Etikett: Champions League

Juventus 1995/96

Juventus kunde inte försvara sin ligatitel utan slutade på andra plats i Serie A 1995/96, åtta poäng efter Milan. Fabrizio Ravanelli blev bäste målskytt med tolv ligamål. Inför säsongen värvade man tre spelare från Sampdoria: mittfältaren Vladimir Jugović, högeryttern Attilio Lombardo och mittbacken Pietro Vierchowod. Övriga nyförvärv var försvararna Gianluca Pessotto (Torino) och Juan Pablo Sorín (Argentinos Juniors) samt anfallaren Michele Padovano från Reggiana.

I Champions Leagues gruppspel mötte man Borussia Dortmund, Steaua Bukarest och Glasgow Rangers. På de fyra första matcherna blev det fyra segrar och 14 gjorda mål. Förlust hemma mot Dortmund (1–2) och mållöst i sista matchen mot Steaua var inget som hindrade Juventus från att vinna gruppen. I kvartsfinalen väntade Real Madrid och efter en uddamålsförlust i första mötet kunde Juventus vända till seger på hemmaplan efter mål av Alessandro Del Piero och Michele Padovano. Det blev ytterligare en 2–0-seger i nästa match, semifinalen mot Nantes. Målen gjordes av Gianluca Vialli och Vladimir Jugović. Nantes vann returen med 3–2 (Juventus mål av Vialli och Paulo Sousa), men Juventus gick till final med sammanlagt 4–3. I finalen i Rom ställdes man mot Ajax som var i final för andra året i rad. Fabrizio Ravanelli gav italienarna en tidig ledning men Jari Litmanen kvitterade strax före paus. Det blev inga fler mål och efter en mållös förlängning fick matchen avgöras genom straffsparksläggning. Målvakten Angelo Peruzzi räddade två av Ajax straffar medan Juventus satte samtliga sina. Juventus tog därmed sin andra seger i turneringens historia.

Tröjorna var av samma modell som föregående säsong, med skillnaden att Sony hade ersatt Danone som sponsor. Man hade också spelarnas namn på ryggen och varje spelade hade från och med denna säsong sitt eget tröjnummer. Kappa-loggan var placerad i nederkant av siffrorna, men på tröjor med tvåsiffriga nummer fanns den bara på den ena siffran. Bredden på bokstäverna varierade beroende på namnets längd. I Champions League var startelvorna fortfarande numrerade 1–11 (avbytarna hade 12–16) och Kappa-loggan på numren var borttagna. Detta innebar att en del spelare fick ha andra nummer än de hade i ligamatcherna. Till exempel hade Pietro Vierchowod nummer 20 i de inhemska matcherna medan han hade nummer 5 i Champions League-finalen. Man hade inte heller spelarnas namn på ryggen förutom i finalen då de var placerade i en vit ruta.

Feyenoord 1992–1994

Säsongen 1992/93 tog Feyenoord sin trettonde ligatitel och den första på nio år. Laget slutade två poäng före PSV efter att ha vunnit de tre avslutande matcherna. I Cupvinnarcupen slog Feyenoord ut Hapoel Petach Tikwa från Israel och FC Luzern från Schweiz, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Spartak Moskva, 0–1 hemma och 1–3 borta. Ungraren József Kiprich kom på femte plats i skytteligan med 18 mål, vilket gjorde detta till hans bästa säsong i holländska ligan. Även vänsteryttern Regi Blinker gjorde sin bästa säsong med 13 ligamål. I laget fanns även målvakten Ed de Goey (som gjorde landslagsdebut under säsongen), försvarsveteranen och lagkaptenen John Metgod, mittfältaren Rob Witschge och högeryttern Gaston Taument.

