Kategori: Uncategorized

20 mars 2021

Nottingham Forest 1982–1984

Säsongen 1982/83 klättrade Nottingham Forest fem placeringar i tabellen jämfört med året innan och slutade på femte plats vilket gav dem en plats i 1983/84 års UEFA-cup. I FA-cupen åkte man ut mot direkt i tredje omgången mot Derby County och i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United. Ian Wallace spelade mest med 41 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med tretton ligamål.

Laguppställning 1982/83: 1 Hans van Breukelen – 2 Viv Anderson/Kenny Swain, 4 Colin Todd/Bryn Gunn, 5 Willie Young, 3 Bryn Gunn/Kenny Swain – 7 Mark Proctor/Steve Hodge, 6 Ian Bowyer, 10 Steve Hodge/Colin Walsh, 11 John Robertson – 8 Ian Wallace, 9 Garry Birtles. Nya i laget var Hans van Breukelen (FC Utrecht), Kenny Swain (Aston Villa), Colin Todd (Birmingham City) samt Garry Birtles som kom tillbaka efter en sejour i Manchester United.

I UEFA-cupen 1983/84 slog Nottingham Forest under hösten ut Vorwärts Frankfurt, PSV Eindhoven och Celtic. Våren 1984 besegrade man Sturm Graz i kvartsfinalen, men i semifinalen blev det förlust mot Anderlecht i en match där belgarna tilldömdes en tveksam straff och Forest fick ett mål underkänt i slutminuterna. Senare visade det sig att Anderlechts ordförande Constant Vanden Stock hade mutat domaren. I ligan kom Nottingham Forest på tredje plats efter Southampton och mästarna Liverpool. I FA-cupen åkte man återigen ut direkt i tredje omgången, denna gång mot Southampton och även i Ligacupen blev det förlust direkt mot Wimbledon. Ian Bowyer spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Garry Birtles och Peter Davenport med femton ligamål var.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Wrangler. Utseendet var i stort sett likadant som 1981/82, fast avståndet mellan de tunna vita ränderna var något mindre. Under 1982/83 användes tröjor utan reklam i tv-sända matcher, men 1983/84 var reklam tillåten, fast då i mindre format.

18 mars 2021

Norwich City 1981–1983

Norwich City kom på tredje plats i division två 1981/82 och gick upp i högsta serien tillsammans med Luton Town och Watford. 1982/83 kom laget på fjortonde plats i division ett och klarade sig därmed kvar. Norwich tog sig även till kvartsfinal i FA-cupen där det blev förlust mot blivande finalisterna Brighton. I Ligacupen åkte man ut mot Liverpool i fjärde omgången. Målvakten Chris Woods och högerbacken Paul Haylock spelade samtliga 42 ligamatcher och John Deehan blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Laguppställning 1982/83: 1 Chris Woods – 2 Paul Haylock, 5 Steve Walford, 6 Dave Watson, 3 Greg Downs – 7 Mark Barham, 4 Peter Mendham, 8 Martin O’Neill, 11 Dave Bennett/Dennis van Wijk – 9 John Deehan, 10 Keith Bertschin. Mick McGuire var ordinarie i tröja nummer 4 under första halvan av säsongen, men såldes sedan till Barnsley.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var kritstrecksrandiga och med grön V-hals och gröna muddar. Under 1981/82 hade de gröna hemmabyxorna gula paneler med tre gröna ränder på sidorna, men 1982/83 bytte man till en standardmodell med tre gula ränder på sidorna.

16 mars 2021

Manchester United 1982/83

Manchester United var med och slogs om ligatiteln 1982/83, men tappade på slutet och fick nöja sig med tredje plats efter nykomlingen Watford och mästarna Liverpool. I UEFA.cupen blev laget utslaget av Valencia redan i första omgången, men i de inhemska cuperna gick det bättre. United tog sig till final i både Ligacupen och FA-cupen. I den förstnämnda mötte man Liverpool. Norman Whiteside gav United en tidig ledning, men Liverpool kvitterade en kvart före slutet och gjorde sedan segermålet i förlängningen. Säsongen avslutades med FA-cupfinalen på Wembley där Manchester United mötte Brighton. Brighton tog ledningen innan en kvart var spelad, men United vände till 2–1 i andra halvlek efter mål av Frank Stapleton och Ray Wilkins. Brighton kvitterade dock några minuter före slutet. En mållös förlängning innebar att matchen fick spelas om fem dagar senare. Denna gång var United överlägsna. Bryan Robson gjorde två mål och Norman Whiteside ett i första halvlek. I andra halvlek fastställde holländaren Arnold Mühren (som inför säsongen hade värvats från Ipswich Town) slutresultatet till 4–0. Mike Duxbury spelade samtliga 60 tävlingsmatcher och Frank Stapleton blev lagets bäste målskytt med totalt nitton mål varav fjorton i ligan.

