Tagg: 1998/99

Lazio 1990–2000

Lazio tillhörde mittenlagen i Serie A i början av 90-talet. Tränare var gamle stormålvakten Dino Zoff och lagets främsta profiler var de två anfallarna, uruguayanen Rubén Sosa och tysken Karl-Heinz Riedle. 1992 värvades engelsmannen Paul Gascoigne, holländaren Aron Winter och anfallaren Giuseppe Signori. Laget etablerade sig nu som ett topplag och under de kommande fem säsongerna var Lazio aldrig sämre än femma i serien. Signori var lagets stora målskytt och blev skyttekung i Serie A vid tre tillfällen (1993, 1994 och 1996). Under Dino Zoffs sista säsong, 1993/94, gjorde Alessandro Nesta debut i Serie A. Till följande säsong tog tjecken Zdeněk Zeman över som tränare och Zoff fick rollen som klubbpresident. Med Zemans offensiva 4–3–3-system kom laget tvåa i ligan och gick till kvartsfinal i UEFA-cupen. Inför säsongen 1997/98 tog Sven-Göran Eriksson över som tränare och bland lagets profiler fanns tjeckiske mittfältaren Pavel Nedvěd, chilenske anfallaren Marcelo Salas samt en av Svennis favoritspelare från tiden i Sampdoria, Roberto Mancini. I ligan föll Lazio till sjunde plats, men istället gick man till final både i italienska cupen och UEFA-cupen. Lazio slog Milan i italienska cupfinalen men förlorade mot Inter i UEFA-cupfinalen. 1998 förstärktes laget med ytterligare en spelare från Sampdoria, Siniša Mihajlović, samt anfallaren Christian Vieri från Atlético Madrid som efter säsongen såldes till Inter i en affär som gjorde honom till världens dyraste spelare. Laget ledde länge serien, men slutade tvåa efter att Milan tagit sig förbi i slutet av säsongen. Samma år vann Lazio den sista upplagan av Cupvinnarcupen efter finalseger över Real Mallorca. Inför seklets sista säsong tillika Lazios hundraårsjubileum fanns tre argentinare bland nyförvärven: Roberto Sensini, Diego Simeone och Juan Sebastián Verón. Laget firade genom att ta hem en dubbel: Lazio tog sin andra ligatitel i historien och vann även italienska cupen för tredje gången efter att ha besegrat Inter i finalen. Man gick dessutom till kvartsfinal i Champions League men åkte där ut mot spanska Valencia.

Här är Lazios hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Lazios hemmaställ på 1990-talet

Och här är Lazios bortatröjor på 90-talet:

Lazios bortaställ på 1990-talet

Lazios tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 11 34 8 19 7 33 36 35
1991/92 10 34 11 12 11 43 40 34
1992/93 5 34 13 12 9 65 51 38
1993/94 4 34 17 10 7 55 40 44
1994/95 2 34 19 6 9 69 34 63
1995/96 3 34 17 8 9 66 38 59
1996/97 4 34 15 10 9 54 37 55
1997/98 7 34 16 8 10 53 30 56
1998/99 2 34 20 9 5 65 31 69
1999/00 1 34 21 9 4 64 33 72

AS Roma 1990–2000

Under hela 90-talet tillhörde Roma lagen strax under toppen av tabellen. Som bäst blev det en fjärdeplats 1997/98 och som sämst slutade man tolva året innan. Däremot nådde man vissa framgångar i cuperna. Säsongen 1990/91 vann Roma italienska cupen efter finalseger över Sampdoria och samma år gick man till final i UEFA-cupen. Där blev det dock förlust mot Inter i en helitaliensk final. Laget gick även till final i italienska cupen 1993, men förlorade då mot Torino. Några av lagets profiler under 90-talet var lagkaptenen Giuseppe Giannini som tillhörde klubben i femton år fram till 1996, Francesco Totti som gjorde Serie A-debut som 16-åring i mars 1993 och som spelade i Roma ända till 2017 samt brasilianske mittbacken Aldaír som värvades från Benfica 1990 och som kom att tillbringa tretton säsonger i Roma. I början av 90-talet spelade de tyska världsmästarna Rudi Völler och Thomas Hässler i Roma. 1993 värvades argentinske anfallaren Abel Balbo från Udinese och året efter värvades svenske mittfältaren Jonas Thern från Napoli. I slutet av decenniet tillhörde brasilianske högerbacken Cafú, italienske landslagsmittfältaren Luigi Di Biagio och anfallaren Marco Delvecchio lagets profiler.