I november 1993 värvades Henrik Larsson från Helsingborg. Laget slutade på andra plats i ligan, tre poäng efter Ajax. Lagets bästa målskyttar blev Regi Blinker, John van Loen och Rob Witschge som samtliga gjorde nio ligamål. Feyenoord gick till final i holländska cupen där det blev en 2–1-seger över NEC Nijmegen efter mål av Ruud Heus och John van Loen. Kvalet till Champions League började med förlust mot isländska Akranes, men Feyenoord tog sig vidare efter att Errol Refos, Mike Obiku (som spelade i Helsingborg 1994) och Regi Blinker givit holländarna en 3–0-seger på hemmaplan. I andra kvalomgången blev det förlust mot Porto.

Hemmatröjan var av samma modell som tidigare, förutom att numren under säsongen 1993/94 var i 3D-stil. Även i Cupvinnarcupen 1992/93 användes denna typ av nummer. Precis som året innan var sponsorloggan Stad Rotterdam placerad på ena halvan av tröjan i Cupvinnarcupen, men i Champions League-kvalet hösten 1993 var den placerad i mitten. De svarta hemmabyxorna hade också fått den nya Adidas-loggan. Bortastället gick i grönt och var en för denna period typisk Adidasmodell med vita fält över axlarna. I Europaspelet användes, precis som på hemmatröjan, en sponsorlogga med enbart texten Stad Rotterdam. Även Adidas-loggan på numren var borttagna.

PSV Eindhoven 1992–1994

PSV Eindhoven ledde serien under större delen av säsongen 1992/93 men en förlust mot Vitesse i näst sista omgången gjorde att Feyenoord kunde gå förbi och ta hem ligatiteln. Lagets bäste målskytt blev Romário med 22 mål vilket gav en andraplats i skytteligan. Anfallskollegan Wim Kieft gjorde elva mål. I kvalet till Champions League slog PSV ut Žalgiris från Litauen och grekiska AEK Aten. I gruppspelet ställdes laget mot Milan, Porto och IFK Göteborg. Första matchen, borta mot Porto, slutade 2–2 efter att Romário blivit tvåmålsskytt. Därefter blev det förlust med 1–2 hemma mot Milan (Romário blev här den ende spelare som lyckades göra mål på Milan i gruppspelet). Mot IFK Göteborg blev det förlust i båda matcherna, 1–3 hemma och 0–3 borta. Arthur Numan gjorde PSV:s mål. PSV slutade sist i gruppen efter att ha förlorat även de två avslutande matcherna mot Porto och Milan.

Inför säsongen 1993/94 såldes Romário till Barcelona. I hans frånvaro gjorde vänsterbacken Arthur Numan sin målmässigt bästa säsong med tio ligamål och blev lagets bäste målskytt. Även ghananen Nii Lamptey, som hade värvats från Anderlecht, gjorde tio mål. Ett annat nyförvärv var svenske mittfältaren Klas Ingesson från belgiska Mechelen. PSV slutade på tredje plats i tabellen, tio poäng efter Ajax. I UEFA-cupen åkte laget ut mot tyska Karlsruhe i första omgången.

Hemmatröjan var samma som hade använts sedan 1990, men i Champions League var inte reklam på tröjorna tillåtet. Numren på tröjorna i de europeiska cupmatcherna var också av en annan typ. På Champions League-tröjorna fanns även texten ”Philips S.V.” ovanför klubbmärket. I hemmamatchen mot Karlsruhe i UEFA-cupen hösten 1993 hade man samma typ av nummer som i Champions League året innan, men på en vit ruta. Philips-loggan var också mindre än på tröjorna som användes i ligan. Den blå bortatröjan var av samma modell som många andra lag använde under denna period. Philips-loggan var här placerad diagonalt både på tröjan och på byxorna.