Laguppställning: 1 Gary Bailey – 2 Mike Duxbury, 5 Kevin Moran, 6 Gordon McQueen, 3 Arthur Albiston – 11 Steve Coppell, 4 Remi Moses/Ray Wilkins, 7 Bryan Robson, 8 Arnold Mühren – 9 Frank Stapleton, 10 Norman Whiteside. I de båda FA-cupfinalerna spelade Alan Davies i tröja nummer 11 istället för en skadad Steve Coppell och Ray Wilkins spelade i tröja nummer 4. I Ligacupfinalen spelade Wilkins i tröja nummer 7 istället för Bryan Robson.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var från och med denna säsong Sharp Electronics. Reklam på tröjorna var dock ännu inte tillåten i tv-sända matcher. Designen var ny för året och tröjorna var kritstrecksrandiga samt hade flerfärgad V-hals och muddar. Byxor och strumpor var likadana som tidigare. I FA-cupfinalen återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final Wembley 1983” nedanför klubbmärket och i Ligacupfinalen, där United spelade i sina vita reservtröjor, löd inskriptionen ”Milk Cup Final Wembley 1983” (Ligacupen hette officiellt Milk Cup av sponsortekniska skäl).

Manchester United 1982/83 (alternativ hemma)

14 mars 2021

Manchester City 1982/83

Ett Manchester City med stora ekonomiska problem sålde under sommaren 1982 Trevor Francis till Sampdoria. In kom istället mittfältaren Graham Baker från Southampton och anfallaren David Cross från West Ham. Laget kom på tjugonde plats i tabellen och åkte ner i division två tillsammans med Swansea och Brighton. I FA-cupen slog Manchester City ut Sunderland efter omspel i tredje omgången, men förlorade sedan med 4–0 mot Brighton. I Ligacupen slog man ut Wigan i andra omgången innan man åkte ut mot Southampton efter omspel. Kevin Bond, Kevin Reeves och Ray Ranson spelade mest med totalt 47 matcher varav 40 i ligan. Bäste målskytt blev David Cross med tretton mål varav tolv i ligan.

Laguppställning: 1 Joe Corrigan/Alex Williams, 2 Ray Ranson, 3 Bobby McDonald, 4 Nicky Reid, 5 Kevin Bond, 6 Tommy Caton, 7 Dennis Tueart, 8 Kevin Reeves, 9 David Cross, 10 Asa Hartford, 11 Graham Baker/Paul Power.

Tröjorna tillverkades av Umbro och var av samma modell som 1981/82 med skillnaden att klubben nu hade en sponsor i form av Saab vars logga var placerad på tröjorna. Från början var Saab-loggan svart, men i början av oktober bytte man till en vit. Reservtröjan var ny för säsongen och var vit med röda och svarta kritstrecksränder samt svart V-hals och muddar. Denna tröja användes tillsammans med svarta byxor och strumpor.

12 mars 2021

Luton Town 1982–1984

Luton Town hade vunnit division två och fick säsongen 1982/83 göra ett nytt försök i högsta serien (förra försöket, 1974/75, slutade med nedflyttning direkt). Denna gång slutade man på artonde plats och klarade sig kvar med två poängs marginal ner till Manchester City som åkte ur. Detta trots att man hade seriens sämsta försvar med 81 insläppta mål på de 42 matcherna. Bland annat var man inblandat i två av säsongens målrikaste matcher: seger med 5–3 mot Notts County och oavgjort 4–4 mot Stoke City. Ricky Hill spelade samtliga 42 ligamatcher och Paul Walsh blev bäste målskytt med fjorton ligamål. Nästa säsong, 1983/84, förbättrade man sig en aning och slutade på sextonde plats.

Laguppställning 1982/83: 1 Jake Findlay – 2 Kirk Stephens, 5 Clive Goodyear, 6 Mal Donaghy, 3 Richard Money – 7 Ricky Hill, 4 Brian Horton, 10 Wayne Turner – 9 Paul Walsh, 8 Brian Stein, 11 David Moss.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Bedford Trucks. Hemmastället bestod av vita tröjor med orange ärmar, vita byxor och vita strumpor. Bortastället bestod av orange tröjor med marinblå ärmar, marinblå byxor och orange strumpor. Fram till och med 1982/83 var inte reklam på tröjorna tillåten, men inför 1983/84 började man släppa på reglerna. Tröjreklam fick nu förekomma även i tv-sända matcher, men i begränsat format. För Lutons del innebar det att man förminskade ordet ”Trucks” och lade till en tjock linje under ordet ”Bedford”.

