Manchester City slutade på åttonde plats i ligan 1974/75. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Newcastle United och i Ligacupen slog man ut Scunthorpe i andra omgången men förlorade sedan mot Manchester United.
Laget 1974/75: Keith MacRae/Joe Corrigan (målvakt), Geoff Hammond, Mike Doyle, Tommy Booth, Willie Donachie, Colin Barrett (försvarare), Colin Bell, Alan Oakes, Asa Hartford (mittfältare), Mike Summerbee, Rodney Marsh, Dennis Tueart, Joe Royle (anfallare). Mike Doyle och Colin Bell spelade samtliga 42 ligamatcher och Bell blev även lagets bäste målskytt med femton ligamål. Näst bäste målskytt var Dennis Tueart med fjorton ligamål. Joe Royle värvades från Everton i december men lyckades bara göra ett ligamål under säsongen.
Både hemma- och bortaställen var av samma modell som föregående säsong med skillnaden att Umbro-loggan var placerad på ena bröstet och att hemmastrumporna var ljusblå.
Efter andraplatsen i division två spelade Luton Town för första gången sedan 1959/60 i högsta divisionen. Laget kom på tjugonde plats i tabellen 1974/75, bara en poäng efter Tottenham Hotspur, och åkte ner i tvåan igen. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Birmingham City och i Ligacupen slog man ut Bristol Rovers i andra omgången men förlorade sedan mot Sheffield United. Återkomsten i tvåan slutade med en sjundeplats 1975/76 och uttåg ur FA-cupen och Ligacupen i fjärde respektive andra omgången.
Laget 1974/75: Keith Barber (målvakt), John Ryan, Steve Buckley, Bobby Thomson, Paul Futcher, Don Shanks (försvarare), Alan West, Peter Anderson, Jimmy Ryan, John Aston, Gordon Hindson (mittfältare), Jimmy Husband, John Faulkner, Adrian Alston, Ron Futcher (anfallare). Alan West spelade samtliga 42 ligamatcher och Adrian Alston blev bäste målskytt med totalt åtta mål varav sju i ligan.
Tröjorna, som tillverkades av Admiral, var orange med en blåvit rand på vänster sida. Bortastället var i samma stil fast vitt.
Säsongen 1974/75 var Everton med i toppen av ligan. Det blev åtta förluster vilket var minst av alla lag, men man hade också flest antal oavgjorda matcher, arton stycken, och slutade på fjärde plats, tre poäng efter mästarna Derby County. I FA-cupen gick man till femte omgången men förlorade mot Fulham och i Ligacupen blev det förlust efter omspel mot Aston Villa i andra omgången.
Fjärdeplatsen gjorde att Everton kvalificerade sig för UEFA-cupen 1975/76. Där blev det dock förlust mot Milan redan i första omgången efter 0–0 hemma och 0–1 borta. I ligan sjönk laget till elfte plats och i FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Derby County. I Ligacupen tog man sig till fjärde omgången men förlorade mot Notts County efter omspel.
Laget 1974/75: Dai Davies (målvakt), Mike Bernard, Roger Kenyon, John Hurst, Steve Seargeant (försvarare), Dave Clements, Mick Lyons, Mick Buckley, Martin Dobson (mittfältare), Gary Jones, Bob Latchford, Jim Pearson, John Connolly (anfallare). Bob Latchford blev bäste målskytt med sjutton ligamål. 1975/76 spelade målvakterna Dai Davies och David Lawson ungefär hälften av ligamatcherna var, mittfältaren Bryan Hamilton värvades från Ipswich i november och John Hurst förlorade sin plats i laget. Istället spelade försvararna Terry Darracott och Ken McNaught tjugo ligamatcher var. Bob Latchford gjorde tolv ligamål och blev återigen lagets bäste målskytt.
Både hemma- och bortaställen var av samma modell som tidigare fast med Umbro-loggan på tröjan och byxorna. Även numren hade en annan stil än tidigare.
Säsongen 1973/74 slutade Carlisle United på tredje plats i division två och tog för första gången steget upp i division ett. Laget vann sedan sina tre första matcher i högsta divisionen och låg då etta i tabellen. Sedan var det slut på det roliga. Carlisle förlorade 25 av de återstående matcherna, sjönk till sista plats och åkte ner i division två igen. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Fulham och i Ligacupen förlorade man mot Colchester United i tredje omgången. Tillbaka i tvåan 1975/76 hade Carlisle det jobbigt och kom först på nittonde plats, fyra poäng från nedflyttning.
