Taket på en av Victoria Grounds läktare hade byggts om till en kostnad av 250 000 pund, en summa som gjorde att Stoke City var tvungna att sälja flera av sina bästa spelare. Under hösten 1976 såldes Ian Moores (Tottenham), Eric Skeels (Port Vale), Jimmy Greenhoff (Manchester United) och Alan Hudson (Arsenal). I februari 1977 såldes även Mike Pejic till Everton. Resultaten blev därefter och i mitten av säsongen spelade laget fem raka ligamatcher utan att göra ett enda mål. Tränaren Tony Waddington avgick i mars 1977 och ersattes av assisterande tränaren George Eastham som dock inte kunde rädda klubben från nedflyttning. Stoke slutade näst sist i tabellen med endast 28 gjorda mål på de 42 ligamatcherna.
Laget 1976/77: Peter Shilton – Alan Dodd, Dennis Smith, Alan Bloor, Mike Pejic/Jackie Marsh – John Mahoney, Alan Hudson/Alan Dodd, Terry Conroy – John Tudor, Garth Crooks, Geoff Salmons. Alan Dodd spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Garth Crooks med sex ligamål och Terry Conroy med fem.
Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Umbro, men årets variant hade en annan krage. På hemmaplan användes vita byxor och strumpor, men i bortamatcher mot lag med samma färger spelade Stoke i svarta byxor och röda strumpor. Någon bild på årets bortatröja har jag inte hittat.
Tack vare andraplatsen i ligan 1975/76 var Queens Park Rangers kvalificerade för UEFA-cupen 1976/77. Laget lottades mot norska SK Brann i första omgången och Londonlaget tog sig enkelt vidare efter 4–0 hemma och hela 7–0 i Bergen. I nästa omgång blev det 3–3 borta mot tjeckoslovakiska Slovan Bratislava, men QPR tog sig vidare efter seger med 5–2 hemma på Loftus Road. I tredje omgången slog man ut västtyska FC Köln tack vare fler gjorda bortamål (3–0 hemma och 1–4 borta). Kvartsfinalen mot AEK Aten började bra med en 3–0-seger på hemmaplan, men i Aten vann grekerna med samma siffror och tog sig vidare efter straffsparksläggning.
I ligan kunde inte QPR upprepa förra säsongens resultat utan slutade på fjortonde plats och i FA-cupen åkte man ut mot Manchester United i fjärde omgången. I Ligacupen tog man sig dock till semifinal, men efter 0–0 hemma och 2–2 i returen kunde Aston Villa vinna med 3–0 i en omspelsmatch på Highbury i London.
Laget 1976/77: Phil Parkes – Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard – John Hollins, Don Masson, Eddie Kelly – Stan Bowles/Peter Eastoe, Don Givens, Dave Thomas. Don Givens blev bäste målskytt med tio ligamål.
För första gången spelade ett engelskt ligalag i tröjor tillverkade av Adidas. Den första varianten med smalare ränder användes i de två första ligamatcherna, hemma mot Everton och borta mot West Ham. Till nästa match introducerades en ny tröja med bredare ränder som kom att användas fram till november. Till bortamatchen mot Liverpool i november presenterades en tredje variant med vit hals och en större Adidas-logga. I december dök en fjärde variant upp med blåvit hals och en mindre logga med texten ”adidas” under. Denna tröja kom även att användas i början på nästa säsong.
Under hösten 1976 användes samma bortatröja som året innan. Tröjan var tillverkad av Umbro, men byxorna och strumporna var av Adidasmodell. Så småningom tog Adidas fram en egen variant av den rödvita bortatröjan, men denna saknade klubbmärket. I Ligacupmatchen mot West Ham i oktober spelade QPR i vita tröjor av Umbro och i blå byxor och röda strumpor av Adidas. Detta reservställ, fast med blå strumpor, kom även att användas i en FA-cupmatch 1978 och återigen var West Ham motståndare.
I slutet av 70-talet höll Norwich City till strax under mitten av tabellen. Tabellplaceringarna 1977–1980 var 16–13–16–12, men 1980/81 slutade man på tjugonde plats och åkte ner i division två. I FA-cupen tog man sig vidare från tredje omgången 1980 och 1981, men åkte sedan ut i fjärde omgången. I Ligacupen gick man som längst till kvartsfinal 1979/80 där det blev förlust mot Liverpool.
