Kategori: Uncategorized

Tottenham Hotspur 1994/95

Inför 1994/95 värvade Tottenham Hotspur den tyske anfallsstjärnan Jürgen Klinsmann från Monaco för två miljoner pund. Man värvade också den rumänske yttern och VM-spelaren Ilie Dumitrescu från Steaua Bukarest för 2,6 miljoner pund. Säsongens tredje stora nyförvärv, rumänske liberon Gheorghe Popescu, anlände från PSV Eindhoven i september och kostade 2,9 miljoner pund. Tidigare under året hade Tottenham befunnits skyldiga för ekonomiska oegentligheter begångna under klubbens tidigare ägare på 80-talet. Straffet blev 600 000 pund i böter, tolv poängs avdrag i ligan och uteslutning ur FA-cupen. Bötesbeloppet höjdes senare till 1,5 miljoner pund, men man slapp poängavdrag och fick även delta i FA-cupen.

Ny offensiv taktik

Tottenhams manager Osvaldo Ardiles presenterade en ny taktik med fem spelare i offensiva positioner, något man inte sett i engelsk fotboll på flera decennier. I början av säsongen satte han mittbacken Colin Calderwood som defensiv mittfältare. Framför honom spelade Darren Anderton, Nick Barmby och Ilie Dumitrescu samt Teddy Sheringham och Jürgen Klinsmann längst fram. Det började bra med tre segrar på de fyra första ligamatcherna. Laget gjorde mycket mål, men man släppte också in mycket mål. I premiären mot Sheffield Wednesday blev det till exempel seger med 4–3. Se matchen på YouTube. Men det blev också en del förluster, bland annat 1–4 mot Nottingham Forest och 2–5 mot Manchester City. Skador gjorde att man fick stuva om i laget och Dumitrescu spelade bara elva ligamatcher från start under säsongen.

Osvaldo Ardiles får sparken

I början av november fick Ardiles sparken. Steve Perryman tog över tillfälligt innan Gerry Francis tillträdde permanent ett par veckor senare. Francis inledde med en 3–4-förlust mot Aston Villa, men sedan fick han ordning på försvaret. Tottenham spelade tio raka ligamatcher utan att förlora innan man återigen föll mot Aston Villa, denna gång med 1–0. På de tio förlustfria matcherna släppte man bara in fem mål och höll dessutom nollan fem matcher i rad. Laget klättrade också från femtonde till sjätte plats i tabellen. På de avslutande arton matcherna blev det fem segrar, åtta oavgjorda och fem förluster och Tottenham Hotspur slutade på sjunde plats i Premier League 1994/95. Det var klubbens bästa placering på fem år.

Tottenham Hotspur till semifinal i FA-cupen 1994/95

I FA-cupens tredje omgång slog Tottenham ut Altrincham som höll till i Football Conference, femte nivån i seriesystemet. Man besegrade sedan Sunderland och i femte omgången blev det oavgjort, 1–1, mot Southampton. I omspelet tog Southampton ledningen med 2–0, men Ronny Rosenthal kom in och gjorde två mål inom loppet av två minuter i andra halvlek. Matchen gick till förlängning och där fullbordade Rosenthal sitt hattrick. Tottenham gjorde sedan ytterligare tre mål och vann med hela 6–2. Det blev sedan seger även över Liverpool (2–1) i kvartsfinalen, men i semifinalen föll man med 1–4 mot Everton. I Ligacupen slog Tottenham ut Watford, men åkte sedan ut mot Notts County, bottenlag i division ett.

Spelarna i Tottenham Hotspur 1994/95

Laguppställning: 13 Ian Walker – 2 Dean Austin/23 Sol Campbell, 5 Colin Calderwood, 6 Gary Mabbutt, 3 Justin Edinburgh – 9 Darren Anderton, 4 Gheorghe Popescu, 15 David Howells, 7 Nick Barmby – 10 Teddy Sheringham, 18 Jürgen Klinsmann.

Anfallarna Sheringham och Klinsmann deltog i 50 av de 51 liga- och cupmatcherna under säsongen. Klinsmann gjorde totalt 29 mål varav 20 i ligan medan Sheringham stod för 23 fullträffar varav 18 i ligan. Klinsmann blev även utsedd till årets spelare i England av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association). Se spelarstatistik på Wikipedia.

Tröjorna

Hemmatröjan som Tottenham Hotspur använde 1994/95 var densamma som föregående säsong. Man hade även kvar det gula bortastället som nu blev tredjeställ. Tottenham introducerade ett nytt marinblått bortaställ med lila Umbro-mönster i samma stil som på Evertons bortatröja och Ipswich’ hemmatröja.

Southampton 1994/95

Southampton fick ingen bra start på 1994/95 med två oavgjorda matcher och två förluster. I den ena förlustmatchen, mot Newcastle United, blev man dessutom utklassade med 5–1. I september och början av oktober gick det däremot bättre. Laget vann tre matcher och spelade en oavgjord och klättrade från sjuttonde till sjunde plats i tabellen. Uppgången var dock bara tillfällig. På de följande tjugoen ligamatcherna vann Southampton endast två matcher, hemma mot Arsenal respektive Aston Villa. Noterbart är att perioden innehöll en serie på sju raka oavgjorda matcher från 28 december till 11 februari. Av dessa slutade fyra matcher 2–2. Bristen på segrar gjorde dock att laget sjönk under nedflyttningsstrecket efter den trettionde omgången. Men Southampton hittade formen i den senare delen av säsongen. På de avslutande elva matcherna blev det sex segrar och Southampton slutade på tionde plats i Premier League 1994/95.