10 mars 2021

Liverpool 1982/83

Liverpool försvarade ligatiteln och blev engelska mästare för fjortonde gången. Laget tog elva poäng mer än tvåan, nykomlingen Watford, trots att man förlorade fem av de sju sista ligamatcherna. I Europacupen slog Liverpool ut irländska Dundalk och HJK från Helsingfors, men i kvartsfinalen blev det förlust mot polska Widzew Łódź. I FA-cupen åkte man överraskande ut mot Brighton i femte omgången, men i Ligacupen tog man sig till final mot Manchester United. Norman Whiteside gav United en tidig ledning, men Alan Kennedy kvitterade en kvart före slutet, och i förlängningen gjorde Ronnie Whelan segermålet för Liverpool som därmed vann Ligacupen för tredje året i rad. Bruce Grobbelaar, Alan Kennedy och Phil Neal spelade samtliga 60 tävlingsmatcher och Ian Rush blev bäste målskytt med totalt 31 mål varav 24 i ligan medan Kenny Dalglish stod för 20 mål varav 18 i ligan.

Laguppställning: 1 Bruce Grobbelaar – 2 Phil Neal, 4 Phil Thompson/Mark Lawrenson, 6 Alan Hansen, 3 Alan Kennedy – 8 Sammy Lee, 10 Craig Johnston/David Hodgson, 11 Graeme Souness, 5 Ronnie Whelan – 7 Kenny Dalglish, 9 Ian Rush. Liverpool använde bara ytterligare tre spelare under säsongen: David Fairclough, Steve Nicol och Terry McDermott.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Crown Paints. Reklam på tröjorna var dock inte tillåten i tv-sända matcher. Hemmatröjan var röd med vita kritstrecksränder på framsidan samt rödvit V-hals och muddar. Reservtröjan var gul med röda kritstrecksränder på både fram- och baksidan.

8 mars 2021

Everton 1982/83

Everton slutade på sjunde plats i ligan 1982/83, fyra poäng efter Aston Villa som tog den sista UEFA-cupplatsen. I FA-cupen slog man ut Newport County (efter omspel), Shrewsbury Town och Tottenham Hotspur innan man föll mot Manchester United i kvartsfinalen. Även i Ligacupen slog Everton ut Newport County, men i nästa omgång blev det förlust mot Arsenal efter omspel. Graeme Sharp och Kevin Sheedy spelade mest med totalt 48 matcher varav 39 respektive 40 i ligan. Sharp blev även lagets bäste målskytt med totalt sjutton mål varav femton i ligan.

Laguppställning: 1 Neville Southall/Jim Arnold – 2 Gary Stevens, 4 Mark Higgins/Kevin Ratcliffe, 5 Billy Wright/Mark Higgins, 3 John Bailey – 7 Adrian Heath/Alan Ainscow, 10 Andy King/Adrian Heath, 6 Steve McMahon/Kevin Richardson, 11 Kevin Sheedy – 8 David Johnson/Adrian Heath, 9 Graeme Sharp.

Precis som tidigare var tröjorna tillverkade av Umbro och sponsor var Hafnia. Designen var dock helt ny med V-hals och ett nytt klubbmärke. Hemmastället bestod av blå tröjor, vita byxor och vita strumpor. Reservstället var i samma stil med omvända färger och i bortamatchen mot West Bromwich Albion spelade Everton i gula tröjor.

6 mars 2021

Coventry City 1982/83

Säsongen 1982/83 slutade Coventry City på nittonde plats i ligan, bara en poäng före Manchester City som åkte ur. I Ligacupen slog man ut Fulham på fler gjorda bortamål i andra omgången, men åkte sedan ut mot Burnley. I FA-cupen slog Coventry ut Worcester City i tredje omgången, men åkte sedan ut mot Norwich City efter omspel. Gary Gillespie spelade samtliga 42 ligamatcher och Steve Whitton blev lagets bäste målskytt med tolv ligamål.

Laguppställning: 1 Les Sealey, 2 Danny Thomas, 3 Brian Roberts, 4 Steve Jacobs/Ian Butterworth, 5 Paul Dyson, 6 Gary Gillespie, 7 Steve Whitton, 8 Gerry Francis, 9 Mark Hateley, 10 Garry Thompson/Jim Melrose, 11 Steve Hunt. Garry Thompson såldes till West Bromwich Albion i februari 1983 och Jim Melrose, som hade värvats från Leicester City i september 1982, tog hans plats.