Här är Romas hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

AS Romas hemmaställ på 1990-talet

Och här är Romas bortatröjor på 90-talet:

AS Romas bortaställ på 1990-talet

Romas tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 9 34 11 14 9 43 37 36
1991/92 5 34 13 14 7 37 31 40
1992/93 10 34 8 17 9 42 39 33
1993/94 7 34 10 15 9 35 30 35
1994/95 5 34 16 11 7 46 25 59
1995/96 5 34 16 10 8 51 34 58
1996/97 12 34 10 11 13 46 47 41
1997/98 4 34 16 11 7 67 42 59
1998/99 5 34 15 9 10 69 49 54
1999/00 6 34 14 12 8 57 34 54

Parma 1990–2000

Parma gick upp i Serie A för första gången 1990 och laget etablerade sig snabbt som ett topplag. Första säsongen slutade man sexa i Serie A och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Laget var ofta med och slogs om ligatiteln även om man aldrig nådde ända fram. Som bäst blev det en andraplcering 1996/97 och tredje plats 1992/93 och 1994/95. Däremot tog man flera cuptitlar. Parma vann italienska cupen 1992 och 1999, Cupvinnarcupen 1993 samt UEFA-cupen 1995 och 1999. Inför debutsäsongen i Serie A värvade man tre VM-spelare från 1990: Sveriges Tomas Brolin, Belgiens Georges Grün och brasilianske målvakten Taffarel. Sedan tidigare hade man spelare som försvararna Luigi Apolloni och Lorenzo Minotti och anfallaren Alessandro Melli. Tränare var Nevio Scala och under de följande åren förstärkte man med spelare som colombianske anfallaren Faustino Asprilla, argentinaren Roberto Sensini och Napolis anfallare Gianfranco Zola. Inför Scalas sista säsong i Parma 1995/96 värvade man Bulgariens skyttekung från VM 1994, Hristo Stoichkov från Barcelona, och samma säsong gjorde målvakten Gianluigi Buffon debut i Serie A. 1996 tog Carlo Ancelotti över som tränare och bland nyförvärven fanns franske försvararen Lilian Thuram och argentinske anfallaren Hernán Crespo. Två år senare ersattes Ancelotti av Alberto Malesani som förstärkte laget med två argentinska mittfältare från Sampdoria: först Juan Sebastián Verón (1998) och sedan Ariel Ortega (1999).

Här är Parmas hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Parmas hemmaställ på 1990-talet

Och här är Parmas bortatröjor på 90-talet:

Parmas bortaställ på 1990-talet

Parmas tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 6 34 13 12 9 35 31 38
1991/92 7 34 11 16 7 32 28 38
1992/93 3 34 16 9 9 47 34 41
1993/94 5 34 17 7 10 50 35 41
1994/95 3 34 18 9 7 51 31 63
1995/96 6 34 16 10 8 44 31 58
1996/97 2 34 18 9 7 41 26 63
1997/98 6 34 15 12 7 55 39 57
1998/99 4 34 15 10 9 55 36 55
1999/00 5 34 16 10 8 52 37 58