Southampton slog ut division ett-laget Southend United i FA-cupens tredje omgång. Även i fjärde omgången mötte man ett division ett-lag, denna gång Luton Town. Matchen slutade 1–1, men i omspelet vann Southampton med hela 6–0. Det blev 1–1 även mot Tottenham Hotspur i femte omgången och återigen fick man ta till omspel. Southampton ledde med 2–0 i paus, men i andra halvlek gjorde Tottenhams Ronny Rosenthal två mål inom loppet av två minuter. Matchen gick till förlängning och då rasade Southampton ihop fullständigt. Tottenham gjorde fyra mål och vann således med 6–2. I Ligacupen slog Southampton ut division två-laget Huddersfield Town, men därefter förlorade man mot Sheffield Wednesday.

Spelarna i Southampton 1994/95

Laguppställning: 1 Bruce Grobbelaar – 2 Jeff Kenna/15 Jason Dodd, 5 Richard Hall, 6 Ken Monkou, 3 Francis Benali – 21 Tommy Widdrington, 4 Jim Magilton, 10 Neil Maddison, 14 Simon Charlton/12 Neil Heaney – 7 Matthew Le Tissier – 9 Iain Dowie/9 Neil Shipperley.

Sommaren 1994 värvade Southampton målvakten Bruce Grobbelaar från Liverpool. I januari 1995 värvade man även anfallaren Neil Shipperley från Chelsea. Han tog över tröja nummer nio från Iain Dowie som såldes till Crystal Palace en vecka senare. Dessutom sålde Southampton högerbacken Jeff Kenna till Blackburn Rovers i mars 1995. Mittfältaren Jim Magilton spelade samtliga 50 liga- och cupmatcher under säsongen. Även lagets stora profil Matthew Le Tissier spelade alla matcher sånär som på en ligamatch. Han blev också lagets bäste målskytt med totalt 29 mål varav nitton i ligan. Se spelarstatistik på Wikipedia.

Tröjorna

Southampton använde samma matchställ 1994/95 som föregående säsong. Men eftersom hemmatröjan var övervägande röd och bortatröjan övervägande blå var ingen av dem lämpliga alternativ i bortamatchen mot Crystal Palace i november 1994. Tröjtillverkaren Pony tog därför fram en gul tröja med blå ärmar. Till denna tröja använde man blå byxor med en gul kant nertill samt gula strumpor med blå överdel. Matchen mot Crystal Palace var den enda som Southampton uppträdde i gult och blått under 1994/95.

Sheffield Wednesday 1994/95

Sheffield Wednesday inledde säsongen 1994/95 med två förluster (mot Tottenham och Queens Park Rangers) och sju insläppta mål. Se ligapremiären mot Tottenham i sin helhet på YouTube. Efter åtta omgångar hade laget bara vunnit en match (mot Wimbledon i tredje omgången) och låg på nedflyttningsplats. Wednesday lyckades sedan vinna ett par matcher och ta sig över strecket, men under hösten fortsatte man att varva segrar med förluster och oavgjorda.

På annandag jul 1994 besegrade man dock Everton med 4–1 och två dagar senare blev det 5–1 mot Coventry. På dessa två matcher gjorde nyförvärvet Guy Whittingham fyra mål. Det blev sedan ytterligare sex raka matcher utan förlust och laget klättrade upp till åttonde plats i tabellen. Formtoppen varade dock inte längre än så. På de följande nio matcherna blev det sju förluster. Den första april 1995 åkte Sheffield Wednesday dessutom på säsongens största hemmaförlust i Premier League – 1–7 mot Nottingham Forest. På de avslutande sex matcherna blev det två segrar, två oavgjorda och två förluster. Sheffield Wednesday slutade därmed på trettonde plats i Premier League 1994/95, sex placeringar sämre än föregående säsong. Det var inte tillräckligt för att managern Trevor Francis skulle få behålla jobbet. Sommaren 1995 fick han sparken och ersattes av David Pleat från Luton Town.

I FA-cupen slog Sheffield Wednesday ut Gillingham i tredje omgången. Efter en mållös match mot Wolverhampton Wanderers i fjärde omgången förlorade man sedan på straffar i omspelsmatchen. Laget besegrade Bradford City och Southampton i Ligacupen, men förlorade sedan mot Arsenal.

Spelarna i Sheffield Wednesday 1994/95

Laguppställning: 13 Kevin Pressman – 2 Peter Atherton/5 Dan Petrescu, 17 Des Walker, 12 Andy Pearce, 3 Ian Nolan – 16 Graham Hyde, 14 Chris Bart-Williams, 11 John Sheridan, 15 Andy Sinton/8 Chris Waddle – 10 Mark Bright, 9 David Hirst/19 Guy Whittingham.

Under sommaren 1994 värvade managern Trevor Francis försvararna Peter Atherton (Coventry City), Ian Nolan (Tranmere Rovers), och rumänen Dan Petrescu (Genoa) samt mittfältaren Ian Taylor (Port Vale). I september anlände svenske mittfältaren Klas Ingesson från PSV Eindhoven och i december fyllde man på med anfallaren Guy Whittingham från Aston Villa. Whittingham kom som en del i en bytesaffär med Ian Taylor som alltså inte blev kvar i klubben mer än fem månader. Nolan spelade samtliga 49 matcher under säsongen och Atherton spelade alla utom en ligamatch. Bright blev lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav elva i ligan.

