Inför säsongen 1983/84 förstärkte West Bromwich laget med mittbacken Ken McNaught från Aston Villa. I december anlände även vänsteryttern Tony Morley från samma klubb och i mars 1984 värvades mittfältarna Steve Hunt (Coventry City) och Tony Grealish (Brighton). West Bromwich slutade på sjuttonde plats i ligan, på samma poäng som Norwich, Leicester och Luton. Hotet om nedflyttning ledde till att managern Ron Wylie avgick i februari och ersattes av Johnny Giles. I FA-cupen slog man ut Rotherham United efter omspel och Scunthorpe United, men åkte sedan ut mot Plymouth Argyle, samtliga lag hemmahörandes i division tre. I Ligacupen besegrades Millwall och Chelsea (vinnare av division två denna säsong) innan man åkte ut mot Aston Villa. Målvakten Paul Barron och Ken McNaught spelade samtliga 50 tävlingsmatcher och Garry Thompson blev bäste målskytt med totalt sjutton mål varav tretton i ligan medan Cyrille Regis stod för tretton mål (tio i ligan).
Laguppställning: 1 Paul Barron – 2 Clive Whitehead, 5 Ken McNaught, 6 Martyn Bennett, 3 Barry Cowdrill/Derek Statham – 7 Martin Jol/Mickey Lewis/Tony Grealish, 4 Romeo Zondervan/Steve Hunt, 10 Gary Owen/Steve MacKenzie – 8 Garry Thompson, 9 Cyrille Regis, 11 Tony Morley. Nummer 11 bars i början av säsongen oftast av Nicky Cross eller Mick Perry.
Tröjorna som tillverkades av Umbro var i stort sett likadana som 1982/83 med skillnaden att halsen och muddarna hade vita linjer. Byxorna hade fått två marinblå ränder längs sidorna och strumporna hade marinblå Umbro-markering på överdelen. I tv-sända matcher användes en sponsorlogga i annat format. Reservtröjan var densamma som tidigare.
Andraplatsen i ligan 1983 gav Watford en plats i UEFA-cupen 1983/84. Mot Kaiserslautern i första omgången vände man ett 1–3-underläge från första matchen till seger med 3–0 i returen. I andra omgången mot Levski Sofia slutade båda matcherna 1–1, men Watford gjorde två mål i förlängningen och tog sig vidare till tredje omgången. Där tog det dock stopp mot Sparta Prag efter förlust med 2–3 och 0–4. I ligan kom Watford på elfte plats och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot division två-laget Huddersfield. I FA-cupen gick det betydligt bättre. Laget tog sig till final mot Everton, men förlorade med 2–0. Nigel Callaghan spelade mest med 41 ligamatcher och Mo Johnston blev bäste målskytt med 20 ligamål på de 29 ligamatcher han hann med efter att ha blivit värvad från Partick Thistle i november 1983. Nya i laget var också högerbacken David Bardsley (från Blackpool i november), mittbacken Lee Sinnott (från Walsall i september) och anfallaren George Reilly (Cambridge United).
Laguppställning 1983/84: 1 Steve Sherwood – 2 David Bardsley, 5 Steve Sims/Steve Terry, 6 Paul Franklin/Lee Sinnott, 3 Wilf Rostron – 7 Nigel Callaghan, 4 Les Taylor, 10 Kenny Jackett, 11 John Barnes – 8 Mo Johnston, 9 George Reilly. I FA-cupfinalen 1984 spelade Neil Price vänsterback (nr 3) istället för Rostron som var avstängd, Steve Terry i nummer 5 och Lee Sinnott i nummer 6. I början av säsongen, innan Bardsley anlände, spelade Pat Rice eller Charlie Palmer högerback. John Barnes spelade oftast i nummer 8 innan Johnston anlände.
Nästa säsong, 1984/85 slutade återigen med en elfteplats i ligan för Watford. I FA-cupen åkte man ut mot Luton Town efter omspel i femte omgången och i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Sunderland.
Tröjorna tillverkades av Umbro och var av samma modell som 1982/83. De två ränderna på byxorna var nu smalare än tidigare. Iveco var fortfarande sponsor och i tv-sända matcher var sponsorloggan mindre. I FA-cupfinalen 1984 återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final / Wembley 1984” nedanför klubbmärket. Watford hade även ett nytt reservställ bestående av vitrandiga tröjor med flerfärgad V-hals och muddar samt svarta byxor med en gul och en röd linje längs sidorna och strumpor med röd överdel med två gula ränder. De svarta byxorna och strumporna användes, tillsammans med den gula hemmatröjan, i hemmamatchen mot Kaiserslautern i UEFA-cupen eftersom tyskarna spelade i helrött.