Ajax 1994/95

Ajax blev holländska mästare för 25:e gången, och man gjorde det utan att förlora en enda match. På de 34 ligamatcherna blev det 27 segrar och sju oavgjorda, och dessutom 106 mål. De största segrarna kom mot Sparta Rotterdam (8–0) och Willem II (7–0). Bästa målskyttar i ligan blev 18-årige Patrick Kluivert (18 mål) och finländaren Jari Litmanen (17 mål). Även i Champions League var Ajax oslagbara. I gruppspelet besegrade man Milan och AEK Aten både hemma och borta, medan man fick nöja sig med oavgjort i båda mötena med Casino Salzburg. I kvartsfinalen mötte Ajax Hajduk Split. Efter en mållös bortamatch vann Ajax med 3–0 hemma efter ett mål av nigerianen Nwankwo Kanu och två av Frank de Boer. I semifinalen väntade Bayern München och återigen blev det 0–0 i första matchen. Returen vann Ajax med hela 5–2 efter två mål av Litmanen och ett var av Finidi George, Ronald de Boer och Marc Overmars. I finalen ställdes Ajax ännu en gång mot Milan. Det var länge mållöst men med fem minuter kvar att spela avgjorde inhopparen Patrick Kluivert med matchens enda mål och gav Ajax klubbens fjärde europacuptitel.

Hemmatröjan denna säsong hade en annan typ av krage jämfört med tidigare år. Umbro-loggan återfanns också i ett mönster, både över hela tröjan och i rött på ärmarna. Detta mönster var dock inte tillåtet i Champions League eftersom UEFA hade satt begränsningar på hur mycket reklam man fick ha på tröjorna. Bortatröjan var mörkblå med röda Ajax-loggor i ett mönster. I Champions League-finalen hade man turneringsloggans stjärnboll på ena ärmen (i tidigare matcher hade man haft en ruta med svart eller vit stjärna). På ryggen återfanns även spelarnas namn.

AC Milan 1994/95

Efter tre raka ligatitlar slutade Milan på fjärde plats i Serie A, vilket var den sämsta placeringen sedan 1987. Klubben hade sålt en del av de mindre lyckade värvningarna såsom Brian Laudrup och Florin Raducioiu. Även Jean-Pierre Papin lämnade Milan efter två säsonger. Istället värvades Ruud Gullit tillbaka från Sampdoria, men han spelade bara åtta ligamatcher innan han återvände. Anfallaren Marco Simone gjorde sin bästa säsong i Milan och blev lagets bäste målskytt med 17 ligamål. En annan stor profil var Paolo Maldini som kom trea i omröstningen om årets spelare i Europa 1994. Som regerande Champions League-vinnare deltog Milan i Interkontinentalcupen som spelades i Tokyo den 1 december 1994. Där blev det dock förlust med 0–2 mot argentinska Vélez Sarsfield. I början av februari 1995 deltog man även i Europeiska Supercupen där man mötte Arsenal. Efter 0–0 i London kunde Milan vinna returen med 2–0 på hemmaplan. Målskyttar var Zvonimir Boban och Daniele Massaro. I Champions Leagues gruppspel mötte Milan Ajax, Casino Salzburg och AEK Aten. Laget slutade på andra plats efter Ajax och fick möta Benfica i kvartsfinalen. Efter 2–0 hemma (båda målen av Marco Simone) och 0–0 borta tog sig Milan till semifinal mot Paris Saint-Germain. Zvonimir Boban gjorde matchens enda mål i första matchen på bortaplan och returen slutade 2–0 efter två mål av Dejan Savićević. I finalen väntade återigen Ajax, och för tredje gången i rad fick Milan stryk av holländarna, denna gång med 0–1 efter mål av inhopparen Patrick Kluivert i 85:e minuten.

Hemmatröjan var likadan som förra säsongen förutom att Opel var ny sponsor. Bortatröjan var ny och hade ett rött fält med en svart rand under på övre delen av tröjan. I ligan spelade Milan i rödsvartrandiga tröjor med vita byxor och strumpor i samtliga hemmamatcher samt i bortamatcherna mot Brescia, Parma, Inter och Napoli. I bortamatcherna mot Padova, Juventus, Bari, Lazio och Sampdoria användes svarta byxor och strumpor med den rödsvarta tröjan. Det vita reservstället användes i dessa åtta bortamatcher: Cagliari, Cremonese, Foggia, Roma, Torino, Genoa, Reggiana och Fiorentina.

