Kategori: Uncategorized

9 februari 2025

Werder Bremen 1995/96

Inför säsongen 1995/96 tog holländaren Aad de Mos över som tränare för Werder Bremen. Han fick en ganska bra start med tre segrar och två oavgjorda på de sex första ligamatcherna. Dessutom slog man ut nordirländska Glenavon i UEFA-cupen efter seger med 2–0 borta och 5–0 hemma. I den senare matchen stod för övrigt Bernd Hobsch för tre av målen. Det blev även en 5–0-seger över Dinamo Minsk i nästa omgång, och då hade det ingen betydelse att man förlorade returen med 2–1. I tredje omgången blev det emellertid förlust med 2–1 borta mot PSV Eindhoven. Returen blev mållös och Werder Bremen var därmed utslaget. Man åkte även ur tyska cupen efter förlust med 3–2 mot Nürnberg i tredje omgången.

Werder Bremen hade alltså åkt ur två cuper under hösten och efter 1–0-segern borta mot Freiburg i sjätte ligaomgången blev det inga fler segrar innan vinteruppehållet. Tränare de Mos hamnade dessutom i blåsväder efter att, enligt tidningen Der Spiegel, ha sagt att det inte kommer att bli något av klubben. De Mos förnekade att han hade gjort uttalandet, men klubbledningen befarade att en eventuell rättstvist skulle sätta alltför stor press på tränaren och laget. I januari 1996 fick de Mos således lämna Werder Bremen. Som ersättare valde man Hans-Jürgen ”Dixie” Dörner som hade arbetat som ungdomstränare på tyska fotbollsförbundet.

När vårsäsongen 1996 startade låg Werder Bremen på femtonde plats i tabellen. ”Dixie” Dörners första match som huvudansvarig, borta mot Karlsruhe, slutade 1–1. Under våren blev det sedan ytterligare fem oavgjorda matcher samt sju segrar och fyra förluster. De sju segrarna bidrog till att Werder Bremen klättrade upp till en slutlig nionde plats i Bundesliga 1995/96. Det var sju placeringar sämre än föregående säsong då man slutade tvåa.

Spelarna i Werder Bremen 1995/96

Ordinarie laguppställning hösten 1995 (4–4–2): 20 Frank Rost – 2 Heiko Scholz/13 Andree Wiedener, 3 Júnior Baiano, 4 Hany Ramzy/8 Miroslav Votava/15 Thomas Wolter, 11 Marco Bode – 7 Mario Basler, 8 Miroslav Votava, 5 Dieter Eilts, 10 Rodolfo Cardoso – 9 Bernd Hobsch, 22 Vladimir Beschastnykh.

Ordinarie laguppställning våren 1996 (3–5–2 med libero): 1 Oliver Reck – 15 Thomas Wolter – 3 Júnior Baiano, 4 Hany Ramzy – 2 Heiko Scholz, 7 Mario Basler, 5 Dieter Eilts, 10 Rodolfo Cardoso/8 Miroslav Votava, 11 Marco Bode – 9 Bernd Hobsch, 28 Bruno Labbadia.

Under hösten stod Frank Rost i mål i fjorton av sjutton ligamatcher, men efter nyår tog tidigare förstemålvakten Oliver Reck återigen över och spelade hela vårsäsongen. Marco Bode spelade från start i samtliga 34 ligamatcher. Anfallaren Bernd Hobsch stod för nio fullträffar i ligan, men bäste målskytt var offensive mittfältaren Mario Basler som nätade elva gånger. Bland de nya spelarna denna säsong fanns brasilianske mittbacken Júnior Baiano från São Paulo, högermittfältaren Heiko Scholz från Bayer Leverkusen samt argentinske mittfältaren Rodolfo Cardoso från Freiburg. Under vinteruppehållet anlände även anfallaren Bruno Labbadia från Köln.

Tröjorna

Puma levererade tröjorna till Werder Bremen 1995/96, något man hade gjort sedan 1978. Sponsor var försäkringsbolaget DBV (Deutsche Beamtenversicherung). Hemmatröjan var vit med gröna ärmar samt vit krage med en grön och grå bård. Denna säsong var den första med spelarnas namn på ryggen, men till matcherna i UEFA-cupen tog man bort både spelarnamn och klubbnamn. Byxorna var gröna och hade en vit rand på benen med gröna Puma-märken. Samma dekoration återfanns också på tröjärmarna. Strumporna var vita med två svarta ränder upptill.

Bortatröjan var blå med smala gula ränder samt gul krage med en blå och svart bård. Tröjmodellen var densamma som Sheffield Wednesday använde till sina bortatröjor 1994/95. Tillhörande byxor och strumpor var av samma modell som på hemmastället fast blå.

Werder Bremen 1995/96 (hemma, UEFA-cupen)

7 februari 2025

TSV 1860 München 1995/96

1860 München inledde säsongen 1995/96 med fyra förluster på de fem första ligamatcherna, inklusive två stycken 4–2-förluster (borta mot St. Pauli och Eintracht Frankfurt). Första segern kom i sjätte omgången när man besegrade Köln med 2–1 hemma på Olympiastadion. Det blev sedan fem oavgjorda på åtta matcher samt två segrar (2–1 mot Fortuna Düsseldorf och 3–0 mot Freiburg) och en 2–0-förlust borta mot Uerdingen. Efter två förluster avslutade man sedan höstsäsongen med en 4–0-seger över Borussia Mönchengladbach. 1860 München låg då på elfte plats i tabellen.