Coventry behöll samma tröjor som 1981/82, men tröjnumren var i en annan stil. Den ljusblå och den röda tröjan utan reklam som användes i tv-sända matcher hade denna säsong V-hals istället för krage. Det fanns även en gul reservtröja med vit V-hals och vita muddar och med Talbot-reklam.

Coventry City 1982/83 (alternativ hemma)

4 mars 2021

Birmingham City 1982–1985

Birmingham City var inblandat i bottenstriden 1982/83, men man slutade på sjuttonde plats i tabellen och klarade sig kvar, på samma poäng som Sunderland och tre poäng före Manchester City som åkte ur. I FA-cupen slog man ut Walsall i tredje omgången, men förlorade sedan mot Crystal Palace och i Ligacupen tog man sig till fjärde omgången där det blev förlust mot Burnley. Mittbacken Noel Blake, nyförvärv från Aston Villa, spelade mest med totalt 44 matcher varav 37 i ligan. Mick Ferguson, som hade lånats in från Everton, blev lagets bäste målskytt med åtta mål, samtliga i ligan.

Laguppställning 1982/83: 1 Tony Coton – 2 Jim Hagan, 5 Noel Blake, 6 Kevan Broadhurst, 3 Mark Dennis/Pat van den Hauwe – 7 Kevin Dillon, 4 Byron Stevenson, 10 Alan Curbishley, 11 Ian Handysides – 8 Mick Ferguson, 9 Mick Harford.

Säsongen 1983/84 kunde Birmingham inte rädda nytt kontrakt. Laget kom på tjugonde plats i tabellen och åkte ner i division två tillsammans med Notts County och Wolverhampton Wanderers. Sejouren i tvåan blev dock bara ettårig. 1984/85 kom Birmingham på andra plats, två poäng efter Oxford United, och tog därmed klivet upp i ettan igen.

Birminghams tröjor tillverkades från och med 1982/83 av Patrick. Hemmatröjan var blå med vit krage och muddar, tunna vita linjer på framsidan och med centralt placerat klubbmärke. Under 1982/83 var strumporna vita, men 1983/84 bytte man till röda strumpor. Säsongen 1984/85 tillkom Ansells Beer som sponsor. Som reservställ användes i första hand vita tröjor i samma stil som hemmatröjan tillsammans med blå byxor och röda strumpor. 1982/83 fanns ett gult tredjeställ och från och med 1983/84 fanns ett rött tredjeställ.

2 mars 2021

Aston Villa 1982/83

Aston Villa var regerande Europacupvinnare och deltog därför i Europacupen även 1982/83. Man slog ut Besiktas och Dinamo Bukarest, men föll sedan mot Juventus i kvartsfinalen. I januari 1983 mötte Aston Villa Barcelona i Europeiska Supercupen. I första mötet på Camp Nou vann spanjorerna med matchens enda mål, och i returen på Villa Park tog Aston Villa ledningen genom Gary Shaw med tio minuter kvar. Den sammanlagda ställningen var därmed 1–1 och matchen gick till förlängning. Gordon Cowans och Ken McNaught gjorde ytterligare två mål för Villa som därmed vann med 3–0 och sammanlagt 3–1. I ligan slutade laget på sjätte plats och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I Ligacupen blev det förlust mot Notts County redan i andra omgången och i FA-cupen tog man sig till kvartsfinal, men föll där mot Arsenal. Gordon Cowans spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Gary Shaw med sjutton ligamål och Peter Withe med sexton.

Laguppställning: 1 Nigel Spink/Jimmy Rimmer – 2 Gary Williams/Mark Jones, 4 Allan Evans, 5 Ken McNaught, 3 Colin Gibson/Gary Williams – 7 Des Bremner, 10 Gordon Cowans, 6 Dennis Mortimer – 9 Peter Withe, 8 Gary Shaw, 11 Tony Morley.

Tröjorna var av samma modell som 1981/82, men hade nu en sponsorlogga i form av Davenports. Nedanför klubbmärket återfanns inskriptionen ”Champions of Europe” som en påminnelse om att laget hade vunnit Europacupen föregående säsong. I Europacupen var klubbmärket placerat på vänster bröst och Le coq sportif-loggan på höger bröst istället för på ärmarna. I Europacupmatcherna användes även en annan typ av tröjnummer.