Inter 1990–2000

Inter inledde 90-talet med att Giovanni Trapattoni gjorde sin sista säsong som tränare för klubben. Laget kom trea i ligan och tog sin första UEFA-cuptitel efter finalseger över Roma. I laget fanns de tre tyska världsmästarna Andreas Brehme, Lothar Matthäus och Jürgen Klinsmann samt flera italienska landslagsspelare såsom målvakten Walter Zenga och lagkaptenen Giuseppe Bergomi. Därefter pendlade Inter mellan toppen och mitten av tabellen i flera år. Som bäst slutade man på andra plats 1992/93 och 1997/98 och som sämst slutade Inter på trettonde plats 1993/94 då man bara var en poäng från nedflyttning. Samma säsong tog dock Inter sin andra UEFA-cuptitel efter att ha besegrat Casino Salzburg i finalen. Stor profil i laget var holländska nyförvärvet Dennis Bergkamp som blev turneringens skyttekung. 1997 nådde Inter sin tredje UEFA-cupfinal, denna gång med argentinaren Javier Zanetti, fransmannen Youri Djorkaeff och engelsmannen Paul Ince som några av lagets profiler. Den här gången blev det dock förlust mot Schalke 04 efter straffsparksläggning. Inför påföljande säsong värvades brasilianaren Ronaldo från Barcelona i en affär som gjorde honom till världens dyraste spelare. Samma år blev han även utsedd till världens bästa spelare av både FIFA och France Football. Med Ronaldo i laget vann Inter UEFA-cupen för tredje gången efter seger över Lazio i ännu en helitaliensk final. 1998 värvade Inter en pånyttfödd Roberto Baggio från Bologna och året efter slog man återigen transferrekordet när man värvade Christian Vieri från Lazio. Skador på Ronaldo och Vieri bidrog till att Inter inte hade möjlighet att utmana om ligatiteln i slutet av 90-talet.

Här är Inters hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Inters hemmaställ på 1990-talet

Och här är Inters bortatröjor på 90-talet:

Inters bortaställ på 1990-talet

Inters tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 3 34 18 10 6 56 31 46
1991/92 8 34 10 17 7 28 28 37
1992/93 2 34 17 12 5 59 36 46
1993/94 13 34 11 9 14 46 45 31
1994/95 6 34 14 10 10 39 34 52
1995/96 7 34 15 9 10 51 30 54
1996/97 3 34 15 14 5 51 35 59
1997/98 2 34 21 6 7 62 27 69
1998/99 8 34 13 7 14 59 54 46
1999/00 4 34 17 7 10 58 36 58

Juventus 1990–2000

I början av 90-talet kunde Juventus inte rå på Milan som var nästintill oslagbara. Detta trots att man hade spelare som Roberto Baggio och Gianluca Vialli i laget. Baggio blev världens dyraste spelare när han värvades från Fiorentina 1990 och två år senare slog Juventus återigen transferrekordet när man värvade Vialli från Sampdoria. 1993 tog Juventus sin tredje UEFA-cuptitel efter finalseger över Borussia Dortmund och senare samma år blev Roberto Baggio utsedd till världens bästa spelare. I ligan blev det ett par andraplaceringar innan man 1995 lyckades bryta Milans dominans och ta sin första ligatitel på nio år. Samma år mötte Juventus Parma i två cupfinaler. Det blev seger för Juventus i italienska cupen, men förlust i UEFA-cupen. Marcello Lippi gjorde sin första säsong i Juventus efter att ha ersatt Giovanni Trapattoni som tränare. Alessandro Del Piero fick sitt stora genombrott och ansågs vara så bra att Juventus sålde Baggio till Milan efter säsongen. Några av de nya spelarna i laget var försvararen Ciro Ferrara, franske mittfältaren Didier Deschamps och portugisiske mittfältaren Paulo Sousa. Sedan tidigare fanns även tyske mittbacken Jürgen Kohler, mittfältarna Angelo Di Livio och Antonio Conte samt anfallaren Fabrizio Ravanelli i laget. Följande säsong gick Juventus till final i Champions League där man besegrade Ajax efter straffsparksläggning. 1996 värvades Zinedine Zidane och under fransmannens två första säsonger tog Juventus två raka ligatitlar och gick dessutom till final i Champions League ytterligare två gånger, men förlorade då mot Borussia Dortmund respektive Real Madrid. Efter en sämre säsong med en sjundeplats avslutade Juventus seklet med att för fjärde gången på 90-talet sluta på andra plats i ligan.