Laget fick en perfekt start på vårsäsongen 1996 med tre raka segrar, men därefter blev det förlust med 4–2 i derbyt mot Bayern München. Efter tre 1–1-matcher samt en 2–0-förlust borta mot Köln tog man sin största seger för säsongen. Mot Hamburg vann 1860 München med hela 5–0. På de åtta sista ligamatcherna blev det tre segrar, lika många oavgjorda samt två förluster. Det innebar att 1860 München slutade på åttonde plats i Bundesliga 1995/96, sex placeringar bättre än föregående säsong.

I tyska cupen slog 1860 München ut VfB Gaggenau (6–1) och Eintracht Frankfurt (5–1), men i åttondelsfinalen blev det förlust med 2–1 mot FC 08 Homburg.

Spelarna i 1860 München 1995/96

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Bernd Meier – 6 Bernhard Trares – 15 Holger Greilich, 3 Thomas Miller – 5 René Rydlewicz, 16 Jens Jeremies, 10 Piotr Nowak, 8 Manfred Schwabl, 7 Horst Heldt – 11 Bernhard Winkler, 9 Olaf Bodden.

Målvakten Bernd Meier spelade 33 av de 34 ligamatcherna och Olaf Bodden blev lagets bäste målskytt med fjorton ligamål. Hans anfallskollega Bernhard Winkler stod för tio fullträffar. Bland de nya spelarna i laget fanns backen Holger Greilich (Mainz) samt mittfältarna Jens Jeremies (Dynamo Dresden), Horst Heldt (Köln) och bulgaren Daniel Borimirov (Levski Sofia). Under vintern anlände även österrikaren Harald Cerny från FC Tirol. Tränare var Werner Lorant som under 70- och 80-talen varit mittfältare i bland annat Rot-Weiss Essen och Eintracht Frankfurt.

Tröjorna

Nike levererade tröjorna till 1860 München 1995/96 och sponsor var det lokala bryggeriet Löwenbräu. Hemmatröjan var vit- och ljusblårandig med ett ljusblått fält över bröstet. Tillhörande byxor och strumpor var vita.

Laget använde tre olika bortaställ under säsongen. Ett av dessa var i samma stil som hemmastället fast med mörkblått istället för ljusblått. Detta matchställ användes borta mot Werder Bremen. I bortamatchen mot Uerdingen spelade 1860 München i vita tröjor med svarta fält på ärmarna. Denna tröjmodell använde för övrigt Borussia Dortmund under 1994/95. Under våren spelade man åtminstone fyra bortamatcher i gröna tröjor med vita ärmar, nämligen mot Stuttgart, Köln, Rostock och Mönchengladbach. Dessa tröjor var av samma modell som Arsenal använde vid denna tid.

5 februari 2025

Karlsruher SC 1995/96

Karlsruhe inledde 1995/96 med spel i Intertotocupen som från och med denna säsong arrangerades av UEFA. I gruppspelet blev det tre segrar och en oavgjord vilket räckte till gruppseger och avancemang till åttondelsfinal. Där slog man ut schweiziska Aaarau med 2–1. Kvartsfinalen mot turkiska Bursasport slutade 3–3 efter förlängning, men tyskarna vann med 6–5 på straffar. Turneringen avslutades sedan med semifinaler hemma och borta där segrarna fick varsin plats i UEFA-cupen. Karlsruhe mötte Bordeaux, men föll med 0–2 hemma i första matchen. Returen i Frankrike slutade 2–2 och Bordeaux tog sig därmed till UEFA-cupen.

I ligan vann Karlsruhe fyra matcher under hösten. Största segern kom i den femtonde omgången då man besegrade Borussia Mönchengladbach med 4–0 hemma på Wildparkstadion. Därutöver blev det sju förluster och sex oavgjorda. I andra omgången åkte man på säsongens största förlust: 2–6 hemma mot Bayern München. Efter halva säsongen låg Karlsruhe på tolfte plats i ligan, men under våren började man klättra i tabellen. Det blev åtta segrar, sex oavgjorda och bara tre förluster för Karlsruhe under vårsäsongen. Man besegrade dessutom de två storlagen Bayern München och Borussia Dortmund. Mot Bayern blev det 4–1 på bortaplan och hemma mot Dortmund vann Karlsruhe med 5–0. De fina resultaten under våren gjorde att Karlsruhe slutade på sjunde plats i Bundesliga 1995/96.

I tyska cupen 1995/96 tog sig Karlsruhe hela vägen till final. Under hösten slog man ut Tennis Borussia Berlin (2–1), Sachsen Leipzig (2–0), SpVgg Unterhaching (3–2) och Borussia Dortmund (3–1). I semifinalen mot Fortuna Düsseldorf i slutet av februari 1996 vann Karlsruhe med 2–0, men i finalen på Olympiastadion i Berlin blev det förlust med 0–1 mot Kaiserslautern.

Spelarna i Karlsruhe 1995/96

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Claus Reitmaier – 16 Jens Nowotny – 3 Burkhard Reich, 7 Dirk Schuster – 2 Gunther Metz, 10 Thomas Häßler, 8 Thorsten Fink, 5 Manfred Bender, 21 Michael Tarnat – 20 Sergei Kiryakov, 12 Sean Dundee.