Tröjorna

Sheffield Wednesday behöll samma hemmatröja som 1993/94. Även den svarta bortatröjan fanns kvar, men man introducerade också en ny bortatröja. Denna var gul med smala lila ränder och lila krage. Byxor fanns både i lila och gult och strumporna var lila med gul överdel. En skillnad på årets tröjor var numren och namnen på ryggen som hade ett annat typsnitt. Namnen var placerade i en ruta och på den svarta tröjan tog man bort rutan som numren satt på.

Newcastle United 1994/95

Newcastle United fick en flygande start på säsongen 1994/95. Laget vann sina sex första matcher och gjorde hela 22 mål. Därefter gick man obesegrade i ytterligare fem matcher – tre segrar och två oavgjorda. I tolfte omgången kom till slut första förlusten, 0–2 borta mot Manchester United. Detta blev inledningen på en formsvacka. Man slog visserligen Queens Park Rangers i nästa omgång, men därefter blev det bara en seger på elva matcher. Newcastle gjorde inte heller lika mycket mål som tidigare och fem av dessa elva matcher slutade 0–0. I januari 1995 chockade managern Kevin Keegan fansen genom att sälja skyttekungen Andy Cole till Manchester United för den brittiska rekordsumman sex miljoner pund. I affären ingick också Manchester Uniteds ytter Keith Gillespie, värderad till en miljon pund, som gick över till Newcastle.

Trots försäljningen av Cole började Newcastle vinna matcher igen. Mellan 25 januari och 19 mars blev det sju segrar på nio matcher, men återhämtningen var bara tillfällig. På de nio avslutande matcherna blev det två segrar, tre oavgjorda och fyra förluster. Newcastle United slutade därmed sexa i Premier League 1994/95, en poäng efter Leeds United som tog den sista UEFA-cupplatsen.

FA-cupen och Ligacupen

I FA-cupen slog Newcastle ut Blackburn Rovers efter omspel – första matchen slutade 1–1. Newcastle besegrade sedan Swansea City och Manchester City, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Everton. I Ligacupen slog Newcastle först ut division ett-laget Barnsley och sedan Manchester United. Därefter fick man oavgjort, 1–1, mot Manchester City och i omspelet blev det förlust med 0–2.

Newcastle United i UEFA-cupen 1994/95

Tack vare tredjeplatsen i Premier League 1993/94 fick Newcastle United en plats i UEFA-cupen 1994/95. I första omgången mötte man belgiska Royal Antwerp som inte vållade engelsmännen några som helst bekymmer. Första matchen i Antwerpen slutade med en 5–0-seger för Newcastle efter bland annat ett hattrick av Rob Lee. Även i returen på St. James’ Park blev det storseger. Newcastle vann med 5–2 och denna gång stod Andy Cole för ett hattrick. I nästa omgång stod spanska Athletic Bilbao för motståndet. Newcastle började hemma och gick fram till en 3–0-ledning, men under de sista arton minuterna reducerade spanjorerna två gånger. Dessa två mål visade sig bli avgörande då returen i Bilbao slutade 1–0 till Athletic. Sammanlagt alltså 3–3 och det spanska laget gick vidare på fler gjorda bortamål.

Spelarna i Newcastle United 1994/95

Laguppställning: 1 Pavel Srnicek – 12 Marc Hottiger, 15 Darren Peacock, 6 Steve Howey, 3 John Beresford – 5 Ruel Fox, 2 Barry Venison, 7 Rob Lee, 19 Steve Watson/18 Keith Gillespie – 8 Peter Beardsley, 9 Andy Cole/28 Paul Kitson.

Bland de nya i laget fanns schweiziske högerbacken Marc Hottiger från FC Sion och belgiske mittbacken Philippe Albert från Anderlecht. Belgaren spelade sjutton av de tjugo första ligamatcherna, men skadade sig och missade resten av säsongen. Anfallaren Paul Kitson värvades från Derby County i september 1994 och tog en ordinarie plats när Andy Cole försvann till Manchester United. Keith Gillespie spelade från start i femton av de tjugo sista ligamatcherna. Tjeckiske målvakten Srnicek spelade mest med 52 av de 56 matcherna varav 38 i ligan. Av utespelarna spelade Hottiger och Fox mest med totalt 51 matcher var. Av dessa var 38 respektive 40 i ligan. Bästa målskyttar blev Beardsley och Cole med totalt femton mål var (tolv respektive nio i ligan). Se komplett statistik på Wikipedia.

Tröjorna

Newcastle United behöll samma tröjor som 1993/94. Man fick emellertid göra några justeringar till matcherna i UEFA-cupen. Där var spelarna numrerade 1–11 och man hade inga namn på ryggen. Man tog även bort Asics-loggan från siffrorna. Dessutom tog man bort Premier League-märket från ärmarna. I UEFA-cupen var det hemmalaget som fick byta matchdräkt ifall lagen hade liknande färger. Därför spelade Newcastle i sitt blå reservställ i hemmamatchen mot Athletic Bilbao den 18 oktober 1994. I övriga UEFA-cupmatcher kunde Newcastle använda sina ordinarie svartvita tröjor.