Tottenham Hotspur deltog i UEFA-cupen 1983/84. I första omgången slog man ut irländska Drogheda United med sammanlagt 14–0 (6–0 borta och 8–0 hemma). Därefter besegrade man Feyenoord med Johan Cruyff i laget samt Bayern München. Under våren slog Tottenham ut Austria Wien i kvartsfinalen och Hajduk Split i semifinalen. I finalen mötte man belgiska Anderlecht. Första matchen spelades på Constant Vanden Stock-stadion i Bryssel och Paul Miller gav Tottenham ledningen i andra halvlek, men dansken Morten Olsen kvitterade fem minuter före slutet. Även returen på White Hart Lane slutade 1–1 efter mål av belgarnas Alex Czerniatynski och kvittering av Graham Roberts. Förlängningen förblev mållös och matchen fick avgöras på straffsparkar. Morten Olsen och islänningen Arnor Gu∂johnsen missade för Anderlecht och Tottenham vann straffsparksläggningen med 4–3.
I ligan gick det inte lika bra, bara en åttondeplats. I FA-cupen slog man ut Fulham efter omspel, men åkte sedan ut mot Norwich City, även det efter omspel. I Ligacupen slog Tottenham ut Lincoln City, men förlorade sedan mot Arsenal. Steve Perryman var den som spelade mest med totalt 59 matcher varav 41 i ligan och Steve Archibald blev bäste målskytt med totalt 28 mål varav 21 i ligan.
Laguppställning 1983/84: 1 Ray Clemence – 2 Danny Thomas, 4 Graham Roberts, 5 Gary Stevens/Paul Miller, 3 Chris Hughton – 7 Gary Mabbutt, 6 Steve Perryman, 10 Glenn Hoddle – 8 Steve Archibald, 9 Mark Falco, 11 Tony Galvin. I UEFA-cupfinalerna stod Tony Parks i mål istället för den skadade Ray Clemence, Micky Hazard spelade i nummer 7 istället för Mabbutt och Gary Stevens spelade i nummer 10 istället för Hoddle. I finalreturen spelade dessutom Mabbutt i nummer 6 istället för Perryman.
Som regerande UEFA-cupvinnare deltog Tottenham även i 1984/85 års upplaga. Under hösten besegrades Sporting Braga, Club Brügge och Bohemians Prag. I vårens kvartsfinaler blev det dock förlust mot Real Madrid efter ett självmål av Steve Perryman. Tottenham kom på tredje plats i ligan vilket skulle gett dem en plats i UEFA-cupen 1985/86, men katastrofen på Heyselstadion under Europacupfinalen mellan Liverpool och Juventus ledde till att engelska lag stängdes av från europeiskt cupspel. I FA-cupen slog man ut Charlton Athletic, men åkte sedan ut mot Liverpool. I Ligacupen blev det segrar över Halifax Town och Liverpool innan man åkte ut mot Sunderland efter omspel. Ray Clemence, Steve Perryman och Mark Falco spelade samtliga 58 tävlingsmatcher och Falco blev även lagets bäste målskytt med totalt 29 mål varav 22 i ligan.
Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och var av samma modell som 1982/83. Under hösten 1983 hade klubben ingen sponsor, men i december klev Holsten in som sponsor. I UEFA-cupen och i tv-sända ligamatcher var Holstens logga i mindre format än annars. Till säsongen 1983/84 introducerade Tottenham ett nytt klubbmärke. Tuppen var kvar sen tidigare, men under den återfanns klubbens initialer THFC inuti en cirkel med två lejon på vardera sidan. Därunder fanns en banderoll med klubbens latinska motto ”Audere est facere” (”Att våga är att göra”). I UEFA-cupfinalen 1984 återfanns inskriptionen ”U.E.F.A. 1983–84 Final” nedanför klubbmärket (i bortamatchen mot Anderlecht, då Tottenham spelade i ljusblått, saknades dock ordet ”Final”). I ligamatcher var klubbmärket centralt placerat medan tröjtillverkarens logotyp återfanns på ärmarna. I UEFA-cupen valde man dock att placera klubbmärket och Le coq sportif-loggan på varsitt bröst. Och precis som tidigare spelade Tottenham i vita byxor i det europeiska cupspelet.