Thomas Hässler och Claus Reitmaier spelade från start i samtliga 34 ligamatcher och sydafrikanen Sean Dundee blev bäste målskytt med sexton ligamål. Det gav en delad andraplats i skytteligan tillsammans med Giovane Elber (Stuttgart) och Jürgen Klinsmann (Bayern). Dundee var ny i laget och kom närmast från TSF Ditzingen. Under vintern anlände även backen Thomas Ritter från Kaiserslautern.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Karlsruhe 1995/96 och sponsor var mejeriproducenten Ehrmann. Tröjmodellen var en vanlig Adidas-variant vid denna tid. Den hade tre rader med romber längs höger sida samt tre ränder längs ärmarna. I de inhemska matcherna var den mittersta raden av romber röd på hemmatröjan medan de yttre raderna var blå. I Intertotocupen använde man dock en variant där alla tre rader var blå. Dessa tröjor saknade även stadens namn Karlsruhe samt spelarnamn på ryggen. I tyska cupfinalen använde man samma tröjmodell som i ligan, men utan ”Karlsruhe” på ryggen. Istället hade man flyttat upp spelarnamnet till ovanför tröjnumret. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast blå och påminde om Frankrikes landslagströja från denna tid.

Karlsruher SC 1995/96 (hemma, Intertotocupen 1995/tyska cupfinalen 1996)

3 februari 2025

Hansa Rostock 1995/96

Säsongen 1995/96 gjorde Hansa Rostock ett nytt försök i Bundesliga. Förra gången, 1991/92, blev man tillsammans med Dynamo Dresden det första laget från den gamla östtyska ligan att spela i Bundesliga. Hansa åkte ner i tvåan den gången, men 1995/96 skulle det gå bättre.

I ligapremiären blev det förlust med 1–2 hemma mot Bayer Leverkusen, men därefter vann man fyra av sju matcher och spelade två oavgjorda. Sedan följde fem raka oavgjorda matcher och en 2–1-förlust borta mot Freiburg. Efter seger över Werder Bremen borta (2–0) och Kaiserslautern hemma (3–0) avslutade Hansa Rostock höstsäsongen med en 3–0-förlust borta mot Köln. Laget låg då på sjunde plats i tabellen och var med i kampen om en plats i UEFA-cupen.

Hansa Rostock inledde vårsäsongen 1996 med en 2–1-seger borta över serieledarna Borussia Dortmund. Därefter blev det dock ingen seger på sex matcher – tre oavgjorda och lika många förluster. Laget återfann formen, vann sex av sju matcher och klättrade upp till femte plats vilket skulle innebära kvalificering till UEFA-cupen. Hansa Rostock avslutade dock säsongen 1995/96 med tre raka förluster och fick nöja sig med sjätte plats i Bundesliga.

I tyska cupen gick det inte lika bra för Hansa som åkte ut mot Nürnberg (2–1) i första omgången.

Spelarna i Hansa Rostock 1995/96

Ordinarie laguppställning (3–5–2): 26 Perry Bräutigam – 6 René Schneider, 25 Marco Zallmann, 17 Heiko März – 7 Martin Groth/2 Timo Lange, 18 André Hofschneider/23 Dirk Rehbein/10 Matthias Breitkreuz, 8 Hilmar Weilandt, 22 Stefan Beinlich, 19 Stefan Studer – 27 Jonathan Akpoborie, 20 Steffen Baumgart.

Målvakten Perry Bräutigam samt mittfältarna Stefan Beinlich och Hilmar Weilandt spelade från start i samtliga 34 ligamatcher. Beinlich blev även lagets bäste målskytt med elva ligamål medan Steffen Baumgart stod för tio fullträffar. Tränare var Frank Pagelsdorf som gjorde sin andra säsong i klubben.

Tröjorna

Erima levererade tröjorna till Hansa Rostock 1995/96 och sponsor var möbelåterförsäljaren Höffner. Hemmatröjan var blå- och vitrandig med ett vitt fält fram och bak för plats för sponsorlogga respektive tröjnummer och namn. Byxorna var blå och hade nertill samma mönster som tröjan. Strumporna var helt blå med undantag för en vit Erima-logga.

Bortastället var i samma stil som hemmastället fast rött och svart. Det fanns även en blå tröja med vita fält upptill. Denna använde man tillsammans med blå eller vita byxor samt blå strumpor.

1 februari 2025

Hamburger SV 1995/96

Hamburger SV fick en usel start på säsongen 1995/96. Det blev inte en enda seger på de nio första ligamatcherna. Anmärkningsvärt är att sju av dessa matcher slutade oavgjort. Dessutom åkte man ur tyska cupen mot Arminia Bielefeld i första omgången. Till den nionde ligaomgången hade Hamburg fått en ny tränare. Benno Möhlmann hade fått sparken och hans assistent Felix Magath tog över. Hamburg låg näst sist i tabellen, men förändringen på tränarbänken gav resultat. Efter 2–2 mot 1860 München vann laget tre raka matcher. Därefter blev det 2–2 mot Borussia Dortmund följt av ytterligare två segrar, 2–1 borta mot Borussia Mönchengladbach och 1–0 i derbyt mot St. Pauli. Hamburg hade nu klättrar upp till femte plats i tabellen. Ett bakslag blev det sedan, förlust med 3–0 borta mot Stuttgart, men laget avslutade höstsäsongen med en 5–1-seger över Eintracht Frankfurt.

Hamburg inledde vårsäsongen 1996 med en 2–1-seger över Bayern München hemma på Volksparkstadion. Därefter kom man emellertid in i en formsvacka. Laget vann bara två av tolv matcher och sjönk till nionde plats. Hamburg reste sig dock och avslutade säsongen med tre segrar och en oavgjord (1–1 mot St. Pauli) på de fyra sista matcherna. Slutresultatet för Hamburger SV 1995/96 blev en femteplats i Bundesliga och kvalificering till UEFA-cupen. Det var en klar förbättring jämfört med 1994/95 då man slutade på trettonde plats.