Manchester City 1994/95

Manchester City inledde säsongen 1994/95 med åtta segrar på de sjutton första ligamatcherna. Bland annat besegrade man Everton med 4–0 och Tottenham med 5–2, men man föll också med 0–5 i derbyt mot Manchester United. Efter sjutton matcher låg City sexa i tabellen, men därefter förlorade man fyra raka matcher. Det blev sedan ytterligare sex matcher utan seger. På dessa tio matcher gick man mållöst av planen vid sju tillfällen, däribland säsongens andra derby mot United som slutade 0–3. På de femton sista matcherna blev det fyra segrar, fem oavgjorda och sex förluster. Manchester City slutade därmed på sjuttonde plats i Premier League 1994/95 och klarade sig kvar. De svaga resultaten innebar dock att managern Brian Horton fick sparken efter säsongen. In kom istället Alan Ball från Southampton.

I FA-cupen behövde Manchester City omspel för att besegra Notts County i tredje omgången. Första matchen slutade 2–2, men i omspelet vann City med 5–2 efter fyra mål av Uwe Rösler. Därefter gjorde Paul Walsh matchens enda mål mot Aston Villa, men i femte omgången blev det förlust med 1–3 mot Newcastle United. När Manchester City gick in i Ligacupens andra omgång föll man med 0–1 mot division tre-laget Barnet. Eftersom andra omgången spelades i form av ett dubbelmöte hemma/borta gick City ändå vidare tack vare 4–1 i returen. Därefter vann man med 4–3 över Queens Park Rangers och i fjärde omgången blev det oavgjort, 1–1 mot Newcastle. Matchen gick därför till omspel där anfallsparet Rösler och Walsh gjorde varsitt mål i 2–0-segern. Efter 0–4 mot Crystal Palace i femte omgången var det dock färdigspelat för Manchester City i Ligacupen 1994/95.

Spelarna i Manchester City 1994/95

Laguppställning: 1 Tony Coton – 12 Ian Brightwell, 5 Keith Curle, 6 Michel Vonk, 3 Terry Phelan – 16 Nicky Summerbee, 10 Garry Flitcroft, 21 Steve Lomas, 11 Peter Beagrie – 8 Paul Walsh, 28 Uwe Rösler/9 Niall Quinn.

Ny i startelvan var mittfältaren Nicky Summerbee som Manchester City värvade från Swindon Town för 1,5 miljoner pund. Han var den som spelade mest i Manchester City denna säsong med totalt 51 av de 52 matcherna varav 41 i ligan (39 från start plus två inhopp). I december värvade man även 43-årige målvakten John Burridge från Falkirk. När han kom in som avbytare i matchen mot Newcastle den 29 april 1995 blev han den äldste spelaren i Premier Leagues historia. Uwe Rösler blev bäste målskytt med totalt 22 mål varav femton i ligan. Hans anfallskollega Paul Walsh stod för femton mål varav tolv i ligan. Dessutom kom Niall Quinn tillbaka från sin knäskada och gjorde åtta ligamål. Se mer statistik på StatCity.

Tröjorna

Manchester City behöll samma hemmatröja och tredjetröja som 93/94. Man introducerade dock en ny rödsvart bortatröja i samma stil som Chelseas bortatröja och Nottingham Forests hemmatröja.

Leeds United 1994/95

Leeds United inledde säsongen 1994/95 med blandade resultat. På de sjutton första ligamatcherna blev det åtta segrar, tre oavgjorda och sex förluster. I mitten av säsongen kom laget in i en period med många oavgjorda matcher. Mellan 10 december och 25 februari blev det sju oavgjorda på elva matcher. Av dessa slutade fem matcher 0–0. Men man noterade också säsongens största seger när man slog Queens Park Rangers med 4–0 den 24 januari. Detta resultat upprepade man sedan mot Ipswich Town den 5 april. I slutet av säsongen kom Leeds igång ordentligt. Laget vann nio av de tretton sista matcherna och förblev obesegrade de nio sista matcherna. Leeds United slutade därmed på femte plats i Premier League 1994/95, samma placering som föregående säsong. Laget fick dessutom en plats i nästa säsongs UEFA-cup tack vare UEFA:s fair-play-ranking.

Leeds United mötte Walsall i FA-cupens tredje omgång. Matchen slutade 1–1 och samma resultat blev det i omspelet. Efter förlängning kunde emellertid Leeds vinna med 5–2 efter ett hattrick av Phil Masinga. Leeds besegrade sedan Oldham Athletic med 3–2, men i femte omgången blev det förlust med 1–3 mot Manchester United. Leeds åkte ut direkt i Ligacupens andra omgång efter 0–1 hemma och 0–0 borta mot division tre-laget Mansfield Town.

Spelarna i Leeds United 1994/95

Laguppställning: 1 John Lukic – 2 Gary Kelly, 12 John Pemberton, 6 David Wetherall, 3 Tony Dorigo/15 Nigel Worthington – 8 Rod Wallace/14 David White, 10 Gary McAllister, 4 Carlton Palmer, 11 Gary Speed – 19 Noel Whelan/21 Anthony Yeboah, 9 Brian Deane.