Här är Juventus hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Juventus hemmaställ på 1990-talet

Och här är Juventus bortatröjor på 90-talet:

Juventus bortaställ på 1990-talet

Juventus tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 7 34 13 11 10 45 32 37
1991/92 2 34 18 12 4 45 22 48
1992/93 4 34 15 9 10 59 47 39
1993/94 2 34 17 13 4 58 25 47
1994/95 1 34 23 4 7 59 32 73
1995/96 2 34 19 8 7 58 35 65
1996/97 1 34 17 14 3 51 24 65
1997/98 1 34 21 11 2 67 28 74
1998/99 7 34 15 9 10 42 36 54
1999/00 2 34 21 8 5 46 20 71

AC Milan 1990–2000

Milan var den dominerande klubben i Italien under 90-talet. Laget blev italienska mästare fem gånger (1992, 1993, 1994, 1996 och 1999) och gick till final i Champions League tre år i rad 1993–1995 (seger 1994). Säsongen 1991/92 gick Milan obesegrat genom Serie A – totalt spelade man 58 ligamatcher utan att förlora mellan maj 1991 och mars 1993. Tränare var Fabio Capello som 1991 tog över efter Arrigo Sacchi. Några av lagets största profiler under denna period var de tre holländarna Marco van Basten, Ruud Gullit och Frank Rijkaard. Van Basten blev skyttekung i Serie A 1992 och tog samma år emot Guldbollen (priset till årets bästa spelare i Europa) för tredje gången – han hade fått priset även 1988 och -89. Dessutom bestod laget av flera italienska landslagsspelare, däribland Paolo Maldini, Roberto Donadoni och lagkaptenen Franco Baresi. Sommaren 1992 värvade Milan franske skyttekungen Jean-Pierre Papin för världsrekordsumman 10 miljoner pund. Bara ett par månader senare slog man rekordet då man värvade Torinos ytter Gianluigi Lentini. 1995 värvade Milan Paris Saint-Germains liberianske anfallare George Weah som samma år blev förste afrikan att vinna Guldbollen. Även Juventus stjärna Roberto Baggio (Guldbollen-vinnare 1993) värvades till Milan 1995. Efter ett par sämre säsonger 1996/97 och 1997/98 då man hamnade i mitten av tabellen tog Alberto Zaccheroni över som tränare och förde Milan till dess femte ligatitel på 90-talet. Några av profilerna i slutet av 90-talet var tyske skyttekungen Oliver Bierhoff, brasilianaren Leonardo, kroaten Zvonimir Boban samt ukrainaren Andrij Sjevtjenko som värvades från Dynamo Kiev 1999 och blev skyttekung i sin första säsong i Italien.

Här är Milans hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

AC Milans hemmaställ på 1990-talet

Och här är Milans bortatröjor på 90-talet:

AC Milans bortaställ på 1990-talet

Milans tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong Plac Sp V O F GM IM P
1990/91 2 34 18 10 6 46 19 46
1991/92 1 34 22 12 0 74 21 56
1992/93 1 34 18 14 2 65 32 50
1993/94 1 34 19 12 3 36 15 50
1994/95 4 34 17 9 8 53 32 60
1995/96 1 34 21 10 3 60 24 73
1996/97 11 34 11 10 13 43 45 43
1997/98 10 34 11 11 12 37 43 44
1998/99 1 34 20 10 4 59 34 70
1999/00 3 34 16 13 5 65 40 61

Sampdoria 1998/99

Precis som Napoli året innan åkte Sampdoria ur Serie A åtta år efter att man blivit italienska mästare. Lagets store målskytt Vincenzo Montella åkte på en skada och var borta en stor del av säsongen, medan den argentinske stjärnan Ariel Ortega som hade värvats från Valencia inte nådde upp till förväntad nivå. Ny i laget var också mittfältaren Fabio Pecchia från Juventus och i januari värvades brasilianske mittfältaren Doriva från Porto. Efter att ha förlorat med 5–2 mot Lazio i december fick tränaren Luciano Spalletti sparken. Han ersattes av engelsmannen David Platt som saknade tränarerfarenhet och som därför ledde laget tillsammans med Giorgio Veneri. Den nya tränarduon inledde med att spela oavgjort 2–2 mot Milan, men man lyckades aldrig vinna någon match, och efter 0–2 mot Perugia i slutet av januari avgick Platt. Luciano Spalletti fick förnyat förtroende, men trots en uppryckning med sex segrar på de femton sista ligamatcherna kunde inte laget undvika nedflyttning utan slutade på 16:e plats.