I Champions League hade tröjorna bara texten Opel och inte symbolen ovanför. Den första gruppspelsmatchen, borta mot Ajax, var den enda där Milan spelade i sina rödsvartrandiga tröjor (tillsammans med svarta byxor och strumpor). I övriga gruppspelsmatcher användes den vita tröjan med det röda och svarta fältet. I vårens slutspelsmatcher spelade Milan i helvita tröjor med rödsvart krage, och i finalen hade man dessutom spelarnas namn på ryggen.

I Interkontinentalcupen spelade Milan i långärmade tröjor utan reklam. På ena bröstet hade man en bild av Champions League-pokalen och under den texten ”European-South American Cup / Tokyo Dec.1, 1994”.

I Europeiska Supercupen hade Milans tröjor, precis som i Champions League, enbart texten Opel. I första matchen på bortaplan spelade Milan i rödsvartrandiga tröjor, medan man i returen på hemmaplan använde ett gult tredjeställ.

IFK Göteborg 1994/95 (Champions League)

Efter att ha slagit ut Sparta Prag i kvalet ställdes IFK Göteborg mot Manchester United, Barcelona och Galatasaray i Champions Leagues gruppspel. Förlust med 4–2 borta mot Manchester United i första matchen följdes av seger hemma mot Barcelona efter att IFK Göteborg vänt 0–1 till 2–1 under sista kvarten. Målen gjordes av Magnus Erlingmark och Jesper Blomqvist. Därefter såg Erlingmark med sina båda mål till att det blev två 1–0-segrar över Galatasaray. Avancemanget till kvartsfinalen säkrades tack vare en 3–1-seger över Manchester United på Ullevi. Blomqvist gav Blåvitt en tidig ledning, men Mark Hughes kvitterade i andra halvlek. Erlingmark gjorde dock 2–1 precis efter kvitteringen, och strax därefter satte Pontus Kåmark 3–1 på straff. I sista gruppspelsmatchen, mot Barcelona på Camp Nou, tog hemmalaget ledningen med knappt tio minuter kvar, men precis som på Ullevi gjorde IFK Göteborg mål i 90:e minuten, denna gång genom Stefan Rehn. I kvartsfinalen mötte IFK Göteborg Bayern München. Första mötet slutade mållöst och i returen på Ullevi gjorde tyskarna två mål i andra halvlek, men Blåvitt gjorde återigen ett par sena mål och lyckades kvittera till 2–2. Målskyttar var Mats Lilienberg och Mikael Martinsson. Bayern gick dock till semifinal tack vare fler gjorda mål på bortaplan.

IFK Göteborg spelade i blåvitrandiga tröjor i samtliga matcher. I de första matcherna satt Asics-loggan och klubbmärket på varsin vit rand, men i sista gruppspelsmatchen mot Barcelona och i kvartsfinalen mot Bayern München hade loggorna flyttats in ett steg närmare mitten. Skillnader mot tröjan som användes i Allsvenskan var att ICA-loggan var betydligt mindre och att man hade Champions League-loggan på ena ärmen. Byxorna hade bara en smal rand på sidorna och hade dessutom spelarens nummer på ena benet. I hemmamatchen mot Barcelona spelade IFK Göteborg i vita byxor och strumpor. På de vita byxorna var numren i ett annat typsnitt än på de blå.

AC Milan 1993/94

Milan blev italienska mästare för tredje året i rad och tog därmed sin 14:e ligatitel. Laget hade ligans bästa försvar – på de 34 ligamatcherna släppte man bara in 15 mål och målvakten Sebastiano Rossi satte rekord genom att hålla nollan i 929 minuter i sträck. Milan tog sig även till final i Champions League. I finalen mot Barcelona var Milan nederlagstippat på grund av skador på flera spelare. Trots det var Milan överlägsna och tog hem segern med 4–0.

Laget var förändrat en del sedan förra säsongen. Marco van Basten var skadad och kunde inte spela, Ruud Gullit och Alberigo Evani var sålda till Sampdoria och Frank Rijkaard hade flyttat hem till Ajax. Några av de spelare som värvades inför säsongen var högerbacken Christian Panucci från Genoa, dansken Brian Laudrup från Fiorentina och rumänske anfallaren Florin Raducioiu från Brescia. I oktober värvades franske försvararen/mittfältaren Marcel Desailly från Olympique Marseille.