Nya i laget denna säsong var mittbacken Carlton Palmer och vänsterbacken/vänstermittfältaren Nigel Worthington som båda kom från Sheffield Wednesday. Worthington inledde säsongen som ordinarie vänsterback, men förlorade sin plats till Tony Dorigo. Leeds värvade även de två sydafrikanerna Lucas Radebe (mittback, Kaizer Chiefs) och Philemon Masinga (anfallare, Mamelodi Sundowns). I januari 1995 värvade Leeds United den ghananske anfallaren Anthony Yeboah från Eintracht Frankfurt. Övergångssumman på 3,4 miljoner pund gjorde honom till klubbens dittills dyraste värvning. Yeboah spelade från start i de sexton sista ligamatcherna på bekostnad av Noel Whelan och hann till och med att bli lagets bäste målskytt. Det blev tolv ligamål och ett i FA-cupen på de sammanlagt tjugo matcher som han spelade (sexton från start plus fyra inhopp). Målvakten John Lukic och högerbacken Gary Kelly spelade samtliga 48 matcher under säsongen medan Gary McAllister missade en ligamatch.

Tröjorna

Leeds United behöll samma hemmatröja som föregående säsong. Den blågula reservtröjan lade man undan sommaren 1994. Däremot kom de tillhörande blå byxorna till användning i bortamatcher mot lag med vita byxor. Man kompletterade även med ett par blå strumpor. Den blågröna tredjetröjan från 93/94 visade vara så populär att man uppgraderade den till andratröja, dock med några justeringar. Kragen fick en annan utformning och man ändrade ordningen på ränderna. Dessutom fick både tröjan och byxorna den nya Asics-loggan med ett kursivt ”a” vid sidan av företagsnamnet. Leeds använde även de marinblå byxorna tillsammans med hemmatröjan i ligamatchen mot Manchester United på Old Trafford i april 1995.

Aston Villa 1994/95

Aston Villa inledde Premier League-säsongen 1994/95 med tre oavgjorda matcher. Därefter tog man säsongens första trepoängare när man besegrade Coventry City och Ipswich Town. Den lovande inledningen kom dock av sig och på de nio nästkommande matcherna blev det åtta förluster. Efter 3–4-förlusten mot Wimbledon den nionde november fick managern Ron Atkinson sparken. Aston Villa låg då på nittonde plats i tabellen, vilket skulle innebära nedflyttning. Jim Barron tog över som tillförordnad manager och ledde faktiskt laget till seger i sin enda match som huvudansvarig – 4–3 mot Tottenham Hotspur på White Hart Lane.

Brian Little tar över

Den 25 november tog Brian Little över som manager. Han kom närmast från Leicester City och hade under 70-talet tillbringat hela sin spelarkarriär som anfallare i just Aston Villa. Under Littles ledning började laget vakna till liv även om man till en början hade svårt att vinna matcher. På de åtta första ligamatcherna blev det sex oavgjorda, men man besegrade i alla fall Chelsea med 3–0 den 28 december.

Aston Villa var dock på gång och under en period i januari vann laget tre matcher i rad. Efter förlust mot Manchester United (0–1) den 4 februari besegrade man Wimbledon med hela 7–1 hemma på Villa Park. I denna match stod Tommy Johnson för ett hattrick i första halvlek. Johnson hade värvats från Derby County en månad tidigare och gjorde nu sina första mål för sin nya klubb. Aston Villa besegrade sedan Sheffield Wednesday (2–1) innan man var inblandad i ytterligare en åttamålsmatch. Denna gång blev det 4–4 mot Leicester City. Laget var nu uppe på nionde plats i tabellen. På de avslutande tolv matcherna blev det dock bara sex mål och två segrar, borta mot Ipswich Town och hemma mot Liverpool. Aston Villa slutade på artonde plats i Premier League 1994/95, tre poäng före Crystal Palace som åkte ur.

Aston Villa i UEFA-cupen 1994/95

I egenskap av regerande Ligacupvinnare fick Aston Villa en plats i UEFA-cupen 1994/95. I första omgången mötte man italienska Inter. Både första mötet på Giuseppe Meazza-stadion i Milano och returen på Villa Park slutade 1–0 till respektive hemmalag. Irländaren Ray Houghton gjorde målet för Aston Villa. Efter en mållös förlängning kunde Aston Villa vinna med 4–3 på straffar och ta sig vidare till andra omgången. Där väntade turkiska Trabzonspor som vann med 1–0 hemma. Aston Villa vann returen med 2–1 efter mål av Dalian Atkinson och Ugo Ehiogu, men turkarna gick vidare tack vare fler gjorda bortamål.

Aston Villa slog ut Barnsley i FA-cupens tredje omgång, men åkte sedan ut mot Manchester City. I Ligacupens andra omgång mot Wigan Athletic vann Aston Villa med sammanlagt 8–0 (5–0 hemma och 3–0 borta). Man besegrade sedan Middlesbrough men i fjärde omgången åkte man ut mot Crystal Palace.

Spelarna i Aston Villa 1994/95

Laguppställning: 13 Mark Bosnich – 2 Earl Barrett, 4 Shaun Teale, 5 Paul McGrath, 16 Ugo Ehiogu, 3 Steve Staunton – 7 Ray Houghton, 17 Ian Taylor/6 Kevin Richardson, 11 Andy Townsend – 9 Dean Saunders, 18 Dwight Yorke.