Laget 1974/75: Alan Ross (målvakt), John Gorman, Bill Green, Bobby Parker, Peter Carr (försvarare), Ray Train, Les O’Neill, Joe Laidlaw, Chris Balderstone (mittfältare), Dennis Martin, Frank Clarke, Bobby Owen (anfallare). Parker, Green och Train spelade alla 42 ligamatcher och Laidlaw blev bäste målskytt med tolv ligamål.
Hemmatröjan var blå med ett vitt fält i mitten med röda kanter. Byxorna var vita och strumporna röda. Bortastället bestod av gula tröjor, vita byxor och gula strumpor.
Birmingham slutade på sjuttonde plats i ligan 1974/75, fyra poäng från nedflyttning. I FA-cupen slog man ut Luton Town, Chelsea, Walsall och Middlesbrough, men semifinalen blev det förlust mot Fulham efter omspel. I Ligacupen förlorade man mot Crewe Alexandra i andra omgången.
Laget 1974/75: Dave Latchford (målvakt), Ray Martin, Joe Gallagher, Garry Pendrey, Archie Styles (försvarare), Jimmy Calderwood, Alan Campbell, Howard Kendall, Malcolm Page, Gordon Taylor (mittfältare), Kenny Burns, Trevor Francis, Bob Hatton (anfallare). Bob Hatton blev bäste målskytt med totalt arton mål varav fjorton i ligan och Trevor Francis var näst bäst med totalt fjorton mål varav tretton i ligan.
Hemmatröjan var likadan som tidigare fast med Umbro-loggan på ena bröstet. Bortastället bestod av en röd tröja med två vita ränder, vita byxor och röda strumpor.
Leeds United blev engelska mästare för andra gången. Liverpool som kom tvåa vann FA-cupen för andra gången efter finalseger med 3–0 över Newcastle United och kvalificerade sig för Cupvinnarcupen. Derby County, Ipswich Town, Stoke City och Wolverhampton Wanderers kvalificerade sig för UEFA-cupen. Wolves som slutade tolva i ligan vann Ligacupen efter finalseger med 2–1 över Mancheste City. För första gången flyttades tre lag ner i division två. Southampton, Manchester United och Norwich City tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Tottenham Hotspur gick till final i UEFA-cupen men förlorade mot Feyenoord med sammanlagt 4–2. Skytteligavinnare blev Mick Channon, Southampton, med 21 mål. Liverpools Ian Callaghan blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Från och med denna säsong röstade även spelarna själva (Professional Footballers’ Association, PFA) fram Årets spelare och Årets unga spelare. Norman Hunter, Leeds United, blev utsedd till Årets spelare och Kevin Beattie, Ipswich Town, blev utsedd till Årets unga spelare.
Här är alla hemmatröjor i division ett 1973/74. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.
Här är ligatabellen 1973/74. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.
Stoke City inledde säsongen 1973/74 med att vinna Watney Cup efter att ha besegrat Hull City i finalen. I ligan gick det dock trögt till en början. Det blev inte en enda seger på de åtta första matcherna och i januari låg laget på sjuttonde plats. Tränaren Tony Waddington värvade då Alan Hudson från Chelsea för 240 000 pund och laget började klättra i tabellen, bland annat besegrade man Leeds United som åkte på sin första förlust för säsongen. Stoke förlorade bara två av de 23 sista ligamatcherna och slutade på femte plats vilket gav en plats i nästa års UEFA-cup. I FA-cupen förlorade man mot Bolton Wanderers i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Coventry City i fjärde omgången.
Laget 1973/74: John Farmer (målvakt), Jackie Marsh, Alan Dodd, Denis Smith, Alan Bloor, Mike Pejic (försvarare), John Mahoney, Jimmy Robertson, Sean Haslegrave, Alan Hudson (mittfältare), Jimmy Greenhoff, John Ritchie, Geoff Hurst (anfallare). Dodd tog plats som mittback när Bloor blev skadad och när Bloor kom tillbaka flyttades Dodd ut som högerback istället för Marsh. När Alan Hudson värvades hamnde Haslegrave utanför laget. Bästa målskyttar blev John Ritchie och Geoff Hurst med totalt femton mål var (Ritchie gjorde fjorton i ligan och Hurst tolv).
