, 1–0, blev det i de båda semifinalerna mot Crystal Palace. I första mötet gjorde Robbie Fowler segermålet på övertid och han stod även för målet i returmötet. I finalen på Wembley stod Bolton Wanderers för motståndet. Steve McManaman blev stor matchhjälte med sina två mål när Liverpool vann med 2–1 och tog sin femte inteckning i Ligacupen. Se Ligacupfinalen 1995 på Youtube.

Laguppställning Ligacupfinalen 1995: 1 David James – 2 Rob Jones, 6 Phil Babb, 12 John Scales, 25 Neil Ruddock, 20 Stig Inge Bjørnebye – 10 John Barnes, 15 Jamie Redknapp, 17 Steve McManaman – 9 Ian Rush, 23 Robbie Fowler; avbytare: 28 Alec Chamberlain (målvakt), 11 Mark Walters, 16 Michael Thomas.

David James och Robbie Fowler spelade samtliga 57 matcher i ligan, FA-cupen och Ligacupen under säsongen. Fowler blev även lagets bäste målskytt med totalt 31 mål varav 25 i ligan vilket gav en andraplats i Premier Leagues skytteliga. Ian Rush stod för nitton mål varav tolv i ligan.

Tröjorna

Liverpool behöll samma matchställ som under andra hälften av föregående säsong med den stora Carlsberg-loggan. Enda skillnaden på hemma- och bortatröjan var att tröjnumren hade texten ”adidas” istället för Adidas Equipment-logotypen. Däremot modifierade man den gula tredjetröjan på några punkter. Man tog bort vattenstämpeln med texten ”Liverpool” och klubbmärket var något tillplattat. Dessutom flyttade man ut klubbmärket en bit så att det linjerade med bokstaven ”g” i Carlsberg. I Ligacupfinalen spelade man utan namn på ryggen. Vid sidan av klubbmärket återfanns inskriptionen ”Wembley Final / 2nd April 1995”.

Leicester City 1994/95

Säsongen 1994/95 var Leicester City tillbaka i högsta serien efter sju år i andradivisionen. Laget hade tagit sig till Premier League via seger över Derby County i kvalfinalen på Wembley. Sommaren 1994 värvade man mittfältaren Mark Draper från Notts County för 1,25 miljoner pund. Leicester förstärkte även försvaret med Nicky Mohan från Middlesbrough.

Leicester City näst sist i Premier League 1994/95

Livet i Premier League skulle visa sig bli tufft för Leicester. Laget förlorade fyra av de fem första matcherna och första segern kom mot Tottenham Hotspur i sjätte omgången. Segrar var emellertid sällsynta för Leicester City under 1994/95 och efter fyra raka förluster lämnade managern Brian Little klubben den 22 november. Kevin MacDonald ledde laget tillfälligt innan Mark McGhee från Reading tog över den 14 december. Resultaten uteblev dock och McGhee kunde inte föra upp laget ovanför nedflyttningsstrecket. Leicester vann bara sex ligamatcher under hela säsongen och kom därför näst sist i tabellen vilket innebar nedflyttning till division ett.

Det gick inte mycket bättre i cuperna för Leicester City under 1994/95. I FA-cupen slog man först ut Enfield som höll till på sjätte nivån i seriesystemet. Därefter besegrade man Portsmouth, men i femte omgången blev det förlust mot Wolverhampton Wanderers. I Ligacupen åkte Leicester ut direkt i andra omgången efter förlust mot Brighton.

Laguppställning: 33 Kevin Poole – 2 Simon Grayson, 4 Jimmy Willis, 19 Colin Hill/14 Nicky Mohan, 3 Mike Whitlow – 8 Mark Blake, 10 Mark Draper, 17 Steve Thompson/18 Garry Parker, 21 Lee Philpott – 9 Iwan Roberts, 25 David Lowe/6 Mark Robins.

Leicester värvade Mark Robins från Norwich City för en miljon pund i januari 1995. Han tog över tröja nummer 6 från Steve Agnew som precis hade sålts till Sunderland. Steve Thompson såldes till Burnley i februari 1995 och samma månad värvade man Garry Parker från Aston Villa. Mark Draper spelade mest med 43 av de 47 tävlingsmatcherna varav 39 i ligan. Iwan Roberts blev lagets bäste målskytt med totalt elva mål varav nio i ligan. Se spelarstatistik på 11v11.com.

Tröjorna

Mellan 1992 och 2000 producerade Leicester City sina matchställ själva under märket Fox Leisure. Sponsor var under denna period Leicester-baserade chipstillverkaren Walkers Crisps. Både den blå hemmatröjan och den bärnstensfärgade bortatröjan hade klubbmärket upprepat i ett mönster i tyget. Kragen på hemmatröjan var blå med en vit och en bärnstensfärgad rand. Även muddarna hade dessa färger. På bortatröjan var färgerna de omvända.