Dean Saunders spelade mest med totalt 48 av de 52 matcherna varav 39 i ligan. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt sjutton mål varav femton i ligan. Nya spelare i truppen var backen Phil King (Sheffield Wednesday) och anfallaren John Fashanu (Wimbledon). Fashanu hade köpts för 1,35 miljoner pund, men skador gjorde att han bara spelade tretton matcher. Hans sista match blev mot Manchester United i februari 1995 då han skadade knäet så illa att han fick bäras ut på bår. Efter säsongen tvingade skadan honom att lägga skorna på hyllan.

Nye managern Brian Little bytte ut flera spelare under säsongen. I december 1994 anlände ytterligare en spelare från Sheffield Wednesday, nämligen mittfältaren Ian Taylor som var en del i en bytesaffär med Guy Whittingham. Ett par veckor senare, den sjätte januari, värvade Aston Villa två spelare från Derby County för sammanlagt 2,9 miljoner pund, högerbacken Gary Charles och anfallaren Tommy Johnson. Senare, i februari och mars, anlände även högeryttern Franz Carr (Leicester City) och vänsterbacken Alan Wright (Blackburn Rovers). Efter årsskiftet gjorde sig Brian Little av med ett antal spelare. Högerbacken Earl Barrett såldes till Everton för 1,7 miljoner pund. Därefter sålde han mittfältarna Garry Parker (Leicester City), Kevin Richardson (Coventry City) och Ray Houghton (Crystal Palace) samt försvararen Chris Boden (Derby County).

Tröjorna

Aston Villa behöll samma tröjor som föregående säsong. I några matcher som sändes i Sky TV lade dock sponsorn Müller till ordet ”yogurt” nedanför företagsnamnet. Detta skedde enligt Aston Villa Shirts i matcherna mot Southampton (borta), Coventry (hemma och borta), Sheffield Wednesday (hemma) och Manchester United (hemma). Även till matcherna i UEFA-cupen gjorde man ett par förändringar. Man tog bort Premier League-märket från ärmarna och precis som 93/94 hade man inga namn på ryggen. I de europeiska cupmatcherna var det hemmalaget som fick byta tröjor ifall lagen hade liknande färger. För Aston Villas del skedde detta i hemmamatchen mot Trabzonspor som också spelade i vinrött och blått. Det grönsvarta reservstället fungerade inte här och därför tog Asics fram en vit tröja med vinröd krage. Matchen mot Trabzonspor var enda gången som denna tröja kom till användning.

Wimbledon 1993/94

Wimbledon inledde säsongen 1993/94 med fyra segrar och fyra oavgjorda på de nio första matcherna. Laget låg då på fjärde plats i tabellen. Enda förlusten kom borta mot Sheffield United i fjärde omgången. Wimbledon var ett relativt målsnålt lag och man vann tre raka matcher med 1–0. Fortsättningen på hösten blev emellertid mindre framgångsrik. Det blev inte en enda seger i oktober. Däremot förlorade man två matcher med 0–4 mot Leeds respektive Newcastle United. Enda segern i november kom hemma mot bottenlaget Swindon Town (3–0) och även i december var resultaten blandade med två segrar, två förluster och en oavgjord. Wimbledon var inte direkt något publiklag och i matchen mot Coventry City på annandag jul 1993 noterade man säsongens lägsta publiksiffra i Premier League. Endast 4 739 åskådare såg matchen på Selhurst Park.

Förlust med 0–3 i Londonderbyt hemma mot Arsenal på nyårsdagen innebar att Wimbledon sjönk till femtonde plats. Därefter började man åter komma i form och laget tog fyra segrar på sju matcher. Efter 1–0 mot Manchester City i 30:e omgången låg Wimbledon elva i tabellen. Trots två förluster mot Londonrivalerna Chelsea och Queens Park Rangers behöll man sin placering. Dessa tre matcher spelades för övrigt inom loppet av åtta dagar i mitten av mars. Efter att ha fått vila en vecka hittade Wimbledon återigen formen. På de följande nio matcherna blev det sju segrar och två oavgjorda. De två oavgjorda matcherna, som båda slutade 1–1, kom hemma mot Liverpool och borta mot Arsenal. Däremellan besegrade man blivande mästarna Manchester United med 1–0. Framgångarna gjorde att Wimbledons manager Joe Kinnear utsågs till månadens manager både i mars och april 1994.

Wimbledon sexa i Premier League 1993/94

Wimbledon avslutade säsongen 1993/94 med att besöka Everton på Goodison Park. Hemmalaget behövde vinna för att ha chans att hänga kvar, men det var Wimbledon som gick upp i en 2–0-ledning. Evertons svenske mittfältare Anders Limpar tog med hand i eget straffområde varpå Dean Holdsworth satte straffen i mål. Det andra målet kom till genom ett självmål av Gary Ablett. Bara några minuter senare tog Limpar revansch genom att filma till sig en straffspark som hans lagkamrat Graham Stuart satte i nät. Everton gjorde sedan ytterligare två mål i andra halvlek och klarade sig kvar i Premier League. Trots förlusten slutade Wimbledon på sjätte plats i tabellen vilket var en tangering av deras bästa placering från 1987.