Spelarna i Hamburger SV 1995/96

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Richard Golz – 5 Petar Hubchev/3 Stefan Schnoor – 6 Jürgen Hartmann/13 Andreas Fischer, 2 Stéphane Henchoz – 13 Andreas Fischer, 21 Harald Spörl, 7 Sven Kmetsch, 6 Jürgen Hartmann, 22 Jörg Albertz – 8 Valdas Ivanauskas, 9 Karsten Bäron.

Jörg Albertz spelade samtliga 34 ligamatcher och Harald Spörl blev lagets bäste målskytt med fjorton mål. Nya spelare i laget denna säsong var schweiziske försvararen Stéphane Henchoz (Neuchâtel Xamax), mittfältaren Sven Kmetsch (Dynamo Dresden) samt anfallaren Uwe Jähnig (också Dynamo Dresden). Under vintern anlände även mittfältaren Bernd Hollerbach från Kaiserslautern och anfallaren Elard Ostermann från SV Lurup. Svenske anfallaren Niclas Kindvall fick bara göra tre inhopp i början av säsongen, och under vintern återvände han till Sverige för spel i Malmö FF.

Tröjorna

Hamburger SV hade spelat i tröjor från Adidas sedan 1970-talet, men från och med 1995/96 tog Uhlsport över som tröjleverantör. Man hade även en ny sponsor i form av den koreanska biltillverkaren Hyundai. På lagbilden från sommaren 1995 hade dock spelarna tröjor med föregående säsongs sponsor, TV Spielfilm, men när ligan drog igång hade man alltså bytt till Hyundai. Den vita hemmatröjan hade fyra vita fält på övre delen samt svarta fält längs sidorna. Hösten 1995 hade kragen en knapp i halsen, men under vintern verkar man ha bytt till en variant med en svart trekant vid halsen. På dessa tröjor gick inte heller de svarta sidopanelerna hela vägen ner, utan bara till armhålan. En annan skillnad var att texten Hamburg på ryggen var mindre än på den första tröjvarianten. Bortatröjorna var i samma stil som hemmatröjan och fanns i två färger: en blå och en röd.

Hemmabyxorna var röda med en bred svart rand längs vardera sida. Tillsammans med bortatröjan använde man oftast vita eller svarta byxor, men i hemmamatchen(!) mot 1860 München spelade Hamburg i de röda hemmabyxorna tillsammans med den röda tredjetröjan. Tillhörande strumpor var i typisk Hamburg-stil, det villa säga blå med svart överdel med vita rutor.

Hamburger SV 1995/96 (hemma hösten 1995)

13 januari 2025

Real Madrid 1974–1977

1974/75: Real Madrid tar hem dubbeln med ny tränare

Efter VM i Västtyskland 1974 tog Jugoslaviens förbundskapten Miljan Miljanić över som huvudtränare för Real Madrid. Bland de nya spelarna 1974/75 fanns tyske världsmästaren Paul Breitner från Bayern München och argentinske anfallaren Roberto Martínez från Español. Argentinarens ankomst innebar att hans landsman Oscar Más återvände till River Plate efter bara en säsong. Dessutom avslutade 35-årige Ignacio Zoco karriären.

Tränare Miljanić fick en utmärkt start på sin karriär i Real Madrid. Laget förlorade bara en av de tjugosex första ligamatcherna. Man tog över serieledningen i den sjätte omgången och behöll den säsongen ut trots tre förluster på de åtta sista matcherna. Real Madrid slutade därmed tolv poäng före tvåan Real Zaragoza och tog sin sextonde ligatitel. I Cupvinnarcupen slog laget ut isländska Fram från Reykjavik (2–0, 6–0) och Austria Wien (3–0, 2–2). Kvartsfinalen mot Röda Stjärnan slutade 2–2 efter att lagen vunnit varsin match med 2–0. Efter en mållös förlängning tog sig jugoslaverna vidare genom att vinna med 6–5 på straffar.

Precis som 1974 skulle Real Madrid vinna spanska cupen även 1975 och därmed ta hem ”dubbeln”. På vägen till finalen slog man ut Orense (0–0, 3–1), Las Palmas (0–4, 5–0) och Real Zaragoza (2–2, 2–1). I finalen på Vicente Calderón-stadion mötte man lokalkonkurrenten Atlético Madrid. Det blev inga mål vare sig under ordinarie speltid eller i förlängningen. Matchen avgjordes därför genom straffsparksläggning och där var Real det bättre laget som vann med 4–3.

Laguppställning spanska cupfinalen 1975: Miguel Ángel – Juan Carlos Touriño (José Heredia, 99), Pirri, José Antonio Camacho, Francisco Uría – Vicente del Bosque, Alberto Vitoria, Benito Rubiñán – Amancio Amaro, Santillana, Roberto Martínez (Francisco Aguilar, 105).

Camacho spelade samtliga 47 liga- och cupmatcher under 1974/75. Santillana blev lagets bäste målskytt med totalt 23 mål varav sjutton i ligan vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Hans anfallskollega Martínez stod för 22 fullträffar varav femton i ligan. Observera att lagets två tyskar, Breitner och Netzer, inte deltog i någon av de spanska cupmatcherna. Däremot var de ordinarie startspelare i ligamatcherna.

1975/76: Ligamästare och semifinal i Europacupen

Sommaren 1975 förstärkte Real Madrid laget med högerbacken Juan Sol från Valencia. Samtidigt försvann Juan Verdugo till Español.

Real Madrid inledde ligasäsongen 1975/76 med fjorton matcher utan förlust. Första förlusten kom den tjugoåttonde december då Barcelona vann med 2–1. Efter seger över Granada blev det ytterligare två förluster, först i derbyt mot Atlético Madrid och sedan mot Racing Santander. Laget kom dock tillbaka och vann sju av åtta matcher. Det blev sedan fyra segrar och tre förluster på de åtta sista matcherna vilket var tillräckligt för att försvara ligatiteln. Real slutade fem poäng före tvåan Barcelona.