Milans tröjor tillverkades från och med denna säsong av Lotto. Den långärmade varianten hade en annan typ av tajtare krage än den kortärmade. I Champions League spelade man utan reklam på tröjorna och med Champions League-loggan på ena ärmen. Man hade även nummer på byxorna. Milan spelade i sina ordinarie rödsvarta tröjor och vita byxor och strumpor i alla matcher utom finalen. I finalen användes en helvit tröja med rödsvart krage. I Interkontinentalcupen som spelades i Tokyo i december 1993 förlorade Milan mot São Paulo med 2–3. I denna match spelade Milan i långärmade tröjor som hade samma typ av krage som den kortärmade.

Startelvan

IFK Göteborg 1992/93 (Champions League)

IFK Göteborg kvalificerade sig till den första upplagan av Champions League genom att besegra turkiska Beşiktaş och polska Lech Poznań. I gruppspelet ställdes man mot Milan, Porto och PSV Eindhoven. I premiären blev det förlust med 0–4 borta mot Milan i en match där Marco van Basten gjorde alla fyra mål. Men sedan lyckades IFK Göteborg besegra först Porto med 1–0 hemma (mål av Peter ”Erra” Eriksson) och sedan PSV Eindhoven, 3–1 borta (ett mål av Mikael Nilsson och två av Johnny Ekström) och 3–0 hemma (mål av Mikael Nilsson, Johnny Ekström och Mikael Martinsson). Trots förlust i de två avslutande matcherna, 0–1 hemma mot Milan och 0–2 borta mot Porto, slutade laget på andra plats i gruppen.

Tröjorna var utan reklam då det inte var tillåtet i Champions League. Däremot hade man Champions League-loggan på ena ärmen och nummer på byxorna. IFK hade två olika varianter av hemmatröjan: den ena hade tre smala ränder på ärmarna och blå Adidas-logga. Den andra saknade de smala ränderna och hade vit Adidas-logga. Den röda bortatröjan användes i båda matcherna mot Porto.

AC Milan 1992/93

Milan försvarade sin ligatitel och blev italienska mästare för 13:e gången. Laget inledde säsongen med sju raka segrar, varav några var extra målrika: 5–4 mot Pescara,  7–3 mot Fiorentina och 5–3 mot Lazio. Marco van Basten gjorde 13 mål på 15 ligamatcher innan en skada satte stopp för fortsatt spel, men nyförvärvet från Olympique Marseille, Jean-Pierre Papin, tog över och gjorde även han 13 ligamål. Ett par andra nyförvärv var Dejan Savićević från Röda Stjärnan och Gianluigi Lentini från Torino som blev världens dyraste fotbollsspelare.

I Champions Leagues gruppspel vann Milan samtliga matcher, bland annat 4–0 mot IFK Göteborg i första matchen. Marco van Basten hade stor uppvisning och stod för samtliga fyra mål. I finalen blev det dock förlust med 0–1 mot Olympique Marseille.

Tröjan var av samma modell som föregående säsong, med skillnaden att Motta var ny sponsor och att man hade den italienska skölden (Lo Scudetto) på ena bröstet som tecken på att man var regerande ligamästare. Bortatröjan hade fortfarande ett rödsvart band över bröstet, även om utformningen var något annorlunda. I bortamatcherna mot Fiorentina, Roma och Foggia användes svarta nummer, medan man i vårens bortamatcher mot Torino, Ancona, Cagliari och Genoa använde röda nummer av den typ som använts tidigare säsonger.

I Champions League spelade man utan reklam på tröjorna och med Champions League-loggan på ena ärmen. Man hade även nummer på byxorna. Milan spelade samtliga matcher i sina ordinarie rödsvartrandiga tröjor, men det ska även ha funnits en vit reservtröja som aldrig användes. Vita eller svarta byxor och strumpor användes beroende på motståndarlagets färger. I finalen mot Olympique Marseille spelade Milan i vita byxor och svarta strumpor.

Startelvan