Laget 1976/77: Kevin Keelan – John Ryan, David Jones, Tony Powell, Colin Sullivan – Mel Machin, Billy Steele, Colin Suggett, Martin Peters – Jimmy Neighbour, Phil Boyer. Martin Peters och Tony Powell spelade samtliga 42 ligamatcher och Viv Busby, som värvades från Fulham i september, blev lagets bäste målskytt med elva ligamål trots att han bara spelade sjutton ligamatcher.
Matchställen var i samma stil som Leeds United med Admirals logga längs ärmarna och på sidan av byxorna. Mönstret på strumporna varierade mellan säsongerna och tröjnumren ändrades från runda till kantiga 1978.
Trots försäljningen av den store målskytten Malcolm Macdonald till Arsenal slutade Newcastle på femte plats i ligan 1976/77, deras högsta placering sedan 1951. I december låg man trea i tabellen, men i slutet av januari 1977 avgick plötsligt tränaren Gordon Lee för att ta över Everton. Assisterande tränaren Richard Dinnis tog tillfälligt över innan han fick jobbet permanent.
Laget 1976/77: Mike Mahoney – Irving Nattrass, Aidan McCaffery, Geoff Nulty, Alan Kennedy – Stewart Barrowclough, Tommy Craig, Tommy Cassidy – Paul Cannell, Mickey Burns, Alan Gowling. Mahoney, Kennedy och Nulty spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Burns (14 ligamål), Cannell (12) och Gowling (11).
Nästa säsong gick det inte lika bra. Efter seger över Leeds i premiären blev det tio raka förluster i ligan. I UEFA-cupen slog man ut irländska Bohemians, men åkte sedan ut mot blivande finalisterna Bastia. Richard Dinnis fick sparken i november. Bill McGarry (senast i Saudiarabien och tidigare tränare i Wolverhampton) tog över men kunde inte rädda klubben från nedflyttning. Newcastle lyckades bara vinna sex ligamatcher på hela säsongen och slutade näst sist i tabellen.
1976 introducerades ett nytt klubbmärke som placerades mitt på tröjan. Hemmatröjan hade något bredare ränder än tidigare. Bukta-loggan var placerad längs ärmarna och på byxorna. Bortastället bestod av gula tröjor med grön krage, gröna byxor och gula strumpor.
Middlesbrough slutade på tolfte plats i ligan 1976/77. Laget gjorde bara 40 mål på de 42 matcherna (bara Bristol City och Stoke City gjorde färre mål) men samtidigt hade man ett av ligans bästa försvar med bara 45 insläppta (bara de tre topplagen Liverpool, Manchester City och Ipswich Town släppte in färre mål). I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Liverpool och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Tottenham. I slutet av april 1977 avgick tränaren Jack Charlton. Han ersattes av John Neal (tidigare i Wrexham) som kom att leda laget fram till 1981.
Laget 1976/77: Jim Platt – John Craggs, Stuart Boam, Willie Maddren, Terry Cooper – Graeme Souness, Tony McAndrew, Phil Boersma, David Armstrong – David Mills, Alf Wood. John Craggs, David Armstrong och David Mills spelade samtliga 42 ligamatcher och Mills blev bäste målskytt med femton ligamål.
Hemmatröjan hade en annan typ av krage jämfört med föregående säsong, klubbmärket var svart och tröjtillverkaren Buktas logga var placerad på ena bröstet. Bortastället bestod av blåsvartrandiga tröjor, ljusblå byxor och ljusblå strumpor.
Segern i Ligacupen 1976 gav en plats i UEFA-cupen 1976/77 och Manchester City lottades mot Juventus i första omgången som spelades i september 1976. Det blev seger med 1–0 hemma på Maine Road men i returen i Turin vann italienarna med 2–0 och tog sig vidare till andra omgången. Tidigare samma månad hade City även åkt ur Ligacupen efter förlust mot Aston Villa i andra omgången. I FA-cupen slog man ut West Bromwich Albion (efter omspel) och Newcastle United, men i femte omgången blev det förlust mot Leeds United. I ligan gick det dock bättre. Från slutet av oktober till mitten av februari spelade Manchester City fjorton raka ligamatcher utan förlust och man slutade på andra plats, bara en poäng efter mästarna Liverpool.