I spanska cupen åkte Real Madrid ut mot Tenerife redan i åttondelsfinal, men i Europacupen gick man längre. Under hösten 1975 slog man ut Dinamo Bukarest (4–1, 0–1) och Derby County (1–4, 5–1 efter förlängning). I dubbelmötet med Derby County stod för övrigt engelsmännens Charlie George för fyra mål efter ett hattrick i första matchen. Men spanjorerna vände alltså till seger i returen. Det blev sedan kvartsfinaler mot västtyska ligamästarna Borussia Mönchengladbach i mars 1976. Första matchen, som spelades i Düsseldorf, slutade 2–2. Även returen slutade oavgjort, 1–1, och Real gick därmed vidare tack vare fler gjorda bortamål. I semifinalerna mötte man ännu ett tyskt lag, Bayern München som var med i turneringen som regerande Europacupvinnare. Första matchen i Madrid slutade 1–1, men i returen vann tyskarna med 2–0 och tog sig till sin tredje raka final.

1976/77: Sämsta säsongen på 29 år

1976 lämnade några av de äldre spelarna Real Madrid, däribland Amancio som avslutade karriären och Günter Netzer som gick över till schweiziska Grasshoppers. Ny i laget 1976/77 var danske anfallaren Henning Jensen från Mönchengladbach.

Säsongen 1976/77 gick det betydligt sämre för Real Madrid än tidigare. Laget vann bara tolv ligamatcher och förlorade lika många vilket gav en niondeplats i tabellen. Det var klubbens sämsta placering sedan 1947/48. Inte heller i cuperna gick det något vidare. Laget åkte ut mot Hércules i tredje omgången av spanska cupen och i Europacupen slog man ut polska Stal Mielec innan man förlorade mot belgiska Club Brugge.

Tröjorna

Den vita hemmatröjan och den blå bortatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Därutöver spelade Real Madrid i ett helt svart matchställ i bortamatchen mot isländska Fram i september 1974.

11 januari 2025

Real Madrid 1971–1974

1971/72: Real Madrid spanska mästare

Inför säsongen 1971/72 föryngrade Real Madrid sin spelartrupp. Gento hade avslutat karriären och flera andra spelare såldes. In kom istället målvakten Mariano García Remón, backen Juan Verdugo och anfallaren Santillana. Remón hade tillhört klubbens juniorlag, men varit utlånad till Oviedo under 1970/71. Verdugo kom från Córdoba och Santillana värvades från Racing Santander.

Laget fick en perfekt start på den nya säsongen med tre raka segrar vilket gjorde att man tidigt gick upp i serieledning. På de tjugotre första matcherna blev det bara en förlust, 2–0 borta mot Las Palmas den fjärde december. Det blev sedan fem förluster på de elva sista matcherna, men trots det kunde varken Valencia eller Barcelona komma ikapp. Real Madrid blev därmed spanska mästare 1971/72 och tog sin femtonde ligatitel.

I spanska cupen, eller Copa del Generalísimo som den hette under Franco-regimens tid, slog Real Madrid ut San Andrés (1–1 borta, 5–1 hemma) och Español (3–0 hemma, förlust 1–3 borta). I semifinalerna åkte man emellertid ut mot Valencia efter en 1–0-förlust borta och sedan en mållös retur. Laget deltog även i den första upplagan av UEFA-cupen 1971/72. Där slog Real ut schweiziska Basel (seger med 2–1 både hemma och borta), men i andra omgången åkte man ut på bortamålsregeln mot PSV Eindhoven. Spanjorerna vann med 3–1 hemma medan holländarna vann med 2–0 i returen.

Ordinarie laguppställning: García Remón – Juan Verdugo, Gregorio ”Goyo” Benito, Ignacio Zoco, Juan Carlos Touriño – Manuel Velázquez, Ramón Grosso, Pirri – Amancio, Santillana, Francisco Aguilar.

Verdugo och Santillana spelade samtliga 44 liga- och cupmatcher. Den senare blev även lagets bäste målskytt med totalt femton mål varav tio i ligan. Dessutom stod mittfältaren Pirri för fjorton fullträffar varav elva i ligan.

1972/73: Semifinal i Europacupen

Som regerande ligamästare deltog Real Madrid i Europacupen för mästarlag 1972/73. I första omgången slog man ut isländska Keflavik efter seger med 3–0 hemma och 1–0 borta. Därefter blev det förlust med 2–1 i första mötet med rumänska Arges Pitesti, men Real Madrid vände till seger med 3–1 hemma. I kvartsfinalerna mot Dynamo Kiev i mars 1973 blev det först en mållös match i Odessa innan spanjorerna tog sig vidare genom en 3–0-seger på hemmaplan. Anledningen till att första matchen spelades i Odessa var att planen i Kiev var frusen. Motståndare i semifinalerna var Ajax som hade vunnit turneringen två år i rad. Holländarna visade sig bli för svåra. De tog sig till sin tredje raka final efter seger med 2–1 i Amsterdam och 1–0 i Madrid.

Det gick inte lika bra i ligan för Real Madrid 1972/73 som föregående säsong. Laget fick nöja sig med fjärde plats vilket åtminstone gav en plats i UEFA-cupen. I spanska cupen åkte man ut direkt i åttondelsfinal mot Sporting Gijón som vann med 1–0 hemma och spelade 1–1 borta.