Tröjorna var rödvitrandiga med vit krage och vita muddar, ibland med röd rand i mitten och ibland med vit. Umbro-loggan lades till på tröjorna i mars 1974. Oftast användes vita byxor och strumpor, men i bortamatcher mot lag med samma färger spelade Stoke i svarta byxor och röda strumpor.
Sheffield Uniteds tränare John Harris avgick i december 1973 för att ta plats i klubbens styrelse. Han ersattes av Ken Furphy som ledde laget till trettonde plats i ligan. I FA-cupen åkte man ut mot Ipswich i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot West Bromwich Albion i andra omgången.
Laget 1973/74: Tom McAllister/John Connaughton/Jim Brown (målvakt), Len Badger, Eddie Colquhoun, John Flynn, Ted Hemsley (försvarare), Geoff Salmons, Keith Eddy, Tony Currie, Mick Speight (mittfältare), Alan Woodward, Bill Dearden, Jim Bone (anfallare). Woodward spelade alla 42 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med sjutton ligamål.
Säsongen 1974/75 slutade Sheffield United på sjätte plats i ligan, bara fyra poäng efter mästarna Derby County. Det var lagets bästa placering sedan 1962. I FA-cupen åkte man ut mot Aston Villa i fjärde omgången och även i Ligacupen blev det förlust i fjärde omgången där man förlorade mot Norwich efter omspel. Jim Brown etablerade sig som förstemålvakt och spelade alla 42 ligamatcher. Även Alan Woodward, Tony Field och Tony Currie spelade alla ligamatcher. Woodward blev bäste målskytt med tolv ligamål och Field gjorde elva.
Tröjorna var tillverkade av Umbro som hade placerat sin logga på ena bröstet. Under 1973/74 hade man nummer på byxorna, men inte under 1974/75. Strumporna var oftast vita, men i bortamatcher mot lag med vita strumpor användes svarta strumpor med röd överdel under 1973/74 och röda strumpor under 1974/75.
I mitten av 60-talet var Queens Park Rangers ett mittenlag i division tre, men 1966 kom man på tredje plats och 1967 vann man serien i överlägsen stil efter att ha gjort 103 mål på de 46 ligamatcherna. Rodney Marsh var lagets bäste målskytt och blev skyttekung i division tre med 30 mål. Samma säsong vann man även Ligacupen efter att i andra halvlek av finalen mot West Bromwich Albion ha vänt ett 0–2-underläge till seger med 3–2. Målen gjordes av Roger Morgan, Rodney Marsh och Mark Lazarus.
QPR tog sig direkt upp i division ett efter att ha kommit på andra plats i tvåan 1967/68. Sejouren i ettan blev bara ettårig och laget åkte ner i tvåan igen efter att ha slutat sist i tabellen. 1973 slutade QPR på andra plats och gick åter upp i ettan. Don Givens gjorde 23 mål och blev skyttekung i division två.
Andra försöket i högsta serien gick betydligt bättre. QPR slutade på åttonde plats och gick även till kvartsfinal i FA-cupen men förlorade mot Leicester City. Stan Bowles var lagets bäste målskytt med nitton ligamål och Don Givens gjorde tio. Andra viktiga spelare i laget var målvakten Phil Parkes, mittbacken Frank McLintock och mittfältarna Gerry Francis och Terry Venables.
Hemmatröjan bestod av blå och vita ränder på tvären. Byxorna och strumporna var vita. Ibland var numren placerade på en vit ruta och ibland inte. I Ligacupfinalen 1967 spelade QPR i ett helt vitt ställ. Under 1973/74 användes en röd bortatröja med vita byxor och röda strumpor. I bortamatchen mot Coventry City spelade man i gula tröjor och blå byxor.
Säsongen 1973/74 var Bill Shanklys sista som tränare för Liverpool. Laget kom på andra plats i ligan, fem poäng efter Leeds United. I höstens Europacupmatcher slog man ut Jeunesse D’Esch från Luxemburg men åkte sedan ut mot Röda Stjärnan från Belgrad. I Ligacupen tog sig Liverpool till femte omgången där de blev förlust mot Wolverhampton Wanderers. Liverpool tog sig till final i FA-cupen genom att besegra Doncaster Rovers, Carlisle United, Ipswich Town, Bristol City samt Leicester City efter omspel i semifinalen. I finalen mötte man Newcastle United och efter en mållös första halvlek gjorde Liverpool tre mål i andra halvlek. Kevin Keegan gjorde två mål och Steve Heighway ett och gav Liverpool dess andra seger i FA-cupen.