Laget 1976/77: Joe Corrigan – Kenny Clements, Mike Doyle, Dave Watson, Willie Donachie – Gary Owen, Paul Power, Asa Hartford – Joe Royle, Brian Kidd, Dennis Tueart. Ny i laget var Brian Kidd som hade värvats från Arsenal. Joe Corrigan och Willie Donachie spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Brian Kidd med 21 ligamål och Dennis Tueart med arton.
Denna säsong återgick man till att använda Manchesters stadsvapen på tröjorna istället för klubbmärket. Hemmatröjan var ljusblå med Umbro-loggan i vitt längs ärmarna och även byxorna var numer ljusblå. Bortatröjan var vit med en röd och en svart diagonal på framsidan.
1976/77 försvarade Liverpool sin ligatitel från 1976 och blev engelska mästare för tionde gången efter att ha slutat en poäng före Manchester City. Under hösten slog man ut nordirländska Crusaders och turkiska Trabzonspor i Europacupen. Kvartsfinalerna spelades i mars 1977 och Liverpool förlorade med 0–1 i första matchen borta mot franska Saint-Étienne, men hemma på Anfield vände man till seger med 3–1. I semifinalen blev det seger över schweiziska FC Zürich (3–1 borta, 3–0 hemma). I finalen på Roms Olympiastadion mötte man västtyska Borussia Mönchengladbach. Terry McDermott gav Liverpool ledningen i första halvlek. Danske Allan Simonsen kvitterade i andra halvlek, men Liverpool återtog ledningen genom Tommy Smith och Phil Neal säkrade segern genom att göra 3–1 på straff. Liverpool vann därmed Europacupen för första gången. Laget hade även chansen att ta hem FA-cupen, men i finalen som spelades på Wembley fyra dagar före Europacupfinalen blev det förlust med 1–2 mot Manchester United.
Laget 1976/77: Ray Clemence – Phil Neal, Phil Thompson, Emlyn Hughes, Joey Jones – Ian Callaghan, Jimmy Case/Terry McDermott, Ray Kennedy – Kevin Keegan, John Toshack/David Johnson, Steve Heighway. Ray Clemence, Phil Neal och Emlyn Hughes spelade samtliga 42 ligamatcher och bäste målskytt blev Kevin Keegan med totalt tjugo mål varav tolv i ligan.
1977/78
Sommaren 1977 såldes Kevin Keegan till Hamburger SV för 500 000 pund, rekordsumma för en brittisk spelare. Keegans ersättare i Liverpool kom att bli Kenny Dalglish från Celtic. Övergångssumman på 440 000 pund var den högsta mellan två brittiska klubbar. Dalglish gjorde debut för Liverpool i Charity Shield-matchen mot Manchester United på Wembley, en match som slutade 0–0. Liverpool inledde ligaspelet 1977/78 med bara en förlust de tolv första matcherna, men en sämre period i mitten av säsongen gjorde att laget tappade mark. Trots en stark avslutning med tio raka matcher utan förlust fick Liverpool nöja sig med andra plats bakom Nottingham Forest. I FA-cupens tredje omgång förlorade Liverpool överraskande mot Chelsea, men istället tog man sig till final i Ligacupen. Finalen mot Nottingham Forest slutade 0–0 och i omspelet gjorde Forest matchens enda mål på straff i andra halvlek.
Som regerande mästare deltog Liverpool i Europacupen även 1977/78. Laget gick direkt in i andra omgången där man slog ut Dynamo Dresden. Under våren 1978 slog Liverpool ut Benfica i kvartsfinalen och Borussia Mönchengladbach i semifinalen. I finalen på Wembley mötte Liverpool belgiska Club Brugge. Kenny Dalglish gjorde matchens enda mål i mitten av andra halvlek och gav Liverpool dess andra raka seger i Europacupen.
Laget i Europacupfinalen 1978: 1 Ray Clemence – 2 Phil Neal, 4 Phil Thompson, 3 Alan Hansen, 6 Emlyn Hughes – 8 Jimmy Case, 10 Terry McDermott, 11 Graeme Souness, 5 Ray Kennedy – 7 Kenny Dalglish, 9 David Fairclough; avbytare: 12 Steve Heighway, 13 Steve Ogrizovic (målvakt), 14 Joey Jones, 15 Colin Irwin, 16 Ian Callaghan. Skotske mittbacken Alan Hansen hade värvats från Partick Thistle ett år tidigare och kom att spela 620 matcher för Liverpool fram till 1990. Mittfältaren Graeme Souness, även han skotte, hade värvats från Middlesbrough i januari 1978. Bland spelarna som lämnade klubben under säsongen fanns Alec Lindsay (till Stoke City) och John Toshack (till Swansea City).