De som spelade mest denna säsong var Goyo, Zoco, Pirri och Velázquez. Samtliga spelade totalt 39 liga- och cupmatcher. Santillana blev återigen lagets bäste målskytt med femton mål varav tio i ligan och fem i Europacupen.

1973/74: Utländska förstärkningar

Sommaren 1973 fick spanska klubbar återigen möjlighet att värva utländska spelare. Real Madrid utnyttjade detta genom att värva tyske mittfältaren Günter Netzer från Borussia Mönchengladbach samt argentinske anfallaren Oscar Más från River Plate. Nya i laget var också 18-årige vänsterbacken José Antonio Camacho (Albacete), försvararen Benito Rubiñán (Deportivo La Coruña) samt mittfältaren Vicente del Bosque som kom tillbaka till klubben efter att ha varit utlånad till Castellón.

Real Madrid stod för en svag säsong i ligan 1973/74. Laget åkte på tretton förluster och tog lika många segrar vilket bara gav en åttondeplats i tabellen. De dåliga resultaten med bara fem segrar på de arton första matcherna gjorde att lagets tränare sedan 1960, Miguel Muñoz, fick sparken i januari 1974. Luis Molowny ledde därefter laget under resten av säsongen. I september 1973 hade Real Madrid dessutom åkt ur UEFA-cupen mot Ipswich Town i första omgången. Engelsmännen vann med 1–0 hemma och returen i Madrid blev mållös. Däremot gick det bättre i spanska cupen. Laget slog ut Real Betis (1–1, 7–1), Granada (0–0, 7–3) och Las Palmas (5–0, 2–1). I finalen på Vicente Calderón-stadion i Madrid besegrade man Barcelona med 4–0 efter mål av Santillana, Rubiñán, Aguilar och Pirri.

Laguppställning spanska cupfinalen 1974: Miguel Ángel – José Luis (ut 84), Pirri, Goyo Benito, Benito Rubiñán – Vicente del Bosque, Manuel Velázquez, Ramón Grosso (ut 84) – Francisco Aguilar, Santillana, José Macanás; avbytare: Juan Carlos Touriño (in 84), Ignacio Zoco (in 84), Rafael Marañón, García Remón.

Tröjorna

Det katalanska företaget Mont-halt levererade tröjorna till Real Madrid mellan 1960 och 1981. Man gjorde inga förändringar avseende tröjornas utseende under denna period, vare sig på den vita hemmatröjan eller den blå bortatröjan. Det innebar en helt enfärgad tröja med rund hals på den långärmade varianten och V-hals på den kortärmade. Halsen på den långärmade fanns för övrigt i två varianter, en tunnare och en tjockare. Den enda utsmyckning på tröjorna var klubbmärket på vänster bröst. Tröjnumren fanns i två olika nyanser av blått. De mörkare var gjorda av textil medan de ljusare numren var gjorda av ett plastliknande material. Mont-halt levererade förresten tröjorna utan nummer eller klubbmärke. Dessa sydde man på själva i Madrid. En speciell detalj på tröjorna var en extra trekantig bit tyg i armhålan. Detta gjorde man tydligen för att spelarna skulle kunna röra sig bättre.

Vid sidan av den vita och den blå tröjan dök i början av 1970-talet en röd tröja upp. Den var i samma stil som de andra och användes tillsammans med röda byxor och strumpor. Här är en video (på spanska) där man berättar om detaljerna på Real Madrids Mont-halt-tröjor.

9 januari 2025

FC Barcelona 1974–1977

1974/75: Förstärkningar med VM-meriter

Efter att ha fört det nederländska landslaget till VM-silver sommaren 1974 återvände Rinus Michels till Barcelona. Från det laget tog han med sig mittfältaren Johan Neeskens som hade vunnit Europacupen med Ajax tre år i rad. Ny i laget var också den brasilianske mittbacken Marinho Péres, även han VM-spelare 1974.

Trots förstärkningarna kunde inte Barcelona försvara sin ligatitel. Laget åkte på tolv förluster – samtliga på bortaplan – vilket gjorde att man fick nöja sig med tredje plats i tabellen, tretton poäng bakom Real Madrid. I Europacupen inledde Barcelona med en mållös match borta mot österrikiska VÖEST Linz, men i returen blev det storseger med 5–0. Därefter blev det återigen en mållös match på bortaplan, denna gång mot Feyenoord. Katalanerna tog sig sedan vidare till kvartsfinalerna via en 3–0-seger i returen, samtliga mål av Carles Rexach. Kvartsfinalerna spelades i mars 1975 och motståndare var svenska mästarna Åtvidaberg, Barcelona vann bägge mötena, först 2–0 hemma och sedan 3–0 borta. I semifinal väntade Leeds United. Engelsmännen vann med 2–1 på Elland Road och efter 1–1 i returen var Barcelona utslagna.

Laguppställning, andra matchen mot Leeds: 1 Sadurni, 2 Marinho, 3 Gallego, 4 Migueli, 5 de la Cruz, 6 Neeskens, 7 Rexach, 8 Heredia, 9 Cruyff, 10 Asensi (Rifé, 46), 11 Clares.

1975/76: Hennes Weisweiler ny tränare

Sommaren 1975 återvände Rinus Michels till Ajax. Som ersättare anlitade Barcelona tysken Hennes Weisweiler som hade fört Borussia Mönchengladbach till tre ligatitlar. Återigen förblev laget obesegrade på hemmaplan, men nio bortaförluster gjorde att man fick nöja sig med andra plats i ligan 1975/76, fem poäng bakom Real Madrid. I höstens UEFA-cupmatcher slog Barcelona ut grekiska PAOK, italienska Lazio och ungerska Vasas. Motståndare i kvartsfinalerna i mars 1976 var bulgariska Levski-Spartak från Sofia. Barcelona vann med 4–0 hemma på Camp Nou. Returen slutade hela 5–4 till bulgarerna, men Barcelona gick alltså vidare med sammanlagt 8–5. Den första semifinalen slutade med en 0–1-förlust hemma mot Liverpool, och efter 1–1 på Anfield var katalanerna utslagna.