I FA-cupen slog Wimbledon ut division tre-laget Scunthorpe United och division ett-laget Sunderland, men i fjärde omgången föll man med 0–3 mot Manchester United (länk till YouTube). Även i Ligacupen inledde Wimbledon med att besegra ett division tre-lag, nämligen Hereford United. Därefter besegrade man Newcastle United och i fjärde omgången fick man oavgjort, 1–1, mot Liverpool. Även omspelet slutade oavgjort, denna gång 2–2, och Wimbledon lyckades sedan vinna straffsparksläggningen med 4–3. I femte omgången föll man dock med 1–2 mot Sheffield Wednesday.

Spelarna i Wimbledon 1993/94

Laguppställning: 1 Hans Segers – 2 Warren Barton, 15 John Scales, 6 Scott Fitzgerald/5 Dean Blackwell, 35 Alan Kimble/33 Gary Elkins – 24 Peter Fear, 4 Vinnie Jones, 8 Robbie Earle, 20 Lawrie Sanchez/26 Neal Ardley – 9 John Fashanu, 10 Dean Holdsworth.

Vänsterbacken Kimble var ny i laget och kom från Cambridge United sommaren 1993. Han spelade från start i de fjorton första ligamatcherna, men sedan tog först Brian McAllister och sedan Gary Elkins över som vänsterback. Ny i laget var också anfallaren Gary Blissett från Brentford. Han tog dock ingen ordinarie plats utan började oftast på bänken. Lawrie Sanchez såldes till Swindon Town i mars 1994. Samtidigt värvade Wimbledon anfallaren Marcus Gayle från Brentford. Gayle tog över tröja nummer 20 från Sanchez och spelade de tio sista matcherna. Earle och Holdsworth spelade samtliga 42 ligamatcher medan holländske målvakten Segers missade en match. Holdsworth blev även lagets bäste målskytt med sjutton ligamål medan Fashanu stod för elva fullträffar.

Tröjorna

Till säsongen 1993/94 tog Ribero över som tröjtillverkare åt Wimbledon. Sponsor var radiostationen LBC. Ribero tog fram en marinblå tröja med gul krage och gula muddar (den långärmade varianten hade dock marinblå muddar). Även byxor och strumpor var marinblå med gula markeringar. Detta var första gången på hundra år som ett lag från Wimbledon spelade i marinblått (då handlade det om föregångaren Wimbledon Old Centrals). Eftersom domarna alltid hade svarta dräkter fanns en regel om att lagen inte fick ha svarta eller mörkblå tröjor. Men när Premier League startade 1992 fick domarna gröna tröjor istället vilket öppnade upp för möjligheten till marinblå spelartröjor.

I de inhemska cuperna bar domarna fortfarande svarta tröjor. Därför fick Wimbledon använda sina reservställ även om man spelade på hemmaplan. Det ena reservstället bestod av vita tröjor, svarta byxor och vita strumpor. Denna kombination valde Wimbledon i hemmamatcherna mot Liverpool och Sheffield Wednesday i Ligacupen. Det fanns även ett helrött reservställ med svarta detaljer. På höger ärm och på vänster sida av byxorna återfanns klubbens initialer WFC. De röda tröjorna hade två olika typer av nummer på ryggen. Den långärmade hade samma siffror som på de vita och marinblå tröjorna medan den kortärmade hade en annan variant. Dessa siffror var tjockare och hade två diagonala ränder i övre vänstra hörnet. Wimbledon använde dessa röda tröjor i hemmamatcherna mot Hereford United och Newcastle i Ligacupen samt mot Manchester United i FA-cupen.

West Ham United 1993/94

West Ham United hade kommit tvåa i division ett och var därmed tillbaka i högsta divisionen 1993/94. Managern Billy Bonds förstärkte laget med försvararna Simon Webster (Charlton Athletic) och Keith Rowland (Bournemouth), mittfältaren Paul Mitchell (också han Bournemouth), högeryttern Dale Gordon (Glasgow Rangers) samt holländske anfallaren Jeroen Boere från Go Ahead Eagles. Webster bröt dock benet i en duell med Julian Dicks under en träning på försäsongen. Skadan höll honom borta från spel hela säsongen. Just Julian Dicks lämnade klubben i september när Liverpool värvade honom. Som delbetalning fick West Ham vänsterbacken David Burrows och mittfältaren Mike Marsh. Klubben passade även på att värva rutinerade anfallaren Lee Chapman från Portsmouth.

West Ham United i Premier League 1993/94

West Ham United inledde ligaspelet 1993/94 med fyra förluster på de sex första matcherna. Enda segern så långt kom i fjärde omgången då man besegrade Sheffield Wednesday med 2–0. I oktober/november gick det emellertid bättre för West Ham. Under denna period förlorade laget bara en match, borta mot Liverpool, och i slutet av november låg man på tionde plats i tabellen. Ett par segrar under första hälften av december gjorde att man klättrade ytterligare en placering, men därefter kom laget in i en formsvacka. Mellan 16 december och 28 mars vann West Ham bara en av tretton ligamatcher, hemma mot Everton på nyårsdagen. I mars 1994 förlorade man tre raka matcher och laget sjönk till femtonde plats. På de nio avslutande matcherna blev det fyra segrar och West Ham United slutade på trettonde plats i Premier League 1993/94.

I FA-cupens tredje omgång slog West Ham ut Watford. Därefter besegrade man Notts County efter omspel och sedan Kidderminster Harriers. Kvartsfinalen mot Luton Town blev mållös och i omspelet föll West Ham med 2–3. West Ham slog ut Chesterfield i Ligacupens andra omgång, men åkte sedan ut efter förlust mot Nottingham Forest.