1978/79
I början av säsongen 1978/79 lämnade två av Liverpools veteraner klubben för spel i Swansea City. Ian Callaghan hade spelat 857 matcher (klubbrekord) för Liverpool sedan debuten 1960 medan Tommy Smith hade spelat 638 matcher sedan 1963. Ny i laget denna säsong var vänsterbacken Alan Kennedy som kom från Newcastle United.
Hösten 1978 blev Liverpool utslaget ur två cupturneringar. Förlust mot Sheffield United i Ligacupen följdes av ytterligare en förlust i dubbelmötet med Nottingham Forest i Europacupens första omgång. I ligan gick det dock bättre. Laget vann tio av de elva första matcherna och första förlusten kom inte förrän i derbyt mot Everton den 28 oktober. Liverpool dominerade och toppade tabellen från andra till sista omgången. Det blev hela 30 segrar på de 42 ligamatcherna och laget tog rekordmånga 68 poäng, åtta fler än tvåan Nottingham Forest. Hemma på Anfield vann Liverpool 19 av 21 matcher (de övriga två slutade oavgjort) och släppte bara in fyra mål. Säsongens största seger kom den 2 september då Liverpool besegrade Tottenham med hela 7–0. Klubben tog därmed sin elfte ligatitel i historien. I FA-cupens tredje omgång krävdes det omspel för att besegra division tre-laget Southend United. Därefter slog Liverpool ut Blackburn Rovers, Burnley och Ipswich Town. Semifinalen mot Manchester United slutade 2–2 och i omspelet drog United det längsta strået genom att göra matchens enda mål.
Laget 1978/79: 1 Ray Clemence – 2 Phil Neal, 4 Phil Thompson, 6 Alan Hansen, 3 Alan Kennedy – 8 Jimmy Case, 10 Terry McDermott, 11 Graeme Souness, 5 Ray Kennedy – 7 Kenny Dalglish, 9 Steve Heighway/David Johnson. Emlyn Hughes inledde som ordinarie i tröja nummer 6, men skadade sig i matchen mot Tottenham. Clemence, Neal, Ray Kennedy och Dalglish spelade samtliga 42 ligamatcher och Dalglish blev även lagets bäste målskytt med 21 ligamål.
Tröjorna
Tröjorna hade från och med 1976 V-hals istället för som tidigare rund hals. Klubbmärket och Umbro-loggan var gula och den senare fanns i två olika storlekar. Klubbmärket på byxorna infördes 1978. I Europacupfinalen 1977 var fågeln från klubbmärket omgiven av en cirkel med texten ”European Cup Rome 1977 / Liverpool F.C.” I Europacupfinalen 1978 återfanns texten ”European Cup Final Wembley 1978” under klubbmärket. Bortastället bestod av vita tröjor med röd V-hals och röda muddar, svarta eller vita byxor och vita eller röda strumpor. Flera varianter av Umbro-loggan i olika färger och storlekar förekom på bortatröjan. I FA-cupfinalen 1977 användes en stor röd Umbro-logga och under klubbmärket återfanns texten ”F.A. Cup Final 1977”. I FA-cupsemifinalen mot Manchester United i mars 1979 spelade Liverpool i ett helgult reservställ som även kom att användas i vissa matcher under de kommande säsongerna.
Leicester City inledde säsongen 1976/77 med sex raka oavgjorda matcher. Därefter vann man en del matcher och låg på femte plats i tabellen. Avslutningen på säsongen blev mindre lyckad med bara en seger på de elva sista matcherna och Leicester slutade på elfte plats. Efter säsongen avgick tränaren Jimmy Bloomfield. Han ersattes av Frank McLintock som hade spelat i klubben på 60-talet.
Laget 1976/77: Mark Wallington – Steve Whitworth, Steve Sims, Alan Woollett, Dennis Rofe – Steve Kember, Jon Sammels, Keith Weller – Brian Alderson, Frank Worthington, Steve Earle. Wallington, Whitworth och Rofe spelade samtliga 42 ligamatcher och Frank Worthington blev bäste målskytt med fjorton ligamål.