Sunderland slutade på trettonde plats i ligan 1983/84, tre placeringar bättre än året innan. I FA-cupen slog man ut Bolton Wanderers, men åkte sedan ut mot Birmingham City och i Ligacupen besegrade man Cambridge United innan man förlorade mot Norwich City efter omspel. Chris Turner och Nick Pickering spelade samtliga 48 tävlingsmatcher. Colin West och Gary Rowell blev bästa målskyttar med totalt tretton mål varav nio respektive åtta i ligan.
Laguppställning 1983/84: 1 Chris Turner – 2 Barry Venison, 4 Ian Atkins, 5 Gordon Chisholm, 6 Shaun Elliott, 3 Nick Pickering – 7 Paul Bracewell, 10 Mark Proctor – 8 Gary Rowell, 9 Colin West, 11 Leighton James.
Säsongen 1984/85 kom Sunderland näst sist i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Southampton, men i Ligacupen tog man sig hela vägen till final. Där blev det dock förlust mot Norwich City efter att mittbacken Gordon Chisholm styrt bollen i eget mål. Chris Turner spelade samtliga 53 tävlingsmatcher under säsongen och Clive Walker, nyförvärv från Chelsea, blev bäste målskytt med totalt fjorton mål varav tio i ligan.
Laguppställning Ligacupfinalen 1985: 1 Chris Turner – 2 Barry Venison, 4 Gary Bennett, 5 Gordon Chisholm, 6 David Corner, 3 Nick Pickering – 7 Peter Daniel, 10 Steve Berry – 8 Ian Wallace, 9 David Hodgson, 11 Clive Walker; avbytare: 12 Howard Gayle.
Tröjorna tillverkades av Nike som för första gången levererade tröjor till ett engelskt ligalag. Sponsor var Cowies. I tv-sända matcher var Cowies-loggan i mindre format. Hemmatröjan var röd- och vit-randig med vit V-hals och vita ärmar. Byxorna var svarta med röda och vita fält på sidorna och strumporna var röda med två vita ränder på överdelen. Reservtröjan var ljusblå med marinblå ränder på tvären och med marinblå ärmar. Byxorna var oftast ljusblå, men marinblå byxor förekom också. Strumporna var ljusblå med två marinblå ränder på överdelen.
Inför säsongen 1983/84 valde Stokes manager Richie Barker att byta taktik och börja med långbollar. Det gick dock inte hem, vare sig hos spelare eller fans, och Stoke lyckades bara vinna tre av de 24 första ligamatcherna. I december 1983 fick Barker också sparken. Han ersattes av assisterande managern Bill Asprey som värvade tillbaka Alan Hudson från Chelsea och sålde samtidigt Mickey Thomas till samma klubb. Resultaten förbättrades och kontraktet säkrades i säsongens sista match när man besegrade redan nedflyttningsklara Wolves med 4–0. Stoke slutade på artonde plats, på samma poäng som Coventry och två poäng före Birmingham som åkte ur. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Everton och i Ligacupen besegrade man Peterborough United och Huddersfield Town, men förlorade sedan mot Sheffield Wednesday. Målvakten Peter Fox spelade samtliga 48 tävlingsmatcher och Paul Maguire blev bäste målskytt med totalt tio mål varav nio i ligan.
Laguppställning 1983/84: 1 Peter Fox – 2 Steve Bould, 5 Paul Dyson, 6 Dave McAughtrie/Brendan O’Callaghan, 3 Peter Hampton – 4 Robbie James, 8 Sammy McIlroy, 10 Mickey Thomas/Alan Hudson – 7 Ian Painter, 9 Brendan O’Callaghan/Paul Maguire/Colin Russell, 11 Mark Chamberlain.
Sommaren 1984 lät Asprey Paul Maguire och Peter Hampton lämna klubben, men man hade inga pengar att köpa spelare för och fick därför låna spelare från andra klubbar. Stoke lyckades bara vinna tre matcher på hela säsongen och tog inte mer än sjutton poäng, mindre än något lag tidigare hade gjort. Laget gjorde bara 24 mål i ligan och släppte in 91. Stoke kom därför sist i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut mot Luton Town efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot division tre-laget Rotherham United. Steve Bould och Ian Painter spelade mest med totalt 42 matcher varav 38 i ligan och Painter blev även lagets bäste målskytt med totalt nio mål varav sex i ligan.
Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var Ricoh. Umbro hade tagit fram en helt ny design på tröjorna som var vita med röda kritstrecksränder och röda ärmar. Även byxorna och strumporna var röda. Reservstället var i samma stil fast ljusblått och marinblått.
Southampton gjorde 1983/84 sin bästa säsong någonsin och slutade på andra plats i ligan, tre poäng efter mästarna Liverpool. Man tog sig även till semifinal i FA-cupen där det blev förlust mot Everton efter förlängning. I Ligacupen åkte man däremot ut mot division tre-laget Rotherham United i tredje omgången. Peter Shilton, David Armstrong och Nick Holmes spelade samtliga 42 ligamatcher och Steve Moran blev bäste målskytt med 21 ligamål vilket gav en delad tredjeplats i skytteligan. Moran stod för övrigt för ett hattrick i säsongens målrikaste match: seger med 8–2 över Coventry City i mars 1984. Nya spelare i laget var vänsterbacken Mark Dennis (Birmingham City), mittbacken Ken Armstrong (Kilmarnock) samt anfallarna Alan Curtis (Swansea City) och Frank Worthington (Sunderland). I mars 1984 återvände jugoslaviske högerbacken Ivan Golac till Southampton efter en kortare period i FK Belasica.
Laguppställning: 1 Peter Shilton – 2 Mick Mills/Reuben Agboola, 5 Ken Armstrong, 6 Mark Wright, 3 Mark Dennis/Mick Mills – 7 Nick Holmes, 4 Steve Williams, 10 David Armstrong – 8 Steve Moran, 9 Frank Worthington, 11 Danny Wallace.
Tröjorna som tillverkades av Patrick var av samma modell som 1980–83, men Air Florida ersatte Rank Xerox som sponsor.
Queens Park Rangers hade vunnit division två och var nu tillbaka i högsta serien. Laget kom på femte plats i tabellen och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I FA-cupen åkte man däremot ut direkt i tredje omgången mot Huddersfield och i Ligacupen slog man ut Crewe Alexandra, men förlorade sedan mot Ipswich. Målvakten Peter Hucker och vänsterbacken Ian Dawes spelade samtliga 42 ligamatcher. Simon Stainrod blev lagets bäste målskytt totalt sett med sexton mål varav tretton i ligan medan Clive Allen gjorde fjorton ligamål.
Laguppställning 1983/84: 1 Peter Hucker – 2 Warren Neill, 5 Steve Wicks, 6 Terry Fenwick, 3 Ian Dawes – 7 Gary Micklewhite/Mike Fillery, 4 Gary Waddock, 11 John Gregory – 9 Clive Allen, 10 Simon Stainrod, 8 Ian Stewart/Mike Fillery.
Sommaren 1984 lämnade managern Terry Venables klubben för att ta över Barcelona. Under hösten slog QPR ut KR Reykjavik ur UEFA-cupen, men åkte sedan ut på bortamålsregeln mot Partizan Belgrad efter 6–2 hemma och 0–4 borta. I ligan gick det inte alls lika bra som föregående säsong. Laget kom först på nittonde plats, en poäng före Norwich som åkte ur. QPR åkte även ur FA-cupen direkt i tredje omgången mot division tre-laget Doncaster Rovers. I Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Ipswich efter omspel.
Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Guinness. Hemmatröjan hade smala röda ränder mellan de blå och vita tvärränderna. Från början var Adidas-märket och klubbmärket röda, men så småningom bytte man till vita. Samtidigt blev Guinness-loggan något större. Under 1983/84 hade klubbmärket en banderoll med texten ”Div.2 Champions 1982 1983”. Till 1984/85 ändrades den till ”1st Division 1984 1985”. I bortamatcher mot lag med vita byxor eller strumpor spelade QPR i blå byxor eller strumpor. Reservstället bestod av tröjor med röda och svarta ränder på tvären samt svarta eller röda byxor och strumpor.
Efter tre säsonger i division ett åkte Notts County återigen ner i tvåan. Laget kom på 21:a plats i tabellen och åkte ur högsta serien tillsammans med Birmingham och Wolverhampton. I Ligacupen slog man ut Aldershot, men åkte sedan ut mot Birmingham efter tre omspelsmatcher. I FA-cupen slog Notts County ut Bristol City, Huddersfield och Middlesbrough, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Everton. John Chiedozie och David Hunt spelade mest med 40 ligamatcher var och Trevor Christie blev lagets bäste målskytt med nitton ligamål. Nya i laget var målvakten Seamus McDonagh (Bolton Wanderers) och mittfältaren Martin O’Neill (Norwich City). Vänsterbacken Nigel Worthington såldes till Sheffield Wednesday i februari 1984. I mars samma år lånades mittbacken Ken Armstrong in från Southampton och spelade tio ligamatcher i tröja nummer 5.