Laget 1973/74: Ray Clemence (målvakt), Tommy Smith, Phil Thompson, Larry Lloyd, Alec Lindsay (försvarare), Ian Callaghan, Peter Cormack, Emlyn Hughes (mittfältare), Kevin Keegan, John Toshack, Steve Heighway (anfallare). Lloyd blev skadad i februari och Hughes flyttades då ner i försvaret. Ian Callaghan blev av fotbollsskribenterna utsedd till Årets spelare i England. Callaghan, Clemence, Hughes, Keegan och Cormack spelade alla 42 ligamatcher och Keegan blev bäste målskytt med totalt nitton mål varav tolv i ligan.
1974/75
Inför säsongen 1974/75 tog Bob Paisley över som tränare, men Bill Shankly ledde ut laget en sista gång i Charity Shield-matchen mot Leeds på Wembley. Matchen slutade 1–1 och Liverpool vann sedan på straffar. Matchen är också ihågkommen för ett bråk mellan Kevin Keegan och Billy Bremner som ledde till att båda blev utvisade. I ligan slutade Liverpool återigen på andra plats, två poäng efter Derby County. I Cupvinnarcupens första omgång besegrades norska Strømsgodset med hela 11–0, men i andra omgången åkte man ut mot ungerska Ferencváros efter sammanlagt 1–1 men färre gjorda bortamål. Liverpool åkte ur både FA-cupen och Ligacupen i fjärde omgången mot Ipswich respektive Middlesbrough.
Ray Clemence och Emlyn Hughes spelade alla 42 ligamatcher. Steve Heighway blev bäste målskytt totalt sett med tretton mål varav nio i ligan, men John Toshack var lagets bäste målskytt i ligan med tolv mål. Kevin Keegan gjorde tio ligamål och två i cuperna. Nya i laget var Ray Kennedy från Arsenal, Phil Neal från Northampton Town och Terry McDermott från Newcastle. Larry Lloyd såldes till Coventry i augusti 1974.
1975/76
Säsongen 1975/76 blev Liverpool engelska mästare för nionde gången efter att ha slutat en poäng före överraskningslaget Queens Park Rangers. Liverpool åkte ut mot Derby County i FA-cupens fjärde omgång och i Ligacupen blev det förlust mot Burnley efter omspel i tredje omgången. I UEFA-cupen gick det däremot bättre. Under hösten besegrade man skotska Hibernian, spanska Real Sociedad och polska Śląsk Wrocław. I vårens kvartsfinaler slog Liverpool ut Dynamo Dresden från Östtyskland och i semifinalen besegrade man Barcelona. I finalen ställdes man mot belgiska Club Brugge. I första mötet på Anfield gjorde belgarna två mål under första kvarten, men i andra halvlek vände Liverpool och vann med 3–2 efter mål av Ray Kennedy, Jimmy Case samt Kevin Keegan på straff. I returen tog Brugge återigen en tidig ledning, men Keegan kvitterade några minuter senare och matchen slutade 1–1. Liverpool tog därmed sin andra seger i UEFA-cupen.
Ny i laget denna säsong var vänsterbacken Joey Jones från Wrexham. Under hösten lämnade Chris Lawler och Phil Boersma klubben för spel i Portsmouth respektive Middlesbrough. Ray Clemence och Phil Neal spelade alla 42 ligamatcher. John Toshack blev bäste målskytt med totalt 23 mål varav sexton i ligan och Kevin Keegan gjorde sexton mål varav tolv i ligan. Keegan blev även utsedd till Årets spelare i England.
Tröjorna
Både hemma- och bortaställen var likadana som tidigare förutom att olika varianter av Umbro-loggan var placerad på tröjorna och byxorna. Den vita bortatröjan användes oftast tillsammans med svarta byxor och vita strumpor, men ibland även med vita eller röda byxor och strumpor. I FA-cupfinalen 1974 återfanns texten ”F.A. Cup Final 1974” nedanför klubbmärket.