1976/77: Rinus Michels återvänder

Efter bara en säsong i Barcelona återvände Hennes Weisweiler till Västtyskland för att ta över 1. FC Köln. Rinus Michels kom tillbaka från Ajax och ledde Barcelona i ytterligare två säsonger. Laget inledde den nya ligasäsongen med fyra segrar och tre förluster på de sju första matcherna. Laget låg då på sjätte plats i tabellen, men en svit på tio matcher utan förlust gjorde att man gick upp i serieledning. En formsvacka följde med sex förluster på tio matcher gjorde dock att Barcelona tappade ledningen till Atlético Madrid. Den tjugonde februari förlorade man med 0–2 hemma mot Athletic Bilbao. Det var den första hemmaförlusten i ligan på nästan fyra år.

På de sju sista matcherna blev det fem segrar och två oavgjorda, men det räckte ändå inte. Barcelona kom på andra plats i ligan även 1976/77, en poäng bakom Atlético Madrid. Asensi spelade samtliga 34 ligamatcher och Clares blev bäste målskytt med 22 ligamål vilket gav en delad andraplats i skytteligan. Johan Cruyff blev lagets näst bäste målskytt med tretton ligamål.

I UEFA-cupen 1976/77 slog Barcelona under hösten ut portugisiska Belenenses (2–2 borta, 3–2 hemma), belgiska Lokeren (2–0 hemma, 1–2 borta) samt Öster från Växjö. Öster besegrade man med sammanlagt 8–1 efter 3–0 borta och 5–1 hemma. I kvartsfinalerna i mars 1977 mötte man Athletic Bilbao som visade sig bli för svåra. Barcelona föll med 2–1 borta och returen slutade oavgjort, 2–2.

Tröjorna

Hemmatröjan av märket Mont-halt var likadan som tidigare. Efter klubbens namnbyte från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona uppdaterade man dock klubbmärket med de nya initialerna, från ”C. de F.B.” till ”F.C.B.”. I mitten av 70-talet verkar det dock ha förekommit tröjor med både det gamla och det nya klubbmärket. Den vita bortatröjan var kvar sen tidigare, men i bortamatchen mot Liverpool i april 1976 dök Barcelona upp i nya tröjor. Dessa var gula med en röd och blå diagonal, men saknade klubbmärke. Klubbmärket var dock på plats vid nästa tillfälle som tröjan kom till användning, nämligen mot Öster i december 1976.

7 januari 2025

CF Barcelona 1970–1974

Säsongen 1970/71 slutade Barcelona på andra plats i spanska ligan. Laget tog lika många poäng som mästarna Valencia, men resultaten i inbördes möten avgjorde tabellplaceringen. Barcelona vann dock spanska cupen efter att ha besegrat just Valencia med 4–3 efter förlängning. Laget deltog även i den sista upplagan av den europeiska Mässcupen (från och med 1971/72 ersattes den av UEFA-cupen). I första omgången slog man ut polska Katowice, men därefter blev det förlust med 1–2 både hemma och borta mot Juventus. Carles Rexach gjorde sjutton ligamål och blev delad vinnare av skytteligan tillsammans med Gárate i Atlético Madrid. Tränare var engelsmannen Vic Buckingham som hade kommit till Barcelona i december 1969.

Laguppställning spanska cupfinalen 1971: 1 Reina, 2 Rifé, 3 Eladio, 4 Torres, 5 Gallego, 6 Costas, 7 Rexach, 8 Marcial (Fusté, 30), 9 Dueñas (Alfonseda, 63), 10 Zabalza, 11 Asensi; avbytare: Sadurni (målvakt), Paredes.

1971: Rinus Michels ny tränare

Inför 1971/72 tog holländaren Rinus Michels över som tränare för Barcelona. Under hans första säsong slutade laget trea i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Som regerande spanska cupvinnare deltog Barcelona i Cupvinnarcupen 1971/72. Där slog man ut nordirländska Distillery i första omgången innan man åkte ut mot rumänska Steaua Bukarest. Det gick inte heller något vidare i UEFA-cupen 1972/73. Den gången blev det uttåg direkt i första omgången efter två förluster mot Porto, 1–3 borta och 0–1 hemma. I ligan fick laget nöja sig med andra plats, två poäng bakom mästarna Atlético Madrid.

1973: Johan Cruyff anländer till Barcelona

Bland nyförvärven 1973/74 fanns holländaren Johan Cruyff och peruanen Hugo Sotil. Cruyff anlände från Ajax i oktober 1973 och övergångssumman på sex miljoner holländska gulden gjorde honom till världens dyraste spelare. Tidigare under hösten hade Barcelona återigen åkt ur UEFA-cupen i första omgången, denna gång mot franska Nice. I ligan gick det däremot bättre. Det blev visserligen tre förluster på de fem första ligamatcherna, men med Cruyff i laget radade man upp segrar. Från början av december till slutet av januari vann Barcelona nio raka ligamatcher. Den förlustfria sviten sträckte sig över tjugosex matcher, från den sjunde oktober till den tjugoförsta april. Laget avslutade ligaspelet med två förluster och däremellan en seger på de tre sista matcherna. Barcelona blev därmed spanska mästare 1973/74, åtta poäng före tvåan Atlético Madrid. Det var klubbens nionde ligatitel och den första sedan 1960.