Under hösten 1977 såldes Frank Worthington (Bolton Wanderers), Alan Birchenall (San José Earthquakes) och Steve Earle (Peterborough United). Bland nyförvärven fanns George Armstrong (Arsenal), Alan Waddle (Liverpool), David Webb (Queens Park Rangers) och Geoff Salmons (Stoke City).
McLintock fick ingen ordning på laget och lyckades bara vinna fyra ligamatcher innan han fick sparken i april 1978. Ian MacFarlane ledde laget under de fem sista matcherna men kunde inte rädda klubben från nedflyttning. Leicester slutade sist i tabellen och åkte ner i division två.
Inför säsongen 1978/79 tog Jock Wallace från Glasgow Rangers över som tränare. Hans första säsong i Leicester slutade med en sjuttondeplats i division två, men han kom senare att föra tillbaka klubben upp i ettan.
Hemmatröjan var blå med vit krage och med Admirals logga på ett vitt fält på övre delen av ärmarna. Som reservställ användes antingen vita tröjor och blå byxor eller röda tröjor och röda byxor.
Under hösten 1976 lämnade tre stora profiler Leeds United: Billy Bremner gick till Hull City, Norman Hunter till Bristol City och Terry Yorath till Coventry City. Lagets storhetstid var nu över och säsongen slutade med en tiondeplats i ligan för Leeds. I FA-cupen lyckades man dock ta sig till semifinal, men förlorade mot Manchester United och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Stoke City.
Laget 1976/77: David Harvey – Paul Reaney, Gordon McQueen, Paul Madeley, Peter Hampton/Frank Gray – Trevor Cherry, Tony Currie, Eddie Gray – Peter Lorimer, Allan Clarke/David McNiven, Joe Jordan. Frank Gray spelade även flera matcher som mittfältare. Trevor Cherry spelade samtliga 42 ligamatcher och Joe Jordan blev bäste målskytt med tio ligamål.
Hemmatröjan var ny för året och hade blå krage med två gula ränder och med en blå rand med Admirals logga i gult längs ärmarna. Klubbmärket denna säsong var roterat 90 grader och hade färgerna inverterade jämfört med tidigare. Bortastället var likadant som tidigare förutom klubbmärket. Nummerlappar på strumporna förekom i vissa matcher.
Everton tog lika många poäng (42) som året innan, men slutade på nionde plats i tabellen, två placeringar högre. Tränaren Billy Bingham fick sparken i januari 1977 efter sex raka ligamatcher utan seger. Steve Burtenshaw ledde laget månaden ut innan Gordon Lee tog över permanent. I FA-cupen tog sig Everton till semifinal mot Liverpool. Matchen slutade 2–2 men i omspelet vann Liverpool med 3–0. I Ligacupen tog man sig till final mot Aston Villa. Det blev inga mål på Wembley och matchen spelades om på Hillsborough i Sheffield, men även denna gång blev det oavgjort, 1–1. I andra omspelsmatchen på Old Trafford i Manchester kunde Aston Villa vinna med 3–2.
Laget 1976/77: Dai Davies/David Lawson – Dave Jones, Mick Lyons, Ken McNaught, Terry Darracott/Mike Pejic – Bruce Rioch/Bryan Hamilton, Andy King, Martin Dobson, Ronny Goodlass – Bob Latchford, Duncan McKenzie. Rioch och McKenzie värvades i december från Derby County respektive Anderlecht och Pejic anslöt från Stoke City i februari. Ken McNaught spelade samtliga 42 ligamatcher och Bob Latchford blev bäste målskytt med 17 ligamål.
Både hemma- och bortaställen var nya för året och hade Umbro-loggan längs ärmarna och på byxorna. Hemmastället bestod av blå tröjor, vita byxor och vita strumpor, men i bortamatcher mot lag med vita byxor eller strumpor spelade Everton i blå byxor och/eller strumpor. I Ligacupfinalen spelade Everton i blå tröjor, blå byxor och vita strumpor. Under klubbens initialer E.F.C återfanns en silhuett av Ligacuppokalen och texten ”Wembley 1977”. Bortastället var i samma stil som hemmastället fast gult med blå detaljer.