Laguppställning: 1 Seamus McDonagh/Mick Leonard, 2 Tristan Benjamin/Mark Goodwin/Simeon Hodson, 3 Nigel Worthington/David Clarke, 4 Mark Goodwin/Pedro Richards, 5 Brian Kilcline, 6 David Hunt, 7 Martin O’Neill, 8 Justin Fashanu/Iain McCulloch, 9 Trevor Christie, 10 Rachid Harkouk, 11 John Chiedozie.
Tröjorna tillverkades av Admiral och var av samma modell som Leicester City använde. Under hösten 1983 hade klubben ingen sponsor, men under säsongen tillkom Monarch som sponsor. Hemmatröjan var vit med smala svarta ränder i par och användes tillsammans med svarta byxor och vita strumpor. Reservtröjan var grön med gula ränder och användes tillsammans med gröna byxor och gula strumpor.
Norwich upprepade fjolårets ligaplacering och kom återigen på fjortonde plats i tabellen 1983/84. I FA-cupen slog man ut både Aston Villa och Tottenham, men åkte sedan ut mot division två-laget Derby County. I Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Aston Villa. Chris Woods och Greg Downs spelade samtliga 42 ligamatcher och John Deehan blev bäste målskytt med femton ligamål.
Laguppställning: 1 Chris Woods – 2 Paul Haylock, 5 Åge Hareide, 6 Dave Watson, 3 Greg Downs – 7 Louie Donowa/John Devine, 4 Peter Mendham, 11 Dennis van Wijk – 8 Mick Channon, 9 John Deehan, 10 Keith Bertschin.
Tröjorna tillverkades av Adidas och var av samma modell som 1982/83 fast med Poll Withey Windows som sponsor. I tv-sända matcher användes en sponsorlogga i mindre format.
Säsongen 1983/84 inleddes med Charity Shield-matchen på Wembley mellan FA-cupvinnarna Manchester United och ligamästarna Liverpool. Två mål av Bryan Robson gav United segern med 2–0. I Cupvinnarcupen slog Manchester United ut tjeckiska Dukla Prag och bulgariska Spartak Varna. I vårens kvartsfinaler mötte man Barcelona och första mötet på Camp Nou vann spanjorerna med 2–0, men United vände underläget hemma på Old Trafford och vann med 3–0 efter två mål av Bryan Robson och ett av Frank Stapleton. I semifinalen mot Juventus tog det stopp efter 1–1 hemma och förlust 1–2 i Turin. Det gick inte lika bra i de inhemska cuperna. I FA-cupen åkte man ut mot division tre-laget Bournemouth i tredje omgången och i Ligacupen förlorade man mot ett annat division tre-lag, Oxford United, efter två omspelsmatcher i fjärde omgången. Manchester United var länge med och slogs om ligatiteln och man toppade även tabellen vid flera tillfällen, men en svag avslutning med bara två segrar de tio sista matcherna gjorde att laget fick nöja sig med fjärde plats.
Laguppställning: 1 Gary Bailey – 2 Mike Duxbury, 5 Kevin Moran, 6 Gordon McQueen, 3 Arthur Albiston – 8 Arnold Mühren, 4 Ray Wilkins, 7 Bryan Robson, 11 Arthur Graham – 9 Frank Stapleton, 10 Norman Whiteside. Även Remi Moses spelade ofta från start, i mitten av säsongen som ersättare för Robson på mittfältet eller för någon av ytterbackarna samt i slutet av säsongen som ersättare för Mühren. Frank Stapleton spelade samtliga 58 tävlingsmatcher och blev även lagets bäste målskytt med nitton mål varav tretton i ligan. Även Ray Wilkins spelade samtliga 42 ligamatcher. Ny i laget var vänsteryttern Arthur Graham från Leeds United.
Tröjorna tillverkades av Adidas och var av samma modell som 1982/83. Skillnaderna var sponsorloggan där man tagit bort ordet Electronics och nu bara hade kvar ordet Sharp samt att inskriptionen ”FA Cup Winners 1983” var placerad under klubbmärket.