Asensi, Sotil, Pérez och de la Cruz spelade samtliga 34 ligamatcher. Bästa målskytt blev Marcial med sjutton ligamål vilket gav en andraplats i skytteligan. Cruyff stod för sexton ligamål och även Asensi och Sotil kom upp i tvåsiffrigt med sina elva mål var. Laget tog sig även till final i spanska cupen där det dock blev förlust med 4–0 mot Real Madrid. Efter säsongen lämnade Rinus Michels Barcelona tillfälligt för att ta leda det holländska landslaget under VM i Västtyskland 1974.

Tröjorna

Mont-halt levererade tröjorna till Barcelona på 1970-talet. Den långärmade varianten med rund hals var likadan som på 60-talet, men den kortärmade hade en enkel V-hals istället för krage som tidigare. Det fanns även en vit bortatröja som endast kom till användning ett fåtal gånger. Till denna tröja använde man de ordinarie blå byxorna och rödblå strumporna som hörde till hemmastället. I november 1973 bytte klubben namn från Club de Fútbol Barcelona till Futbol Club Barcelona. Tröjor med det gamla klubbmärket med initialerna ”C. de F.B.” användes dock i några år till.

23 december 2024

Borussia Mönchengladbach 1995/96

Borussia Mönchengladbach var regerande tyska cupvinnare och inledde därför säsongen 1995/96 med tyska supercupen. På Rheinstadion i Düsseldorf mötte man ligamästarna Borussia Dortmund. Det blev förlust för Gladbach efter att Dortmunds mittback Júlio César gjort matchens enda mål i 71:a minuten.

Åtta dagar senare, den 13:e augusti, inledde man ligaspelet genom att besegra Freiburg med 1–0 hemma på Bökelbergstadion. Under hösten blev det nio segrar, sju förluster och bara en oavgjord. Efter de sjutton första matcherna låg Mönchengladbach på fjärde plats i tabellen, tolv poäng bakom serieledarna Dortmund. Som sagt blev det bara en oavgjord match under hösten, men efter vinteruppehållet skulle det bli fler. Laget inledde nämligen vårsäsongen med fyra raka oavgjorda matcher! Det blev sex segrar, sju oavgjorda och fyra förluster under andra hälften av säsongen. Borussia Mönchengladbach slutade på fjärde plats i Bundesliga 1995/96, tre poäng bakom trean Schalke 04 och femton poäng bakom Borussia Dortmund som försvarade sin ligatitel.

Kvartsfinal i Cupvinnarcupen

I tyska cupens första omgång slog Mönchengladbach ut Nürnbergs andralag med 3–0, men i nästa omgång blev det förlust med 2–0 mot Bayer Leverkusen. Som regerande tyska cupvinnare deltog Borussia Mönchengladbach även i den europeiska Cupvinnarcupen 1995/96. I första omgången mötte man FK Sileks från Makedonien. Tyskarna tog sig vidare efter seger med 3–0 hemma och 3–2 borta. Grekiska AEK Aten stod för motståndet i andra omgången. Gladbach vann med 4–1 hemma efter bland annat två mål av Martin Dahlin. Man vann sedan även returen med 1–0 och tog sig vidare till kvartsfinal. Kvartsfinalerna avgjordes i mars 1996 och motståndare var Feyenoord. Första mötet spelades i Düsseldorf och matchen slutade 2–2. Returen slutade 1–0 till Feyenoord efter ett sent mål av Orlando Trustfull och Mönchengladbach var därmed utslagna.

Spelarna i Borussia Mönchengladbach 1995/96

Ordinarie laguppställning (4–1–3–2): 1 Uwe Kamps – 19 Thomas Kastenmaier/2 Thomas Hoersen, 3 Michael Klinkert, 4 Patrik Andersson, 6 Jörg Neun – 5 Christian Hochstätter – 13 Martin Schneider/7 Karlheinz Pflipsen, 10 Stefan Effenberg, 8 Peter Wynhoff – 11 Michael Sternkopf/24 Jörgen Pettersson, 9 Martin Dahlin.

Bland de nya spelarna inför säsongen fanns backen Michael Frontzeck (Bochum), mittfältaren Michael Sternkopf (Bayern München) och holländske anfallaren Max Huiberts (Roda JC). I november anlände även svenske anfallaren Jörgen Pettersson från Malmö FF. Frontzeck såldes dock till Manchester City i januari 1996. Mittbacken Patrik Andersson och mittfältaren Peter Wynhoff spelade mest med 33 ligamatcher var. Martin Dahlin blev lagets bäste målskytt med femton ligamål. Han gjorde även tre mål i Cupvinnarcupen.

Tröjorna

Inför 1995/96 tog Reebok över efter Asics som tröjleverantör åt Borussia Mönchengladbach. Man valde en helvit hemmatröja med klubbmärket upprepat i ett mönster i tyget. Kragen var svart med gröna romber och två vita linjer. På ryggen återfanns stadens namn Mönchengladbach ovanför numret och därunder spelarnas namn. Byxor och strumpor var helt vita med undantag för den svarta Reebok-loggan. Bortatröjan var grönsvart-randig och hade likadan krage som på hemmatröjan. På denna tröja placerade man Reebok-loggan nedanför kragen istället för på bröstet. Byxorna var svarta med en grön rand på höger ben och strumporna var helt svarta. I Cupvinnarcupen använde man likadana tröjor som i ligan förutom att man tog bort stadens och spelarnas namn från ryggen.