Hemmatröjan hade denna säsong en vit krage och sponsor var Daewoo Matiz. På den vita bortatröjan var numren placerade på symbolen från klubbmärket, en sjöman i siluett. Dessa två tröjor kompletterades av en svart tredjetröja i samma stil som hemmatröjan.

Bologna 1998/99

Bologna, med Carlo Mazzone som ny tränare, deltog under sommaren 1998 i Intertotocupen. Man besegrade rumänska National Bukarest, Sampdoria och sedan polska Ruch Chorzów i finalen. Segern innebar att man kvalificerade sig för UEFA-cupen. Bologna inledde ligaspelet med fem matcher utan seger, men i italienska cupen gick det bättre. Under hösten slog man ut Reggina och Sampdoria, och i januari besegrade man Juventus i kvartsfinalen, men i semifinalen blev det förlust mot Fiorentina. Tack vare att båda finalisterna, Fiorentina och Parma, kvalificerade sig till Champions League fick de två andra semifinallagen Bologna och Inter mötas i ett omspel för att avgöra vem som skulle få den sista platsen i nästa års UEFA-cup. Matcherna spelades i maj 1999 och Bologna lyckades vinna med 2–1 både hemma och borta. I årets UEFA-cup slog Bologna ut Sporting Lissabon, Slavia Prag och Real Betis under hösten. I vårens kvartsfinalmöte med franska Lyon vann Bologna med 3–0 på hemmaplan efter två mål av Giuseppe Signori. Fransmännen vann returen men Bologna gick ändå vidare med sammanlagt 3–2 och fick möta ännu ett franskt lag i semifinalen, Olympique Marseille. Första matchen i Marsreille slutade mållöst och i returen tog Bologna ledningen genom Michele Paramatti, men en straffspark av Laurent Blanc tre minuter före slutet tog Marseille till final.

I ligan slutade Bologna på nionde plats och Giuseppe Signori, som hade värvats från Sampdoria, blev lagets bäste målskytt med 15 mål. Några andra nyförvärv var försvararen Giovanni Bia (Brescia), svenske mittfältaren Klas Ingesson (Bari), brasilianske mittfältaren Eriberto (Palmeiras), mittfältaren Jonatan Binotto (Verona) samt ryske anfallaren Igor Simutenkov (Reggiana). Senare under hösten värvades även svenske försvararen Teddy Lučić från IFK Göteborg och i januari värvades mittfältaren Giampiero Maini från Milan.

Hemmatröjan var ganska lik föregående säsongs, men ränderna på ärmarna hade en annan utformning. Byxorna var av samma modell fast med nummer på ena benet och strumporna var blårödrandiga. Den gula bortatröjan var samma som tidigare och det fanns även en vit reservtröja.

Inter 1998/99

Inför säsongen 1998/99 värvade Inter Roberto Baggio från Bologna. Baggio hade haft en av sina bästa säsonger i karriären och skulle nu göra Ronaldo sällskap i Inters anfall. Brasilianaren hade dock skadeproblem och spelade bara 19 ligamatcher, men blev ändå lagets bäste målskytt med 15 mål varav 14 i ligan. Man värvade också de unga talangerna Andrea Pirlo och Nicola Ventola från Brescia respektive Bari. En som spelade sin sista säsong i karriären var lagkaptenen Giuseppe Bergomi. Vid säsongens slut hade han spelat totalt 756 matcher för Inter sedan debuten i januari 1980.