Spelarna

Laguppställning: 1 Ludek Miklosko – 2 Tim Breacker, 4 Steve Potts, 12 Tony Gale, 33 David Burrows – 8 Peter Butler, 14 Ian Bishop, 16 Matty Holmes, 34 Mike Marsh – 9 Trevor Morley, 25 Lee Chapman.

Tjeckiske målvakten Miklosko spelade samtliga 51 tävlingsmatcher under säsongen. Av utespelarna var mittbacken Steve Potts den som spelade mest med totalt 50 matcher varav 41 i ligan. Trevor Morley blev bäste målskytt med totalt sexton mål varav tretton i ligan. Hans anfallskollega Chapman stod för tolv fullträffar varav åtta i ligan.

Tröjorna

Till säsongen 1993/94 tog Pony över som tröjleverantör åt West Ham United. Sponsor var precis som föregående säsong Dagenham Motors. Hemmatröjan var vinröd med ljusblå ärmar och vinröda muddar. Den hade rund hals med två vinröda och två ljusblå ränder. Över bröstet hade man placerat en stor Pony.logga i ljusblått. Denna återkom längre ner på vänster sida av tröjan. I början av säsongen var siffrorna på ryggen blå, men från och med matchen mot Aston Villa den 16 oktober bytte man till vita siffror. Byxorna var i samma stil som Southampton och var vita med två ljusblå och en vinröd stor Pony-logga. Strumporna var vita med vinröd överdel och två ljusblå ränder. I matcher mot lag med vita strumpor använde man dock vinröda strumpor med vit överdel.

Bortatröjan var ljusblå med två vinröda ränder tvärsöver bröstet/magen. Till denna tröja använda man ljusblå byxor och strumpor. West Ham använde även de ljusblå byxorna tillsammans med hemmatröjan i bortamatcher mot lag med vita byxor.

Tottenham Hotspur 1993/94

Inför säsongen 1993/94 kom Osvaldo Ardiles tillbaka till Tottenham Hotspur för att ta över som manager. Argentinaren Ardiles hade första gången kommit till Tottenham som spelare efter VM 1978 och var under många år oerhört populär i klubben. Han fick också en bra start som manager i Tottenham med tre segrar på de fyra första ligamatcherna. Teddy Sheringham, som 1992/93 hade vunnit skytteligan, gjorde nio mål på de tio första matcherna. En skada på Sheringham bidrog dock till att formen dalade och på de följande 23 matcherna blev det bara två segrar. Bland annat förlorade laget sju raka matcher under januari och februari. På de nio sista matcherna vann Tottenham fyra och förlorade fem. Detta gav en femtondeplats i tabellen, sju placeringar sämre än föregående säsong.

I FA-cupen besegrade Tottenham Peterborough United efter straffsparksläggning. Både första matchen och omspelsmatchen slutade 1–1. Det blev dock förlust med 0–3 mot Ipswich Town i nästa omgång. I Ligacupen 1993/94 slog Tottenham Hotspur ut Burnley, Derby County och Blackburn Rovers, men i femte omgången föll man med 1–2 mot blivande cupvinnarna Aston Villa.

De spelmässiga resultaten var dock inte det värsta för Tottenham denna säsong. Engelska fotbollsförbundet gjorde en utredning angående ekonomiska oegentligheter som klubben hade varit inblandad i under 80-talet. Resultatet av utredningen blev att Tottenham fick betala 600 000 pund i böter. Man fick även tolv poängs avdrag i 1994/95 års ligatabell samt blev avstängda från FA-cupen. Senare höjdes bötesbeloppet till 1,5 miljoner pund, men man slapp poängavdraget och fick även vara med i FA-cupen.

Spelarna i Tottenham Hotspur 1993/94

Laguppställning: 1 Erik Thorstvedt – 2 Dean Austin/23 Sol Campbell, 5 Colin Calderwood, 6 Gary Mabbutt, 3 Justin Edinburgh – 4 Vinny Samways, 12 Jason Dozzell, 14 Steve Sedgley – 9 Darren Anderton, 10 Teddy Sheringham, 7 Nick Barmby.

I början av säsongen spelade Sol Campbell vänsterback istället för Justin Edinburgh som var skadad. Edinburgh kom dock tillbaka och när sedan Dean Austin blev skadad flyttade Campbell över som högerback. Steve Sedgley spelade mest med 49 av de 50 tävlingsmatcherna under säsongen. Han missade bara en av matcherna i Ligacupen. Sheringham hade problem med skador och deltog bara i 21 matcher (sjutton plus två inhopp i ligan) men blev ändå lagets bäste målskytt med femton mål varav tretton i ligan.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Tottenham Hotspur 1993/94 och sponsor var tyska ölmärket Holsten. Den vita hemmatröjan hade marinblå krage med en vit rand samt marinblå muddar med en vit och en gul rand. Muddarna på den långärmade varianten hade dock ingen gul rand. Byxorna var marinblå med två vita ränder upptill samt en vit rand nedtill med en gul kant. Strumporna var vita med marinblå Umbro-markeringar upptill.

Tottenham använde två olika reservställ, ett gult och ett ljusblått. Båda dessa hade hängt med sedan 1991 och var alltså nu inne på sin tredje säsong. Skillnaden på 1993/94 års variant var att spelarnas namn återfanns på ryggen.