Laget inledde säsongen med att besegra Skonto Riga i kvalet till Champions League. Det blev 4–0 hemma och 3–1 i returen. I gruppspelet lottades Inter mot Real Madrid, Sturm Graz och Spartak Moskva. Det blev förlust med 2–0 i premiären borta mot Real Madrid, men sedan vann man hemma mot Sturm Graz (1–0) och Spartak Moskva (2–1). Returen borta mot Spartak slutade 1–1 och sedan vann man med 3–1 hemma mot Real Madrid efter två sena mål av Baggio. Inter avslutade gruppspelet med en 2–0-seger över Sturm Graz, men vid det laget hade tränaren Luigi Simoni fått sparken efter flera svaga resultat i ligaspelet, bland annat förlorade man tre matcher i rad: 3–5 mot Lazio, 0–1 mot Juventus och 2–3 mot Bari. Rumänen Mircea Lucescu tog över, men efter en 0–4-förlust mot Sampdoria fick även han lämna laget. Inter hade då spelat sex raka ligamatcher utan seger och dessutom åkt ur Champions League i kvartsfinalen mot Manchester United efter 0–2 borta och 1–1 hemma. Ersättaren Luciano Castellini inledde med seger över Fiorentina, men förlorade sedan mot Salernitana. Efter oavgjort mot Vicenza och förlust mot Udinese kom Roy Hodgson tillbaka och ledde laget under de fyra sista ligamatcherna. Inter slutade till sist på åttonde plats och säsongen avslutades med ett omspel mot Bologna om den sista UEFA-cupplatsen. Bologna vann dubbelmötet efter ha vunnit med 2–1 både borta och hemma.

Från och med denna säsong tillverkades Inters tröjor av Nike. Den blåsvarta hemmatröjan kompletterades av en vit och en mörkblå reservtröja. På hemmatröjan hade numren en svart outline under hösten och en silverfärgad outline under våren. Denna säsong fick Ronaldo sitt favoritnummer 9 (under 1997/98 hade han haft nummer 10). Iván Zamorano bytte till 18, men satte ett litet plustecken emellan så att det stod 1+8.

Juventus 1998/99

Juventus inledde säsongen 1998/99 med att förlora med 1–2 mot Lazio i italienska supercupen efter ett mål på tilläggstid. Laget var i stort sett oförändrat sedan förra säsongen. Främsta nyförvärvet under sommaren var kroatiske VM-spelaren Igor Tudor från Hajduk Split. I januari värvades även franske världsmästaren Thierry Henry från Monaco. Laget inledde ligaspelet hyfsat men i november blev Alessandro Del Piero skadad och sedan förlorade man tre matcher i rad. Efter att ha förlorat med 2–4 hemma mot Parma avgick tränaren Marcello Lippi. Han ersattes av Carlo Ancelotti som ledde laget till en sjundeplats. Juventus fick lika många poäng som Udinese, vilket innebar omspel om en plats UEFA-cupen. Första mötet i Udine slutade mållöst och efter 1–1 i Turin vann Udinese dubbelmötet tack vare fler bortamål. I Champions League ställdes Juventus mot Galatasaray, Rosenborg och Athletic Bilbao. Det blev oavgjort i de fem första matcherna, och enda segern kom i den avslutande matchen, en 2–0-seger hemma mot Rosenborg vilket räckte för att laget skulle ta sig till kvartsfinal. Juventus besegrade grekiska Olympiakos med 2–1 hemma och spelade 1–1 i returen. I semifinalen hade man ett bra utgångsläge efter 1–1 borta mot Manchester United och laget såg ut att vara på väg mot final när Filippo Inzaghi gav Juventus en tidig 2–0-ledning. Engelsmännen kom dock tillbaka och kvitterade före paus och sju minuter för slutet gjorde Andy Cole målet som tog United till final. Inzaghi blev lagets bäste målskytt med 13 ligamål och sex i Champions League medan Angelo Di Livio bara missade en ligamatch och var den som spelade flest matcher under säsongen.

Hemmatröjan hade återigen smalare ränder och denna säsong valde man att ha röda tröjnummer och namn. I ligan var D+ Libertà Digitale sponsor och i Champions League hade man Tele+ på tröjorna. I vårens slutspelsmatcher i Champions League återfanns Kappa-loggan längs ärmarna och byxbenen. I de flesta matcher spelade Juventus i svarta byxor och strumpor tillsammans med den svartvitrandiga tröjan, men i bortamatcherna mot Parma och Empoli samt i hemmamatchen mot Galatasaray i Champions League användes vita byxor och strumpor. Den vita tröjan användes i fyra bortamatcher i ligan (mot Venezia, Cagliari, Inter och Salernitana) samt borta mot Athletic Bilbao i Champions League. Den blå tröjan användes i bortamatcherna mot Vicenza, Udinese och Bari samt borta mot Rosenborg i Champions League.